den 19 december

Fråga

2008/09:440 Sveriges utsläppsminskningar och dess andel av åtaganden i andra länder

av Wiwi-Anne Johansson (v)

till miljöminister Andreas Carlgren (c)

Klimatpaketet som nu har godkänts av en majoritet i EU-parlamentet gör det möjligt att lägga mer än hälften av åtgärderna i utvecklingsländer genom så kallade flexibla mekanismer, bland annat CDM. Enligt Institutet för tillväxtpolitiska studiers (ITPS) rapport Konsten att nå både klimatmål och god tillväxt (A2008:008) är CDM inte ett kostnadseffektivt verktyg. ”Då koldioxideffektiviteten inte är systematiskt högre i OECD-länder än icke-OECD-länder, mätt i köpkraftspariteter, är det inte en huvudsaklig lösning att tillgodogöra sig utsläppsrätter från tredje land. De flexibla mekanismernas tillgodogörande bör därför endast i begränsad omfattning begränsas in i EU:s reduktionsmål” (s. 9). ITPS slutsats är att huvuddelen av utsläppsminskningarna måste ske inom EU-länderna.

Vänsterpartiet röstade i EU-parlamentet mot att mer än hälften av utsläppsminskningarna kan göras utanför EU. Men den svenska regeringen har varit pådrivande för att öka andelen utsläpp som kan göras utanför EU i förhandlingarna som föregått det nu beslutade klimatpaketet.

Med anledning av den kommande energi- och klimatpropositionen som regeringen aviserat till mars månad 2009 vill jag ställa följande fråga till miljöminister Andreas Carlgren:

Hur stor del av Sveriges minskningar av koldioxidutsläppen avser ministern ska göras i Sverige respektive göras genom CDM i utvecklingsländer?