den 25 november
Fråga
2008/09:301 Brottslighet på anstalter
av Jeppe
Johnsson (m)
till
justitieminister Beatrice Ask (m)
Det
hör inte till ovanligheterna att dömda brottslingar fortsätter att begå brott
även efter det att de omhändertagits. På landets anstalter polisanmäls varje år
en mängd brott, såsom narkotikabrott, skadegörelse, misshandel och olika former
av hot. Ytterst få av dessa anmälningar leder till åtal. En uppskattning pekar
mot att knappt var tionde polisanmälan leder till åtal.
Detta
sänder inte bara ut signalen att det är accepterat att begå brott, utan kan
också försvåra vid bedömningar av om den dömde har gjort sig förtjänt av
villkorlig frigivning eller tidsbestämning av
livstidsstraff.
Den
bakomliggande faktorn till detta är att åklagarna ej finner det mödan värt att
åtala någon som redan sitter omhändertagen för ett längre straff. De
undantagsfall som leder till åtal består i regel av grövre brott. Bakgrunden är
att domstolsväsendet mycket sällan dömer redan omhändertagna brottslingar till
ytterligare påföljder och därför prioriteras de mindre brotten på anstalterna
oftast bort. Detta är inte bara fel ur en rent juridisk synvinkel, det skapar
även en stor otrygghet på landets anstalter, för såväl dömda brottslingar som
personal.
Det är en
ytterst farlig väg att gå att se mellan fingrarna på mindre brott, bara för att
gärningsmännen redan funnits skyldiga till ett annat brott. En lagöverträdelse
är en lagöverträdelse och bör behandlas lika, oavsett om den begås på öppen
gata eller bakom anstaltens låsta dörrar.
Vilka
åtgärder avser statsrådet att vidta för att öka tryggheten och skärpa
hanteringen av brott begångna på landets anstalter?