den 25 november

Fråga

2008/09:301 Brottslighet på anstalter

av Jeppe Johnsson (m)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Det hör inte till ovanligheterna att dömda brottslingar fortsätter att begå brott även efter det att de omhändertagits. På landets anstalter polisanmäls varje år en mängd brott, såsom narkotikabrott, skadegörelse, misshandel och olika former av hot. Ytterst få av dessa anmälningar leder till åtal. En uppskattning pekar mot att knappt var tionde polisanmälan leder till åtal.

Detta sänder inte bara ut signalen att det är accepterat att begå brott, utan kan också försvåra vid bedömningar av om den dömde har gjort sig förtjänt av villkorlig frigivning eller tidsbestämning av livstidsstraff.

Den bakomliggande faktorn till detta är att åklagarna ej finner det mödan värt att åtala någon som redan sitter omhändertagen för ett längre straff. De undantagsfall som leder till åtal består i regel av grövre brott. Bakgrunden är att domstolsväsendet mycket sällan dömer redan omhändertagna brottslingar till ytterligare påföljder och därför prioriteras de mindre brotten på anstalterna oftast bort. Detta är inte bara fel ur en rent juridisk synvinkel, det skapar även en stor otrygghet på landets anstalter, för såväl dömda brottslingar som personal.

Det är en ytterst farlig väg att gå att se mellan fingrarna på mindre brott, bara för att gärningsmännen redan funnits skyldiga till ett annat brott. En lagöverträdelse är en lagöverträdelse och bör behandlas lika, oavsett om den begås på öppen gata eller bakom anstaltens låsta dörrar.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att öka tryggheten och skärpa hanteringen av brott begångna på landets anstalter?