den 4 november
Fråga
2008/09:209 Bokföringslagen och biståndsverksamhet
av Alice Åström
(v)
till
justitieminister Beatrice Ask (m)
Enligt
bokföringslagens 7 kap. 2 och 5 §§ ska dokument vara lätt åtkomliga,
förvaras i Sverige i ordnat skick, med undantag för verksamhet i filial
utomlands om bokföringsskyldighet finns där. De flesta biståndsorganisationer
åberopar detta när de förvarar kvitton i de länder där de bedriver verksamhet.
De följer lagarna i de länder där de är verksamma, som kräver att kvitton förvaras
på plats, så att lokala myndigheter kan utöva den kontroll som krävs. I dag
drivs ett brottmål mot biståndsorganisationen Proni, där organisationens
företrädare står åtalade för att ha förvarat kvitton utomlands, i
verksamhetslandet i fråga, i kontor eller filialer som tillhört organisationen.
Ministern och riksdagen kan självklart inte och ska inte uttala sig i enskilda
pågående ärenden. Samtidigt finns
uppenbarligen i dag en oklarhet i lagstiftningen om hur biståndsorganisationer
och företag med filialer och kontor utomlands ska göra. Denna oklarhet har
skapat stor oro bland svenska biståndsorganisationer och utgör i själva verket
ett konkret hot mot dessa svenska organisationers och svenska företags
verksamhet utomlands. Om det finns utrymme att tolka bokföringslagen på detta
sätt så uppstår situationen att dessa organisationer måste välja mellan att
antingen följa svensk lag eller lagen i det land där verksamheten bedrivs. I
praktiken blir det då omöjligt att bedriva verksamhet utomlands utan att begå
brott. Uppenbarligen har vi i dag en lagstiftning som innebär ett faktiskt och
konkret hot mot viktig och angelägen verksamhet som drivs av svenska
biståndsorganisationer och företag runt om i världen.
Avser
ministern att vidta åtgärder så att de oklarheter i bokföringslagen undanröjs,
som innebär att svenska biståndsorganisationer kan begå brott enligt svensk lag
när de följer lagen i respektive verksamhetsland?