den 4 november

Fråga

2008/09:209 Bokföringslagen och biståndsverksamhet

av Alice Åström (v)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Enligt bokföringslagens 7 kap. 2 och 5 §§ ska dokument vara lätt åtkomliga, förvaras i Sverige i ordnat skick, med undantag för verksamhet i filial utomlands om bokföringsskyldighet finns där. De flesta biståndsorganisationer åberopar detta när de förvarar kvitton i de länder där de bedriver verksamhet. De följer lagarna i de länder där de är verksamma, som kräver att kvitton förvaras på plats, så att lokala myndigheter kan utöva den kontroll som krävs. I dag drivs ett brottmål mot biståndsorganisationen Proni, där organisationens företrädare står åtalade för att ha förvarat kvitton utomlands, i verksamhetslandet i fråga, i kontor eller filialer som tillhört organisationen. Ministern och riksdagen kan självklart inte och ska inte uttala sig i enskilda pågående ärenden.  Samtidigt finns uppenbarligen i dag en oklarhet i lagstiftningen om hur biståndsorganisationer och företag med filialer och kontor utomlands ska göra. Denna oklarhet har skapat stor oro bland svenska biståndsorganisationer och utgör i själva verket ett konkret hot mot dessa svenska organisationers och svenska företags verksamhet utomlands. Om det finns utrymme att tolka bokföringslagen på detta sätt så uppstår situationen att dessa organisationer måste välja mellan att antingen följa svensk lag eller lagen i det land där verksamheten bedrivs. I praktiken blir det då omöjligt att bedriva verksamhet utomlands utan att begå brott. Uppenbarligen har vi i dag en lagstiftning som innebär ett faktiskt och konkret hot mot viktig och angelägen verksamhet som drivs av svenska biståndsorganisationer och företag runt om i världen.

Avser ministern att vidta åtgärder så att de oklarheter i bokföringslagen undanröjs, som innebär att svenska biståndsorganisationer kan begå brott enligt svensk lag när de följer lagen i respektive verksamhetsland?