den 29 oktober
Fråga
2008/09:182 Effektivare ersättning till brottsoffer
av Hans
Rothenberg (m)
till
justitieminister Beatrice Ask (m)
När
brottsoffer inte får ut sina skadestånd är tanken att samhället går in och
agerar. Dock är det inte helt oproblematiskt då Domstolsverket inte kan ta fram
statistik på hur många offer som i domstol ges rätt till skadestånd.
Brottsförebyggande rådet för inte statistik på skadestånd då det inte klassas
som straff och kronofogden kan inte se hur många brottsoffer som begär
indrivningshjälp, utan endast skulder och de skyldiga. Vidare är
försäkringsbolagens siffror ofta svåra att jämföra med varandra och
Brottsoffermyndigheten kan bara se dem som orkat gå hela vägen dit.
Om
förövaren inte har några pengar krävs det att offret själv via kronofogden
kräver in sitt skadestånd. Under tiden vilar skulderna hos kronofogden och
offret har bara att vänta. Då det till slut visar sig att gärningsmannen ej kan
betala eller klara av avbetalningstiden kan offret gå vidare till nästa instans,
vilket oftast är ett försäkringsbolag. Dessa brukar vanligtvis utgå från system
med egen praxis eller schablonberäkningar och då är det de fysiska skadorna som
ersätts. För andra typer av skador hänvisar man till Brottsoffermyndigheten.
Det är
naturligt att brottsoffer inte själva direkt tar kontakt med den dömde, utan i stället
vänder sig direkt till kronofogden, detta trots att det finns många dömda som
vill gå vidare och sona sina brott. Hela denna kedja från det att
gärningsmannen blivit dömd till dess att offret får ut sitt skadestånd kantas av många instanser som sinsemellan inte alltid
samverkar med naturlighet.
Vilka
åtgärder avser statsrådet att vidta för att effektivisera hanteringen av
ersättningar till brottsoffer?