den 29 oktober
Fråga
2008/09:162 Gränspolisens agerande i avvisningsärenden
av Kalle
Larsson (v)
till
justitieminister Beatrice Ask (m)
Säkerhetssituationen
i Afghanistan har blivit alltmer allvarlig under den senaste tiden. UNHCR har
uttalat att inga avvisningar bör genomföras och har under sommaren vädjat
direkt till Migrationsöverdomstolen att ändra praxis även när det gäller
avvisningar till internflykt. Trots detta fortgår avvisningarna. Dessutom har
gränspolisen i arbetet med att verkställa avvisningsbeslut till Afghanistan
börjar tillgripa alltmer drastiska metoder. Exemplen är åtskilliga. Bland dem
kan nämnas avvisningen av den afghanska asylsökande Mohamed Muradi som
genomfördes den 22 oktober 2008. Enligt uppgift satte polisen, i syfte att
”lugna” den rädde och upprörde mannen, på Muradi fot- och handbojor och sövde
ned honom. Upptrappningen av gränspolisens agerande
sammanfaller med de ökade svårigheter som råder när det gäller möjligheterna
att verkställa avvisningar till Afghanistan. Tidigare i år har polisen tvingats
ställa in flertalet beslutade avvisningar sedan såväl UNHCR som svenska UD
avrått. Detta samband är mycket oroande. Utöver att polisens agerande står i
strid med polisens interna regler, riskerar det att strida mot det återvändandeavtal
som Sverige upprättat med UNHCR och Afghanistan, där avvisningar med tvång
skulle ske med noggrann insyn från UNHCR, samt mot grundläggande mänskliga
rättigheter.
Jag
vill därför fråga justitieminister Beatrice Ask:
Vilka
åtgärder är ministern beredd att vidta för att försäkra sig om att
gränspolisens handläggning när det gäller verkställighet vid avvisningar sker i
samstämmighet med polislagens bestämmelser om behovs- respektive
proportionalitetsprincipen samt med grundlagens principer om skyddande av
kroppsligt ingrepp?