den 29 oktober

Fråga

2008/09:162 Gränspolisens agerande i avvisningsärenden

av Kalle Larsson (v)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Säkerhetssituationen i Afghanistan har blivit alltmer allvarlig under den senaste tiden. UNHCR har uttalat att inga avvisningar bör genomföras och har under sommaren vädjat direkt till Migrationsöverdomstolen att ändra praxis även när det gäller avvisningar till internflykt. Trots detta fortgår avvisningarna. Dessutom har gränspolisen i arbetet med att verkställa avvisningsbeslut till Afghanistan börjar tillgripa alltmer drastiska metoder. Exemplen är åtskilliga. Bland dem kan nämnas avvisningen av den afghanska asylsökande Mohamed Muradi som genomfördes den 22 oktober 2008. Enligt uppgift satte polisen, i syfte att ”lugna” den rädde och upprörde mannen, på Muradi fot- och handbojor och sövde ned honom. Upptrappningen av gränspolisens agerande sammanfaller med de ökade svårigheter som råder när det gäller möjligheterna att verkställa avvisningar till Afghanistan. Tidigare i år har polisen tvingats ställa in flertalet beslutade avvisningar sedan såväl UNHCR som svenska UD avrått. Detta samband är mycket oroande. Utöver att polisens agerande står i strid med polisens interna regler, riskerar det att strida mot det återvändandeavtal som Sverige upprättat med UNHCR och Afghanistan, där avvisningar med tvång skulle ske med noggrann insyn från UNHCR, samt mot grundläggande mänskliga rättigheter.

Jag vill därför fråga justitieminister Beatrice Ask:

Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att försäkra sig om att gränspolisens handläggning när det gäller verkställighet vid avvisningar sker i samstämmighet med polislagens bestämmelser om behovs- respektive proportionalitetsprincipen samt med grundlagens principer om skyddande av kroppsligt ingrepp?