den 20 augusti
Fråga
2008/09:1165 Lantraserna och viltskadeersättningen
av Birgitta
Eriksson (s)
till
jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Lantras
är en husdjursras som ursprungligen kommer från ett begränsat område och som
där funnits så pass länge att den till stora delar anpassat sig genetiskt till
den lokala miljön. Utmärkande för en lantras är förmågan att överleva och
producera i den lokala miljön, som kunde bestå till exempel av lite och
varierande foder, långa vintrar eller svår terräng.
Det finns
flera lantraser i Sverige av både får och getter. Många av dem som håller
lantraserna av får och getter finns i rovdjursrika områden.
Vid
rovdjursangrepp är det angeläget att viltskadeersättningen svarar mot att djur
från lantraserna kan vara dyrare att återinköpa. Det är inte bra om en för
dålig viltskadeersättning kombinerat med hotet från rovdjur gör att människor
avstår från eller slutar att hålla djur från lantraserna.
Ur alla
synvinklar är lantrasernas bevarandevärde stort. De representerar utöver biologisk
mångfald bland våra husdjur också ett väsentligt historiskt kulturvärde i en
levande lands- och glesbygd.
Avser
jordbruksministern att ta initiativ till att
viltskadeersättningen särskilt beaktar behovet av en högre ersättning i fråga
om djur från lantraserna?