den 20 augusti

Fråga

2008/09:1165 Lantraserna och viltskadeersättningen

av Birgitta Eriksson (s)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Lantras är en husdjursras som ursprungligen kommer från ett begränsat område och som där funnits så pass länge att den till stora delar anpassat sig genetiskt till den lokala miljön. Utmärkande för en lantras är förmågan att överleva och producera i den lokala miljön, som kunde bestå till exempel av lite och varierande foder, långa vintrar eller svår terräng.

Det finns flera lantraser i Sverige av både får och getter. Många av dem som håller lantraserna av får och getter finns i rovdjursrika områden.

Vid rovdjursangrepp är det angeläget att viltskadeersättningen svarar mot att djur från lantraserna kan vara dyrare att återinköpa. Det är inte bra om en för dålig viltskadeersättning kombinerat med hotet från rovdjur gör att människor avstår från eller slutar att hålla djur från lantraserna.

Ur alla synvinklar är lantrasernas bevarandevärde stort. De representerar utöver biologisk mångfald bland våra husdjur också ett väsentligt historiskt kulturvärde i en levande lands- och glesbygd.

Avser jordbruksministern att ta initiativ till att viltskadeersättningen särskilt beaktar behovet av en högre ersättning i fråga om djur från lantraserna?