den 5 augusti

Fråga

2008/09:1122 Konflikter mellan lantbruksföretag och grannar

av Lennart Sacrédeus (kd)

till miljöminister Andreas Carlgren (c)

Enligt en dom i miljödomstolen tidigare i år blev en lantbrukare i Orrbyn i Luleå kommun tvungen att genomföra en rad investeringar, till en kostnad av ca 1 ½ miljon kronor, till följd av de besvär lukten från hans verksamhet orsakat en granne. Med en så stor investering, som inte på något sätt skulle öka intäkterna, var företagaren enligt egen utsago i princip tvungen att lägga ned sitt lantbruk. Då hade en av kommunens miljöinspektörer tidigare ålagt lantbrukaren att åtgärda luktproblemen efter grannens klagomål, medan kommunens miljönämnd hade mildrat åläggandet. Även länsstyrelsen hade avvisat grannens olika krav. Efter miljödomstolens dom sökte lantbrukaren prövningstillstånd hos Miljööverdomstolen och fick det.

Den kompromiss som Miljööverdomstolen nu slagit fast innebär ett krav på en ny ventilation med hög utsläppspunkt till en investering om 70 000–100 000 kronor. Domen får nu prejudicerande verkan för ett stort antal lantbrukare och försvårar till viss del möjligheterna att driva lantbruk i Sverige.

En företagare som nu kan drabbas på ett liknande sätt i Tibble by i Leksands kommun har agerat mot att byggnadsnämnden i kommunen gett tillstånd för byggnationen av en privatvilla endast 40 meter från hans verksamhet, då han befarar att den ovan refererade domen kan leda till ett liknande framtidsscenario. Det vore rimligt att nybyggnationer på landsbygden inte beviljas för nära redan existerande lantbruk mot bakgrund av det ovan beskrivna händelseförloppet, alternativt att plan- och bygglagens krav på lukt, ljud och bullernivåer för lantbruksfastigheter modifieras.

Vad avser miljöministern att vidta för åtgärder för att bestämmelser i plan- och bygglagen inte ska underminera möjligheterna att bedriva lantbruksföretag när byggnationen av villor nu ökar i många av Sveriges jordbruksbyar?