Fråga
2008/09:1088 Lagstiftning gällande försöksdjur i vilthägn
av Johan
Linander (c)
till
jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)
Sverige
har världens främsta försöksdjurslagstiftning. Det krävs tre olika tillstånd
för att genomföra en forskningsstudie på ett djur i anläggning, även för rena
observationer utan lidande. Jordbruksverket ger tillstånd för hållande av
försöksdjur och godkännande av försöksdjursanläggning. En djurförsöksetisk
nämnd måste därefter godkänna varje enskild studie. Dessa tillstånd
tillförsäkrar verksamheten veterinär, försöksdjursföreståndare, journalföring,
hög etisk standard och artspecifik god anläggning.
Enligt
Naturvårdsverket gäller för försöksdjur som ingår i svensk fauna att
anläggningen också är ett godkänt vilthägn. Flera tjänstemän och forskare vid
universitet, Naturvårdsverket, Jordbruksverket och länsstyrelsen uppfattar
kravet som ett resultat av en lagstiftning som egentligen inte hade denna
intention. De krav som Jordbruksverket har för forskning är högre än de
bestämmelser som gäller för vilthägn. Varför svenska djur har detta krav men
inte utländska beror på formuleringar i jaktbestämmelserna om ”vilt” som inte
är relevanta eller kompatibla i försöksdjursverksamhet. Svenska skadedjur har
detta krav men inte utländska fridlysta djur som beforskas.
Kravet
på vilthägn innebär en märkbar ytterligare arbetsbörda för forskningen och för
ett antal myndigheter utan att tillföra något för djuren eller verksamheten.
Vidare innebär rutinerna att myndighetsverksamhet supoptimeras genom till synes
överflödig handläggning.
Vilka
åtgärder avser ministern att vidta för att värdefull forskningstid inte ska
spillas på grund av onödiga krav på dubbla tillstånd?