den 16 juli

Fråga

2008/09:1088 Lagstiftning gällande försöksdjur i vilthägn

av Johan Linander (c)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

Sverige har världens främsta försöksdjurslagstiftning. Det krävs tre olika tillstånd för att genomföra en forskningsstudie på ett djur i anläggning, även för rena observationer utan lidande. Jordbruksverket ger tillstånd för hållande av försöksdjur och godkännande av försöksdjursanläggning. En djurförsöksetisk nämnd måste därefter godkänna varje enskild studie. Dessa tillstånd tillförsäkrar verksamheten veterinär, försöksdjursföreståndare, journalföring, hög etisk standard och artspecifik god anläggning.

Enligt Naturvårdsverket gäller för försöksdjur som ingår i svensk fauna att anläggningen också är ett godkänt vilthägn. Flera tjänstemän och forskare vid universitet, Naturvårdsverket, Jordbruksverket och länsstyrelsen uppfattar kravet som ett resultat av en lagstiftning som egentligen inte hade denna intention. De krav som Jordbruksverket har för forskning är högre än de bestämmelser som gäller för vilthägn. Varför svenska djur har detta krav men inte utländska beror på formuleringar i jaktbestämmelserna om ”vilt” som inte är relevanta eller kompatibla i försöksdjursverksamhet. Svenska skadedjur har detta krav men inte utländska fridlysta djur som beforskas.

Kravet på vilthägn innebär en märkbar ytterligare arbetsbörda för forskningen och för ett antal myndigheter utan att tillföra något för djuren eller verksamheten. Vidare innebär rutinerna att myndighetsverksamhet supoptimeras genom till synes överflödig handläggning.

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att värdefull forskningstid inte ska spillas på grund av onödiga krav på dubbla tillstånd?