den 12 juni
Fråga
2008/09:1029 Konsekvenser av ny lag om
läkarvårdsersättning
av Göran
Lindblad (m)
till
socialminister Göran Hägglund (kd)
De
ändringar i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning som trädde i kraft den 1
april 2009 har inneburit positiva förändringar för landets privatpraktiserande
läkare och deras patienter.
I ett
avseende har lagändringen dock kommit att leda till oväntade och sannolikt ej
önskade konsekvenser. Det finns läkare som har samverkansavtal med landstinget
som löper utan tidsbegränsning men som härutöver träffat särskilda vårdavtal
med landstinget. Härigenom har avtalsparterna varit friare att organisera sitt
samarbete på ett mer ändamålsenligt vis. Sådana vårdavtal har som regel
innehållit en klausul som stadgat att vårdgivaren haft en absolut rätt att
återgå till sitt samverkansavtal när vårdavtalet löpt ut utan att förlängas.
Sveriges
Kommuner och Landsting har nyligen gjort den tolkningen av lagen i dess nya
lydelse att läkare med gällande vårdavtal och vilande samverkansavtal varken
har rätt att träffa avtal med landstinget om en förlängning av gällande
vårdavtal när detta löper ut eller har rätt att då – oavsett vad som avtalats
med landstinget – återgå till att bedriva sin
verksamhet enligt det vilande samverkansavtalet. Härigenom kan de aktuella
patienterna få sin läkarkontakt abrupt avklippt och läkarna kan bli utsatta för
en retroaktiv lagstiftning som de omöjligen hade kunnat förutse eller försäkra
sig emot.
Anser
socialministern att dessa konsekvenser av den aktuella lagändringen var avsedda
och önskvärda och, om inte, vad avser socialministern att göra för att lösa de
uppkomna problemen?