den 31 oktober

Interpellation

2008/09:91 Turismens effekter

av Bodil Ceballos (mp)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Allt som oftast nås vi av rapporter om hur svenska företag med verksamhet i utlandet inte alltid uppfyller de krav vi självklart skulle ställa på dem om de drev denna här i landet. Nu senast har Swedwatch och Fair Trade Center granskat de tre största svenska researrangörerna – Fritidsresor, Ving och Apollo. Det har då visat sig att bakom många hotellbyggen och renoveringsprojekt i Thailand finns en mycket utsatt grupp, det vill säga gästarbetarna från grannländerna Burma och Kambodja. En del av dem arbetar även som kökspersonal eller städare på hotell som anlitas av de stora svenska researrangörerna Fritidsresor, Ving och Apollo.

Arbetsdagarna är långa, uppemot 14 timmar, och omfattar ofta veckans alla dagar. Lönerna är låga och går inte att försörja vare sig en ensamstående person eller en familj på. Det förekommer att barn anlitas för att bygga och renovera hotell som de svenska charterbolagen anlitar. Vid flera hotell finns uppgifter om att unga arbetare under 18 år tillåts jobba kvällstid under farliga arbetsförhållandena vilket är olagligt enligt thailändsk lag och FN:s barnkonvention.

Gästarbetarna får inte alltid säkerhetsutrustning eller utbildning i hälsa och säkerhet. Det leder till att arbetsskador är vanligt förekommande. Skriftliga kontrakt saknas ofta, vilket bidrar till att arbetsförhållandena blir än mer otrygga. Allvarligt är också att det förekommer uppgifter om att vissa hotell som används av de svenska researrangörerna motarbetar facklig verksamhet, vilket försvårar de anställdas möjligheter att kräva sina rättigheter.

Ingen av de granskade researrangörerna har antagit någon uppförandekod som omfattar internationella konventioner. Fritidsresor och Ving hänvisar i stället till en paragraf i sina avtal med hotellen som slår fast att hotellen ska följa nationell lagstiftning, men inget av resebolagen kontrollerar att så sker. Apollo har tagit fram separata etiska riktlinjer som bland annat ställer krav på arbetsvillkor, dock utan att hänvisa till internationella konventioner.

En annan konsekvens som den storskaliga turismen innebär är den miljömässiga. Det har redan fått förödande konsekvenser för många orter på vår egen kontinent. Förutom att vackra kust- och naturområden tagits i anspråk ger turismen upphov till stora mängder avfall, vattenförbrukning, energiförbrukning, utsläpp i luft och vatten etcetera. Då turismen vuxit under okontrollerade former står ortsbefolkningen plötsligt kvar med Svarte Petter när befintligt vatten prioriteras till hotellen i stället för till jordbruket, el till hotellen prioriteras framför el till de fastboende, sopbergen växer, bränns och förorenar luften, vattnet och försämrar människors hälsa.

Jag skrev under allmänna motionstiden en motion om vikten av att ställa krav på svenska och europeiska företag som driver verksamhet i andra länder där jag menar att vi måste ställa både miljömässiga och sociala krav på dessa bolag.

Jag vill därför fråga:

Avser ministern att ta initiativ till att påverka svenska resebolag att ta större etiskt ansvar och se till att grundläggande mänskliga rättigheter respekteras i alla delar av deras verksamhet?

Avser ministern att ta initiativ i syfte att påverka svenska resebolag att stödja och främja fackliga rättigheter i de länder där de verkar och inom de företag som de köper tjänster av, som till exempel hotell och transportföretag?

Avser ministern att ta initiativ till en dialog med den thailändska regimen i syfte att grundläggande konventioner om mänskliga rättigheter, som ILO:s kärnkonventioner, FN:s barnkonvention samt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, ska respekteras?