den 19 september

Interpellation

2008/09:8 Krisen i skolpolitiken

av Peter Eriksson (mp)

till utbildningsminister Jan Björklund (fp)

Programmet Kris i skolan i Sveriges Radio har låtit välrenommerade forskare göra en källkritisk granskning av ett antal uttalanden som utbildningsminister Jan Björklund gjort. Flera av dessa uttalanden kan också sägas ligga till grund för beslut som tagits om skolan i regering och riksdag. Det gäller inte minst den tvivelaktiga reformeringen av betygssystemet med betygsomdömen från årskurs 1 och införandet av ordningsomdömen.

Flera uttalanden som Jan Björklund gjort stämmer inte med verkligheten eller ger en onyanserad bild av svenska skolan:

- ”Sverige ligger långt ner i tabellerna.”

- ”Enligt OECD-statistik så har Sverige världens största ordningsproblem i vår skola.”

- ”Svenska skolor har mest skolk, mest sena ankomster, mest skadegörelse och det grövsta och mest kränkande språkbruket i hela den utvecklade världen, enligt OECD.”

De svenska elevernas resultat ligger i själva verket ganska bra till internationellt sett. Svensk forskning och syntesstudier med samlade internationella forskningsresultat visar att Sverige inte är den ”värsting” som utbildningsministern vill påskina.

Det får mycket allvarliga konsekvenser när utbildningsministern ger en negativ bakgrundsteckning om fallande resultat och studiedisciplin i den svenska skolan, eftersom han gett intryck av att slutsatserna bygger på vetenskap fast detta inte alls stämmer. Det är mycket viktigt att en minister, och särskilt en utbildningsminister, håller fanan högt om hur man tolkar forskningsresultat, internationella studier och fakta. Att fuska med underlagen till skolpolitiken är som att fuska med läxan. När facit redovisas blir det ohjälpligt en bock i kanten.

Med felaktigt kunskapsunderlag har utbildningsministern ställt fel diagnos om var problemen i skolan verkligen är. Det innebär att han också ordinerat fel politik om hur skolan ska bli bättre.

Uttalandena har fått stor uppmärksamhet och har färgat debatten samt förmodligen också övertygat många riksdagsledamöter att det nog är rätt väg att i vissa fall utan riksdagens normala arbetsordning processa fram förändringar som vilar på statistisk fantasi. Beslutet om införande av ordningsomdömen är exempelvis fattat av regeringen och inte av riksdagen.

Utbildningsministern har ständigt fört in skoldebatten på villospår och detaljer. Att ministern slarvat med fakta är inte någon nyhet, men den stora omfattning som granskningen i radion visar på har inte varit helt uppenbar ens för oss.

Utbildningsministern pratar gärna om ordning och kunskaper. Tyvärr är det inte ordning och kunskaper som präglar underlagen till beslut eller debattinlägg från utbildningsministerns sida. Miljöpartiet har vid upprepade tillfällen framfört att en långsiktig skolpolitik är en skolpolitik som bygger på fakta och forskning, inte på felaktiga svartmålningar av den svenska skolan.

Den svenska skolan är bra på många sätt. Men det finns brister som måste åtgärdas. Vi kräver att lärare, elever och föräldrar måste ges möjlighet att återfå förtroendet för att politiken vill och kan åtgärda de problem som verkligen existerar.

Min fråga till utbildningsministern är:

På vilket sätt tänker utbildningsministern agera för att säkerställa att Sverige har en utbildningspolitik som bygger på fakta och forskning?