den 29 oktober

Interpellation

2008/09:68 Räddningspaket för världens fattiga

av Bodil Ceballos (mp)

till statsrådet Gunilla Carlsson (m)

Varje kväll går var sjunde människa i världen och lägger sig hungrig och varje år dör tio miljoner barn av sjukdomar som kan både förebyggas och botas. Fattigdomen i världen minskar, men fortfarande lever omkring en miljard människor på mindre än en dollar om dagen. För att förbättra livet för de fattigaste människorna enades världens länder år 2000 om åtta utvecklingsmål som ska nås till 2015.

Målen är att halvera världens fattigdom och hunger, att alla barn ska börja skolan, att öka jämlikheten mellan kvinnor och män, att minska barnadödligheten, att minska mödradödligheten, att stoppa spridningen av hiv/aids och andra sjukdomar, att säkerställa en miljömässigt hållbar utveckling och att öka samarbetet mellan rika och fattiga länder kring bistånd, miljö, handel och skuldavskrivning. Dessa utgör de åtta millenniemålen.

FN gör nu stora ansträngningar för att försöka förmå världens länder att ge större bidrag för att bidra till att millenniemålen ska kunna förverkligas. Som ett led i detta arbete hölls ett högnivåmöte i New York den 25 september där biståndsministern medverkade.

Millenniemålen är centrala för Miljöpartiets politik och en grund för Sveriges utvecklingssamarbete.

Konsekvenserna av den pågående finanskrisen i USA är därför väldigt oroande. Alla länder påverkas. Men i många utvecklingsländer riskerar en redan svår situation att förvärras. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har redan varnat för att den pågående finanskrisen riskerar att drabba miljarder människor – och slå allra hårdast mot de redan fattiga. Ban Ki-moon sade att finanskrisen ”förvärrar de skador som redan förorsakats av de stora prishöjningarna på mat och bränsle”. Även generalförsamlingens ordförande Miguel d’Escoto Brockman från Nicaragua varnade för att finanskrisen kommer att slå mycket hårt mot förhoppningarna om att millenniemålen ska kunna uppfyllas med orden ”Det är alltid de fattiga som får betala för de mäktigas ohämmade girighet och oansvarighet.”

När USA:s och andra rika länders intresse riktas mot de egna ekonomierna finns det en uppenbar risk att fokus flyttas från världens fattiga. Nyligen anslog USA:s regering ett jättelikt räddningspaket på 700 miljarder dollar för att rädda oansvariga och giriga bolag i den amerikanska finanssektorn. Detta kan sättas i relation till de 72 miljarder dollar om året som FN har begärt för att millenniemålen ska kunna förverkligas till år 2015.

Norges statsminister Jens Stoltenberg påpekade inför generalförsamlingen att pengar inte tycks saknas när det handlar om att rädda pengar. Något är fundamentalt fel, menade han, ”när pengar tycks finnas i överflöd samtidigt som det saknas resurser för investeringar i människor”.

Nu behövs ett räddningspaket för världens fattiga.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet:

Planerar statsrådet – i ljuset av den pågående finansiella krisen – att ta några specifika initiativ för att säkerställa att millenniemålen kan nås?

Avser statsrådet att verka för att öka resurserna till UNDP och andra FN-organ som arbetar med fattigdomsbekämpning?

Är statsrådet beredd att ta initiativ till ett globalt ”räddningspaket” för världens fattiga så att FN kan säkerställa sitt arbete med att bekämpa extrem fattigdom och hunger?