den 29 oktober
Interpellation
2008/09:68 Räddningspaket för världens fattiga
av Bodil
Ceballos (mp)
till
statsrådet Gunilla Carlsson (m)
Varje
kväll går var sjunde människa i världen och lägger sig hungrig och varje år dör
tio miljoner barn av sjukdomar som kan både förebyggas och botas. Fattigdomen i
världen minskar, men fortfarande lever omkring en miljard människor på mindre
än en dollar om dagen. För att förbättra livet för de fattigaste människorna
enades världens länder år 2000 om åtta utvecklingsmål som ska nås till 2015.
Målen
är att halvera världens fattigdom och hunger, att alla barn ska börja skolan,
att öka jämlikheten mellan kvinnor och män, att minska barnadödligheten, att
minska mödradödligheten, att stoppa spridningen av hiv/aids och andra sjukdomar,
att säkerställa en miljömässigt hållbar utveckling och att öka samarbetet
mellan rika och fattiga länder kring bistånd, miljö, handel och
skuldavskrivning. Dessa utgör de åtta millenniemålen.
FN gör
nu stora ansträngningar för att försöka förmå världens länder att ge större
bidrag för att bidra till att millenniemålen ska kunna förverkligas. Som ett
led i detta arbete hölls ett högnivåmöte i New York den 25 september där
biståndsministern medverkade.
Millenniemålen
är centrala för Miljöpartiets politik och en grund för Sveriges
utvecklingssamarbete.
Konsekvenserna
av den pågående finanskrisen i USA är därför väldigt oroande. Alla länder
påverkas. Men i många utvecklingsländer riskerar en redan svår situation att
förvärras. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har redan varnat för att den
pågående finanskrisen riskerar att drabba miljarder människor – och slå allra
hårdast mot de redan fattiga. Ban Ki-moon sade att finanskrisen ”förvärrar de
skador som redan förorsakats av de stora prishöjningarna på mat och bränsle”.
Även generalförsamlingens ordförande Miguel d’Escoto Brockman från Nicaragua
varnade för att finanskrisen kommer att slå mycket hårt mot förhoppningarna om
att millenniemålen ska kunna uppfyllas med orden ”Det är alltid de fattiga som
får betala för de mäktigas ohämmade girighet och oansvarighet.”
När
USA:s och andra rika länders intresse riktas mot de egna ekonomierna finns det
en uppenbar risk att fokus flyttas från världens fattiga. Nyligen anslog USA:s
regering ett jättelikt räddningspaket på 700 miljarder dollar för att rädda
oansvariga och giriga bolag i den amerikanska finanssektorn. Detta kan sättas i
relation till de 72 miljarder dollar om året som FN har begärt för att
millenniemålen ska kunna förverkligas till år 2015.
Norges
statsminister Jens Stoltenberg påpekade inför generalförsamlingen att pengar
inte tycks saknas när det handlar om att rädda pengar. Något är fundamentalt
fel, menade han, ”när pengar tycks finnas i överflöd samtidigt som det saknas
resurser för investeringar i människor”.
Nu
behövs ett räddningspaket för världens fattiga.
Mot
denna bakgrund vill jag fråga statsrådet:
Planerar
statsrådet – i ljuset av den pågående finansiella krisen – att ta några
specifika initiativ för att säkerställa att millenniemålen kan nås?
Avser statsrådet
att verka för att öka resurserna till UNDP och andra FN-organ som arbetar med
fattigdomsbekämpning?
Är statsrådet
beredd att ta initiativ till ett globalt
”räddningspaket” för världens fattiga så att FN kan säkerställa sitt arbete med
att bekämpa extrem fattigdom och hunger?