den 14 augusti
Interpellation
2008/09:586 Utvecklingen i Iran
av Bodil
Ceballos (mp)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
Som
ingen kan undgå att lägga märke till händer det oerhört mycket i Iran just nu.
Det är inte bara valresultatet som är oklart, även om president Ahmadinejad nu
också formellt installerats på posten. Den stora mängden avrättningar som skett
på sistone av fångar som inte alls haft med demonstrationerna att göra är ett
frågetecken. I ljuset av utvecklingen är det svårt att förstå varför den
svenska ambassadören var på plats vid själva installationen. Dessutom sker
detta när Sverige är ordförandeland i EU och därmed representerar hela EU. Var
det förankrat med övriga länder?
I
direkt anslutning till installationen börjar sedan rättegångarna mot
demonstranterna och det visar sig att anställda på franska ambassaden ”tvingas”
erkänna allehanda brott, som att förse sitt hemland med information om
utvecklingen i landet under demonstrationerna etcetera, vilket torde vara
ambassaders uppgift att göra. Utrikesministern har fördömt detta, flera andra
EU-länder med Frankrike i spetsen har också fördömt det. Att EU-länders
ambassadpersonal var anklagade med anledning av demonstrationerna borde ha lett
till en ännu större restriktivitet från EU:s sida och att man på sin höjd
skickat en lägre tjänsteman till installationen.
Inte
bara valet och händelserna efter det har varit i fokus under sommaren. Det har
också händelseutvecklingen i grannlandet Irak efter USA:s tillbakadragande.
Bland annat har de iranska flyktingarna i Ashraflägret blivit attackerade av
irakiska styrkor. Flera människor har dödats, många har sårats och 36 personer
hålls fängslade. De boende i Ashraf fruktar återsändande till Iran där de med
allra största sannolikhet kommer att fängslas och där de riskerar dödsstraff.
Oavsett vad den iranska motståndsrörelsen tidigare ägnat sig åt är ett
återsändande felaktigt till en regim som inte kan garantera vare sig rättvisa
rättegångar eller att inte tortyr och dödsstraff kommer att användas.
Det är
dock inte bara invånarna i Ashraflägret som riskerar att sändas tillbaka till
Iran. Det sker bland annat också med balocher. Under det senaste året har tio
balochiska regimmotståndare överlämnats till Iran. Fyra av dem hängdes nyligen
i ett fängelse i Zahedan. För någon vecka sedan greps en norsk människorättsaktivist
(norsk medborgare) vid ett besök hos släktingar i Pakistan. Pakistan och Iran
har ett utlämningsavtal och familjen fruktar nu att han ska utlämnas.
Ett
ytterligare exempel under sommaren är de ”turister” som ”råkat” ta sig in i
Iran trots att de blivit varnade. Av vilken anledning de befann sig i landet
har jag ingen information om. Däremot vet jag att de kan råka mycket illa ut,
precis som de två svenskar som tidigare ”råkade” befinna sig på iranskt
territorium.
Jag har
förståelse för att det är svårt att agera i vissa fall när det gäller Iran utan
att det uppfattas som att vi lägger oss i interna angelägenheter eller som att
vi kastar sten när vi sitter i glashus (Sverige utvisar också flyktingar till
Iran trots att vi vet vad de kan råka ut för). Vi har dock möjlighet att markera
mot regimen genom att till exempel inte delta i ceremonier och via EU (skärpta
sanktioner). Vi har också möjlighet att föra dialog med länderna runt omkring
för att förmå dem att inte sända tillbaka flyktingar som riskerar fängelse,
tortyr eller dödsstraff till Iran.
Jag
vill därför fråga utrikesministern:
Avser
ministern att ta initiativ till att Sverige och EU ska göra tydligare politiska
markeringar mot Iran framöver?
Hur
avser ministern, i sin roll under ordförandeskapet, att prioritera Iranfrågan?
Hur
avser ministern, i sin roll under ordförandeskapet, att agera för en frigivning
av alla fängslade EU-medborgare och andra länders medborgare i Iran?
Hur
avser ministern, i sin roll under ordförandeskapet, att föra en dialog med
grannländerna och UNHCR om hanteringen av de människor som riskerar hemsändande
från flyktingläger eller som genom utlämningsavtal riskerar detsamma?
Hur
avser ministern, i sin roll under ordförandeskapet, att bistå det norska
utrikesministeriet när det gäller den norska medborgaren?