den 14 augusti

Interpellation

2008/09:586 Utvecklingen i Iran

av Bodil Ceballos (mp)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Som ingen kan undgå att lägga märke till händer det oerhört mycket i Iran just nu. Det är inte bara valresultatet som är oklart, även om president Ahmadinejad nu också formellt installerats på posten. Den stora mängden avrättningar som skett på sistone av fångar som inte alls haft med demonstrationerna att göra är ett frågetecken. I ljuset av utvecklingen är det svårt att förstå varför den svenska ambassadören var på plats vid själva installationen. Dessutom sker detta när Sverige är ordförandeland i EU och därmed representerar hela EU. Var det förankrat med övriga länder?

I direkt anslutning till installationen börjar sedan rättegångarna mot demonstranterna och det visar sig att anställda på franska ambassaden ”tvingas” erkänna allehanda brott, som att förse sitt hemland med information om utvecklingen i landet under demonstrationerna etcetera, vilket torde vara ambassaders uppgift att göra. Utrikesministern har fördömt detta, flera andra EU-länder med Frankrike i spetsen har också fördömt det. Att EU-länders ambassadpersonal var anklagade med anledning av demonstrationerna borde ha lett till en ännu större restriktivitet från EU:s sida och att man på sin höjd skickat en lägre tjänsteman till installationen.

Inte bara valet och händelserna efter det har varit i fokus under sommaren. Det har också händelseutvecklingen i grannlandet Irak efter USA:s tillbakadragande. Bland annat har de iranska flyktingarna i Ashraflägret blivit attackerade av irakiska styrkor. Flera människor har dödats, många har sårats och 36 personer hålls fängslade. De boende i Ashraf fruktar återsändande till Iran där de med allra största sannolikhet kommer att fängslas och där de riskerar dödsstraff. Oavsett vad den iranska motståndsrörelsen tidigare ägnat sig åt är ett återsändande felaktigt till en regim som inte kan garantera vare sig rättvisa rättegångar eller att inte tortyr och dödsstraff kommer att användas.

Det är dock inte bara invånarna i Ashraflägret som riskerar att sändas tillbaka till Iran. Det sker bland annat också med balocher. Under det senaste året har tio balochiska regimmotståndare överlämnats till Iran. Fyra av dem hängdes nyligen i ett fängelse i Zahedan. För någon vecka sedan greps en norsk människorättsaktivist (norsk medborgare) vid ett besök hos släktingar i Pakistan. Pakistan och Iran har ett utlämningsavtal och familjen fruktar nu att han ska utlämnas.

Ett ytterligare exempel under sommaren är de ”turister” som ”råkat” ta sig in i Iran trots att de blivit varnade. Av vilken anledning de befann sig i landet har jag ingen information om. Däremot vet jag att de kan råka mycket illa ut, precis som de två svenskar som tidigare ”råkade” befinna sig på iranskt territorium.

Jag har förståelse för att det är svårt att agera i vissa fall när det gäller Iran utan att det uppfattas som att vi lägger oss i interna angelägenheter eller som att vi kastar sten när vi sitter i glashus (Sverige utvisar också flyktingar till Iran trots att vi vet vad de kan råka ut för). Vi har dock möjlighet att markera mot regimen genom att till exempel inte delta i ceremonier och via EU (skärpta sanktioner). Vi har också möjlighet att föra dialog med länderna runt omkring för att förmå dem att inte sända tillbaka flyktingar som riskerar fängelse, tortyr eller dödsstraff till Iran.

Jag vill därför fråga utrikesministern:

Avser ministern att ta initiativ till att Sverige och EU ska göra tydligare politiska markeringar mot Iran framöver?

Hur avser ministern, i sin roll under ordförandeskapet, att prioritera Iranfrågan?

Hur avser ministern, i sin roll under ordförandeskapet, att agera för en frigivning av alla fängslade EU-medborgare och andra länders medborgare i Iran?

Hur avser ministern, i sin roll under ordförandeskapet, att föra en dialog med grannländerna och UNHCR om hanteringen av de människor som riskerar hemsändande från flyktingläger eller som genom utlämningsavtal riskerar detsamma?

Hur avser ministern, i sin roll under ordförandeskapet, att bistå det norska utrikesministeriet när det gäller den norska medborgaren?