den 22 oktober

Interpellation

2008/09:58 Arbetslivsinstitutets nedläggning och det arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådet

av Raimo Pärssinen (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

En av den tillträdande borgerliga regeringens första åtgärder var att så snabbt som möjligt vilja lägga ned Arbetslivsinstitutet, ALI, samt göra stora nedskärningar i Arbetsmiljöverkets budget. Flera nyliberala debattörer hade länge haft ett ont öga till ALI som av dessa ansågs vara en härd för ett slags socialistisk forskning. Att den akademiska världen och både det svenska och internationella forskarsamhället inte delade denna uppfattning spelade ingen roll. ALI skulle läggas ned av symboliska skäl. Därmed slogs mycket av den samlade arbetslivs- och arbetsmiljöforskningen sönder och Sverige blev ett av få länder i Europa utan ett samlat forskningsinstitut för dessa frågor. Avvecklingsmyndighetens statistik visar att av 120 forskare har enbart hälften gått till fortsatt forskning vid högskolor och universitet.

Det är därför nu utmanande att regeringen på ett sammanträde den 25 september meddelar sin avsikt att bygga upp ett arbetsmiljöpolitiskt kunskapsråd (skr. 2008:101). Först avvecklar statsrådet en forskningsinriktning, och när detta är slutfört vill samma statsråd plötsligt återskapa den. Vilken syn på de 269 avvecklade från ALI visar inte detta på?

Direktivets inledande bakgrund om arbetsmiljöforskningen ger också ett märkligt intryck. Arbetsmiljöforskningens fokus beskrivs som att arbetsmiljön är hindret för människor att komma i arbete. Arbetsmiljöfrågorna framställs också som om de mycket handlar om funktionsnedsattas möjlighet till arbete. Frågan om ohälsa i arbetslivet framstår i direktivet som en nästan sekundär fråga.

Det framstår som en gåta hur ansvarigt statsråd för forskningen som ofta talar om den ”fria forskningen” kunnat godkänna det här. En förklaring kan ligga i att olika partier besätter de båda statsrådsstolarna. Uppdraget ger nämligen intryck av hård politisk styrning. Jag citerar: ”Ämne kan väljas av statsrådet eller rådet.” … ”Rådet kan däremellan ges i uppdrag att kommentera särskilda frågor. För dessa fall kan redovisningen ske på det sätt som statsrådet bedömer lämpligt.”

”Statsrådet kan välja …”, ”rådet ges av statsrådet i uppdrag att …”,”redovisning sker på det sätt som statsrådet bedömer lämpligt …”– formuleringar som svarar illa mot fri, kritisk och obunden forskning där ämnes- och metodval ägs av forskaren.

Till ansvarigt statsråd för Arbetsmarknadsdepartementet vill jag ställa följande frågor:

Avser statsrådet att med det arbetsmiljöpolitiska rådet försöka återskapa den oberoende och kritiska forskning kring arbetslivs- och arbetsmiljöfrågor som i stora delar försvann då ALI avvecklades?

Är forskare från gamla ALI, enligt statsrådets avsikter, välkomna att ingå i rådet eller utföra forskning för det?

Vilken styrning avser statsrådet att utöva när det gäller rådets ämnesval och inriktning?