den 22 oktober
Interpellation
2008/09:58 Arbetslivsinstitutets nedläggning och det
arbetsmiljöpolitiska kunskapsrådet
av Raimo
Pärssinen (s)
till
arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
En
av den tillträdande borgerliga regeringens första åtgärder var att så snabbt
som möjligt vilja lägga ned Arbetslivsinstitutet, ALI, samt göra stora
nedskärningar i Arbetsmiljöverkets budget. Flera nyliberala debattörer hade
länge haft ett ont öga till ALI som av dessa ansågs vara en härd för ett slags
socialistisk forskning. Att den akademiska världen och både det svenska och
internationella forskarsamhället inte delade denna uppfattning spelade ingen
roll. ALI skulle läggas ned av symboliska skäl. Därmed slogs mycket av den
samlade arbetslivs- och arbetsmiljöforskningen sönder och Sverige blev ett av
få länder i Europa utan ett samlat forskningsinstitut för dessa frågor.
Avvecklingsmyndighetens statistik visar att av 120 forskare har enbart hälften
gått till fortsatt forskning vid högskolor och universitet.
Det är
därför nu utmanande att regeringen på ett sammanträde den 25 september meddelar
sin avsikt att bygga upp ett arbetsmiljöpolitiskt kunskapsråd (skr. 2008:101).
Först avvecklar statsrådet en forskningsinriktning, och när detta är slutfört
vill samma statsråd plötsligt återskapa den. Vilken syn på de 269 avvecklade
från ALI visar inte detta på?
Direktivets
inledande bakgrund om arbetsmiljöforskningen ger också ett märkligt intryck.
Arbetsmiljöforskningens fokus beskrivs som att arbetsmiljön är hindret för
människor att komma i arbete. Arbetsmiljöfrågorna framställs också som om de
mycket handlar om funktionsnedsattas möjlighet till arbete. Frågan om ohälsa i
arbetslivet framstår i direktivet som en nästan sekundär fråga.
Det
framstår som en gåta hur ansvarigt statsråd för forskningen som ofta talar om
den ”fria forskningen” kunnat godkänna det här. En förklaring kan ligga i att
olika partier besätter de båda statsrådsstolarna. Uppdraget ger nämligen intryck
av hård politisk styrning. Jag citerar: ”Ämne kan väljas av statsrådet eller
rådet.” … ”Rådet kan däremellan ges i uppdrag att kommentera särskilda frågor.
För dessa fall kan redovisningen ske på det sätt som statsrådet bedömer
lämpligt.”
”Statsrådet
kan välja …”, ”rådet ges av statsrådet i uppdrag att …”,”redovisning sker på
det sätt som statsrådet bedömer lämpligt …”– formuleringar som svarar illa mot
fri, kritisk och obunden forskning där ämnes- och metodval ägs av forskaren.
Till
ansvarigt statsråd för Arbetsmarknadsdepartementet vill jag ställa följande frågor:
Avser
statsrådet att med det arbetsmiljöpolitiska rådet försöka återskapa den
oberoende och kritiska forskning kring arbetslivs- och arbetsmiljöfrågor som i
stora delar försvann då ALI avvecklades?
Är
forskare från gamla ALI, enligt statsrådets avsikter, välkomna att ingå i rådet
eller utföra forskning för det?
Vilken
styrning avser statsrådet att utöva när det gäller
rådets ämnesval och inriktning?