den 31 juli
Interpellation
2008/09:565 Omskärelse av små pojkar
av Staffan
Danielsson (c)
till
socialminister Göran Hägglund (kd)
Sveriges
landsting tar entydigt ställning för föräldrars rätt att operera bort förhuden på
pojkars känsliga könsorgan och för att landstingen ska bistå föräldrarna med
att utföra detta ingrepp.
Jag har
den största respekt för de religiösa och kulturella traditioner som i tusentals
år inom judendomen och islam har påbjudit omskärelse av små pojkar. Förfarandet
kan ha haft någon praktisk eller hygienisk bakgrund i sandrika ökenlände, och
har ju också kopplats till en uppmaning från Gud att uppfylla jorden. Och jag
inser att med så lång djupt rotad tradition, och med så många omskurna i dag
och genom tiderna, är en diskussion om integritetsaspekterna rörande detta både
svår och känslig.
Låt mig
ändå i stor ödmjukhet ge några principiella funderingar i själva sakfrågan:
Säg att
vi inte hade haft dessa traditioner, och någon rörelse hade ansökt hos Socialstyrelsen
om att få börja med att operera bort förhuden på små pojkar. Människan är ju
faktiskt skapad med förhud för att skydda det känsliga könsorganet, och jag kan
svårligen tro att något tillstånd hade givits. Argumenten som anförs för att
motivera omskärelse av medicinska skäl känns med förlov sagt mycket
konstruerade.
Vad
gäller kvinnlig omskärelse – könsstympning – som finns i olika former och som oftast
är mycket brutalare, råder i Sverige allmän enighet om att detta är helt
oacceptabelt och förbjudet. I överensstämmelse med alliansregeringens policy
från integritetssynpunkt om likabehandling av flickor och pojkar menar jag att
detta borde gälla även pojkars rätt till sitt könsorgan såsom det är vid
födelsen.
Frågan
har också en central integritetsaspekt. Har verkligen föräldrar rätt att för
sina barns räkning bestämma om oåterkalleliga kirurgiska ingrepp som utan
starka medicinska skäl förändrar deras kroppar? ”Äger” verkligen föräldrar sina
barns kroppar? I dag, år 2009, i Sverige?
Och kan
verkligen staten – som nu diskuteras – ålägga sjukvården (landstingen) att
utföra dessa operationer om föräldrarna så begär? Socialstyrelsen har ju
föreslagit detta och regeringen bereder frågan. Jag menar att det är att gå
mycket långt om regeringen ålägger landstingen att på föräldrarnas uppdrag
oåterkalleligen omskära unga omyndiga pojkar.
Innebär
inte religionsfrihet och personlig integritet i vårt århundrade att det är
varje myndig individ som fattar långtgående beslut enligt ovan, och inte
föräldrarna för det omyndiga barnets räkning? Och har verkligen Gud – eller
evolutionen – misslyckats med sin skapelse vad gäller pojkars könsorgan?
Jag
tycker att denna grannlaga fråga förtjänar en diskussion i Sveriges riksdag och
frågar därför socialminister Göran Hägglund följande:
Överväger
verkligen socialministern att ålägga landsting och
läkare att utföra dessa operationer, eller avser han att i stället tillsätta en
utredning för att i ett helhetsperspektiv utreda denna svåra fråga med
beaktande av vad jag har anfört ovan om bland annat integritetsaspekterna?