den 14 maj
Interpellation
2008/09:562 Tandvårdsreformen och de som är äldre än 65 år
av Lennart
Axelsson (s)
till
socialminister Göran Hägglund (kd)
Tandvårdsreformen
fungerar inte för äldre med stora behov. Stora ingrepp kostar tiotusentals
kronor mer än tidigare. Det leder till diskriminering av dem som är äldre än 65
år.
Den
bilden av tandvårdsreformen ges i en artikel i aprilnumret av SPF:s tidning Veteranen.
En
tandläkare säger att före reformen den 1 juli 2008 kostade en
implantatbehandling av över- och underkäken vid hans klinik maximalt 15 000
kronor för den som var över 65 år. Nu kostar exakt samma behandling ca 70 000
kronor trots att de har samma taxa och samma produkter som tidigare.
Prischocken,
366 procent dyrare för samma behandling, leder till att allt fler äldre
patienter tvingas avstå behandling eller söka andra billigare och sämre
alternativ.
Det som
oroar honom mest är att de ger de äldre patienterna enklare behandlingar än vad
de egentligen behöver. Men det handlar inte enbart om att de äldre inte har råd
att betala utan också att själva ersättningssystemet fungerar så dåligt.
Tandläkaren
redovisar en komplicerad uppsättning av regler för att byta ut gamla tänder mot
en ny käke. Till det kommer att IT-hanteringen på Försäkringskassan i det
närmaste har havererat. Sammanfattningen blir att det i steg ett är svårt att
ta betalt och i steg två att få betalt. Det nya systemet är så tungrott att tandläkaren
sitter lika lång tid framför sin dator som i sitt behandlingsrum. Tiden han
måste lägga ned på att ta fram kostnadsförslag och alternativa
behandlingsupplägg till patienter plus dokumentationen till Försäkringskassan
av vad han slutligen faktiskt gör har ökat kolossalt med reformens komplicerade
regelverk.
Följden
blir att kliniken bedriver väsentligt mindre tandvård efter än före reformen. Tandläkaren
kallar den hellre för tandvårdsdeformen, säger han med ett snett leende.
Högkostnadsskyddet
gäller tolv månader. Även det kommer att skapa alltmer problem för äldre
patienter, eftersom behandlingsperioder mycket väl kan överstiga tolv månader.
Om tandläkaren har lämnat ett kostnadsförslag på 6 000 kronor och
patienten säger ”Okej, vi tar det, det är vad jag klarar av” och det senare
tillstöter komplikationer så att tandläkaren inte hinner färdigt inom tolv
månader kan dessa 6 000 kronor mycket väl förvandlas till 25 000
kronor. Hur trovärdig blir då han som tandläkare?
En
enkel men avgörande åtgärd vore att man införde en ventil i systemet som ger
tandläkaren möjlighet att få snabba förhandsbesked från Försäkringskassan innan
han sätter i gång en större behandling. Det skulle tillvarata pensionärernas
intressen.
En
patient säger: ”Jag känner stor ilska och besvikelse på regeringen, som jag
anser ger vilseledande information. På dess hemsida står att reformen innebär
att 85 procent av alla kostnader över 15 000 ersätts av staten. Men det
stämmer ju inte! Då anser jag att de far med osanning.”
På
regeringens hemsida kan man läsa det här om tandvårdsreformen:
”Från
den 1 juli 2008 gäller ett nytt tandvårdsstöd för vuxna. Huvudsyftet med
reformen är att de som har omfattande behov av tandvård ska få väsentligt lägre
kostnader. Mål är även att stärka patientens ställning och att stimulera vuxna
att regelbundet besöka tandvården. Regeringen vill också förbättra konkurrensen
på tandvårdsmarknaden och minska den administrativa bördan för
tandvårdsföretagarna.”
Målsättningen
var alltså väsentligt lägre kostnader för dem med omfattande behov och att
minska den administrativa bördan för tandvårdsföretagarna.
Jag
ställer mig frågan om socialministern anser att beskrivningen av att de som är
äldre än 65 år missgynnas av reformen stämmer.
Mot
bakgrund av vad som framkommit i bland annat den artikel jag citerat ur men
även utifrån en allmän bild av stora brister med reformen frågar jag mig också
om socialministern anser att alla de målsättningar som regeringen beskriver på
sin hemsida har uppnåtts.
Med
anledning av det anförda är min direkta fråga till socialministern:
Vilka
initiativ har socialministern tagit, eller avser att ta,
för att åtgärda de brister som många upplever att reformen har?