den 14 maj
Interpellation
2008/09:523 Utvecklingen av demokrati och mänskliga
rättigheter i Turkiet
av Anne
Ludvigsson (s)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
Efter
det turkiska kommunalvalet i mars 2009 har omfattande arresteringar av kurdiska
politiker, däribland flera borgmästare, gjorts. Det är framför allt medlemmar
inom DTP som drabbats. Dessa massarresteringar och det förtryck som pågår mot
kurdiska politiker är inte acceptabelt i ett land som har pågående
medlemskapsförhandlingar med EU. Respekten för demokratiska politiska partiers
rätt att verka fritt är grundläggande i en demokrati.
Kränkningarna
av mänskliga rättigheter kan i hög grad kopplas till kurderna och
minoritetsgrupper främst i sydöstra Turkiet. President Abdullah Gul har vid
flera tillfällen deklarerat att ”den kurdiska frågan är Turkiets problem nummer
ett och måste få en lösning”. Men än så länge bara med ord. Valresultatet i sydöstra
Turkiet och det starka stödet för DTP visar att människor söker en fredlig
politisk lösning på kurdfrågan.
Carl
Bildt har i sitt svar på en tidigare fråga från mig i detta ämne svarat: ”Jag
förutsätter att ansvariga turkiska myndigheter och rättsinstanser i det
fortsatta utredningsarbetet agerar i enlighet med principen om rättssäkerhet
och rättsstatsprincipen.” Men det är just detta som bevisligen inte fungerar.
Det turkiska rättsväsendet bygger på militärlagar och en konstitution som
skyddar staten från medborgarna, inte tvärtom. Man kan dessutom sitta
arresterad i upp till två år utan rättegång, och barn sätts i fängelse från
tolv års ålder.
Demokratin
liksom respekten för mänskliga rättigheter, inklusive kvinnors och barns
rättigheter, har stora brister i Turkiet. För att uppnå stabilitet, demokrati
och mänskliga rättigheter och för att förhindra våldsamheter och kränkningar
måste den turkiska staten i alla dess delar respektera demokratiska partiers
arbete.
Hur
kommer utrikesministern att agera för att få turkiska myndigheter att förstå
allvaret i arresteringarna och omedelbart frige de arresterade politikerna?
Reformprocessen
för ett framtida EU-medlemskap har i princip stått stilla de senaste åren och
viktiga och efterlängtade reformer har uteblivit.
Sverige
har under sitt EU-ordförandeskap en unik möjlighet att stötta Turkiets
demokratiska utveckling genom att vara tydligt med kraven, men också behjälpligt
i processen.
Vilka
möten och samtal planerar utrikesministern att Sveriges regering ska genomföra
vad gäller reformer för demokrati och mänskliga rättigheter?
Kommer
utrikesministern inför och under ordförandeskapet på
något sätt att föra samtal också med företrädare för DTP?