den 13 maj

Interpellation

2008/09:520 Förhandlingarna mellan EU och Centralamerika respektive Andinska gemenskapen

av Hans Linde (v)

till statsrådet Ewa Björling (m)

Under 2007 inleddes förhandlingarna om ett associeringsavtal mellan EU och Centralamerika (Costa Rica, Guatemala, Honduras, Nicaragua, El Salvador) respektive Andinska gemenskapen (Colombia, Peru, Bolivia och Ecuador).

Tyvärr har det visat sig att EU:s nya handelsstrategi, Global Europe: competing in the world, har fått större inflytande på förhandlingarna än EU:s samstämmighetspolicy. Global Europe slår bland annat fast att handelspolitiken ska underlätta för europeiska företag att konkurrera på världsmarknaden och säkra tillgången till råvaror. När EU i dag förhandlar om nya regelverk för internationell handel tar man därför mycket liten hänsyn till fattiga människors behov. I stället ligger tyngdpunkten på att stärka europeiska storföretags intressen på bekostnad av länders handlingsutrymme att välja sin egen politik för att bekämpa hunger och fattigdom.

Associeringsavtalen ska handla om politisk dialog, utvecklingssamarbete och handel. I verkligheten har dock fokus legat på handel. EU driver på för en liberalisering av fattiga länders ekonomier, mot vad som kallas ”frihandel”. Detta ger en felaktig illusion av att det handlar om rättvisa spelregler, men konkurrensen mellan latinamerikanska småbönder och hårdsubventionerat europeiskt industrijordbruk är på intet sätt fri.

EU blundar även för allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. I flera av de länder som EU förhandlar associeringsavtal med sker till exempel grova brott mot de fackliga rättigheterna. Allra tydligast är detta i Colombia. Sedan 1986 har nära 3 000 fackligt aktiva mördats i Colombia. USA och Norge har fryst handelsavtalen med Colombia, medan EU fortsätter att förhandla med landet.

I Centralamerika och Andinska gemenskapen är ursprungsfolken en grupp som är särskilt utsatt för ekonomisk och politisk diskriminering. Exemplen är många på hur transnationella företag fått koncessioner att exploatera naturresurser såsom gas, olja med mera i ursprungsfolkens områden. Med dagens utformning kommer EU:s associeringsavtal ytterligare att stärka företagens rätt på bekostnad av ursprungsfolkens rättigheter, vilket går stick i stäv med den i FN antagna människorättsdeklarationen. Deklarationen om ursprungsfolkens rättigheter ger ursprungsfolken självbestämmande till sina territorier: trots det har de inte blivit inbjudna att delta i förhandlingsdelegationerna.

Det förslag till patentregler som EU gett de andinska länderna är ett så kallat TRIPS plus-avtal som kortfattat innebär att patenttiden på läkemedel utökas från 20 till 25 år. Man vill även förlänga skyddet av data från läkemedelstester från 5 till 11 år, vilket skulle begränsa tillverkningen av billigare så kallade generiska läkemedel. I de andinska länderna utgör dessa kopior på godkända läkemedel 70 procent av medicinerna. En rapport från biståndsorganisationen Oxfam visar att de nya patentreglerna bland annat skulle innebära att utgifterna för mediciner i Peru ökar med minst 25 procent.

Genom förhandlingarna har EU splittrat de regionala integrationsprocesser som pågår i Latinamerika. Bolivia har lämnat förhandlingarna, men EU har valt att fortsätta att förhandla med de kvarvarande tre länderna från Andinska gemenskapen och därigenom hotas integrationen i regionen. Förhandlingarna präglas också av brist på öppenhet. Den information som EU-kommissionen lämnar om förhandlingarna är mycket begränsad. Enligt internationella frivilligorganisationer är de latinamerikanska ländernas förhandlare mycket öppnare med information än vad EU-kommissionen är.

Sverige bör agera för att EU-kommissionen ska verka för att de utvecklingspolitiska målen ska få större betydelse för EU:s positioner vid handelsförhandlingarna. Även EU:s handelspolitik ska bidra till att utrota hungern och fattigdomen i världen. Särskilt viktigt är det att handelsavtalen inte hotar rätten till mat, vatten och jord samt ursprungsfolks rätt till självbestämmande och till sina territorier. Avtalen måste även säkra utvecklingsländernas rätt att skydda inhemsk matproduktion och småbrukares försörjning samt rätten att reglera investeringar och utländska företag.

Mot bakgrund av det som anförts vill jag fråga handelsministern:

1. Hur avser ministern att garantera att målet att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling i associeringsavtalen med Latinamerika ska vara överordnat EU:s ekonomiska egenintressen?

2. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att Sverige inom ramen för EU ska verka för att stärka ESK-rättigheterna och ursprungsfolkens rättigheter i EU:s förhandlingar om associeringsavtalen med Latinamerika?

3. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att kraven avseende mänskliga rättigheter i associeringsavtalen med Centralamerika och de andinska länderna ska skärpas, till exempel genom krav på ratificering av ILO:s åtta kärnkonventioner?

4. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att EU:s förhandlingar om associeringsavtalen med Latinamerika i högre grad ska präglas av öppenhet och inkludera det civila samhället?