den 13 maj
Interpellation
2008/09:520 Förhandlingarna mellan EU och Centralamerika
respektive Andinska gemenskapen
av Hans Linde
(v)
till
statsrådet Ewa Björling (m)
Under
2007 inleddes förhandlingarna om ett associeringsavtal mellan EU och
Centralamerika (Costa Rica, Guatemala, Honduras, Nicaragua, El Salvador) respektive
Andinska gemenskapen (Colombia, Peru, Bolivia och Ecuador).
Tyvärr
har det visat sig att EU:s nya handelsstrategi, Global Europe: competing in the
world, har fått större inflytande på förhandlingarna än EU:s
samstämmighetspolicy. Global Europe slår bland annat fast att handelspolitiken
ska underlätta för europeiska företag att konkurrera på världsmarknaden och
säkra tillgången till råvaror. När EU i dag förhandlar om nya regelverk för internationell
handel tar man därför mycket liten hänsyn till fattiga människors behov. I stället
ligger tyngdpunkten på att stärka europeiska storföretags intressen på
bekostnad av länders handlingsutrymme att välja sin egen politik för att
bekämpa hunger och fattigdom.
Associeringsavtalen
ska handla om politisk dialog, utvecklingssamarbete och handel. I verkligheten
har dock fokus legat på handel. EU driver på för en liberalisering av fattiga
länders ekonomier, mot vad som kallas ”frihandel”. Detta ger en felaktig
illusion av att det handlar om rättvisa spelregler, men konkurrensen mellan
latinamerikanska småbönder och hårdsubventionerat europeiskt industrijordbruk
är på intet sätt fri.
EU
blundar även för allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. I flera av de
länder som EU förhandlar associeringsavtal med sker till exempel grova brott
mot de fackliga rättigheterna. Allra tydligast är detta i Colombia. Sedan 1986
har nära 3 000 fackligt aktiva mördats i Colombia. USA och Norge har fryst
handelsavtalen med Colombia, medan EU fortsätter att förhandla med landet.
I
Centralamerika och Andinska gemenskapen är ursprungsfolken en grupp som är
särskilt utsatt för ekonomisk och politisk diskriminering. Exemplen är många på
hur transnationella företag fått koncessioner att exploatera naturresurser
såsom gas, olja med mera i ursprungsfolkens områden. Med dagens utformning
kommer EU:s associeringsavtal ytterligare att stärka företagens rätt på
bekostnad av ursprungsfolkens rättigheter, vilket går stick i stäv med den i FN
antagna människorättsdeklarationen. Deklarationen om ursprungsfolkens
rättigheter ger ursprungsfolken självbestämmande till sina territorier: trots
det har de inte blivit inbjudna att delta i förhandlingsdelegationerna.
Det
förslag till patentregler som EU gett de andinska länderna är ett så kallat
TRIPS plus-avtal som kortfattat innebär att patenttiden på läkemedel utökas
från 20 till 25 år. Man vill även förlänga skyddet av data från
läkemedelstester från 5 till 11 år, vilket skulle begränsa tillverkningen av
billigare så kallade generiska läkemedel. I de andinska länderna utgör dessa
kopior på godkända läkemedel 70 procent av medicinerna. En rapport från
biståndsorganisationen Oxfam visar att de nya patentreglerna bland annat skulle
innebära att utgifterna för mediciner i Peru ökar med minst 25 procent.
Genom
förhandlingarna har EU splittrat de regionala integrationsprocesser som pågår i
Latinamerika. Bolivia har lämnat förhandlingarna, men EU har valt att fortsätta
att förhandla med de kvarvarande tre länderna från Andinska gemenskapen och
därigenom hotas integrationen i regionen. Förhandlingarna präglas också av
brist på öppenhet. Den information som EU-kommissionen lämnar om
förhandlingarna är mycket begränsad. Enligt internationella frivilligorganisationer
är de latinamerikanska ländernas förhandlare mycket öppnare med information än
vad EU-kommissionen är.
Sverige
bör agera för att EU-kommissionen ska verka för att de utvecklingspolitiska
målen ska få större betydelse för EU:s positioner vid handelsförhandlingarna.
Även EU:s handelspolitik ska bidra till att utrota hungern och fattigdomen i
världen. Särskilt viktigt är det att handelsavtalen inte hotar rätten till mat,
vatten och jord samt ursprungsfolks rätt till självbestämmande och till sina territorier.
Avtalen måste även säkra utvecklingsländernas rätt att skydda inhemsk
matproduktion och småbrukares försörjning samt rätten att reglera investeringar
och utländska företag.
Mot
bakgrund av det som anförts vill jag fråga handelsministern:
1. Hur avser ministern att garantera att målet att
bidra till en rättvis och hållbar global utveckling i associeringsavtalen med
Latinamerika ska vara överordnat EU:s ekonomiska egenintressen?
2. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för
att Sverige inom ramen för EU ska verka för att stärka ESK-rättigheterna och
ursprungsfolkens rättigheter i EU:s förhandlingar om associeringsavtalen med
Latinamerika?
3. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för
att kraven avseende mänskliga rättigheter i associeringsavtalen med
Centralamerika och de andinska länderna ska skärpas, till exempel genom krav på
ratificering av ILO:s åtta kärnkonventioner?
4. Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att EU:s förhandlingar om associeringsavtalen
med Latinamerika i högre grad ska präglas av öppenhet och inkludera det civila
samhället?