den 13 maj

Interpellation

2008/09:513 Socialtjänstens riskbedömningar i tvister om vårdnad, boende och umgänge

av Marianne Berg (v)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

I juli 2006 trädde nya regler om vårdnad, boende och umgänge i kraft. Vänsterpartiet deltog i egenskap av dåvarande samarbetsparti i arbetet med de nya vårdnadsreglerna.

Lagändringen syftade framför allt till att stärka barnperspektivet i föräldrabalken. Risken för att barnet far illa lyftes fram och den så kallade riskbedömning som domstol och socialtjänst ska göra betonades ytterligare. Av förarbetena (prop. 2005/06:99) framgår att om en förälder utsätter barnet eller någon annan i familjen för övergrepp är det i princip bäst för barnet att den föräldern inte får del i vårdnaden (prop. 2005/06:99 s. 42, s. 51).

Socialtjänst och domstol ska ta hänsyn till barnets vilja i alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge samt verkställighet av beslut. Då barnets vilja inte knutits till en bestämd åldersgräns ökar möjligheterna att beakta även mindre barns vilja (prop. 2005/06:99 s. 45, s. 83). Domstolen ska verka för att föräldrarna når en samförståndslösning men av motiven till 42 kap. 17 § rättegångsbalken framgår att domstolen ska vara försiktig med att verka för eller acceptera en samförståndslösning i de fall där den ena föräldern gjort sig skyldig till våld eller övergrepp mot den andra föräldern, barnet eller något syskon till barnet (prop. 2005/06:99 s. 104).

När det gäller verkställighet av ett avgörande om vårdnad eller boende ska polishämtning endast kunna användas om barnet riskerar att lida allvarlig skada av att vara kvar i den miljö där barnet vistas. Hämtning av barn till umgänge ska bara förekomma i rena undantagsfall. Enbart det förhållandet att en förälder systematiskt försöker sabotera barnets umgänge med den andra föräldern är inte ett tillräckligt skäl för att besluta om hämtning (prop. 2005/06:99 s. 74 ff).

Det har nu kommit till min kännedom att tillämpningen av den nya lagstiftningen inte fungerar i praktiken. Socialtjänsten gör inte alltid de riskbedömningar som krävs för att skydda ett barn som varit utsatt för eller riskerar att utsättas för övergrepp, trots lagändringarna och skrivningarna i förarbetena. Våld mot barn och kvinnor tenderar fortfarande att osynliggöras i ordalag som ”familjekonflikter” i socialtjänstens utredningar. Utredningarna fokuserar ofta mer på föräldrarnas konflikt än på barnets bästa. Vidare beaktas inte alltid barnets egen vilja, vilket var ett av huvudsyftena med lagändringen 2006. Detta är mycket allvarligt eftersom socialtjänstens utredningar i praktiken ofta blir helt avgörande för domstolens beslut. Därför bör socialtjänstens tillämpning av de nya vårdnadsreglerna enligt min och Vänsterpartiets mening utvärderas fortlöpande.

Statsrådet hänvisar i ett tidigare svar på en skriftlig fråga (2008/09:178) till en rapport från IMS (Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete) som visar att kunskapsläget när det gäller riskbedömningar är begränsat. Därför är det självfallet bra att IMS har inlett ett utvecklingsarbete för att ta fram kriterier för socialtjänstens riskbedömningar. Statsrådet skriver dock i sitt svar att det tar tid att utveckla vetenskapligt underbyggda metoder och att det därför kommer att dröja ytterligare innan socialtjänsten har de verktyg de behöver för att kunna göra tillförlitliga bedömningar. I likhet med statsrådet kan jag inte låta mig nöja med detta.

De nya vårdnadsreglerna har i skrivande stund varit i kraft i över två år. Lagstiftaren och regeringen bör hålla sig uppdaterade om utfallet av en lagändring för att kunna avgöra om några ytterligare åtgärder behöver vidtas.

Med hänvisning till vad som anförts vill jag ställa följande fråga till statsrådet:

Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder med anledning av vad som anförts om socialtjänstens riskbedömningar i frågor om vårdnad, boende och umgänge?