den 13 maj
Interpellation
2008/09:513 Socialtjänstens riskbedömningar i tvister om
vårdnad, boende och umgänge
av Marianne Berg (v)
till
statsrådet Maria Larsson (kd)
I
juli 2006 trädde nya regler om vårdnad, boende och umgänge i kraft.
Vänsterpartiet deltog i egenskap av dåvarande samarbetsparti i arbetet med de
nya vårdnadsreglerna.
Lagändringen
syftade framför allt till att stärka barnperspektivet i föräldrabalken. Risken
för att barnet far illa lyftes fram och den så kallade riskbedömning som
domstol och socialtjänst ska göra betonades ytterligare. Av förarbetena (prop.
2005/06:99) framgår att om en förälder utsätter barnet eller någon annan i
familjen för övergrepp är det i princip bäst för barnet att den föräldern inte
får del i vårdnaden (prop. 2005/06:99 s. 42, s. 51).
Socialtjänst
och domstol ska ta hänsyn till barnets vilja i alla frågor som rör vårdnad,
boende och umgänge samt verkställighet av beslut. Då barnets vilja inte knutits
till en bestämd åldersgräns ökar möjligheterna att beakta även mindre barns
vilja (prop. 2005/06:99 s. 45, s. 83). Domstolen ska verka för att föräldrarna
når en samförståndslösning men av motiven till 42 kap. 17 §
rättegångsbalken framgår att domstolen ska vara försiktig med att verka för
eller acceptera en samförståndslösning i de fall där den ena föräldern gjort
sig skyldig till våld eller övergrepp mot den andra föräldern, barnet eller
något syskon till barnet (prop. 2005/06:99 s. 104).
När det
gäller verkställighet av ett avgörande om vårdnad eller boende ska polishämtning
endast kunna användas om barnet riskerar att lida allvarlig skada av att vara
kvar i den miljö där barnet vistas. Hämtning av barn till umgänge ska bara
förekomma i rena undantagsfall. Enbart det förhållandet att en förälder
systematiskt försöker sabotera barnets umgänge med den andra föräldern är inte
ett tillräckligt skäl för att besluta om hämtning (prop. 2005/06:99 s. 74 ff).
Det har
nu kommit till min kännedom att tillämpningen av den nya lagstiftningen inte
fungerar i praktiken. Socialtjänsten gör inte alltid de riskbedömningar som
krävs för att skydda ett barn som varit utsatt för eller riskerar att utsättas
för övergrepp, trots lagändringarna och skrivningarna i förarbetena. Våld mot
barn och kvinnor tenderar fortfarande att osynliggöras i ordalag som
”familjekonflikter” i socialtjänstens utredningar. Utredningarna fokuserar ofta
mer på föräldrarnas konflikt än på barnets bästa. Vidare beaktas inte alltid
barnets egen vilja, vilket var ett av huvudsyftena med lagändringen 2006. Detta
är mycket allvarligt eftersom socialtjänstens utredningar i praktiken ofta blir
helt avgörande för domstolens beslut. Därför bör socialtjänstens tillämpning av
de nya vårdnadsreglerna enligt min och Vänsterpartiets mening utvärderas
fortlöpande.
Statsrådet
hänvisar i ett tidigare svar på en skriftlig fråga (2008/09:178) till en
rapport från IMS (Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete) som
visar att kunskapsläget när det gäller riskbedömningar är begränsat. Därför är
det självfallet bra att IMS har inlett ett utvecklingsarbete för att ta fram
kriterier för socialtjänstens riskbedömningar. Statsrådet skriver dock i sitt
svar att det tar tid att utveckla vetenskapligt underbyggda metoder och att det
därför kommer att dröja ytterligare innan socialtjänsten har de verktyg de
behöver för att kunna göra tillförlitliga bedömningar. I likhet med statsrådet
kan jag inte låta mig nöja med detta.
De nya
vårdnadsreglerna har i skrivande stund varit i kraft i över två år.
Lagstiftaren och regeringen bör hålla sig uppdaterade om utfallet av en
lagändring för att kunna avgöra om några ytterligare åtgärder behöver vidtas.
Med
hänvisning till vad som anförts vill jag ställa följande fråga till statsrådet:
Vad
avser statsrådet att vidta för åtgärder med anledning
av vad som anförts om socialtjänstens riskbedömningar i frågor om vårdnad,
boende och umgänge?