den 13 maj
Interpellation
2008/09:509 Finansieringen av den svenska skolan
av Mats Pertoft
(mp)
till
utbildningsminister Jan Björklund (fp)
Den
ekonomiska krisen drabbar kommuner och landsting hårt. Enligt Konjunkturinstitutets
prognos kommer kommunsektorns underskott att uppgå till 12 miljarder 2010.
En stor
del av dessa nedskärningar kommer att drabba barnen. I genomsnitt utgör
kostnaderna för skola och barnomsorg 40 procent av kommunernas kostnader. Om
regeringen inte skjuter till mer pengar är det våra barn som kommer att få ta
smällen. Återigen. För det var precis det som hände efter 90-talskrisen.
I
januari och februari varslade kommunerna 1 250 personer. Det är nästan
lika många som under samma period 1992, då 1 590 personer varslades om
uppsägning. Av dem som varslats under årets första två månader arbetar 312
personer inom utbildningsbranschen. Det rör sig om historiskt höga nivåer, och
varslen har fortsatt under mars och april. Lärarfacken har uppskattat antalet
lärare som varslats plus varsel som är på gång till hela 1 300.
En stor
del av varslen beror på kommunernas försämrade ekonomi. En del beror på att
barnkullarna blir mindre och att det därför behövs färre lärare ett antal år
framöver. Men den huvudsakliga anledningen är ekonomin, eftersom man under goda
tider väljer en något högre lärartäthet några år framför att göra sig av med
kompetent personal.
90-talets
ekonomiska kris tilläts drabba barnen hårt och konsekvenserna av det ser vi än.
Detta får inte upprepas. Under 90-talet minskade personaltätheten dramatiskt
både inom barnomsorgen och i skolan. År 1990 gick det 4,5 barn per barnskötare
i förskolan, 1998 hade detta ökat till knappt 6 barn. Detta ledde till större
barngrupper, från 14 barn per grupp 1990 till 17 och 2001 var den i genomsnitt
hela 17,5 barn i en grupp. På fritidshemmen närapå fördubblades gruppstorlekarna
under samma tid.
Krisen
slog också hårt mot barnen i skolan. Grundskolans totala kostnader minskade med
15 procent under 90-talets första år, samtidigt som antalet grundskoleelever
ökade med 17 procent under samma period. De undervisningsrelaterade kostnaderna
minskade med 12 procent under 90-talet. Lärartätheten sjönk med 20 procent.
Lärartätheten minskade även i gymnasieskolan men inte lika dramatiskt.
Dessa
dramatiska nedskärningar innebar naturligtvis att eleverna fick sämre
undervisning. Andelen elever som slutade grundskolan utan fullständiga betyg
ökade kraftigt mellan 1990 och 1997. Det skedde en kraftig ökning av antalet
elever på IV-programmet i slutet på 90-talet, från strax under 6 procent till
drygt 9 procent.
Min
fråga till ministern är:
Hur
kommer ministern att agera för att säkerställa finansieringen av den svenska
skolan i den pågående ekonomiska krisen i syfte att säkra skolans resultat och
elevernas kunskaper?