den 8 maj
Interpellation
2008/09:494 Handläggningen av ärenden med bortförda barn
av Annelie
Enochson (kd)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
Ärenden
med bortförda barn ökar i Sverige. Just nu finns 103 fall på UD. Att ett barn
förs bort från sin invanda miljö mot den ena förälderns vilja och rätt till
vårdnad är naturligtvis något mycket problematiskt och svårt, inte minst för
barnet i fråga men även för kvarvarande familj, vänner och skolkamrater samt
inkopplade myndigheter.
Ett
flertal föräldrar i en situation där deras barn har blivit bortfört har
kontaktat mig under årens lopp, vilket föranlett att jag engagerat mig mycket i
frågan. År 2006 åkte jag ner till Israel tillsammans med mamman till de fem
barn från Kungsbacka som blev bortrövade till Gaza. Efter kraftfulla
påtryckningar kunde barnen återföras till Sverige. Ett aktuellt fall är lilla
Alicia, som Kalla
fakta nyligen dokumenterade. Alicia bortfördes till Kambodja och
hennes mamma reste själv dit och sökte upp henne. Många fler fall finns och tyvärr
slutar de inte alltid lika lyckligt som för Alicia och Kungsbackabarnen. Många
barn bortrövas och kommer aldrig åter till Sverige. Efter min medverkan i Kalla faktas
reportage har jag fått nya brev från föräldrar som vädjar om min hjälp.
Hösten
2006 skrev jag en motion till riksdagen om bortrövade barn (2006/07:U265). Den
14 december 2006 biföll riksdagen motionen efter konstitutionsutskottets
förslag (betänkande 2006/07:KU1). Tillkännagivandet gällde motionens yrkande om
att det vid handläggningen av ärenden med bortförda barn ska införas särskilda
handlingsplaner i samråd med föräldern, samt att handläggarna ska vara
tillgängliga och ha informationsplikt var fjortonde dag. Efterforskningar visar
att fortfarande år 2009 har de specifika yrkanden som riksdagen tillkännagav
för regeringen inte genomförts på Utrikesdepartementet. Det sista som nämns
från regeringen om motionen är i skrivelse 2007/08:75 där regeringen skriver
till riksdagen att en översyn har påbörjats och att regeringen ska återkomma
under 2008 med rapport om vad som gjorts. Ingen sådan rapport har lämnats till
riksdagen.
Sverige
har skrivit under FN:s barnkonvention, där det står att barnets bästa ska
sättas främst. I konventionens artikel 11 sägs vidare att medlemsländerna ska
bekämpa att barn olovligen förs bort eller hålls kvar i ett annat land än
hemlandet. Sverige har även skrivit under Haagkonventionen där det står att
”ändamålet med konventionen är att säkerställa ett snabbt återförande av barn
som olovligen har förts ut eller kvarhållits i en fördragsanslutande stat”.
Utrikesdepartementet är det departement under regeringen som är ansvarigt för
ärenden med bortförda barn.
Att
effektivisera handläggningen när det gäller ärenden med bortförda barn anser
jag bör vara prioriterat och oerhört angeläget att på alla sätt hitta verktyg
till. Jag vill särskilt lyfta fram utrikesutskottets motivering: ”Skyddet och
respekten för de mänskliga och medborgerliga rättigheterna hos en av de
svagaste och mest utsatta grupperna i samhället – barnen – måste, enligt
utskottets uppfattning, utgöra en kärnuppgift för berörda svenska myndigheter
och ärenden som rör bortförda barn prioriteras.”
Mina
frågor till utrikesministern är följande:
På
vilket sätt har utrikesministern verkat eller kommer att verka för att
regeringen fullföljer riksdagens tillkännagivande om att handläggningen av ärenden
med bortförda barn ska förbättras och effektiviseras?
Vilka
åtgärder avser utrikesministern att vidta för att regeringen ska komma tillbaka
till riksdagen med en rapport om hur de åtgärder i motion 2006/07:U265 som
tillkännagavs av riksdagen i slutet av december 2006 har vidtagits?
Är det
utrikesministerns ställningstagande att de bortrövade barnen får den hjälp som
krävs enligt FN:s konvention om barnens rättigheter, artikel 11?
Är det
utrikesministerns ställningstagande att föräldrarna till de bortrövade barnen i
Sverige får det stöd som anges i Bryssel II-förordningen samt Haagkonventionen?
I många
fall bortförs barn till länder som inte är anslutna till Haagkonventionen –
vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att effektivisera
handläggningen i dessa fall?
Avser
utrikesministern att ta några initiativ för att
föräldrar till bortrövade barn ska få hjälp med översättning av dokument?