den 29 april

Interpellation

2008/09:480 Diskriminering av ledarhundsförare

av Elina Linna (v)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

Jag har tidigare ställt en fråga till statsrådet om vad hon avser att vidta för åtgärder mot diskriminering av ledarhundsförare.

Jag fick följande svar från statsrådet: ”Om en person som använder ledarhund upplever att den blivit diskriminerad kan man vända sig till Handikappombudsmannen och göra en anmälan. Handikappombudsmannen utövar tillsyn i enlighet med de olika diskrimineringslagarna och lagen (1994:749) om Handikappombudsmannen. Från den 1 januari 2009 tar den nya Diskrimineringsombudsmannen över dessa uppgifter.”

Jag anser att svaret är otillräckligt. Jag menar att ledarhundsförare diskrimineras och i många fall utestängs från möjligheter till utbildning och arbete. Detta är fortfarande ett stort problem. Enligt Föreningen Sveriges ledarhundsförare har anmälningar som lämnats till Handikappombudsmannen lagts ned då det inte finns stöd i något lagrum vare sig för gravt synskadade eller blinda ledarhundsförare eller för deras ledarhundar. Lagstiftningen har inte ändrats sedan den nya Diskrimineringsombudsmannen fått ansvaret för dessa frågor.

De senaste åren har det blivit allt svårare att kunna använda ledarhundar när personer med synskada ska ta sig fram ute i samhället. De nekas tillträde till platser och det förekommer att man nekas tillträde till exempelvis restauranger på grund av sin hund, men det har även förekommit att man tvingats lämna sitt arbete.

Några som diskriminerats är bland annat en blind lärare i Munkedal som blivit portad på fyra av fem skolor han tidigare arbetat på. Den femte skolan låter honom jobba kvar, men kravet är att ledarhunden ligger i ett grupprum på en annan våning i byggnaden. En annan synskadad man har nekats jobb som säljare på ett telemarketingföretag i Göteborg med hänvisning till att han använde ledarhund.

Gravt synskadade eller blinda personer blir alltmer utestängda och får fler och fler inskränkningar i den frihet en ledarhund ger; det innebär också att de blir mer beroende av färdtjänst, ledsagning och att de dessutom mår psykiskt dåligt på grund av detta.

Möjligheten för synskadade att använda sig av en ledarhund är ett viktigt steg mot ett tillgängligare samhälle. Därför bör det betraktas som en rättighet att få använda sig av hundarna och man ska inte utan synnerliga skäl kunna utestängas från platser. Det finns exempelvis undantag i livsmedelslagstiftningen som gör att det är tillåtet att släppa in ledarhundar på en restaurang. Att personer med ledarhund ändå nekas tillträde till platser är således ett stort problem.

I dag firas den internationella ledarhundsdagen världen över. Med anledning av dagen vill jag uppmärksamma att det i Sverige inte finns någon lagstiftning som skyddar synskadade som använder ledarhund från att bli diskriminerade.

Mot bakgrund av vad som anförts vill jag fråga statsrådet Maria Larsson:

1. Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att motverka diskriminering av synskadade personer med ledarhund?

2. Är statsrådet beredd att verka för en diskrimineringslagstiftning som inkluderar ledarhundsförare?