den 16 april

Interpellation

2008/09:463 Bistånd och målen för global utveckling

av Bodil Ceballos (mp)

till statsrådet Gunilla Carlsson (m)

I DN (den 14 april 2009) skriver ett antal debattörer om det svenska etanolföretaget Sekabs återupptagna planer på etanoltillverkning i Tanzania under rubriken ”Svenskt bistånd ska rädda miljöfarligt etanolprojekt”. I ingressen kan vi läsa:

”Sekab har vänt sig till biståndsmyndigheter i Sverige och Norge för att få pengar. Den miljökonsekvensbeskrivning företaget har gjort är så förskönande att den konsult Sekab anlitade för miljöstudien har tagit avstånd från rapporten. Småbrukare skulle fördrivas från sina jordar. Det finns en klar risk att sockerrörsodlingarna i realiteten kommer att bidra till ökade utsläpp av koldioxid, skriver sex forskare och en dokumentärfilmare.”

För inte så länge sedan kunde vi läsa att nämnda företag var konkursfärdigt och att det dessutom agerat i strid med de kommunala ägarnas intentioner. Ungefär samtidigt publicerade Swedwatch rapporten En brännande fråga – Hur hållbar är den etanol som importeras till Sverige? Denna granskning visar bland annat att Sekabs kriterier för den brasilianska etanolen inte är tillräckliga utan behöver förstärkas på flera punkter och att de planer företaget har på att producera etanol i Tanzania också innehåller en mängd risker. Samtidigt tar rapporten upp att det finns möjligheter att satsningen i Tanzania kan ge positiva effekter om den görs med hänsyn till miljön och landets befolkning.

Granskningen visar att Sekab kommit en bit på vägen för att producera hållbar etanol men företaget kritiseras för bristande öppenhet. När det gäller planerna för Tanzania uppmärksammar Swedwatch bland annat brist på öppenhet och därmed försvårad dialog med lokala aktörer. Uppgifterna om hur lokalbefolkningen påverkas går också isär och valet av plats för odlingarna kan enligt Swedwatch visa sig vara problematiskt ur miljösynpunkt. Det finns enligt studien risk för att Sekabs planer på att använda 200 000 hektar för odlingar och etanolproduktion kommer att negativt påverka lokalbefolkningen, djur- och växtliv och vattenflöden. De kriterier som presenteras offentligt är enligt Sekab en kortversion; det utförliga dokumentet vill företaget inte visa. De kriterier som är offentliga är bolagets egna, ospecifika och saknar konkreta utfästelser. Rapporten är intressant läsning och kan rekommenderas.

Swedwatchs granskning utmynnar i ett antal rekommendationer:

Rekommendationer gällande öppenhet

· Att Sekab offentliggör det fullständiga dokumentet med kriterierna för produktion av hållbar etanol.

· Att Sekab offentliggör den miljökonsekvensbedömning som har gjorts inför satsningen i Bagamoyo och hur företaget har tänkt arbeta med de eventuella problem som har identifierats.

· Att de sociala utvärderingar som Sekab utför särskilt ska uppmärksamma lokalbefolkningens tillgång till mark och att dessa, liksom alla miljökonsekvensbedömningar, offentliggörs för att ge lokalbefolkning och andra aktörer möjlighet till insyn i projektens konsekvenser.

· Att Sekab av sina leverantörer och underleverantörer kräver öppenhet och att de möjliggör för utomstående att granska hur kriterierna följs.

Rekommendationer gällande utveckling av kriterier och kontroll

· Att Sekab inkluderar frågan om områdets naturvärden såsom biologisk mångfald, ekologiska tjänster och markens kolinnehåll när mark väljs för produktion av biobränsle.

· Att Sekab utvecklar kriterierna till att innefatta frågor om arbetstider och ersättningsnivåer, däribland ackordslöner.

· Att Sekab utvecklar kriterierna till att innefatta hur jordbruksmetoder och genetiskt modifierade grödor ska hanteras för att minimera förlusten av biologisk mångfald, i enlighet med försiktighetsprincipen.

· Att Sekab utvecklar kriterierna till att innefatta frågan om ursprungsfolks rättigheter.

· Att även kontraktsodlarna kontrolleras i verifieringsprocessen.

Rekommendationer gällande samverkan

· Att Sekab utvecklar kriterierna i samverkan med enskilda organisationer, sociala rörelser, forskare och producenter.

Genom DN har vi också kunnat läsa att Sekab egentligen inte alls tänker återuppta verksamheten men att man för en dialog med Sida för att göra verksamheten attraktiv för en köpare. Hur denna eventuella köpare kommer att hantera verksamheten finns det inga garantier för. Det skulle kunna vara kooperativt ägande av småbönder i området men det mest troliga är att något annat stort bolag köper den och bedriver storskalig verksamhet, eventuellt helt utan några som helst hänsynstaganden till vare sig människa eller miljö.

Min mening med denna interpellation är inte att ifrågasätta vare sig Sekab eller att etanol som bränsle är bättre än fossila bränslen och att vi för att fasa ut dessa ska ersätta dem med alternativa bränslen, bland annat etanol. Enligt regeringen ska till exempel den svenska bilparken vara fossiloberoende senast 2030, vilket är bra. Frågan är dock hur långlivad etanolen kommer att vara som bilbränsle när forskningen om andra alternativ går snabbt framåt och om dessa storskaliga projekt verkligen kommer att komma de boende till del eller om de i stället riskerar att späda på fattigdomen i redan fattiga länder. Om etanolen inte blir ett långlivat alternativ riskerar stora områden mark, och kopiösa mängder vatten, att användas på ett mycket kortsiktigt och eventuellt skadligt sätt, förutom att människor tvingats från sina hem och marker. Att frågan inte är okontroversiell i Tanzania kunde jag erfara vid ett besök av tanzaniska parlamentariker i Sveriges riksdag under hösten 2008.

Vi måste också ta ställning till hur de biobränslen vi importerar till Sverige produceras för att ge våra konsumenter möjlighet att välja bort dem som inte produceras på ett socialt och miljömässigt hållbart sätt.

Det jag ifrågasätter är därför om det är en fråga för svenskt bistånd att finansiera en verksamhet (vare sig den blir kvar i ett svenskt företags ägo eller i någon annans) som eventuellt strider mot vår politik för global utveckling, med fattigdomsbekämpning som grund. Om uppgifterna i DN stämmer kan så bli fallet.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Vilka initiativ har statsrådet för avsikt att ta för att fastställa både ekologiska och sociala kriterier för importerade drivmedel?

Kommer statsrådet att ta initiativ att vid en eventuell bedömning av beviljande av biståndsmedel för detta projekt utgå från Swedwatchs rekommendationer såväl om verksamheten blir kvar i företagets ägo som om den säljs vidare?

Vilka initiativ har statsrådet för avsikt att ta för att främja småskaliga, inhemska projekt för biobränsleframställning, som har större möjligheter att faktiskt minska fattigdomen?