den 7 april
Interpellation
2008/09:452 Statens stöd till myggbekämpningen i området
kring nedre Dalälven
av Mikael
Oscarsson (kd)
till
miljöminister Andreas Carlgren (c)
De
makthavare som har besökt området kring nedre Dalälven under perioder med svåra
myggförhållanden vet att bekämpningen av stickmyggen där är nödvändig. Sommaren
2000 besökte till exempel den framlidne socialdemokratiske miljöministern Kjell
Larsson området och insåg att något måste göras. Därefter inleddes
myggprogrammet.
Den 5
juni 2008 besöktes byn Bärrek av länsrådet Gunn-Britt Petterson. Byn ligger
nära ett område som är på förslag att bli naturreservat, och på grund av detta
ville Länsstyrelsen i Gävleborgs län inte ge tillstånd till myggbekämpning. Det
var före besöket. Efter besöket meddelade länsstyrelsen: ”Efter en besvärlig
myggsituation i området har dock länsstyrelsen gjort en ny bedömning och anser
att hälsoaspekterna för boende i Bärrek väger tyngre och bekämpning kan göras
även i områden som ingår i den nationella myrskyddsplanen.”
Det
finns dock områden där myggbekämpning inte tillåts. Dessutom har regeringen nu
meddelat att staten inte längre ska bidra ekonomiskt till
myggbekämpningsprogrammet i området kring nedre Dalälven. Detta menar jag är
ett beslut som måste omprövas.
Den omfattande förekomsten
av mygg
Låt mig
inledningsvis förklara varför denna fråga inte är en för ringa fråga för en
interpellationsdebatt i Sveriges riksdag.
Riktvärdet
för betydande myggproblem är 2 000 mygg per natt i en så kallad myggfälla.
5 000 myggor per fälla och natt anses som mycket stora myggproblem och vid
10 000 myggor per natt passeras gränsen för olidliga myggproblem. I området
kring nedre Dalälven uppmättes sommaren 2008 som mest 77 000 mygg i en
enda myggfälla en natt. Det är nästan 40 gånger över gränsen för betydande
myggproblem och 8 gånger över gränsen för olidliga myggproblem och kan mycket
väl sägas vara en naturplåga av bibliska mått – som några ortsbor uttryckt det.
Den
långflygande och aggressiva översvämningsmyggan Aedes sticticus dominerar
myggfaunan i området kring nedre Dalälven. Under vissa förutsättningar – stora
översvämningar och värme – kan de kläckas i extremt stort antal och bli en
olidlig plåga som drabbar både människor och djur. Myggan har den obehagliga
egenskapen att inte (!) surra irriterande omkring sitt offer, utan den sticker
tvärtom utan någon förvarning direkt.
Det är
också känt att Aedes sticticus drabbar människor och djur många kilometer från
översvämningsområdena och att dessa myggor flyger så långt att de successivt
sprider sig till andra våtmarker miltals från älven.
I ett
mer långsiktigt perspektiv, om vi får ett varmare klimat, vet vi också att mygg
är bärare av allvarliga sjukdomar. Vi måste påbörja och bedriva ett långsiktigt
arbete som förhindrar även detta. Det är ytterligare ett skäl till att
myggbekämpningsprojektet måste få fortsatta.
BTI – ett naturligt
bekämpningsmedel
Vad
finns det då för möjligheter att få bukt med situationen? Det finns ett
bekämpningsmedel benämnt BTI (Bacillus thuringiensis israelensis) som utgörs av
en i naturen förekommande bakterie. Denna bakterie producerar toxiner med
specifik gifteffekt mot larverna hos några familjer av myggor och främst mot
larver av familjen stickmyggor. Kemikalieinspektionen menar att spridning av BTI
inte medför några betydande miljöproblem och har gett tillstånd till medlets
användning. Utifrån existerande forskning konstaterar Kemikalieinspektionen att
spridning av BTI inte utgör någon risk för människor, fisk, fågel eller andra
ryggradsdjur. Den utgör inte heller någon risk för ryggradslösa djur som
maskar, mollusker, kräftdjur eller flertalet insekter och påverkar inte den
övriga bakteriefloran. Det förekommer inte heller någon naturlig massförökning
av BTI i våtmarkerna.
För
bekämpning i naturskyddade områden krävs dock dispens från länsstyrelsen –
något som också beviljas av andra länsstyrelser, men inte av Länsstyrelsen i
Gävleborgs län där myggplågan kanske är som värst. Bekämpning av naturskyddade
områden har till exempel skett i Östa naturreservat i Uppsala län.
Även
Naturvårdsverket och Artdatabanken avråder från bekämpningen i naturskyddade
områden. Detta kan dock ifrågasättas utifrån det vetenskapliga perspektivet.
Flerårig forskning i Sverige och andra länder visar att det inte finns någon
grund för oro för att andra arter ska drabbas. Det är naturligtvis även en
märklig situation att tillstånd ges att använda BTI på vissa naturskyddsområden
men inte på andra. Antingen är BTI skadligt för andra arter än myggorna eller också
inte. Är det skadligt på den ena marken är det skadligt på den andra – annars bör
medlet godkännas generellt.
Miljödomstolen
har dessutom gett klartecken för bekämpning inom Ista naturreservat i
Gävleborgs län och därmed gjort en annan bedömning än länsstyrelsen och Naturvårdsverket.
BTI anges i domen inte ha någon betydande miljöpåverkan och det skyddsvärda i
ett naturskyddat område riskerar inte att skadas. Efter överklagan av
länsstyrelsen togs ärendet upp av Miljööverdomstolen som fastställde
miljödomstolens dom och dessutom förtydligade att de myggproblem som förekommer
i området i sig är skäl att bevilja dispens från reservatsföreskrifter för att
utföra myggbekämpning. Därmed har såväl miljödomstolen som Miljööverdomstolen
upphävt skillnaden mellan skyddade och icke skyddade områden med avseende på
användning av BTI mot stickmyggor.
Vetenskapligt
har det således påvisats att BTI inte orsakar betydande skada på djur och
natur. Frågan är naturligtvis om inte tvärtom den omfattande förekomsten av
Aedes sticticus och andra långflygande, aggressiva översvämningsmyggor är till
skada för det naturliga djur- och fågellivet liksom för människor, husdjur och
boskap!
Myggbekämpningsprogram
Projektet
att bekämpa myggen i området kring nedre Dalälven med det biologiska medlet BTI
har haft en sammanlagd budget på ca 8 miljoner kronor om året i fem år. Det
kostar att hålla beredskap för att snabbt och med hög precision sprida BTI från
helikopter över de kortvarigt översvämmade områden som producerar översvämningsmyggan
Aedes sticticus.
Myggbekämpningsprojektet
har finansierats genom att de sju berörda kommunerna bidragit med 3 miljoner
per år (Sandviken, Heby, Tierp, Älvkarleby, Gävle, Sala och Avesta). Tre av de
fyra berörda länsstyrelserna har bidragit med 4 miljoner per år (Dalarna,
Västmanland och Gävleborg).
Dessutom
har staten genom Naturvårdsverket satsat 1 miljon per år som gått direkt till
Uppsala universitet för att säkerställa vetenskaplig uppföljning av effekterna
på naturmiljön.
I
december 2008 fick en delegation från projektet Biologisk myggkontroll beskedet
att regeringen inte avser att fortsätta att skjuta till 4 miljoner kronor
årligen som man gjort under projekttiden 2003–2008 genom länsstyrelser och
Naturvårdsverket.
Därmed
uppstår ett finansiellt tomrum som inte berörda kommuner, länsstyrelser och
regionförbund har möjligheter att fylla.
Jag
anser att staten har ett speciellt ansvar i detta område på grund av
myggproblemets omfattning och att därför staten har ansvaret för de stora
naturskyddade områden (nationalpark och naturreservat) där översvämningsmyggan
Aedes sticticus i hög grad produceras.
Utvecklingen
av boende, turism och näringsliv är viktig för detta område. Mängden mygg av
arten Aedes sticticus ställer dock till med omfattande problem inom samtliga
dessa områden. Huruvida även sommaren 2009 kommer att drabbas av mygginvasion
är svårt att säga i dag, men det måste absolut finnas en beredskap. Det indragna
bidraget från staten skulle få förödande konsekvenser för de ca 10 000
boende i området.
Nu
måste regeringen sätta ned foten i frågan om myggbekämpningen i området kring
nedre Dalälven!
Mot
bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga:
Vad
avser statsrådet att vidta för åtgärder för att staten ska fortsätta att bidra
ekonomiskt till myggbekämpningen i området kring nedre Dalälven?