den 6 april
Interpellation
2008/09:451 Kommunerna, infrastrukturen och välfärden
av Monica Green
(s)
till
statsrådet Mats Odell (kd)
I
början av februari redovisade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) en enkät om
hur sysselsättningen påverkas av den rådande ekonomiska situationen. Totalt
hade 232 kommuner och 19 landsting svarat på enkäten, och av dessa har 158
kommuner och 14 landsting angivit konkreta tal på sysselsättningsutvecklingen
de närmaste två åren.
Undersökningen
visade att sysselsättningen år 2009 skulle minska med 4 800 anställda i
kommunerna och 3 000 anställda i landstingen. År 2010 skulle sysselsättningen
sjunka med ytterligare 6 100 respektive 1 300 anställda. Totalt
innebär detta en personalminskning med 15 200 anställda de närmaste två åren.
Eftersom personalkostnaderna utgör närmare två tredjedelar av kommuners och
landstings totala kostnader är det svårt att spara på annat än personal i sämre
tider varför uppgifterna knappast torde ändras till det bättre.
Kommunernas
och landstingens ekonomi befinner sig i ett mycket bekymmersamt läge.
Regeringens
politik undergräver den kommunala ekonomin. En halv miljon människor har redan
lämnat a-kassorna, och det är en direkt effekt av regeringens försämring av
desamma. Den nya rehabiliteringskedjan kommer också att producera ett stort
antal personer utan försörjning. Fakturan för denna politik har regeringen
skickat till kommunerna. Konjunkturinstitutet (KI) räknar med 500 000
arbetslösa 2010 eller 10,7 procent av arbetskraften. Sysselsättningsgraden
faller till 71 procent vilket ungefär var nivån vid 1990-talskrisen. Regeringen
själv presenterade den 1 april ett fall i sysselsättning på nästan 320 000
personer 2008–2011. Arbetslösheten förväntas stiga till nästan 12 procent år
2011. Med KI:s förutsättningar beräknar SKL att skatteunderlaget skulle bli ca
0,9 procent lägre i år och 1,8 procent lägre 2010 jämfört med SKL:s prognos i
februari. Det medför skatteintäkter som vid oförändrat skatteuttag blir ca 5
miljarder kronor lägre i år och ca 9 miljarder kronor lägre nästa år.
Nu har
regeringen i sin infrastrukturproposition aviserat att den avser att hämta hem
över 30 miljarder kronor från kommun- och landstingssektorn för att finansiera
statlig infrastruktur.
SKL är
oroliga för de övervältrade kostnaderna av infrastrukturinvesteringar på
kommuner och landsting som redan pressas hårt av ökade kostnader för
försörjningsstödet och ett kraftigt vikande skatteunderlag. SKL är också
oroliga för att om kommuner och landsting inte längre klarar av eller vill ställa
upp på dessa projekt hamnar de långt ned på prioriteringslistan.
Statsminister
Fredrik Reinfeldt har sagt att kommunerna ska ägna sig åt kärnverksamheterna.
En rimlig slutsats i kristid är då att han menar att infrastruktursatsningarna
får tas av staten. Kommuner och landsting kan inte trycka undan kärnverksamhet
och lokal välfärd för nationell infrastruktur som ändå ytterst är statligt
ansvar.
Jag
vill ställa följande frågor:
Har de
förutsättningar och fakta på vilka statsrådet baserat sitt ställningstagande om
att kommunerna inte behöver extra pengar 2009 och 2010 förändrats?
Vilka
initiativ avser statsrådet att ta för att kommunerna
ska kunna klara både lokal välfärd och satsningar på infrastruktur?