den 6 april

Interpellation

2008/09:451 Kommunerna, infrastrukturen och välfärden

av Monica Green (s)

till statsrådet Mats Odell (kd)

I början av februari redovisade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) en enkät om hur sysselsättningen påverkas av den rådande ekonomiska situationen. Totalt hade 232 kommuner och 19 landsting svarat på enkäten, och av dessa har 158 kommuner och 14 landsting angivit konkreta tal på sysselsättningsutvecklingen de närmaste två åren.

Undersökningen visade att sysselsättningen år 2009 skulle minska med 4 800 anställda i kommunerna och 3 000 anställda i landstingen. År 2010 skulle sysselsättningen sjunka med ytterligare 6 100 respektive 1 300 anställda. Totalt innebär detta en personalminskning med 15 200 anställda de närmaste två åren. Eftersom personalkostnaderna utgör närmare två tredjedelar av kommuners och landstings totala kostnader är det svårt att spara på annat än personal i sämre tider varför uppgifterna knappast torde ändras till det bättre.

Kommunernas och landstingens ekonomi befinner sig i ett mycket bekymmersamt läge.

Regeringens politik undergräver den kommunala ekonomin. En halv miljon människor har redan lämnat a-kassorna, och det är en direkt effekt av regeringens försämring av desamma. Den nya rehabiliteringskedjan kommer också att producera ett stort antal personer utan försörjning. Fakturan för denna politik har regeringen skickat till kommunerna. Konjunkturinstitutet (KI) räknar med 500 000 arbetslösa 2010 eller 10,7 procent av arbetskraften. Sysselsättningsgraden faller till 71 procent vilket ungefär var nivån vid 1990-talskrisen. Regeringen själv presenterade den 1 april ett fall i sysselsättning på nästan 320 000 personer 2008–2011. Arbetslösheten förväntas stiga till nästan 12 procent år 2011. Med KI:s förutsättningar beräknar SKL att skatteunderlaget skulle bli ca 0,9 procent lägre i år och 1,8 procent lägre 2010 jämfört med SKL:s prognos i februari. Det medför skatteintäkter som vid oförändrat skatteuttag blir ca 5 miljarder kronor lägre i år och ca 9 miljarder kronor lägre nästa år.

Nu har regeringen i sin infrastrukturproposition aviserat att den avser att hämta hem över 30 miljarder kronor från kommun- och landstingssektorn för att finansiera statlig infrastruktur.

SKL är oroliga för de övervältrade kostnaderna av infrastrukturinvesteringar på kommuner och landsting som redan pressas hårt av ökade kostnader för försörjningsstödet och ett kraftigt vikande skatteunderlag. SKL är också oroliga för att om kommuner och landsting inte längre klarar av eller vill ställa upp på dessa projekt hamnar de långt ned på prioriteringslistan.

Statsminister Fredrik Reinfeldt har sagt att kommunerna ska ägna sig åt kärnverksamheterna. En rimlig slutsats i kristid är då att han menar att infrastruktursatsningarna får tas av staten. Kommuner och landsting kan inte trycka undan kärnverksamhet och lokal välfärd för nationell infrastruktur som ändå ytterst är statligt ansvar.

Jag vill ställa följande frågor:

Har de förutsättningar och fakta på vilka statsrådet baserat sitt ställningstagande om att kommunerna inte behöver extra pengar 2009 och 2010 förändrats?

Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att kommunerna ska kunna klara både lokal välfärd och satsningar på infrastruktur?