den 1 april
Interpellation
2008/09:441 Den dolda kvinnosjukdomen endometrios
av Hillevi
Larsson (s)
till
statsrådet Maria Larsson (kd)
Ungefär
var tionde kvinna i fertil ålder har sjukdomen endometrios (livmoderslemhinna
på fel plats). Många vet inte om det utan lider i tysthet utan att få någon
diagnos.
Sjukdomen
yttrar sig vanligtvis som svåra menssmärtor och smärta vid samlag. Smärta vid
toalettbesök och symtom som påminner om urinvägsinfektion är också typiska för
sjukdomen. Endometrios är dessutom den vanligaste orsaken till ofrivillig
barnlöshet.
Sjukdomen
är kronisk och har fått sitt namn från ordet endometrium som är den vävnad på
insidan av livmodern som bygger upp och blöder loss mensen i varje
menstruationscykel. När denna vävnad finns på andra ställen i kroppen
(exempelvis i magen, på utsidan av livmodern eller på äggstockarna) finns det
ingenstans för blodet att lämna kroppen. Resultatet blir interna blödningar,
inflammationer och till slut ärrbildningar.
Det
finns många myter om sjukdomen. I USA var sjukdomen länge klassad som en
sjukdom för kvinnor i övre medelklassen. Orsaken var att det var dessa kvinnor
som hade råd att söka vård och därmed hade chansen att få en diagnos. Men
självklart drabbades även kvinnor från de lägre klasserna.
En annan
myt är att flickor i tonåren inte får sjukdomen. Deras besvär avfärdas som
vanlig mensvärk. Otaliga unga flickor får höra att det är så här det känns att
ha mens och genomlider sedan många år, medan sjukdomen förvärras och sprider
sig, innan de får en diagnos.
Ytterligare
en myt är att graviditet botar sjukdomen. Det förekommer att kvinnor som varken
är socialt eller ekonomiskt förberedda ändå skaffar barn av ren desperation, på
inrådan från läkare. Men det är svårt för endometriospatienter att bli gravida,
med tanke på hur smärtsamma samlagen är och på den nedsatta fertilitet som
många drabbas av. Det kan dessutom bli mycket tufft för dessa kvinnor att ta
hand om ett barn. Sjukdomen kommer dessutom ofta tillbaka en tid efter
förlossningen!
Även
vuxna kvinnor får ofta höra att de bara har ovanligt svår mensvärk.
Sjukdomen
innebär mycket lidande för de drabbade. Varje månad i samband med mensen är
smärtorna så svåra att de flesta tvingas sjukskriva sig ett par dagar eller
längre. Förutom besvären i samband med detta riskerar de därmed att drabbas av
omvärldens fördomar: ”Hon är borta för att hon har lite mensvärk …” I värsta
fall får de drabbade inte ens sjukskriva sig eftersom deras besvär inte klassas
som en sjukdom!
Många
kvinnor får problem på arbetsmarknaden, blir ekonomiskt lidande och får sina
förhållanden förstörda på grund av sjukdomen.
Det
första steget, att få en diagnos, är svårt nog och dröjer länge för de flesta.
Åtskilliga får aldrig någon diagnos! Men tyvärr är en diagnos ingen garanti för
att kvinnorna blir hjälpta.
Forskningen
har hittills inte funnit en entydig orsak till sjukdomen och den behandling som
finns att tillgå är bristfällig. I lindriga fall kan p-piller hjälpa, men i
svårare fall är inte ens operation någon garanti. Sjukdomen kommer ofta
tillbaka efter en tid. Det finns även hormonbehandling som försätter kroppen i
ett konstgjort klimakteriestadium. Problemet med denna behandling är
biverkningarna.
Mina
frågor till statsrådet är:
1. Vad gör statsrådet för att sprida kunskap om
endometrios, så att fler kvinnor uppmuntras att söka hjälp och få en diagnos?
2. Vad gör statsrådet för att bekämpa fördomar mot
och diskriminering av de drabbade, exempelvis vad gäller rätten att sjukskriva
sig?
3. Bör inte, enligt statsrådets ställningstagande,
endometrios klassas som en folksjukdom med tanke på utbredningen och de
allvarliga konsekvenserna för de drabbade kvinnorna?
4. Vad gör statsrådet för att främja forskning om
sjukdomens uppkomst och effektiva behandlingsmetoder?