Interpellation
2008/09:437 Klimat och sårbarhet
av Karin
Svensson Smith (mp)
till
miljöminister Andreas Carlgren (c)
I
klimatpropositionen återger regeringen slutsatser från Klimat- och
sårbarhetsutredningen: ”De vetenskapliga resultaten visar enligt utredningen
att Sverige kommer att påverkas kraftigt av ett förändrat klimat. Utredningen
bedömer att säkerheten i denna slutsats är tillräcklig för att påbörja
långtgående åtgärder för anpassning av det svenska samhället … Konsekvenserna
av utredningens olika scenarier visar också på vikten av att tvågradersmålet
uppnås och att den avgörande betydelse som utsläppsminskande åtgärder har för
omfattningen av det arbete med anpassning som kommer att behövas.”
Nya
forskarrapporter om stigande havsnivåer stod i centrum när 1 500
klimatforskare hade vetenskaplig konferens i Köpenhamn 2009. Höjd havsnivå och
översvämningar riskerar att hota såväl människors säkerhet som stora materiella
värden. I Köpenhamns grannstad Malmö finns 43 kilometer kust. Innanför kustlinjen
finns lågt belägna områden som är hotade när vattnet stiger. I
Stadsbyggnadskontorets pm om klimatet, havsnivån och planeringen redovisas
vilka nya murar, vallar och slussar som kan behövas för att skydda Malmöborna.
Malmö är långt ifrån unikt. I Göteborg har beräknats att det kan kosta upp till
10 miljarder att skydda centrala Göteborg mot extremt väder.
Det
finns kanske ännu chans att ställa om till ett klimatvänligt samhälle. Kanske
har tiden redan runnit ut, men det vore oetiskt att inte försöka skydda
kommande generationer från konsekvenserna av det oljefrosseri som vår
generation har ägnat sig åt. En viktig aspekt på den omställning som behöver
göras är att vi lokalt planerar så att vi bokstavligen inte står med vatten upp
till knäna. Alla kommuner måste inse att det är skarpt läge nu. Gamla planer
och helt nya planer behövs. Miljöpartiet anser att ett viktigt verktyg vore att
göra det obligatoriskt för kommuner att upprätta klimat- och sårbarhetsplaner.
Klimat-
och sårbarhetsutredningen redovisade sina bedömningar och förslag för två år
sedan. Den enda rimliga slutsatsen är att läget är mycket allvarligt. Mest
utsatta är de som bor kring Vänern och Göta älv. Både där och i andra
vattennära lägen riskerar hus att översvämmas när det blir ihållande regn och
när havsnivån stiger. Ca 200 000 hus ligger nära vatten där ras och skred kan
vålla mycket stora skador. Över 150 000 byggnader i främst de sydliga
kusttrakterna kan förödas av jorderosion.
Totalt
riskerar hus för uppemot 100 miljarder kronor att förstöras. Vattenkvaliteten i
sjöar och vattendrag kommer att försämras och hota tillgången på dricksvatten.
Det varmare klimatet kommer att påverka folkhälsan negativt i form av bland
annat fästingburna sjukdomar. Vi nordbor kommer dock mycket lindrigt undan
jämfört med de umbäranden som redan inträffar och än mer väntar befolkningen på
sydligare breddgrader.
Klimat- och
sårbarhetsplaner
Som
bland annat visats i Uppdrag Granskning den 25 mars fortsätter
många kommuner trots den ökade kunskapen om klimatförändringarna att bevilja
bygglov på tomter som riskerar att översvämmas. Nuvarande planer riskerar också,
om de genomförs, att minska den grönyta som behövs för infiltration vid ihållande
regn. Nya externa köpcentrum får etableringstillstånd trots att de medför ökade
transporter och utslagning av lokal livsmedelshandel.
Det
krävs kraftfulla politiska beslut som bidrar till att möta hoten. De allra
flesta av oss vill leva på ett sätt som inte hotar våra barns och barnbarns
framtid. För att kunna göra det måste det finnas bra kollektivtrafik, säkra
cykelvägar, klimatvänliga energialternativ och rimligt avstånd till närservice.
Kommunerna måste tvingas att beakta aktuella klimat- och sårbarhetsfakta.
De
måste planera nytt för trafik, energiförsörjning, VA-system, markanvändning och
annat som har betydelse för att minska sårbarheten. Kommunerna måste våga
använda sig av den makt de har genom översikts- och detaljplaner för att skydda
sin befolkning. Samtidigt som kommuner förbereder sig för klimatförändringar
som inte kan förhindras är det oerhört viktigt att rejält minska den klimatpåverkan
som finns i kommunen.
Det är
delvis samma förvaltningar som berörs och därför bör det vara rationellt att
planera för minskad klimatpåverkan och minskad sårbarhet samtidigt. Då blir det
också lättare att motivera kommuninvånarna till ändrade resvanor och
klimatvänlig livsstil i övrigt. I Klimatpropositionen finns ett avsnitt om
anpassning till ett förändrat klimat. Förslag att stärka kommunernas ansvar
saknas emellertid. Exempelvis finns det ingen reglering för att kommuner ska ha
särskilda planer för räddningsinsatser vid översvämningar.
Förlängt ansvar för
konsekvenserna av kommunala beslut
Ett av Klimat-
och sårbarhetsutredningens tyngsta förslag är att fördubbla preskriptionstiden
för när kommuner ska ta ansvar för skador till följd av att kommunen inte
tillräckligt beaktat risker för översvämningar, ras, skred och erosion.
Regeringen föreslår ingen förändring trots att det är uppenbart att samhällets
skydd gentemot enskilda behöver stärkas och att kommunerna måste få ett
starkare motiv att sätta säkerhet och klimatsäkring av exempelvis
VA-anläggningar framför lockande förslag på kortsiktig exploatering.
Strandskyddet behöver
stärkas och inte urholkas
Frågan
om strandskyddet handlar inte längre enbart om naturvärden eller allmänhetens tillgång
till attraktiva områden; nu är det även risken för höjningar av vattennivån
orsakade av klimatförändringar som måste placeras i fokus.
Vi har
här två motsatta intressen som måste vägas mot varandra och där någon
kompromiss inte är möjlig. Det första intresset är att bygga i strandnära
lägen, det andra intresset är att undvika skador på människor och egendom.
Förutsatt att klimatförändringarna får någon effekt alls måste högre havsnivåer
och därmed ökade översvämningsrisker också få ett genomslag i hur och om vi
tillåter ny strandnära bebyggelse. Förutsatt att man tror att
klimatförändringarna inte får några sådana effekter kan risken givetvis
negligeras. Men en sådan inställning har inte vetenskap och rationalitet på sin
sida.
Av
historiska skäl är alla större svenska befolkningscentrum placerade nära vatten
och många av dessa ligger dessutom i nära anslutning till flodutlopp, det vill
säga i områden som drabbas hårdast i händelse av översvämningar. Det finns
alltså redan i dag skäl att studera effekterna av klimatförändringar och ta
stor hänsyn till sådana studier vid planeringen av ytterligare bebyggelse.
De
risker vi står inför kanske inte ser så farliga ut vid ett ytligt betraktande. Det
kan röra sig om en höjning av medelvattenståndet med ett par decimeter det
närmsta seklet i det bästa scenariot, men också ett högvattenstånd i Blekinge
och Skåne som under samma tidsperiod ökar till en nivå som ligger över två
meter över dagens. Redan i dag finns risk för att kustnära bebyggelse drabbas
vid översvämningar; en ökad bebyggelse i sådana områden i en situation där
medelvattenståndet ökar är givetvis ingen bra kombination.
Enligt
Klimat- och sårbarhetsutredningen kan ökade kostnader för översvämning av
bebyggelse och kust vara 10–20 miljarder kronor och för kusterosion 20–90
miljarder kronor. De mest erosionsutsatta kuststräckorna finns i Skåne och
Blekinge, på Öland och Gotland, och antalet byggnader som ligger inom
erosionsbenäget område vid en havsnivåhöjning på 88 centimeter är 150 000.
I Skåne är den kustnära landsbygden redan tätt bebyggd, med minst 10 byggnader
per kvadratkilometer. 11 av de 16 skånska kustkommunernas centralorter ligger
vid havet. Enligt en analys av Skånes kust var nästan hälften av den totala
kuststräckan kraftigt exploaterad av bebyggelse, vägar och bryggor.
Vid
planering av ny bebyggelse är det viktigt att utgå från ett värsta scenario,
det vill säga ett högvattenstånd utifrån det klimatscenario som ger det högsta högvattenståndet
och som har en återkomst på hundra år. För Skåne och Blekinge beräknas det värsta
scenariot till nivå 1,86–2,29 meter enligt SMHI – samtidigt som trycket på
strandnära exploateringar är stort. I detta läge blir statens roll att skydda
stränderna från exploatering ännu mer angelägen.
I dag
finns ett stort politiskt och ekonomiskt tryck för att luckra upp strandskyddet
och öka möjligheterna att bygga nära vattnet. Regeringen sätter
exploateringsintressen före samhälleligt ansvar när man i proposition föreslår
lättnader i strandskyddet. Kommunerna föreslås få en större roll vilket minskar
statens möjligheter att agera för att minska byggandet nära vatten med
anledning av klimatproblemen.
I
lagrådsremissen sägs att det inte finns något behov av att införa översvämningsrisk
som ett nytt moment i strandskyddet och dess syften, och som skäl anges att
denna risk ska hanteras enligt plan- och bygglagen och miljöbalken, att det
åligger kommunerna att beakta riskerna. Denna skyldighet ansågs dock av Klimat-
och sårbarhetsutredningen som för svag och i behov av förstärkning. Det går
även stick i stäv med rekommendationer från länsstyrelserna att använda en
säkerhetsmarginal för erosion på 100 meter från dagens kustlinje vid ny
bebyggelse (Länsstyrelserna, Stigande havsnivå – konsekvenser för fysisk planering,
s. 39).
Att
lägga ansvaret på kommunerna är allmänt sett en märklig ordning om man tar
klimatfrågans omfattning på allvar, men naturligt om man betraktar den som en
lokal kuriositet som inte har potentiella effekter i hela landet. Strandskyddet
är i dag främst motiverat av naturvårds- och rekreationsskäl, det är de skäl
som anses starka nog att generellt skydda stränderna för exploatering. Men
samma typ av generella skäl existerar givetvis med avseende på klimatfrågan och
översvämningsrisker.
Skälet
till att just naturvårds- och rekreationsskäl finns för ett strandskydd i hela
landet är att dessa värden i princip gäller lika i alla fall i de delar av
landet där befolkningstätheten och trycket på att få bygga strandnära är
störst. På samma sätt är det med klimatfrågan, den gäller lika i alla fall för
de delar av landet där befolkningstätheten och trycket på att få bygga
strandnära är störst.
Andelen hårdgjord yta
måste minska
Att
andelen hårdgjord yta inte ska öka var tidigare ett av delmålen för
miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. De senaste årens översvämningar visar
att detta mål behöver återkomma och förstärkas. Frånsett behovet av att öka
infiltrationsförmågan (speciellt i tätorter) och därmed motverka
översvämningsrisken behövs målet för att värna om odlingsbar mark samt att öka
den biologiska mångfalden.
Lagreglering av likställighetsprincipen
i kommunernas klimatanpassningsåtgärder
Hur hot
mot befintlig bebyggelse ska hanteras är inte särskilt väl reglerat i gällande
lagar. Dagens PBL och miljöbalk är inte utformade för att skydda bebyggelse och
fastigheter mot naturen själv. Finansiering av skyddsåtgärder är i första hand
ett ansvar för de fastighetsägare som drar nytta av skyddet. Klimat- och sårbarhetsutredningen
ansåg att det behövs en särskild lag som reglerar att alla kommuner behandlar
frågan om likställighetsprincipen lika när kommuner ska finansiera åtgärder som
syftar till att förebygga naturolyckor på enskilt ägda fastigheter. I dag råder
det oklarheter om vad kommuner får och kan göra när det gäller befintlig
bebyggelse. Klimat- och sårbarhetsutredningen ansåg också att det krävs
ändringar i PBL som underlättar för kommuner att fastställa de krav som är
aktuella mot bakgrund av kunskaperna om de konsekvenser det förändrade klimatet
kan medföra. Regeringen lyfter inte Klimat- och sårbarhetsutredningens förslag
vidare.
Ansvar för åtgärder i
syfte att minska den sårbarhet klimatförändringarna medför
De
avgörande frågorna om vem som ska ta ansvar för att anpassningsåtgärderna
faktiskt blir genomförda och hur dessa åtgärder ska finansieras besvaras inte.
Regeringen skriver ordet ”samordning” på flera ställen och en rad myndigheter,
verk samt andra instanser på olika nivåer räknas upp, men frågan om vilket
departement eller vilken myndighet som ska ta initiativ och långsiktigt driva
anpassningsarbetet förblir oklart. Regeringen skriver under 9.2 (s. 164–165)
att den avser att inrätta en nationell kontrollstation för uppföljning av
arbetet med klimatanpassning. Uppföljning är något annat än ansvar och
initiativ. Vilka finansiella och andra befogenheter klimatstationen ska ha
eller hur den ska organiseras framgår inte. Det förefaller lämpligare att den
nyinrättade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får ett utpekat
huvudansvar för klimatanpassningsåtgärderna.
Olika alternativ till
avtappning av Vänern
Klimat-
och sårbarhetsutredningen har som alternativ till ökad avtappning genom Göta
älv när det är en farligt hög vattennivå i Vänern föreslagit att en tunnel byggs
från Vänern till Västerhavet. Kostnaderna för en tunnel som kan avbörda 400
kubikmeter per sekund bedöms enligt Klimat- och sårbarhetsutredningen uppgå
till 3,5–4,6 miljarder kronor. Detta behöver utredas som ett alternativ till
att skredsäkra och eventuellt gjuta in Göta älv för att kunna klara en
avtappning av Vänern. Båda förslagen behöver utredas samtidigt för att man sedan
ska kunna ta ställning till den bästa kombinationen av åtgärder för att
förhindra stora materiella och mänskliga skador. Just nu har Statens geologiska
institut bara fått i uppdrag att analysera behovet av förstärkningar i Göta älv.
Ingen har ansvar eller anslag för att ta fram underlag för en eventuell tunnel
(eller kanal) till Uddevalla eller annan anslutning till Västerhavet.
Handelssjöfarten ska inte
finansiera allmänna skyddsåtgärder
Enligt Klimatpropositionen
finns det en beredskap hos Sjöfartsverket att rusta upp Södertälje sluss. Med
vilken logik ska handelssjöfarten, som via farledsavgifterna finansierar de
investeringar Sjöfartsverket genomför, ta ett ekonomiskt ansvar för en ökad avvattningskapacitet
för Mälaren? Den summa på 20 miljoner kronor som propositionen anvisar under
utgiftsområde 6, Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor för
att stärka samhällets förmåga att motstå översvämningar, ras och skred, är
skrattretande liten. Även om det sannolikt är möjligt att ragga upp ett antal
medfinansiärer är summan inte i närheten av vad som behövs för eventuella
tunnlar, kanaler, slussar och säkring av älvdalar.
Ansvar för insamling och
analys samt tillhandahållande av miljödata
Under
9.8 (s. 178) ges Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ansvaret för att mot
bakgrund av ett förändrat klimat möta framtida krav på insamling, analys och
tillhandahållande av miljödata. Ansvaret för insamling av miljödata har
hitintills legat på Naturvårdsverket. SNV har sedan i mån av behov lagt ut
förfrågningar om kunskap som olika lärosäten fått möjlighet att tillgodose.
Varför ansvaret ska flyttas från SNV framgår inte. Det framgår inte heller
varför SLU skulle vara lämpligare än andra lärosäten att ta huvudansvar för
miljöanalys. Via SLU:s hemsida framgår att fortlöpande miljöanalys är en
nystartad verksamhet. Rimligen kan de olika lärosätenas respektive kompetenser
bäst tas till vara om SNV även fortsättningsvis har huvudansvaret för att ta in
den kompetens som behövs för att tillhandahålla sakligt underlag för
miljöanalys.
Mot
bakgrund av ovanstående vill jag fråga miljöministern:
Avser
miljöministern att ta initiativ till att förelägga riksdagen ett förslag till
ändring av plan- och bygglagen som gör det obligatoriskt för kommuner att
upprätta klimat- och sårbarhetsplaner?
Avser
miljöministern att till riksdagen redovisa det sakunderlag som stärker
kommunens ansvar för konsekvenserna av sina beslut om detaljplaner och bygglov
utan att skadeståndsansvar för översvämning, ras, skred och erosion gentemot
enskilda och företag förlängs?
Utifrån
vilket sakunderlag kan, enligt miljöministerns ställningstagande, lättnader i
strandskyddet motiveras mot bakgrund av ökade risker för översvämningar och
erosion i ett förändrat klimat?
Avser milijöministern
att i den kommande miljömålspropositionen komplettera miljökvalitetsmålet God
bebyggd miljö med ett delmål att den totala hårdgjorda ytan i tätort ska
minska?
Avser miljöministern
att till riksdagen redovisa det lagrum som säkerställer att kommunernas
klimatanpassningsåtgärder kan genomföras och inte förhindras av
likställighetsprincipen på så sätt som redovisades i Klimat- och
sårbarhetsutredningen?
Avser miljöministern
att ta initiativ till att i regleringsbrevet till Myndigheten för samhällsskydd
och beredskap ge ett utpekat huvudansvar för klimatanpassningsåtgärderna?
Avser miljöministern
att till riksdagen redovisa hur ett allsidigt underlag för beslut inom rimlig
tid ska tas fram angående de olika alternativen till att bättre kunna reglera
vattenståndet i Vänern?
Avser miljöministern
att till riksdagen redovisa motiven till att flytta ansvaret för insamling,
analys och tillhandahållande av miljödata från Naturvårdsverket till Sveriges lantbruksuniversitet?