den 26 mars
Interpellation
2008/09:434 Riktlinjer för vård vid livets slut
av Ylva
Johansson (s)
till
socialminister Göran Hägglund (kd)
En
alltmer utvecklad sjukvård betyder att allt fler människor kan räddas från vad
som tidigare var en säker död.
Många
för tidigt födda barn som tidigare inte överlevde kan numera räddas.
Överlevnaden för cancerpatienter har ökat väsentligt jämfört med förr och många
av dem som insjuknar i cancer kan numera räddas tack vare förbättrade
behandlingsmetoder.
Den
alltmer utvecklade sjukvården har också medfört att livsuppehållande insatser
kan förlänga livet för mycket svårt sjuka patienter. Det kan uppstå svåra
gränsdragningar att avgöra när och hur länge fortsatt behandling i ett enskilt fall
är meningsfull eller inte.
Det ger
upphov till svåra etiska överväganden och det är viktigt att de läkare som
slutligen ska fatta beslut om att upphöra med livsuppehållande insatser kan
stödja sig på den samlade professionens bedömning i form av riktlinjer som så
långt möjligt skapar tydlighet.
Frågan
är aktuell inte minst efter det att en läkare vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus
i Solna häktats, misstänkt för dråp på ett mycket svårt sjukt spädbarn i livets
slut.
Socialstyrelsen
har på eget initiativ startat ett arbete där man i dialog med professionen vill
pröva om det nuvarande regelverket är tillräckligt för framtiden.
Jag ser
mycket positivt på Socialstyrelsens initiativ. Socialstyrelsens allmänna råd om
livsuppehållande åtgärder i livets slutskede är styrande för verksamheten men
det finns även andra riktlinjer, dels från Svensk Förening för Anestesi och
Intensivvård, dels från Läkarsällskapet. En fråga som enligt min mening bör
övervägas är om det ska utarbetas nationella riktlinjer inom detta område.
Nationella
riktlinjer är ett verktyg för kunskapsstyrning som hittills har inriktats på
svåra kroniska sjukdomar som rör många och tar stora samhällsresurser i
anspråk. Mot bakgrund av den nu uppkomna situationen som gäller vård i livets
slutskede bör nationella riktlinjer även inom andra områden övervägas, till
exempel för vård i livets slut.
Mot
bakgrund av vad som anförts vill jag fråga socialministern:
Avser
ministern att ta initiativ för att nationella riktlinjer ska kunna utarbetas
även för vård i livets slutskede?
Vilka
åtgärder avser socialministern att vidta för att skapa
en sådan klarhet att läkare inte riskerar att häktas som brottsmisstänkta när
de följer sjukvårdens praxis?