den 26 mars

Interpellation

2008/09:434 Riktlinjer för vård vid livets slut

av Ylva Johansson (s)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

En alltmer utvecklad sjukvård betyder att allt fler människor kan räddas från vad som tidigare var en säker död.

Många för tidigt födda barn som tidigare inte överlevde kan numera räddas. Överlevnaden för cancerpatienter har ökat väsentligt jämfört med förr och många av dem som insjuknar i cancer kan numera räddas tack vare förbättrade behandlingsmetoder.

Den alltmer utvecklade sjukvården har också medfört att livsuppehållande insatser kan förlänga livet för mycket svårt sjuka patienter. Det kan uppstå svåra gränsdragningar att avgöra när och hur länge fortsatt behandling i ett enskilt fall är meningsfull eller inte.

Det ger upphov till svåra etiska överväganden och det är viktigt att de läkare som slutligen ska fatta beslut om att upphöra med livsuppehållande insatser kan stödja sig på den samlade professionens bedömning i form av riktlinjer som så långt möjligt skapar tydlighet.

Frågan är aktuell inte minst efter det att en läkare vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna häktats, misstänkt för dråp på ett mycket svårt sjukt spädbarn i livets slut.

Socialstyrelsen har på eget initiativ startat ett arbete där man i dialog med professionen vill pröva om det nuvarande regelverket är tillräckligt för framtiden.

Jag ser mycket positivt på Socialstyrelsens initiativ. Socialstyrelsens allmänna råd om livsuppehållande åtgärder i livets slutskede är styrande för verksamheten men det finns även andra riktlinjer, dels från Svensk Förening för Anestesi och Intensivvård, dels från Läkarsällskapet. En fråga som enligt min mening bör övervägas är om det ska utarbetas nationella riktlinjer inom detta område.

Nationella riktlinjer är ett verktyg för kunskapsstyrning som hittills har inriktats på svåra kroniska sjukdomar som rör många och tar stora samhällsresurser i anspråk. Mot bakgrund av den nu uppkomna situationen som gäller vård i livets slutskede bör nationella riktlinjer även inom andra områden övervägas, till exempel för vård i livets slut.

Mot bakgrund av vad som anförts vill jag fråga socialministern:

Avser ministern att ta initiativ för att nationella riktlinjer ska kunna utarbetas även för vård i livets slutskede?

Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att skapa en sådan klarhet att läkare inte riskerar att häktas som brottsmisstänkta när de följer sjukvårdens praxis?