den 17 mars

Interpellation

2008/09:419 Försiktighetsprincipen och vetenskaplig osäkerhet

av Jan Lindholm (mp)

till miljöminister Andreas Carlgren (c)

Syftet med försiktighetsprincipen är att vi ska kunna ställa krav på åtgärder till skydd mot möjliga, ännu inte vetenskapligt säkerställda, risker. Detta ställer i sin tur krav på den riskutredning som naturvetarna presenterar. För att trygga en ändamålsenlig tillämpning av försiktighetsprincipen har därför Europeiska kommissionen utarbetat riktlinjer för riskbedömningen (KOM (2000) 1 slutlig), vilka även har antagits av Europeiska rådet vid dess möte i Nice år 2000. Det krav som ställs är att graden av vetenskaplig osäkerhet ska redovisas så långt som det är möjligt.

Då det gäller elöverkänslighetsproblematiken har regeringen givit Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) uppdraget att löpande rapportera om forskningsläget. FAS har därefter tillsatt en extern arbetsgrupp för att sköta detta uppdrag. I de direktiv som givits denna arbetsgrupp sägs att uppdraget inte innefattar en utvärdering av om risker föreligger under det referensvärde (ibland kallat gränsvärde) som har utarbetats av den internationella organisationen ICNIRP (FAS, Dnr 2008–3145).

ICNIRP har dock själva sagt att deras referensvärde endast är baserat på när fullt vetenskapligt säkerställda risker uppkommer. Detta referensvärde har även antagits som en rekommendation (1999/519/EG) inom EU, där det också klart sägs att det endast uttrycker en grundläggande begränsning för fullt säkerställda risker. FAS direktiv till sin arbetsgrupp sätter alltså försiktighetsprincipen helt ur spel, då de inte fått i uppdrag att utreda risker under referensvärdet.

De rapporter som FAS har presenterat har utsatts för stark kritik för att de förringar eller helt ignorerar forskningsfynd som ännu inte uppfyller de mycket högt ställda kraven för att vara fullt säkerställda. Minoritetssynpunkter inom det vetenskapliga samfundet redovisas inte heller. Rapporteringen återger därmed inte graden av vetenskaplig osäkerhet.

EG-rättens riktlinjer för försiktighetsprincipens användning har tillkommit efter miljöbalken och strålskyddslagen. Kraven på Riskutredningens utformning har därför inte kommit till uttryck i svensk lagstiftning om försiktighetsprincipen. Eftersom FAS inte heller följer EG-rätten i detta avseende vill jag ställa följande fråga till miljöministern:

Har ministern för avsikt att ta ansvar för att kännedom om EG-rättens krav på Riskutredningens utformning förankras hos våra myndigheter?