den 17 mars
Interpellation
2008/09:419 Försiktighetsprincipen och vetenskaplig
osäkerhet
av Jan Lindholm
(mp)
till
miljöminister Andreas Carlgren (c)
Syftet
med försiktighetsprincipen är att vi ska kunna ställa krav på åtgärder till
skydd mot möjliga, ännu inte vetenskapligt säkerställda, risker. Detta ställer
i sin tur krav på den riskutredning som naturvetarna presenterar. För att
trygga en ändamålsenlig tillämpning av försiktighetsprincipen har därför
Europeiska kommissionen utarbetat riktlinjer för riskbedömningen (KOM (2000) 1
slutlig), vilka även har antagits av Europeiska rådet vid dess möte i Nice år
2000. Det krav som ställs är att graden av vetenskaplig osäkerhet ska redovisas
så långt som det är möjligt.
Då det
gäller elöverkänslighetsproblematiken har regeringen givit Forskningsrådet för
arbetsliv och socialvetenskap (FAS) uppdraget att löpande rapportera om
forskningsläget. FAS har därefter tillsatt en extern arbetsgrupp för att sköta
detta uppdrag. I de direktiv som givits denna arbetsgrupp sägs att uppdraget
inte innefattar en utvärdering av om risker föreligger under det referensvärde
(ibland kallat gränsvärde) som har utarbetats av den internationella organisationen
ICNIRP (FAS, Dnr 2008–3145).
ICNIRP
har dock själva sagt att deras referensvärde endast är baserat på när fullt
vetenskapligt säkerställda risker uppkommer. Detta referensvärde har även
antagits som en rekommendation (1999/519/EG) inom EU, där det också klart sägs
att det endast uttrycker en grundläggande begränsning för fullt säkerställda
risker. FAS direktiv till sin arbetsgrupp sätter alltså försiktighetsprincipen
helt ur spel, då de inte fått i uppdrag att utreda risker under referensvärdet.
De
rapporter som FAS har presenterat har utsatts för stark kritik för att de
förringar eller helt ignorerar forskningsfynd som ännu inte uppfyller de mycket
högt ställda kraven för att vara fullt säkerställda. Minoritetssynpunkter inom
det vetenskapliga samfundet redovisas inte heller. Rapporteringen återger
därmed inte graden av vetenskaplig osäkerhet.
EG-rättens
riktlinjer för försiktighetsprincipens användning har tillkommit efter
miljöbalken och strålskyddslagen. Kraven på Riskutredningens utformning har
därför inte kommit till uttryck i svensk lagstiftning om
försiktighetsprincipen. Eftersom FAS inte heller följer EG-rätten i detta
avseende vill jag ställa följande fråga till miljöministern:
Har
ministern för avsikt att ta ansvar för att kännedom om EG-rättens krav på Riskutredningens utformning förankras hos våra
myndigheter?