den 6 mars

Interpellation

2008/09:387 Bonussystem i kärnkraftverk

av Per Bolund (mp)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Få saker i det moderna samhället är så beroende av hög säkerhet som driften av kärnreaktorer. Vi har alla sett vilka konsekvenser ett totalhaveri kan leda till, men även mindre incidenter kan få allvarliga följder för anställda, närboende och miljö. Säkerheten är emellertid viktig inte bara för att undvika misstag och risktagande som kan leda till olyckor med påföljande läckage av radioaktivitet. Den är också av yttersta vikt för att minimera risken för att radioaktivt material kommer på avvägar och hamnar i fel händer.

Säkerheten i svenska kärnkraftverk har kritiserats många gånger och av många aktörer. Mest tydliga blev bristerna i anslutning till den så kallade Forsmarksincidenten 2006. Många anser att en reaktor vid Forsmarks kärnkraftverk – som ägs av Vattenfall – då var mycket nära ett totalhaveri efter ett elavbrott och ett antal säkerhetssystem som visade sig vara ur funktion.

Vattenfalls egen rapport efter incidenten talar om ett vidlyftigt tolkande av säkerhetsregler, brister i kvalitetsledningssystemet samt en längre tids degradering av säkerhetskulturen som en följd av att fokus i stället legat på utbyggnad och ökad produktion. Det förefaller som att ledningen för kraftverket och Vattenfall hade åsidosatt säkerhetstänkandet för att maximera produktionen.

Av ekonomiska skäl tog man onödiga risker helt enkelt. Ett exempel på detta är att ledningen väntade nästan ett dygn med att stänga reaktorn, trots det allvarliga säkerhetsläget.

Nyligen framkom i medierna att Vattenfall har ett bonussystem som omfattar alla anställda vid företagets kärnkraftverk. Bonusen är kopplad till företagets vinst, vilken i sin tur naturligtvis hänger ihop med produktionen. Ju mer el som produceras, desto högre bonus får de anställda. Ju mer reaktorerna är stängda, desto mindre blir gratifikationen. Bonussystemet är helt frikopplat från säkerhetsaspekterna.

Det är allmänt känt att bonussystem som är kopplade till vinst medför ett ökat risktagande. Inte minst bekräftas detta av finansminister Anders Borg som säger att risk och vinst hänger ihop. Vattenfalls vd Lars G Josefsson instämmer och säger att bonussystem kan vara livsfarliga och leda till ökat risktagande eller till och med till att fel åtgärder vidtas.

För Vattenfalls chefer är bonussystemet desto viktigare. För säkerhetschefer och andra ytterst ansvariga för driften och säkerheten i kärnkraftverken kan bonusen uppgå till miljonbelopp. Det kan – med Borgs och Josefssons egna resonemang – anses troligt att en så hög bonus medför en benägenhet för ökat risktagande eller till att fel åtgärder vidtas.

Mot bakgrund av detta förefaller det möjligt – eller kanske till och med troligt – att bonussystemet inom Vattenfall har varit en bidragande orsak till de säkerhetsbrister som onekligen har förekommit vid företagets kärnkraftverk i Forsmark och Oskarshamn.

Ett sådant tillstånd är naturligtvis helt oacceptabelt. I ett kärnkraftverk finns inget utrymme för att tumma på säkerheten genom att ta risker, hur små de än anses vara. Kärnkraftverk och bonussystem hör inte ihop. Miljöpartiet anser att Vattenfalls bonussystem i kärnkraftverken måste tas bort omedelbart för att undanröja varje risk för minskat fokus på säkerheten.

Med anledning av detta vill jag fråga näringsministern:

Har ministern full kännedom om vilka bonussystem som finns hos ägarna till de svenska kärnkraftverken, Vattenfall, Eon och Fortum?

Har ministern för avsikt att ställa krav på Vattenfall att ändra eller ta bort sitt bonussystem vid kärnkraftverken?