den 5 mars
Interpellation
2008/09:379 EU:s ståndpunkt gentemot Burma
av Ulf Holm
(mp)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
I
april ska EU ta fram en ny ståndpunkt gentemot Burma och förberedelserna har
inletts inför detta. Det är av största vikt att EU:s politik på bästa sätt
gynnar en demokratisk utveckling i Burma och att politiken tydligt står på
folkets sida.
Burma
har styrts av militärdiktaturer sedan 1962. Ett lovande land med stora
naturresurser har sedan dess brutits ned till att bli ett av de mest korrupta
och fattiga länderna i världen. Burma är också en av världens mest repressiva
diktaturer och situationen har tyvärr bara blivit värre under de senaste åren.
Under
2007 väcktes hoppet i Burma. Hundratusentals munkar, nunnor och aktivister
demonstrerade fredligt med krav på demokrati och ekonomiska reformer. Som vi
alla minns slog militären brutalt ned demonstrationerna och nu, ett och ett
halvt år senare, har antalet politiska fångar i de burmesiska fängelserna i det
närmaste fördubblats.
Regimen
gör stora ansträngningar för att övertyga såväl den burmesiska befolkningen som
det internationella samfundet om att den ”vägkarta till disciplinerad demokrati”
som regimen propagerar för verkligen är ett uttryck för reformer i demokratisk
riktning. Ett led i denna process var den folkomröstning om en ny konstitution
som regimen drev igenom i maj 2008, när landet befann sig i katastrofläge efter
cyklonen Nargis. Folkomröstningen var en parodi på demokrati då det till
exempel var olagligt att kritisera förslaget och människor tvingades rösta ja.
Nästa steg är vad regimen kallar allmänna val, vilka ska hållas 2010.
EU har
tydligt påpekat att den folkomröstning som hölls 2008 inte på något sätt var
legitim. Ståndpunkten har också varit tydlig på att de val som enligt den nya
konstitutionen ska hållas under 2010 inte har någon legitimitet så länge de
inte hålls under fria och rättvisa förhållanden. Men i detta sammanhang är det
viktigt att EU även framhåller att valet är odemokratiskt i sig, eftersom den
församling som enligt den nya konstitutionen ska väljas inte är utformad efter
demokratiska principer.
I
stället för att ge legitimitet åt regimens så kallade vägkarta till demokrati,
som vi alla vet inte är en vägkarta till något annat än fortsatt militärstyre,
anser jag att EU tydligt bör ställa sig bakom den process som nu pågår inom
demokratirörelsen att ta fram en alternativ plan för övergången till demokrati.
Regimen
släppte nyligen 24 politiska fångar. Det är naturligtvis positivt. Men ca 2 100
politiska fångar sitter fortfarande kvar i fängelse. Det är stora delar av den
aktiva demokratirörelsen. Mot denna bakgrund framstår det proklamerade valet
som än mer orättfärdigt. Det är ju de som nu sitter i fängelse som skulle
kandidera om det hade varit ett riktigt val. De förlorar dessutom sin rösträtt
eftersom straffade förlorar sin rösträtt i Burma. På så vis har juntan försökt
oskadliggöra oppositionen helt inför valet.
Så
länge det sitter politiska fångar kvar finns ingen trovärdighet i regimens
retorik om att de vill ha en demokratisk utveckling. Därför måste alla
politiska fångar, inklusive Nobelpristagaren Aung San Suu Kyi, släppas. Jag
anser att Sverige och EU bör intensifiera sina ansträngningar i detta avseende.
Det är lämpligt att knyta riktade sanktioner till frågan om de politiska
fångarnas frigivning. En möjlighet är till exempel att inkludera de domare som
fällde den senaste vågen av extremt hårda domar mot fredliga aktivister på den
lista av personer som inte tillåts få visum i EU:s medlemsländer. Det borde
göras i den ståndpunkt gentemot Burma som EU beslutar om i april.
Den
burmesiska regimen förtrycker hela befolkningen, men allra värst utsatta är de
etniska minoriteterna, framför allt i östra Burma. Många beskriver regeringens
övergrepp i regionen som ett utrotningskrig. Det är ett krig mot civila där
militären bränner byar och använder våldtäkt som en systematisk del i
krigföringen. En förutsättning för detta förtryck är naturligtvis tillgången
till vapen. Regimen skulle inte kunna hålla sig vid makten utan vapen. EU tog i
den nu gällande ståndpunkten från 2008 ställning för ett globalt vapenembargo.
EU måste agera med kraft för att övertyga omvärlden om vikten av att den
burmesiska regimen inte förses med vapen. Särskilt bör frågan tas upp med Kina
och Ryssland.
Sverige
och EU måste ge ett starkare stöd till demokratirörelsen i Burma. Det kan man
göra genom bistånd, men också genom att ge politiskt stöd åt de åtgärder och
strategier som demokratirörelsen föreslår och som de bedömer har störst
potential. De frågor som jag har väckt här ligger i linje med vad den
burmesiska demokratirörelsen vill att EU ska göra.
Mot
bakgrund av vad som anförts vill jag fråga utrikesministern:
Vilka
initiativ kommer utrikesministern att ta för att EU:s ståndpunkt gentemot Burma
skärps?
Vilka
initiativ kommer utrikesministern att ta för att den burmesiska regimen ska
släppa alla politiska fångar?
Vilka
åtgärder kommer utrikesministern att vidta för att ett
globalt vapenembargo mot Burma ska bli verklighet?
Vilka
initiativ kommer utrikesministern att ta för att stärka den burmesiska
demokratirörelsen?