den 16 oktober
Interpellation
2008/09:37 Jerusalems framtida status
av Ameer Sachet
(s)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
Frågan
om Jerusalems status är avgörande för en fredlig lösning på
Palestinakonflikten.
Grundproblemet
handlar om den politiska kontrollen över Jerusalem, stadens geografiska
utbredning (gränser) och om ansvaret för de heliga platserna. De heliga
platsernas status har diskuterats långt innan staten Israel grundades. Dessa
platser har djupgående meningsskapande innebörder för världens cirka två
miljarder kristna, en och en halv miljard muslimer och ca 20 miljoner judar.
Platserna utgör noder i symboliska universum som ger livsmod och kollektiv
tillhörighet för alla som firar påsk, Chanukka och Ramadan.
Enligt
FN:s delningsplan från 1947 skulle staden ha en internationell status, vilket
avspeglar platsernas gränslösa religiösa betydelse. Staten Israel har
annekterat de östra delarna av Jerusalem, och när det israeliska parlamentet
Knesset 1980 förklarade Jerusalem som staten Israels eviga och odelbara
huvudstad och stående under israelisk suveränitet möttes det av stark kritik.
Enligt en FN-resolution i säkerhetsrådet i augusti 1980 (nr 478) är staten
Israels annektering av östra Jerusalem olaglig och i strid med en
internationell rättsordning.
Palestiniernas
önskan är att östra Jerusalem förblir en del av en palestinsk statsbildning och
motsätter sig därför den israeliska annekteringen. När en makthavare i dag
kräver exklusiv kontroll över Jerusalem finns stora risker att inte bara
palestinier utan många av världens troende känner sig berövade en central del
av det som ger deras liv en djupare mening. Staten Israels annektering ökar
spänningen i regionen. Givet Mellanösterns instabila politiska läge i dag bör
Sverige agera så att orsakerna till konflikt minskar.
Ju
längre tiden går, desto svårare blir det att finna en lösning på frågan. Israel
fortsätter att bygga bosättningar i östra Jerusalem. I dag bor där närmare
200 000 israeliska bosättare. Dessutom har Israels regering ökat
intensiteten i att bygga nya bosättningar som ringar in Jerusalem. Allt detta
försvårar livet för de palestinier som är bosatta i östra Jerusalem, och det
gör att Jerusalem förlorar sin multireligiösa och multietniska karaktär.
Världssamfundet,
inklusive USA, har vädjat till Israels regering att omedelbart avbryta
expansionen i och kring östra Jerusalem.
Förhandlingar
om Jerusalems slutgiltiga status skulle, enligt 1993 års principdeklaration
mellan Israel och PLO, ha inletts i maj 1996. Några sådana reella förhandlingar
har ännu inte påbörjats.
EU och
Sverige anser att förhandlingarna om Jerusalems status måste ta sin
utgångspunkt i de gränser som rådde före kriget 1967, det vill säga att de
delar av Jerusalem som hörde till Jordanien fram till 1967 ska tillhöra en framtida
palestinsk statsbildning. Sverige och EU bör verka för att Israel omedelbart
avbryter expansionen i och kring östra Jerusalem samt att parterna stoppar alla
aktiviteter som kan försvåra en framtida fredlig lösning i frågan om Jerusalems
status. Den politiska kontrollen över Jerusalem har en symbolisk betydelse som
når långt fler personer än de som bor i staden i dag. Ansvarstagande politiker
måste acceptera detta faktum, och om dagens makthavare i Jerusalem inte inser
detta bör omvärlden göra det klart.
Sverige
har varit ett av de länder som länge har engagerat sig i konflikten och som har
lyckats föra samman de två sidorna i olika dialoger. Sverige har både
förutsättningarna för och måste verka för att spela en aktiv och avgörande roll
i denna process.
Mina
frågor med anledning av detta är:
1. På vilka sätt avser statsrådet att inom EU och
i andra internationella sammanhang öka ansträngningarna för att uppnå en
politisk lösning av Palestinafrågan, inbegripet östra Jerusalems status?
2. Genom vilka initiativ inom EU och i andra
internationella sammanhang avser statsrådet att stödja FN:s resolutioner som
kräver att Israel ska dra sig tillbaka från ockuperat område?
3. Vilka åtgärder ämnar
statsrådet vidta för att förmå USA att öka pressen på Israel att avbryta
bosättningspolitiken och att få bosättarna att lämna östra Jerusalem?