den 16 oktober

Interpellation

2008/09:37 Jerusalems framtida status

av Ameer Sachet (s)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Frågan om Jerusalems status är avgörande för en fredlig lösning på Palestinakonflikten.

Grundproblemet handlar om den politiska kontrollen över Jerusalem, stadens geografiska utbredning (gränser) och om ansvaret för de heliga platserna. De heliga platsernas status har diskuterats långt innan staten Israel grundades. Dessa platser har djupgående meningsskapande innebörder för världens cirka två miljarder kristna, en och en halv miljard muslimer och ca 20 miljoner judar. Platserna utgör noder i symboliska universum som ger livsmod och kollektiv tillhörighet för alla som firar påsk, Chanukka och Ramadan.

Enligt FN:s delningsplan från 1947 skulle staden ha en internationell status, vilket avspeglar platsernas gränslösa religiösa betydelse. Staten Israel har annekterat de östra delarna av Jerusalem, och när det israeliska parlamentet Knesset 1980 förklarade Jerusalem som staten Israels eviga och odelbara huvudstad och stående under israelisk suveränitet möttes det av stark kritik. Enligt en FN-resolution i säkerhetsrådet i augusti 1980 (nr 478) är staten Israels annektering av östra Jerusalem olaglig och i strid med en internationell rättsordning.

Palestiniernas önskan är att östra Jerusalem förblir en del av en palestinsk statsbildning och motsätter sig därför den israeliska annekteringen. När en makthavare i dag kräver exklusiv kontroll över Jerusalem finns stora risker att inte bara palestinier utan många av världens troende känner sig berövade en central del av det som ger deras liv en djupare mening. Staten Israels annektering ökar spänningen i regionen. Givet Mellanösterns instabila politiska läge i dag bör Sverige agera så att orsakerna till konflikt minskar.

Ju längre tiden går, desto svårare blir det att finna en lösning på frågan. Israel fortsätter att bygga bosättningar i östra Jerusalem. I dag bor där närmare 200 000 israeliska bosättare. Dessutom har Israels regering ökat intensiteten i att bygga nya bosättningar som ringar in Jerusalem. Allt detta försvårar livet för de palestinier som är bosatta i östra Jerusalem, och det gör att Jerusalem förlorar sin multireligiösa och multietniska karaktär.

Världssamfundet, inklusive USA, har vädjat till Israels regering att omedelbart avbryta expansionen i och kring östra Jerusalem.

Förhandlingar om Jerusalems slutgiltiga status skulle, enligt 1993 års principdeklaration mellan Israel och PLO, ha inletts i maj 1996. Några sådana reella förhandlingar har ännu inte påbörjats.

EU och Sverige anser att förhandlingarna om Jerusalems status måste ta sin utgångspunkt i de gränser som rådde före kriget 1967, det vill säga att de delar av Jerusalem som hörde till Jordanien fram till 1967 ska tillhöra en framtida palestinsk statsbildning. Sverige och EU bör verka för att Israel omedelbart avbryter expansionen i och kring östra Jerusalem samt att parterna stoppar alla aktiviteter som kan försvåra en framtida fredlig lösning i frågan om Jerusalems status. Den politiska kontrollen över Jerusalem har en symbolisk betydelse som når långt fler personer än de som bor i staden i dag. Ansvarstagande politiker måste acceptera detta faktum, och om dagens makthavare i Jerusalem inte inser detta bör omvärlden göra det klart.

Sverige har varit ett av de länder som länge har engagerat sig i konflikten och som har lyckats föra samman de två sidorna i olika dialoger. Sverige har både förutsättningarna för och måste verka för att spela en aktiv och avgörande roll i denna process.

Mina frågor med anledning av detta är:

1. På vilka sätt avser statsrådet att inom EU och i andra internationella sammanhang öka ansträngningarna för att uppnå en politisk lösning av Palestinafrågan, inbegripet östra Jerusalems status?

2. Genom vilka initiativ inom EU och i andra internationella sammanhang avser statsrådet att stödja FN:s resolutioner som kräver att Israel ska dra sig tillbaka från ockuperat område?

3. Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att förmå USA att öka pressen på Israel att avbryta bosättningspolitiken och att få bosättarna att lämna östra Jerusalem?