den 25 februari

Interpellation

2008/09:359 Tibet

av Sven Bergström (c)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Under 2008 gavs, inför de olympiska spelen i Peking, stor uppmärksamhet åt det förtryck och de brott mot de mänskliga rättigheterna som Kina utövar i Tibet. I år när OS är över är det dessvärre inte alls samma uppmärksamhet kring förtrycket i Tibet.

Situationen i Tibet är mycket spänd inför de högtider och minnesdagar som snart stundar. I dag, den 25 februari, inleds det tibetanska nyåret, Losar. Den 10 mars är det 50 år sedan Dalai lama gick i landsflykt och tibetanerna reste sig mot det kinesiska styret i Tibet.

Förra året uppstod oroligheter i samband med minnesdagen av 1959 års resning; 219 tibetaner dödades och tusentals är ännu fängslade eller saknade (uppgifter från den tibetanska exilregeringen).

Inför årets Losar har ett stort antal tibetaner, i en akt av passivt motstånd som säkerligen renderar dem repressalier från den kinesiska regeringen, beslutat att inte fira det nya året på traditionellt sätt. De kommer i stället att markera årsskiftet med dystra böner som ett tecken på respekt för dem som miste livet under Kinas nedslag mot den våg av fredliga protester som svepte över den tibetanska högplatån efter den 10 mars 2008. ”No Losar”-rörelsen tycks ha spridit sig över hela Tibet från mun till mun, och exiltibetanerna kommer också att ge sitt stöd åt sina landsmän på ett liknande, dämpat sätt.

Det finns sannerligen ingenting att fira; säkerhetsåtgärderna i Tibet förblir hårda efter förra årets tibetanska protester, och när nu nästa 10 mars närmar sig har kineserna infört nya åtgärder för att trakassera tibetanerna och svärta ned deras kulturella och religiösa identitet.

Vidare har Kina, efter den senaste dialogrundan mellan Dalai lamas sändebud och representanter för den kinesiska regeringen, föraktfullt förkastat just det dokument som de begärt, nämligen tibetanernas Memorandum om genuin autonomi för det tibetanska folket. Kina har slagit in på ytterligare provokationer genom att kungöra att den 28 mars kommer att firas som De livegnas befrielsedag till minnet av annekteringen av Tibet efter resningen 1959. När tibetanerna sörjer vid den årsdag som de anser vara början till förstörelsen av deras kultur och nation kommer de sålunda att tvingas – med risk för böter eller arrestering – att ”fira” med spelad glädje och tacksamhet.

När tibetanerna förra året än en gång demonstrerade sitt missnöje med det kinesiska styret gav många regeringsledare uttryck för sin oro över Kinas våldsamma reaktioner på protesterna och uppmanade den kinesiska regeringen att möta Dalai lama. Tyvärr har man dock ännu inte övertygat Kina om nödvändigheten att få slut på det tibetanska folkets lidande och lösa Tibetfrågan genom dialog med tibetanska ledare; om inte någon förändring kommer till stånd kommer tibetanernas lidanden med säkerhet att fortsätta.

Trots konflikterna och de ekonomiska problemen i världen och trots att Kina är en av de mäktigaste nationerna på jorden kan man helt enkelt inte stillatigande låta denna situation bestå. Sverige, EU och världssamfundet måste tydligt markera mot KIna.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts vill jag fråga:

1. Är utrikesministern beredd att driva FN:s begäran om en grundlig och oberoende utredning av Kinas överdrivna bruk av våld vid nedslagen mot de tibetanska protesterna förra året?

2. Är utrikesministern beredd att stödja den tibetanska exilregeringens vädjan om att de kinesiska myndigheterna ska avblåsa sin provokativa slå-hårt-kampanj och omedelbart upphöra med sin hårda politik i Tibet?

1. Är utrikesministern beredd att kraftfullt driva på för att föra samman de kinesiska ledarna med Dalai lama eller hans representanter i en allvarligt menad dialog med utgångspunkt i dokumentet Memorandum om genuin autonomi för det tibetanska folket som presenterades under den senaste dialogrundan?

4. På vilket sätt avser utrikesministern att använda Sveriges position i EU-trojkan och det kommande EU-ordförandeskapet för att bidra till att åstadkomma en lösning av Tibetfrågan?