den 25 februari
Interpellation
2008/09:359 Tibet
av Sven
Bergström (c)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
Under
2008 gavs, inför de olympiska spelen i Peking, stor uppmärksamhet åt det
förtryck och de brott mot de mänskliga rättigheterna som Kina utövar i Tibet. I
år när OS är över är det dessvärre inte alls samma uppmärksamhet kring
förtrycket i Tibet.
Situationen
i Tibet är mycket spänd inför de högtider och minnesdagar som snart stundar. I dag,
den 25 februari, inleds det tibetanska nyåret, Losar. Den 10 mars är det 50 år
sedan Dalai lama gick i landsflykt och tibetanerna reste sig mot det kinesiska
styret i Tibet.
Förra
året uppstod oroligheter i samband med minnesdagen av 1959 års resning; 219
tibetaner dödades och tusentals är ännu fängslade eller saknade (uppgifter från
den tibetanska exilregeringen).
Inför
årets Losar har ett stort antal tibetaner, i en akt av passivt motstånd som
säkerligen renderar dem repressalier från den kinesiska regeringen, beslutat
att inte fira det nya året på traditionellt sätt. De kommer i stället att
markera årsskiftet med dystra böner som ett tecken på respekt för dem som miste
livet under Kinas nedslag mot den våg av fredliga protester som svepte över den
tibetanska högplatån efter den 10 mars 2008. ”No Losar”-rörelsen tycks ha
spridit sig över hela Tibet från mun till mun, och exiltibetanerna kommer också
att ge sitt stöd åt sina landsmän på ett liknande, dämpat sätt.
Det
finns sannerligen ingenting att fira; säkerhetsåtgärderna i Tibet förblir hårda
efter förra årets tibetanska protester, och när nu nästa 10 mars närmar sig har
kineserna infört nya åtgärder för att trakassera tibetanerna och svärta ned
deras kulturella och religiösa identitet.
Vidare
har Kina, efter den senaste dialogrundan mellan Dalai lamas sändebud och
representanter för den kinesiska regeringen, föraktfullt förkastat just det
dokument som de begärt, nämligen tibetanernas Memorandum om genuin autonomi för det
tibetanska folket. Kina har slagit in på ytterligare provokationer
genom att kungöra att den 28 mars kommer att firas som De livegnas befrielsedag
till minnet av annekteringen av Tibet efter resningen 1959. När tibetanerna
sörjer vid den årsdag som de anser vara början till förstörelsen av deras
kultur och nation kommer de sålunda att tvingas – med risk för böter eller
arrestering – att ”fira” med spelad glädje och tacksamhet.
När
tibetanerna förra året än en gång demonstrerade sitt missnöje med det kinesiska
styret gav många regeringsledare uttryck för sin oro över Kinas våldsamma
reaktioner på protesterna och uppmanade den kinesiska regeringen att möta Dalai
lama. Tyvärr har man dock ännu inte övertygat Kina om nödvändigheten att få
slut på det tibetanska folkets lidande och lösa Tibetfrågan genom dialog med
tibetanska ledare; om inte någon förändring kommer till stånd kommer
tibetanernas lidanden med säkerhet att fortsätta.
Trots
konflikterna och de ekonomiska problemen i världen och trots att Kina är en av
de mäktigaste nationerna på jorden kan man helt enkelt inte stillatigande låta
denna situation bestå. Sverige, EU och världssamfundet måste tydligt markera
mot KIna.
Mot
bakgrund av vad som ovan anförts vill jag fråga:
1. Är utrikesministern beredd att driva FN:s
begäran om en grundlig och oberoende utredning av Kinas överdrivna bruk av våld
vid nedslagen mot de tibetanska protesterna förra året?
2. Är utrikesministern beredd att stödja den
tibetanska exilregeringens vädjan om att de kinesiska myndigheterna ska avblåsa
sin provokativa slå-hårt-kampanj och omedelbart upphöra med sin hårda politik i
Tibet?
1. Är utrikesministern beredd att kraftfullt driva
på för att föra samman de kinesiska ledarna med Dalai lama eller hans
representanter i en allvarligt menad dialog med utgångspunkt i dokumentet Memorandum
om genuin autonomi för det tibetanska folket som presenterades under
den senaste dialogrundan?
4. På vilket sätt avser utrikesministern att
använda Sveriges position i EU-trojkan och det kommande EU-ordförandeskapet för
att bidra till att åstadkomma en lösning av
Tibetfrågan?