den 20 februari
Interpellation
2008/09:353 Ohälsa och inomhusmiljö
av Jan Lindholm
(mp)
till
miljöminister Andreas Carlgren (c)
Under
år 2008 interpellerade jag fyra gånger i frågor som rör inomhusmiljö och ohälsa
till olika ministrar. Mina frågor har i första hand kretsat kring ansvarsfrågor
och kunskapsproblem men även berört regelverk och behovet av förebyggande
åtgärder. De svar jag fått har i huvudsak hänvisat till pågående arbeten och
att regeringen ägnar frågan stort intresse. Jag utgår självklart från att detta
också är fallet.
Vissa
vill inte erkänna fakta, men forskningen både i Sverige och globalt är glasklar
vad gäller kopplingen ohälsa och fuktiga hus; där finns ingen tvekan. Att
människor har olika känslighet och att ett fuktigt hus är en komplicerad kemisk
fabrik gör det självklart svårt att förklara varje del i de mekanismer som
bidrar till denna ohälsa.
Fukt
har en förmåga att starta och driva kemiska processer i och mellan byggmaterial
liksom att göda organisk tillväxt. Det sistnämnda gäller både mögel och
bakterier av olika slag.
I mina
interpellationer har jag tidigare lutat mig på forskning som visar att den som
drabbas av sjuka hus har mycket små möjligheter att fullt ut återfå
arbetsförmåga. Jag har lyft fram nya forskningsrön vad gäller partikelhalten i
inomhusluften som fullständigt kullkastar äldre argument för varför mögel inte
skulle kunna vara en bidragande orsak till ohälsa. Brister i befintliga
byggregler och försäkringsskydd har också varit ingångar jag använt för att
lyfta upp problematiken.
För att
än en gång påpeka hur angeläget det är att resurser styrs till forskning på
detta område tar jag denna gång avstamp i två skrämmande exempel,
Strömbackaskolan i Piteå och Karlstads centralsjukhus.
Under
åren 1989 till 2004 drabbades tolv anställda som arbetade i Orion på Strömbacka
skola i Piteå av cancer. Enligt huvudskyddsombudet var det sedan långt tidigare
känt att byggnaden haft problem med mögel, och en utredning gjordes. Trots den
onormalt höga andelen drabbade kunde man inte finna någon förklaring.
Fyra år
senare, under hösten 2008, hade ytterligare tio personer som arbetat i
byggnaden insjuknat i cancer och man hade då även konstaterat stora
fuktproblem. När väggar revs upp hittade man svartmögel som bland mycket annat
anses kunna ge cancer.
Eleverna
i den aktuella byggnaden har dessutom ovanligt stora problem med astmaliknande
symtom som konstant rinnande näsa, ögonirritation, hudrodnad, hosta och
trötthet. Detta är dock inte ovanligt i skolor runt om i landet. Från många
håll kommer rapporter om att denna typ av symtom ökar. Om det beror på
skollokaler eller på dåliga bostäder är självklart svårt att veta.
På
centralsjukhuset i Karlstad uppmärksammades problemen först 1998 då 30 personer
omplacerades på grund av fuktrelaterade hälsoproblem. Fukthalten hade då mätts
upp till 96 procent i vissa lokaler. År 2002 revs en byggnad på grund av att
man annars hotades av att tvingas betala ett vite. Bland den personal som
arbetade i den rivna byggnaden finns det fortfarande i dag de som är svårt
skadade och som trots det inte fått sina skador erkända som arbetsskador.
Många
frågeställningar kan lyftas utifrån dessa två tragiska exempel, och självklart
är det så att det är kommunen respektive landstinget som i dessa fall är
ansvariga och inte regeringen. Det finns ändå anledning att fråga sig om inte
dessa exempel gör det än mer angeläget än tidigare att skynda på
kunskapsutvecklingen kring sambandet inomhusmiljö och ohälsa och att äntligen
ta ett krafttag kring det orimliga att så många drabbade lämnas utan rimligt
stöd när de har förlorat sin arbetsförmåga.
Med
denna bakgrund ställer jag följande frågor till miljöministern:
Är
ministern beredd att verka för en kraftfull satsning på att sambandet mellan
inomhusmiljö och ohälsa får en för de drabbade, vården och rehabiliteringen
samt byggindustrin användbar förklaring?
Är
ministern därutöver beredd att vidta åtgärder så att de som förlorat sin
arbetsförmåga på grund av skadlig inomhusmiljö får ökat stöd för rehabilitering
och, i de fall sådan är helt utesluten, en rimlig ersättning för sina skador?
Vilka
tillfälliga åtgärder avser ministern att vidta med anledning av att de åtgärder
som ministern hänvisade till i sitt svar den 22 februari 2008 tycks dröja och
människor skadas fortlöpande runt om i landet av fuktskadade inomhusmiljöer?
Kommer
ministern att ta initiativ till en särskild undersökning med anledning av det
faktum att ett stort antal personer som arbetat i en specifik byggnad antas ha
drabbats av cancer på grund av ohälsosam inomhusmiljö?