den 13 februari

Interpellation

2008/09:338 Vårdresurser för överviktiga barn

av Jan Lindholm (mp)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Problemet med övervikt hos barn och ungdomar ökar liksom andelen barn med diabetes typ 2. Övervikt uppträder också vid allt lägre ålder. Barns psykiska hälsa försämras likaså. En doktorsavhandling vid Lunds universitet pekar särskilt ut gruppen tonårstjejer som extra riskutsatta när det gäller psykisk ohälsa kopplad till övervikt.

Vi vet även att antalet barn som behandlas med antidepressiva läkemedel ökar liksom, beklagligt nog, antalet självmord och självmordsförsök. Forskningen visar att självkänslan tar alltmer stryk i takt med stigande ålder om övervikten inte kan brytas.

Vården har redan i dag små resurser att hjälpa dessa barn och ungdomar. Om behandling över huvud taget finns att erbjuda är väntetiderna ofta orimligt långa. Det kan ibland ta år för många barn innan de får hjälp med exempelvis överviktsproblem eller psykiska problem.

Kommunerna och landstingen var redan före den internationella finanskrisens intåg på väg mot en allt sämre ekonomi. Det senaste halvårets utveckling har inte förbättrat situationen. Många kommuner och landsting har nu varslat, och fler är på väg att göra det. I en sådan situation är risken stor att olika former av förebyggande insatser får stryka på foten vilket på sikt ökar den samlade vårdbördan.

Många signaler tyder på att kravet på sjukdomsnivå ökar för att få komma fram till vården. Det innebär att problemen för den enskilde hinner bli betydligt mer komplicerade innan en vårdinsats blir tillgänglig.

Vi vet alla att förebyggande arbete alltid är det effektivaste sättet att på sikt minska såväl sjuknivåerna som sjukvårdskostnaderna. Särskilt när det gäller barn i tidig ålder är prognosen att nå framgång med förebyggande arbete mycket god och den samlade möjliga vårdvinsten som störst.

Med anledning av att landstingens och kommunernas ansträngda ekonomiska läge ytterligare riskerar att försämra, bland mycket annat, de redan underdimensionerade resurserna för stöd och vård till överviktiga barn och ungdomar samt ungdomar med psykiska problem framstår regeringes ovilja att lämna besked till Sveriges kommuner och landsting om ökade statliga bidrag som svårbegriplig. Det kan inte vara regeringens medvetna strategi att medverka till att vårdbehoven växer.

Barnen är vår framtid och därför ställer jag följande frågor till ministern:

Vilka initiativ avser ministern att ta med anledning av den ökande problematiken med övervikt bland barn och unga?

Vilka initiativ avser ministern att ta med anledning av att användningen av antidepressiva läkemedel för barn och unga ökar?

Vilka initiativ avser ministern att ta med anledning av att antalet självmord och självmordsförsök ökar bland barn och unga?

Vilka initiativ avser ministern att ta för att förhindra att kommunsektorns svaga ekonomi ska bidra till att den samlade vårdbördan ökar och den befarade utvecklingen vad gäller stöd och vård till barn och unga blir verklighet?