den 13 februari
Interpellation
2008/09:338 Vårdresurser för överviktiga barn
av Jan Lindholm
(mp)
till
socialminister Göran Hägglund (kd)
Problemet
med övervikt hos barn och ungdomar ökar liksom andelen barn med diabetes typ 2.
Övervikt uppträder också vid allt lägre ålder. Barns psykiska hälsa försämras
likaså. En doktorsavhandling vid Lunds universitet pekar särskilt ut gruppen
tonårstjejer som extra riskutsatta när det gäller psykisk ohälsa kopplad till
övervikt.
Vi vet
även att antalet barn som behandlas med antidepressiva läkemedel ökar liksom,
beklagligt nog, antalet självmord och självmordsförsök. Forskningen visar att
självkänslan tar alltmer stryk i takt med stigande ålder om övervikten inte kan
brytas.
Vården
har redan i dag små resurser att hjälpa dessa barn och ungdomar. Om behandling
över huvud taget finns att erbjuda är väntetiderna ofta orimligt långa. Det kan
ibland ta år för många barn innan de får hjälp med exempelvis överviktsproblem eller
psykiska problem.
Kommunerna
och landstingen var redan före den internationella finanskrisens intåg på väg
mot en allt sämre ekonomi. Det senaste halvårets utveckling har inte förbättrat
situationen. Många kommuner och landsting har nu varslat, och fler är på väg
att göra det. I en sådan situation är risken stor att olika former av
förebyggande insatser får stryka på foten vilket på sikt ökar den samlade
vårdbördan.
Många
signaler tyder på att kravet på sjukdomsnivå ökar för att få komma fram till
vården. Det innebär att problemen för den enskilde hinner bli betydligt mer
komplicerade innan en vårdinsats blir tillgänglig.
Vi vet
alla att förebyggande arbete alltid är det effektivaste sättet att på sikt
minska såväl sjuknivåerna som sjukvårdskostnaderna. Särskilt när det gäller
barn i tidig ålder är prognosen att nå framgång med förebyggande arbete mycket
god och den samlade möjliga vårdvinsten som störst.
Med
anledning av att landstingens och kommunernas ansträngda ekonomiska läge
ytterligare riskerar att försämra, bland mycket annat, de redan underdimensionerade
resurserna för stöd och vård till överviktiga barn och ungdomar samt ungdomar
med psykiska problem framstår regeringes ovilja att lämna besked till Sveriges
kommuner och landsting om ökade statliga bidrag som svårbegriplig. Det kan inte
vara regeringens medvetna strategi att medverka till att vårdbehoven växer.
Barnen
är vår framtid och därför ställer jag följande frågor till ministern:
Vilka
initiativ avser ministern att ta med anledning av den ökande problematiken med
övervikt bland barn och unga?
Vilka
initiativ avser ministern att ta med anledning av att användningen av
antidepressiva läkemedel för barn och unga ökar?
Vilka
initiativ avser ministern att ta med anledning av att antalet självmord och
självmordsförsök ökar bland barn och unga?
Vilka initiativ
avser ministern att ta för att förhindra att kommunsektorns svaga ekonomi ska bidra till att den samlade vårdbördan ökar och den
befarade utvecklingen vad gäller stöd och vård till barn och unga blir
verklighet?