den 11 februari
Interpellation
2008/09:324 Religiösa skolor
av Amineh
Kakabaveh (v)
till
utbildningsminister Jan Björklund (fp)
Frågan
om religiösa skolor handlar om religionsfriheten där principen att varje
människa själv ska ha rätt att välja livsåskådning är fundamental. I de
religiösa eller konfessionella privata skolorna och förskolorna har barn och
elever inte den rätten.
I
läroplanerna för grund- och gymnasieskolan (Lpo 94 och Lpf 94) stadgas att
undervisningen ska vara icke-konfessionell. Nästan alla religioner är
missionerande och det ingår därför i deras verksamhet att övertyga andra
människor. Ur elevens perspektiv kan man fråga sig om det är någon skillnad om
påverkan sker under lektionstid eller på rasten. Syftet är detsamma – att
eleverna ska anamma en viss trosinriktning. Möjligheten för eleverna att själva
ta ställning blir starkt kringskuren.
För
barn i förskolan finns inget skydd alls mot religiös indoktrinering och med
regeringens politik kommer ännu fler tvivelaktiga verksamheter för barn i
förskoleåldern att kunna etableras med hjälp av skattemedel.
Verksamheten
i de religiösa skolorna handlar inte bara om religiös förkunnelse och att få
barnen att bekänna sig till en ideologi. Ett annat viktigt syfte är att barnen
också ska fostras in i religionen. På ytan skiljer sig kanske inte reglerna åt
i en religiös och en sekulär skola. I ett religiöst sammanhang blir dock regler
lätt till dogmer, som inte går att diskutera eller ha invändningar mot.
Exempelvis lydnad och respekt för auktoriteter får långtgående konsekvenser i
en kontext där en gud är den högsta auktoriteten. Denna fostran sker också
genom social kontroll och isolering från det övriga samhället. Den religiösa
skolan är en del av denna isolering, som hindrar eleverna att få intryck och
influenser från det omgivande samhället. Detta hindrar dem från att bilda en
egen uppfattning och fatta egna beslut såväl i religiösa frågor som i viktiga
samhällsfrågor.
I ett
sekulärt och demokratiskt land som Sverige förväntas alla dess invånare omfattas
av normen om allas lika värde och lika behandling. Sverige är ett av de första
länderna i världen som antagit och implementerat FN:s barnkonvention i sin
lagstiftning. Konventionens barnperspektiv ska därmed alltid stå i centrum och
beaktas i alla beslut som tas på alla nivåer i samhället och inom familjen.
Barnperspektivet innebär att alla barn och ungdomar, oavsett ursprung, har rätt
till utbildning, lek och utveckling. Vidare har de rätt till skydd mot alla
former av övergrepp, fysiska såväl som psykiska. Barnperspektivet finns
implementerat i den svenska skolans värdegrund som följaktligen vilar på ett
fundament av demokrati, mänskliga rättigheter och allas lika värde. Skolans
arbete med pojkars och flickor lika villkor utgår från att jämställdhet är en
mänsklig rättighet i enlighet med FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna
och konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.
Barns
rättighet att själva bilda sin identitet fri från religiös indoktrinering borde
vara given. Religionen får aldrig tillåtas komma in och styra barns och
ungdomars utveckling, liv och hälsa. Men det är ett faktum att religionen
tyvärr har en stor påverkan på barns liv i dagens Sverige. Enligt skollagen ska
verksamheten i skolan ”utformas i överensstämmelse med grundläggande
demokratiska värderingar. Särskilt skall den som verkar inom skolan främja
jämställdhet mellan könen samt aktivt motverka alla former av kränkande
behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden.” Enligt skollagen är alla
barn mellan 7 och 16 år skolpliktiga och undervisning i grundskolan är
obligatorisk för alla barn i Sverige. Ingen har rätt att hindra ett barn att
delta i den obligatoriska undervisningen, inte ens barnets föräldrar. Med detta
anser vi att barnets rättighet att själv utveckla sin identitet utan religiös
indoktrinering måste ges ett tydligare uttalat aktivt stöd från skolans sida.
De
flesta religiösa urkunder uttrycker föreställningar som inte går att förena med
läroplanens skrivningar om demokrati. Många religiösa samfund tolkar dessutom
dessa skrifter på ett extremt sätt. Det kan till exempel gälla förhållandet
mellan män och kvinnor och synen på homosexualitet.
Utbildningsminister
Jan Björklund har i olika sammanhang kritiserat religiösa skolor men har inte
velat gå så långt att han ifrågasätter deras existens. Han har bland annat sagt
att religiösa skolor är okej om de religiösa inslagen är frivilliga och inte är
närvarande i undervisningen. Han har också uttalat sig om att kraven på dem som
startar och finansierar skolor ska bli hårdare så att aktörer med extrema
åsikter ska kunna stoppas. Dessutom menar han att tätare inspektioner från
Skolinspektionen innebär en förbättring.
Trots
att ministern menar sig ha lösningarna är det inte helt klart vilka åtgärder det
handlar om och hur de ska kunna förhindra religiös indoktrinering. Enligt redan
gällande styrdokument ska undervisningen vara icke-konfessionell, så det är
oklart hur det ska utvecklas. Frågan är också om det över huvud taget finns
utrymme för frivillighet i en skolmiljö präglad av ideologisk ensidighet och
social kontroll. Hårdare kontroll av dem som driver skolorna är givetvis bra,
men hur ska de stoppas? Ska det finnas ett register över alla fundamentalister?
Fler inspektioner kan också vara bra, men om lagstiftningen inte erbjuder något
skydd för eleverna blir det ett slag i luften. Det finns också stora
möjligheter för en skola att dölja det man inte vill att inspektionen ska
upptäcka. Det saknas också förslag från regeringen om hur de religiösa inslagen
inom barnomsorg och skola ska kunna kontrolleras och stävjas.
Jag
vill därför ställa följande frågor till utbildningsministern:
1. Vilka konkreta åtgärder kommer
utbildningsministern att vidta för att förhindra religiös påverkan i förskolan
och skolan?
2. Hur kommer utbildningsministern att agera för
att frivilliga inslag i de konfessionella skolorna inte ska innehålla
otillbörlig religiös påverkan?
3. Kan utbildningsministern ge några exempel på
aktörer med extremistiska åsikter som ska förbjudas att starta skolor?
4. Kommer utbildningsministern att verka för att
avskaffa religiösa förskolor och liknande?