den 11 februari

Interpellation

2008/09:324 Religiösa skolor

av Amineh Kakabaveh (v)

till utbildningsminister Jan Björklund (fp)

Frågan om religiösa skolor handlar om religionsfriheten där principen att varje människa själv ska ha rätt att välja livsåskådning är fundamental. I de religiösa eller konfessionella privata skolorna och förskolorna har barn och elever inte den rätten.

I läroplanerna för grund- och gymnasieskolan (Lpo 94 och Lpf 94) stadgas att undervisningen ska vara icke-konfessionell. Nästan alla religioner är missionerande och det ingår därför i deras verksamhet att övertyga andra människor. Ur elevens perspektiv kan man fråga sig om det är någon skillnad om påverkan sker under lektionstid eller på rasten. Syftet är detsamma – att eleverna ska anamma en viss trosinriktning. Möjligheten för eleverna att själva ta ställning blir starkt kringskuren.

För barn i förskolan finns inget skydd alls mot religiös indoktrinering och med regeringens politik kommer ännu fler tvivelaktiga verksamheter för barn i förskoleåldern att kunna etableras med hjälp av skattemedel.

Verksamheten i de religiösa skolorna handlar inte bara om religiös förkunnelse och att få barnen att bekänna sig till en ideologi. Ett annat viktigt syfte är att barnen också ska fostras in i religionen. På ytan skiljer sig kanske inte reglerna åt i en religiös och en sekulär skola. I ett religiöst sammanhang blir dock regler lätt till dogmer, som inte går att diskutera eller ha invändningar mot. Exempelvis lydnad och respekt för auktoriteter får långtgående konsekvenser i en kontext där en gud är den högsta auktoriteten. Denna fostran sker också genom social kontroll och isolering från det övriga samhället. Den religiösa skolan är en del av denna isolering, som hindrar eleverna att få intryck och influenser från det omgivande samhället. Detta hindrar dem från att bilda en egen uppfattning och fatta egna beslut såväl i religiösa frågor som i viktiga samhällsfrågor.

I ett sekulärt och demokratiskt land som Sverige förväntas alla dess invånare omfattas av normen om allas lika värde och lika behandling. Sverige är ett av de första länderna i världen som antagit och implementerat FN:s barnkonvention i sin lagstiftning. Konventionens barnperspektiv ska därmed alltid stå i centrum och beaktas i alla beslut som tas på alla nivåer i samhället och inom familjen. Barnperspektivet innebär att alla barn och ungdomar, oavsett ursprung, har rätt till utbildning, lek och utveckling. Vidare har de rätt till skydd mot alla former av övergrepp, fysiska såväl som psykiska. Barnperspektivet finns implementerat i den svenska skolans värdegrund som följaktligen vilar på ett fundament av demokrati, mänskliga rättigheter och allas lika värde. Skolans arbete med pojkars och flickor lika villkor utgår från att jämställdhet är en mänsklig rättighet i enlighet med FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna och konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

Barns rättighet att själva bilda sin identitet fri från religiös indoktrinering borde vara given. Religionen får aldrig tillåtas komma in och styra barns och ungdomars utveckling, liv och hälsa. Men det är ett faktum att religionen tyvärr har en stor påverkan på barns liv i dagens Sverige. Enligt skollagen ska verksamheten i skolan ”utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Särskilt skall den som verkar inom skolan främja jämställdhet mellan könen samt aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden.” Enligt skollagen är alla barn mellan 7 och 16 år skolpliktiga och undervisning i grundskolan är obligatorisk för alla barn i Sverige. Ingen har rätt att hindra ett barn att delta i den obligatoriska undervisningen, inte ens barnets föräldrar. Med detta anser vi att barnets rättighet att själv utveckla sin identitet utan religiös indoktrinering måste ges ett tydligare uttalat aktivt stöd från skolans sida.

De flesta religiösa urkunder uttrycker föreställningar som inte går att förena med läroplanens skrivningar om demokrati. Många religiösa samfund tolkar dessutom dessa skrifter på ett extremt sätt. Det kan till exempel gälla förhållandet mellan män och kvinnor och synen på homosexualitet.

Utbildningsminister Jan Björklund har i olika sammanhang kritiserat religiösa skolor men har inte velat gå så långt att han ifrågasätter deras existens. Han har bland annat sagt att religiösa skolor är okej om de religiösa inslagen är frivilliga och inte är närvarande i undervisningen. Han har också uttalat sig om att kraven på dem som startar och finansierar skolor ska bli hårdare så att aktörer med extrema åsikter ska kunna stoppas. Dessutom menar han att tätare inspektioner från Skolinspektionen innebär en förbättring.

Trots att ministern menar sig ha lösningarna är det inte helt klart vilka åtgärder det handlar om och hur de ska kunna förhindra religiös indoktrinering. Enligt redan gällande styrdokument ska undervisningen vara icke-konfessionell, så det är oklart hur det ska utvecklas. Frågan är också om det över huvud taget finns utrymme för frivillighet i en skolmiljö präglad av ideologisk ensidighet och social kontroll. Hårdare kontroll av dem som driver skolorna är givetvis bra, men hur ska de stoppas? Ska det finnas ett register över alla fundamentalister? Fler inspektioner kan också vara bra, men om lagstiftningen inte erbjuder något skydd för eleverna blir det ett slag i luften. Det finns också stora möjligheter för en skola att dölja det man inte vill att inspektionen ska upptäcka. Det saknas också förslag från regeringen om hur de religiösa inslagen inom barnomsorg och skola ska kunna kontrolleras och stävjas.

Jag vill därför ställa följande frågor till utbildningsministern:

1. Vilka konkreta åtgärder kommer utbildningsministern att vidta för att förhindra religiös påverkan i förskolan och skolan?

2. Hur kommer utbildningsministern att agera för att frivilliga inslag i de konfessionella skolorna inte ska innehålla otillbörlig religiös påverkan?

3. Kan utbildningsministern ge några exempel på aktörer med extremistiska åsikter som ska förbjudas att starta skolor?

4. Kommer utbildningsministern att verka för att avskaffa religiösa förskolor och liknande?