den 29 januari
Interpellation
2008/09:295 Totalöversyn av systemet med tolk till döva,
hörselskadade och dövblinda
av Lennart
Axelsson (s)
till
statsrådet Maria Larsson (kd)
I
Sverige finns 8 000–10 000 teckenspråkiga döva personer som är födda
döva eller har blivit döva som barn eller ungdomar. Det finns ca 1 200
personer med dövblindhet. Härutöver finns ca 30 000 hörselskadade som har
behov av tolk. Det finns 21 tolkcentraler i Sverige som tillhandahåller
tolkservice.
Socialstyrelsen
har under 2008 genomfört en utredning, Begreppet vardagstolkning – Om landstingens ansvar
för tolk till döva, dövblinda och hörselskadade. Rapporten är nu
klar.
Man
skriver i rapporten att dagens tolkservice (inte bara vardagstolkningen) är
rörig och svårtolkad med många betalningsansvariga. Dessutom får brukaren ofta
själv försöka hitta rätt i systemet när han eller hon har svårt att få den
hjälp som behövs.
Socialstyrelsen
föreslår därför att det tillsätts en offentlig utredning med uppgift att se
över hela systemet med tolk till döva, hörselskadade och dövblinda. En sådan
översyn bör inriktas mot att skapa ett mer förenklat, samordnat och
överskådligt system än dagens. Det är också viktigt att sträva efter ett system
som kan ge lika förutsättningar oavsett var i landet man bor. Så är det långt
ifrån i dag.
Även Arbetsförmedlingens
uppdrag att lämna tolkstöd för utbildning inom ett företag är för den enskilde
brukaren ett svårtillgängligt stöd med onaturliga kontaktvägar. Möjligheten
till fortbildning och därmed en möjlighet att stärka sin ställning på
arbetsplatsen bör tillhandahållas på ett enklare sätt än vad som sker i dag.
Det är inte minst viktigt i dag när antalet arbetslösa stadigt ökar.
Arbetsförmedlingens bedömning är att alla former av tolkstöd till målgruppen
bör lämnas samlat från en instans och med klara regler vad som gäller i hela
landet.
Arbetsförmedlingen
har tidigare i budgetförslag till regeringen i februari 2008 påtalat
målgruppens behov av ökat tolkstöd i olika situationer i arbetslivet. Hur detta
stöd ska lämnas på ett enhetligt sätt i framtiden bör utredas för att få en
helhetsbedömning med brukarens behov i centrum, anser Arbetsförmedlingen som
alltså ställer sig bakom Socialstyrelsens bedömning.
Tolkservice
är en väg till delaktighet och inflytande. När den inte fungerar ställs man
utanför både möjligheten och skyldigheten att bidra till samhällets utveckling,
att kunna bestämma över sitt eget liv och att få sina önskemål respekterade.
I dag
får allt flera inte tolk när de behöver det, ofta på grund av brist på medel eller
på oklarheter om vilken instans som ska betala för tolkkostnaden.
Barn
och ungdomar med dövhet, hörselskada och dövblindhet har stora problem att få
tolk i dag. De har därigenom små möjligheter att tillägna sig det fritids- och
kulturutbud som erbjuds hörande.
Att
inte få tolk får allvarliga konsekvenser för framför allt den enskilde. Döva
blir utestängda från utbildningar, kan inte delta i arbetslivet fullt ut, inte
delta i fortbildningar, möten eller fritids- och rekreationsaktiviteter. Men
samhället får inte heller tillgång till dessa personers erfarenheter, kunskap
och kreativitet, vilket är en samhällsekonomisk förlust.
Socialstyrelsen
och Arbetsförmedlingen bedömer att det behövs en heltäckande utredning med
uppgift att se över hela systemet med tolk till döva, hörselskadade och
dövblinda med inriktning mot att skapa ett mer förenklat, samordnat och överskådligt
system än dagens och som dessutom ger lika förutsättningar oavsett var i landet
man bor.
Mina
frågor till statsrådet Maria Larsson är:
Delar
statsrådet Socialstyrelsens och Arbetsförmedlingens bedömning, och avser
statsrådet att ta initiativ till en sådan utredning?
Vilka
övriga initiativ är statsrådet beredd att ta, exempelvis i form av mera resurser, för att förbättra tillgängligheten till
samhällets olika områden för personer med dövhet, hörselskada och dövblindhet,
exempelvis i fråga om utbildning av tolkar?