den 15 januari
Interpellation
2008/09:247 Reviderat säkerhetsdirektiv för leksaker
av Egon Frid
(v)
till
integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
EU:s
leksaksdirektiv genomgår en översyn. I januari i år lade EU-kommissionen fram
förslag till ett nytt leksaksdirektiv, 88/378/EEC, som nu behandlas i
EU-parlamentet och snart även kommer att beredas av regeringen. Det nu gällande
direktivet kom 1988 och behovet av förnyad lagstiftning är stort. EU-parlamentet
har medbeslutanderätt, det vill säga har rätt att ändra i kommissionens förslag
innan det ska godkännas. Därefter skickas förslaget vidare till ministerrådet
för beslut.
Kommissionens
förslag till det reviderade direktivet ligger nu på regeringens bord. I
regeringens promemoria daterad den 16 april 2008, vilken låg som underlag för
informationen till civilutskottets sammanträde den 16 december 2008, välkomnar
regeringen förslaget och menar att ”de nyheter som presenterats innebär en rad
förtydliganden och förbättringar jämfört med gällande direktiv. Regeringen
efterlyser emellertid strängare regler för vad gäller bl.a. kemikalier i
leksaker, kvävningsrisker och varningar.”
EU-kommissionens
förslag är ett steg i rätt riktning. Exempelvis ska cancerframkallande mutagena
och reproduktionsstörande ämnen förbjudas. Men förbudet är fullt av undantag,
vilket i praktiken kommer att innebära att en stor del av dessa ämnen kommer
att finnas kvar. Dessutom gäller förbudet endast för ”tillgängliga delar”,
delar som barn inte antas komma åt kommer att kunna fortsätta innehålla dessa
ämnen.
Detta
innebär att giftiga ämnen som bly och kvicksilver får fortsätta att finnas kvar
i barns leksaker. Farliga kemikalier och ämnen som i dag är förbjudna i datorer
och smink för vuxna anses vara säkra i badankor och leksaksfigurer för små
barn. Leksaksdirektivet som är infört i den svenska lagstiftningen reglerar
allt från vilka kemikalier som får ingå i en leksak till deras rent fysiska
egenskaper vad gäller säkerhet och skydd för barns hälsa. Över 80 procent av de
leksaker som finns i våra butiker tillverkas utanför Europa, framför allt i
Asien.
Kontrollen
av vad som hamnar ute i butikshyllorna är låg. För att sätta ut en leksak på
marknaden krävs att företaget följer gällande lagstiftning (leksaksdirektivet
samt den svenska författningen, SFS 1992/1327, och förordningen, SFS 1993:971)
och rådande standarder (till exempel SS EN71). Det är upp till företaget
som sätter ut leksaken på marknaden att garantera detta.
Om
kraven är uppfyllda för leksakerna får ”inget hindra deras fria rörlighet”, som
leksaksdirektivet slår fast. Leksaksdirektivet stipulerar visserligen att de
nationella myndigheterna har rätt att inspektera och kontrollera leksaker. I
förhållande till den enorma mängd leksaker som finns på den europeiska marknaden,
500 000 artiklar enligt Konsumentverket, är myndighetskontrollen ytterst
begränsad.
Vänsterpartiet
har låtit göra en undersökning av ett antal leksaker, vilken bekräftar bilden
av behovet av ytterligare skydd mot kemikalier i leksaker. En leksak innehöll
olagliga halter av bly och Vänsterpartiet har anmält den till Kemikalieinspektionen. Fem andra leksaker innehöll
bromerade flamskyddsmedel och krom. Det blev resultatet av ett labbtest av 17
leksaker inköpta i vanliga leksaksaffärer i Stockholm.
Jag
vill ställa följande frågor till statsrådet:
1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för
att garantera att de omfattande undantagen för så kallade CMR-ämnen,
hormonstörande ämnen, doftämnen och andra allergiframkallande ämnen ändras till
ett totalförbud mot dessa ämnen?
2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för
att fysiskt farliga leksaker som till exempel Kinderägg, små leksaker med
kvävningsrisk i godis, inte kommer att tillåtas i det reviderade direktivet?
3. Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att
leksaker innan de släpps på marknaden testas av oberoende laboratorier och att
det finns krav på tydlig och begriplig märkning på leksaker?