den 8 januari

Interpellation

2008/09:240 Argentinas hantering av rättegångar mot diktaturens mordanklagade

av Otto von Arnold (kd)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Den 27 januari 1977 försvann 17-åriga svenskättade Dagmar Hagelin i Argentina då hon misstogs för en annan person. Hagelin greps, skottskadades och fördes av beväpnade säkerhetsstyrkor till marinens ökända tortyrcentral ESMA i Buenos Aires. Vad som hände därefter är okänt och än i dag utgör Hagelin en av två ännu saknade svenska medborgare i Argentina. Den andra personen är Svante Grände.

Under det ”smutsiga kriget” i Argentina bedrev militärjuntan en systematisk förföljelse av politiskt oliktänkande och uppemot 30 000 personer beräknats ha kidnappats mellan 1976 och 1983. De togs till fånga och torterades och de flesta kom aldrig mer tillbaka. Trots att mer än 30 år har passerat är många av dessa människors öden ännu okända. 9 000 människor som fördes bort har aldrig återfunnits.

Den man som utpekats som skyldig till Hagelins död är marinofficeren Alfredo Astiz. Astiz, omtalad som "den blonde dödsängeln", är en av de mest ökända gärningsmännen under militärdiktaturen. Diktaturen i Argentina föll 1983, men amnestilagarna har förhindrat en uppgörelse med det förflutna. År 2005 upphävde Argentinas högsta domstol amnestilagarna och många hoppades då att Astiz skulle dömas. Astiz har länge suttit häktad men torsdagen den 18 december 2008 beslutade en domstol i Argentina att han ska släppas fri. Anledningen är att Astiz och ett antal andra misstänkta från Argentinas "smutsiga krig" suttit inlåsta i mer än två år utan att dömas. De häktade kommer därför att släppas men man avser att gripa dem igen då deras rättegångar inleds.

President Cristina Fernández de Kirchner har redan uttryckt sin avsky för domslutet och utnämnde torsdagen till skammens dag såväl för Argentina som för mänskligheten. Domslutet kvarstår dock.

De fasansfulla övergreppen som militärdiktaturen utsatte det argentinska folket för får inte falla i glömska. De skyldiga måste dömas och de efterlevande måste få veta vad som hänt deras nära och kära. Samtidigt måste givetvis en dom falla inom rimlig tid. En planerad rättegång borde inte dra ut på tiden på detta vis.

Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga statsrådet Carl Bildt följande:

1. På vilket sätt är statsrådet beredd att verka för att diktaturens mordanklagade i Argentina ställs inför rätta?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att vi ska få veta sanningen bakom Dagmar Hagelin och Svante Grändes ”försvinnanden”?