Interpellation
2008/09:240 Argentinas hantering av rättegångar mot
diktaturens mordanklagade
av Otto von
Arnold (kd)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
Den
27 januari 1977 försvann 17-åriga svenskättade Dagmar Hagelin i Argentina då
hon misstogs för en annan person. Hagelin greps, skottskadades och fördes av
beväpnade säkerhetsstyrkor till marinens ökända tortyrcentral ESMA i Buenos
Aires. Vad som hände därefter är okänt och än i dag utgör Hagelin en av två ännu
saknade svenska medborgare i Argentina. Den andra personen är Svante Grände.
Under
det ”smutsiga kriget” i Argentina bedrev militärjuntan en systematisk
förföljelse av politiskt oliktänkande och uppemot 30 000 personer
beräknats ha kidnappats mellan 1976 och 1983. De togs till fånga och torterades
och de flesta kom aldrig mer tillbaka. Trots att mer än 30 år har passerat är
många av dessa människors öden ännu okända. 9 000 människor som fördes
bort har aldrig återfunnits.
Den man
som utpekats som skyldig till Hagelins död är marinofficeren Alfredo Astiz.
Astiz, omtalad som "den blonde dödsängeln", är en av de mest ökända
gärningsmännen under militärdiktaturen. Diktaturen i Argentina föll 1983, men
amnestilagarna har förhindrat en uppgörelse med det förflutna. År 2005 upphävde
Argentinas högsta domstol amnestilagarna och många hoppades då att Astiz skulle
dömas. Astiz har länge suttit häktad men torsdagen den 18 december 2008
beslutade en domstol i Argentina att han ska släppas fri. Anledningen är att
Astiz och ett antal andra misstänkta från Argentinas "smutsiga krig"
suttit inlåsta i mer än två år utan att dömas. De häktade kommer därför att
släppas men man avser att gripa dem igen då deras rättegångar inleds.
President
Cristina Fernández de Kirchner har redan uttryckt sin avsky för domslutet och
utnämnde torsdagen till skammens dag såväl för Argentina som för mänskligheten.
Domslutet kvarstår dock.
De
fasansfulla övergreppen som militärdiktaturen utsatte det argentinska folket
för får inte falla i glömska. De skyldiga måste dömas och de efterlevande måste
få veta vad som hänt deras nära och kära. Samtidigt måste givetvis en dom falla
inom rimlig tid. En planerad rättegång borde inte dra ut på tiden på detta vis.
Jag
vill mot bakgrund av ovanstående fråga statsrådet Carl Bildt följande:
1. På vilket sätt är statsrådet beredd att verka
för att diktaturens mordanklagade i Argentina ställs inför rätta?
2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för
att vi ska få veta sanningen bakom Dagmar Hagelin och Svante Grändes
”försvinnanden”?