den 18 september
Interpellation
2008/09:2 Barnäktenskap
av Amineh
Kakabaveh (v)
till
justitieminister Beatrice Ask (m)
Enligt
FN:s kvinnokonvention artikel 16 har alla ”lika rätt att ingå äktenskap och
lika rätt att fritt välja make och att ingå äktenskap endast med sitt eget fria
och fulla medgivande”.
Äktenskapet
är ett kontrakt som kräver ömsesidigt gillande och som bygger på frivilliga
grunder för båda parter. Om en parten känner sig hotad att ingå äktenskap måste
hon eller han säga nej till ett förbund inför vigselförrättaren. Efter själva
vigselceremonin är det nämligen svårt att bevisa att äktenskapet ingåtts under
tvång och hot. Det är därför det är så viktigt att agera på förhand så att det
påtvingade äktenskapet kan förhindras.
Seder
och bruk förs vidare genom ord och handling och fungerar som en sammanhållande
länk mellan medlemmarna i ett samhälle eller inom en grupp. Detta har bidragit
till att ungdomar i Sverige i dag har möjlighet att själva välja vem de ska
blir kära i och leva ihop med. Dessvärre finns det traditioner och sedvänjor
som strider mot de mänskliga rättigheterna och som drabbar kvinnor. Kvinnors
sexualitet och fertilitet kontrolleras genom könsstympning, arrangerade
äktenskap och tvångsäktenskap samt månggifte. Detta är att beröva kvinnor och
flickor deras mänskliga rättigheter. Denna kontroll av flickor strider mot barnkonventionen
och våra lagar gällande barns rättigheter.
Tyvärr
visar erfarenheter att tvångsäktenskap gällande barn under 18 år är ett vanligt
förekommande fenomen såväl i Sverige som i andra delar av världen. Många
svenska barn har under decennier blivit bortgifta trots att de var under 18 år.
Själv
har jag blivit kontaktad av flera oroliga socialarbetare och ungdomar före
sommarlovet. Sommarlovet är ett skräckscenario för många tonåringar. För en
flicka är situationen mycket värre eftersom det räcker med att hon har blivit
bortlovad till en man. Ofta vågar hon inte berätta vad som hänt för kuratorn i
skolan eller för någon annan myndighet på grund av risken för rykten från
omgivningen och släkten.
Tvångsäktenskap
är en gammal tradition som finns inom vissa kulturer. En del familjer
praktiserar fortfarande denna tradition, vilket för den som drabbas ofta
innebär att offra framtid och lycka. Flera unga flickor och pojkar berättar om
att de under semester i föräldrarnas gamla hemland har blivit bortgifta när de varit
under 18 år.
Konsekvenserna
för den utsatta personen kan bli rymning, alkoholism, depression och självmord.
Den här typen av äktenskap som inte bygger på kärlek och respekt innebär även
ofta konflikter mellan de gifta som misshandel av kvinnan, sexuell frustration
hos båda parter, hälsoproblem etcetera.
År 2004
trädde lagändringar i kraft (prop. 2003/04:48) som syftar till att förbättra
skyddet för enskilda mot påtvingade och för tidiga äktenskap. Dessvärre
kvarstår problemet med att flickor gifts bort mot sin vilja trots ändringarna i
lagen. Fortfarande är det möjligt att ingå äktenskap före 18 års ålder om det finns
särskilda skäl till det (2 kap. 1 § ÄktB). Enligt proposition
2003/04:48 bör skäl för dispens från 18-årsregeln inte medges enbart för att
den underåriga tillhör en grupp som förespråkar en annan norm än den som lagen
ställer upp (prop. 2003/04:48, s. 22). När det gäller äktenskap som inte
ingåtts enligt svensk lag erkänns inte dessa om det fanns äktenskapshinder
enligt äktenskapsbalken (ÄktB) och minst en av parterna var svensk medborgare
eller hade hemvist i Sverige när äktenskapet ingicks. Vidare erkänns inte
heller äktenskapet om det är sannolikt att det ingåtts av tvång (1 kap.
8a § lag [1904:26]).
Ett
stort problem är att skattemyndigheten vid folkbokföringen inte på eget
initiativ utreder om ett äktenskap som ingåtts utomlands kan ha ingåtts under
tvång och hot. Det är med andra ord mycket svårt för de svenska myndigheterna
att upptäcka att ett utländskt äktenskap är ett tvångsäktenskap så länge kvinnan
inte själv vågar berätta det.
Med
hänvisning till vad som anförts vill jag därför ställa följande frågor till
ministern:
1. Vad avser ministern att göra för att
minderåriga ungdomar, särskilt flickor, ska skyddas från tvångsäktenskap?
2. Vad avser ministern att göra för att förbättra
stödet till de ungdomar, särskilt flickor, som utsatts för tvångsäktenskap
eller riskerar att giftas bort mot sin vilja?