Interpellation
2008/09:181 Könstillhörighetsutredningen
av LiseLotte
Olsson (v)
till
socialminister Göran Hägglund (kd)
Utredningen
om lagen om fastställande av könstillhörighet (SOU 2007:16) presenterades i
mars 2007 och har nu varit ute på remiss. I sitt svar på min skriftliga fråga
om Könstillhörighetsutredningen (2008/09:265) skriver socialministern att han i
dagsläget inte kan uppge någon tidsplan för det fortsatta arbetet.
Detta
visar att jag haft rätt i mina farhågor om att Regeringskansliets beredning av
utredningen helt har avstannat. Detta är både sorgligt och anmärkningsvärt
eftersom många människor tvingas till onödigt lidande på grund av den nuvarande
lagens brister. Fobin mot transpersoner är utbredd i samhället.
När det
gäller transsexuella visar forskning att det i denna grupp i stor utsträckning
förekommer psykisk ohälsa i form av självmordstankar och negativa
känsloupplevelser (FHI 2008:12). Efter att individen fått möjlighet till
könsbyte minskar dock problemen. Detta visar att en modern lagstiftning som är
anpassad till transsexuellas behov är nödvändig.
Det är
viktigt att regeringen tar transfobin på allvar. Ett steg på vägen är att
modernisera lagen om fastställande av könstillhörighet som i princip har varit
oförändrad sedan 1972. För att få rätt till den kirurgiska delen av
behandlingen krävs i dag att en ny juridisk könstillhörighet först fastslås.
För att
få denna nya könstillhörighet har Socialstyrelsens rättsliga råd som praxis att
kräva ett läkarutlåtande av en psykiater som utrett patienten under en längre
tid, i allmänhet omkring två år. För de transsexuella patienter som behöver
kirurgisk behandling krävs alltså först minst två års utredning inom
psykiatrin.
Lagen
innehåller också en rad diskriminerande krav som att sökanden ska vara ogift
och steriliserad för att ett könsbyte ska kunna ske. Vidare måste sökanden vara
18 år för att få tillgång till könskorrigerande operation.
Sammantaget
skulle en modernisering av lagen underlätta mycket för de berörda personerna. Därför
är jag förvånad över socialministerns svar på min tidigare fråga (2008/09:265).
Med
hänvisning till vad som anförts vill jag ställa följande fråga till ministern:
Vilka
åtgärder avser ministern att vidta för att situationen för transsexuella ska
förbättras?