den 28 november
Interpellation
2008/09:170 Rätt till dödshjälp
av Staffan
Danielsson (c)
till
socialminister Göran Hägglund (kd)
Förr
ansågs självmord vara ett svek mot samhället och mot Gud. Den som tog sitt liv
fick inte vila i vigd jord. För några år sedan fick en oerhört svårt
handikappad person i Italien, som bara kunde blinka med ögat, hjälp med att
sluta sitt liv. Katolska kyrkan, för vilken ett för tidigt slut är en synd,
tillät inte denne svårt sjuke person en kristen begravning efter hans bortgång.
I dag
lever sex miljarder människor här på jorden. Vi lever allt längre och kan bota
allt fler sjukdomar.
Den som
nalkas slutet av sitt liv och lider svårt, är svårt sjuk eller mycket gravt
handikappad och själv vill somna in – ska detta under noggrann uppsikt kunna
tillåtas, eller ska det förbjudas och vara ett brott eller en synd?
Min
mening är att en människa i dag ska kunna erhålla dödshjälp om hennes situation
är mycket svår, och om hon själv efter stor eftertanke har tagit ett
självständigt beslut om detta. Ska verkligen staten i alla lägen förvägra en
svårt sjuk människa med svåra plågor hennes yttersta vilja?
Jag har
i en motion till riksdagen år 2007 gett konkreta exempel på situationer där
svårt sjuka och plågade människor i Sverige och andra länder trots en egen
stark önskan om att få slippa plågor och erhålla dödshjälp förvägrats detta.
Denna motion kommer under innevarande riksdagsår att behandlas av
socialutskottet i december.
Mot
bakgrund bland annat av dessa konkreta exempel är min slutsats att Sverige i dag
– år 2008 – allvarligt bör överväga en rätt till dödshjälp under noggrant
specificerade förutsättningar, och en rätt att skriva ett livstestamente. Genom
att fortsätta att totalt förneka dessa möjligheter för människor i svåra
situationer tar staten på sig ett stort ansvar. Jag är också fullt medveten om
det stora ansvaret för staten, riksdagen och oss ledamöter om vi efter
utredning landar i de förslag jag vill ha mycket allvarligt övervägda.
En
människa i livets slutskede, eller med svåra plågor och där sjukvården tömt
sina resurser, bör under specifika förutsättningar och egen uttalad vilja
rimligen ha rätt till dödshjälp. Det är ovärdigt att samhället i sådana fall
tvingar en döende människa kvar på plågans bädd eller hänvisar henne till egna
initiativ eller till att resa utomlands.
En
undersökning som Landstingsförbundet gjorde för ett par år sedan har visat att
tre av fyra tillfrågade svenskar var öppna för dödshjälp. Det är angeläget att
dagens totala förbudslagstiftning i frågan ses över. En grundlig utredning behövs
där bland annat medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga aspekter
beaktas.
En
arbetsgrupp inom Statens medicinsk-etiska råd föreslog den 20 november i år att
en svårt sjuk patient under noggrant specificerade förutsättningar bör kunna
erhålla dödshjälp. Det är också uppenbart att läkare i dag regelmässigt tvingas
till svåra beslut i detta gränsland om hur länge livet kan eller ska
upprätthållas, och även av den orsaken behöver staten bli tydligare i sina
regelverk.
Min
fråga till socialministern är:
Vilken
åtgärd avser socialministern att vidta för att den
mycket allvarliga frågan om rätt till dödshjälp under noga specificerade
förutsättningar ska utredas?