den 28 november

Interpellation

2008/09:170 Rätt till dödshjälp

av Staffan Danielsson (c)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

Förr ansågs självmord vara ett svek mot samhället och mot Gud. Den som tog sitt liv fick inte vila i vigd jord. För några år sedan fick en oerhört svårt handikappad person i Italien, som bara kunde blinka med ögat, hjälp med att sluta sitt liv. Katolska kyrkan, för vilken ett för tidigt slut är en synd, tillät inte denne svårt sjuke person en kristen begravning efter hans bortgång.

I dag lever sex miljarder människor här på jorden. Vi lever allt längre och kan bota allt fler sjukdomar.

Den som nalkas slutet av sitt liv och lider svårt, är svårt sjuk eller mycket gravt handikappad och själv vill somna in – ska detta under noggrann uppsikt kunna tillåtas, eller ska det förbjudas och vara ett brott eller en synd?

Min mening är att en människa i dag ska kunna erhålla dödshjälp om hennes situation är mycket svår, och om hon själv efter stor eftertanke har tagit ett självständigt beslut om detta. Ska verkligen staten i alla lägen förvägra en svårt sjuk människa med svåra plågor hennes yttersta vilja?

Jag har i en motion till riksdagen år 2007 gett konkreta exempel på situationer där svårt sjuka och plågade människor i Sverige och andra länder trots en egen stark önskan om att få slippa plågor och erhålla dödshjälp förvägrats detta. Denna motion kommer under innevarande riksdagsår att behandlas av socialutskottet i december.

Mot bakgrund bland annat av dessa konkreta exempel är min slutsats att Sverige i dag – år 2008 – allvarligt bör överväga en rätt till dödshjälp under noggrant specificerade förutsättningar, och en rätt att skriva ett livstestamente. Genom att fortsätta att totalt förneka dessa möjligheter för människor i svåra situationer tar staten på sig ett stort ansvar. Jag är också fullt medveten om det stora ansvaret för staten, riksdagen och oss ledamöter om vi efter utredning landar i de förslag jag vill ha mycket allvarligt övervägda.

En människa i livets slutskede, eller med svåra plågor och där sjukvården tömt sina resurser, bör under specifika förutsättningar och egen uttalad vilja rimligen ha rätt till dödshjälp. Det är ovärdigt att samhället i sådana fall tvingar en döende människa kvar på plågans bädd eller hänvisar henne till egna initiativ eller till att resa utomlands.

En undersökning som Landstingsförbundet gjorde för ett par år sedan har visat att tre av fyra tillfrågade svenskar var öppna för dödshjälp. Det är angeläget att dagens totala förbudslagstiftning i frågan ses över. En grundlig utredning behövs där bland annat medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga aspekter beaktas.

En arbetsgrupp inom Statens medicinsk-etiska råd föreslog den 20 november i år att en svårt sjuk patient under noggrant specificerade förutsättningar bör kunna erhålla dödshjälp. Det är också uppenbart att läkare i dag regelmässigt tvingas till svåra beslut i detta gränsland om hur länge livet kan eller ska upprätthållas, och även av den orsaken behöver staten bli tydligare i sina regelverk.

Min fråga till socialministern är:

Vilken åtgärd avser socialministern att vidta för att den mycket allvarliga frågan om rätt till dödshjälp under noga specificerade förutsättningar ska utredas?