den 29 september

Interpellation

2008/09:17 Vapens roll i dagens samhälle

av Jörgen Johansson (c)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

En spiral av upptrappning av de grövre våldsbrotten i Sverige förefaller, enligt medierna, vara en realitet i dag. Beskrivningarna gör att såväl den kriminella sektorn som den polisiära rustar upp med målet att ha övertaget. Inom den polisiära sektorn kan vi följa en förändring och militarisering av polisen sedan tiotalet år tillbaka. Inom den kriminella sektorn har andelen illegala vapen ökat radikalt. Ofta sker införseln från de gamla öststaterna. Förändringarna är sådana att en analys av den svenska utvecklingen kopplad till andra länders utveckling är nödvändig att göra. Till detta ska läggas förändringen inom den traditionella skytterörelsen där målskjutning med precision varit ledande till former av så kallat dynamiskt skytte där actionliknande skjutningar genomförs som snarare är att likna vid militär kommandoutbildning. Denna form av civilt skytte måste starkt ifrågasättas då det i Sverige endast torde vara militär och polisens insatsstyrka som bör ha sådan utbildning. Skytteformen har framkallat extrema vapen samtidigt som vapenfetischister dras till den här typen av skytte och föreningar med liknande framtoning. Det är långt ifrån det traditionella skytte som bedrevs för att utgöra en resurs för Sveriges försvar och som samtidigt hade en uppfostrande roll för den uppväxande generationen.

Antalet illegala vapen ökar i landet. Ofta förekommer sådana handeldvapen på gator, torg och i restaurangmiljöer. Innehavet och bruket av sådana vapen måste starkt beivras för att motverka förekomsten.

Vid sidan av de illegala vapnen finns i Sverige drygt två miljoner legalt registrerade. Licensinnehavarna för dessa vapen har noggrant kontrollerats och står under ständig översyn beträffande hur man sköter sig i samhället. Om innehavaren gör något brottsligt förfaller rätten att inneha vapen. Nu är skyttar ofta laglydiga personer så detta sker sällan, men behovet och inriktningen som är kopplade till vapenlicensen är bra. Av de legala vapnen stjäls omkring 1 promille om året. Siffran kan verka låg men är ändock för hög. Det har inneburit att bestämmelser om förvaring av vapen har skärpts vilket är positivt. Nu är dock även vapeninnehavare människor som i olika faser råkar ut för sjukdomstillstånd som gör dem mindre lämpliga att inneha vapen, för viss tid eller för resterande del av livet. I sådana fall har läkare anmälningsplikt till polisen när en person anses mindre lämplig att inneha vapenlicens. Riksdagen har återkommande skärpt inriktningen i 1996 års vapenlag om läkares anmälningsplikt i sådana fall. Tyvärr förefaller åtlydnaden av lagen vara dålig. I samband med dödsskjutningar och därmed påföljande lex Maria-anmälningar har rutiner och rapporteringar tillfälligtvis förbättrats men efter en tid återfallit till utgångsläget. En skärpning av efterföljandet av riksdagens lagstiftning på området är därför nödvändig.

I ett samhälle kommer alltid vapen att finnas. Det innebär att överträdelser kommer att finnas. Samtidigt är det viktigt att samhället skapar normer och värderingar som tydliggör vapenanvändningen. Hur samhället utformar regelverk, ser på extrema skytterörelser och behandlar vapenfetischister är därför normgivande för hur samhället utvecklas på det här området. Samtidigt är det viktigt att framhålla vikten av traditionellt skytte och den uppfostrande roll detta har. Situationen i dagens samhälle gör dock att frågan om vapnens roll i samhället bör lyftas till en genomgripande debatt om hur vi formar framtidens samhälle på det här området.

Mot bakgrund av vad som anförts vill jag fråga justitieministern:

Vad avser ministern att göra för att skapa ett samhälle som så långt som möjligt tydliggör vapens roll och användning?