den 28 november

Interpellation

2008/09:166 Långtidssjukdom på grund av undermåligt byggd miljö

av Jan Lindholm (mp)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

Ett team forskare, i huvudsak vid Umeå universitet, har studerat långtidseffekterna för dem som drabbats av ohälsa på grund av så kallat sjuka-hus-syndrom.

Rapporten visar på en skrämmande låg frekvens av tillfrisknande. Personerna i studien hade minst sju års vård från insjuknandet bakom sig (några betydligt fler år) och nästan hälften av personerna i undersökningen var fortfarande så dåliga att de inte klarar att helt återgå i arbete.

Var femte person var efter mer än sju års vård helt oförmögen att arbeta och på grund av det förtidspensionerad. Var fjärde hade så stora besvär att man endast till viss del klarar att arbeta. Drygt hälften hade tillfrisknat i sådan grad att de kunde arbeta full tid men inte helt utan obehag. 60 procent anger att de fortfarande har problem med att vistas i vanliga miljöer och att exempelvis besök i butiker kan vara mycket besvärande för dem.

Andelen av medborgarna som drabbas av skador som kan klassas som symtom på sjuka-hus-syndromet tycks ständigt öka. Vi vet även från de undersökningar som görs vid husförsäljningar att 20–30 procent av alla hus har mer eller mindre problem med fukt- och mögelskador. Det finns beräkningar som tyder på att närmare 10 procent av befolkningen på något sätt påverkas av dålig inomhusmiljö i sådan grad att det ger besvär.

Skolor tillhör de miljöer som är överrepresenterade när det gäller arbetsplatser, även om polishus av någon outgrundlig anledning ofta också är hårt drabbade. Man kan med fog här tala om ett stort folkhälsoproblem, och av vissa beskrivs frågan som en tickande bomb.

Den nya kunskapen om långtidseffekten för dem som drabbas gör att problemet får en ny och skrämmande dimension. Dåliga bostäder åtgärdas endast i undantagsfall, och nya fuskbyggen tillkommer ständigt. Om en viss andel av dem som råkar ha oturen att under någon tid av livet bo i dessa bostäder helt slås ut från arbetslivet får det stora och allvarliga konsekvenser.

Mot bakgrund av denna oroande nyhet ställer jag följande frågor till statsrådet:

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att öka kunskapen om hur och varför så många människor får alvarliga symtom på grund av så kallade sjuka hus?

Avser statsrådet att föreslå någon form av förebyggande insatser för att minska risken att fler personer utsätts för den totala utslagning och det verkliga utanförskap som det innebär att drabbas av symtom från så kallade sjuka hus?

Avser statsrådet att ta ansvar för att frågan om hälsoeffekter av sjuka hus fortsättningsvis hanteras som den allvarliga folkhälsofråga den är?