den 27 november

Interpellation

2008/09:162 Samhällets stöd vid vårdnadstvister

av Lennart Axelsson (s)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

När föräldrar av olika skäl väljer att bryta upp från ett förhållande lyckas de i de flesta fall komma överens om hur barnen ska få tillgång till både mamma och pappa på ett bra sätt. Tyvärr inträffar det ibland att de inte själva lyckas sätta barnens bästa i centrum och därför behöver ha samhällets stöd för att hitta en bra lösning. I en nyligen publicerad artikel i Nerikes Allehanda kunde man läsa att antalet vårdnadstvister har ökat med omkring 35 procent på fyra år. Hittills i år har 2 900 fall inkommit till landets tingsrätter. I Örebro tingsrätt har 73 ärendet registrerats och 68 ärenden avgjorts hittills i år. Ärenden som avgjorts kan ha inkommit under förra året. Endast i fyra fall har domstolen dömt till medling. Expertisen är överens om att barnens bästa är att föräldrarna är överens om hur det ska vara.

Exempel på andra röster i artikeln:

”Det behövs ett fungerande institut för medling, istället för att vi lämnar föräldrar i sticket. I dag är det inte ovanligt att socialtjänsten, som ska stötta i den här situationen i stället blir en fiende. Samma personer som utreder ett barns bästa kan inte försöka få till stånd samarbetsavtal. Det fungerar inte, de inblandade är för färgade och papporna är ofta i underläge redan från början.”

”Det vore klart bättre för barnen om medling skedde i ett tidigare skede. För föräldrarna handlar det här ofta om prestige, oro och rädsla. De måste inse att de måste lösa saken för barnens skull, först då kan man komma vidare.”

”Att avgöra de här målen i domstol är meningslöst om föräldrarna inte respekterar domsluten. Samhället borde satsa mycket mer resurser på att få socialtjänsten och familjerätten att hjälpa föräldrar att komma överens. För barnens skull är det oändligt mycket bättre. Jag kallar till förlikningssamtal i alla vårdnadsmål. 80 procent av dem lyckas utan att domstolen behöver döma. Jag ser det som ett bevis på att det faktiskt går.”

Det är nog ingen tvekan om att socialtjänsten ofta inte får tillräckligt bra förutsättningar för att på ett så bra sätt som möjligt kunna ge föräldrarna stöd i dessa konflikter. Att medling i ett tidigt skede är ett framgångsrikt arbetssätt verkar de flesta vara överens om men ändå används det inte i alla ärenden.

Något som tar stora resurser och ytterligare ökar trycket på socialtjänsten i dag är den kraftiga ökningen av antalet socialbidragstagare när de utförsäkrade sjukskrivna och arbetslösa med låg eller ingen arbetslöshetsersättning strömmar till.

Mina frågor till statsrådet är:

Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för att stärka samhällets stöd till föräldrarna så att barnen i samband med vårdnadstvister så långt det är möjligt ska få tillgång till båda sina föräldrar?

Kommer statsrådet att verka för att kommunerna kompenseras – enligt finansieringsprincipen som säger att kommunerna ska kompenseras för kostnader de får för beslut som fattas av staten – för de ökade socialbidragskostnaderna?