den 25 november

Interpellation

2008/09:155 Samhällelig service över hela landet

av Carina Adolfsson Elgestam (s)

till statsrådet Åsa Torstensson (c)

Med anledning av min tidigare interpellationsdebatt med statsrådet Åsa Torstensson vill jag återkomma till frågan om den glesbygd som finns i södra delen av vårt avlånga land. Eftersom Svensk Kassaservice ska avvecklas kommer lantbrevbäringen att förändras i samband med detta.

Min fråga gäller det faktiska ärendet, det vill säga hur tjänsterna kommer att utföras efter den 30 november 2008 när det gäller möjlighet att ta ut, och sätta in, kontanter för dem som bor i glesbygden men inte har de stadgade 30 kilometerna till närmaste butik eller bank.

Men jag vill också gärna lyfta fram frågan om hur vi behandlar medborgarna i vårt land. Vi säger så ofta att man ska kunna verka och bo i alla delar av landet och att alla medborgare ska ha samma rättigheter och möjligheter. Men i själva verket är det ofta så att det privata, det vi kallar marknaden, inte har samma intressen som samhällets företrädare, det vill säga som vi politiker. Butiker och bensinmackar räknar på sin lönsamhet och om man inte kan få ett företag att gå med vinst måste man flytta det eller lägga ned. Det är så marknaden fungerar.

Men för mig, som politiker, fungerar inte mitt ansvar på det sättet. Jag har fått uppdraget att se till att alla medborgare behandlas lika, oavsett var man bor i landet.

Därmed återkommer jag till frågan om de, ofta äldre eller personer med funktionshinder, som bor i glesbygd och som nu inte vet hur man ska klara av att vare sig ta ut pengar eller betala räkningar efter den 30 november. Vid vår tidigare interpellationsdebatt uppgav ministern att det pågår en särskild upphandling för dessa personer. Det är oerhört sent och har skapat stor oro bland befolkningen bland annat i mitt eget län, Kronoberg.

Jag vill fråga statsrådet hur det gått med upphandlingen, vad hon vidtagit för åtgärder i saken, och hur hon bedömer att framtiden ser ut för dem som bor i glesbygd och som inte kan ta sig till tätorten för sina bankärenden, även om tätorten ligger något närmare än 30 kilometer från hemmet.

Jag vill även fråga om statsrådet är beredd att se till att beslutet om vilka orter som ingår i avtalet om tillhandahållande av betalningsförmedling och uttag av kontanter ändras så att det kan gälla i hela vårt land, inte enbart delar därav.

Jag vill också fråga hur statsrådet och regeringen kommer att agera för att säkerställa alla medborgares tillgång till rimlig samhällelig service oavsett bostadsort.