den 25 november
Interpellation
2008/09:155 Samhällelig service över hela landet
av Carina
Adolfsson Elgestam (s)
till
statsrådet Åsa Torstensson (c)
Med
anledning av min tidigare interpellationsdebatt med statsrådet Åsa Torstensson
vill jag återkomma till frågan om den glesbygd som finns i södra delen av vårt
avlånga land. Eftersom Svensk Kassaservice ska avvecklas kommer
lantbrevbäringen att förändras i samband med detta.
Min
fråga gäller det faktiska ärendet, det vill säga hur tjänsterna kommer att
utföras efter den 30 november 2008 när det gäller möjlighet att ta ut, och
sätta in, kontanter för dem som bor i glesbygden men inte har de stadgade 30
kilometerna till närmaste butik eller bank.
Men jag
vill också gärna lyfta fram frågan om hur vi behandlar medborgarna i vårt land.
Vi säger så ofta att man ska kunna verka och bo i alla delar av landet och att
alla medborgare ska ha samma rättigheter och möjligheter. Men i själva verket
är det ofta så att det privata, det vi kallar marknaden, inte har samma intressen
som samhällets företrädare, det vill säga som vi politiker. Butiker och
bensinmackar räknar på sin lönsamhet och om man inte kan få ett företag att gå
med vinst måste man flytta det eller lägga ned. Det är så marknaden fungerar.
Men för
mig, som politiker, fungerar inte mitt ansvar på det sättet. Jag har fått
uppdraget att se till att alla medborgare behandlas lika, oavsett var man bor i
landet.
Därmed
återkommer jag till frågan om de, ofta äldre eller personer med
funktionshinder, som bor i glesbygd och som nu inte vet hur man ska klara av
att vare sig ta ut pengar eller betala räkningar efter den 30 november. Vid vår
tidigare interpellationsdebatt uppgav ministern att det pågår en särskild
upphandling för dessa personer. Det är oerhört sent och har skapat stor oro
bland befolkningen bland annat i mitt eget län, Kronoberg.
Jag
vill fråga statsrådet hur det gått med upphandlingen, vad hon vidtagit för
åtgärder i saken, och hur hon bedömer att framtiden ser ut för dem som bor i
glesbygd och som inte kan ta sig till tätorten för sina bankärenden, även om
tätorten ligger något närmare än 30 kilometer från hemmet.
Jag
vill även fråga om statsrådet är beredd att se till att beslutet om vilka orter
som ingår i avtalet om tillhandahållande av betalningsförmedling och uttag av
kontanter ändras så att det kan gälla i hela vårt land, inte enbart delar
därav.
Jag
vill också fråga hur statsrådet och regeringen kommer att agera för att
säkerställa alla medborgares tillgång till rimlig samhällelig service oavsett
bostadsort.