den 14 november
Interpellation
2008/09:125 Jämställdheten i Sverige
av Monica Green
(s)
till
integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
Tidigare
har jämställdhetsministern förklarat att det inte är viktigt att hon inte är
feminist utan det viktiga är vad som sker i praktiken. Efter valet 2006
uttalade sig företrädare för regeringen om att det tar tid innan en regerings
åtgärder får genomslag. Anders Borg sade bland annat att det tar två år innan
den borgerliga politiken får effekt. Nu har det gått två år. Ekonomin går allt
sämre, varslen slår ned som en bombmatta över landet och jämställdheten går
bakåt.
Föga
förvånande har Sverige halkat ned till tredje plats på Gender Gap Index. Sedan
2006, då World Economic Forum började med Gender Gap Index, har Sverige alltid
legat på första plats. Norge är nu etta och Finland är tvåa, Island är fyra.
World
Economic Forums jämställdhetslista omfattar 130 länder. Sämst förutsättningar
har kvinnorna i Jemen, med Tchad och Saudiarabien framför sig i listans botten.
I
bedömningen har man jämfört till exempel skillnaden i löner för män och
kvinnor, utbildningsmöjligheter, kvinnors möjlighet till viktiga politiska
poster och plats i företagsledningar samt skillnader i förväntad livslängd.
Regeringens
politik slår hårt mot kvinnorna. Jämställdhet står inte högt på den politiska
agendan. I ett ojämlikt samhälle får även jämställdheten sig en törn. Klyftorna
ökar mellan rik och fattig och mellan män och kvinnor.
Det är
tragiskt att färre pappor stannar hemma med barnen, men det bekräftades nyligen
av statistik från Försäkringskassan.
Den
kvinna som förminskas i den politiska nämndens sammanträdesrum eller den kvinna
som förvägras tillgång till börsbolagets styrelserum ska inte behöva finna sig
i det i all oändlighet.
Vad
avser integrations- och jämställdhetsministern att göra för att återupprätta
Sveriges anseende vad gäller jämställdheten?