den 14 november

Interpellation

2008/09:125 Jämställdheten i Sverige

av Monica Green (s)

till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)

Tidigare har jämställdhetsministern förklarat att det inte är viktigt att hon inte är feminist utan det viktiga är vad som sker i praktiken. Efter valet 2006 uttalade sig företrädare för regeringen om att det tar tid innan en regerings åtgärder får genomslag. Anders Borg sade bland annat att det tar två år innan den borgerliga politiken får effekt. Nu har det gått två år. Ekonomin går allt sämre, varslen slår ned som en bombmatta över landet och jämställdheten går bakåt.

Föga förvånande har Sverige halkat ned till tredje plats på Gender Gap Index. Sedan 2006, då World Economic Forum började med Gender Gap Index, har Sverige alltid legat på första plats. Norge är nu etta och Finland är tvåa, Island är fyra.

World Economic Forums jämställdhetslista omfattar 130 länder. Sämst förutsättningar har kvinnorna i Jemen, med Tchad och Saudiarabien framför sig i listans botten.

I bedömningen har man jämfört till exempel skillnaden i löner för män och kvinnor, utbildningsmöjligheter, kvinnors möjlighet till viktiga politiska poster och plats i företagsledningar samt skillnader i förväntad livslängd.

Regeringens politik slår hårt mot kvinnorna. Jämställdhet står inte högt på den politiska agendan. I ett ojämlikt samhälle får även jämställdheten sig en törn. Klyftorna ökar mellan rik och fattig och mellan män och kvinnor.

Det är tragiskt att färre pappor stannar hemma med barnen, men det bekräftades nyligen av statistik från Försäkringskassan.

Den kvinna som förminskas i den politiska nämndens sammanträdesrum eller den kvinna som förvägras tillgång till börsbolagets styrelserum ska inte behöva finna sig i det i all oändlighet.

Vad avser integrations- och jämställdhetsministern att göra för att återupprätta Sveriges anseende vad gäller jämställdheten?