Uppföljning av kvinnor intagna i kriminalvårdsanstalt

ISSN 1653-0942

ISBN 978-91-85943-57-9

Riksdagstryckeriet, Stockholm, 2009

2008/09:RFR9

Förord

Justitieutskottet har vid flera tillfällen uttalat att kvinnors situation inom Kri- minalvården bör uppmärksammas särskilt. Utskottet har bl.a. anfört att ökad kunskap om kvinnors brottslighet och livssituation är av yttersta vikt för att kriminalvårdens insatser ska kunna anpassas efter intagna kvinnors behov.

Som en del i justitieutskottets arbete med att i enlighet med vad som före- skrivs i riksdagsordningen bereda frågor om uppföljning och utvärdering av fattade riksdagsbeslut samt att fördjupa beredningsunderlaget i frågor som aktualiseras på utskottets område, beslutade utskottet den 31 maj 2007 att följa upp situationen för anstaltsintagna kvinnor. Inom justitieutskottet bereds frågor om uppföljning och utvärdering av en särskild uppföljningsgrupp som består av en representant från varje parti: Elisebeht Markström (s), ordf., Johan Linander (c), Helena Bouveng (m), Lena Olsson (v), Otto von Arnold (kd), Mehmet Kaplan (mp), Camilla Lindberg (fp) t.o.m. den 12 november 2008 och Helena Bargholtz (fp) fr.o.m. den 13 november 2008. Gruppen bistås av justitieutskottets kansli.

I följande rapport redovisas resultatet av uppföljningsgruppens arbete som i huvudsak har genomförts under 2008. Av rapporten framgår bl.a. att kvin- nornas situation inom kriminalvården fått större uppmärksamhet under senare år. Ett arbete har påbörjats där flera inledande steg har tagits för att åstad- komma en bättre behovsanpassning av kriminalvårdens insatser för intagna kvinnor. Enligt uppföljningsgruppens bedömning är de insatser som har gjorts hittills betydelsefulla. Samtidigt vill gruppen peka på att det arbete som hit- tills har skett inte är tillräckligt och att det fortfarande återstår ett behov av att ta ett helhetsgrepp kring att utveckla en kriminalvård för intagna kvinnor som i alla delar utgår från kvinnornas behov. En för intagna kvinnor bättre be- hovsanpassad kriminalvård fordrar enligt gruppens mening att området även fortsättningsvis ges hög prioritet så att även kvarstående frågor kan hanteras. De frågor som uppföljningsgruppen lyfter fram och aktualiserar bör således även uppmärksammas framdeles. Det vore här enligt uppföljningsgruppen värdefullt om regeringen i lämpligt sammanhang återkommer till riksdagen med en återrapportering av det fortsatta utvecklingsarbetet för att anpassa kriminalvården efter intagna kvinnors behov.

Utskottet har beslutat att ställa sig bakom uppföljningsgruppens rapport samt att publicera den i serien Rapporter från riksdagen.

Stockholm i maj 2009

Thomas Bodström
Ordförande	Kristina Svartz
	Kanslichef

2008/09:RFR9

Innehållsförteckning
Förord...............................................................................................................		3
Sammanfattning ...............................................................................................		7
Uppföljningsgruppens bedömningar i korthet............................................		7
Rapportens delavsnitt i korthet.................................................................		11
I Inledning......................................................................................................		21
1.1	Bakgrund och utgångspunkter............................................................	21
1.2	Syfte och inriktning............................................................................	21
1.3	Genomförande....................................................................................	22
1.4	Avgränsningar....................................................................................	25
1.5	Disposition .........................................................................................	26
2 Styrning av kriminalvården.........................................................................		27
2.1	Mål och återrapporteringskrav ...........................................................	27
2.2	Lagstiftning och regler m.m. avseende intagna kvinnor.....................	28
2.3	Insyn i Kriminalvården.......................................................................	29
3 Intagna i anstalt ...........................................................................................		31
4 Intagna kvinnors levnadssituation, missbruk och brottslighet.....................		41
4.1	Intagna kvinnors levnadssituation ......................................................	41
4.2	Missbruk.............................................................................................	44
4.3	Intagna kvinnors brottslighet..............................................................	48
5 Fokus och inriktning för Kriminalvårdens insatser för intagna
kvinnor ...........................................................................................................		52
5.1	Kriminalvårdens utgångspunkter för arbetet med intagna
	kvinnor ...............................................................................................	52
5.2	Forskning om intagna kvinnors kriminalitet m.m. .............................	54
5.3	Incidenter och insatser för ökad säkerhet på anstalterna ....................	55
	5.3.1 Förekomst av större ordningsstörningar, rymningar,
	incidenter och kriminella gängbildningar vid
	kvinnoanstalterna .........................................................................	55
	5.3.2 Förhållanden kring visitationer samt särskild
	övervakning och avskildhetsplacering av intagna ........................	59
	5.3.3 Förändrade regler för ordning och säkerhet på anstalterna........	60
5.4	Kriminalvårdens utvecklingsarbete för anstaltsintagna kvinnor.........	62
5.5	Erfarenheter av försöksverksamheten med förmånssystem på
	Hinseberg och tre mansanstalter.........................................................	66
6 Situationen för anstaltsintagna kvinnor.......................................................		69
6.1	Placeringar och anstalter för kvinnor .................................................	69
6.2	Utredning och planering av verkställighet..........................................	80
6.3	Sysselsättning i anstalt .......................................................................	87
	6.3.1 Regler om sysselsättning i anstalt..............................................	87
	6.3.2 Ersättning till intagna för sysselsättning i anstalt ......................	88
	6.3.3 Utvecklingen av sysselsättning inom anstalterna ......................	88
	6.3.4 Arbete........................................................................................	91

2008/09:RFR9	INNEHÅLLSFÖRTECKNING
		6.3.5 Utbildning.................................................................................	94
		6.3.6 Behandlingsprogram...............................................................	100
		6.3.7 Självförvaltning ......................................................................	111
	6.4	Besök, relationer och föräldraskap ..................................................	115
		6.4.1 Besök ......................................................................................	115
		6.4.2 Intagnas föräldraskap..............................................................	117
	6.5	Frivilligorganisationer .....................................................................	126
	6.6	Fritid inom anstalt............................................................................	129
	6.7	Hälsa och vård inom kvinnoanstalterna...........................................	131
	6.8	Kriminalvårdens utslussningsåtgärder.............................................	135
		6.8.1 Allmänt om utslussning ..........................................................	135
		6.8.2 Frigång....................................................................................	141
		6.8.3 Vårdvistelse ............................................................................	141
		6.8.4 Halvvägshus ...........................................................................	146
		6.8.5 Utökad frigång........................................................................	148
	7 Anstaltsintagnas anmälningar till JO........................................................		151
	8 Begränsningar i att tolka återfall som mått på effekter.............................		152
	9 Uppföljningsgruppens iakttagelser och bedömningar ..............................		154
	9.1	Kriminalvårdens utvecklingsarbete avseende intagna kvinnor........	154
	9.2	Forskning kring intagna kvinnors behov och situation....................	155
	9.3	Placering av kvinnor i anstalt ..........................................................	156
	9.4	Placering av unga kvinnor i anstalt..................................................	157
	9.5	Verkställighetsplaner.......................................................................	158
	9.6	Sysselsättning och utbildning ..........................................................	159
	9.7	Behandlingsprogram och återfall.....................................................	160
	9.8	Självförvaltning ...............................................................................	161
	9.9	Säkerhet på anstalt...........................................................................	162
	9.10 Intagnas föräldraskap.....................................................................		163
	9.11 Samverkan med frivilligorganisationerna......................................		164
	9.12 Hälsa och vård ...............................................................................		165
	9.13 Utslussning ....................................................................................		165
	9.14 Kvalitet på uppgifter om kriminalvård ..........................................		167
	9.15 Rapportering till riksdagen ............................................................		167
	Referenser....................................................................................................		168
	Kontakter.....................................................................................................		173
	Bilaga 1. Kortfattade beskrivningar av kvinnoanstalterna...........................		175
	Bilaga 2. Mansanstalterna Hällby och Holmängen......................................		181
	Bilaga 3. Kriminalvårdens behandlingsprogram – översikter .....................		183
	Bilaga 4. Återfall inom tre år för kvinnor som fått fängelsepåföljd.............		193
	Bilaga 5. Statistik om utslussning................................................................		196
	Bilaga 6. FoU-projekt finansierade av Kriminalvårdens vetenskapliga råd ..		198
	Bilaga 7. Besöksrum och besökslägenheter vid anstalterna ........................		201

2008/09:RFR9

Sammanfattning

Uppföljningsgruppens bedömningar i korthet

Det övergripande målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Påföljder ska verkställas på ett säkert, humant och effektivt sätt och antalet återfall i brott ska minska. Varje intagen ska vara placerad så att de behov av säkerhet och rehabilitering som finns under an- staltsvistelsens olika faser kan mötas och så att en successiv förberedelse för frigivning kan ske.

När det gäller verkställighet av straff ska Kriminalvården särskilt vidta åt- gärder som syftar till att brottslighet under verkställigheten förhindras, frigiv- ningen förbereds, narkotikamissbruket bekämpas och innehållet i verkställig- heten anpassas efter varje individs behov. Anstaltsorganisationen ska vara utformad så att den tillgodoser olika behov av säkerhet, de intagnas behov av arbete, utbildning och särskild behandling samt främjar en ändamålsenlig planering av de intagnas frigivning.

I det följande redogör uppföljningsgruppen för de iakttagelser gruppen gjort. Vidare gör gruppen ett antal bedömningar av hur arbetet bör drivas vidare för att göra kriminalvården bättre anpassad efter kvinnors behov. Des- sa bedömningar görs i syfte att uppnå de ovan nämnda målsättningarna för kriminalvårdens verksamhet.

Kriminalvårdens utvecklingsarbete avseende intagna kvinnor

I uppföljningen har framkommit att kvinnornas situation inom kriminalvården har fått större uppmärksamhet under senare år. Flera betydelsefulla steg har tagits för att åstadkomma en bättre anpassning av kriminalvården till de in- tagna kvinnornas behov. Enligt uppföljningsgruppens uppfattning är dessa insatser emellertid inte tillräckliga. Dessutom krävs det enligt uppföljnings- gruppens mening ett helhetsgrepp för att kriminalvården i alla delar ska kunna svara mot kvinnornas behov. En för kvinnor bättre anpassad kriminalvård kräver att frågan om kvinnornas situation ges ännu högre prioritet än vad som hittills skett.

Forskning om intagna kvinnors behov och situation

I uppföljningen har framkommit att det finns begränsat med forskning röran- de intagna kvinnor. Enligt uppföljningsgruppens bedömning måste forsk- nings- och utvecklingsinsatserna rörande anstaltsintagna kvinnor förstärkas och tydligt lyftas fram inom berörda myndigheter och forskningsorgan. Vida- re bör även resultaten av internationell forskning på området tillvaratas. Kri- minalvården har också en viktig uppgift i att stimulera till och initiera forsk- ning om intagna kvinnor.

2008/09:RFR9 SAMMANFATTNING

Placering av kvinnor i anstalt

I uppföljningen har framkommit att förutsättningarna skiljer sig åt när det gäller anstaltsplaceringar av kvinnor jämfört med män. Detta gäller bl.a. antal anstalter, säkerhetsklasser och platstyper. Enligt uppföljningsgruppens me- ning är det naturligt att antalet kvinnoanstalter återspeglar antalet intagna kvinnor. Även om geografiska avstånd till hemorten kan ha betydelse för rehabiliteringen måste dock alltid anstaltsplaceringar ske med utgångspunkt från att den programverksamhet som respektive anstalt bedriver ska tillgodose de behandlingsbehov som de intagna kvinnorna har.

Placering av unga kvinnor i anstalt

I uppföljningen har framkommit att det för unga kvinnor inte finns särskilda ungdomsavdelningar, vilket finns för unga män. Enligt uppföljningsgruppens mening bör de kvinnor under 21 år som tas in i anstalt på motsvarande sätt som de män som placeras på ungdomsavdelning erbjudas särskild verksamhet som är anpassad för yngre intagna. Även om antalet kvinnor upp till 21 år som tas in i anstalt är få och det inte finns underlag för att inrätta särskilda ungdomsavdelningar för kvinnor är det viktigt att de alternativa lösningar som tillämpas ges ett innehåll som motsvarar behoven hos denna grupp.

Utredning och planering av verkställighet

I uppföljningen har framkommit att det förekommer kvalitativa brister när det gäller upprättandet av verkställighetsplaner. Enligt uppföljningsgruppens mening är det viktigt att kvalitetsproblemen blir åtgärdade. Det vore värde- fullt om resultaten av de insatta åtgärderna även blir föremål för fördjupad granskning. Verkställighetsplanerna skulle då också kunna användas i sam- band med mer förfinande återfallsanalyser.

Möjligheter till sysselsättning och utbildning

Justitieutskottet har vid ett flertal tillfällen uttryckt oro över den minskande sysselsättningsgraden för de intagna. I uppföljningen har framkommit att ungefär en fjärdedel av de ersatta sysselsättningstimmarna för 2007 utgjordes av brist på sysselsättning för kvinnor i anstalt, vilket kan jämföras med ca 31 % för intagna män. Uppföljningen visar vidare att många av de anstaltsin- tagna har en relativt låg utbildningsnivå och att det 2006 var närmare 40 % som hade grundskola som högsta fullföljd utbildning.

Enligt uppföljningsgruppens mening är det nödvändigt att öka sysselsätt- ningen på anstalterna. Vidare bör Kriminalvården vidta åtgärder som möjlig- gör en redovisning av hur den faktiska sysselsättningen bland de intagna utvecklas över tid. Den sysselsättning som erbjuds de intagna kvinnorna måste ha ett innehåll som främjar möjligheterna till arbete och annan syssel- sättning efter avslutad verkställighet. Enligt uppföljningsgruppens mening är det angeläget med ökade insatser för att fler intagna kvinnor ska kunna delta i arbetsmarknadsutbildningar för att öka förutsättningarna till arbete och egen

SAMMANFATTNING 2008/09:RFR9

försörjning efter avslutad verkställighet. Samtidigt vill uppföljningsgruppen peka på att utvecklingen av lärcentrum på anstalterna är värdefullt för att kunna erbjuda intagna utbildning av hög kvalitet samtidigt som aspekter kring god säkerhet beaktas.

Behandlingsprogram och återfall

I uppföljningen har framkommit att alltfler intagna kvinnor deltar i behand- lingsprogram. Uppföljningsgruppen ser positivt på att Kriminalvården lagt ett ökat fokus på att utveckla och anpassa behandlingsprogrammen till de intagna kvinnornas behov. Väl anpassade behandlingsprogram som en del i rehabili- teringen är en förutsättning för att minska andelen återfall i brott. Vidare är de återfallsstudier som Kriminalvården genomför viktiga för att åstadkomma en kvalitetssäkring av programverksamheten. Dessa måste genomföras så att det av resultaten även framgår om det finns skillnader i återfall mellan kvinnor och män som genomgår respektive program. Detta för att, i likhet med vad som gäller för intagna män, säkra att de program som erbjuds är utformade för att möta de intagna kvinnornas behov.

Självförvaltning

Justitieutskottet har vid olika tillfällen uttalat vikten av att fortsatt inrätta fler platser med självförvaltning. I uppföljningen har framkommit att självförvalt- ningen ökar på anstalterna. Enligt uppföljningsgruppens bedömning är de framsteg som skett kring självförvaltningen ett värdefullt tillskott inom kri- minalvården, och det är betydelsefullt att denna utveckling fortsätter.

Säkerhet på anstalt

Riksdagen har fattat beslut som syftar till att öka säkerheten på anstalterna. Beslutet innebär bl.a. förenklade och mer enhetliga bestämmelser när det gäller intagnas rätt att inneha personlig egendom, brevgranskning och placer- ing i avskildhet. I uppföljningen har framkommit att dessa åtgärder för ökad säkerhet inom kriminalvården har genomförts under 2008. Under uppfölj- ningen har det visat sig att det inte varit möjligt att ta fram uppgifter som över tid belyser användning och omfattning av avskildhetsplaceringar. Enligt upp- följningsgruppens mening är det arbete som Kriminalvården har utfört för att öka säkerheten viktigt. Samtidigt är det angeläget att insatserna för ökad säkerhet följs upp och kontinuerligt utvärderas. Insatserna måste också alltid ställas i relation till de inskränkningar som de medför för de intagna kvinnor- na som grupp och på individnivå. Säkerhetsbetingande åtgärder får aldrig bli större än vad som är nödvändigt på respektive anstalt eller avdelning och heller inte för den enskilde. Slutligen borde, enligt uppföljningsgruppens mening, utvecklingen av avskildhetsplaceringar i kvinno- och mansanstalter kunna följas över tid.

2008/09:RFR9 SAMMANFATTNING

Intagnas föräldraskap

I uppföljningen har framkommit att flera åtgärder har vidtagits under senare år för att bättre beakta barnperspektivet inom kriminalvården. I uppföljningen har även framkommit att vissa av de åtgärder som under 2008 vidtagits för att öka säkerheten på anstalterna har inneburit att det blivit svårare för barn till intagna att hålla kontakt med föräldern. Under uppföljningen har framkommit att det finns ett behov av bättre anpassningar av anstalterna för kvinnor som bor med barn. Uppföljningsgruppen vill framhålla vikten av att barn till in- tagna ges möjlighet att hålla kontakten med sin förälder. Därför anser upp- följningsgruppen det särskilt angeläget att följa upp att barnperspektivet alltid beaktas när säkerheten skärps. Skulle det visa sig vara svårt att upprätthålla barnperspektivet bör en högre grad av differentiering mellan anstalter eller avdelningar övervägas. Enligt uppföljningsgruppens bedömning bör de nyin- rättade barnombuden kunna utgöra en fortsatt viktig resurs i Kriminalvårdens arbete med ökat fokus på barnperspektivet. Det är därför av stor vikt att barn- ombudens uppdrag lyfts fram och ges tillräckligt utrymme i förhållande till deras övriga ordinarie uppgifter på respektive anstalt.

Enligt uppföljningsgruppens bedömning är det positivt att man vid det se- naste tillskottet av anstaltsplatser för kvinnor har beaktat behovet av att åstad- komma en god miljö för de barn som bor med sin mamma i anstalt under längre tid. Det är enligt gruppens mening samtidigt viktigt att frågan om miljön för de barn som bor i anstalt med sin mamma uppmärksammas fort- sättningsvis.

Samverkan med frivilligorganisationerna

I uppföljningen har framkommit att samverkan mellan Kriminalvården och frivilligorganisationerna mestadels fungerar väl. Enligt uppföljningsgruppens bedömning är det viktigt att Kriminalvården i alla delar värnar om och tillva- ratar den värdefulla resurs som frivilligorganisationerna utgör. Den kompe- tens och det engagemang som finns inom frivilligorganisationerna bör kunna ses som en viktig tillgång redan tidigt under planeringen av verkställigheter.

Hälsa och vård

I uppföljningen har framkommit att många av de intagna kvinnorna har utsatt fysiska, psykiska och/eller sexuella övergrepp och den psykiska och fysiska hälsan är dålig bland många av de intagna kvinnorna. Enligt uppföljnings- gruppens mening innebär detta att höga krav måste ställas på att tillgången till adekvat hälso- och sjukvård säkras så att de olika vårdbehov som kvinnor har kan tillgodoses.

Utslussning

I uppföljningen har framkommit att syftet med den av riksdagen beslutade utslussningsreform som infördes i januari 2007 ännu inte har uppnåtts. Enligt uppföljningsgruppens mening är det angeläget att intentionerna kring refor-

SAMMANFATTNING 2008/09:RFR9

men uppfylls. Med utgångspunkt från att det var en högre andel av de intagna kvinnorna som frigavs utan utslussningsåtgärd under 2007 jämfört med män- nen vill uppföljningsgruppen särskilt uppmärksamma orsakerna till nuvarande skillnader. För att öka andelen kvinnor som får utslussning måste åtgärder vidtas. I det sammanhanget vill uppföljningsgruppen framhålla att placering i halvvägshus också ska kunna erbjudas kvinnor som utslussningsalternativ.

Då många intagna kvinnor har ett långt gånget missbruk i kombination med att de dömts till relativt korta straff betonar uppföljningsgruppen vikten av att Kriminalvården samarbetar med andra berörda myndigheter för att behandlingsåtgärder ska kunna fortgå även efter avslutad verkställighet

Vidare är det enligt uppföljningsgruppens mening viktigt att Kriminalvår- den tillvaratar och ytterligare stimulerar möjligheterna att samverka med andra myndigheter och aktörer inom verksamheter som bl.a. Moa/Kvinnokrami.

Kvalitet på uppgifter om kriminalvård

I uppföljningen har framkommit att det inom flera områden finns problem i kvaliteten på de uppgifter som kan hämtas från Kriminalvården. Enligt upp- följningsgruppens mening är det viktigt att det finns ett tillförlitligt system för att ta fram uppgifter om kriminalvården, bl.a. som underlag inför riksdagens ställningstaganden i kriminalvårdsfrågor. Gruppen vill därför peka på vikten av att de problem som har uppmärksammats kring möjligheterna att kunna inhämta korrekta och entydiga uppgifter åtgärdas. Vidare bör de problem som noterats kring uppgiftskvalitet m.m. även bli föremål för en framtida fördju- pad granskning.

Rapportering till riksdagen

Av uppföljningen har framgått att riksdagen hittills inte efterfrågat någon särskild redovisning av regeringen av vilka resultat som statens insatser inom kriminalvården får med avseende på intagna kvinnor. Enligt uppföljnings- gruppens mening vore det värdefullt om regeringen i lämpligt sammanhang återkommer till riksdagen med en återrapportering av resultatet av det fortsat- ta utvecklingsarbetet med att anpassa kriminalvården efter intagna kvinnors behov.

Rapportens delavsnitt i korthet

I följande avsnitt sammanfattas kortfattat innehållet i rapportens olika delav- snitt.

Bakgrund (avsnitt 1)

Riksdagen behandlar i olika sammanhang frågor som på olika sätt anknyter till situationen för anstaltsintagna kvinnor och män. Justitieutskottet har vid ett flertal tillfällen uttalat att kvinnors situation inom kriminalvården bör uppmärksammas särskilt och att ökad kunskap om kvinnors brottslighet och

2008/09:RFR9 SAMMANFATTNING

livssituation är av yttersta vikt för att kriminalvårdens insatser ska kunna anpassas efter intagna kvinnors behov. Mot den bakgrunden har justitieutskot- tet genomfört en uppföljning i syfte att fördjupa kunskaperna om situationen för anstaltsintagna kvinnor och i vilken mån kriminalvården har anpassats efter kvinnors behov.

Styrning av kriminalvården (avsnitt 2)

Kriminalvårdens tidigare verksstyrelse ersattes från och med 2008 av Kri- minalvårdens insynsråd som har till uppgift att utöva insyn i verksamheten och ge myndighetschefen råd. Riksdagens ombudsmän (JO) har till uppgift att kontrollera att myndigheter och tjänstemän följer gällande lagar och andra författningar i sin verksamhet, se vidare nedan i avsnitt 7.

Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten ska regeringen till riksdagen redovisa mål och resultat som uppnåtts inom olika områden. Detta gör reger- ingen årligen i bl.a. budgetpropositionens resultatredovisningar. Riksdagen kan även begära en resultatskrivelse från regeringen. Det kan konstateras att det av uppföljningen framgår att riksdagen hittills inte efterfrågat någon sär- skild redovisning av regeringen gällande vilka resultat som statens insatser inom kriminalvården får med avseende på intagna kvinnor.

Intagna i anstalt (avsnitt 3)

Under de senaste decennierna har kvinnorna i anstalt ökat, både sett till antal och andel av samtliga intagna. Under 2007 var knappt 7 % av samtliga intag- na i anstalt kvinnor. Kvinnorna hade en högre genomsnittlig ålder än männen: drygt hälften av kvinnorna var 40 år eller äldre, vilket kan jämföras med 39 % av männen. Enligt Kriminalvårdens statistik (tvärsnitt 1 oktober 2007) var medianåldern för förstagångsintagna kvinnor 38 år jämfört med 35 år för männen.

SAMMANFATTNING 2008/09:RFR9

En stor del av de intagna har dömts till korta verkställighetstider. Drygt 50 % av de nyintagna kvinnorna hade under 2007 verkställighetstider på upp till tre månader, vilket kan jämföras med ca 40 % av männen.

Intagna kvinnors levnadssituation, missbruk och brottslighet (avsnitt 4)

Hittills gjorda undersökningar och forskning som belyser situationen för intagna indikerar att kvinnorna i olika delar har en mer utsatt och problem- fylld livssituation jämfört med männen. I forskning från 1990-talet om an- staltsintagna som bl.a. beskriver deras uppväxt och levnadsförhållanden kon- stateras att hemförhållandena under uppväxten inte skilde sig åt mellan intag- na kvinnor och män. En skillnad fanns dock i att nästan hälften av de intagna kvinnorna, jämfört med en tredjedel av männen, hade upplevt missbruk inom den egna familjen under uppväxten. Vidare konstaterades att de intagna kvin- norna hade en anmärkningsvärt svår situation när det gäller boende, syssel- sättning, ekonomi och missbruk jämfört med de intagna männen.

Av samtliga intagna kvinnor som Kriminalvården ASI-utredde under 2003–2008 uppgav ca 28 % att de lever med en partner som sysslar med brott. Motsvarande andel för de intagna männen var 4 %. När det gäller nar- kotikaanvändning uppgav ca 31 % av kvinnorna och ca 8 % av männen att de lever tillsammans med en partner som använder narkotika.

Fram t.o.m. 2003 var andelen narkotikamissbrukande fängelsedömda kvin- nor betydligt högre jämfört med de intagna männen. Skillnaderna har dock kommit att jämnas ut därefter och för 2007 var andelen narkotikamissbrukare bland fängelsedömda kvinnor 64 % respektive 61 % för männen. Det har även framkommit att det finns skillnader när det gäller finansieringen av intagna kvinnors respektive mäns narkotikamissbruk.

Kvinnor som tas in i anstalt är oftare dömda för narkotikabrott än män. När det gäller de intagna kvinnornas brottslighet var 2007 drygt hälften av dessa dömda för att ha begått narkotikabrott/smuggling och/eller tillgreppsbrott jämfört med 42 % av männen. Under den senaste femårsperioden (2003– 2007) har både andelen dömda kvinnor och män som tagits in i anstalt utan att ha haft någon tidigare kriminalvårdspåföljd fortsatt att öka.

Forskning om intagna kvinnors kriminalitet m.m. (avsnitt 5.2)

Inom Kriminalvården finns betydande erfarenhetsbaserade kunskaper om intagna kvinnor och deras behov. Tillgången till forskningsbaserade kunska- per om intagna kvinnors situation och kriminalitet har dock hittills varit be- gränsad. En stor del av den forskning som ur olika aspekter belyser fängelse- intagna avser män. Ett av skälen till att det ser ut på detta sätt är att de intagna kvinnorna är få till antalet jämfört med männen. Det innebär att de i vissa fall inte finns med i de fängelsepopulationer som undersöks eller att de ingår men att forskningsresultaten inte redovisas könsuppdelat. Under uppföljningen har behovet av mer forskning om intagna kvinnor påtalats av personal inom kri- minalvården och andra myndigheter liksom av forskare.

2008/09:RFR9 SAMMANFATTNING

Incidenter och insatser för ökad säkerhet på anstalterna (avsnitt 5.3)

När det gäller sådana problem på anstalterna som rymningar, större ordnings- störningar och kriminella gängbildningar är detta företeelser som med något undantag sker på anstalter för män. Det förekommer dock incidenter även på kvinnoanstalterna, och under 2007 rapporterades tre fall av hot och våld mot personal samt två fall av våld mellan intagna. Som jämförelse kan nämnas att totalt 147 incidenter rapporterades in från mansanstalterna samma år. Enligt Kriminalvården är förhållandena i allmänhet mer milda och normaliserade på kvinnoanstalterna jämfört med mansanstalterna. Riksdagen har beslutat om ett antal förändringar i kriminalvårdslagstiftningen som gäller fr.o.m. april 2008 och har som syfte att upprätthålla ordning och säkerhet inom kriminal- vården. De förändringar som vidtagits inom kriminalvården med anledning av detta avser bl.a. de intagnas rätt att inneha personlig egendom. Det har under 2008 även införts nya regler som rör de intagnas möjlighet att använda tele- fon. Under uppföljningen har intagna kvinnor framhållit att de upplever det som orättvist att de skärpta reglerna ges samma tillämpning trots att ordnings- förhållandena skiljer sig åt mellan kvinno- och mansanstalterna. När det gäll- er avskildhetsplaceringar finns inte någon statistik sammanställd för vare sig kvinno- eller mansanstalterna som belyser omfattning och användning av avskildhetsplaceringar inom kriminalvården.

Kriminalvårdens utvecklingsarbete för anstaltsintagna kvinnor (avsnitt 5.4)

Kriminalvården har under senare år mer aktivt börjat uppmärksamma de intagna kvinnornas situation och behov. Ett antal steg har även tagits för att åstadkomma förbättringar inom olika områden. En viktig del i Kriminalvår- dens utvecklingsarbete för intagna kvinnor är inrättandet av ett särskilt kvin- nonätverk som består av bl.a. anstaltscheferna på kvinnoanstalterna och som med utgångspunkt från kvinnornas behov arbetar gemensamt för att åstad- komma anpassningar av kriminalvården. Andra insatser som har vidtagits hittills är bl.a. att det sedan 2007 genomförs en intern basutbildning för per- sonal som arbetar med kvinnor och att ett särskilt behandlingsprogram som riktar sig till intagna kvinnor är under utveckling och har börjat användas. Under 2008 har Kriminalvården även tagit fram nya anstaltskläder för kvin- nor. De senaste decennierna har anstaltskläderna varit likadana för intagna kvinnor och män.

Erfarenheter av försöksverksamhet med förmånssystem (avsnitt 5.5)

Under delar av 2007–2008 har kriminalvården på uppdrag av regeringen genomfört ett försöksprojekt med förmånssystem på Hinseberg och tre mans- anstalter i syfte att öka möjligheterna att uppmuntra och förstärka positivt beteende under verkställighet av fängelsestraff. Den utvärdering som har gjorts av försöksverksamheten visar att de önskade effekterna inte uppnåddes. Vid Hinseberg gav försöksverksamheten inte några egentliga resultat. Kvin-

SAMMANFATTNING 2008/09:RFR9

norna på Hinseberg skötte sig i allmänhet bra redan innan försöket och därför kunde inte några större skillnader ses.

Placeringar och anstalter för kvinnor (avsnitt 6.1)

Enligt lagen om kriminalvård i anstalt ska en kvinna normalt placeras i en anstalt som är avsedd för enbart kvinnor. För närvarande finns, med en geo- grafisk spridning över landet, fem anstalter för kvinnor. Av det totala antalet platser som är inrättade för kvinnor är ungefär en tredjedel öppna platser och resten är slutna. I uppföljningen har framkommit att kvinnor i större utsträck- ning än män uttrycker en önskan om att få avtjäna verkställigheten nära hem- orten. Genom att antalet anstalter för kvinnor är få kan detta medföra att det blir svårare att tillgodose kvinnornas önskemål om geografisk närhet till hemorten. Även när det gäller platstyper vid anstalterna finns skillnader mel- lan kvinnor och män. För intagna kvinnor finns 5 olika platstyper, vilket kan jämföras med 14 olika platstyper för män.

För unga män, dvs. upp till 20 år, som döms till fängelse finns särskilda ungdomsavdelningar. Då antalet unga kvinnor upp till 20 år är litet, innebär detta att det inte finns underlag för att inrätta särskilda ungdomsavdelningar för kvinnor. De unga kvinnorna placeras i stället tillsammans med äldre in- tagna inom kvinnoanstalterna.

Utredning och planering av verkställighet (avsnitt 6.2)

I enlighet med förordningen om kriminalvård i anstalt ska en plan (verkstäl- lighetsplan) upprättas för varje intagen. Justitieutskottet har tidigare konstate- rat (bet. 2007/08:JuU1) att det inte är tillfredsställande att verkställighetspla- nerna på många håll är behäftade med kvalitetsbrister. Även Riksrevisionen har återkommande pekat på att det finns kvalitativa brister i verkställighets- planerna. I uppföljningen har framkommit att Kriminalvården har vidtagit ett antal åtgärder, bl.a. utbildningsinsatser, för att komma till rätta med de kvali- tativa brister som har kunnat konstateras. Under uppföljningen har det inte varit möjligt att bedöma om de åtgärder som hittills vidtagits varit tillräckliga för att komma till rätta med bristerna i verkställighetsplanerna.

För kvinnor som dömts till fängelse i två år eller mer tillämpar Kriminal- vården ett system med placering för utredning i riksmottagningen vid Hinse- berg. Placeringen vid riksmottagning innebär att det görs en fördjupad be- hovs- och riskutredning inför slutlig placering. För män gäller att de som dömts till fyra års fängelse eller mer utreds vid riksmottagning.

Arbete i anstalt (avsnitt 6.3.4)

På anstalterna finns möjlighet till arbete för de intagna. Vilka arbeten som erbjuds intagna varierar mellan olika anstalter. Uppföljningen visar att det förekommer två olika typer av arbetsdriftsenheter vid kvinnoanstalterna (montering och förpackning samt tekoindustri), vilket kan jämföras med tolv vid mansanstalterna. Det bör dock noteras att det på respektive anstalt van-

2008/09:RFR9 SAMMANFATTNING

ligtvis förekommer en eller två olika typer av arbetsdriftsenheter. Under 2007 utgjorde arbete, inklusive service som t.ex. köksarbete och inre skötsel, ca 38 % av de ersatta sysselsättningstimmarna för intagna kvinnor jämfört med ca 45 % för intagna män.

Utbildning i anstalt (avsnitt 6.3.5)

Uppmärksamhet har i olika sammanhang riktats mot att många av de intagna på anstalterna, både kvinnor och män, har relativt låg utbildningsnivå och att många saknar fullständig gymnasiekompetens. Anstalterna tillhandahåller grundläggande och gymnasial utbildning, formell vuxenutbildning i form av svenskundervisning för invandrare samt viss yrkesinriktad utbildning. Unge- fär 7 % av samtliga anstaltsintagna som läste komvux under 2007 var kvin- nor. Antalet intagna som läser på högskola har minskat under de sista åren. Under 2007 studerade totalt 11 intagna kvinnor och 195 män på högskola. För intagna finns även möjlighet att delta i olika typer av arbetsmarknadsutbild- ning. Under 2007 deltog totalt 1 146 intagna, varav 75 kvinnor, i arbetsmark- nadsutbildning, vilket innebär en minskning jämfört med 2006 då 1 604 in- tagna, varav 81 kvinnor, gick arbetsmarknadsutbildning. I uppföljningen har framkommit att Kriminalvården avser att under 2009 satsa något mera på arbetsmarknadsutbildning för kvinnor.

Behandlingsprogram (avsnitt 6.3.6)

Under de senaste åren har en riktad satsning skett inom Kriminalvården som innebär att alltfler intagna ska kunna erbjudas möjlighet att delta i olika natio- nella behandlingsprogram. De behandlingsprogram som erbjuds kan vara inriktade mot allmän kriminalitet, att höja motivationen, att behandla aggres- sions- och våldsproblematik, att behandla missbruk eller vara inriktade mot behandling av sexualbrottslingar. De flesta program som erbjuds kan både riktas till intagna kvinnor och män. Då Kriminalvården tidigare har uppmärk- sammat en avsaknad av nationella behandlingsprogram speciellt för kvinnor, pågår sedan 2006 ett arbete med att utveckla och införa ett motivationspro- gram för detta ändamål (Vinn). Vinn verkar hittills ha tagits emot väl av både de intagna kvinnor som genomgått programmet och personalen på kvinnoan- stalterna. Även om deltagandet i olika behandlingsprogram ökar som helhet över tid, visar uppgifter från kriminalvården att det är många intagna som inte deltar i någon programverksamhet. Av de kvinnor som frigavs mellan decem- ber 2006 och november 2007 hade ca 75 % inte deltagit i någon program- verksamhet, vilket kan jämföras med ca 84 % för männen. Ett huvudsyfte med den satsning som görs på att öka intagnas deltagande i behandlingspro- gram är att minska återfallen. Då antalet intagna kvinnor som genomgår be- handlingsprogram hittills varit litet har detta påverkat möjligheten att göra återfallsstudier med statistiskt säkerställda resultat. Resultaten av de få åter- fallsstudier som hittills har gjorts med en uppdelning av kvinnor och män som genomgått behandlingsprogram indikerar dock att det kan finnas skillnader i återfall mellan könen som kan behöva undersökas vidare.

SAMMANFATTNING 2008/09:RFR9

Självförvaltning (avsnitt 6.3.7)

Utskottet har tidigare uttalat att det ser mycket positivt på det arbete som bedrivs inom kriminalvården för att öka inslagen av självförvaltning på an- stalterna. Syftet med självförvaltning är att de intagna under anstaltsvistelsen ska få kunskaper och praktisera sådana vardagliga sysslor som behövs för att klara av ett boende utanför anstalt. Vad som ingår i självförvaltningen och dess utformning kan variera mellan olika anstalter. Uppföljningen visar att självförvaltningen hittills har fått en något större spridning på kvinnoanstal- terna. En fråga som uppmärksammats av personal inom kriminalvården är att det finns förutfattade meningar om att sådana sysslor som ingår i självförvalt- ning bedrivs enklare inom kvinno- än mansanstalterna. En erfarenhet som har gjorts hittills är dock att det ofta kan vara betydligt lättare att aktivera de intagna männen i självförvaltning jämfört med kvinnorna. En orsak till detta kan vara att det finns skuld- och skamrelaterade känslor bland de intagna kvinnorna för att erkänna att det finns brister i de mest elementära kunskaper- na i att sköta ett eget boende.

Besök, relationer och föräldraskap (avsnitt 6.4)

I uppföljningen har framkommit att kvinnor under sin anstaltstid får färre besök än män, och att de oftare blir bortglömda av omgivningen jämfört med männen. Orsakerna till detta kan bl.a. ha att göra med att det är vanligt att intagna kvinnor har ett svagt socialt nätverk eller att de geografiska avstånden mellan hemorten och anstalten inverkar.

När det gäller intagnas föräldraskap har framkommit i uppföljningen att si- tuationen ofta är extra svår för de barn vars mammor döms till fängelse efter- som dessa barn sällan har någon pappa som tar hand om dem under den tid mamman befinner sig i anstalt. Därigenom har dessa barn en annan situation än barn till intagna män eftersom dessa ofta har en mamma som försöker återställa ordningen och ge barnet en trygg vardag. Kriminalvården erbjuder föräldrautbildning för både kvinnliga och manliga intagna men det har visat sig finnas skillnader mellan hur de båda grupperna tar till sig informationen. Kvinnorna uppges generellt sett ha svårare än männen att erkänna sina bristande kunskaper på området, vilket uppges vara en av orsakerna till att det är svårare att hålla föräldrautbildning för kvinnor än för män.

Barnombudsmannen har tidigare pekat på behoven av att bättre beakta barnperspektivet inom kriminalvården. Med anledning av detta pågår ett utvecklingsarbete som bl.a. innebär att särskilda barnombud utses inom an- staltspersonalen med uppgift att bevaka att barnperspektivet beaktas. Enligt Barnombudsmannen har medvetenheten om barnen till intagna ökat under de senaste åren, och ett viktigt arbete har inletts inom kriminalvården. Samtidigt återstår ett antal områden som behöver utvecklas vidare, bl.a. möjligheterna till telefonkontakt mellan barn och intagna föräldrar, ökad flexibilitet i be- sökstider samt ytterligare förändrade regler för intagnas permissioner för umgänge med barnen.

2008/09:RFR9 SAMMANFATTNING

Frivilligorganisationer (avsnitt 6.5)

Enligt Kriminalvårdens riktlinjer eftersträvar myndigheten ett utvecklat sam- arbete med ideella föreningar som ett komplement till de egna insatserna på området med inriktning på en mer vardaglig kontakt med personer som inte har ett myndighetsperspektiv. Under 2007 och 2008 beviljade Kriminalvården 8 miljoner kronor per år i bidrag till olika organisationer inom kriminalvår- dens område, där Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare (RFS), Kriminel- las revansch i samhället (Kris) och Bryggan är de organisationer som beviljats de högsta bidragen. De ideella organisationerna har under uppföljningen inte framhållit några större skillnader mellan hur förutsättningarna ser ut för deras medverkan på kvinno- respektive mansanstalter. I något fall har det dock uppmärksammats att det kan vara enklare att bedriva verksamhet vid kvinno- anstalterna då säkerhetsarrangemangen uppfattas som mindre omfattande där än på mansanstalterna. I något fall har det getts uttryck för att samverkan med Kriminalvården skulle kunna bli bättre, detta har dock inte varit mer uttalat för kvinno- än mansanstalterna.

Fritid inom anstalt (avsnitt 6.6)

I Kriminalvårdens föreskrifter anges att anstalterna ska tillhandahålla ett varierat utbud av fritidssysselsättningar. Vilka typer av aktiviteter som er- bjuds beror bl.a. på vilken säkerhetsklass en anstalt eller avdelning tillhör. På många av anstalterna finns bibliotek, och det är även vanligt att det erbjuds fritidssysselsättningar som t.ex. filmvisning, kursverksamhet, fysisk träning och sportaktiviteter samt olika arrangemang av frivilligorganisationer och kyrkor. När det gäller träningsutrustning har förändringar genomförts som innebär att man främjar allsidig träning av kroppen medan möjligheten till överdrivet s.k. muskeluppbyggande ska undvikas. För skötsamma långtidsin- tagna finns även möjlighet att under kortare perioder vistas vid anstalten Gruvberget och där delta i öppnare kursverksamheter och umgänge med familjen. Sedan flera år har intagna män erbjudits möjlighet att delta i kloster- retreater. Denna möjlighet har sedan 2007 även börjat erbjudas intagna kvin- nor.

Hälsa och vård inom kvinnoanstalterna (avsnitt 6.7 )

Enligt en sammanställning av resultaten av de ASI-utredningar av intagna som genomförts under 2003–2008 har intagna kvinnor en sämre fysisk och psykisk hälsa i jämförelse med intagna män. Jämfört med männen uppger fler av de intagna kvinnorna att de har kroppsliga skador som påverkar deras livsföring. Bland de kvinnorna är det även mer vanligt förekommande med hepatit B och C jämfört med männen. En hög andel av kvinnorna uppger att de tidigare i livet har upplevt fysisk, psykisk och/eller sexuell misshandel. Även om det enligt de uppgifter som framkommit i uppföljningen även är vanligt förekommande bland intagna män att de upplevt psykisk och fysisk misshandel, så är det ändå en högre andel bland kvinnorna som har erfarenhe-

SAMMANFATTNING 2008/09:RFR9

ter av detta eller av sexuell misshandel. Av de intagna kvinnor som utreddes 2003–2008 uppgav ca 35 % att de gjort ett eller flera försök att begå själv- mord tidigare i livet, vilket kan jämföras med en knapp femtedel av de intag- na männen. Enligt personalens skattningar var det ca 75 % av de intagna kvinnorna och ca 60 % av männen som hade behov av hjälp för sina psykiska och känslomässiga problem. De behov som finns innebär att det finns en stor efterfrågan på de olika typer av terapeutiska resurser som står till förfogande för de intagna kvinnorna. Uppföljningen har dock inte kunnat ge underlag för om nuvarande resurser motsvarar de behov som finns. En utveckling som har skett inom kriminalvården är att det vid kvinnoanstalterna nu även återfinns barnmorskor som en del i sjuksköterskeresurserna.

Kriminalvårdens utslussningsåtgärder (avsnitt 6.8)

I syfte att minska risken för att en intagen återfaller i brott och för att även i övrigt underlätta anpassningen till samhället genomfördes fr.o.m. januari 2007 en utslussningsreform som innebär att Kriminalvården kan tillämpa fyra olika utslussningsåtgärder. Dessa utslussningsåtgärder är frigång, vårdvistel- se, halvvägshus och utökad frigång. Den genomförda utslussningsreformen innebär en utvidgning av möjligheterna till utslussning. På uppdrag av reger- ingen genomför Brottsförebyggande rådet (Brå) en utvärdering av utsluss- ningsreformen. Enligt den delrapport som hittills har presenterats (september 2008) visar resultaten att könsfördelningen i utslussningsåtgärderna i stora drag motsvarar fördelningen i anstaltspopulationen i stort. Enligt beräkningar som Brå har gjort var det ungefär en tredjedel av dem som frigavs under 2007 som fick någon form av utslussning, medan de övriga inte fick detta. Av uppföljningen framgår att antalet kvinnor som påbörjade utökad frigång minskade från 21 år 2006 till 7 år 2007. Antalet kvinnor som påbörjade vård- vistelser minskade från 44 år 2006 till 42 år 2007. När det gäller utökad fri- gång påbörjade 31 kvinnor detta under 2007. De tre halvvägshus som finns erbjuder utslussning riktad till intagna män. Hittills har det inte bedömts finnas underlag för att inrätta halvvägshus för kvinnor, i stället kan intagna kvinnor erbjudas utslussning genom s.k. halvvägshusliknande placeringar som kan jämställas med placering i ett halvvägshus. Under uppföljningen har uppmärksamhet riktats mot att det förekommer skillnader i hur samverkan kring utslussning fungerar med olika kommuners socialtjänster och att detta kan innebära svårigheter när det gäller att få till stånd utslussning.

Anstaltsintagnas anmälningar till JO (avsnitt 7)

En genomgång av de anmälningar avseende förhållandena på anstalterna som har inkommit till JO under 2007 och utmynnat i kritik visar inte på några betydande skillnader mellan innehållet i anmälningarna från kvinno- respekti- ve mansanstalterna. JO har i sin ämbetsberättelse för 2008 uppmärksammat den ökande mängden ärenden avseende Kriminalvården samt att myndigheten på grund av de stora ärendemängderna tvingas avstå från att genomföra vissa inspektioner. JO efterlyser även en översyn som bör riktas in på att överväga

2008/09:RFR9 SAMMANFATTNING

hur en oberoende, reguljär tillsyn över behandlingen av frihetsberövade per- soner skulle kunna anordnas.

Begränsningar i tolkning av återfall (avsnitt 3 och 8)

I kriminalvårdens uppdrag ingår att minska andelen återfall i brott. Det finns dock flera faktorer, bl.a. att de intagna kvinnorna utgör en liten grupp, som försvårar möjligheterna att genomföra återfallsstudier. Svårigheterna att genomföra återfallsstudier har tidigare även uppmärksammats av olika myn- digheter. Enligt Kriminalvårdens återfallsredovisning från 2005 har kvinnor- na, utom för 2001, totalt sett en något lägre återfallsprocent inom ett år jäm- fört med männen. I budgetpropositionen för 2009 understryker regeringen att det är angeläget att Kriminalvårdens återfallsstatistik utvecklas så att den kan utgöra underlag för en bedömning av måluppfyllelsen.

Sammanfattande iakttagelser och uppföljningsgruppens bedömningar (avsnitt 9)

I avsnitt 9 redovisas sammanfattande iakttagelser för uppföljningen samt uppföljningsgruppens bedömningar som även finns redovisade ovan.

2008/09:RFR9

I Inledning

1.1 Bakgrund och utgångspunkter

Bakgrund till utskottets uppföljning

Justitieutskottet har i olika sammanhang behandlat frågor som anknyter till situationen för anstaltsintagna kvinnor och män. Utskottet har vid ett flertal tillfällen uttalat att kvinnors situation inom kriminalvården bör uppmärksam- mas särskilt. Utskottet har bl.a. anfört att ökad kunskap om kvinnors brotts- lighet och livssituation är av yttersta vikt för att kriminalvårdens insatser ska kunna anpassas efter intagna kvinnors behov.1 Utskottet har vidare uttalat att Kriminalvården måste arbeta aktivt med att öka sysselsättningsgraden för samtliga intagna.2

I utskottens beredning av ärenden ingår uppgiften att följa upp och utvär- dera riksdagsbeslut.3 Riksdagen har vid två tillfällen under senare år, 2001 och 2006, beslutat om riktlinjer för riksdagens arbete med uppföljning och utvärdering.4 Justitieutskottets uppföljningsgrupp beslutade vid sitt samman- träde den 31 maj 2007 att bl.a. följa upp situationen för anstaltsintagna kvin- nor.

Förstudien

Justitieutskottets uppföljningsgrupp genomförde under senare delen av hösten 2007 en inledande förstudie i syfte att ta fram ett underlag för gruppens beslut om upplägg och fortsatt inriktning på uppföljningen. Det uppmärksammades bl.a. att andelen kvinnor som avtjänar fängelsestraff har ökat under de senaste decennierna samtidigt som kvinnorna fortfarande utgör en liten andel av de intagna. Av samtliga som togs in i anstalt under 2006 var knappt 7 % kvinnor. I förstudien framkom bl.a. att det faktum att majoriteten av de intagna i an- stalt utgörs av män är något som medverkat till att dagens kriminalvård fortfa- rande i flera delar är anpassad för mäns behov. I förstudien uppmärksamma- des även att det sedan flera år pågår ett utvecklingsarbete inom Kriminalvår- den som syftar till att öka anpassningen av insatser till de intagna kvinnornas behov.

1.2 Syfte och inriktning

Under senare år har ett ökat fokus lagts på situationen för de anstaltsintagna kvinnorna. Justitieutskottet har som nämnts ovan vid flera tillfällen uttalat att kvinnors situation inom Kriminalvården bör uppmärksammas särskilt. De

1Bet. 2005/06:JuU33, bet. 2006/07:JuU7.

2Bet. 2006/07:JuU1.

34 kap. 18 § riksdagsordningen (1974:153).

4Förslag 2000/01:RS1, bet. 2000/01:KU23, framställning 2005/06:RS3, bet. 2005/06:KU21.

2008/09:RFR9

I INLEDNING

intagna kvinnorna har även uppmärksammats av regeringen som bl.a. har ställt krav i regleringsbreven till Kriminalvården på att de uppgifter som återrapporteras ska redovisas könsuppdelat. I budgetpropositionen för 2009 pekar regeringen även på behovsanpassningen i programverksamheten och det angelägna i att uppmärksamma kvinnors specifika behov under verkstäl- ligheten. Inom Kriminalvården har kvinnornas situation kommit att uppmärk- sammas mer tydligt sedan 1990-talet, och flera olika insatser har initierats för att bättre kunna möta de intagna kvinnornas behov under verkställigheten.

Justitieutskottets uppföljning har i första hand haft som syfte att fördjupa kunskaperna om hur situationen ser ut för intagna kvinnor samt att belysa vilket genomslag utskottets uttalanden har fått i praktiken och om Kriminal- vårdens insatser har anpassats efter behoven hos de intagna kvinnorna. Upp- följningen har vidare syftat till att belysa om det finns skillnader i Kriminal- vårdens insatser för att tillgodose intagna kvinnors och mäns

-behov av stöd och hjälp mot missbruk eller för att bryta destruktiva livs- mönster,

-behov av sysselsättning i form av arbete, utbildning och fritid,

-behov av psykisk eller somatisk vård,

-behov av kontakter med bl.a. familjen och

-möjligheter att avsluta fängelsestraffet på ett behandlingshem genom s.k. vårdvistelse.

Som en del i uppföljningen har även ingått att redogöra för den forskning och andra kunskapsunderlag som finns om intagna kvinnor och deras situation samt belysa hur Kriminalvården använder sig av dessa kunskaper i sin verk- samhet. Uppföljningen belyser även eventuella skillnader mellan män och kvinnor vad gäller ålder, missbruk och social situation m.m. innan det frihets- berövande straffet verkställs inom kriminalvården. Som en del i uppföljning- en har också ingått att belysa eventuella skillnader kring säkerhet respektive klimat på anstalter för kvinnor och män. Uppföljningen har vidare undersökt om andra anpassningar har gjorts för att möta de intagna kvinnornas behov.

1.3 Genomförande

Urval och genomförande av uppföljningen

Som underlag för justitieutskottets uppföljning har uppgifter samlats in ge- nom, så långt möjligt, uttag av klientdata m.m. från utvecklingsenheten vid Kriminalvårdens huvudkontor. De sammanställningar som Kriminalvården har bistått med har i huvudsak avsett uppgifter för hela anstaltspopulationen med en uppdelning på kvinnoanstalter och mansanstalter. Dessa uppgifter har kompletterats med bl.a. intervjuer med företrädare för olika delar av Krimi- nalvården och andra myndigheter. För att ge förutsättningar för en bredare belysning av situationen på både öppenvårds- och slutenvårdsanstalter har

I INLEDNING

2008/09:RFR9

även en fördjupad studie genomförts vid fyra anstalter, två för kvinnor och två för män. En utgångspunkt vid urvalet av de två slutna och de två öppna anstalterna var att de så långt möjligt skulle vara likvärdiga i bl.a. storlek och säkerhetsklass. Efter genomgångar av sammanställd anstaltsinformation från Kriminalvården samt en dialog med Kriminalvårdens placeringsenhet valdes de slutna anstalterna Hinseberg och Hällby samt de öppna anstalterna Ljusta- dalen och Holmängen5 ut. De uppgifter som har samlats in under uppfölj- ningen har avsett:

-utredning och verkställighetsplanering,

-brotts- och missbruksrelaterade program som erbjuds och genomförs,

-sysselsättning och utbildning som erbjuds och genomförs,

-möjligheterna till självförvaltning,

-möjligheter att umgås med anhöriga,

-resurser för att möta vårdbehov,

-utbud av fritidsaktiviteter samt

-möjlighet till utslussning.

Som en del i belysningen av programverksamheten för intagna kvinnor och män har även ingått att beskriva i vilken utsträckning skräddarsydda yrkesut- bildningar erbjuds. Vidare har uppföljningen innefattat att belysa eventuella skillnader i utformningen av insatser samt om det finns skillnader i kostnader för kvinno- och mansanstalterna.

Då utskottet även har uttalat att frivilligorganisationerna har en stor bety- delse när det gäller att komplettera samhällets insatser på det sociala området har som en del av den fördjupade uppföljningen av fyra anstalter även ingått att översiktligt belysa det arbete som frivilligorganisationerna bedriver med avseende på vilken typ av organisationer som är engagerade och vilka typer av insatser som utförs.6

Uppgifter kring utslussning har tagits fram av Brottsförebyggande rådet (Brå) som bl.a. har bistått justitieutskottets uppföljning med kompletterande datakörningar av könsuppdelade uppgifter som Brå samlat in i samband med sitt uppdrag att följa upp och utvärdera 2007 års utslussningsreform.7

Som ett led i uppföljningen har justitieutskottets uppföljningsgrupp ge- nomfört ett antal studiebesök och möten under våren 2008. De besök som gruppen genomfört avser Kvinnoanstalten Färingsö, Kriminellas revansch i samhället (Kris), Kriminalvårdens kvinnliga nätverk och Bryggan. Uppfölj- ningsgruppen har även träffat företrädare för Riksrevisionen.8 Delar av rap- porten har i utkastform överlämnats till Kriminalvården, Brottsförebyggande rådet och Justitiedepartementet för faktagranskning.

Underlagen till uppföljningen har på uppföljningsgruppens uppdrag tagits fram inom riksdagsförvaltningen av utskottshandläggaren Stina Svensson vid

5Holmängen stängdes i juni 2008.

6Bet. 2005/06:JuSoU1.

7Regeringsbeslut I:23, Ju2007/5081/KRIM, 2007-05-24.

8Se vidare avsnittet referenser.

2008/09:RFR9

I INLEDNING

justitieutskottets kansli och utvärderaren Cecilia Forsberg vid utvärderings- och forskningsfunktionen i samarbete med föredragandena Lars Franzén (t.o.m. 2008-05-15) och Cecilia Back (fr.o.m. 2008-05-16) vid justitieutskot- tets kansli. I uppföljningen har även utvärderaren Christer Åström medverkat.

Begränsningar vid inhämtande av uppgifter samt brister i Kriminalvårdens statistik

Utvecklingsarbetet kring Kriminalvårdens klientadministrativa system är långsiktigt, och det finns ännu inte något samlat system för klientdata. Det har därför varit nödvändigt att beställa uttag av olika klientdata från Kriminalvår- dens olika system. En av de svårigheter som har visat sig under uppföljningen har bestått i att Kriminalvården för en specifik fråga redovisar olika uppgifter beroende på vilket system som underlaget hämtas från. Som exempel kan tas utslussningsåtgärden vårdvistelse, där Kriminalvården i årsredovisningen för 2007 har redovisat att 56 kvinnor och 641 män påbörjade vårdvistelse. Enligt Kriminalvårdens årsdata påbörjade 55 kvinnor och 661 män vårdvistelse samma år. Sett till den årsvisa sammanställningen av månadsdata påbörjade 42 kvinnor och 596 män vårdvistelse under 2007. Skillnaderna är således stora beroende på var uppgifterna hämtas från.

Uppföljningen har visat att det inte finns någon sammanhållen registrering kring programverksamheten och att det saknas en sammanhållen registrering som rör planering av verkställighet för intagna. Verkställighetsplanerna och deras kvalitet behandlas i avsnitt 6.2.

Kriminalvårdsregistret (KVR) innehåller s.k. hårda fakta, men när det kommer till s.k. mjuk information finns det enligt Kriminalvården brister. Enligt Kriminalvårdens utvecklingsenhet finns en sammanhållen registrering i ett system av programverksamhet, men detta system är fristående och inte per automatik kopplat till de övriga systemen, exempelvis kriminalvårdsre- gistret.9 För att sammanföra data ur t.ex. kriminalvårdsregistret med informa- tion om program krävs insatser från Kriminalvården. En uttalad målsättning är att ett enhetligt system ska kunna utarbetas till 2014.10

Under arbetet med att ta fram underlag för justitieutskottets uppföljning har det på flera områden visat sig vara svårt för Kriminalvården att ta fram uppgifter fördelat på kön.

Som ett av återrapporteringskraven i Kriminalvårdens regleringsbrev för 2009 anges att myndigheten ska redovisa vilket arbete som bedrivs för att säkerställa en hög kvalitet avseende den statistik som görs tillgänglig. Av redovisningen ska framgå vilka åtgärder som vidtagits eller planeras.11

Under uppföljningen har det vid flera tillfällen också visat sig att de upp- gifter som Kriminalvården presenterar på sin webbplats har varit inaktuella eller i övrigt inte varit korrekta. Justitieutskottets uppföljningsgrupp har tidi- gare i samband med uppföljningen av Kriminalvårdens behandlingsprogram

9Kriminalvården, intervju 2008-11-19.

10Kriminalvården, intervju, 2007-11-05.

11Regeringsbeslut I:28, 2008-12-18.

I INLEDNING

2008/09:RFR9

för män som dömts för våld i nära relationer uppmärksammat liknande pro- blem och uttalat som sin mening att det är väsentligt att information som tillhandahålls av statliga myndigheter är korrekt och aktuell.12 För att undan- röja nuvarande brister har Kriminalvården enligt uppgift genomfört ett arbete för att förbättra innehåll och aktualitet i bl.a. de uppgifter som rör anstaltsin- formation som presenteras på webbplatsen. Enligt uppgift från Kriminalvår- den pågår även i övrigt ett löpande arbete för att säkerställa kvaliteten.13

När det gäller kvalitativa brister i olika uppgifter som inhämtas från Kri- minalvården kan det även vara värt att uppmärksamma utredningen om Kri- minalvårdens effektivitet som avlämnades i juni 2008. Utredningen konstate- rade att Kriminalvårdens statistik och ekonomiredovisning var rikhaltig men att det fanns många brister och att utredningen skulle återkomma till dessa frågor i sitt slutbetänkande.14 Uppdraget ska slutredovisas senast den 1 okto- ber 2009.15

1.4 Avgränsningar

Uppföljningen är i första hand inriktad på situationen vid anstalterna. I de fall andra delar av kriminalvården berörs, t.ex. häkte och frivård, har detta endast skett översiktligt och med utgångspunkt från att de på olika sätt har beröring med insatserna på anstalterna.

Enligt målen för Kriminalvården ska antalet återfall i brott minska och var- je intagen ska vara placerad så att de behov av rehabilitering som finns under anstaltsvistelsens olika faser kan mötas och så att en successiv förberedelse för frigivning kan ske. Inom ramen för justitieutskottets uppföljning har inte ingått att belysa eller påvisa i vilken mån vidtagna åtgärder har ett orsakssam- band med t.ex. återanpassning eller återfall i kriminalitet efter avslutad verk- ställighet. Det kan konstateras att det förutom Kriminalvårdens olika insatser för de intagna även finns ett stort antal andra omvärldsfaktorer som påverkar hur det går för en tidigare anstaltsintagen efter avslutad verkställighet. En annan svårighet i att genomföra återfallsstudier, som bl.a. har uppmärksam- mats i en granskning från Riksrevisionen, rör brister i Kriminalvårdens upp- följningssystem och att myndighetens klientadministrativa system inte är fullt utvecklade. Riksrevisionen menar att de klientadministrativa systemen inte kan användas för att koppla gjorda insatser till uppnådda resultat.16

Kriminalvården har påbörjat ett arbete med ackreditering av de behand- lingsprogram som erbjuds de intagna. Som en del i utvecklingen av behand- lingsprogram har Kriminalvården även börjat genomföra återfallsstudier för de olika behandlingsprogrammen. Resultaten av de återfallsstudier som ge- nomförts hittills behandlas i avsnitt 6.3.6. I övrigt ges i justitieutskottets upp-

12Justitieutskottet, 2007/08:RFR9.

13Kriminalvården, 2009-02-13.

14SOU 2008:71.

15Dir. 2008:113.

16RiR 2004:5.

2008/09:RFR9

I INLEDNING

följning översiktliga beskrivningar kring återfall bland kvinnor jämfört med män utifrån tillgängliga uppgifter från Kriminalvården och Brå.

1.5 Disposition

I avsnitt 2 ges en översiktlig beskrivning av styrningen av Kriminalvården med avseende på gällande regelverk, mål och krav på återrapportering för Kriminalvårdens arbete med anstaltsintagna kvinnor. Dessutom ges en kort beskrivning av insynsinstitut i Kriminalvården med avseende på Riksdagens ombudsmän (JO) och Kriminalvårdens insynsråd. I avsnitt 3 beskrivs utifrån befintlig kriminalstatistik utvecklingen över tid för kvinnor i anstalt. Dessut- om redovisas utifrån befintlig kriminalstatistik andelen återfall för kvinnor som genomgår verkställighet i anstalt. I avsnitt 4 sammanfattas resultat av forskning m.m. om levnadsförhållandena för anstaltsintagna kvinnor i Sveri- ge. Detta innefattar situationen för kvinnorna med avseende på bl.a. tidigare försörjning, missbruk och brottslighet. I avsnitt 5 beskrivs de särskilda behov som Kriminalvården har uppmärksammat hos anstaltsintagna kvinnor och inriktningen på Kriminalvårdens insatser för kvinnor som befinner sig i an- stalt. I kapitlet speglas även säkerhet, ordning och klimat på kvinnoanstalterna samt försök med införande av förmånssystem. I avsnitt 6 ges en redovisning av de intagna kvinnornas situation under anstaltsvistelsen med avseende på placeringar och anstalter för kvinnor, utredning och planering av verkställig- het, sysselsättning i anstalt, besök, relationer och föräldraskap, frivilligorgani- sationernas arbete, fritid, hälsa och vård samt utslussning. I avsnitt 7 redovi- sas resultatet av en genomgång av de ärenden avseende Kriminalvården som inkommit till JO under 2007. I avsnitt 8 ges en avslutande sammanfattning av återfallsstudier och begränsningar som konstaterats kring genomförandet av dessa. I avsnitt 9 sammanfattas slutligen uppföljningsgruppens iakttagelser och bedömningar.

2008/09:RFR9

2 Styrning av kriminalvården

2.1 Mål och återrapporteringskrav

Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten ska regeringen till riksdagen redovisa mål och resultat som uppnåtts inom olika områden. Detta gör reger- ingen årligen i bl.a. budgetpropositionens resultatredovisningar. Riksdagen har vid två tillfällen under senare år, 2001 och 2006, beslutat om riktlinjer för riksdagens arbete rörande bl.a. behandlingen av regeringens resultatredovis- ning.17

Målet för rättsväsendet är den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet.18 Det övergripande målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Målet för verksamhetsområdet Verkställighet och påföljd är att verkställa utdömda påföljder på ett säkert, humant och effektivt sätt samt att antalet återfall i brott ska minska. För verksamhetsgrenen Anstalt är målet att varje intagen ska vara placerad så att de behov av säkerhet och rehabilitering som finns under anstaltsvistelsens olika faser kan mötas och så att en successiv förberedelse för frigivning kan ske.19

Regeringens återrapporteringskrav för Kriminalvården

I regleringsbrevet till Kriminalvården för budgetåret 2008 anges att myndig- heten med hjälp av ett antal indikatorer ska redovisa vad som har gjorts för att nå målet för verksamhetsgrenen Anstalt och i vilken utsträckning målet har uppfyllts. De angivna indikatorer som Kriminalvården har att återrapportera är följande.

-Antal verkställighetsplaner i förhållande till antal klienter.

-Antal påbörjade respektive fullföljda brotts- och missbruksrelaterade pro- gram i förhållande till antal klienter.

-Antal påbörjade, avbrutna respektive fullföljda utslussningsåtgärder förde- lat på frigång, vårdvistelse, vistelse i halvvägshus och utökad frigång.

-Andelen klienter som frigivits direkt från sluten anstalt utan föregående utslussningsåtgärder.

-Strukturerad sysselsättning i förhållande till tillgänglig tid.

-Antalet påbörjade respektive fullföljda teoretiska kurser eller yrkesinriktade utbildningar i förhållande till antal klienter.

-Antal avvikelser från anstalt samt antalet direktavvikelser.

-Antal allvarliga incidenter.

-Medelbeläggning.

-Genomsnittlig dygnskostnad.

17Förslag 2000/01:RS1, bet. 2000/01:KU23; framställning 2005/06:RS3, bet. 2005/06:KU21.

18Prop. 2008/09:1.

19Regeringsbeslut I 34, 2007-12-19.

2008/09:RFR9

2 STYRNING AV KRIMINALVÅRDEN

Enligt regleringsbrevet ska redovisningen så långt som det är möjligt göras uppdelad efter kön. Enligt återrapporteringskraven ska slutsatser utifrån indi- katorernas utveckling samt effekter av insatser och kvalitetsarbete ingå i analysen.20

2.2 Lagstiftning och regler m.m. avseende intagna kvinnor

Lagstiftning

I lagen om kriminalvård i anstalt (KvaL) finns ett antal regleringar som speci- fikt avser intagna kvinnor. Regleringarna avser placering i anstalt (8 a §), förlossning av intagen kvinna (37 § andra stycket), tillstånd att ha spädbarn hos sig (41 §) och kroppsvisitation (52 c §).

I förordningen om kriminalvård i anstalt (KvaF) finns inte några reglering- ar som specifikt avser intagna kvinnor.21

Kriminalvårdens uppgift och verkställighet av straff

Kriminalvården har enligt sin instruktion till uppgift att verkställa utdömda påföljder, bedriva häktesverksamhet samt utföra personutredningar i brottmål. Kriminalvården ska vidare verka för att påföljder verkställs på ett säkert, humant och effektivt sätt, att lagföring kan ske på ett effektivt sätt och att återfall i brott förebyggs.

Kriminalvården ska särskilt vidta åtgärder som syftar till att brottslighet under verkställigheten förhindras, frigivningen förbereds, narkotikamissbru- ket bekämpas och innehållet i verkställigheten anpassas efter varje individs behov. Anstaltsorganisationen ska vara utformad så att den tillgodoser olika behov av säkerhet, de intagnas behov av arbete, utbildning och särskild be- handling samt främjar en ändamålsenlig planering av de intagnas frigivning.22

För påföljden fängelse gäller att verkställigheten ska ske med iakttagande främst av bestämmelserna i lagen om kriminalvård i anstalt (KvaL) och därtill hörande förordning (KvaF) samt de tillämpningsföreskrifter som meddelas av Kriminalvården.23 Ytterligare anvisningar för tillämpningen av dessa författ- ningar kan meddelas av Kriminalvården. Därutöver ska det för varje anstalt finnas särskilda ordningsregler. Föreskrifter, anvisningar eller ordningsregler får inte ges en sådan form att de strider mot vad som stadgas i lagen.

20Statsliggaren, regeringsbeslut I:34, 2007-12-19.

21Förordning (1974:248) om kriminalvård i anstalt.

22Förordning (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården.

23Kriminalvårdens författningssamling 2006:20.

2 STYRNING AV KRIMINALVÅRDEN

2008/09:RFR9

Kriminalvårdens interna riktlinjer för anstaltsintagna kvinnor

Som ett resultat av en översyn av kvinnliga fångars situation i anstaltsorgani- sationen beslutade Kriminalvården i juni 1998 om riktlinjer24 för fängelse- dömda kvinnor. I riktlinjerna anges att strukturerad programverksamhet för kvinnor, i likhet med vad som gäller verksamheten för män, ska omfatta arbete, utbildning och speciella program som syftar till att bearbeta kriminali- tet och drogproblematik, dvs. brotts- och missbruksrelaterade program. Enligt riktlinjerna ska programmen uppfylla de krav och riktlinjer som gäller inom respektive område. Ett i princip likartat programutbud ska erbjudas både män och kvinnor samtidigt som programmen speciellt ska uppmärksamma kvin- nors särskilda behov inom de fyra områdena arbete och utbildning, föräldra- skap, ett oberoende liv samt hälsa.

Enligt uppgift från Kriminalvården pågår sedan ett par år tillbaka en över- syn av riktlinjerna för intagna kvinnor. Det är dock oklart när arbetet med att revidera riktlinjerna kommer att vara färdigt.25

2.3 Insyn i Kriminalvården

Från och med den 1 januari 2006 omorganiserades kriminalvården och den nya myndigheten Kriminalvården inrättades. Reformen innebar att de tidigare lokala kriminalvårdsmyndigheterna, Transporttjänsten och Kriminalvårdssty- relsen, avvecklades.

Kriminalvårdens insynsråd

Den 1 januari 2008 inrättades Kriminalvårdens insynsråd som ersätter Krimi- nalvårdens tidigare verksstyrelse. I förordningen med instruktion för Krimi- nalvården26 och myndighetsförordningen27 finns bestämmelser om insynsrå- det och dess sammansättning, uppgifter och ansvar. Av bestämmelserna framgår att rådet består av generaldirektören och ytterligare högst åtta leda- möter. Generaldirektören är rådets ordförande. Rådet ska utöva insyn i verk- samheten och ge myndighetschefen råd. Generaldirektören informerar insyns- rådet om bl.a. årsredovisningen, budgetunderlag, myndighetens verksamhets- plan och budget, säkerhetsläget, rapporter från externa och interna gransk- ningar, uppföljningsuppgifter enligt regleringsbrevet samt ärenden av större omfattning eller sådana som kan väcka stort massmedialt intresse. Enligt föreskrifterna bör föredragande i rådet vara ansvarig enhetschef eller region- chef eller den tjänsteman som berett ärendet. I övrigt bestämmer generaldi- rektören vilka tjänstemän som ska närvara. Vid sammanträde med insynsrådet ska föras protokoll, av vilket ska framgå dagordningspunkternas huvudsakliga innehåll.

24Kriminalvårdsstyrelsen (1998).

25Intervju, 2007-11-06.

262007:1172.

272007:515.

2008/09:RFR9

2 STYRNING AV KRIMINALVÅRDEN

I det nuvarande insynsrådet finns förutom generaldirektören för Kriminal- vården även fyra riksdagsledamöter och en f.d. riksdagsledamot som nu är verksam som advokat. Övriga tre ledamöter är tingsrättslagman, stabschef vid en statlig myndighet respektive 1:e vice ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Fem av de åtta ledamöterna i insynsrådet är kvinnor.28

Riksdagens ombudsmän

Riksdagens ombudsmän (JO) har till uppgift att kontrollera att myndigheter och deras tjänstemän följer gällande lagar och andra författningar i sin verk- samhet. Enligt sitt uppdrag ska JO vara ett extraordinärt organ dit medborgar- na kan vända sig när de inte får gehör för sina klagomål hos berörd myndighet eller andra instanser.

Utredningar som uppmärksammat frågan om tillsyn av Kriminalvården

Frågan om behovet av ett särskilt kontrollorgan för frihetsberövade har disku- terats i flera sammanhang. I samband med en granskning av kriminalvårdens effektivitet föreslog Statskontoret att tillsynen av kriminalvården borde flyttas till en ny myndighet utanför dåvarande Kriminalvårdsverket – Kriminalvårds- inspektionen. Inspektionens huvuduppgift föreslogs vara att granska att kri- minalvårdens verksamhet bedrivs enligt lag och förordning. Förslaget beräk- nades ha en positiv påverkan på effektiviteten i form av bättre rättssäkerhet. En förhoppning fanns även om att säkerheten för anställda och intagna skulle öka i samband med en sådan reform.29 Frågan aktualiserades senare även i granskningen av vissa rymningar från kriminalvårdsanstalter under 2004. Utredaren konstaterade att de dubbla roller som organisationen har genom att bedriva kriminalvård och samtidigt utöva tillsyn över samma verksamhet ledde till trovärdighetsproblem och brister i tillsynen av säkerhetsfrågorna. För att förbättra tillsynen och göra den fristående från den övriga verksamhe- ten föreslogs inrättandet av ett särskilt tillsynsorgan alternativt en särskild tillsynsenhet.30 Det kan även konstateras att Kriminalvårdens generaldirektör under uppföljningens gång i medierna har lyft fram frågan om behovet av en extern tillsyn av Kriminalvården.31

28Rådets sammansättning avser uppgift från oktober 2008.

29Statskontoret, Effektivitetsgranskning av kriminalvården, 2003:20.

30SOU 2005:6.

31T.ex. Dagens Nyheter, 2008-11-12.

2008/09:RFR9

3 Intagna i anstalt

Påföljder

Enligt brottsbalken avses med påföljd för brott straffen böter och fängelse samt villkorlig dom, skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård.32

Fängelse döms ut på viss tid eller på livstid. Det kortaste straff som kan dömas ut är 14 dagar, medan det längsta tidsbestämda straffet i normalfallet är tio år. En livstidsdömd kan efter att ha avtjänat tio år av livstidsstraffet ansöka om omvandling till fängelse på viss tid. Högsta domstolen har uttalat att en strafftid om 21 års fängelse i allmänhet torde få anses vara tillräcklig, i de fall en omvandling till 18 års fängelse inte kan anses möjlig på grund av brottets karaktär och svårhetsgrad med möjlighet att under särskilt försvåran- de omständigheter bestämma tiden till 24 års fängelse.33

Påföljdssystemet har genomgått relativt stora förändringar under de senas- te decennierna, vilket inneburit förändringar i sammansättningen av de intag- na. Således kan nämnas att det sedan 1988 finns möjlighet att förena en dom på skyddstillsyn med kontraktsvård samt att villkorlig dom sedan 1999 kan förenas med samhällstjänst.

Av brottsbalken följer att den som dömts till fängelse ska tas in i kriminal- vårdsanstalt för verkställighet av straffet.34 Fängelsestraff som uppgår till högst sex månader kan emellertid under vissa omständigheter verkställas i form av intensivövervakning med elektronisk kontroll, s.k. fotboja. Denna verkställighetsform som ursprungligen infördes 1997 har också påverkat sammansättningen av de intagna.

Utveckling över tid av andel intagna kvinnor och män

Det totala antalet dömda personer som tas in i anstalt har varierat under peri- oden 1970–2005. Antalet kvinnor som tas in i anstalt har flerdubblats sedan 1970. Sett till hur stor andel av de fängelsedömda som är kvinnor har en ökning skett från 1,6 % år 1970 till drygt 7 % (698 kvinnor) år 2007. Det är oklart om de reformer av påföljdssystemet som har genomförts särskilt har påverkat antalet intagna kvinnor.

321 kap. 3 § BrB.

33NJA 2008 s. 579.

3426 kap. 5 § BrB.

2008/09:RFR9 3 INTAGNA I ANSTALT

TABELL 1. DÖMDA KVINNOR OCH MÄN SOM TAGITS IN I ANSTALT UNDER ÅREN 1970–2005

År	1970	1975	1980	1985	1990	1995	2000	2005
Andel	1,6	1,9	3,3	4,0	4,6	5,5	6,0	6,7
kvinnor	1,6	1,9	3,3	4,0	4,6	5,5	6,0	6,7
kvinnor
Antal	172	186	397	546	727	747	549	717
Andel	98,4	98,1	96,7	96,0			94,0	93,3
män	98,4	98,1	96,7	96,0	95,4	94,5	94,0	93,3
Antal	10 374	9 653	11 657	12 989	15 106	12 897	8 629	9 939
Totalt
antal	10 546	9 839	12 054	13 535	15 833	13 644	9 178	10 656

Källa: Kriminalvårdsstyrelsen (1971), (1976), 1981), (1986), (1991), (1996), (2001) samt Kriminalvården (2006a).

Antalet nyintagna35 kvinnor i anstalt har under den senaste tioårsperioden (1998–2007) varierat mellan 533 och 775. Av samtliga dömda kvinnor som togs in i anstalt under 2006 var ungefär en femtedel (157 personer)36 utländs- ka medborgare.

Antal samtidigt inskrivna

Kriminalvården följer genom tvärsnittsstatistik antalet inskrivna klienter på anstalt. Som framgår av nedanstående tabell varierar antalet samtidigt in- skrivna klienter under den senaste femårsperioden. Antalet kvinnor som var inskrivna den 1 oktober varierade mellan 277 och 326 under perioden 2003– 2007 medan andelen varierade mellan 5,1 och 5,7 %.

TABELL 2. INSKRIVNA I ANSTALT EFTER KÖN, TVÄRSNITTSSTATISTIK PER DEN 1 OKTOBER

	2003		2004		2005		2006		2007
	Antal	Andel	Antal	Andel	Antal	Andel	Antal	Andel	Antal	Andel
	klienter	( % )	klienter	( % )	klienter	( % )	klienter	( % )	klienter	( % )
		( % )		( % )		( % )		( % )		( % )
Kvinnor	277	5,2	326	5,7	280	5,1	293	5,3	296	5,6
Män	5 043	94,8	5 396	94,3	5 228	94,9	5 240	94,7	4 979	94,4
Total	5 320	100,0	5 722	100,0	5 508	100,0	5 533	100,0	5 275	100,0

Källa: Kriminalvården, KVR.

De anstaltsintagnas åldersfördelning

Antalet intagna i den yngsta åldersgruppen (15–17 år) har som helhet minskat under perioden 1998–2007. Den viktigaste orsaken till detta är införandet av sluten ungdomsvård för ungdomar som begår grövre brott. I åldersgruppen 18–20 år har antalet intagna män ökat under samma period men 2007 minskat till samma nivå som 1998. För intagna kvinnor i denna åldersgrupp märktes en kraftig ökning 2003 då 30 kvinnor mellan 18 och 20 år togs in i anstalt. Därefter har antalet kvinnor i åldersgruppen minskat igen.

35Med nyintagna avses enligt Kriminalvårdens definition personer som påbörjat verk- ställighet av fängelsestraff.

36Kriminalvården (2007e).

3 INTAGNA I ANSTALT 2008/09:RFR9

För intagna kvinnor återfanns under 2007 mer än 60 % i åldersintervaller- na 30–49 år. Av de intagna männen tillhörde ca 49 % dessa åldersintervall. När det gäller åldersgruppen 60 år och äldre visar Kriminalvårdens statistik för den senaste tioårsperioden att antalet har ökat. Under 1998 togs 12 kvin- nor och 192 män i åldergruppen 60 år och äldre in i anstalt. Motsvarande antal för 2007 var 18 kvinnor och 331 män. Sett till andelen som togs in i anstalt i denna åldersgrupp ökade andelen kvinnor från 2,15 % till 3,55 % mellan åren 1998 och 2007.

Enligt Brottsförebyggande rådets statistik var drygt hälften (51 %) av de kvinnor som under 2007 togs in i anstalt 40 år eller äldre medan motsvarande andel för männen var 39 %. Den största skillnaden mellan könen återfinns i åldersgruppen 40–49 år då 35 % av kvinnorna och 23 % av männen tillhör denna åldersgrupp. Enligt Brottsförebyggande rådet hade således gruppen kvinnor som togs in i anstalt en högre genomsnittlig ålder än männen.37

TABELL 3. KVINNOR (K) OCH MÄN (M) DÖMDA TILL FÄNGELSE SOM TAGITS IN I ANSTALT, EFTER ÅLDER, ÅREN 1998–2007

Kön/Ålder	1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007
K 15–17	–	–	1	–	–	–	2	1	–	–
M 15–17	21	1	1	4	-	4	7	9	7	5
K 18–20	7	11	10	14	18	30	18	14	15	17
M 18–20	507	430	528	530	559	537	594	600	597	507
K 21–24	37	29	40	44	66	81	65	82	61	59
M 21–24	1 187	1 106	1 072	1 244	1 371	1 404	1 423	1 354	1 304	1 226
K 25–29	76	78	83	75	85	90	92	101	84	85
M 25–29	1 340	1 322	1 337	1 323	1 429	1 528	1 650	1 617	1 551	1 461
K 30–39	231	208	208	207	223	219	236	193	209	183
M 30–39	2 978	2 898	2 700	2 681	2 827	2 909	2 952	2 633	2 431	2 346
K 40–49	144	152	163	159	217	233	282	249	232	241
M 40–49	1 962	2 027	2 000	2 061	2 194	2 398	2 480	2 396	2 325	2 161
K 50–59	34	50	42	48	62	70	68	63	95	95
M 50–59	769	761	803	778	918	961	1 131	999	1 154	1 094
K 60–	12	5	2	7	10	7	12	14	15	18
M 60–	192	222	188	142	194	250	331	331	348	331
K Totalt	541	533	549	554	681	730	775	717	711	698
M Totalt	8 956	8 767	8 629	8 763	9 492	9 991	10 568	9 939	9 717	9 131
K/M
Totalt	9 497	9 300	9 178	9 317	10 173	10 721	11 343	10 656	10428	9 829

Källa: Brottsförebyggande rådet (Brå), Kriminalstatistik 2007.

37 Brå (2008a).

2008/09:RFR9 3 INTAGNA I ANSTALT

Åldersfördelning och återfall

Målet för verkställighet av påföljd är att påföljder ska verkställas på ett säkert, humant och effektivt sätt och att antalet återfall i brott ska minska.38 För att minska antalet återfall i brott bedriver Kriminalvården ett aktivt påverkansar- bete för de intagna med bl.a. behandlingsprogram, sysselsättning och möjlig- het för de intagna att förbättra bristande skolgång.

Kriminalvården konstaterar i sin rapport från 2005 om återfall inom ett år att då åldersgrupperna inte är så stora är det inte så enkelt att dra några slut- satser om återfallen bland kvinnor. I rapporten pekas på att kvinnorna totalt sett har en något lägre återfallsprocent än männen för varje år, utom för 2001, då en högre andel kvinnor än män återföll.39

TABELL 4. ÅTERFALL (FÄNGELSE) INOM ETT ÅR FÖRDELAT PÅ KVINNOR (K) OCH MÄN (M) SAMT ÅLDER 1995–2005

Ålder		1995			2000			2005
	Totalt	Antal	Andel	Totalt	Antal	Andel	Totalt	Antal	Andel
	antal	klienter	återfall	antal	klienter	återfall	antal	klienter	återfall
	klienter	som	(%)	klienter	som	(%)	klienter	som	(%)
		åter-			åter-			åter-
		fallit			fallit			fallit
K 15–17	–	–	–	–	–	–	1	0	0
M 15–17	18	14	78	1	0	0	6	1	0
K 18–20	16	2	13	7	0	0	12	3	25
M 18–20	610	190	31	369	142	38	410	144	35
K 21–24	63	11	17	39	11	28	57	19	33
M 21–24	1 689	410	24	967	338	35	1 158	323	28
K 25–29	129	48	37	77	23	30	81	22	27
M 25–29	2 309	589	26	1 180	420	36	1 420	387	27
K 30–34	153	36	24	88	33	38	90	27	30
M 30–34	2 206	663	30	1 257	485	39	1 189	343	29
K 35–44	244	60	25	190	66	35	203	55	27
M 35–44	3 203	915	29	2 482	872	35	2 317	692	30
K 45–54	90	11	12	76	16	21	151	44	29
M 45–54	1 765	292	17	1 283	323	25	1 494	397	27
K 55–	25	1	4	15	1	7	40	6	15
M 55–	561	28	5	450	60	13	612	102	17
K Totalt	720	169	23	492	150	30	635	176	28
M Totalt	12 370	3 101	25	7 989	2 640	33	8 606	2 389	28
KM Totalt	13 090	3 270	25	8 481	2 790	33	9 241	2 565	28

Källa: Kriminalvårdsstyrelsen (2005), Kriminalvården. e-brev 2008-11-27.

I Kriminalvårdens uppföljning av återfallen inom tre år för kvinnor och män som fått fängelsepåföljd under perioden 1994–2003 ges en redovisning av

38Regeringsbeslut I 34, 2007-12-19.

39Kriminalvårdsstyrelsen (2005).

3 INTAGNA I ANSTALT 2008/09:RFR9

återfallen för olika typer av huvudbrott. Redovisningen av återfallen sker med en uppdelning på om fängelsetiden varit kort (upp till två månader), medel- lång (två månader upp till två år) eller lång (två år eller längre) samt efter en åldersgruppering på unga (upp t.o.m. 24 år), medelålders (25–44 år) och äldre (45 år eller äldre).

TABELL 5. JÄMFÖRELSE AV GENOMSNITTLIG ANDEL ÅTERFALL INOM TRE ÅR EFTER HUVUDBROTT AVSEENDE 1994–2003 ÅRS KVINNO- RESPEKTI- VE MANSPOPULATIONER SOM FÅTT FÄNGELSEPÅFÖLJDER (SAM- MANSLAGNA BASTAL *)

Huvudbrott	Fängelse korttid		Fängelse, medeltid		Fängelse, långtid
Huvudbrott	Totalt	Andel	Totalt	Andel	Totalt	Andel
	antal	återfall	antal	återfall	antal	återfall
	klienter		klienter		klienter
Våldsbrott
– Kvinnor	101	29 %	240	30 %	81	21 %
– Män	5 040	29 %	10 261	44 %	1 655	42 %
Sexualbrott
– Kvinnor	0	–	7	0 %	4	0 %
– Män	91	24 %	941	13 %	1 032	13 %
Tillgreppsbrott
– Kvinnor	512	60 %	976	68 %	22	45 %
– Män	3 715	61 %	15 859	79 %	434	62 %
Rån, även
grovt
– Kvinnor	5	40 %	65	40 %	29	21 %
– Män	172	52 %	1 822	58 %	1 195	45 %
Rattfylleri,
även grovt
– Kvinnor	843	11 %	77	55 %	0	–
– Män	12 791	18 %	2 726	60 %	8	63 %
Narkotikabrott/
varusmuggling
– Kvinnor	176	41 %	739	57 %	239	22 %
– Män	1 682	40 %	6 856	58 %	2 392	28 %

*Antalet personer under startåren 1994–2003 (startår är frigivningsår) har samman- räknats till en gemensam population.

Källa: Kriminalvårdens redovisning om återfall (2008).

Sett till samtliga klienter visar Kriminalvårdens uppföljning av återfallen inom tre år att återfallsfrekvensen uppgick till 38 % för kvinnor som dömts till fängelsestraff på upp till två månader medan andelen var 34 % för män- nen. Återfallsfrekvensen var således något högre bland de korttidsdömda kvinnorna jämfört med männen. Andelen återfall uppgick för både kvinnor och män som dömts till fängelse mellan två månader och två år till 59 %. För dem som dömdes till långa fängelsestraff, dvs. två år eller mer, uppgick ande- len återfall inom tre år till 23 % för kvinnorna och 33 % för männen.

2008/09:RFR9 3 INTAGNA I ANSTALT

För en mer detaljerad redovisning av kriminalvårdens uppföljning av återfal- len för de kvinnor som avtjänat fängelsepåföljd under 1994–2003, se bilaga 4.

Åldersfördelning för förstagångsintagna

Den 1 oktober 1997 fanns 2 041 personer som var inskrivna i anstalt för första gången, varav 6,3 % var kvinnor. Den 1 oktober 2007, dvs. tio år senare, fanns 3 181 personer som var inskrivna i anstalt för första gången. Av dessa var 6,8 % kvinnor.40 Av de kvinnor som var intagna i anstalt den 1 oktober 2007 var knappt 73 % förstagångsintagna. Av de män som var intagna i an- stalt vid samma tidpunkt var knappt 60 % förstagångsintagna.

TABELL 6. ÅLDERSFÖRDELNING FÖR FÖRSTAGÅNGSINTAGNA, 1 OKTOBER 1997 OCH 2007

Ålder		Kvinnor				Män				Totalt
	1997		2007		1997		2007		1997		2007
	Antal/Andel		Antal/Andel		Antal/Andel		Antal/Andel		Antal/Andel		Antal/Andel
–17	0	0,0	0	0,0	7	0,4	1	0,0	7	0,3	1	0,0
18–20	4	3,1	5	2,3	97	5,1	131	4,4	101	4,9	136	4,3
21–24	18	14,1	21	9,8	243	12,7	381	12,9	261	12,8	402	12,6
25–29	12	9,4	35	16,3	306	16,0	509	17,2	318	15,6	544	17,1
30–34	18	14,1	28	13,0	335	17,5	426	14,4	353	17,3	454	14,3
35–44	46	35,9	62	28,8	534	27,9	717	24,2	580	28,4	779	24,5
45–54	25	19,5	49	22,8	282	14,7	526	17,7	307	15,0	575	18,1
55–	5	3,9	15	7,0	109	5,7	275	9,3	114	5,6	290	9,1
Summa	128	100	215	100	1 913	100	2 966	100	2 041	100	3 181	100

Källa: Kriminalvården, KVR.

Kriminalvården har uppmärksammat att det finns skillnader i ålder mellan gruppen kvinnor och män som tas in i anstalt för första gången. Enligt uppgift från Kriminalvården är de förstagångsintagna kvinnorna äldre och i många fall betydligt mer fysiskt och psykiskt nedgångna i jämförelse med de första- gångsintagna männen41, se även avsnitt 4 samt 6.7.

40Med förstagångsintagen avses enligt Kriminalvårdens definition att personen inte har varit intagen på anstalt de senaste fem åren.

41Kriminalvården, e-brev 2008-10-31.

3 INTAGNA I ANSTALT 2008/09:RFR9

TABELL 7. MEDEL- OCH MEDIANÅLDER FÖR FÖRSTAGÅNGSINTAGNA KVINNOR OCH MÄN, 1 OKTOBER 1997 OCH 2007

		Kvinnor					Män
	1997		2007		1997		2007
Medelålder förstagångsintagna	36,6	år	38,3	år	35,4	år	36,8	år
Medianålder förstagångsintagna	37	år	38	år	34	år	35	år

Källa: Kriminalvården, e-brev 2008-05-20.

När det gäller förstagångsintagnas brottslighet och sociala situation m.m. är det områden som Brå hittills inte har studerat. Enligt utvärderingsenheten har dessa områden inte heller varit föremål för mer specifika studier i övrigt i Sverige.42

Återfall bland lagförda debutanter

Brå redovisar statistik för återfall bland lagförda debutanter. Däremot har myndigheten hittills inte redovisat statistik avseende återfallen bland första- gångsintagna kvinnor och män i anstalt. När det gäller lagförda debutanter visar statistiken från Brå att skillnaden i återfall mellan könen är störst bland personer som inte tidigare lagförts för brott. År 2002 uppgick återfallsande- len, sett till en treårig uppföljningsperiod, till 14 % bland kvinnliga debutan- ter, vilket kan jämföras med 20 % bland manliga debutanter. För lagförda personer med tidigare brottsbelastning är könsskillnaderna mindre och varie- rar mellan 0 och 3 procentenheter. Enligt Brås statistik förekommer för vissa belastningsgrupper att återfallsandelen är större för kvinnor än för män. Detta mönster har varit likartat under hela perioden 1991–2002. Det bör i samman- hanget påpekas att antalet lagförda kvinnor är förhållandevis litet, i synnerhet inom grupperna med en högre brottsbelastning. Av drygt 20 300 lagförda personer 2002, som sedan tidigare hade lagförts vid minst tre tillfällen, ut- gjorde kvinnorna drygt 11 %.43

Korta verkställighetstider

En stor del av samtliga intagna avtjänar ett kortare fängelsestraff på upp till tre månader. Drygt hälften av kvinnorna avtjänar verkställighetstider upp till tre månader, vilket är en högre andel än för männen där drygt 40 % avtjänar verkställigheter upp till tre månader. Andelen narkotikamissbrukare bland nyintagna kvinnor och män var under 2006 nästan lika stor. Till och med 2003 var andelen narkotikamissbrukande anstaltsintagna kvinnor betydligt högre än bland männen, men siffrorna har därefter jämnats ut.44

Frågan om utdömda fängelsepåföljder för narkotikamissbrukare uppmärk- sammades av anstaltspersonalen i samband med att justitieutskottets uppfölj- ningsgrupp besökte anstalten Färingsö. Enligt personalen innebär utdömandet

42Brå, intervju 2008-09-18.

43Brå (2008a).

44Kriminalvården (2007a).

2008/09:RFR9 3 INTAGNA I ANSTALT

av korta verkställighetstider om ett till tre månader att möjligheterna att för dessa klienter bedriva någon behandlingsverksamhet försvåras avsevärt. Detta i sin tur innebär att missbrukarna återkommer gång på gång och att de under den korta verkställighetstiden inte hinner med mycket mer än att klara av att gå upp i vikt. För att kunna åstadkomma en bestående påverkan behövs enligt personalen behandlingsinsatser om åtminstone tre till sex månader. 45

Även om de alternativa påföljder som har införts har inneburit att antalet korttidsdömda i anstalt har minskat avtjänar 70 % av de intagna kvinnorna verkställigheter på upp till ett halvår och mer än 80 % av kvinnorna avtjänar verkställigheter som uppgår till högst ett år. Detta kan jämföras med män som avtjänar fängelsestraff där 58 % av dem avtjänar korta straff på upp till sex månader och drygt 77 % avtjänar verkställigheter upp till ett år.

TABELL 8. VERKSTÄLLIGHETSTIDER FÖR NYINTAGNA KVINNOR OCH MÄN I ANSTALT, 2001–2007 (GRÅ FÄLT AVSER KVINNOR OCH VITA FÄLT AVSER MÄN)

Verkställighetstid	2001		2003		2005		2007
	Antal	Andel	Antal	Andel	Antal	Andel	Antal	Andel
		(%)		(%)		(%)		(%)
T<2 mån	171	30,8	285	39,0	272	37,9	268	38,4
	2 234	25,5	2 824	28,3	2 840	28,6	2 721	29,8
2 mån	63	11,4	80	11,0	75	10,5	89	12,8
	892	10,2	974	9,7	997	10,0	952	10,4
3 mån	114	20,6	147	20,1	127	17,7	132	18,9
	2 045	23,3	2 142	21,4	1 868	18,8	1 625	17,8
6 mån	111	20,0	102	14,0	118	16,5	108	15,5
	1 739	19,8	1 995	20,0	1 992	20,0	1 789	19,6
1 år	61	11,0	67	9,2	64	8,9	37	5,3
	1 022	11,7	1 120	11,2	1 178	11,8	863	9,5
2 år	23	4,2	30	4,1	35	4,9	34	4,9
	522	5,9	549	5,5	629	6,3	730	8,0
4 år	10	1,8	17	2,3	19	2,6	26	3,7
	261	2,9	324	3,2	365	3,7	360	3,9
10 år	1	0,2	2	0,3	7	1,0	3	0,4
	51	0,6	64	0,6	70	0,7	76	0,8
Livstid	–	–	–	–	–	–	1	0,1
	7	0,1	11	0,1	19	0,1	15	0,2
Totalt	554	100	730	100	717	100	698	100
	8 763	100	9 991	100	9 939	100	9 131	100

Källa: Brottsförebyggande rådet (Brå), Kriminalstatistik 2007.

Verkställighetstider – livstid

När det gäller det totala antalet livstidsdömda intagna har en ökning skett från 30 personer 1990 till 159 personer i mars 2008. Den yngste som avtjänar

45 Uppföljningsgruppens studiebesök vid kvinnoanstalten Färingsö, 2008-03-26.

3 INTAGNA I ANSTALT 2008/09:RFR9

livstidsstraff var 22 år vid mättillfället i mars 2008 och den äldste 79 år. Av de personer som för närvarande avtjänar livstidsstraff i svenska anstalter är fyra kvinnor. År 1997 började den första kvinna som dömts till livstidsstraff i Sverige att avtjäna sin verkställighet. Samtliga av dem som i mars 2008 av- tjänar livstidsstraff gör detta för mord (inklusive medhjälp, försök och anstif- tan till mord).

Skillnader i återfall mellan kvinnor och män som avtjänat verkställighet i anstalter

Enligt Brottsförebyggande rådet är det svårt att studera andelen återfall bland fängelsedömda personer eftersom de fängelsedömda personernas möjlighet till återfall är begränsad under den tid de är frihetsberövade. Den s.k. inkapa- citeringseffekten46 är större vid längre fängelsestraff. Enligt Brottsförebyg- gande rådet är andelen återfall bland fängelsedömda personer som störst för dem som dömts till medellånga fängelsestraff på mer än två månader och upp till ett halvår. Av de fängelsedömda 2002 med en strafftid inom detta intervall återföll 73 % inom en treårsperiod. Andelen återfall sjunker därefter med stigande strafftid. Den lägsta andelen återfall inom tre år återfanns bland gruppen personer som 2002 dömdes till fängelsestraff på mer än två år. I denna grupp återföll 24 % inom tre år. Enligt Brottsförebyggande rådet kan detta till viss del förklaras av att dessa personer var frihetsberövade under en större del av den treåriga uppföljningsperioden. Av de personer som 2002 dömdes till kortare strafftider på högst två månader återföll omkring 60 % inom tre år från ingångslagföringen.47

TABELL 9. ÅTERFALL I BROTT INOM TRE ÅR BLAND KVINNOR OCH MÄN SOM DÖMTS TILL FÄNGELSE SOM HUVUDPÅFÖLJD 2002, EFTER DEN UT- DÖMDA STRAFFTIDENS LÄNGD

Utdömd straff-	Antal	Andel	Antal	Andel	Antal	Andel
tidslängd	fängelse-	återfall	fängelse-	återfall	fängelse-	återfall
	dömda	inom	dömda	inom	dömda	inom
	kvinnor	3 år	män	3 år	(samtliga)	3 år
T=2 mån	551	64 %	5 651	60 %	6 202	60 %
2 mån=4 mån	156	71 %	2 249	74 %	2 405	73 %
4 mån=6 mån	89	71 %	1 248	70 %	1 337	70 %
6 mån=1 år	115	57 %	1 792	65 %	1 907	65 %
1 år=2 år	60	38 %	1 082	56 %	1 142	55 %
2 år	32	13 %	933	25 %	965	24 %
Totalt	1 003	62 %	12 955	61 %	13 958	61 %

Källa: Brottsförebyggande rådet (Brå), Kriminalstatistik 2007.

Enligt Kriminalvårdens analyser kännetecknas de högsta återfallen bland kvinnor av personer som är dömda för tillgreppsbrott eller narkotikabrott, är

46Med inkapaciteringseffekten avses att möjligheten till återfall begränsas under den tid en person är frihetsberövad.

47Brå (2008a).

2008/09:RFR9 3 INTAGNA I ANSTALT

tidigare belastade av anstaltsvistelse, har frigivits från ett medellångt fängel- sestraff och är medelålders eller äldre. De lägsta återfallen bland kvinnorna kännetecknas enligt Kriminalvården av personer som är helt obelastade av kriminalvård, dömda för rattfylleri och dömda till villkorlig dom med sam- hällstjänst eller verkställt IÖV (fotboja). Se även bilaga 4.48

48 Kriminalvården (2008d).

2008/09:RFR9

4 Intagna kvinnors levnadssituation, missbruk och brottslighet

4.1 Intagna kvinnors levnadssituation

I en bok om kvinnlig brottslighet från 2006 pekar författarna på att kvinnor som begår brott avviker från den kvinnliga normen, men inte heller uppfyller den manliga. När kvinnors brottslighet kommer upp på agendan så sker det enligt författarna alltid med utgångspunkt från deras bakgrund och eventuella problem i deras livssituation. En kriminell mans bakgrund eller person väcker enligt författarna däremot inte alls samma intresse.49

Faktorer av betydelse för att kunna ta sig ur kriminalitet

För att utveckla kunskaperna om vilka faktorer som kan påverka återfall i brott har Kriminalvårdens forskningskommitté delfinansierat en studie av hur man avbryter en brottslig karriär. Studien avsåg män och publicerades 2005 med syftet att belysa bl.a. varför vissa gravt kriminella män upphör med sin brottslighet. De samlade resultaten i studien visade på att några av de faktorer som har betydelse för att en person ska kunna ta sig ur en kriminell karriär är att det inte bör föreligga ett pågående missbruk, att det måste finnas någon form av stöttande socialt nätverk kring personen, att man måste ha en bostad, att det får anses nödvändigt att en uppluckrad kriminell identitet hos individen föreligger liksom även förändrade värderingar.50 Någon motsvarande studie av kvinnor har hittills inte initierats av Kriminalvården.

Hem- och uppväxtförhållanden

På uppdrag av dåvarande Kriminalvårdsstyrelsen genomförde forskare vid kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet under senare hälften av 1990-talet en undersökning av fångars levnadsförhållanden. Projektet påbörjades 1995 och resulterade i en rapport som presenterades 1999 och innefattade en kartläggning av levnadssituationen för personer som dömts till fängelse. Undersökningens inriktning var att belysa under vilka förhållanden dessa personer lever när de befinner sig i frihet ute i samhället.

När det gäller uppväxtförhållanden konstaterade forskarna att intagna kvinnor i större utsträckning kommer från arbetarhem jämfört med intagna män och att denna skillnad inte förklaras av den åldersskillnad som finns mellan intagna kvinnor och män. När det gäller hemförhållanden under upp- växten fann forskarna att dessa inte skilde sig åt mellan intagna kvinnor och män. Nästan hälften av de intagna kvinnorna, jämfört med en tredjedel av männen, hade dock upplevt missbruk inom familjen under uppväxttiden där någon förälder haft alkohol- eller andra missbruksproblem. Av de intagna

49Kordon och Wetterqvist (2006).

50Rydén-Lodi, Stattin,och af Klinteberg (2005).

2008/09:RFR9 4 INTAGNA KVINNORS LEVNADSSITUATION, MISSBRUK OCH BROTTSLIGHET

kvinnorna hade 22 % varit i kontakt med polis innan de fyllde 16 år på grund av att de begått brott, vilket kan jämföras med hälften av de intagna männen. Av de intagna kvinnorna och männen hade närmare en tredjedel blivit om- händertagna av de sociala myndigheterna före 16 års ålder. För kvinnorna var de vanligaste anledningarna till att de blivit omhändertagna missbruk samt familjeproblem medan det för männen var kriminalitet samt familjeproblem.51

Kriminalitet och missbruk hos partner

Av samtliga kvinnor som genomgick ASI-utredning52 inom Kriminalvården mellan 2003 och september 2008 uppgav 28 % att de lever med en partner som sysslar med brott. Det kan jämföras med 4 % av de utredda männen. När det gäller narkotikaanvändning uppgav 31 % av de ASI-utredda kvinnorna att de lever tillsammans med en partner som använder narkotika. Motsvarande andel för männen var 8 %.53

Försörjning

När det gäller hur många av dem som avtjänade tid i anstalt under 2007 som hade arbete innan anstaltsvistelsen, finns enligt Kriminalvården i dagsläget inte några uppgifter med en säkerställd statistisk kvalitet som kan användas för att belysa detta.54

Enligt en studie av samtliga kvinnor som frigavs från anstalt 1992 respek- tive 2002 minskade andelen kvinnor som hade en anknytning till arbetsmark- naden under tioårsperioden. Andelen kvinnor som hade sin huvudsakliga försörjningskälla från socialbidrag och pension ökade i stället under perioden (se tabell nedan). Enligt studien hade försörjningssituationen för kvinnorna inte förbättrats i någon större utsträckning jämfört med situationen före an- staltsvistelsen.55

TABELL 10. INTAGNA KVINNORS FÖRSÖRJNING FÖRE ANSTALTSVISTELSEN, ÅREN 1992 OCH 2002*

Huvudsaklig försörjningskälla före anstaltstiden	1992	2002
Socialbidrag	45 %	49 %
Arbete/a-kassa	20 %	13 %
Pension/sjukbidrag	10 %	21 %
Sjukpenning	8 %	2 %

* Avser kvinnor som frigavs under oktober månad åren 1992 respektive 2002. Källa: Kling och Gustavsson (2004).

51Nilsson och Tham (1999).

52ASI (Addiction Severity Index) är ett intervjuinstrument för att dokumentera och systematisera uppgifter om intagna missbrukare m.fl. med avseende på behov av rehabilitering och behandling.

53Kriminalvården, e-brev 2008-11-03.

54Kriminalvården, e-brev 2008-05-20.

55Kling och Gustavsson (2004).

4 INTAGNA KVINNORS LEVNADSSITUATION, MISSBRUK OCH BROTTSLIGHET 2008/09:RFR9

I en studie som genomfördes 1997 av intagnas levnadsförhållanden uppgav en dryg tredjedel av kvinnorna och hälften av de tillfrågade männen att de hade haft arbete någon gång under det senaste året före frihetsberövandet.56

Boende

Den tidigare refererade studien från 2004 visar att de intagna kvinnornas anknytning till bostadsmarknaden försämrades under perioden 1992–2002. År 1992 hade ca 80 % av kvinnorna stadigvarande bostad medan andelen som hade detta 2002 hade minskat till 60 %. Bostadslösheten ökade från 6 % år 1992 till 14 % 2002. Andelen kvinnor som hade tillfälliga bostadslösningar ökade under samma period från 14 % till 25 %.57

TABELL 11. INTAGNA KVINNORS BOENDESITUATION, ÅREN 1992 OCH 2002*

	1992	2002
Stadigvarande bostad	80 %	60 %
Tillfälliga bostadslösningar	14 %	25 %
Bostadslöshet	6 %	14 %
Antal frigivna kvinnor under oktober månad	53	55

* Avser kvinnor som frigavs under oktober månad åren 1992 respektive 2002. Källa: Kling och Gustavsson (2004).

När det gäller vräkning visar en undersökning från 1999 av intagnas levnads- förhållanden att 45 % av de intagna kvinnorna någon gång hade blivit vräkta, vilket kan jämföras med en dryg fjärdedel av de manliga intagna. Den vanli- gaste orsaken till att männen blivit vräkta var utebliven betalning av hyra, medan den vanligaste orsaken för kvinnorna var att de störde sina grannar.58

Ansamling av problem bland intagna kvinnor och män

I studien av intagnas levnadsförhållanden redovisas ett antal skillnader mellan intagna kvinnor och män. Innan frihetsberövandet saknade närmare tre fjär- dedelar av de kvinnor som ingick i studien sysselsättning, vilket kan jämföras med drygt hälften av männen. Studien visar vidare att en större andel av de intagna kvinnorna hade ekonomiska svårigheter och missbruksproblem jäm- fört med de intagna männen.

56Nilsson och Tham (1999).

57Kling och Gustavsson (2004).

58Nilsson och Tham (1999).

2008/09:RFR9 4 INTAGNA KVINNORS LEVNADSSITUATION, MISSBRUK OCH BROTTSLIGHET

TABELL 12. ANDEL INTAGNA MED PROBLEM AVSEENDE BOENDE SYSSELSÄTT- NING, EKONOMI OCH MISSBRUK

Problemfaktorer	Kvinnor	Män
Bostadslös	22 %	15 %
Ej ordnad sysselsättning	73 %	56 %
Ekonomiska svårigheter	74 %	59 %
Missbruk	69 %	55 %

Källa: Nilsson (2002).

Forskarna menade att situationen är särskilt anmärkningsvärd för de intagna kvinnorna där mer än hälften av dessa, jämfört med ungefär en tredjedel av männen, hade tre eller fler ansamlade problem. Mot bakgrund av problemens karaktär pekar både förekomsten och ansamlingen av olika problem enligt forskarna på svåra levnadsförhållanden och en mycket svår social situation. Endast 17 % av de intagna kvinnorna hade före frihetsberövandet haft syssel- sättning, bostad samt inget missbruk eller ekonomiska problem.59

Enligt en magisteruppsats från 2003 där psykosociala bakgrundsfaktorer jämfördes mellan kvinnliga och manliga förövare av dödligt våld perioden 1995–2001 hade de kvinnliga förövarna fler försvårande omständigheter i sin uppväxt än de manliga. De kvinnliga förövarna hade också i högre utsträck- ning än de manliga varit utsatta för hot och våld och sökt hjälp före det aktu- ella brottet.60

4.2 Missbruk

Könsskillnader

Under 2007 togs 6 057 narkotikamissbrukare in på de svenska anstalterna. Enligt Kriminalvårdens statistik har andelen nyintagna narkotikamissbrukare

ökat från att 1997 ha omfattat 47 % till att 2007 omfatta 62 % av de nyintag- na.61

Enligt Kriminalvårdens statistik var andelen narkotikamissbrukande fäng- elsedömda kvinnor väsentligt högre jämfört med andelen män fram t.o.m. 2003. Detta bekräftas i en studie avseende intagnas levnadsförhållanden base- rad på en undersökning av ett urval intagna 1997 där det konstateras att 63 % av de intagna kvinnorna före frihetsberövandet hade haft ett regelbundet missbruk av narkotika, vilket kan jämföras med 45 % av de intagna männen. Enligt studien återspeglas kvinnornas missbruksproblem även i skillnader i brottslighet. Av de intagna kvinnor som intervjuades i undersökningen hade betydligt fler narkotikabrott som huvudbrott62 jämfört med männen.63

59Nilsson (2000).

60Yourstone.

61Kriminalvården, e-brev 2008-08-05.

62Med huvudbrott avses det allvarligaste brottet en person dömts till i det fall personen döms för olika brott i samma dom.

63Nilsson (2002).

4 INTAGNA KVINNORS LEVNADSSITUATION, MISSBRUK OCH BROTTSLIGHET 2008/09:RFR9

Under 2007 var andelen narkotikamissbrukare bland fängelsedömda kvinnor och män enligt Kriminalvården i det närmaste lika stor, då 64 % av de nyintag- na fängelsedömda kvinnorna och 61 % av männen var narkotikamissbrukare.64

I Kriminalvårdens slutredovisning av den särskilda narkotikasatsningen 2002–2007 anges att både den fysiska och psykiska ohälsan är stor bland kriminalvårdens narkotikamissbrukare. Myndigheten konstaterar vidare att kvinnornas missbruksproblem är allvarligare än männens samt att de har en mer komplex problematik kopplad till missbruket.65

Åldersskillnader och tidig missbruksdebut

För de narkotikamissbrukare som togs in i anstalt under 2006 fanns ålders- mässiga skillnader mellan kvinnor och män. Medianåldern för de narkotika- missbrukande kvinnorna som togs in i anstalt under 2006 var 41 år, vilket kan jämföras med 36 år för männen. Knappt 7 % av de missbrukande männen som togs in i anstalt under 2006 tillhörde åldersgruppen 18–20 år. Det åter- fanns inte några kvinnor i denna åldersgrupp.66

TABELL 13. ANTAL NARKOTIKAMISSBRUKARE SOM TAGITS IN I ANSTALT ÅREN 1998–2006, EFTER ÅLDER OCH KÖN

Ålder	1998		2000		2002		2004		2006
(år)	Män	Kvin-	Män	Kvin-	Män	Kvin-	Män	Kvin-	Män	Kvin-
		nor		nor		nor		nor		nor
15–17	11	–	–	–	–	–	–	–	–	–
18–20	228	5	347	5	358	4	357	9	398	–
21–24	668	22	593	34	930	46	924	45	916	27
25–29	739	60	733	65	885	67	1051	66	1031	47
30–34	960	92	866	90	927	77	843	78	756	58
35–44	1456	142	1456	95	1806	206	1845	194	1591	166
45–54	473	26	607	44	781	74	919	85	1039	118
55–64	103	41	120	9	100	4	194	4	201	7
S:a	4638	351	4722	342	5787	478	6133	481	5932	423

Källa: Kriminalvården, uttag ur KLAS-KVA, Enkätundersökning.

I en forskningsstudie från anstalten Färingsö tas bl.a. problemen med en tidig missbruksdebut upp. Flera av kvinnorna i studien hade börjat med droger tidigt och därmed, enligt forskarna, levt i en overklighet under hela tonårsti- den. Då människor vanligtvis förväntas lära sig mycket under tonårsperioden om att hantera livet finns enligt studien risk för betydande kunskapsbrister bland dessa kvinnor. Forskarna menade att denna kunskapsbrist kan vara ett

dolt handikapp som även kan inverka negativt på de intagnas självförtroen- de.67

64Kriminalvården, e-brev 2008-08-05.

65Kriminalvården (2008f).

66Kriminalvården (2007a).

67Swahnberg och Wijma (2007).

2008/09:RFR9 4 INTAGNA KVINNORS LEVNADSSITUATION, MISSBRUK OCH BROTTSLIGHET

Finansiering av narkotikamissbruk

Vid uppföljningsgruppens besök vid anstalten Färingsö togs frågan om kvin- nors möjligheter att finansiera sitt narkotikamissbruk upp. Enligt personalen är det vanligt bland de unga kvinnorna att de inledningsvis får sitt drogbehov tillgodosett av en partner eller motsvarande. När missbruket fördjupas och börjar sätta spår hos kvinnan förändras även möjligheterna att få droger. För en del av kvinnorna leder detta vidare in i prostitution. Enligt personalen på Färingsö är det dock få kvinnor som erkänner att de prostituerat sig. När en missbrukande kvinna blir äldre och inte har möjlighet att finansiera sitt miss- bruk på annat sätt innebär detta att ett nästa steg blir att t.ex. sälja droger till andra eller begå andra typer av brott.68

Den särskilda narkotikasatsningen

För att förebygga och motverka narkotikamissbruk och bl.a. komma till rätta med narkotikaproblemen bland kriminalvårdens klienter beslutade riksdagen i enlighet med regeringens förslag i april 2002 om en särskild handlingsplan mot narkotika. För att genomföra handlingsplanen avsattes totalt 325 miljoner kronor under tre år.69 Den särskilda narkotikasatsningen innebar för Krimi- nalvårdens del att myndigheten tillfördes särskilda resurser om 100 miljoner kronor för 2002–2004 för att bekämpa narkotikamissbruket bland kriminal- vårdens klienter. Kriminalvårdens arbete mot narkotika har framför allt inrik- tats mot att intensifiera behandlings- och påverkansinsatserna och att arbeta mer med differentiering av narkotikamissbrukare. Som ett led i Kriminalvår- dens arbete mot narkotika har en koncentration skett sedan början av 2006 som inneburit att sju behandlingsanstalter inrättats där arbetet ska ske efter principen om terapeutiska samhällen i anstalt. Två av dessa behandlingsan- stalter, Färingsö och Sagsjön, är för kvinnor. De övriga behandlingsanstalter- na – Gävle, Helsingborg, Högsbo, Roxtuna och Österåker – är mansanstalter. Roxtunaanstalten lades ned hösten 2007 och verksamheten fördes över till en behandlingsavdelning på Skänningeanstalten. Därmed finns för närvarande totalt sex behandlingsanstalter. Dessutom finns totalt 13 behandlingsavdel- ningar, varav en finns på Hinseberg.70

Förändringar i anstaltsklimatet efter narkotikasatsningen

På Brottsförebyggande rådets uppdrag har Kriminalvården under 2007 ge- nomfört en s.k. klimatmätning på de anstalter som blivit behandlingsanstalter. Enligt Brå visar klimatmätningen att det faktum att anstalterna blivit behand- lingsanstalter hittills inte tycks ha inneburit att vårdklimatet förbättrats på dem. Sett till respektive anstalt visar resultaten att det finns stora skillnader när det gäller hur väl de olika anstalterna har lyckats i sitt arbete. Enligt resul- taten från klimatundersökningen har mansanstalterna Gävle och Högsbo det

68Uppföljningsgruppens studiebesök vid kvinnoanstalten Färingsö, 2008-03-26.

69Prop. 2001/02:91, bet. 2001/02:SoU15.

70Kriminalvårdens placeringsenhet, telefonsamtal 2008–10–01.

4 INTAGNA KVINNORS LEVNADSSITUATION, MISSBRUK OCH BROTTSLIGHET 2008/09:RFR9

mest positiva klimatet. Kvinnoanstalterna Färingsö och Sagsjön utgör till- sammans med mansanstalten Helsingborg en mellangrupp där de intagna uttrycker negativa synpunkter avseende bl.a. programutbud och personalbrist, men även ger svar som tyder på att det finns uppskattad personal. Av resulta- ten från klimatmätningen vid mansanstalten Österåker framgår att en stor del av de intagna är mycket negativa till förhållandena på anstalten.71

I en redovisning av drogsituationen vid bl.a. anstalterna konstaterade Kri- minalvården att den då pågående narkotikasatsningen har inneburit att trots att antalet narkotikamissbrukare som kommer till kriminalvårdens anstalter har ökat något under perioden, har problemen med narkotika i anstalt minskat.72

Brå har i en utvärdering av Kriminalvårdens särskilda narkotikasatsning 2002–2004 studerat bl.a. satsningens effekter på återfall i brott. Enligt Brå gick det inte att under uppföljningstiden utläsa några effekter av narkotika- satsningen på återfallen i brott förutom för den grupp intagna som efter sats- ningen varit på en behandlingsavdelning och deltagit i ett program. De åter- föll något senare under sin uppföljningsperiod än en matchad kontrollgrupp som frigavs före satsningen. Brå poängterade samtidigt att man av flera skäl bör vara försiktig med att tolka skillnaden som ett resultat av satsningen. I

rapporten gjordes ingen uppdelning av resultaten för kvinnor respektive män.73

Regeringen har därefter gett Brå i uppdrag att göra en förnyad utvärdering av Kriminalvårdens narkotikasatsning efter att den koncentrerats till sex be- handlingsanstalter.74 Rapporten, som publicerades i september 2008, fokuse- rar på den fortsatta satsningens effekter på missbrukarnas återfall i brott. Brå konstaterar i rapporten att det är signifikanta skillnader i återfall mätt i ny lagföring mellan behandlingsgruppen och kontrollgruppen. Med en uppfölj- ningstid om tolv månader återfaller 50 % av personerna i behandlingsgruppen i ny lagföring jämfört med 58 % av kontrollgruppen. Skillnaderna i återfall avser däremot endast manliga intagna. Enligt Brå återfaller kvinnorna i be- handlingsgruppen i lika stor utsträckning som de i kontrollgruppen. Möjliga orsaker till detta skulle enligt Brå kunna vara att kvinnliga narkotikamissbru- kare har en svårare social situation totalt sett och att insatserna på behand- lingsavdelningarna i större utsträckning än för männen är otillräckliga när det gäller att påverka deras möjligheter att klara sig efter frigivningen. En annan möjlig orsak är att kvinnorna i kontrollgruppen i större utsträckning än män- nen i kontrollgruppen fick ta del av liknande insatser som kvinnorna i behand- lingsgruppen.75

71Brå (2007).

72Kriminalvården (2007a).

73Brå (2005a).

74Förutom vid behandlingsanstalterna bedrivs även en stor del av behandlingsinsatser- na vid de behandlingsavdelningar som finns inom Kriminalvården.

75Brå (2008b).

2008/09:RFR9 4 INTAGNA KVINNORS LEVNADSSITUATION, MISSBRUK OCH BROTTSLIGHET

4.3 Intagna kvinnors brottslighet

Misstänkta och lagförda under 2007

De flesta som misstänks för brott är män. Kvinnornas andel av det totala antalet misstänkta har dock ökat över tid. År 1975 utgjorde kvinnorna 11 % av samtliga personer som misstänktes för brott. Tjugo år senare (1995) upp- gick motsvarande andel till 18 %. Under 2007 utgjorde kvinnorna andelsmäs- sigt ca 20 % av samtliga misstänkta personer. Även när det gäller lagförda personer är kvinnorna i minoritet. Av samtliga personer som lagfördes 2007 var ca 17 % kvinnor. 76

Huvudbrott som de intagna har begått

Av de ca 700 kvinnor som togs in i anstalt 2007 var drygt hälften dömda för att ha begått narkotikabrott/smuggling och/eller tillgreppsbrott. Det kan jäm- föras med de dömda männen där dessa brott utgjorde ca 42 %. Kvinnor som tas in i anstalt är oftare dömda för narkotikabrott än män. Ungefär 26 % av kvinnorna och 20 % av de män som togs in i anstalt 2007 hade dömts för narkotikabrott.77 En jämförelse som Kriminalvården har gjort för 2006 avse- ende kvinnor och män som dömts för narkotikabrott som huvudbrott visar att 6 % av kvinnorna dömdes till fyra års fängelse eller mer medan 8 % av män- nen dömdes till samma strafftid.78

Enligt Brås kriminalstatistik är de vanligaste brotten, där både kvinnor och män relativt sett har höga antal brott, tillgreppsbrott, narkotikabrott och tra- fikbrott. Sett till könsfördelningen för olika brottstyper visar Brås statistik att andelen intagna män är större än andelen kvinnor för samtliga brottstyper. Männens andel är allra störst när huvudbrottet är våldtäkt, skatte- och borge- närsbrott, misshandel, rån samt biltillgrepp. Bland samtliga personer som dömts för dessa brottstyper som huvudbrott och som tagits in i anstalt under 2007 var mellan 97 och 100 % män. De brottstyper där kvinnornas andel var störst var förskingring (15 %), förfalskningsbrott (15 %), olovlig körning (13 %) samt mened (13 %).

76Brå (2008a).

77Brå (2008a).

78Kriminalvården (2007a).

4 INTAGNA KVINNORS LEVNADSSITUATION, MISSBRUK OCH BROTTSLIGHET						2008/09:RFR9
TABELL 14. ANTAL KVINNOR (K) OCH MÄN (M) DÖMDA TILL FÄNGELSE SOM INTAGITS I AN-
STALT EFTER HUVUDBROTT, (1997–2007)
		1997	1999	2001	2003	2005	2007
Brott mot brottsbalken
3 kap. Brott mot liv och hälsa	Kvinnor	37	44	40	60	64	56
	Män	1 448	1 440	1 365	1 713	1 303	1 402
– Därav mord och dråp	Kvinnor	8	6	2	6	13	10
	Män	59	59	47	110	98	95
– Misshandel, grov misshandel	Kvinnor	12	14	13	21	25	21
	Män	285	309	361	490	427	482
6 kap. Sexualbrott	Kvinnor	–	3	2	4	5	2
	Män	165	204	180	237	326	312
8 kap. Tillgreppsbrott	Kvinnor	142	155	159	244	166	158
	Män	2 828	2 816	2 647	3 062	2 087	1 817
– Därav grov stöld	Kvinnor	28	35	33	57	31	41
	Män	603	554	534	572	444	402
– Rån, grovt rån	Kvinnor	8	7	10	8	11	14
	Män	272	313	399	451	444	406
9 kap. Bedrägeri och annan
oredlighet	Kvinnor	53	54	45	39	53	37
	Män	528	507	527	381	516	387
13–15 kap. Brott mot allmänheten	Kvinnor	17	14	20	33	24	31
	Män	198	195	231	303	227	173
16–20 kap. Brott mot staten	Kvinnor	15	17	14	21	31	24
	Män	483	511	460	650	627	567
Övriga brott mot brottsbalken	Kvinnor	15	17	19	16	22	20
	Män	379	451	493	581	568	436
Samtliga brott mot brottsbalken	Kvinnor	279	304	299	417	365	328
	Män	6 135	6 232	5 993	7 005	5 664	5 094
Brott mot specialstraffrättliga författningar
Trafikbrottslagen	Kvinnor	97	103	96	155	155	147
	Män	1 674	1 725	1 659	2 070	1 882	1 544
– Därav rattfylleri, grovt rattfylleri	Kvinnor	67	50	53	50	64	69
	Män	1 338	1 241	1 074	1 112	1 186	1 025
Narkotikastrafflagen	Kvinnor	96	101	120	150	143	178
	Män	1 146	1 228	1 398	1 542	1 617	1 823
– Därav grovt narkotikabrott	Kvinnor	20	18	21	30	18	22
	Män	252	219	333	355	292	258
Övriga specialstraffrättsliga
författningar	Kvinnor	29	22	20	43	55	44
	Män	658	648	826	834	776	670
Samtliga brott mot specialstraff-
rättsliga författningar	Kvinnor	222	229	255	313	352	370
	Män	3 478	3 601	3 878	4 446	4 275	4 037
Samtliga brott	Kvinnor	501	533	554	730	717	698
	Män	8 611	8 767	8 763	9 991	9 939	9 131

Källa: Brottsförebyggande rådet (Brå), Kriminalstatistik 2007.

2008/09:RFR9 4 INTAGNA KVINNORS LEVNADSSITUATION, MISSBRUK OCH BROTTSLIGHET

När det gäller brott mot liv och hälsa togs under 2007 totalt 10 kvinnor (9,5 %) och 95 män (90,5 %) in i anstalt för mord eller dråp, medan 21 kvin- nor (4,2 %) och 482 (95,8 %) män togs in i anstalt för misshandel eller grov misshandel. För rån eller grovt rån togs 14 kvinnor (3,3 %) och 406 män (96,7 %) in i anstalt.

Även om män begår fler brott än kvinnor, så ökar kvinnors brottslighet, procentuellt sett, mer än mäns. Under 2007 stod en kvinna som misstänkt för mer än vart tionde hot- eller våldsbrott i Sverige. Mellan 1995 och 2007 har antalet kvinnor som misstänks för hot- och våldsbrott ökat med 86 %, vilket kan jämföras med en ökning om 26 % bland männen. I faktiskt antal personer innebär ökningen att det var 2 166 fler kvinnor och 6 604 fler män 2007 jäm- fört med 1995 som misstänktes för hot- och våldsbrott.79

En mycket liten andel av dem som tas in i anstalt för sexualbrott är kvin- nor. Under 2007 togs 2 kvinnor och 312 män in i anstalt för sexualbrott. I ett fall från juni 2008 dömdes en kvinna till sex års fängelse för grov våldtäkt, rån och olaga frihetsberövande på en kvinna.80 Enligt Brå är detta ett ovanligt fall, och under hela 2000-talet har en kvinna tidigare fällts för grov våldtäkt som huvudbrott och ytterligare en kvinna har dömts för våldtäkt.

Centrum för våldsprevention vid Karolinska Institutet har varit delaktigt i ett forskningsarbete om sexualbrottsdömda kvinnor. I materialet ingick samt- liga kvinnor som dömts för sexualbrott mellan åren 1988 och 2000, vilket uppgick till 93 personer. I syfte att undersöka förekomsten av psykisk ohälsa och missbruk bland de kvinnliga sexualförbrytarna gjordes en jämförelse med samtliga kvinnor dömda för våldsbrott under samma period samt med slump- vis utvalda kvinnor i normalbefolkningen. Resultatet jämfördes sedan med en liknande undersökning av sexualbrottsdömda män. Studien visade bl.a. att sexualbrottsdömda kvinnor betydligt oftare än män som döms för sexualbrott är psykiskt sjuka och har missbruksproblem. Enligt studien var även före- komsten av psykossjukdom 16 gånger högre och missbruk 23 gånger vanliga- re än bland slumpvist utvalda kvinnor i normalbefolkningen.81

Tidigare kriminalvårdspåföljd bland anstaltsintagna

En jämförande studie avseende samtliga intagna kvinnor som frigavs i okto- ber 1992 respektive 2002 visar att andelen intagna kvinnor utan tidigare erfa- renhet av kriminalvård ökade från 25 % 1992 till 38 % år 2002. Andelen av

de intagna kvinnorna som hade tidigare erfarenhet av enbart frivård sjönk från 26 % år 1992 till 11 % år 2002.82

79Brå, e-brev 2008-10-22.

80Haparanda tingsrätt, dom 2008-06-04, mål nr B 10-08.

81Fazel m.fl. (2008).

82Kling och Gustavsson (2004).

4 INTAGNA KVINNORS LEVNADSSITUATION, MISSBRUK OCH BROTTSLIGHET										2008/09:RFR9
TABELL 15. PERSONER DÖMDA TILL FÄNGELSE SOM INTAGITS I ANSTALT EFTER TIDIGARE KRIMINAL-
	VÅRDSPÅFÖLJD, 2002–2006
Tidigare		2003		2004		2005		2006		2007
kriminal-		Kvinnor	Män	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män
vårdspåföljd		Kvinnor	Män	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män
vårdspåföljd
Ingen		39 %	38 %	39 %	42 %	42 %	42 %	41 %	42 %	44 %	42 %
Endast
frivård		15 %	8 %	18 %	12 %	18 %	12 %	17 %	11 %	18 %	12 %
Frihets-
berövande		46 %	54 %	42 %	46 %	40 %	46 %	42 %	47 %	38 %	47 %
Totalt		100 %	100 %	100 %	100 %	100 %	100 %	100 %	100 %	100 %	100 %

Källa: Brottsförebyggande rådet (Brå), Kriminalstatistik 2007.

Under den senaste femårsperioden (2003–2007) har både andelen dömda kvinnor och män som tagits in i anstalt utan att ha haft någon tidigare krimi- nalvårdspåföljd fortsatt att öka. För femårsperioden har ökningen varit 5 pro- centenheter för kvinnorna och 4 procentenheter för männen. För 2007 är an- delen kvinnor som tas in i anstalt utan att ha någon tidigare kriminalvårdspå- följd 2 % högre än för männen.

I en studie från 2003 avseende intagna kvinnor på Hinseberg är en av fors- karens slutsatser att forskning kring kvinnors brottslighet fortfarande är ett eftersatt område i Sverige där det finns stora kunskapsluckor.83 Samma ämne lyfts även fram i en svensk bok från 2006 som behandlar kvinnlig brottslig- het. I boken ställs frågan: ”Om den kvinnliga brottslingen inte är definierad, hur ska då ett lämpligt straff eller vårdprogram kunna göras när ingen vet för vem det görs?”84

83Lindberg (2005).

84Kordon och Wetterqvist (2006).

2008/09:RFR9

5 Fokus och inriktning för Kriminalvårdens insatser för intagna kvinnor

Justitieutskottet har vid flera tillfällen uttalat att kvinnors situation inom kri- minalvården bör uppmärksammas särskilt och att ökad kunskap om kvinnors brottslighet och livssituation är av yttersta vikt för att kriminalvårdens insatser ska kunna anpassas efter de intagna kvinnornas behov. Se även avsnitt 2.1 om regeringens styrning.

5.1 Kriminalvårdens utgångspunkter för arbetet med intagna kvinnor

Kriminalvårdens tidigare uppmärksammande av intagna kvinnors behov

Kriminalvården har under senare år mer aktivt börjat uppmärksamma de anstaltsintagna kvinnorna och deras behov.

Under 2000 arbetade en projektgrupp inom Kriminalvården med att följa upp och genomföra en översyn av de riktlinjer för anstaltsintagna kvinnor som beslutades 1998. Gruppens uppgift var bl.a. att ta ställning till lokalise- ring och säkerhetsnivåer avseende ett framtida prognostiserat platsbehov för intagna kvinnor. Dessutom skulle alternativa arbets- och behandlingsmetoder belysas för att kompensera de begränsade möjligheterna för kvinnor att vistas i närheten av hemorten i synnerhet vad avser frigivnings- och utslussningsre- former. Utifrån vunna erfarenheter skulle projektgruppen ta ställning till ett adekvat verksamhetsinnehåll för kvinnor i anstalt, behovet av vårdkedja och betydelsen av riksmottagning och särskilda rutiner för övrigt vad gäller intag- na kvinnor. Uppföljningen resulterade i att projektgruppen gjorde ett antal ställningstaganden. Ett av dessa ställningstaganden avsåg att basutbudet i programverksamheten ska vara det som anges i de riktlinjer som beslutades 1998 för anstaltsintagna kvinnor. Bland de ställningstaganden som gruppen gjorde har flera medfört att förändringar har vidtagits. Vid Hinseberg har en riksmottagning för kvinnor inrättats. Möjlighet till såväl psykiater- som psy- kologkontakter finns i enlighet med gruppens ställningstaganden vid samtliga kvinnoanstalter. Samtliga öppna anstalter har även infört självförvaltning (se avsnitt 6.3.7). Gruppen pekade även på att samverkan och nätverk kring såväl klienter som verksamhetsinnehåll ska intensifieras mellan kvinnoanstalterna. Ett av gruppens ställningstaganden rörde att särskilda avdelningar eller platser för unga eller sexualbrottsdömda kvinnor inte behöver inrättas.85

85 Kriminalvården (2000a).

5 FOKUS OCH INRIKTNING FÖR KRIMINALVÅRDENS INSATSER FÖR INTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

En bakgrund till det utvecklingsarbete som genomförts är att de intagna kvinnorna som grupp visat sig ha en betydligt sämre social situation i jämfö- relse med de intagna männen. Det är även vanligt med fysisk och psykisk ohälsa bland dessa kvinnor, vilket kan bero på ett långvarigt narkotikamiss- bruk.86 Enligt en företrädare för Kriminalvårdens kvinnliga nätverk87 har man inom Kriminalvården uppmärksammat att de intagna kvinnorna i vissa delar har behov som skiljer sig från de intagna männens och att dessa skillnader har visat sig vara större än vad som tidigare varit känt.88 Kriminalvården pekade i årsredovisningen för 2006 på att det genomgående finns en allt större med- vetenhet om att kvinnor inte kan behandlas utifrån samma förutsättningar som män och att kvinnor, även om de är få, måste ges samma möjligheter till en bra verkställighet som män. Kriminalvården konstaterade samtidigt att den verksamhet och behandling som finns antingen i grunden är utformad för män och sedan i viss mån anpassad till kvinnor, eller mycket traditionellt kvinnlig. Kriminalvården pekade vidare på att det finns ett behov av reflexion kring vad de intagna kvinnorna erbjuds och i vad mån det stämmer med kvinnornas förutsättningar, önskemål och möjligheter i samhället.89

De särskilda behov som Kriminalvården hittills har uppmärksammat hos de intagna kvinnorna är bl.a. följande.

-De har ett större behov av närhet till personalen.

-De önskar ha mer personal tillgänglig.

-De har större behov av hälsovård, såväl somatisk som psykisk.

-En stor del av dem har inte någon familj bakom sig på det sätt som många av de intagna männen har.

-De får betydligt färre besök än manliga fångar.

-Kvinnornas barn är ofta omhändertagna.

-I vissa fall kan det vara svårt för de intagna kvinnorna att hålla kontakt med barn som är placerade i fosterhem.

-De saknar ofta nätverk eller får brister i nätverket när de hamnar i anstalt.

-De har inga problem med att vistas i större grupper och de behöver inte

hållas lika mycket åtskilda som de intagna männen som bör vistas i så små grupper som möjligt.90

Vid en intervju med företrädare för föreningen Kriminellas revansch i sam- hället (Kris) bekräftas den bild som Kriminalvården har gett av särskilda behov hos intagna kvinnor.91

86Kriminalvårdsstyrelsen (2004).

87Kriminalvårdens kvinnliga nätverk beskrivs närmare i avsnitt 5.4.

88Intervju, 2007-11-06.

89Kriminalvården (2007b).

90Intervju, 2007-11-06.

91Intervju, 2007-11-16.

2008/09:RFR9

5 FOKUS OCH INRIKTNING FÖR KRIMINALVÅRDENS INSATSER FÖR INTAGNA KVINNOR

5.2 Forskning om intagna kvinnors kriminalitet m.m.

Kriminalvårdens forskningskommitté

Kriminalvårdens forskningskommitté inrättades 1999. Kommittén hade till uppdrag att bevaka kriminalvårdens behov och önskemål av uppföljning, utvärdering och forskning och årligen ge förslag till prioriterade forsknings- områden inom kriminalvården. Kriminalvårdens forskningskommitté publice- rade sammanlagt 24 rapporter åren 2000–2007. I de rapporter där intervjuer eller enkäter genomförts med kriminalvårdens klienter har en majoritet av studierna fokuserat på manliga klienter. I två av rapporterna har studien varit inriktad enbart mot kvinnor.92 Den ena rapporten syftade till att utforska och fördjupa kunskaperna om de kvinnliga klienternas föreställningar om och känslor inför sina kroppar. Intervjuer genomfördes med intagna kvinnor vid anstalten Färingsö. Den andra rapporten är en studie av villkor, förutsättning- ar och vardaglig tillvaro för fängelsedömda kvinnor. Intervjuer genomfördes med intagna vid Hinseberg i syfte att beskriva kvinnornas erfarenheter av att vara frihetsberövade och hur det är att leva i anstalt.

Hösten 2007 ersattes forskningskommittén av Kriminalvårdens vetenskap- liga råd bestående av 21 docenter och professorer från landets högskolor och universitet. För 2008 gavs anslag till 15 forskningsprojekt inom kriminalvår- dens område. Ett av projekten är särskilt inriktat på kvinnor och rör prevalens av uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet (adhd) och missbruk hos fängelsedömda kvinnor.93 För 2009 har rådet beslutat om anslag till ytterliga- re 17 forskningsprojekt. Ett av projekten avser enbart kvinnor och kvinnors brottslighet. Av de uppgifter som lämnats framgår inte i hur många av de övriga projekten som kvinnor ingår i undersökningsmaterialet och om de kommer att särredovisas i resultatet.94

Orsaken till att inte fler projekt är inriktade på intagna kvinnor inom kri- minalvården uppges vara att kvinnorna är förhållandevis få till antalet i rela- tion till männen. För att kunna dra slutsatser utifrån en studie krävs ett stort empiriskt underlag, vilket sällan finns tillgängligt när det gäller kvinnor inom kriminalvården.95

Under uppföljningen har det på olika sätt framkommit att det finns kun- skapsluckor och en otillräcklig tillgång på forskningsgenererade kunskaper om anstaltsintagna kvinnor i Sverige. Bland annat har det vid samtal med medarbetare inom både Kriminalvården och Brå uttryckts att det finns ett stort behov av mer forskning och bättre kunskapsunderlag som belyser olika aspekter kring de intagna kvinnorna. En av de personer som arbetar inom Kriminalvården och som har intervjuats under uppföljningen uttryckte följan- de om kunskaperna kring anstaltsintagna kvinnor.

92Swahnberg och Wijma (2007), Lindberg (2005).

93Kriminalvården, e-brev 2008-06-25.

94Kriminalvården, e-brev 2008-12-17.

95Vetenskapliga rådets kansli, 2008-07-10.

5 FOKUS OCH INRIKTNING FÖR KRIMINALVÅRDENS INSATSER FÖR INTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

Tidigare har varje kvinnoenhet mer eller mindre jobbat på i sin ensamhet. Det var då svårt att göra kvinnornas röst hörd. Med Kvinnonätverket, basutbildningen och Vinn på samtliga enheter, har vi börjat få verktyg för att förtydliga situationen och förutsättningarna för kvinnor inom Krimi- nalvården. Det kan medföra att vi kan börja dela erfarenheter och kun- skaper, till gagn för kvinnor inom Kriminalvården. Vi saknar dock det viktigaste styrinstrumentet – forskning som påvisar hur situationen verk- ligen ser ut för kvinnorna i kriminalvården.96

Även från forskarvärlden har behovet uppmärksammats. I bl.a. en forsknings- studie från 2007 framhålls att det behövs mer forskning om kvinnor och deras kriminalitet och missbruk. Forskarna konstaterar vidare att svenska intagna kvinnors erfarenheter av anstaltsliv är ett ganska outforskat område trots att sådan kunskap annars skulle kunna vara en naturlig utgångspunkt för plan- läggning av olika interventioner som syftar till att förhindra återfall i brott och narkotikamissbruk. Studien pekar även på att det bortsett från statistik över återfall i brott saknas svenska studier som belyser hur det gått för kvinnor som frigetts från landets anstalter.97

5.3 Incidenter och insatser för ökad säkerhet på anstalterna

5.3.1 Förekomst av större ordningsstörningar, rymningar, incidenter och kriminella gängbildningar vid kvinnoanstalterna

Förekomst av större ordningsstörningar på kvinnoanstalterna

Enligt Kriminalvården skedde den senaste allvarliga ordningsstörningen på en kvinnoanstalt 1978. Det rörde sig då om ett smärre upplopp som utbröt bland de intagna på Hinseberg. I övrigt har det i likhet med Hinseberg även före- kommit protester och missnöjesyttringar på kvinnoanstalterna Färingsö och Ystad, men det har då inte varit i en form som enligt Kriminalvården skulle kunna karakteriseras som upplopp eller revolt.98

Rymningar

Under de senaste tio åren har antalet rymningar från både slutna och öppna anstalter minskat. Samtliga rymningar som genomfördes från slutna anstalter 1997 och 2007 skedde från mansanstalter.

Enligt Kriminalvårdens säkerhetsenhet är en skillnad mellan kvinno- och mansanstalterna att det mycket sällan förekommer att kvinnor rymmer eller avviker från slutna anstalter. En rymning från en sluten kvinnoanstalt skedde

96Kriminalvården, 2008-10-31.

97Swahnberg och Wijma (2007).

98Kriminalvården, 2008-11-10.

2008/09:RFR9

5 FOKUS OCH INRIKTNING FÖR KRIMINALVÅRDENS INSATSER FÖR INTAGNA KVINNOR

1993 då en kvinna rymde från Hinseberg. Från den slutna kvinnoanstalten Färingsö skedde 2001 en rymning/fritagning då tre intagna kvinnor avvek efter att en bil forcerat ett av anstaltens staket. Det förekommer ibland att kvinnor avviker från öppna anstalter, men detta sker enligt Kriminalvårdens säkerhetsenhet ändå mindre ofta jämfört med männen.

Inrapporterade incidenter

I Kriminalvårdens årsredovisning för 2007 anges att en övergripande beskriv- ning av en allvarlig incident är att den är av sådan art att den riskerar att all- varligt skada Kriminalvårdens verksamhet, personalens och/eller klienternas säkerhet och trygghet samt allmänhetens förtroende för verksamheten.

TABELL 16. INRAPPORTERADE INCIDENTER FRÅN ANSTALT SOM KAN BEDÖMAS SOM ALLVARLIGA UNDER 2007

Incidenttyp	Kvinnoanstalter	Mansanstalter	Totalt
Hot och våld mot personal	3	76	79
Våld mellan intagna	2	45	47
Suicid	–	–	–
Suicidförsök	–	6	6
Brand	–	8	8
Skadegörelse	–	12	12
Totalt antal incidentrapporteringar	5	147	152

Källa: Kriminalvården (2008a), Kriminalvården, e-brev 2008-10-01.

Av samtliga incidenter som rapporterades in till Kriminalvårdens huvudkon- tor under 2007 och som enligt Kriminalvården kan bedömas som allvarliga utgjorde 3,3 % (5 stycken) incidenter vid kvinnoanstalter, vilket kan jämföras med att andelen inskrivna kvinnor i anstalt uppgick till ca 5,7 %.99 Av de incidenter som rapporterades in från kvinnoanstalterna och som var riktade mot personalen avsåg två fall våld och ett fall hot mot personal. De fem in- rapporterade incidenterna för intagna kvinnor skedde vid anstalterna Färing- sö, Hinseberg och Ystad. Enligt Kriminalvården pågår för närvarande ett internt arbete för att utveckla incidentrapporteringen från anstalterna och klassificeringen av olika typer av incidentärenden.100 Detta arbete syftar enligt Kriminalvården bl.a. till att motverka eventuell underinrapportering som kan ge upphov till att mörkertal uppstår. Det bör noteras att antalet in- rapporterade fall som anges ovan endast kan ses som en mer allmän indikator på förekomst av grövre incidenter på anstalterna. Det har dock inom ramen för uppföljningen inte varit möjligt att få ta del av mer exakta uppgifter om detta, och det är därför möjligt att den verkliga förekomsten av incidenter av mer allvarlig karaktär kan vara betydligt högre.

Att det förekommer incidenter i olika former även på kvinnoanstalterna bekräftas bl.a. av en studie från 2005 om kvinnorna på Hinseberg där forska-

99Tvärsnittsstatistik per 1 oktober 2007.

100Kriminalvården, e-brev 2008-10-01.

5 FOKUS OCH INRIKTNING FÖR KRIMINALVÅRDENS INSATSER FÖR INTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

ren refererar till att flera i personalen som intervjuades uppgav att de under sin tid på anstalten haft erfarenheter av att intagna attackerat andra intagna fysiskt samt utsatt andra intagna för hot m.m.101

Förekomst av kriminella gängbildningar på anstalterna

Kriminalvården lät under 2001 genomföra en undersökning avseende krimi- nella gängbildningar vid landets anstalter. Huvudsyftet med undersökningen var att försöka beskriva gängbildningarna bland de fängelsedömda, deras genomförande av anstaltsvistelserna, att återge anstaltspersonalens åsikter samt att diskutera kring gängproblematiken vid landets anstalter. Enligt un- dersökningen förekom det medlemmar i någon spontan och/eller etablerad gängbildning vid drygt två tredjedelar av alla anstalter. Undersökningen visa- de att det inte förekom några medlemmar i kriminella gängbildningar vid kvinnoanstalterna.102 Vid de besök som har genomförts på anstalter i sam- band med uppföljningen har framkommit att det fortfarande ser ut på detta sätt. Flera av de personer som har intervjuats bland personalen har dock fram- fört farhågor om att det kan vara förändringar att vänta även när det gäller gängbildningar bland intagna kvinnor. Samtidigt framför personalen att när det gäller kvinnor och gängbildningar så handlar det i dagsläget vanligtvis om att kvinnor rör sig kring manliga gängbildningar genom att t.ex. vara flickvän eller släkting till någon manlig gängmedlem.

På uppdrag av Kriminalvårdens forskningskommitté genomförde forskare vid kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet en pilotstudie avseende en nätverksanalys av manliga fängelsegäng. I augusti 2002 presen- terades resultaten av studien i en rapport där forskarna bl.a. pekar på att fäng- elsegäng vanligtvis ses som ett manligt fenomen, men att det inte finns någon information om hur det förhåller sig med gängbildningar på anstalter för kvinnor i Sverige. Hur kvinnor begår brott med varandra och hur deras nät- verk ser ut är enligt forskarna ett relativt outforskat område, och de pekade på att det därför vore intressant att studera kvinnor för att se vilka likheter re- spektive skillnader det finns i jämförelse med männens nätverk.103

Uppföljningar av säkerhetssituationen vid kvinnoanstalterna

I Kriminalvårdens uppföljning från 2000 avseende 1998 års riktlinjer för fängelsedömda kvinnor beskrivs det speciella med arbetet kring intagna kvin- nor som att de vare sig som enskilda eller i grupp hittills har begått mord eller grövre misshandel på andra intagna eller personal, genomfört upplopp, slagit sönder bostadsavdelningar, utfört spektakulära rymningar, begått grova brott under permission eller orsakat problem med gängbildning på anstalt. Endast i undantagsfall har de ställt upp på strejker och andra aktiviteter initierade av förtroenderåd i manliga anstalter. I uppföljningen konstaterades att det därför är oacceptabelt att kvinnor, både som individer och grupp, har blivit offer för

101Lindberg (2005).

102Gustavsson och Isaksson (2001).

103Roxell (2002).

2008/09:RFR9

5 FOKUS OCH INRIKTNING FÖR KRIMINALVÅRDENS INSATSER FÖR INTAGNA KVINNOR

de åtgärder och restriktioner som Kriminalvården har vidtagit som en följd av händelser utförda av män i anstalt. Vidare pekade uppföljningen på att sköt- samhet måste premieras både enskilt och i grupp samt att utveckling av verk- samheten för svaga, små och skötsamma grupper inte ska få stå tillbaka för ett relativt fåtal intagnas misskötsamheter. Enligt uppföljningen måste intagna kvinnor som grupp uppmärksammas och behandlas i särskild ordning.104

I oktober 2002 tillkallades en parlamentarisk kommitté105 med uppdrag att utarbeta förslag till en ny kriminalvårdslag. Enligt direktiven till Kriminal- vårdskommittén skulle bl.a. särskilt uppmärksammas frågor om hur verkstäl- ligheten kan anpassas så att den förebygger återfall i brott utan att kraven på säkerhet och samhällsskydd eftersätts.106 Kriminalvårdskommittén konstate-

rade att risken för störningar i ordnings- och säkerhetshänseende ser annor- lunda ut för kvinnor jämfört med för män.107 Den bild som ges av Kriminal-

vårdskommittén bekräftas även av Kriminalvårdens placeringsenhet.

Enligt Kriminalvårdens säkerhetsenhet genomför myndigheten återkom- mande riktade säkerhetstillsyner och uppföljningar som en del i säkerhetsar- betet. Under 2004–2006 genomfördes årligen 18 riktade säkerhetstillsyner på olika mansanstalter och under 2007 genomfördes 21 riktade tillsyner på mansanstalterna. Från 2006 har även riktade säkerhetstillsyner genomförts på kvinnoanstalter. Under 2006 genomfördes en riktad säkerhetstillsyn på kvin- noanstalterna, vilket kan jämföras med tre för 2007. När det gäller antalet genomförda uppföljningar fördelar sig dessa på samma sätt som antalet genomförda tillsyner, med den skillnaden att det under 2006 inte genomför- des någon uppföljning vid någon av kvinnoanstalterna. Resultaten vid Krimi- nalvårdens tillsyner och uppföljningar visar enligt säkerhetsenheten inte på några överraskande skillnader i fynden mellan kvinno- och mansanstalterna. Enligt säkerhetsenheten är förhållandena på kvinnoanstalterna rent allmänt mer milda och normaliserade, och därmed är också fynden annorlunda. Sä- kerhetsenheten säger sig ha varit delvis kritisk mot att det ibland accepteras för mycket tillhörigheter i största allmänhet inne i de intagna kvinnornas celler. Samtidigt används dessa tillhörigheter sällan till rent destruktiva aktivi- teter. Säkerhetsenheten pekar även på att säkerhetsarrangemangen i största allmänhet kan tyckas ha släpat efter samtidigt som det inte har hänt så mycket som gett anledning att höja säkerheten för de intagna kvinnorna. Enligt säker- hetsenheten kan man i dag skönja vissa tendenser till att gapet mellan män och kvinnor långsamt äts upp.108

104Kriminalvården (2000a).

105Kriminalvårdskommittén (Ju 2002:13).

106Dir. 2002:90.

107SOU 2005:54.

108Kriminalvården, e-brev 2008-05-30.

5 FOKUS OCH INRIKTNING FÖR KRIMINALVÅRDENS INSATSER FÖR INTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

5.3.2 Förhållanden kring visitationer samt särskild övervakning och avskildhetsplacering av intagna

Visiteringar och regler kring detta för intagna kvinnor och män

Enligt lagen om kriminalvård i anstalt får kroppsvisitation eller kroppsbesikt- ning inte göras mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. All den hänsyn som omständigheterna medger ska iakttas och om möjligt ska ett vittne närvara.

När det gäller kroppsvisitation eller kroppsbesiktning av en kvinna anges att sådan inte får verkställas eller bevittnas av annan än en kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska. I lagen finns dock undantag som innebär att föl- jande åtgärder får verkställas och bevittnas av en man:

-sådan ytlig kroppsvisitation som bedöms nödvändig av säkerhetsskäl och som endast syftar till att söka efter vapen eller andra farliga föremål,

-kroppsvisitation som enbart innebär att föremål som en person bär med sig undersöks,

-kroppsvisitation som sker med metalldetektor eller liknande teknisk anord- ning, och

-kroppsbesiktning som enbart innebär att blodprov eller alkoholutandnings- prov tas.109

Någon motsvarighet till denna lagstiftning finns inte när det gäller kvinnlig personal och kroppsvisitation eller kroppsbesiktning av intagna män.

Avskildhetsplacering

Möjligheten att avskilja en intagen från andra intagna är reglerad i lagen om kriminalvård i anstalt. En intagen får hållas avskild om det är nödvändigt

-med hänsyn till rikets säkerhet eller föreliggande fara för den intagnes eller annans säkerhet till liv eller hälsa eller för allvarlig skadegörelse på anstal- tens egendom,

-för att hindra att den intagne påverkar någon annan intagen att allvarligt störa ordningen inom anstalten,

-för att hindra att den intagne medverkar till att en annan intagen får tillgång till berusningsmedel,

-för att hindra att den intagne allvarligt ofredar en annan intagen,

-för att verkställa beslut om kroppsbesiktning.

Intagen som har dömts till fängelse i lägst två år och är placerad i sluten an- stalt får hållas avskild från andra intagna, om det kan befaras att han/hon planlägger rymning eller att annan planlägger fritagningsförsök och avskild- heten är nödvändig för att hindra att en sådan plan sätts i verket samt det med hänsyn till den intagnes brottslighet eller annars kan befaras att han/hon är särskilt benägen att fortsätta en brottslig verksamhet av allvarlig karaktär. Ett

109 52 a och c § KvaL.

2008/09:RFR9

5 FOKUS OCH INRIKTNING FÖR KRIMINALVÅRDENS INSATSER FÖR INTAGNA KVINNOR

beslut ska omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst var tionde dag.110

Vid de besök som uppföljningen har genomfört på både Ljustadalen och Hinseberg visades särskilda avskildhetsrum som kan användas för intagna vid grövre ordningstörningar. Någon statistik finns dock inte framtagen för kvin- noanstalterna som visar hur många som vistas i isoleringsrum respektive längden på dessa vistelser.

5.3.3 Förändrade regler för ordning och säkerhet på anstalterna

Beslut och innehåll i de nya reglerna

Riksdagen har beslutat om ett antal förändringar i kriminalvårdslagstiftningen som gäller fr.o.m. den 1 april 2008 och som har till syfte att upprätthålla ordning och säkerhet inom kriminalvården. De beslutade förändringarna påverkar bl.a. de intagnas rätt att inneha personlig egendom. Enligt de nya reglerna om personlig egendom får en intagen ta emot och inneha böcker, tidskrifter och tidningar, dock inte sådana som kan äventyra ordningen eller säkerheten i anstalten eller som kan antas motverka den behandling som den intagne genomgår. I övrigt får en intagen ta emot och inneha den personliga egendom som är motiverad med hänsyn till att verkställigheten ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt. Förändringar har även gjorts i reglerna om brevgranskning så att ett brev till eller från en intagen får granskas om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten. När det gäller pla- cering i avskildhet111 får intagna enligt de nya reglerna hållas tillfälligt av- skilda från varandra, om det är nödvändigt för att upprätthålla ordningen eller säkerheten i anstalten. Förändringarna i regelverket innebär även att det blir enklare för Kriminalvården att göra drogkontroller.112

Införandet av de nya reglerna på anstalterna

När det gäller införandet av de nya reglerna om telefontillstånd och vad de intagna får inneha, har dessa enligt uppgift från Kriminalvården införts grad- vis under 2008.113 I samband med uppföljningens besök vid Hinseberg pågick genomförandet av de nya föreskrifterna, och personalen pekade på att man så långt möjligt försökte genomföra övergången på ett mjukt sätt i etapper. En- ligt personal vid anstalten innebär de nya föreskrifterna avseende vad de intagna får inneha ganska stora förändringar för kvinnorna. De har därför fått tid att själva samla ihop sina saker och har enligt personalen fogat sig efter beslutet och anpassat sig snabbt. Införandet av de nya reglerna uppges nu vara fullt ut genomförda.114

11020 § KvaL.

111En annan term för avskildhet är isolering.

112Prop. 2006/07:127, bet. 2007/08:JuU6.

113Kriminalvårdens webbplats www.kriminalvarden.se.

114Hinseberg, e-brev 2008-10-30.

5 FOKUS OCH INRIKTNING FÖR KRIMINALVÅRDENS INSATSER FÖR INTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

De senaste årens insatser för ökad säkerhet inom och utanför anstalterna

Kriminalvården har även före införandet av de nya reglerna genomfört olika förändringar för att öka säkerheten inom och utanför anstalterna. De insatser som myndigheten har genomfört under den senaste femårsperioden har avsett omställningar för att höja kvaliteten i säkerhetsarbetet och minska antalet rymningar, ordningsstörningar samt situationer med hot och våld mellan intagna och/eller mot personal. Syftet med de genomförda förändringarna har enligt Kriminalvården varit att förbättra kontrollen över verksamheten och ge ökad trygghet och säkerhet för både intagna och personal. En viktig del i arbetet har varit att minska införseln och bruket av narkotika på anstalterna och därmed underlätta behandlingsarbetet. Enligt Kriminalvårdens säkerhets- enhet ska inte hårdare säkerhet än nödvändigt användas bl.a. eftersom säker- het kostar pengar. Enligt Kriminalvården utgörs en viktig del av myndighe- tens säkerhetsarbete av individuella bedömningar av de intagna kvinnorna och männen och att de får särskilda villkor som måste följas. Villkoren kan avse permissioner eller sysselsättning m.m.

Kriminalvårdens fortsatta insatser för säkerheten vid kvinnoanstalterna

Säkerhetsinsatserna på anstalterna utgår från lagstiftning och föreskrifter som är desamma för både kvinno- och mansanstalterna. Detsamma gäller Krimi- nalvårdens säkerhetshandbok där det inte heller görs någon skillnad mellan anstalter för kvinnor och män. Som tidigare beskrivits har Kriminalvården konstaterat att det ur säkerhetshänseende finns skillnader mellan kvinno- och mansanstalter samtidigt som myndigheten pekar på att det finns tendenser till att vissa av de problem som finns på mansanstalterna även kan komma att bli mer vanligt förekommande på kvinnoanstalterna. När det gäller säkerhetsar- betets fortsatta organisation på kvinnoanstalterna menar Kriminalvården att det inte finns behov av att fullt ut kopiera de manliga motsvarigheterna, i vart fall inte i de högre säkerhetsklasserna. Då problemen inte är desamma behö- ver dimensioneringen enligt Kriminalvården inte heller vara densamma.115

Resultat av de senaste årens säkerhetsutvecklingsarbete på anstalterna

En särskild utredare fick i februari 2008 i uppdrag av regeringen att följa upp och utvärdera effektiviseringsarbetet inom Kriminalvården.116 I uppdraget ingick bl.a. att utvärdera och analysera Kriminalvårdens genomförda och planerade investeringar på säkerhetsområdet. I delbetänkandet, som avlämna- des i juni 2008, konstateras att det säkerhetsarbete som har bedrivits sedan 2004 har resulterat i betydligt färre rymningar och minskat våld mot personal. Fullt utbyggd kan kostnaden för den förhöjda säkerheten komma att uppgå till

115Kriminalvården, e-brev 2008-11-10.

116Dir. 2008:19.

2008/09:RFR9

5 FOKUS OCH INRIKTNING FÖR KRIMINALVÅRDENS INSATSER FÖR INTAGNA KVINNOR

minst 230–260 miljoner kronor per år. Enligt utredningen är den sammanfat- tande bilden av kvalitetsutvecklingen inom kriminalvården att säkerheten har ökat men att den rehabiliterande verksamheten har blivit eftersatt.117

I budgetpropositionen för 2009 redovisar regeringen till riksdagen att stora ansträngningar har gjorts för att förbättra säkerheten och att resultatet av detta arbete tydligt avspeglar sig i bl.a. ett kraftigt minskat antal rymningar. Enligt regeringen ställer dock en lång tids fokus på säkerhet krav på en vidare foku- sering även på övrigt verksamhetsinnehåll.118

Kriminalvårdens ökade fokus på säkerhetsarbetet är något som även Brå har uppmärksammat. I utvärderingen av Kriminalvårdens utslussningsreform konstaterar Brå att lagändringarna om utslussning, i motsats till reformens syfte, inte har lett till att andelen som får utslussning har ökat. Den främsta anledningen är, enligt Brå, Kriminalvårdens skärpta riskbedömningar i syfte att minska antalet avvikelser. Konsekvensen blir därmed att de med störst behov av utslussning blir kvar i anstalten, menar Brå.119 I årsredovisningen för 2007 ger Kriminalvården samma förklaring till att antalet utslussningar, främst frigång och vårdvistelse, inte har ökat.120

Frågan om intagna kvinnors tillgång till personliga tillhörigheter är ett av de områden som i juni 2008 var föremål för en skriftlig ledamotsfråga till justitieministern. Den skriftliga frågan avsåg vad ministern avser att göra för att förbättra kvinnors tillgång till personliga tillhörigheter inom kriminalvår- den, bl.a. avseende hygienartiklar. Justitieministern hänvisade i det skriftliga svaret till Kriminalvårdens allmänna föreskrifter och att särskild hänsyn ska tas till intagna kvinnors behov. Enligt svaret skulle justitieministern försäkra sig om att Kriminalvården tar särskilda hänsyn till intagna kvinnors behov.121

5.4 Kriminalvårdens utvecklingsarbete för anstaltsintagna kvinnor

Som tidigare beskrivits utgör kvinnorna en liten andel av anstaltspopulatio- nen. Detta förhållande är inte unikt för Sverige. Även i andra länder utgör de anstaltsintagna kvinnorna en liten grupp. I bl.a. Australien har kvinnorna och deras situation i anstalt varit föremål för en forskningsstudie där bl.a. följande konstateras.

En betydande andel av de anstaltsintagna kvinnorna i Australien är miss- brukare. Många av de intagna kvinnorna har även upplevt våld i barndo- men och/eller som vuxna. Som ett resultat av att kvinnorna utgör en rela- tivt liten andel av de anstaltsintagna blir många av dem placerade på hög- säkerhetsanstalter som är mindre lämpliga och som erbjuder ett begränsat programutbud avseende arbete, utbildning och behandlingsprogram mot droger och våld. Jämförelser av resultaten från empiriska studier som

117SOU 2008:71.

118Prop. 2008/09:1.

119Brå (2008c).

120Kriminalvården (2008a).

121Skriftlig fråga 2007/08:1345, svar på skriftlig fråga 2007/08:1345.

5 FOKUS OCH INRIKTNING FÖR KRIMINALVÅRDENS INSATSER FÖR INTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

genomfördes under det tidiga 1990-talet med färska uppgifter visar på att även om vissa positiva steg har tagits så har detta ändå inte inneburit nå- gon större förändring för miljön på kvinnoanstalterna. Till största delen fortsätter man att ignorera de särskilda behov som kvinnorna har.122

Ökat fokus på behovsanpassning

Enligt det mål som regeringen har angett för verksamhetsgrenen Anstalt ska varje intagen vara placerad så att de behov av säkerhet och rehabilitering som finns under anstaltsvistelsens olika faser kan mötas och så att en successiv förberedelse för frigivning kan ske. Den dåvarande regeringen gav i re- gleringsbrevet för budgetåret 2006 Kriminalvården i uppdrag att återrapporte- ra en redovisning av vilka åtgärder som har vidtagits för att särskilt uppmärk- samma de behov som kvinnor i anstalt har.123

Kriminalvårdens utvecklingsarbete för intagna kvinnor

Kriminalvården uppger att man under senare år mer aktivt har initierat åtgär- der för att kvinnoanstalterna och den verksamhet som erbjuds på dessa bättre ska anpassas till de intagna kvinnornas behov. En del i Kriminalvårdens arbe- te med att försöka uppmärksamma de intagna kvinnornas behov i kriminal- vården mer systematiskt har varit inrättandet av en särskild arbetsgrupp för kvinnliga klienter inom Kriminalvården. Arbetsgruppen fungerar som ett nätverk och benämns Kvinnonätverket. Kvinnonätverket ska fungera pådri- vande i utvecklingsarbetet och har i uppdrag att bereda och driva frågor om kvinnliga klienter. Nätverket består av kriminalvårdscheferna för de olika kvinnoanstalterna, en representant för huvudkontoret, en representant för Region Öst och en person vardera från häktet Kronoberg och Frivården i Göteborg. Regionchefen i Region Mitt är ordförande i Kvinnonätverket. Enligt uppgift brukar Kvinnonätverket träffas tre fyra gånger per år för att diskutera gemensamma frågor om de intagna kvinnornas behov.

Kriminalvården har i sin årsredovisning för 2006 redovisat att Kvinnonät- verket initierat vissa forskningsinsatser inom området då de funnit ett stort behov av mer kunskap om kvinnorna för att tiden inom kriminalvården ska kunna utnyttjas optimalt. I årsredovisningen angavs vidare att arbetet är tänkt att fortsätta med bl.a. analyser av skillnader mellan kvinnors och mäns behov och situation, för att dessa kunskaper sedan ska kunna omsättas i ett föränd- ringsarbete som tillgodoser kvinnornas behov. Genomgående uppges det finnas en allt större medvetenhet om att kvinnor inte kan behandlas utifrån samma förutsättningar som män och att kvinnor – även om de är få – måste få samma möjligheter till en bra verkställighet som män. Samtidigt är den verk- samhet och behandling som finns i dag antingen i grunden utformad för män och sedan i viss mån anpassad till kvinnor, eller mycket traditionellt kvinnlig. Det finns enligt Kriminalvården ett behov av reflektion kring vad man erbju- der intagna kvinnor och i vad mån det stämmer med kvinnornas förutsätt-

122Easteal (2001).

123Regeringsbeslut 15, 2005-12-20.

2008/09:RFR9

5 FOKUS OCH INRIKTNING FÖR KRIMINALVÅRDENS INSATSER FÖR INTAGNA KVINNOR

ningar, önskemål och möjligheter i samhället. Samtidigt anger Kriminalvår- den i årsredovisningen att eftersom anstalterna arbetar utifrån individuella verkställighetsplaner anpassas redan i dag all verksamhet i anstalterna till kvinnorna.124

I Kriminalvårdens budgetunderlag till regeringen för 2009 anges att Kvin- nonätverket hittills har arbetat med bl.a. följande:

-En klädkollektion avpassad för kvinnor tas fram så att produktion av klä- derna kan påbörjas 2008.

-Basutbildning för personal som arbetar med kvinnliga klienter där två ut- bildningsomgångar planeras för varje budgetår.

-Klosterverksamhet för intagna har etablerats även för kvinnor och är för- lagd till anstalten Kumla.

-Samplanering sker av LAN-utbildningar125 för att få ett så brett utbud av LAN-utbildningar som möjligt för kvinnorna.

-Säkerhetsfrågorna diskuteras ur ett kvinnoperspektiv.

-Sammanträffande har skett med Statens institutionsstyrelse (Sis) för att identifiera gemensamma framtida samarbetsområden.

-Forskningsområden inom kvinnoverksamheten diskuteras.

I underlaget anges vidare att de kommande åren kommer att innebära ytterli- gare fokus på kvinnornas situation för att anpassa verksamheten utifrån intag- na kvinnors behov. I avsnitt 6 redogörs mer i detalj för några av de ovan nämnda frågorna.

Kriminalvårdens basutbildning för personal som arbetar med kvinnor

Kriminalvården genomför sedan 2007 en basutbildning126 för personal som arbetar med kvinnor. Utbildningen riktar sig både till personer som är anställ- da i Kriminalvården sedan tidigare och nyanställda. Under 2007 genomfördes basutbildningen vid ett tillfälle, och under 2008 har den genomförts vid två tillfällen. Basutbildningen ges utöver Kriminalvårdens grundutbildning. Nå- gon motsvarande basutbildning finns inte för personal som arbetar med intag- na män. Syftet med utbildningen är att ge kunskap om och perspektiv på kvinnors situation, samhällets synsätt och personalens egna attityder. Hittills har knappt hundra anställda genomgått utbildningen, varav en stor andel är personal från kvinnoanstalterna. Enligt Kriminalvårdens planer kommer ett sextiotal personer att utbildas årligen så länge som det finns behov.

Basutbildningen, som är indelad i två block, omfattar totalt fem dagar där interna och externa föreläsare medverkar. De områden som tas upp behandlar 1) Kvinnors utsatthet, hälsa, självkänsla och självdestruktivitet, 2) Bemötande av kvinnor som varit utsatta för våld och övergrepp samt 3) Barnperspektiv och föräldraskap. Programmet som ingår i basutbildningen har tagits fram av Kvinnonätverket och en grupp sakkunniga bestående av anstaltspersonal

124Kriminalvården (2007b).

125Ordet är en förkortning av Länsarbetsnämndsutbildningar.

126Region Mitt har ett nationellt uppdrag att planera och genomföra basutbildningen.

5 FOKUS OCH INRIKTNING FÖR KRIMINALVÅRDENS INSATSER FÖR INTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

tillsammans med samordnaren för basutbildningen.127 De programpunkter som ingår i basutbildningen innefattar följande.

-Att arbeta med kvinnor i kriminalvården – en utmaning: Kort historik om kvinnor i svensk kriminalvård, kriminalvårdens verksamhet för kvinnor, uppdrag, syfte och mål, Kvinnonätverkets uppdrag.

-Nationellt säkerhetsarbete med inriktning mot kvinnliga intagna.

-IDAP128 – behandlingsprogram för män som misshandlar: En sammanhål- len behandlingsmodell grundad på ett säkerhetstänkande för utsatta kvinnor och barn.

-Riksmottagningens arbete: Utredningar och riskbedömningar för kvinnliga intagna.

-Vinn129: Presentation av arbetet med kvinnoprogrammet.

-Barnperspektivet och föräldraskapet: Intagna mammor – barnperspektivet, hur stärka föräldraskapet, hur ser situationen för barnen ut, hur förbereda en återförening mellan mamma och barn, är återförening alltid möjlig.

-Kvinnliga intagnas fysiska och psykiska hälsa: Beroendeproblematik, olika sjukdomstillstånd och deras behandling.

-Våld mot kvinnor i nära relation med fokus på brottsoffret: Kännetecken dynamiska effekter.

-Att möta kriminalvårdens kvinnliga klienter – förhållningssätt och bemö- tande: Arbete med kvinnor i grupp, kvinnors självkänsla, personlighets- störningar och neuropsykiatriska funktionshinder hos kvinnliga klienter, depression, att bemöta och hantera aggressivitet och självskadande beteen- de, att förstå och förebygga suicid.

-Vardagslivet på anstalt – ur en tidigare intagens perspektiv.

-Kvinnor i frivården.

-Reflektioner i basgrupp och utvärdering: Avslutande diskussion och reflek- tion i mindre grupper.

Bakgrunden till att programpunkten IDAP ingår i basutbildningen är att Kri- minalvården, när man tittat på kvinnornas bakgrund, kunnat se att många varit utsatta för olika typer av övergrepp. Att övergrepp finns med som ett tema i utbildningen handlar bl.a. om att få mer kunskap om vilka dessa kvinnor är. Enligt Kriminalvården ger övergrepp upplevelser som sedan påverkar hur en person reagerar i olika situationer, och personalen kan när den är medveten om detta också få en förståelse för reaktioner som annars lätt kan tolkas som obstinata och illvilliga. Innehållet i programpunkten IDAP utgörs av en in- formation om vad behandlingsprogrammet innehåller och varför. Kriminal-

127Kriminalvården, e-brev 2008-10-24.

128IDAP (Integrated Domestic Abuse Programme) är ett behandlingsprogram för män som är dömda för att ha misshandlat eller utövat andra former av kontrollerande be- teende mot sin partner eller före detta partner.

129Namnet Vinn är imperativformen av substantivet vinst. Målgruppen för programmet är kvinnor som missbrukar alkohol och/eller narkotika. Programmet vänder sig också till kvinnor som har en kriminell livsstil eller har upplevt misshandel.

2008/09:RFR9

5 FOKUS OCH INRIKTNING FÖR KRIMINALVÅRDENS INSATSER FÖR INTAGNA KVINNOR

vården har hjälp av Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK) i Uppsala i detta tema.130

Anstaltskläder för intagna kvinnor

Det är tydligt att kvinnorna består av en försvinnande liten del i krimi- nalvården. Så liten att de ibland försvinner i systemet. När anstalternas nya förrådslista kom fanns varken behå, trosor eller kjolar med, däremot fanns slips och myntsamling med på listan.131

Kriminalvården beskriver i sin årsbok för 2007 att anstaltskläderna är sydda för män och att de därför sällan passar intagna kvinnor. Kvinnorna är ofta magra när de sitter på häkte och i början av tiden på anstalt. Kriminalvården anger vidare att många av dagens anstaltsplagg dessutom är sydda i tyg som inte ”andas” och att det blir varmt att arbeta och motionera i dem. Utifrån detta kontaktade Kriminalvården våren 2007 Beckmans designhögskola i Stockholm för att undersöka om elever där kunde ta fram en klädkollektion för intagna kvinnor. Enligt Kriminalvården lät de tolv modeelever vid skolan som antog utmaningen sig ledas av tanken att straffet är att vara inlåst, inte att ha illasittande kläder av dålig kvalitet. Enligt en verksamhetsutvecklare inom Kriminalvården med ansvar för projektet är kläderna ingen modekollektion utan har gjorts för att uppfylla säkerhetskraven på anstaltskläder. De ska också vara hållbara, lättskötta och fungera både till arbete och till fritid. Som en del i framtagandet av de nya kläderna har även anstaltsintagna kvinnor och intagna på kvinnoavdelningen vid häktet Kronoberg varit med och valt ut kläderna. I september 2008 presenterades de nya häktes- och anstaltskläderna för kvinnor. Kollektionen kommer att sys upp på anstalten Hinseberg inom ramen för Kriminalvårdens projekt Ökad sysselsättning.132 Produktionen är beräknad att starta under hösten 2009.133

5.5 Erfarenheter av försöksverksamheten med förmånssystem på Hinseberg och tre mansanstalter

Allmänt om förmånssystem

Kriminalvården fick i april 2006 i uppdrag av regeringen att utarbeta ett sy- stem som ökar möjligheterna att uppmuntra och förstärka positivt beteende bland intagna under verkställighet av fängelsestraff. Med anledning av detta har Kriminalvården genomfört ett försöksprojekt med förmånssystem som pågick fr.o.m. april 2007 t.o.m. mars 2008.134 Syftet med förmånssystem är att skapa ett bättre anstaltsklimat genom att öka möjligheterna att förstärka

130Kriminalvården, 2008-12-18.

131Kordon och Wetterqvist (2006).

132Kriminalvårdens webbplats www.kriminalvarden.se.

133Kriminalvården, e-brev 2008-11-19

134Ju2006/3916/KRIM.

5 FOKUS OCH INRIKTNING FÖR KRIMINALVÅRDENS INSATSER FÖR INTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

positivt beteende bland intagna och skapa tydliga konsekvenser vid missköt- samhet. Försöket med förmånssystem genomfördes vid kvinnoanstalten Hin- seberg och de tre mansanstalterna Luleå, Österåker och Kirseberg. Systemet bygger på att den intagne varje vecka uppfyller sitt individuella veckoschema, som kopplas till verkställighetsplanen, och att den intagne sätter upp delmål som ska klaras av. Det kan avse utbildning, myndighetskontakter, att bygga upp relationer med anhöriga eller att ta ansvar för tvätt och städning etc. Förmåner som förekommer är t.ex. telefonkort, utökat kioskutbud, lån av cd- spelare, längre besökstider, högre veckoersättning och särskild permission.

Erfarenheter av försöksverksamheten

Av den utvärdering135 av försöksverksamheten med förmånssystem som Kriminalvården har genomfört framgår att de önskade effekterna inte upp- nåddes under försöket. Vid Luleåanstalten, som är en liten anstalt med tio platser för ungdomar, var dock erfarenheterna av försöksverksamheten gans- ka goda, och anstalten har valt att fortsätta tillämpa förmånssystemet. Utvär- deringen av försöket på Hinseberg, Kirseberg och Österåker visade att för- månssystemet inte gav önskat resultat och att det upplevda klimatet på anstal- terna inte förändrades under den period som försöket pågick samt att det inte heller har kunnat konstateras några mätbara effekter på säkerheten och ord- ningen på anstalterna. I utvärderingen konstateras vidare att det finns en sam- stämmighet hos de fyra försöksanstalterna i uppfattningen att förmånssyste- met inte har påverkat det återfallsförebyggande arbetet på något märkbart sätt och att det inte går att se någon skillnad i deltagandet i behandlingsprogram, sysselsättning eller utbildning som en följd av förmånssystemet.136

Som en del i Kriminalvårdens utvärdering av förmånssystemet ingick en klimatstudie bland de intagna. Vid Hinseberg lämnade 43 intagna (av totalt 71 besvarade enkäter) kommentarer som svar på en öppen fråga om förmånssy- stemet. Enligt utvärderingen var flertalet kommentarer som lämnades mer eller mindre negativa. De kommentarer som de intagna lämnade kunde enligt Kriminalvården delas in i följande tre huvudtyper:

-att förmånssystemet inte fungerar för vuxna kvinnor,

-att det inte är en likvärdig behandling och bedömning av intagna från per- sonalens sida,

-att det finns problem med de särskilda förmånerna, både att det kan ta lång tid att få förtjänade förmåner av olika slag realiserade och att saker som ut- lovats inför försöket inte har fullföljts.

Av de intagna på Hinseberg som lämnade kommentarer var dock ca 15 % positiva. Enligt dessa är förmånssystemet den enda möjlighet som finns att få

135Utvärdering av försöksverksamheten med förmånssystem inom Kriminalvården. Utvecklingsenheten 2008-04-23.

136Kriminalvården, dnr 02-2006-022239. Redovisning av Kriminalvårdens erfarenhe- ter av försöksverksamhet med förmånssystem (2008-05-08).

2008/09:RFR9

5 FOKUS OCH INRIKTNING FÖR KRIMINALVÅRDENS INSATSER FÖR INTAGNA KVINNOR

någon belöning på anstalten, och det är upp till varje intagen hur hennes an- staltsvistelse ska bli.

Enligt chefen för Kriminalvårdens rättsenhet gav försöksverksamheten på Hinseberg inga egentliga resultat. Kvinnorna på Hinseberg skötte sig i all- mänhet bra redan innan försöket, och därför kunde inga större skillnader ses. I återrapporteringen om försöksverksamheten till regeringen pekar Kriminal- vården på att erfarenheterna av det nyligen avslutade förmånsförsöket talar emot att införa systemet i denna form inom hela kriminalvården. Enligt Kri- minalvården finns det behov av ytterligare kunskaper och tillskott av resurser innan ett förmånssystem kan bli en naturlig del av hela kriminalvården.

2008/09:RFR9

6 Situationen för anstaltsintagna kvinnor

6.1 Placeringar och anstalter för kvinnor

Regler om placering av intagna kvinnor

Placeringen av kvinnor i särskilda anstalter regleras i lagen om kriminalvård i anstalt där det anges att en kvinna normalt ska placeras i en anstalt som är avsedd för enbart kvinnor. Enligt lagen får en kvinna inte utan eget medgi- vande placeras i en anstalt där även män placeras.137 Målet som regeringen har fastställt för verksamhetsgrenen Anstalt är att varje intagen ska vara pla- cerad så att de behov av säkerhet och rehabilitering som finns under anstalts- vistelsens olika faser kan mötas och så att en successiv förberedelse för fri- givning kan ske.

Bakgrund till inrättandet av särskilda anstalter för intagna kvinnor

Fram till 1974 års kriminalvårdsreform var Hinseberg, som ligger strax utan- för Örebro, den enda kvinnoanstalt som fanns i Sverige, och där placerades samtliga kvinnor som skulle avtjäna fängelsestraff. För en del av kvinnorna kunde detta innebära att det blev långt mellan hemorten och anstalten. Dis- kussioner började föras om vikten av att kunna avtjäna verkställigheten i närheten av hemorten, och det beslutades att ett antal platser på mansanstal- terna skulle göras om till platser för kvinnor. Efter några år kom alltfler kla- gomål om att detta inte fungerade bra. Problem som uppmärksammats var bl.a. att kvinnorna, eftersom de var så få, ofta fick stå tillbaka för männen när det gällde bl.a. tillgång till motionshallar, att ta del av de arbeten som fanns, utbildningsplatser, plats i samtalsgrupper och utbudet av fritidssysselsättning- ar. Det förekom även fall där intagna kvinnor utsattes för övergrepp av intag- na män.

Mot bakgrund av detta beslutades i början av 1990-talet att ett antal kvin- noanstalter skulle inrättas. När de då intagna kvinnorna tillfrågades om hur de såg på införandet av kvinnoanstalter ville många ha kvar de blandade anstal- terna. Enligt Kriminalvården uppger intagna kvinnor i dag att de är nöjda och ser fördelarna med att vara intagna på en kvinnoanstalt. Det uppges från Kri- minalvården att en lugnare miljö helt inriktad på kvinnors behov ses som en fördel.138

Nuvarande anstalter och indelning i säkerhetsklasser

Det totala antalet öppna och slutna anstalter i Sverige uppgick i juli 2008 till 55 stycken, och ytterligare anstalter är under byggnation. Av nuvarande an- stalter har fem platser för kvinnor (se tabell).

1378 a § KvaL.

138Kriminalvården, e-brev 2007-11-09.

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

TABELL 17. INDELNING AV ANSTALTER EFTER SÄKERHETSKLASSER

Säkerhets-	Kvinnoanstalter	Mansanstalter
klasser

Klass A	–
Klass B	–
Klass C	–
Klass D	Hinseberg, Ystad
Klass E	Färingsö, Sagsjön

Klass F (öppna	Ljustadalen, Rings-
anstalter)	jön140

Hall, Kumla Norrtälje, Tidaholm

Hällby, Kirseberg, Mariefred, Salberga, Öster- åker

Fosie stödavdelning, Håga, Härnösand, Kalmar, Skogome, Skänninge, Ystad

Beateberg, Borås, Brinkeberg, Fosie, Gävle, Halmstad, Haparanda, Helsingborg, Högsbo, Johannesberg, Karlskoga, Karlskrona, Kristian- stad, Kristianstad Centrum, Luleå, Mariestad, Nyköping, Saltvik139, Skogome, Storboda, Täby, Umeå, Visby, Västervik Norra

Asptuna, Gruvberget, Kolmården, Rödjan141, Skenäs, Smälteryd, Svartsjö, Sörbyn, Tillberga, Tygelsjö, Viskan, Åby, Östragård

Klass F (öppna	Hinseberg, Färingsö,
avd. på i övrigt	Sagsjön
slutna anstalter)

Beateberg, Gävle, Halmstad, Haparanda, Hel- singborg, Kristianstad, Mariestad, Skogome, Täby, Ystad.

Källa: Kriminalvårdens webbplats, 2009-02-16.

Klassificeringen av anstalter sker bl.a. utifrån i vilken mån de är byggda för att motstå rymningar, fritagningsförsök och hantera olika typer av fångar. Anstalterna är i klassificeringssystemet indelade i klasserna A–F där anstal- terna i klass A–E är slutna och anstalterna i klass F är öppna. Anstalterna i klass A är utrustade för att kunna hantera de mest riskfyllda fångarna. Placer- ingar av fångar sker utifrån de riskbedömningar som Kriminalvården genom- för.142 En anstalt kan ha avdelningar med olika säkerhetsnivåer. Vid t.ex. Hinseberg finns avdelningar som är antingen D- eller F-klassificerade. Bland anstalterna som tillhör de högre säkerhetsklasserna A–C återfinns endast anstalter för män.

Öppna och slutna anstaltsplatser för kvinnor

De fem anstalter i Sverige som har platser för kvinnor är Hinseberg (säker- hetsklass D och F) som ligger utanför Örebro och är den största, Färingsö (säkerhetsklass E och F) utanför Stockholm, Sagsjön (säkerhetsklass E och F) i Göteborg, Ljustadalen (säkerhetsklass F) norr om Sundsvall och kvinnoav- delningen på anstalten Ystad (säkerhetsklass D). I mars 2008 öppnade Ring- sjön (säkerhetsklass F) som är en filial till anstalten Ystad.143 Kvinnoanstal- terna har en geografisk spridning över landet som innebär att Ljustadalen i Sundsvall är den nordligaste kvinnoanstalten och att Ystad inklusive Ringsjön

139Samtliga 44 platser är stängda på grund av byggnation t.o.m. den 1 januari 2010.

140Ringsjön är en öppen filial till anstalten Ystad.

141Rödjan är en öppen filial till anstalten Mariestad.

142Kriminalvårdens webbplats www.kriminalvarden.se.

143I bilaga 1 ges sammanfattande beskrivningar av dessa anstalter.

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

är de anstalter som har sydligast lokalisering. Den nuvarande lokaliseringen innebär även att det, förutom i Region Öst, finns en kvinnoanstalt placerad i varje kriminalvårdsregion.

Av det totala antalet platser för både kvinnor och män var en dryg fjärde- del (1 335) av platserna öppna. Sett till det totala antalet platser för kvinnor var drygt 30 % öppna platser.

TABELL 18. ANTAL ÖPPNA OCH SLUTNA ORDINARIE PLATSER PÅ ANSTALTER FÖR KVINNOR (1 JULI 2008)

Anstalt	Antal öppna	Antal slutna	Totalt antal
	platser	platser	platser
Färingsö	12	43	55
Hinseberg	22	91	113
Ljustadalen	20	–	20
Sagsjön	24	14	38
Ystad	–	40	40
Ringsjön, filial till	14	–	14
Ystad
Totalt	92	188	280

Källa: Kriminalvården, dnr 30-2008-13284.

Vid val av anstaltsplacering görs det enligt Kriminalvårdens placeringsenhet inte någon skillnad mellan de män och kvinnor som är fängelsedömda för första gången respektive de som suttit i anstalt tidigare. En viktig utgångs- punkt för valet av anstalt är dock att så långt möjligt placera på öppen anstalt. Detta är enligt placeringsenheten att föredra för att i möjligaste mån minska känslan för de intagna att de befinner sig på en låst institution. Av dem som sitter häktade i avvaktan på att avtjäna verkställigheten får ungefär 80 % efter häktningstiden avtjäna straffet på en sluten anstalt och 20 % vid en öppen anstalt. Motsatt förhållande råder för dem som befinner sig på fri fot före verkställigheten.

Anstaltsbeläggning och utnyttjandegrad av ordinarie platser

Kriminalvården upprättar tvärsnittsstatistik för den 1:a i varje månad. Enligt tvärsnittsstatistik med mätdatum 1 januari respektive 1 oktober var den ge- nomsnittliga utnyttjandegraden för ordinarie platser på kvinnoanstalter under perioden 2003–2006 betydligt högre jämfört med genomsnittet för samtliga anstalter. Från 2007 och framåt har den genomsnittliga utnyttjandegraden sett till samtliga ordinarie anstaltsplatser minskat väsentligt. I januari 2007 fanns 277 anstaltsplatser för kvinnor varav 24 beredskapsplatser. Av dessa anstalts- platser var 247 belagda, vilket motsvarar ca 98 % av det totala antalet ordina- rie platser.144 För januari 2008 har utnyttjandegraden av de ordinarie anstalts- platserna för kvinnor sjunkit till ca 92 %, vilket kan jämföras med motsvaran-

144Med beläggning avses antal intagna i anstalt , inklusive permittenter och korttids- frånvarande, dvs. de som upptar en plats.

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

de genomsnittliga utnyttjandegrad för samtliga anstalter som uppgick till ca 90 %. Skillnaderna mellan genomsnittet för kvinnoanstalterna och samtliga har därmed kommit att jämnas ut under 2007–2008.

TABELL 19. UTNYTTJANDEGRAD FÖR ORDINARIE ANSTALTSPLATSER, OKTOBER 2003–JANUARI 2008

Tidpunkt	Utnyttjandegrad	Utnyttjandegrad
	kvinnoanstalter	för samtliga anstalter
1 januari 2008	92 %	90 %
1 oktober 2007	95 %	90 %
1 januari 2007	98 %	98 %
1 oktober 2006	98 %	98 %
1 januari 2006	102 %	97 %
1 oktober 2005	107 %	100 %
1 januari 2005	109 %	101 %
1 oktober 2004	114 %	103 %
1 januari 2004	111 %	100 %
1 oktober 2003	107 %	99 %
1 januari 2003	Uppgift saknas	91 %

Källa: Kriminalvården, KLAS-anstalt.

Skillnader i möjligheter när det gäller placeringar

I en nationell rapport från Justitiedepartementet 2000 pekar departementet på att av samtliga anstaltsintagna i Sverige utgör kvinnorna endast en liten andel och att även om detta kan ses som positivt utifrån en generell kriminalpolitisk utgångspunkt, medför det samtidigt rent organisatoriskt negativa konsekven- ser då antalet kvinnoanstalter är få och Sverige är ett stort land. Justitiedepar- tementet konstaterar att detta betyder att det för kvinnorna ofta kan bli avse- värda avstånd mellan anstalten och hemorten och att detta är något som i sin tur kan försvåra möjligheten för de intagna kvinnorna att behålla kontakten med anhöriga och andra sociala nätverk.145

Enligt uppgift från Kriminalvårdens placeringsenhet uttrycker kvinnor i större utsträckning än män en önskan om att få avtjäna verkställigheten nära hemorten. Det kan dock vara svårare att tillgodose kvinnornas önskemål om geografisk närhet på grund av att antalet kvinnoanstalter är betydligt färre. Kvinnorna kan därför i jämförelse med männen ofta komma att placeras på ett längre avstånd från sin familj.

145 Regeringskansliet, Justitiedepartementet (2000).

	6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR					2008/09:RFR9
TABELL 20. KVINNORS ANSTALTSPLACERING OCH HEMLÄN, ENLIGT TVÄR-
SNITTSDATA 2007-10-01
Hemlän/anstaltsplacering	Färingsö	Hinse-	Ljustadalen	Sagsjön		Ystad	Total
	(Sthlms	berg	(Väster-	(Västra	(Skåne)
	län)	(Örebro)	norrland)	Götaland)
Region Stockholm: Stockholms
län*	25	23	5	0		4	58
Region Mitt: Södermanland,
Uppsala, Värmland, Västman-
land, Örebro	8	32	3	2		5	50
Region Öst: Jönköping, Krono-
berg, Kalmar, Östergötland	7	9	0	5		5	26
Region Syd: Blekinge, Skåne	4	11	1	7		17	40
Region Väst: Halland, Västra
Götaland*	1	14	1	19		4	40
Region Nord: Dalarna, Gävle-
borg, Jämtland, Norrbotten,
Västernorrland, Västerbotten	5	5	9	0		2	21
Saknar fast adress eller har
utländsk adress	7	26	3	2		12	50
Total	57	120	22	35		49	285*

*En kvinna från Stockholms län och en kvinna från Västra Götaland var intagna vid Gruvberget vid den tidpunkt som mätningen avser.

Källa: Bearbetning av uppgifter från Kriminalvården, e-brev 2008-04-02.

En stor del av de i genomsnitt uppemot 300 kvinnor som befinner sig i anstalt kommer från de tre storstadsregionerna Stockholm, Skåne och Västra Göta- land. I dessa tre län finns kvinnoanstalter.

En skillnad som har uppmärksammats tidigare när det gäller placerings- möjligheterna är det begränsade antalet platser för kvinnor och att den nästan ständiga överbeläggningen minskar möjligheterna att välja placering och att omplacera de intagna.146 Dessa problem har dock minskat under de senaste åren, se tabell 19. En påtaglig skillnad som dock kvarstår är att några av mansanstalterna är specialiserade på att ta emot en viss typ av brottslingar, vilket det inte finns utrymme för när det gäller kvinnor eftersom de är så få till antalet. Det innebär att intagna kvinnor från olika brottskategorier blandas på ett helt annat sätt än vad som är fallet för männen på anstalterna. Sexual- brottsdömda kvinnor har vid ett antal tillfällen varit placerade vid anstalten Ljustadalen. Enligt anstaltsledningen har det inte inneburit några problem att placera dem tillsammans med andra intagna.147

Kriminalvårdens handläggning av placeringar

Kriminalvårdens placeringsenhet handlägger varje år ca 15 000 ärenden. De kriterier som beaktas vid valet av placering är bl.a. eventuell tidigare missköt-

146Kordon och Wetterqvist (2006).

147Ljustadalen, intervju 2008-04-07.

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

samhet under verkställighet, missbruk, återfall i brottslighet, risk för avvikel- ser, behov av utbildning eller särskilt skydd. Enligt Kriminalvårdens placer- ingsenhet är de kriterier som används vid bedömningen desamma för både män och kvinnor. Däremot finns fler differentieringsgrunder för män. Det finns t.ex. inga sexualbrottsavdelningar vid kvinnoanstalterna då det är så få kvinnor som döms för sexualbrott. Enligt placeringsenheten tillämpas i stället individuella lösningar om det uppstår problem mellan de intagna.

I ungefär 7–8 % av fallen överklagas Kriminalvårdens beslut om placering. Enligt placeringsenheten är närhetsprincipen en vanlig orsak till överklagan- de, då den intagna anser sig ha blivit placerad för långt ifrån sin familj. Enligt placeringsenheten har man inte kunnat konstatera om det förekommer skill- nader mellan kvinnor och män när det gäller förekomsten av överklaganden av placeringsbeslut.

Det är möjligt att av särskilda skäl begära uppskov av verkställigheten upp till sex månader från den dag då domen blev verkställbar. Finns synnerliga skäl kan uppskov begäras för ytterligare sex månader. Ungefär 40 % av dem som begär uppskov beviljas det. Att begära uppskov är i sig ett sätt att skjuta upp verkställigheten. När straffet ska verkställas är det ca 50 % som inte infinner sig och som då begärs bli förpassade av polisen eller blir efterlysta.

När det gäller förflyttning till annan anstalt kan detta begäras av både den intagne och anstaltsledningen. En anledning till förflyttning till öppnare an- stalt kan vara som ett led på vägen till frigivning. Enligt placeringsenheten är

narkotikamissbruk den vanligaste orsaken till omplacering av kvinnor i an- stalt.148

Anstaltsplatser för kvinnor i norra Sverige

De öppna platserna i den norra kriminalvårdsregionen utgör 48 % av regio- nens totala platsantal för kvinnor respektive män. Det kan jämföras med andelen öppna platser totalt i landet som uppgår till 26 %. Mot bakgrund av detta utreddes under uppföljningens gång det framtida behovet av öppna platser i regionen. Enligt förslaget som presenterades i maj 2008 borde den öppna kvinnoanstalten Ljustadalen och den öppna mansanstalten Sörbyn på sikt avvecklas. Vidare föreslogs en utredning av om verksamheten vid kvin- noanstalten Ljustadalen kunde flyttas till anstalten Viskan som är inriktad mot män dömda för sexualbrott och våld i nära relationer.149 I november 2008 beslutades emellertid att Ljustadalen och Sörbyn ska få finnas kvar. Viskan kommer eventuellt att läggas ned eftersom bl.a. behovet av lokalförändringar bedöms som omfattande.150

I oktober 2008 ställdes en skriftlig fråga om vilka åtgärder justitieministern avsåg att vidta för att se till att även kvinnor i den norra delen av Sverige ges rimliga villkor rent avståndsmässigt att avtjäna straff som underlättar arbetet för återanpassning till samhället och att samtidigt kunna hålla kontakten med

148Kriminalvårdens placeringsenhet, intervju 2008-02-25.

149Kriminalvården (2008e).

150Kriminalvården, e-brev 2008-11-19.

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

barn och andra anhöriga. I sitt svar hänvisar justitieministern till de nya regler med utökade möjligheter till utslussning som infördes förra året och att det mot bakgrund av dessa är naturligt att Kriminalvården ser över vilket behov som finns av öppna platser. Klienter som tidigare var placerade i öppen an- stalt kan med de nya reglerna i ökad utsträckning bli föremål för olika ut- slussningsåtgärder. Justitieministern uttrycker vidare att det är naturligt att Kriminalvården inom ramen för sitt uppdrag fortlöpande ser över vilka delar av verksamheten som kan bedrivas mer effektivt. Justitieministern konstaterar avslutningsvis att frågan om antalet öppna anstaltsplatser i norra Sverige för närvarande bereds inom Kriminalvården men att inga beslut har fattats.151

Vårddygnskostnader för platser på kvinnoanstalter

Uppföljningen visar att vårddygnskostnaderna på anstalterna för kvinnor är högre än genomsnittet för samtliga anstalter. Kriminalvården kan redovisa antal vårddygn och vårddygnskostnad fördelat på öppna respektive slutna anstalter samt för de olika anstalterna. Enligt uppgift från Kriminalvården går det dock inte att ta fram uppgifter ur myndighetens redovisningssystem om hur stor den genomsnittliga dygnskostnaden är för anstaltsintagna kvinnor respektive män uppdelat på platstyp, dvs. normalplatser, behandlingsplatser, platser för psykiskt störda, riksmottagningsplatser, utslussplatser, avskild- hetsplatser och övriga platser.

TABELL 21. ANTAL VÅRDDYGN OCH VÅRDDYGNSKOSTNAD PER ANSTALT 2007 (TOTALT EXKLUSIVE KOSTNADER FÖR § 56-PLACERINGAR, OVER- HEADKOSTNADER OCH HUVUDKONTOR/REGIONKONTOR)

	Antal vårddygn	Vårddygnskostnad (kr)
Samtliga anstalter
Öppna anstalter	426 784	1 387
Slutna anstalter	1 279 893	2 014
Summa	1 706 677	1 857
Kvinnoanstalter*
Ljustadalen	6 233	1 807
Hinseberg	42 473	1 979
Färingsö	15 577	2 260
Sagsjön	11 496	2 080
Summa	75 779	2 038

*Ystad ingår inte i redovisningen eftersom Kriminalvården inte kunnat särredovisa vårddygnskostnaden för kvinnoavdelningen respektive mansavdelningarna.

Källa: Kriminalvården, e-brev 2008-05-20.

Frågan om att de genomsnittliga vårddygnskostnaderna är högre för kvinno- anstalterna har bl.a. diskuterats vid besök på anstalterna under uppföljningen. Ett viktigt skäl till de konstaterade skillnaderna uppges vara att antalet an- staltsplatser för kvinnor som helhet är betydligt mindre för männen och att

151 Skriftlig fråga 2008/09:145, svar på skriftlig fråga 2008/09:145.

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

detta i kombination med behovet av geografisk spridning över landet innebär att platserna på kvinnoanstalterna är dyrare i drift. Att flera av kvinnoanstal- terna är små, samtidigt som det finns ett behov av ett varierat verksamhetsut- bud även på dessa mindre anstalter, uppges även det påverka kostnaderna.

Kriminalvården har i en uppföljning från 2000 uppmärksammat att budget- fördelningen till kvinnoverksamheten inte har täckt uppkomna kostnader och att detta innebär att andra verksamheter inom respektive kriminalvårdsmyn- dighet har behövt skjuta till medel för driften av kvinnoanstalterna. I uppfölj- ningen redovisas ett antal orsaker till den högre kostnadsbilden hos anstaltsin- tagna kvinnor.

-Småskalighet när det gäller såväl anstaltsbestånd som programverksamhet.

-Större behov inom många områden, t.ex. sjukvård, där intagna kvinnor i jämförelse med män har större behov och ofta är både fysiskt och psykiskt mer skadade när de tas in i anstalt. Kvinnor som tas in i anstalt har normalt sett en sämre situation än män vad avser drogmissbruk, bostad, arbete, rela- tioner, depressioner, ångest, ätstörningar, dokumenterade dubbla diagnoser, självmordsförsök m.m.

-Kvinnorna är en liten målgrupp i kriminalvården samtidigt som de generellt har en djupare problematik än manliga intagna. För att möta detta behövs fler möjligheter till differentierade platser, specialister samt andra särskilda resurser och åtgärder för stöd och hjälp för kvinnorna.

-Kvinnor kräver närvaro, samtal och kontakt med personal på ett annat sätt och i större omfattning än vad som generellt är fallet med manliga intagna.152

Olika platstyper vid anstalterna

I juli 2008 uppgick det totala antalet anstaltsplatser inklusive beredskapsplat- ser153 till 5 304. Av dessa var 280 ordinarie och 28 beredskapsplatser för kvinnor. Vid anstalterna finns ett stort antal olika typer av platser. De olika platstyperna har inrättats för att de intagna ska kunna erbjudas insatser och vård anpassade till de behov som olika kategorier av intagna kan ha. För intagna män finns för närvarande 14 olika platstyper att tillgå. För intagna kvinnor uppgår antalet platstyper som kan erbjudas i anstalt till fem.

152Kriminalvården (2000a).

153Beredskapsplatser är platser i form av dubbelbeläggning i bostadsrum och kan stängas vid perioder med lägre beläggning.

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR			2008/09:RFR9
TABELL 22. PLATSTYPER FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR OCH MÄN (2008)
Platstyper på anstalterna	Platstypen finns	Platstypen
	för män	finns för
		kvinnor
Avdelningar för psykiskt störda	X	X
Avdelningar för utvisade	X	–
Avdelning för särskilt krävande intagna	X	–
Behandlingsanstalter	X	X
Behandlingsavdelningar	X	X
Motivationsavd. för alkohol- och blandmissbrukare	X	–
Riksmottagning	X	X
Sexualbrottsavdelningar	X	–
Sjukavdelningar	X	–
Stödavdelningar	X	–
Säkerhetsavdelningar	X	–
Särskild roavdelning (vistelse enligt 18 § KvaL)	X	–
Ungdomsavdelningar	X	–
Utslussningsavdelningar	X	X

Källa: Kriminalvården, e-brev 2008-04-14.

En anledning till att det finns färre platstyper för placering av kvinnor i anstalt är att de kvinnor som skulle kunna placeras på en specifik platstyp är få. När

det gäller t.ex. sexualbrottsavdelningar är detta en platstyp som endast finns för män.154 Detta kan ses i relation till att fem kvinnor per år under 2005 och

2006 dömdes till fängelse för sexualbrott medan antalet för 2007 uppgick till två. Som jämförelse kan sägas att antalet män som under 2007 togs in i anstalt dömda för sexualbrott uppgick till 312. De sammanlagt tolv kvinnor som togs in på anstalt för sexualbrott placerades på öppna eller slutna platser på olika kvinnoanstalter.

Riksmottagningsplatser

På Hinseberg finns totalt tio riksmottagningsplatser. Under 2007 passerade 64 kvinnor riksmottagningen för utredning.155 På anstalten Kumla finns 60 riks- mottagningsplatser.156 Enligt Kriminalvårdens planering kommer antalet platser att fördubblas så att Kumla kommer att ha totalt 120 platser på riks- mottagningen under 2009. Varje år passerar ungefär 500 manliga intagna riksmottagningen vid Kumla.157 Riksmottagning finns närmare beskrivet under avsnitt 6.2.

154Sexualbrottsavdelningar för män finns på anstalterna Härnösand, Kristianstad, Norrtälje, Salberga och Skogome samt de öppna anstalterna Tillberga och Viskan.

155Hinseberg, telefonsamtal 2008-10-01.

156Kumla, telefonsamtal 2008-10-01.

157Kriminalvårdens webbplats www.kriminalvarden.se.

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

Anstaltsplatser för unga intagna

Straffmyndighetsåldern i Sverige är 15 år, men det är endast i ett fåtal fall som personer under 18 år döms till fängelse. Under 2007 togs fem pojkar, men inga flickor, under 18 år in i anstalt. Med undantag för 2004 då två flick- or under 18 år och 2005 då en flicka under 18 år togs in i anstalt brukar flick- or i denna åldersgrupp i stället dömas till sluten ungdomsvård. Av de totalt 89 personer som dömdes till sluten ungdomsvård under 2007 var åtta kvinnor. Sju av dessa kvinnor tillhörde åldersgruppen 15–17 år, och en kvinna tillhör- de åldersgruppen 18–20 år.158

Enligt lagen om kriminalvård i anstalt får en intagen under 18 år inte pla- ceras tillsammans med intagna över 18 år, om det inte kan anses vara till den unges bästa. Den unge intagne ska även hållas åtskild från sådana intagna som kan inverka menligt på dennes återanpassning i samhället. Vidare före- skrivs att en intagen som har fyllt 18 men inte 21 år ska, om inte särskilda skäl föranleder annat, hållas åtskild från sådana intagna som kan inverka menligt på hans återanpassning i samhället. Den som inte har fyllt 21 år och som inte placeras på en öppen anstalt ska företrädesvis placeras i en anstalt med särskild verksamhet för yngre intagna.159

För unga män i åldern 18 t.o.m. 20 år har Kriminalvården särskilda ung- domsavdelningar. I juli 2008 fanns totalt 74 platser på ungdomsavdelningar vid anstalterna Borås, Hällby, Kristianstad, Luleå och Täby. Förutom Hällby som har säkerhetsklass C ligger ungdomsavdelningarna på anstalter med säkerhetsklass E, dvs. den lägsta säkerhetsklassen som finns för slutna anstal- ter. Ungdomsavdelningarna har en högre personaltäthet, och de anställda har speciell kompetens för att arbeta med ungdomar. De intagna utreds med be- dömningsinstrumentet ASI/ADAD160 som är mer inriktat på unga och där bl.a. frågor om skola och hemförhållanden tas upp. Den programverksamhet som genomförs är särskilt inriktad på unga kriminellas behov, t.ex. erbjuds ART (Aggression Replacement Training).

Till skillnad från anstalterna för män finns det vid kvinnoanstalterna inga ungdomsavdelningar. Enligt placeringsenheten är orsaken till detta att det är få unga kvinnor som döms till fängelsestraff. Under 2005 och 2006 togs totalt 14 respektive 15 fängelsedömda kvinnor i åldern 18–20 år in i anstalt medan antalet för 2007 uppgick till 17.

Enligt Kriminalvårdens redovisning förekommer placering av kvinnor i ål- dersgruppen 18–20 år på samtliga kvinnoanstalter. Placeringarna kan ske på både öppna och slutna anstalter.

Kriminalvården pekar i en rapport om hur arbetet med unga kriminella i anstalt och frivård ska bedrivas på att antalet nyintagna kvinnor i anstalt under 20 år är få och att Kriminalvårdens kvinnoanstalter troligtvis har möjlighet att

158Brå, e-brev 2008-12-05.

1598 § KvaL.

160ASI (Addiction Severity Index) togs fram i början av 1970-talet i USA för att utreda hemvändande Vietnamsoldater och utvärdera de behandlingsinsatser som gjordes för dem. ADAD (Adolescent Drug Abuse Diagnosis) är en strukturerad intervjume- tod för bedömning av ungdomars problematik.

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

differentiera insatserna efter de unga kvinnornas särskilda behov.161 Enligt en handläggare på kriminalvårdens klient- och säkerhetsenhet anstaltsplaceras unga kvinnor tillsammans med äldre intagna kvinnor. En fördel med detta är enligt handläggaren att de unga lugnar ned sig eftersom de äldre vill ha lugn och ro omkring sig. När det gäller den programverksamhet som riktas till de

yngre kvinnorna är det densamma som till övriga kvinnor på respektive an- stalt. 162

TABELL 23. INITIAL ANSTALTSPLACERING FÖR INTAGNA KVINNOR I ÅLDERS- GRUPPEN 18–20 ÅR (2005–2007)

Anstalt	Säkerhetsklass	2005*	2006	2007
Färingsö	Sluten (E) och öppen	1	5	6
Hinseberg	Sluten (D) och öppen	7	4	3
Ljustadalen	öppen	2	1	1
Sagsjön	Sluten (E) och öppen	–	1	–
Ystad	Sluten (D)	1	1	4
Häkte	–	4	3	3
Samtliga	–	15	15	17

*För 2005 ingår även en kvinna som var yngre än 18 år vid tidpunkten för den initiala anstaltsplaceringen.

Källa: Kriminalvården, e-brev 2008-11-05.

De kvinnor som i tabellen finns redovisade under häkte är s.k. verkställighets- fall och avtjänar hela sitt fängelsestraff på häkte. Ett skäl till att kvinnan inte tagits in i anstalt kan vara att tiden i häkte varit så lång att det efter avräkning mot den utdömda verkställighetstiden inte återstått någon ytterligare tid att verkställa i anstalt.

I en rapport från Kriminalvården om hur arbetet med unga kriminella i an- stalt och frivård ska bedrivas anges att målgruppen ungdomar i kriminalvår- den växer och att ungdomar har den högsta återfallsprocenten av alla ålders- grupper.163 Kriminalvården har tagit fram en nationell handlingsplan för en ungdomssatsning för 2008. Under året ska verksamheten bl.a. inriktas på att utreda möjligheterna att erbjuda individuell psykoterapi för de unga som begått allvarliga våldsbrott och som avtjänar långa fängelsestraff.

Sluten ungdomsvård

Den som är under 18 år kan enligt brottsbalken under vissa omständigheter dömas till sluten ungdomsvård.164 Beträffande ungdomar som begått brott före 18 års ålder råder en presumtion mot att frihetsberöva dem. För att pre- sumtionen ska kunna brytas, och sluten ungdomsvård komma i fråga, krävs att det finns synnerliga skäl. Verkställigheten sker vid ett av Statens institu-

161Kriminalvården (2007d).

162Kriminalvården, intervju 2007-11-06 och e-brev 2008-11-05.

163Kriminalvården, intervju 2007-11-06 och e-brev 2008-11-05.

16432 kap. 5 § BrB.

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

tionsstyrelses (Sis) särskilda ungdomshem.165 Rätten ska bestämma tiden för den slutna ungdomsvården, lägst fjorton dagar och högst fyra år. Villkorlig frigivning förekommer inte vid denna påföljd. Tiden ska bestämmas efter brottets straffvärde.

Sis har inga särskilda institutioner för de ungdomar som döms till sluten ungdomsvård, men vid sju särskilda ungdomshem finns sammanlagt 68 fast- ställda platser för ungdomar som har dömts till sluten ungdomsvård. Av dessa ungdomshem erbjuder Vemyra ungdomshem i Sollefteå två platser för flickor som dömts till sluten ungdomsvård. Under 2005 togs sammanlagt fyra flickor och 100 pojkar in till sluten ungdomsvård, vilket kan jämföras med 2006 då sammanlagt två flickor och 82 pojkar togs in till sluten ungdomsvård.166 Enligt uppgift från Sis uppgick antalet flickor som dömts till sluten ungdoms- vård i mars 2008 till sex, och placeringar kan även förekomma på andra av Sis behandlingshem som erbjuder vård till flickor.167

6.2 Utredning och planering av verkställighet

Justitieutskottet har tidigare konstaterat att det inte är tillfredsställande att verkställighetsplanerna på många håll är behäftade med kvalitetsbrister. Ut- skottet utgick från att Kriminalvården ökar sina ansträngningar för att snarast komma till rätta med bristerna på området.168

Kriminalvårdskommittén om upprättandet av verkställighetsplaner för intagna

Kriminalvårdskommittén hade som en del i sitt uppdrag att överväga hur en mer individualiserad verkställighet kan uppnås. Kommittén föreslog i sitt betänkande att en individuell verkställighetsplan ska upprättas för samtliga som har dömts till en kriminalvårdspåföljd och att det i denna bl.a. ska anges vad som förväntas av den dömde och vilka mål han eller hon har att sträva efter under verkställigheten. Vidare framhöll kommittén att utformningen av verkställighetsplaner måste ske med utgångspunkten att kvinnors situation skiljer sig från mäns.169

Allmänt om verkställighetsplaner

I förordningen om kriminalvård i anstalt regleras att en plan ska upprättas för varje intagen och att planen med hänsyn till anstaltstidens längd och övriga omständigheter ska inriktas på åtgärder som är ägnade att främja den intagnes anpassning i samhället och som förbereder den intagne för tillvaron utanför anstalten.170 Regeringen har även formulerat ett mål som anger att individuel-

165Lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU).

166Sis statistik år 2006.

167Kriminalvården (2007d) och Statens institutionsstyrelse (Sis), 2008-03-25.

168Bet. 2007/08:JuU1.

169SOU 2005:54.

1706 § KvaF.

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

la verkställighetsplaner ska upprättas för alla intagna. Enligt Kriminalvårdens föreskrifter ska frivården medverka i och samordna planeringsarbetet från början av verkställigheten för intagna i anstalt. Klienter som har hög risk för att återfalla i brott ska prioriteras för mer omfattande insatser. I normalfallet ska planen vara fastställd inom en månad från verkställighetens början både i anstalt och i frivård. För intagna i riksmottagning ska verkställighetsplan upprättas senast inom sex veckor efter placering.171

Verkställighetsplanen ska så långt möjligt upprättas tillsammans med den intagne och innehålla bl.a. risk- och behovsbedömningar, delmål och mål med verkställigheten och planerade frigivningsförberedelser. Målsättningarna i den upprättade verkställighetsplanen kan t.ex. avse sådant som ekonomi, bostad, utbildning, arbete och missbruk. Innehållet i planen har också bety- delse för vilken sysselsättning den intagne kommer att ha i anstalten.

När det gäller olika individuella insatser ska planen så långt möjligt ta hän- syn till det som framkommit i samband med kartläggningen av den dömdes situation och vad som kan behöva förändras i denna. Hänsyn ska även tas till den intagnes motivation och vilja till förändring, och planen kan omarbetas vid behov. Verkställighetsplanen ska följa den intagne under hela strafftiden oavsett eventuella anstaltsbyten samt även följa med den intagne från anstalt till frivård. Verkställighetsplanen ska vara ett levande dokument som uppda- teras och revideras i enlighet med Kriminalvårdens föreskrifter eller när ny information finns att tillägga. Verkställighetsplanen ska fastställas samt om- prövas varannan månad om den återstående verkställighetstiden i anstalt understiger ett år eller var tredje månad om den återstående verkställighetsti- den i anstalt är ett år eller mer, samt vid behov. Genomförandet av verkstäl- ligheten och frigivningsföreberedelserna ska regelbundet tas upp vid s.k. behandlingskollegium som hålls på anstalten. I verkställighetsplaneringen ingår även att följa upp och planera för en bra utslussning och frigivning från anstalt.

Det är endast särskilt utsedda tjänstemän som har behörighet att ansvara för planeringen. För att underlätta arbetet med kartläggning och bedömning av insatsbehov använder Kriminalvården bl.a. ASI (Addiction Severity Index) som är ett intervjuinstrument för att dokumentera och systematisera uppgifter om intagna missbrukare m.fl. när det gäller behov av rehabilitering och be- handling.

Placering och utredning i riksmottagning

För kvinnor som dömts till fängelse i två år eller mer tillämpar Kriminalvår- den ett system med placering för utredning i s.k. riksmottagning. Vid riksmot- tagningen för kvinnor på Hinseberg används två olika risk- och behovsprofi- ler för utredningen av intagna. Den ena avser verkställigheter om två till fyra år, och den andra avser verkställigheter om fyra år eller mer. Dömda män som ska verkställa fängelse om sammanlagt minst fyra år placeras för utredning i

171 Kriminalvårdens författningssamling 2008:12.

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

riksmottagning vid anstalten Kumla. Detta innebär att både kvinnor och män som är häktade när domen ska verkställas inledningsvis ska placeras i riks- mottagning om förutsättningar för placering i sluten anstalt föreligger och inte särskilda skäl föranleder en annan bedömning. Omfattningen av den fördju- pade behovs- och riskutredning som görs vid någon av riksmottagningarna inför slutlig placering ska vara individuellt anpassad, och enligt uppgift från Kriminalvården tar en utredning vanligtvis ungefär sex veckor att genomföra.

Under de cirka sex veckor som den fördjupade utredningen pågår görs en grundlig kartläggning av områdena fysisk och psykisk hälsa, arbete, utbild- ning, missbruk, kriminalitet, familj och umgänge. Utredningen leder fram till en risk- och behovsprofil som ligger till grund för den fortsatta placeringen inom kriminalvården. När det gäller intagna som är dömda för våldsbrott utreds det psykiska tillståndet och risken för återfall i brott särskilt noga. Utredningen ska ge svar på om den intagna ska arbeta, studera eller genomgå någon form av behandling för missbruk eller kriminalitet. Utredningsperioden kan också ses som en introduktion till kriminalvården då tiden även ägnas till att informera om innehållet i verkställigheten och motivera den intagna till att utnyttja tiden i anstalt på ett bra sätt.172

Kritik mot skillnader i regler

I samband med uppföljningsgruppens besök vid Färingsöanstalten framkom kritik från de intagna mot att gränsen för att utredas vid riksmottagning är två års fängelse för kvinnor och fyra år för män. Kvinnorna uppfattade skillnaden som djupt orättvis och menade att utredningarna lika väl skulle kunna göras vid andra anstalter än Hinseberg. Frågan diskuterades även vid uppföljnings- gruppens möte med Kriminalvårdens kvinnliga nätverk. Representanterna i Kvinnonätverket var medvetna om att många kvinnor upplever att de blir negativt behandlade i förhållande till män på grund av skillnaden i när utred- ning vid riksmottagning ska göras. Nätverket motiverade skillnaderna i regler för intagna kvinnor och män med att kvinnorna ofta är mer nedgångna och

har ett allvarligare missbruk jämfört med männen när de blir intagna i an- stalt.173

Struktur för Kriminalvårdens arbete med ASI-utredning av kvinnor och män

När en intagen har fått en plats på en anstalt eller avdelning inleder Kriminal- vårdens personal en mer noggrann kartläggning av den intagnes behov av och motivation till behandling genom en ASI-utredning. Bakgrunden till att Kri- minalvården började använda ASI-utredningar var bl.a. kritik från Brå och dåvarande Riksrevisionsverket om bristande dokumentation. Från det att Kriminalvården 1998 började intressera sig för att använda ASI skedde ett

172Hinseberg, intervju 2008-04-25.

173Uppföljningsgruppens möte med Kvinnonätverket, 2008-04-09.

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

arbete som innebar att myndigheten började använda instrumentet mer full- skaligt från 2003.

En ASI-utredning genomförs som en strukturerad intervju och syftar till att ge en bild av hur klienten mår. Intervjun innefattar frågor som rör bl.a. alko- hol- och narkotikavanor, psykisk och fysisk hälsa, kriminalitet, arbete, för- sörjning samt familj och umgänge. Från 2003 och fram till september 2008 har verkställighetsplaneringen med ASI utgått från ett utredningsformulär som innefattade flera olika delar, ASI-X, ASI-brott och ASI Feedback Form (AFF). I ASI-X fanns ett antal frågor som var mer inriktade på kvinnor. För att bl.a. underlätta genomförandet av ASI-utredningarna har Kriminalvården under hösten 2008 infört ett nytt ASI-formulär som fått namnet ASI-grund. Formuläret har tagits fram av Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS) inom Socialstyrelsen och används även av socialtjänsten. I ASI- grund är alla frågor som ingår gemensamma för både kvinnor och män. Det innebär att vissa av de tidigare intervjufrågorna har utgått medan andra har omdisponerats eller omformulerats.174 Den verkställighetsplanering som genomförs underlättas om klienten utretts med ASI. De klienter som priorite- ras för utredning har varit misstänkta narkomaner och klienter där en kon- traktsvård har bedömts vara lämplig samt klienter som önskar delta i behand- lingsverksamhet. Detta gör att en sammanställning av ASI-data inte visar den genomsnittliga kriminalvårdsklienten. För narkotikamissbrukare bör data ge en ganska rättvisande bild.175 Från 2003 till september 2008 har uppemot 11 000 ASI-utredningar genomförts och registrerats i den databas som Krimi- nalvården tagit fram för ändamålet. Huvuddelen har varit av anstaltsintagna, men det förekommer även en liten andel ASI-utredningar av frivårdens klien- ter. De ASI-utredningar som har genomförts under perioden har i ca 12 % av fallen avsett kvinnor.176

Planering av tiden i anstalt

När det gäller utredning och planering av anstaltstiden visar en enkätstudie från 2004 bland kvinnor på motivations- och behandlingsplatser på Färingsö, Hinseberg, Ljustadalen, Sagsjön och Ystad att en tiondel av kvinnorna upp- gav att de hade planerat sin anstaltstid mycket tillsammans med personalen, medan ungefär 17 % uppgav att de inte hade planerat sin anstaltstid alls. Huvuddelen av kvinnorna (ca 73 %) uppgav att de tillsammans med persona- len hade planerat innehållet i sin tid på anstalten något.177

Planering för utslussning

När det gäller planering för utslussning är ett av målen med behandlingen i kriminalvården att klienten frivilligt ska fortsätta med behandling efter den villkorliga frigivningen. Ett sätt att uppnå det målet kan vara att den intagne i

174Kriminalvården, e-brev 2008-11-03, 2008-11-19.

175Kriminalvården, e-brev 2008-11-19.

176Kriminalvården, e-brev 2008-11-03.

177Bjerke Heie och Paulsson (2004).

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

slutet av fängelsestraffet förbinder sig att fortsätta behandlingen och avsluta verkställigheten genom vårdvistelse.

Svårigheter i att planera för utslussning och frigivning har återkommande uppmärksammats under senare år. Enkätundersökningen ovan visar även att ungefär 43 % av kvinnorna inte alls hade planerat tillvaron efter frigivningen, medan en dryg tiondel av kvinnorna uppgav att de tillsammans med personal hade planerat mycket inför frigivningen.178

I en annan studie från 2005 avseende intagna kvinnor på Hinseberg konsta- teras att trots att vikten av att påbörja planeringen inför frigivningen tidigt under verkställigheten framhålls i flera rapporter, är det många intagna som menar att planeringen påbörjas för sent och inte har fungerat. I studien svara- de närmare 80 % av de kvinnor som varit i anstalt tidigare att planeringen inför frigivningen varit dålig eller mycket dålig.179 I avsnitt 6.8 finns ytterli- gare beskrivningar av utslussning.

Utveckling av upprättade verkställighetsplaner och kvalitativa brister

Det har i olika sammanhang uppmärksammats att det finns kvalitativa brister i verkställighetsplanerna. Detta framgår även i denna uppföljning. Enligt uppgift från Kriminalvården finns det problem med att hämta kvalitetssäkrad statistik ur verkställighetsplanerna. Uppföljningen har visat att det har före- kommit kvalitativa brister i samband med att planerna tas fram och fylls i. Då det inte finns några tekniska hinder för att utelämna viss information, som t.ex. tidigare sysselsättning, i verkställighetsplanen betyder det att kvalitets- säkrad statistik om uppgifter som inte är ifyllda därmed inte går att ta fram. Då verkställighetsplanerna revideras kontinuerligt för att innehålla en så aktuell information som möjligt är det heller inte möjligt att hämta historiska data, t.ex. uppgifter om klientens studiebakgrund.180 Enligt Kriminalvården bör man vara medveten om att verkställighetsplaneringen från deras sida används för att se på klientens aktuella behov. Personalen som ska arbeta med klienten vill veta om klienten exempelvis har behov av utbildning under an- staltstiden, kontakt med arbetsförmedling och socialtjänst m.m.181

Andelen intagna som får en verkställighetsplan upprättad respektive före- komsten av kvalitativa brister i verkställighetsplanerna är frågor som har uppmärksammats sedan flera år tillbaka. I en revisionspromemoria från 2005 konstaterar Riksrevisionen avseende Kriminalvårdens årsredovisning för 2004 att andelen intagna som har fått verkställighetsplaner upprättade uppgår till endast 39 %. Riksrevisionen pekade vidare på att det i en intern uppfölj- ning som Kriminalvården genomfört visats på brister i de upprättade planer- na. Riksrevisionen kunde dock inte konstatera vad som orsakade diskrepansen mellan regeringens mål inklusive de interna riktlinjerna och det verkliga utfallet. Samtidigt pekade Riksrevisionen på en avsaknad av incitament att

178Ibid.

179Lindberg (2005).

180Kriminalvården, e-brev 2008-11-19.

181Kriminalvården, intervju 2007-11-05.

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

följa de interna riktlinjerna eftersom det inte fanns några uttalade krav på åtgärder från Kriminalvården i de fall som målen inte uppnåddes. Riksrevi- sionen rekommenderade Kriminalvården att initiera någon form av bench- marking för att komma till rätta med de underliggande orsakerna till att verk- ställighetsplaner inte upprättas och pekade på att det bör utarbetas någon form av åtgärder som kan vidtas i de fall som uppenbara avsteg från riktlinjerna noteras.182

Kriminalvården återkom våren 2005 med ett yttrande med anledning av Riksrevisionens revisionspromemoria. I yttrandet redovisades ett antal åtgär- der som myndigheten vidtagit för att öka antalet planer som upprättas inom tidsgränserna och förbättra kvaliteten, bl.a. införande av en elektronisk plane- ringsfunktion, fokus på arbetsorganisation, kompetensfrågor och utbildnings- behov, omorganisation till en myndighet, ASI i samband med personutred- ning samt åtgärder mot avvikelser.

I årsredovisningen för 2005 redovisade Kriminalvården en ökning av anta- let planer och att 83 % av alla intagna som hade en fängelsedom på mer än tre månader och som avtjänat minst två månader hade en verkställighetsplan. Några könsuppdelade uppgifter avseende verkställighetsplaner redovisades inte i årsredovisningen. I årsredovisningen för 2006 redovisade Kriminalvår- den att andelen som hade en verkställighetsplan av alla intagna som hade en fängelsedom på mer än tre månader och som avtjänat minst två månader hade ökat ytterligare och uppgick till 87 % för året. Några könsuppdelade uppgifter avseende verkställighetsplaner redovisades inte heller detta år. Kriminalvår- den lämnade däremot en redogörelse för att man under våren 2006 åter ge- nomfört en intern granskning av innehållet i ett urval planer, varvid även ett femtontal anstalter besökts. Enligt Kriminalvården fick de besökta anstalterna direkt återkoppling om vad som var bra och vad som behövde förbättras. Enligt Kriminalvården visade granskningen att kvalitetsbristerna på många håll var omfattande. Med anledning av de konstaterade bristerna fattades beslut om ett antal insatser, och en åtgärdslista upprättades för att komma till rätta med kvalitetsbristerna. Bland de insatser som genomfördes märks bl.a. organisatoriska förstärkningar och personalutbildning.183

Regeringen redovisar i budgetpropositionen för 2008 bl.a. att det är avgö- rande för ett meningsfullt verkställighetsinnehåll att de individuella behoven och förutsättningarna identifieras i ett tidigt skede. Enligt regeringen visar resultaten för 2006 att en betydligt större andel av kriminalvårdens klienter, såväl i anstalt som i frivård, haft en plan för sin verkställighet jämfört med 2005. Enligt regeringen är det dock anmärkningsvärt att det på många håll fortfarande kvarstår omfattande brister i verkställighetsplanernas kvalitet, detta särskilt mot bakgrund av att det är avgörande för en lyckad rehabiliter- ing att de individuella behoven har identifierats.184

182Revisionspromemoria, dnr 32-2004-0456.

183Kriminalvården (2007b).

184Prop. 2007/08:1 utg.omr. 4.

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

Enligt Kriminalvårdens årsredovisning för 2007 hade 94 % av samtliga in- tagna som hade en fängelsedom på mer än tre månader och som avtjänat minst två månader en verkställighetsplan. Detta gällde anstalter för både män och kvinnor. Av uppgifterna i årsredovisningen framgår inte hur stor andel av verkställighetsplanerna som var fullständiga respektive ofullständiga.185

I en revisionspromemoria med anledning av granskningen av årsredovis- ningen för 2007 konstaterade Riksrevisionen åter att det finns brister när det gäller upprättandet av verkställighetsplaner inom Kriminalvården. Riksrevi- sionen pekade på att Kriminalvården genomfört en intern utvärdering som syftar till att säkerställa verkställighetsplanernas kvalitet och att utvärderingen visade att andelen fastställda verksamhetsplaner som uppfyllde kraven enligt Kriminalvårdens föreskrifter för vissa regioner var avsevärt lägre än det värde som presenteras i årsredovisningen. Enligt Riksrevisionen framgår det av Kriminalvårdens interna utredning även att det förelåg brister avseende kvali- teten i verkställighetsplaner vid bl.a. anstalterna. Innebörden av att denna information inte har redovisats i resultatredovisningen är enligt Riksrevisio- nen att man kan få en uppfattning att hanteringen av verkställighetsplaner är avsevärt bättre än vad den verkligen är. I revisionspromemorian uttrycker Riksrevisionen att det är positivt att Kriminalvården under 2007 har vidtagit ett antal åtgärder för att förbättra verkställighetsplaneringen, bl.a. att varje regionkontor nu har en samordnare för verkställighetsplanerna. Samtidigt föreligger det enligt Riksrevisionen fortfarande brister i hantering och nytt- jande av verkställighetsplaner, och det finns indikationer som visar på att innehållet vid fastställandetillfället ofta är översiktligt och inte fullständigt. Enligt Riksrevisionens rekommendationer bör Kriminalvården tydligare klargöra de presenterade uppgifternas innebörd och validitet i resultatredovis- ningen. Kriminalvården rekommenderas även att tydliggöra definitionen för en fastställd verkställighetsplan.186

I ett yttrande till Riksrevisionen med anledning av revisionspromemorian uppger Kriminalvården att man tydligare kunde ha redovisat att det sedan tidigare fanns kända kvarvarande kvalitetsbrister som var det huvudsakliga skälet till genomförandet av alla de fortsatta insatser som redovisades i årsre- dovisningen och att brister kvarstod vid den särskilda granskningen 2007.

Enligt Kriminalvården har under året stor kraft lagts på att förbättra kvali- teten, och den ingående kvalitetsgranskningen 2007 har enligt myndigheten lett till en utbildningssatsning för såväl utförare som chefer. Nästa uppfölj- ning av verkställighetsplaneringen kommer enligt Kriminalvården att fokuse- ra på kvalitetsfrågor och efterlevnad av de nya föreskrifterna som ger ett mer preciserat stöd för att upprätta verkställighetsplaner.187

185Kriminalvården (2008a).

186Revisionspromemoria, dnr 32-2007-0696.

187Kriminalvården, dnr 10-2008-9403.

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

Enligt uppgift från Riksrevisionen genomför myndigheten under hösten

2008 en förstudie avseende kvaliteten i Kriminalvårdens verkställighetspla- ner.188

6.3 Sysselsättning i anstalt

Justitieutskottet har vid ett flertal tillfällen uttryckt oro över den minskande sysselsättningsgraden för de intagna och framhållit att Kriminalvården måste arbeta aktivt med att öka densamma.189 Senast hösten 2007 betonade utskottet vikten av att fängelsetiden ges ett meningsfullt innehåll. Verkställighet i an- stalt ska, enligt utskottet, mer än i dag präglas av arbete, utbildning och delta- gande i brotts- och missbruksrelaterade program. Tydliga satsningar på be- handling och rehabilitering måste också göras. Samtidigt ansåg utskottet det vara av stor vikt att arbetsdrift och utbildningsverksamhet blir föremål för prioritering och utveckling.190

Regeringens återrapportering till riksdagen

Regeringen har i sin återrapportering till riksdagen hösten 2008 redovisat att det är viktigt att de intagna motiveras att delta i och fullfölja de program som erbjuds. För att kunna erbjuda rätt program bör, enligt regeringen, arbetet med att utvärdera effekterna av dessa intensifieras. Enligt regeringen är det även av stor betydelse att Kriminalvårdens prioriteringar mellan arbete, utbildning och brotts- och missbruksrelaterade program är väl avvägda för att tiden i anstalt ska kunna användas på ett så effektivt sätt som möjligt.

I budgetpropositionen anger regeringen även att man anser att det är ange- läget att Kriminalvården fortsätter arbetet med att anpassa programverksam- heten efter de intagnas specifika problem och behov och att man i detta sam-

manhang uppmärksammar kvinnors specifika behov under verkställighe- ten.191

6.3.1 Regler om sysselsättning i anstalt

En intagen ska enligt lag beredas lämplig sysselsättning i form av arbete, undervisning, utbildning, arbetsträning, särskilt anordnad verksamhet som syftar till att motverka brott eller missbruk eller någon annan lämplig syssel- sättning som såvitt möjligt främjar utsikterna för den intagne att efter frigiv- ningen inordna sig i samhället. Med särskilt anordnad verksamhet som syftar till att motverka brott eller missbruk avses vad som inom kriminalvården benämns brotts- och missbruksrelaterade program.192

188Möte mellan justitieutskottets uppföljningsgrupp och Riksrevisionen 2008-10-16.

189Bland annat. bet. 2005/06:JuU1, bet. 2006/07:JuU1.

190Bet. 2007/08:JuU1.

191Prop. 2008/09:1.

19210 § första stycket KvaL.

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

Från och med den 1 juli 2008 omfattar förordningen (2006:1481) om stöd för nystartsjobb, förordningen (2007:414) om jobb- och utvecklingsgaranti samt förordningen (2007:813) om jobbgaranti för ungdomar även en person som dömts till fängelse och är beviljad vistelse utanför anstalt enligt lagen om kriminalvård i anstalt193 eller är villkorligt frigiven men inte fullgjort ett år av prövotiden, samt är arbetslös och anmäld hos den offentliga Arbetsförmed- lingen.

När det gäller sysselsättning inom ramen för programverksamheten får en- ligt Kriminalvårdens föreskrifter den ordinarie tiden för programverksamhet inte överstiga 40 timmar per vecka och under en normalvecka inte understiga 30 timmar. Verksamheten ska förläggas på vardagar, men kan förläggas till annan tid om så krävs med hänsyn till programverksamhetens art.

En intagen är skyldig att delta i den verksamhet och ha den sysselsättning i övrigt som anvisats honom eller henne. Den som vägrar att delta i anvisad sysselsättning kan tilldelas en disciplinär påföljd och får inte någon ersättning från anstalten. Undantag gäller för den som får ålderspension eller viss annan ersättning från socialförsäkringssystemet. Även personer som får socialför- säkringsförmåner kan i viss utsträckning åläggas sysselsättningsplikt. Så kan t.ex. vara fallet om lämplig sysselsättning kan hittas åt en person som får sjukbidrag.194

Sysselsättningens omfattning och förläggning i tid regleras i Kriminalvår- dens föreskrifter. Eftersom sysselsättning kan bestå inte bara av arbete och utbildning utan också av deltagande i något annat slags program används termen programtid för den tid som en intagen deltar i ordnad sysselsättning.

6.3.2 Ersättning till intagna för sysselsättning i anstalt

Enligt Kriminalvården tillämpar myndigheten olika ersättningstyper beroende på vad de intagna är sysselsatta med. Det vanligaste är att de intagna får ca 10 kr per timme för deltagande i normalt arbete, klientutbildning och/eller brotts- och missbruksrelaterade program. För ackordsarbete kan som högst betalas ca 15 kr per timme. För arbete utanför ordinarie programtid betalas utöver ordi- narie ersättning ca 3:50 kr per timme. För deltagande i annan strukturerad programverksamhet betalas ca 8 kr per timme till de intagna. Intagna som deltar i verkställighetsplanering och frigivningsförberedelser ges samma ersättning som de skulle ha haft för den verksamhet som de tillfälligt lämnat för att delta i planering och frigivningsförberedelser.195

6.3.3 Utvecklingen av sysselsättning inom anstalterna

Av de kvinnor som frigavs från anstalt i oktober 2002 hade 65 % varit syssel- satta med arbete, medan en fjärdedel hade kombinerat arbete med studier eller behandling. Detta kan jämföras med tio år tidigare (1992) då 73 % av kvin-

19354 § KvaL.

19412 § KvaL.

195Kriminalvården, e-brev 2008-11-10.

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

norna hade arbete som huvudsaklig sysselsättning i anstalt och 12 % hade kombinerat arbete med studier eller behandling.196

Kriminalvårdskommittén pekade i sitt betänkande på vikten av sysselsätt- ning som en del i det återfallsbyggande arbetet. Samtidigt konstaterades att lagens krav på att intagna ska tillhandahållas lämplig sysselsättning i anstalt vid det tillfället inte uppfylldes, bl.a. på grund av sysselsättningsbrist. Kom- mittén ansåg det vara ett problem att Kriminalvården inte kunde anordna sysselsättning till de intagna motsvarande 40 timmar per arbetsvecka. De senaste årens satsning på påverkansprogrammen hade fått till följd att utveck- lingen av arbetsdriften, yrkesutbildningen och utbildningsverksamheten hade stannat av eller t.o.m. försämrats. Arbetsdriften borde därför enligt kommittén moderniseras och utvecklas så att den så långt som möjligt liknar den privata när det gäller produktivitet och kvalitet. Det borde finnas ett brett utbud av olika former av arbete, arbetsträning och utbildningar så att den enskildes behov av utveckling tillgodoses. Kommittén betonade också att det måste vara fråga om ett aktivt deltagande; det var t.ex. inte acceptabelt att sysslolös- het på en verkstad registreras som arbete, vilket förekom.197

Kriminalvårdens redovisning av sysselsättningen är baserad på uppgifter i ekonomisystemet Agresso över antalet klienter som vid ett eller flera tillfällen under året har fått ersättning för arbete eller annan ersättningsgrundande sysselsättning. Någon specificering av det faktiska antalet timmar som intag- na ägnat åt arbete och annan sysselsättning kan inte göras varför tillförlitlig- heten till uppgifterna i nedanstående tabell är osäker. En ytterligare faktor som gör det svårt att redovisa sysselsättningens omfattning är att det före- kommer att ersättning betalas ut trots att anstalten inte kan erbjuda några arbetsuppgifter.

TABELL 24. ANDEL ERSATTA SYSSELSÄTTNINGSTIMMAR PÅ ANSTALT AV

TOTAL TID (2002–2006)

			Andel
	2002	2003	2004	2005	2006
Arbetsdrift	26 %	25 %	23 %	21 %	21 %
Intern service	19 %	17 %	17 %	17 %	17 %
Klientutbildning	12 %	12 %	11 %	11 %	11 %
Brotts- och missbruksrelaterade pro-	5 %	5 %	5 %	4 %	3 %
gram
Annan strukturerad verksamhet	15 %	12 %	11 %	12 %	14 %
varav självförvaltning	–	3 %	3 %	3 %	3 %
Frigång	–	1 %	2 %	2 %	1 %
Total utnyttjad tid	77 %	72 %	69 %	67 %	67 %
Outnyttjad tid	23 %	28 %	31 %	33 %	33 %

Källa: KOS 2006. Mistral, Agresso-lön.

196Kling och Gustavson (2004).

197SOU 2005:54.

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

Enligt uppgifter som baseras på Kriminalvårdens uttag av uppgifter från Agresso hade de intagna kvinnorna under 2007, sett till fördelningen av ersat- ta sysselsättningstimmar, en högre andel aktiv sysselsättning jämfört med männen under året. Av de ersatta sysselsättningstimmarna avsåg 24 % brist på sysselsättning för de intagna kvinnorna, vilket kan jämföras med 31 % för männen.

TABELL 25. FÖRDELNING AV ERSATTA SYSSELSÄTTNINGSTIMMAR I ANSTALT FÖR KVINNOR OCH MÄN I ANSTALT, 2007

Sysselsättning	Kvinnor	Män
Arbete (inkl. service som t.ex. köksarbete och inre skötsel)	38 %	45 %
Utbildning	13 %	10 %
Brotts- och missbruksinriktade program	7 %	4 %
Annan strukturerad verksamhet (dvs. social träning, arbets-	18 %	10 %
terapi, skapande verksamhet, självförvaltning m.m.)
Brist på sysselsättning (innefattar både brist på program-	24 %	31 %
verksamhet och fyllnadsersättning)
Total	100 %	100 %

Källa: Agresso, Kriminalvården, e-brev 2008-11-06.

När det gäller sjukskrivningar bland anstaltsintagna visar statistik från Krimi- nalvården att 36 % av samtliga kvinnor som var intagna under 2007 var sjuk- skrivna vid något eller några tillfällen. För de intagna männen var andelen sjukskrivna högre och uppgick till 43 %. 198

Regeringen tillsatte i februari 2008 en särskild utredare med uppdrag att följa upp och utvärdera effektiviseringsarbetet inom Kriminalvården. Enligt direktiven199 ska utredningen bl.a. följa upp 2003 års effektiviseringsarbete och identifiera och analysera ytterligare effektiviseringsmöjligheter. Utred- ningen lämnade i juni 2008 ett delbetänkande, och en slutredovisning ska enligt direktiven göras senast i mars 2009. När det gäller kvalitetsförändring- arna i kriminalvården pekar utredningen i sitt delbetänkande bl.a. på att sys- selsättningen av de intagna, utslaget på årets alla dagar, totalt sett har minskat från nästan fem timmar om dagen i början av 1990-talet till knappt fyra tim- mar om dagen under 2007. Den minskade sysselsättningen gäller enligt ut- redningen både arbetsdrift, klientutbildning och deltagande i brotts- och miss- bruksförebyggande program. För 2007 noterar utredningen en liten uppgång i antalet timmar i påverkansprogram och arbetsdrift samtidigt som sysselsätt- ningen som helhet, eventuellt på grund av en omläggning av statistiken, minskar. Den sammantagna bild som utredningen ger av kvalitetsutveckling- en i kriminalvården är att säkerheten har ökat men att den rehabiliterande verksamheten blivit eftersatt under den studerade perioden.200

198Kriminalvården, e-brev 2008-11-06.

199Dir. 2008:19.

200SOU 2008:71.

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

6.3.4 Arbete

Arbetsdrift

På anstalterna finns möjligheter till arbete för de intagna. Vilka arbeten som erbjuds intagna varierar mellan olika anstalter. Det kan vara industriellt arbe- te, jordbruks- och skogsarbete, hantverksarbete eller servicearbete av olika slag. Servicearbetet omfattar lokalvård, mark- och anläggningsarbete, repara- tion, underhåll, förråds- och trädgårdsarbete, tvätt- och kökshandräckning.

Enligt Kriminalvårdens uppgifter finns på kvinnoanstalterna möjlighet att arbeta med antingen montering och förpackning eller tekoindustri. På mans- anstalterna som helhet förekommer fler alternativa sysselsättningar än på kvinnoanstalterna. Enligt Kriminalvårdens redovisning förekommer tolv olika typer av arbetsdriftsenheter på mansanstalterna. Det bör noteras att på respek- tive mansanstalt förekommer vanligtvis en eller två av dessa olika typer av s.k. arbetsdriftsenheter.

TABELL 26. ARBETSDRIFTSENHETER VID KVINNOANSTALTER RESPEKTIVE

MANSANSTALTER

Kvinnoanstalter	Mansanstalter
– Montering och förpackning	– Montering och förpackning
– Tekoindustri	– Tekoindustri
	– Träindustri
	– Mekanisk industri
	– Plastindustri
	– Grafisk industri
	– Tvättindustri
	– Fastighetsdrift
	– Handelsträdgårdsindustri
	– Områdesskötsel
	– Jordbruk
	– Skogsarbete

Källa: Kriminalvården, e-brev 2008-05-20.

Vid kvinnoanstalten Ljustadalen finns ett antal olika sysselsättningar, bl.a. städning, tvätt och trädgårdsarbete. Anstalten har även sedan ett par år tillba- ka i uppdrag från ett företag att förpacka plåster. På grund av utrymmesbrist kan dock endast åtta personer jobba med förpackningsarbete samtidigt.201 Vid anstalten Hällby erbjuds de intagna vid normalbehandlingen olika typer av monteringsarbeten och småindustriellt arbete. Tidigare fanns ett snickeri och en mekanisk verkstad, men de lades ned i slutet av 1990-talet då de intagna som befann sig på anstalten inte längre kunde utföra den typen av arbete. Enligt anstaltsledningen är det inte svårt att ordna sysselsättning till de intag- na. Det upplevs snarare vara ett problem att bland de intagna finna de som

201 Ljustadalen, intervju 2008-04-07.

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

kan utföra arbetet.202 Även personalen vid Hinseberg uttrycker att det inte är svårt att finna sysselsättning till de intagna. I själva verket uppges arbetskraf- ten vid vissa tillfällen inte räcka till. På Hinseberg finns en verkstad där det görs screentryck på tyg. Där görs också visst monterings- och förpacknings- arbete. I verkstaden kommer också under hösten 2009 den nya klädkollektio- nen för intagna kvinnor att börja sys upp. Vid Hinseberg finns även möjlighet till utomhusarbete, vilket sommartid bl.a. innebär att rensa ogräs och klippa gräsytorna. Vintertid ägnas arbetet i stället åt t.ex. snöskottning och reparation

av trädgårdsmöbler. Härutöver arbetar några av de intagna med tvätt och i köket.203

Vid Hinseberg fanns tidigare möjlighet att arbeta med djurhållning. Det fanns bl.a. får och hästar som de intagna kunde arbeta med och sköta om. År 2005 togs djurhållningen bort, bl.a. eftersom det inte fanns tillräckligt med personalresurser för att övervaka de intagnas arbete med djurhållningen.204

Kritik mot innehållet i arbetet

I en australiensisk studie från 2001, där flera kvinnoanstalter undersöktes, konstaterades att de förekommande arbetsuppgifterna var typiskt kvinnliga och att arbetsuppgifterna var av den art som kvinnor ofta utförde i hemmet. Enligt studien var arbetsuppgifterna, bl.a. sömnad och tvätt, sådana som inte bidrog till att kvinnorna skulle bli bättre rustade för arbetsmarknaden efter frigivningen. Kvinnorna vid de studerade anstalterna hävdade att det inte var riktiga arbeten och att arbetsuppgifterna var meningslösa.205 I en svensk stu- die om kvinnorna på Hinseberg har en likartad kritik framförts mot innehållet i de arbeten som erbjuds.206

Terapienheter och terapiverkstäder

Terapienheter och terapiverkstäder är en sysselsättning som inte har samma krav på lönsamhet som arbetsdriften. De riktar sig mot de klienter som av någon anledning inte klarar av traditionellt arbete vid arbetsdriftsenheterna. Arbetsterapi ska genom skapande av konst, hantverksprodukter och liknande alster bidra till att utveckla den intagnes speciella intresse, förmåga och själv- känsla. Verksamheten ska präglas av en arbetstränings- och behandlingsmiljö snarare än en produktionsmiljö. Det ställs även lägre krav på prestation vad gäller kvalitet och volymer än vid arbetsdriftsenheterna. Verksamheten ska bedrivas kostnadseffektivt, och enligt regleringsbrevet för 2008 ska intäkterna ge ett så stort bidrag som möjligt till att täcka de direkta kostnaderna.

Terapienheter finns i dag vid anstalterna Ystad, Färingsö, Mariefred, Ny- köping, Norrtälje, Svartsjö, Håga och Kirseberg.207 Som framgår av tabellen

202Hällby, intervju 2008-04-22.

203Hinseberg, intervju 2008-04-25.

204Lindberg (2005).

205Easteal (2001).

206Lindberg (2005).

207Kriminalvården, e-brev 2008-10-29.

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

nedan bedrivs vid kvinnoanstalterna terapi och hantverk samt handelsträd- gårdsverksamhet.

TABELL 27. TERAPIENHETER/TERAPIVERKSTÄDER VID KVINNOANSTALTER

RESPEKTIVE MANSANSTALTER

Kvinnoanstalter	Mansanstalter
Terapi och hantverk	Terapi och hantverk
Handelsträdgårdsverksamhet	Mekanisk verksamhet
	Mångfalden
	Skapande verksamhet

Källa: Kriminalvården, e-brev 2008-05-20, 2008-10-29 och 2008-10-30.

Krami och Moa/Kvinnokrami

Krami är ett samarbete mellan Kriminalvården, Arbetsförmedlingen och socialtjänsten. Verksamheten vänder sig till manliga klienter inom kriminal- vården som behöver hjälp att komma in på arbetsmarknaden. Moa är en mot- svarande verksamhet för kvinnor med den skillnaden att den även omfattar kvinnor som inte har kommit i kontakt med Kriminalvården. Skillnaden har gjorts då det har ansetts att kvinnor kan befinna sig i en utsatt situation även om de inte har kommit i kontakt med Kriminalvården.

I november 2008 bedrevs Kramiverksamheter i Eskilstuna, Göteborg, Malmö, Nyköping, Stockholm, Umeå, Uppsala, Västerås och Östersund. Moa/Kvinnokrami fanns i Stockholm och Malmö. Under 2007 skrevs 172 personer varav 29 kvinnor (ca 17 %) ut till arbete eller utbildning efter delta- gande i Krami respektive Moa/Kvinnokrami.208

Företrädare för Riksrevisionen meddelade i samband med ett möte med uppföljningsgruppen att de i samband med en granskning av Kriminalvårdens samarbete med andra myndigheter inför klienternas frigivning kommer att

titta närmare på Kramis verksamhet och hur de arbetar lokalt på ett antal orter i landet.209

208Kriminalvården, e-brev 2008-05-20.

209Möte mellan justitieutskottets uppföljningsgrupp och Riksrevisionen, 2008-10-16.

2008/09:RFR9		6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR
	TABELL 28. ANTAL UTSKRIVNA TILL ARBETE ELLER UTBILDNING EFTER DELTAGANDE I KRAMI
	OCH MOA/KVINNOKRAMI, 2007
			Eskils-	Göte-						Upp-	Väs-
			tuna	borg	Malmö		Stockholm		Umeå	sala	terås
			Krami	Krami	Krami	Kvinno	Krami	Moa	Krami	Krami	Krami
	Arbete utan
	bidrag		6	6	5	0	6	3	3	4	4
	Arbete med
	lönebidrag		11	6	27	19	18	6	0	5	13
	Arbete med
	anställnings-
	skydd		0	0	0	0	0	0	0	0	1
	Arbete med
	förstärkt an-
	ställningsstöd		0	0	0	0	0	0	0	0	0
	Samhall		0	0	0	0	0	0	0	0	0
	Skyddat arbete
	hos offentlig
	arbetsgivare		0	0	0	1	0	0	0	1	0
	Arbetsmark-
	nadsutbildning		0	0	0	0	0	0	0	0	2
	Reguljär utbild-
	ning		1	4	0	0	8	0	1	5	2
	Summa		18	16	32	20	32	9	4	15	22

Källa: Kriminalvården, e-brev 2008-05-20.

Krami fanns 2007 förutom på de orter som anges i tabellen ovan även i Öster- sund och Örebro. Under 2007 skrevs två personer vardera ut till arbete eller utbildning från Krami i Östersund och Örebro.

6.3.5 Utbildning

De intagnas utbildningsbakgrund

Uppmärksamhet har i olika sammanhang riktats mot att många av de intagna på anstalterna har en relativt låg utbildningsnivå och att många saknar fullständig gymnasiekompetens. Endast ett fåtal har gått kurser på universitetet.210

Enligt Kriminalvården finns dock i nuläget inte några uppgifter som kan användas för att med en säkerställd statistisk kvalitet kunna redovisa vilken utbildningsnivå (grundskola, gymnasium, högre utbildning) som de intagna på anstalterna har. I den verkställighetsplan som ska göras för varje klient finns frågor om klientens utbildningsnivå, men enligt Kriminalvården finns det två betydande problem med att hämta kvalitetssäkrad statistik ur verkstäl- lighetsplanerna när det gäller utbildningsnivå. Enligt Kriminalvården finns det inte några tekniska hinder för att utelämna viss information, t.ex. tidigare sysselsättning och utbildningsnivå i verkställighetsplanen, och det har före-

210 Lindberg (2005).

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

kommit kvalitativa brister i ifyllandet. Enligt Kriminalvården blir dessa pro- blem betydande om man ur ett uppföljningsperspektiv exempelvis vill veta klienternas utbildningsnivå före anstaltsvistelsen. Det har dock genomförts ett par studier som kan medverka till att belysa de intagnas utbildningsnivå.

I en rapport från Kriminalvården som innefattar en jämförelse av intagna som frigavs i oktober 1992 och oktober 2002 konstateras att trots att utbild- ningsnivån hos de intagna har ökat mellan 1992 och 2002, har skillnaderna mellan intagnas utbildningsnivå och utbildningsnivån i riket ökat under peri- oden. Utbildningsnivån och andelen med avbruten utbildning är likartad oavsett de intagna männens och kvinnornas strafftid.211

TABELL 29. UTBILDNINGSNIVÅ HOS KLIENTER SOM FRIGAVS I OKTOBER 2002

Utbildningsnivå	Andel (%)
Avbruten folk- eller grundskola	14 %
Folkskola högst 7 år	8 %
Grundskola 9 år	38 %
Gymnasial yrkesutbildning eller motsvarande	24 %
Gymnasial teoretisk utbildning	7 %
Eftergymnasial utbildning	5 %
Annan utbildning	4 %
Summa	100 %

Källa: Kling och Gustavsson (2004).

Kriminalvården lät 2006 genomföra en mer ingående undersökning om ut- bildningsbakgrund och studiebehov för de intagna. Undersökningen genom- fördes under oktober 2006 och baserades på en frågeenkät till 960 representa- tivt utvalda intagna, varav 8 % kvinnor och 92 % män. Resultaten från under- sökningen visade att det vid jämförelser mellan intagna kvinnor och män inte framkom några signifikanta skillnader avseende antalet utbildningsår, motiv för studier på anstalt eller upplevelser av studier på anstalt. Enligt undersök- ningen var utbildningsnivån bland de intagna generellt låg och knappt 40 % hade grundskola som högsta fullföljd utbildning.212

Läs- och skrivsvårigheter

En skillnad mellan män och kvinnor som konstaterades i Kriminalvårdens undersökning om utbildningsbakgrund och studiebehov var att intagna kvin- nor i större utsträckning än manliga bedömer att den skriftliga språkliga för- mågan är mycket bra och att de inte har läs- och skrivsvårigheter. En ytterli- gare skillnad som konstaterades var att de intagna männen bedömer sin ma- tematiska förmåga mer positivt än de intagna kvinnorna.213

Kriminalvården lät under 2001 två forskare genomföra en utvärdering av klientutbildningen inom tre av Kriminalvårdens mansanstalter. Forskarna fann

211Kling och Gustavsson (2004).

212Kriminalvården (2007c).

213Kriminalvården (2007c).

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

att det inte förekommer dyslexi bland en större andel av kriminalvårdens klien- ter än bland befolkningen i övrigt men att en stor del av klienterna inom krimi- nalvården har betydande luckor i sin skolutbildning och att dessa till stor del består i brister i elementära färdigheter när det gäller att läsa, skriva och räkna. Forskarna pekade även på att klienternas rätt till utbildning till viss del kan anses vara begränsad.214 Kriminalvården har hittills inte låtit genomföra någon motsvarande studie som belyser förekomst av dyslexi bland intagna kvinnor.

Kriminalvårdens modell för klientutbildning

Anstalterna tillhandahåller grundläggande och gymnasial utbildning, formell vuxenutbildning i form av svenska för invandrare samt viss yrkesinriktad utbildning. Yrkesinriktade utbildningar är vanligtvis yrkesförberedande och finansieras till största delen av Arbetsförmedlingen. Det finns även vissa möjligheter att under verkställigheten studera kurser på högskole- och univer- sitetsnivå. De sistnämnda utbildningarna ges ofta i form av distanskurser.215

Tidigare upphandlades utbildning av olika aktörer men en övergång har gjorts till att Kriminalvården nu i stället har eget huvudmannaskap, vilket innebär att verksamheten ska ledas av rektorer och stå under Skolverkets tillsyn. Kriminalvårdens lärcentrummodell innefattar att klienterna oavsett geografisk hemvist ska erbjudas en utbildningsverksamhet som är likvärdig mellan anstalterna och med samhällets kommunala vuxenutbildning. För klientutbildningen har Kriminalvården byggt upp ett nationellt lärarnätverk med fast anställda lärare som har behörighet att undervisa och sätta betyg på gymnasial nivå. Förlagan till Kriminalvårdens lärcentrummodell har hämtats från de lärcentrum som finns inom kommunerna. Klientutbildning bedrivs antingen som närutbildning där de intagna studerar under direkt ledning av läraren på plats eller som distansutbildning där de intagna studerar under ledning av lärare på andra anstalter. All utbildning ska vara lärarledd och en studerande ska även i de fall som ämnesläraren befinner sig på en annan plats alltid ha en utbildad lärare som lokalt stöd. Läraren har ansvar för att se till att studierna bedrivs planenligt. I de fall studier bedrivs av en intagen vars äm- neslärare befinner sig på en annan anstalt sker kommunikationen vanligtvis via dator. Det kan även förekomma telefon- och brevkontakt mellan den studerande och ämnesläraren.

Sedan Skolverket fick tillsynsansvar för Kriminalvårdens lärcentrum har myndigheten inte tagit initiativ till någon tillsyns- eller kvalitetsgranskning. Det har inte varit aktuellt då verksamheten vid anstalterna fortfarande är relativt ny. Däremot har samtal förts angående bl.a. betygsättning, nationella prov, rektorsorganisation och rekrytering av lärare. Den 1 oktober 2008 över- togs ansvaret för tillsynen av den nya myndigheten Statens skolinspektion.216

214Claesson och Dahlgren (2002).

215SOU 2005:54.

216Skolverket, telefonsamtal 2008-09-01.

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

Deltagande i klientutbildning

Enligt Kriminalvården saknar myndigheten uppgifter som kan användas för att belysa hur många timmar per vecka de intagna använder i genomsnitt för att genomgå utbildning. Den uppgift Kriminalvården kan redovisa är andelen män respektive kvinnor som fått ersättning ur ekonomisystemet för studier någon gång under 2007. Enligt Kriminalvården är denna andel lika stor för de intagna kvinnorna och männen och uppgick till 31 % 2007.

I årsredovisningen för 2007 redovisar Kriminalvården att en nedgång kan märkas mellan 2006 och 2007 när det gäller antalet studietimmar. Vidare redovisas att efterfrågan är större än tillgången när det gäller studieplatser.217

Kvinnornas andel av samtliga intagna som deltog i klientutbildning, dvs. grundläggande och gymnasial vuxenutbildning samt högskoleutbildning, uppgick under 2007 till ca 7 %.

TABELL 30. ANTAL KVINNOR OCH MÄN SOM DELTOG I KLIENTUTBILDNING

UNDER 2007

Typ av klientutbildning	Kvinnor	Män
Grundläggande vuxenutbildning	101	1 641
Gymnasial vuxenutbildning	171	1 868
Högskola	11	195
Totalt antal deltagare i klientutbildning	283	3 704

Källa: Agresso, Kriminalvården, e-brev 2008-11-06.

Av samtliga anstaltsintagna som läste komvux utgjorde kvinnorna ca 7 % under 2007. Som jämförelse kan noteras att sett till hela Sverige utgjorde kvinnorna ungefär två tredjedelar av alla som studerade på komvux läsåret 2006/07.218

Från januari t.o.m. oktober 2008 har enligt uppgift från Kriminalvården ca 2 940 personer, varav ungefär 8 % var kvinnor, deltagit i klientutbildning i form av vuxenutbildning på grundläggande och gymnasial nivå samt högsko- lestudier. Dessa studier kan ha pågått under hela eller någon del av perioden.

Enligt Kriminalvårdens policy ska de som har kortast studier bakom sig erbjudas studieplats först. Det förekommer dock att intagna studerar på högsko- lenivå. Enligt Kriminalvårdens årsbok för 2007 ökade antalet studerande på högskola under några få år från ett 20-tal till ca 200 intagna 2006. Ökningen uppges dock ha brutits 2007 som en följd av skärpta krav på säkerhet och sär- skilda tillstånd för användning av Internet.219 Av dem som studerade på hög- skolenivå under 2007 var ungefär 5 % kvinnor. Av de totalt 150 intagna som

studerade på högskolenivå under januari till oktober 2008 var nio kvinnor (6 %).220

Enligt en undersökning från Kriminalvården angående deltagande i utbild- ning var det mer än hälften av de intagna, 57 %, som inte deltog i någon

217Kriminalvården (2008b).

218www.skolverket.se.

219Kriminalvården (2008b).

220Kriminalvården, e-brev 2008-11-06.

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

utbildning under anstaltsvistelsen. Den vanligaste orsaken till att de intagna inte deltog i utbildning var avsaknad av studiemotivation. Många intagna angav även att det inte ges möjligheter att studera och att de inte informerats om möjligheterna till studier. Undersökningen visade vidare att de intagna som inte deltog i studier i större utsträckning inte hade fullföljt någon utbild- ning tidigare eller att de endast hade genomgången folk- eller grundskola som studiebakgrund. Bland dem som inte studerade återfanns många unga intagna och intagna med korta strafftider. Mer än en tredjedel, 36 %, av de tillfrågade angav att de studerade under anstaltsvistelsen varav de flesta studerade på gymnasienivå. Enligt undersökningen visade de intagnas upplevelser av ut- bildning inom anstalt att studierna till stor del fungerar väl.221

Genomförande av arbetsmarknadsutbildning

I de riktlinjer som Kriminalvården beslutade om 1998 för anstaltsintagna kvinnor anges för arbete och utbildning att Kriminalvården bör ha målsättningen att i samarbete med Arbetsmarknadsverkets olika myndigheter erbjuda ökade möjlig- heter till yrkesutbildningar och att dessa ska vara anpassade till arbetsmarknadens krav, men också till kvinnornas förutsättningar och behov. Yrkesutbildningen ska innehålla såväl en teoretisk som en praktisk del och strävan i utbildningen bör vara att ge kunskaper med gymnasieskola som lägsta nivå.222

Inom Kriminalvården finns även centralt finansierade arbetsmarknadsut- bildningar. Den lokala arbetsförmedlingen och anstalten diskuterar tillsam- mans vilka förutsättningar anstalten har för att bedriva arbetsmarknadsutbild- ning och vilken utbildning som är lämplig för anstalten. Önskemålen lämnas till ett gemensamt arbetsutskott på de två huvudkontoren som gör en nationell bedömning av samtliga förslag och en prioritering efter hur anstalt och lokal arbetsförmedling samarbetat tidigare år. Regionkontoren har också möjlighet att lämna synpunkter på förslagen innan de fastställs i en samverkansgrupp bestående av Kriminalvården och Arbetsförmedlingen. Det definitiva beslutet fattas av Arbetsförmedlingens generaldirektör. Vid bedömningen av vilka utbildningar som ska genomföras läggs stor vikt vid ett antal punkter:

-Arbetsmarknaden ska ha behov av utbildningarna.

-Utbildningen ska spridas över hela landet.

-Utbildningen ska kunna fortgå i minst tre år.

-Ett ordnat samarbete ska finnas mellan kriminalvård och arbetsmarknads- verk på lokal och regional och på länsnivå.

-Det ska finnas faktiska möjligheter att genomföra utbildningen på aktuell anstalt, dvs. tillgång till lokaler, maskiner, tillräckliga intagningstider och motivation hos både intagna och personal.

-Utbildningen ska främst riktas mot öppna anstalter med fungerande rutiner för utslussning till hemorten.

221Kriminalvården (2007c).

222Kriminalvårdsstyrelsen (1998).

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

-Arbetsförmedlingen ska ha fungerande rutiner för överföring av klienter till hemorten.

-De anstalter som söker mer än en utbildning måste visa att man har resurser och klientunderlag till detta.

-Utbildningen ska så långt som möjligt integreras med arbetsdriften. Samti- digt får detta inte innebära att ny annorlunda utbildning förkastas.

-Utbildning kan inte planeras som ersättning för arbetsdrift, eftersom det inte går att garantera att anstalten tilldelas utbildning.

För 2007 beviljade dåvarande Arbetsmarknadsverket 40 miljoner kronor för arbetsmarknadsutbildning i anstalt, varav knappt 2,9 miljoner kronor (7,2 %) gick till kvinnoanstalterna. Medlen fördelades mellan tre kvinnoanstalter där Hinseberg fick 2 miljoner kronor för utbildning inom park och trädgård, Ljustadalen 538 000 kr för utbildning inom storkök och Sagsjön 350 000 kr för kock/storköksutbildning.223 Dessutom beviljade dåvarande Länsarbets- nämnden i Västra Götaland medel till truckförarutbildning på Sagsjön för cirka 150 000 kr.224 Flera av dem som genomgått kock/storköksutbildning vid Ljustadalen uppges därefter ha fått en för utbildningen relevant anställning inom ramen för utökad frigång. Enligt anstaltsledningen vore det ur sysselsätt- ningssynpunkt önskvärt att placera kvinnorna på de anstalter som kan erbjuda relevant arbetsmarknadsutbildning. Det har dock visat sig svårt att motivera kvinnorna om avståndet mellan en sådan anstalt och familjen är långt.225

Under 2007 deltog totalt 1 146 intagna, varav 75 kvinnor, i arbetsmark- nadsutbildning. Detta kan jämföras med året innan då 1 604 intagna, varav 81 kvinnor, bedrev yrkesinriktad utbildning. Enligt Kriminalvårdens redovisning minskade antalet timmar i yrkesinriktade utbildningar med 11 283 mellan åren 2006 och 2007.226

I samband med uppföljningsgruppens besök vid anstalten Färingsö efter- frågade de intagna fler arbetsmarknadsutbildningar. De uttryckte också en upplevelse av att utbudet är större för manliga intagna.227 Enligt Kriminalvår- den avser myndigheten att under 2009 satsa något mer på arbetsmarknadsut- bildning för kvinnor, vilket kommer att betyda att deras procentuella del av utbildningen går från att jämförelsevis stämma med antalet intagna till att bli lite högre till kvinnornas fördel. Enligt uppgift från handläggaren har Krimi- nalvårdens egen utbildning motsvarande komvux medfört att det går att se ett större intresse från kvinnorna att studera och ta betyg, för att på det sättet stå sig bättre i konkurrensen när de friges.228

I juni 2008 ställdes en skriftlig fråga om vilka åtgärder justitieministern avsåg att vidta för att fler kvinnor inom kriminalvården ska erbjudas kvalifi- cerad yrkesutbildning. I svaret nämnde ministern bl.a. det åtgärdspaket som

223Kriminalvården, e-brev, 2008-10-01.

224Kriminalvården, e-brev 2008-05-20.

225Ljustadalen, intervju 2008-04-07.

226Kriminalvårdens årsredovisning (2008a).

227Uppföljningsgruppens studiebesök vid kvinnoanstalten Färingsö, 2008-03-26.

228Kriminalvården, telefonsamtal 2008-10-10.

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

innebär att kriminalvårdens klienter fr.o.m. den 1 juli 2008 kan få ta del av nystartsjobb, jobb- och utvecklingsgaranti och jobbgaranti för unga.229 Kri- minalvårdens och Arbetsförmedlingens nya samverkansavtal som innebär att särskilda kontaktpersoner för kriminalvårdens klienter ska utses på båda myndigheterna lyftes också fram i svaret.230

I budgetpropositionen för 2009 presenterade regeringen ett paket som syf- tar till att utöka och uppvärdera svensk yrkesutbildning. Totalt satsas 1,8 miljarder kronor på gymnasial lärlingsutbildning och gymnasial yrkesutbild- ning inom komvux och yrkeshögskola.231 Enligt uppgift från Utbildningsde- partementet är det dock oklart om dessa resurser även kan komma att använ- das för utbildningar inom kriminalvården.232

6.3.6 Behandlingsprogram

Kostnader för Kriminalvårdens programverksamhet

Kriminalvårdens programverksamhet på anstalt omfattar arbete, klientutbildning, brotts- och missbruksrelaterade program samt annan strukturerad verksamhet.

Vid de öppna kvinnoanstalterna står programverksamheten för 7,2 % av den totala anstaltskostnaden medan motsvarande andel för intagna män upp- går till 3,8 %. Programverksamhetens andel av den totala kostnaden uppgår för de slutna kvinnoanstalterna till 4,3 % jämfört med 2,3 % för männen.

TABELL 31. KOSTNADER FÖR KRIMINALVÅRDENS PROGRAMVERKSAMHET PÅ ANSTALT, 2007

För 2007		Män	Kvinnor	Totalt
Total kostnad (exkl. overheadkostnader) för		80 mnkr	8 mnkr	88 mnkr
programverksamheten
Medelantal platser		4 703	262	4 965
-	varav öppna	1 261	75	1 336
-	varav slutna	3 442	187	3 629
Medelkostnad per dag och plats		47 kr	87 kr	48 kr
Programverksamhetens andel av totala kostnaden		2,6 %	4,8 %	2,7 %
-	öppna	3,8 %	7,2 %	4,0 %
-	slutna	2,3 %	4,3 %	2,7 %

Källa: Kriminalvården, e-brev 2008-05-20.

Sammantaget står kvinnoanstalterna för ca 9 % av totalkostnaden för Krimi- nalvårdens programverksamhet på anstalt, vilket således är något högre än kvinnornas andel av det totala antalet intagna i anstalt.

229Förordningen (2006:1481) om stöd för nystartsjobb, förordningen (2007:414) om jobb- och utvecklingsgaranti samt förordningen (2007:813) om jobbgaranti för ungdomar.

230Skriftlig fråga 2007/08:1347, svar på skriftlig fråga 2007/08:1347.

231Prop. 2008/09:1.

232Utbildningsdepartementet, telefonsamtal 2008-11-03.

100

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

Kriminalvårdens behandlingsprogram på anstalterna

Kriminalvården har angett att en modern kriminalvård kräver kunskap och professionalism och att kvalitetssäkring och ackreditering av Kriminalvårdens behandlingsprogram ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet där insatsen följs upp och utvärderas empiriskt mot de uppställda effektmålen. Ackreditering av brotts- och missbruksrelaterade program i svensk kriminal- vård syftar till att skapa en bas av program som riktar sig till en majoritet av klienterna och som ska bygga på principer om vad som fungerar. Ackredite- ring sker med utgångspunkt i tillgänglig forskning för de program som för- väntas minska återfall förutsatt att det genomförs på ett korrekt sätt. Enligt Kriminalvården kan ackrediterade program på sikt komma i fråga för alla typer av brott och brottslingar, med olika hög risk att återfalla.233

Under de senaste åren har Kriminalvården genomfört en riktad satsning där allt fler intagna erbjuds möjlighet att delta i olika nationella behandlings- program som Kriminalvården genomför. De nationella behandlingsprogram- men är inriktade mot allmän kriminalitet, motivation, våld, missbruk och sexualbrott.234

De olika nationella program som bedrivs för närvarande har olika omfatt- ning och är schemalagda på olika sätt. Enligt Kriminalvården bedrivs ett grupprogram på anstalt normalt med 2–3 tretimmarsmöten per vecka.

Kriminalvården erbjuder flera behandlingsprogram som har inriktning mot allmän kriminalitet:

-Brotts-Brytet är ett ackrediterat grupprogram för kvinnor och män som har utvecklats av svensk kriminalvård och använts sedan 1994. Behandlings- programmet bedrivs under 50 timmar.

-Cognitive Skills är ett ackrediterat grupprogram som bedrivs under 76 tim- mar.

-Cognitive Skills-påbyggnad är ett ackrediterat grupprogram som bedrivs under 25 timmar. Behandlingsprogrammet riktar sig till dömda kvinnor och män med utpräglat kriminella värderingar. Programmet kommer ursprung- ligen från Kanada och har använts inom kriminalvården sedan 1994.

-Enhanced Thinking Skills (ETS) är ett ackrediterat grupprogram för kvinnor och män med kriminellt beteende. Programmet används inom kriminalvår- den sedan 2004 och kommer ursprungligen från Storbritannien. Behand- lingsprogrammet bedrivs under 54 timmar.

-One-to-One (OTO) är ett ackrediterat individuellt program för kvinnor och män som ursprungligen kommer från Storbritannien. Behandlingspro- grammet bedrivs under 24 timmar.

-ART-Prepare är ett grupprogram under utveckling som bedrivs under 90 timmar.

233www.kriminalvarden.se. Ackreditering av brotts- och missbruksrelaterade program i svensk kriminalvård.

234Programmen finns utförligare beskrivna i bilaga 3.

101

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

Behandlingsprogrammet Brotts-Brytet bedrivs vid en kvinnoanstalt, Hinse- berg, och 19 mansanstalter. Cognitive skills bedrivs vid tre mansanstalter, dock inte vid någon av kvinnoanstalterna. ETS bedrivs vid tre kvinnoanstal- ter, Färingsö, Hinseberg och Ystad, och vid 13 mansanstalter. Behandlings- programmet One-to-One bedrivs vid två av kvinnoanstalterna, Färingsö och Ringsjön, och vid åtta av mansanstalterna.

Kriminalvården erbjuder tre olika behandlingsprogram som har en motiva- tionshöjande inriktning:

-Beteende–Samtal–Förändring (BSF), ett ackrediterat individuellt program som är inriktat på att öka klienters beredskap för förändring. Programmet bedrivs under 7 timmar.

-Vinn är ett grupprogram under utveckling med inriktning på kvinnor som missbrukar alkohol och/eller narkotika. Programmet vänder sig också till kvinnor som har en kriminell livsstil eller har upplevt misshandel. Pro- grammet genomförs i samtalsgrupper och bedrivs under 60 timmar.

-Balansen är ett grupprogram under utveckling som bedrivs under 27 tim- mar. Balansen har utvecklats av svensk kriminalvård och är ett kort motiva- tions- och förberedelseprogram i grupp för anstaltsklienter. Målet för pro- grammet är att väcka motivation till förändring och att förbereda för vill- korlig frigivning, andra former av behandling inom kriminalvården, såsom längre behandlingsinriktade program, eller vårdvistelser.

BSF bedrivs på samtliga kvinnoanstalter och på 38 av mansanstalterna. Vinn, som är inriktat på kvinnor, bedrivs på samtliga kvinnoanstalter. Balansen bedrivs inte på någon kvinnoanstalt, däremot på fyra av mansanstalterna. Enligt den person inom Kriminalvården som är programansvarig för Balansen finns flera likheter mellan de båda behandlingsprogrammen Vinn och Balan- sen.

Kriminalvården erbjuder tre olika behandlingsprogram med inriktning mot att behandla aggressions- och våldsproblematik:

-Aggression Replacement Training (ART) är ett ackrediterat grupprogram för personer som dömts för våldsbrott. Behandlingsprogrammet har använts av Kriminalvården sedan 2000 och kommer ursprungligen från USA. Pro- grammet bedrivs under 90 timmar.

-Integrated Domestic Abuse Programme (IDAP) är ett ackrediterat gruppro- gram med inriktning på vuxna män som har använt hot, våld eller annat kontrollerande beteende gentemot sin kvinnliga partner eller före detta partner. Behandlingsprogrammet bedrivs under 56 timmar.

-Violence Prevention Programme (VPP) är ett grupprogram under utveck- ling som är inriktat på att hjälpa intagna som begått våldbrott att bättre kla- ra av sin situation och inte använda våld eller återfalla i nya brott. Behand- lingsprogrammet som ursprungligen kommer från Kanada bedrivs under 192 timmar.

102

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

ART erbjuds vid 18 mansanstalter och vid två kvinnoanstalter, Färingsö och Hinseberg. IDAP och VPP bedrivs inte på några kvinnoanstalter. Sex av mansanstalterna bedriver IDAP och en mansanstalt bedriver VPP.

Kriminalvården erbjuder åtta behandlingsprogram med inriktning mot att behandla missbruk:

-VågaVälja är ett ackrediterat grupprogram som i huvudsak är inriktat på män och i första hand används inom kriminalvårdens behandlingsanstalter och behandlingsavdelningar. Programmet kommer ursprungligen från Ka- nada och bedrivs under 78 timmar.

-Programme for Reducing Individual Substance misuse (Prism) är ett ackre- diterat individuellt program som i första hand riktar sig till missbrukare av narkotika och tabletter, men även alkoholmissbrukare. Behandlingspro- grammet som ursprungligen kommer från Storbritannien används av krimi- nalvården sedan 2003. Programmet bedrivs under 32 timmar.

-Tolvsteg Introduktion är ett grupprogram under utveckling som bedrivs under 63 timmar.

-Tolvsteg Grund är ett grupprogram under utveckling som bedrivs under 180 timmar.

-Tolvsteg Fördjupning är ett grupprogram under utveckling som bedrivs under 360 timmar. Tolvstegsprogrammet, som även kallas för Minnesota- modellen, utarbetades ursprungligen av Anonyma Alkoholister (AA) och riktar sig till dömda som missbrukar alkohol eller narkotika. Behandlings- programmet används i första hand på behandlingsavdelningar.

-Prime for Life grund är ett grupprogram under utveckling som bedrivs under 15 timmar.

-Prime for Life intervent är ett grupprogram under utveckling som bedrivs under 24 timmar. Behandlingsprogrammet som ursprungligen kommer från USA är inriktat på högriskkonsumenter som har dömts för någon typ av al- koholrelaterad brottslighet som t.ex. rattfylleri.

-Återfallspreventionsprogrammet är ett individuellt korttidsprogram under utveckling som riktar sig till missbrukare av alkohol och/eller narkotika. Behandlingsprogrammet bedrivs under 12 timmar och prövas även i grupp- format under 2007.

Behandlingsprogrammet Våga välja bedrivs vid två kvinnoanstalter, Färingsö och Sagsjön, och vid 18 mansanstalter. Prism bedrivs vid de två kvinnoanstal- terna Färingsö och Ystad samt vid 12 av mansanstalterna. Tolvstegspro- grammet bedrivs vid två kvinnoanstalter, Hinseberg och Ystad, och vid 10 mansanstalter. Prime for Life bedrivs vid en kvinnoanstalt, Sagsjön, och vid 13 mansanstalter. Behandlingsprogrammet Återfallsprevention bedrivs vid två av kvinnoanstalterna, Färingsö och Ystad, och vid sju av mansanstalterna.

103

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

Kriminalvården erbjuder två behandlingsprogram med inriktning mot behand- ling av sexualbrottslingar:

-Relation och Samlevnad (ROS) grupp är ett ackrediterat grupprogram som bedrivs under 160 timmar.

-Relation och Samlevnad (ROS) individuellt är ett ackrediterat individuellt program som bedrivs under 60 timmar. Behandlingsprogrammet används inom Kriminalvården sedan 2002, men har sitt ursprung i Kanada.

Då programmet är inriktat på män som dömts för alla typer av sexualbrott bedrivs det inte på någon av kvinnoanstalterna. Behandlingsprogrammet erbjuds på sju av mansanstalterna. Då de sexualbrottsdömda kvinnorna är få till antalet finns inte något specifikt behandlingsprogram som riktar sig till dem. Däremot kan behandlingsbehovet hos sexualbrottsdömda kvinnor mötas med insatser som individuell terapi och behandling hos t.ex. psykolog.235

Färingsö är den kvinnoanstalt som bedriver flest behandlingsprogram. De åtta behandlingsprogram som bedrivs vid anstalten är ART, BSF, ETS, Prism, One-to-One, Vinn, Våga välja och Återfallsprevention. Även vid kvinnoan- stalterna Hinseberg och Ystad bedrivs ett flertal behandlingsprogram. De sex behandlingsprogram som bedrivs vid Hinseberg är ART, Brotts-Brytet, BSF, ETS, Tolvstegsprogrammet och Vinn medan de sex behandlingsprogram som bedrivs vid Ystad är BSF, ETS, Prism, Tolvstegsprogrammet, Vinn och Åter- fallsprevention. Vid Sagsjön bedrivs fyra behandlingsprogram: BSF, Prime For Life, Vinn och Våga välja. Ringsjön bedriver behandlingsprogrammen BSF, One-to-One och Vinn, och Ljustadalen bedriver BSF och Vinn. Be- skrivningar av behandlingsprogrammen finns i bilaga 3.

I en enkätstudie från 2004 avseende intagna kvinnor på motivations- och behandlingsplatser vid Färingsö, Hinseberg, Ljustadalen, Sagsjön och Ystad undersöktes bl.a. hur kvinnorna upplevde deltagandet i brotts- och missbruks- relaterade program. En stor del av kvinnorna (ca 88 %) uppgav att de tyckte att det var mycket eller ganska givande att delta i programmen. Av dem som deltagit i Tolvstegsprogrammet uppgav ca 92 % att det varit mycket eller ganska givande. Även för andra behandlingsprogram som Våga Välja, Cogni- tive Skills och BSF uppgav en hög andel av de kvinnor som deltagit att det varit ganska eller mycket givande.236

Skillnader i intagna kvinnors och mäns deltagande i och fullföljande av de nationella behandlingsprogrammen

År 2007 påbörjade kvinnor i anstalt 482 brotts– och missbruksrelaterade program (inklusive 171 tolvstegsprogram). I återrapporteringen till regeringen i årsredovisningen för 2007 redovisar Kriminalvården bl.a. att 37 % av dem som antingen var inskrivna sedan tidigare respektive skrivits in i anstalt under 2007 har påbörjat ett brotts- och missbruksrelaterat program. I redovisningen

235Kriminalvården, e-brev 2008-11-05.

236Bjerke Heie och Paulsson (2004).

104

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

anges även att antalet genomförda timmar i brotts- och missbruksrelaterade program har ökat med 17 527 timmar från 2006 till 2007.237

Enligt statistik från Kriminalvården hade ca tre fjärdedelar (76 %) av kvin- norna som frigavs under ett år (1 december 2006–30 november 2007) inte deltagit i någon programverksamhet. För männen som frigavs under motsva- rande period var andelen ännu högre, ca 84 % hade inte deltagit i program- verksamhet. En dryg femtedel av kvinnorna fullföljde programverksamhet under sin verkställighet, vilket kan jämföras med 13 % av männen, se tabell nedan.

TABELL 32. INTAGNAS DELTAGANDE I PROGRAMVERKSAMHET. AVSER AVSLU- TADE VERKSTÄLLIGHETER PERIODEN 2006-12-01–2007-11-30

	Totalt	Antal som	Andel som	Antal som	Andel som
	antal	deltagit i	deltagit i	fullföljt	fullföljt
	frigivna	program	program	program	program
Män	10 245	1 689	16 %	1 346	13 %
Kvinnor	762	181	24 %	158	21 %
Totalt	11 007	1 870	17 %	1 504	14 %

Källa: Kriminalvården, e-brev 2008-05-20.

Ungefär 13 % av kvinnorna och 20 % av männen avbröt deltagandet i ett program. Den vanligaste orsaken till att ett program avbryts är att det sker på klientens egen begäran och enligt Kriminalvården finns det här inte några skillnader mellan intagna kvinnor och män. Kriminalvården framhåller att deltagandet i programverksamheten inte säger något om hur många som borde delta i programverksamheten.

Enligt Kriminalvårdens redovisning har drygt 2 300 intagna i anstalt full- följt program i anstalt under 2007. Detta avser både program som är ackredi- terade (A) och program som är under utveckling (U).

TABELL 33. ANTAL KLIENTER SOM FULLFÖLJT PROGRAM I ANSTALT, 2005–2007

Program	Ackre-		2005		2006	2007
	diterat
		Män	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män	Kvinnor
Allmän krimina-
litet
Brotts-Brytet	Ja	136	–	151	–	141	–
Cognitive Skills	Ja	83	3	73	4	40	10
ETS	Ja	41	6	76	21	173	33
One-to-One	Ja	27	–	51	4	56	–
Motivation
BSF	Ja	412	6	552	63	857	110
Balansen	Nej	–	–	–	–	64	–
Vinn	Nej	–	–	–	–	–	53

237 Kriminalvården (2008a).

105

2008/09:RFR9	6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

		Program	Ackre-		2005		2006	2007
			diterat
				Män	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män	Kvinnor
		Våld
		ART	Ja	82	7	101	4	110	7
		IDAP	Ja	5	–	43	–	45	–
		VPP	Nej	(i.u)	(i.u.)	(i.u.)	(i.u.)	(i.u.)	(i.u.)
		Missbruk
		Prism	Ja	30	–	52	3	78	1
		Våga välja	Ja	163	–	229	43	209	32
		Prime for Life	Nej	–	–	–	–	176	–
		Tolvstegspro-	Nej	(i.u.)	(i.u.)	(i.u.)	(i.u.)	(i.u.)	(i.u.)
		gram
		Återfallspreven-	Nej	–	–	–	–	49	–
		tion
		Sexualbrott
		ROS	Ja	47	–	59	–	66	–
		Totalt		1 026	15	1 387	142	2 064	242

Källa: Kriminalvårdens årsbok 2007, Kriminalvården e-brev 2008-11-19.

Programmet Violence prevention programme (VPP) är under utveckling och det finns inte någon redovisning av hur många som har genomgått program- met t.o.m. 2007. När det gäller hur många klienter som har fullföljt Tolv- stegsprogrammet uppger Kriminalvården att man inte kan lämna några upp- gifter angående kön för 2005–2007. Enligt Kriminalvården beror detta på att Tolvstegsprogrammet först under 2008 blev ett s.k. formellt program dvs. med programstart, programslut och programmanual m.m. Före 2008 har Tolvstegsprogrammet enligt Kriminalvården varit något som klienter gått kontinuerligt och kunnat delta i efter eget önskemål.238

Programverksamhet för intagna kvinnor

I de riktlinjer som Kriminalvården beslutade om 1998 för anstaltsintagna kvinnor anges avseende brottsrelaterade program att för att stärka de intagna kvinnornas självkänsla och identitet i kvinnorollen bör ett antal områden komma till uttryck i programmen förutom de som mer specifikt tar upp den direkta brottsproblematiken. De områden som anges är

-familjeplanering, födelsekontroll, graviditet

-könsroller, jämställdhet, kvinnohistoria

-familjevåld, prostitution, offer för sexuella övergrepp och misshandel

-konflikter och konflikthantering

-skuld, skam och gottgörelse

-sammanboende och skilsmässa

-ekonomi

238 Kriminalvården, e-brev 2008-10-08.

106

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

-positiva relationer och kommunikation

-planering för en positiv framtid, att finna, få och behålla ett arbete och en egen bostad.

I de riktlinjer som Kriminalvården beslutade om 1998 för anstaltsintagna kvinnor anges när det gäller hälsa och missbruksrelaterade problem att för att förbättra hälsotillståndet är det av största vikt att programverksamheten inne- fattar kunskaper om

-kostvanor och ätstörningar

-friskvård och motion

-alkohol och narkotika

-sexuellt överförda sjukdomar.

I en rapport från Brå om kriminalvårdens särskilda narkotikasatsning som tar sin utgångspunkt från klienternas perspektiv refereras en studie239 av 51 kvinnliga missbrukare som under våren 2004 var intagna på motivations- och behandlingsplatser på anstalterna Färingsö, Ystad, Ljustadalen, Sagsjön och Hinseberg. Av de kvinnor som ingick i studien hade ca 80 % deltagit i ett brotts- och missbruksrelaterat program, varav hälften hade deltagit i ett Tolv- stegsprogram. Av de kvinnor som deltagit i program uppgav två tredjedelar att de tyckte att det hade varit mycket givande och en fjärdedel att det varit ganska givande. En stor del av kvinnorna (80 %) uttryckte också att de hade fått bättre förståelse för vilka situationer som innebär en risk för återfall i missbruk och 82 % uttryckte att de fått större tro på sin egen förmåga att klara ett liv utan missbruk.240

Särskilt behandlingsprogram för kvinnor – Vinn

En av de frågor som Kriminalvårdens kvinnonätverk uppmärksammade under 2005 var avsaknaden av nationella behandlingsprogram speciellt för kvinnor. Den programverksamhet som intagna kvinnor erbjöds var i stället existerande program, ibland med vissa justeringar.

Med anledning av detta beslutades att Kriminalvården på försök skulle börja erbjuda ett behandlingsprogram som har utvecklats specifikt för intagna kvinnor. Programmet som har fått namnet Vinn har utvecklats i Norge och har använts inom den norska Kriminalomsorgen sedan 1999.241 Inför intro- duktionen av Vinn genomfördes översättningar och anpassningar av pro- grammet till svenska förhållanden. Behandlingsprogrammet används även i Danmark och Ryssland. I samband med introduktionen av Vinn 2006 pekade Kriminalvårdens kvinnonätverk på att Vinn är ett allmänt program och att det fortfarande finns behov av ytterligare behandlingsprogram för kvinnor.242

239Bjerke Heie och Paulsson (2004).

240Brå (2005b).

241Kriminalomsorgen (2007).

242Kriminalvården (2006b).

107

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

Målgruppen för Vinn är kvinnor som missbrukar alkohol och/eller narkoti- ka. Programmet vänder sig också till kvinnor som har en kriminell livsstil eller har upplevt misshandel. Programmet bygger på en teknik med motive- rande samtal och teorier om de olika stadierna i en förändringsprocess. Vinn bygger även på kognitiv teori, som handlar om människans förmåga att bear- beta information, minnas, förmedla och förstå. Metoden innebär samtal i grupp, praktiska övningar (t.ex. rollspel) och eget arbete.

Vinn har som utgångspunkt att förändringar i motivationen sker i en pro- cess där de olika faserna behandlar överväganden, förberedelser, handling och underhållande. Målsättningen för programmet är att stärka kvinnorna så att de kan göra val som leder till bättre livskvalitet genom en reducering av krimina- litet och våld. Programmet är inriktat på att bidra till att starta en process som gör att deltagarna allt eftersom kommer till insikt om den situation som de befinner sig i. Vinn genomförs i grupper om fem kvinnor. Viktiga delar i genomförandet av Vinn är att skapa tillit mellan deltagarna i gruppen och att deltagarna ska lära sig att känna igen orsaker till den egna problematiken. Innehållet i programmet bygger på elva olika ämnesområden (teman) samt avslutning enligt följande:

-lära känna varandra

-identitet och självbild, vem är jag?

-öppenhet och kommunikation

-förändring och vägval

-missbruk och beroende

-barn

-sorg och förlust

-gränssättning

-ilska

-våld

-nätverk och relationer

-avslutande samling.

Enligt Kriminalvårdens samordnare för Vinnprogrammet har det ganska snart efter att programmet började genomföras varit möjligt att se att när de elva ämnesområdena vävs samman, innebär det att varje kvinna får en helhetsbild över den egna aktuella livssituationen på ett helt annat sätt än kvinnan tidigare haft tillgång till. Möjligheten till ökad självkunskap innebär att kvinnorna upptäcker egna styrkor, får stöd från övriga deltagare och på olika sätt ökar den egna motivationen. Detta kan medföra att kvinnan lättare kan bena ut var hon ska lägga koncentrationen i sitt fortsatta förändringsarbete. Enligt sam- ordnaren är det dock viktigt att betona att det inte går att lösa alla problemom- råden på en gång. Däremot kan den helhetsbild som kvinnorna får när de genomgått Vinn läggas till grund för hur det fortsatta förändringsarbetet läggs upp när det gäller problem kring t.ex. eget missbruk, våldsutövande, brister i det sociala stödet och nätverket utanför anstalten, ofullbordad skolgång eller

108

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

relationen till egna barn etc. Vägen vidare kan då gå genom annan program- verksamhet, beroende på vad anstalten kan erbjuda.

Under 2009 kommer enligt planerna Vinn att kompletteras med ytterligare två ämnesområden, frågor om sexualitet respektive ekonomi, medan ämnes- området barn tas bort. Enligt Kriminalvården har myndigheten beslutat att programmet inte ska öka i storlek. Bakgrunden till förändringarna är främst att Vinn är ett program där kvinnornas fokus ska läggas på dem själva, något som de sällan eller aldrig gjort tidigare. Enligt Kriminalvården har de kunnat se att kvinnorna väldigt ofta lägger fokus på problematiken runt barnen och undviker att arbeta med egna problematiken om det under programmet så att säga kan hetta till. På alla kvinnoenheter som arbetar med Vinn kommer föräldracirkeln att finnas även i fortsättningen, vilket innebär att kvinnorna där kan erbjudas möjlighet att arbeta med frågor relaterade till barn.243

Inom Kriminalvården pågår även planering för att bygga upp en kortare variant av Vinn som innefattar åtta av de olika ämnesområdena. De obligato- riska ämnesområdena kommer då att vara: Lära känna varandra, Identitet och självbild, vem är jag?, Förändring och vägval, Missbruk och beroende samt Avslutande samling. Dessutom kommer ytterligare tre ämnesområden att ingå som väljs med utgångspunkt i behoven hos de deltagare som ingår i respekti- ve grupp. Den kortare varianten av Vinn genomförs under totalt 24 timmar vilket är hälften av Vinn i nuvarande version.

Enligt Kriminalvården genomförs Vinn för 100 kvinnor under 2008, vilket kan jämföras med ett 50-tal under 2007. Hittills har endast ett fåtal av de kvinnor som påbörjat Vinn hoppat av från programmet. Vinn började testas under en fyraveckorsperiod hösten 2006 då ett 20-tal kvinnor deltog. De erfarenheter som gjordes under testverksamheten 2006 ledde till att vissa justeringar vidtogs för det fortsatta genomförandet av Vinn. Förutom vid kvinnoanstalterna används Vinn även inom Frivården Göteborg. Ambitionen är att fler av frivårdens klienter ska genomgå Vinn. En del i detta är att kvin- nor som har genomgått Vinn under anstaltsvistelsen också ska kunna få en uppföljning av Vinn efter att de överförts till frivården.

Det finns andra program som kan kombineras med Vinn. Enligt Kriminal- vården är Vinn inte tänkt som ett mansprogram. Som tidigare sagts är Vinn ett av de behandlingsprogram som är under utveckling. Under hösten 2008 in- ledde Kriminalvården en ackrediteringsprocess för programmet. Denna pro- cess genomförs i samverkan med den norska kriminalvården. Det är dock oklart när processen är klar och underlag finns för att bedöma om Vinn ska bli ett ackrediterat program.

Då behandlingsprogrammet avslutas genomförs en kursutvärdering för del- tagarna i Vinn. Enligt uppgift från Kriminalvården har Vinn hittills tagits väl emot av såväl intagna som personal.244 Vid en programavslutning som hölls i december 2008 på Sagsjön för intagna kvinnor som genomgått Vinn förmed-

243Kriminalvården, e-brev 2008-12-18.

244Kriminalvården, e-brev 2008-10-31.

109

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

lades genomgående mycket positiva erfarenheter från dem som deltagit i behandlingsprogrammet.245

Behandlingsprogram och återfall

I Kriminalvårdens årsredovisning för 2007 anges att myndigheten ännu inte kan uppvisa några konkreta värden som visar på effekter av olika insatser kopplat till återfall i brott men att ett arbete har inletts under året för att jäm- föra personer som genomgått olika program med dem som inte gjort det. Enligt Kriminalvården införs för- och eftertester för i första hand de ackredi- terade programmen för att det ska vara möjligt att bedöma effekterna på bl.a. attityder och värderingar i det korta perspektivet. Kriminalvården pekar vida- re på att i takt med att IT-stödet för verkställighetsplaneringen utvecklas kommer det framöver att bli möjligt att få betydligt mer omfattande data som underlag för bedömning av förändringar och utfall.

Kriminalvården har som en del i satsningen på behandlingsprogram för de intagna börjat genomföra uppföljningar med avseende på återfall efter ge- nomgångna program. Kriminalvården har hittills redovisat en återfallsstudie för behandlingsprogrammet Våga Välja som började användas 2001 och är ett återfallsförebyggande narkotikaprogram. Programmet genomförs för närva- rande på ett 20-tal anstalter varav två är kvinnoanstalter. Uppföljningen avser de intagna som har deltagit åren 2002–2006.

Kriminalvårdens utvärdering visar att andelen återfall bland dem som ge- nomgått Våga Välja skiljer sig åt för kvinnor och män. För männen som genomgått programmet uppgick andelen återfall till 48 % vilket kan jämföras med kontrollgruppen där andelen återfall var högre och uppgick till 56 %. För kvinnorna som genomgått programmet uppgick andelen återfall till 53 % vilket kan jämföras med kontrollgruppen där andelen återfall var lägre och uppgick till 46 %.

TABELL 34. ÅTERFALL FÖR KVINNOR OCH MÄN SOM GENOMGÅTT BEHAND- LINGSPROGRAMMET VÅGA VÄLJA

	Kvinnor			Män
	Antal	Andel återfall	Antal	Andel återfall
Behandlade	47	53 %	613	48 %
Kontrollgrupp	243	46 %	4 722	56 %

Källa: Kriminalvården, e-brev 2008-05-27.

Som tidigare nämnts (se avsnitt 4.2) har Brottsförebyggande rådet genomfört en utvärdering av Kriminalvårdens narkotikasatsning och dess effekter på missbrukarnas återfall i brott. Brå konstaterade signifikanta skillnader i åter- fall för de manliga intagna i behandlingsgruppen jämfört med kontrollgrup-

pen. Kvinnorna i behandlingsgruppen återföll däremot i lika stor utsträckning som de i kontrollgruppen.246

245Sagsjön, besök 2008-12-11.

246Brå (2008b).

110

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

Brå har även genomfört en utvärdering av Cognitive Skills-programmet inom kriminalvården 1995–2000.247 Den återfallsanalys som presenterades i rapporten omfattade endast manliga programdeltagare. Skillnaderna i återfall mellan de män som gått programmet på anstalt och männen i kontrollgruppen var små. Av programdeltagarna återföll 46 % jämfört med 49 % av dem i kontrollgruppen. Skillnaden var inte statistiskt signifikant.

Det insamlade material som avsåg kvinnliga deltagare som inte användes i Brås utvärdering av Cognative Skills användes i stället i ett psykologexa- mensarbete vid Stockholms universitet.248 Antalet kvinnor i den behandlings- grupp som undersöktes i studien uppgick till 30 och var därmed litet. I kon- trollgruppen för återfallsanalysen ingick 93 kvinnor. Studien visade att inom en femårsperiod återföll 17 av de 30 kvinnorna i både programgruppen och kontrollgruppen. Den enda skillnad i återfall som kunde konstateras var bland de programdeltagare som varit dömda för brott som är atypiska för kvinnor, nämligen trafik- och våldsbrott. Bland programdeltagarna återföll färre av de kvinnor som begått dessa brott jämfört med kvinnorna i kontrollgruppen. Den slutsats som drogs var att deltagande i Cognitive Skills har ett samband med minskat återfall i brott hos personer lagförda för atypiska brott och att pro- grammet är mer lämpat för vålds-, rån- och trafikbrottslingar. Samtidigt ifrå- gasattes hur lämpligt Cognitive Skills är för kvinnor då de endast i liten ut- sträckning döms för dessa typer av brott.

I juni 2006 arrangerade Brå en konferens där ett antal områden inom aktu- ell internationell kriminologisk forskning presenterades. En av programpunk- terna tog upp forskning om vilka behandlingsprogram som fungerar och erfarenheterna från amerikansk kriminalvård. Gemensamt för de program som fungerade var att de skapat förutsättningar för förändring inom individen medan de program som visat sig inte fungera liknade varandra i det att de hade liten eller ingen teoretisk grund samt att de fokuserade på straff och avskräckande exempel eller på kontroll.249

6.3.7 Självförvaltning

Hösten 2004 uttalade utskottet att det såg mycket positivt på det arbete som bedrivs inom kriminalvården för att öka inslagen av självförvaltning på an- stalterna. Sådan verksamhet torde, enligt utskottet, ha gynnsamma effekter på strävandena att anpassa de intagna för ett liv i frihet och att i största möjliga mån minska institutionaliseringens negativa effekter.250 Utskottet har därefter vid ett flertal tillfällen återkommit till frågan och betonat vikten av att fler platser med självförvaltning inrättas.251

247Brå (2002).

248Konradsson (2004).

249Brå (2006b).

250Bet. 2004/05:JuU1.

251Bl.a. bet. 2006/07:JuU1 och 2007/08:JuU1.

111

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

Bakgrund och syfte med införande av självförvaltning

Syftet med självförvaltning är att de intagna under anstaltsvistelsen ska få kunskaper och praktisera sådana vardagliga sysslor som behövs för att klara av ett boende utanför anstalt. För att kunna praktisera en ändamålsenlig själv- förvaltning på anstalterna krävs enligt Kriminalvården små avdelningar med 5–8 intagna per grupp. Ur säkerhetssynpunkt bör gruppen bestå av maximalt 10 personer.252 Kriminalvårdens strävan är att de intagna genom självförvalt- ningen ska erhålla motsvarande kunskaper som elever med avslutad grund- skola har förvärvat i ämnet hemkunskap.253

Kriminalvårdskommittén uttalade i sitt betänkande från 2005 att den såg mycket positivt på Kriminalvårdens inledda arbete med självförvaltning. Enligt kommitténs uppfattning borde självförvaltningen kunna utsträckas till att omfatta de flesta anstalter och ges en vidare innebörd. Från att gälla själv- klara delar som att hålla ordning på eget rum och sköta tvätt av egna kläder borde de intagna successivt få ta ansvar för egen matlagning och om möjligt även planera och genomföra matinköp. Enligt Kriminalvårdskommittén borde därför formerna och innehållet i självförvaltningen fortsätta att utvecklas.254

Enligt Kriminalvårdens riktlinjer för självförvaltning definieras självför- valtning som en verksamhet som syftar till att deltagaren av egen kraft och med stort eget ansvar kan leva ett bättre socialt liv utanför anstalten när det gäller boende, arbete, fritid och delaktighet i samhället. För att verksamheten ska få kallas självförvaltning krävs det enligt riktlinjerna att den intagne tar ansvar för sin egen livssituation med deltagande i studier och brotts- och missbruksrelaterade program samt tar ansvar för att vakna själv, sin arbetssi- tuation och att meddela sjukdom m.m. Enligt riktlinjerna ska de intagna även laga maten till alla mål varje dag och ansvara för sysslor som tillhör det dag- liga livet i förhållande till boende, samhälle, arbete och fritid. Enligt riktlin- jerna ska den intagne under handledning av personal tillägna sig teoretisk och praktisk kunskap om hur man lever i och sköter ett hushåll med gemensamt ansvar. De verksamheter som inte fullt ut når upp till detta kallas självförvalt- ningsträning medan arbetsplacering i storkök är service.255

Vad som ingår i självförvaltningen och dess utformning kan variera mellan olika anstalter. Det kan exempelvis ingå ansvar för inköp av mat eller skötsel av byggnad och omgivningar m.m. De grundläggande tankarna bakom infö- randet av självförvaltning på anstalterna är att de intagna själva ges ansvar för olika sysslor och att detta bl.a. syftar till att

-motverka institutionsskada hos intagna

-intagna får den vardagsträning som de inte fick som barn

-intagna får ta ansvar för sin och andras vardag på avdelningen

-intagna måste ta hänsyn till andra

252Kriminalvården (2006c).

253Kriminalvården, telefonsamtal 2008-10-13.

254SOU 2005:54.

255Kriminalvården (2006c).

112

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

-intagna ges en möjlighet att lyckas

-förbereda intagna inför frigivning.

Enligt Kriminalvårdens riktlinjer kan följande områden vara lämpliga för självförvaltning:

-Hushåll/boende: matlagning, disk, hantering av råvaror samt inköp och hantering av hushållsbudget.

-Fritidsaktiviteter: ansvar för gemensamma aktiviteter på fritiden, t.ex. stu- diecirklar.

-Klädvård: tvätta, laga och stryka kläder.

-Vardagskunskap: tidningsläsande och hantering av ekonomi.

-Lokalvård: rengöring, skötsel och underhåll av gemensamma lokaler, snö- skottning m.m.

-Miljövård: sophantering, kompostering, återvinning, skötsel av trädgårds- land samt vård och underhåll av boendemiljön.

Budget för självförvaltning

I de fall som självförvaltning tillämpas och de intagna har egen budget är rekommendationen från Kriminalvårdens huvudkontor till regionerna och anstalterna att utgå från Livsmedelsverkets rekommendationer vid beräkning av dygnskostnad med ett riktmärke om 43 kr per dag och intagen (40 kr exkl. moms) vid egna inköp samt med 38 kr per dag om inköpen sker via Krimi- nalvårdens ramavtal. För att inte riskera att hygienartiklar får stå tillbaka för livsmedel brukar anstalterna bekosta rengörings- och diskmedel. De intagna har även möjlighet att spara och föra över budgeterade medel så att de kan göra extra inköp och t.ex. införskaffa extra råvaror att konsumera i samband med högtider m.m. Enligt Kriminalvården är det viktigt att den summa som de intagna har till förfogande för självförvaltning ska spegla den verklighet som möter dem efter frigivningen. Det finns enligt Kriminalvården inte några skillnader mellan intagna kvinnor och män avseende hur stor summa pengar de har till förfogande för självförvaltning.256

Utvecklingen av självförvaltning på anstalterna

Kriminalvården har fått i uppdrag av regeringen att redovisa hur innehållet i självförvaltningen har utvecklats och bedöma resultatet relaterat till klienter- nas behov. Enligt Kriminalvårdens redovisning 2006 har självförvaltningen fortsatt att spridas till fler anstalter samtidigt som det konstateras att det finns begränsningar i form av bl.a. lokalmässiga eller säkerhetsmässiga skäl när det gäller möjligheten att bedriva självförvaltning fullt ut enligt intentionerna.

Kriminalvården anser att självförvaltning kan bedrivas med god kvalitet på avdelningar med upp till tio platser. Skälet till att större avdelningar inte är

256 Kriminalvården, e-brev 2008-11-10.

113

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

aktuella är framför allt gällande regler på livsmedelsområdet och de särskilda krav som finns för verksamheter som har fler än tio platser.257

Av de uppgifter som Kriminalvården har redovisat avseende självförvalt- ningen på anstalterna framgår att den har utvecklats successivt och i dag finns etablerad på samtliga kvinnoanstalter förutom vid den slutna anstalten Ystad (dvs. 80 %). En jämförelse med de uppgifter som har redovisats avseende mansanstalterna visar att självförvaltning tillämpas i någon form på 35 av de totalt ca 50 mansanstalterna (ca 70 %).

På Hinseberg omfattar självförvaltningen ungefär två tredjedelar av de in- tagna medan alla intagna omfattas på de övriga kvinnoanstalterna som har självförvaltning. De kvinnoanstalter som var tidigast ute med att introducera självförvaltning var Ljustadalen och Hinsebergs utslussningsavdelning Båts- hagen, vilka införde detta 1998, samt Sagsjön 1999. Den första mansanstalt som införde självförvaltning var Österåker där detta skedde 1998. För övriga anstalter som tillämpar självförvaltning har introduktionen skett under 2000- talet.

Enligt uppgifter från Kriminalvården tillämpas självförvaltning på totalt 1 511 anstaltsplatser. Av dessa är 191 för kvinnor och 1 320 för män.258 Sett till fördelningen av självförvaltning genomförs ca 13 % av den totala själv- förvaltningen vid kvinnoanstalter och ca 87 % vid mansanstalterna. Inom kvinnoanstalterna tillämpas självförvaltning vid närmare 70 % av de ordinarie anstaltsplatserna för kvinnor. Vid mansanstalterna tillämpas självförvaltning vid en dryg fjärdedel av de ordinarie platserna. I drygt 40 % av den självför- valtning som bedrivs vid kvinnoanstalterna sker detta i ett mindre storkök där samtliga måltider tillagas. I dessa fall kan köket även användas i arbetsmark- nadsutbildning för kockar.

Vid ny- och ombyggnation beaktas behovet av utökad självförvaltning. För dimensionering av kök och självförvaltning måste dock först en målgrupps- analys göras för att avgöra hur stor del av anstalten som ska ha självförvalt- ning respektive färdiglagad kost. Det är enligt Kriminalvården inte självklart att alla anstalter kan bedriva självförvaltning.

En strävan är att intagna så långt som möjligt ska bedriva självförvaltning med eget budgetansvar. Ibland är det dock bara möjligt med självförvalt- ningsträning eller med en traditionell kosthållning genom köket. Enligt Kri- minalvården har självförvaltning ökat den vardagsnära kontakten mellan intagna och vårdare i frågor som berör det dagliga arbetet på avdelningen. Självförvaltning är enligt Kriminalvården framför allt prioriterat på behand- lingsplatser för narkotika och utslussningsavdelningar. Inom Kriminalvården finns en särskilt avdelad person med uppdrag att handleda i självförvaltning och stötta enheter som är på väg att starta eller som behöver stöd under drift. Till uppgifterna hör även att sammanställa och utbilda i egenkontrollsystemet som är anpassat till den nya livsmedelslagstiftningen. Regionala utbildningar har hållits och ett studiematerial i hemkunskap har tagits fram och har under

257Kriminalvården, telefonsamtal 2008-11-19.

258Kriminalvården, e-brev 2008-10-20.

114

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

2008 börjat användas på Svartsjöanstalten. Enligt den person som är samord- ningsansvarig för kostfrågor och självförvaltning inom Kriminalvården kom- mer studiematerialet att distribueras till samtliga anstalter under början av 2009. Verksamheten kombineras på sina håll med storköksutbildning i sam- arbete med länsarbetsnämnden, eller en mer strukturerad utbildning i var- dagskunskap. Bland de anstalter som detta erbjuds på återfinns kvinnoanstal- terna Ljustadalen och Sagsjön där detta erbjudits under vissa perioder. Före nedläggningen i juni 2008 erbjöds detta även på mansanstalten Holmängen.

På flera håll finns särskilt avdelad personal som handleder intagna i själv- förvaltning. Exempelvis finns detta på kvinnoanstalterna Färingsö och Ljus- tadalen samt mansantalten Svartsjö. Enligt Kriminalvården är de intagna mycket positiva till verksamheten där det fungerar enligt intentionerna. En konstaterad sidoeffekt är ökad förmåga att hantera konflikter.259

Enligt den handläggare som har samordningsansvaret för kostfrågor och självförvaltning inom Kriminalvården kan det tyckas vara en enkel sak att bedriva självförvaltning på en kvinnoanstalt. Handläggaren pekar på att det finns en förutfattad mening om att kvinnor kan städa, laga mat och tvätta men att så inte är fallet. En viktig erfarenhet som hittills gjorts är att det är betyd- ligt lättare att aktivera de intagna männen i självförvaltning jämfört med kvinnorna.

De intagna kvinnorna kan enligt handläggaren känna en stor skuld och skam över att erkänna att de har brister i de mest elementära kunskaperna i att sköta ett eget boende. Kvinnorna kan därför reagera betydligt mer negativt i frågor som berör självförvaltning jämfört med männen. En man erkänner öppet att han inte kan och att han behöver hjälp medan en kvinna skäms. Enligt handläggaren är denna problematik väl känd bland personalen på kvin- noanstalterna. Diskussionerna om självförvaltning med de intagna får därför hanteras på olika sätt beroende på om det rör sig om en kvinno- eller mansanstalt. De intagna får stöd i självförvaltningen av antingen vårdare eller personal från köket. Enligt handläggaren har Mariestadsanstaltens utsluss- ningsavdelning Rödjan hittills kommit allra längst när det gäller självförvalt- ning. Rödjan har bl.a. 20 öppna platser i fyra lägenheter med plats för fem boende vardera.260

6.4 Besök, relationer och föräldraskap

6.4.1 Besök

En intagen får ta emot besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. En intagen får inte ta emot besök som kan äventyra säkerheten eller som kan

259Kriminalvården (2007b).

260Kriminalvården, telefonsamtal 2008-10-13 och e-brev 2008-10-20.

115

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

motverka den intagnes anpassning i samhället eller annars vara till skada för den intagne eller annan.261

Uppgifter om hur många besök som intagna kvinnor och män i anstalt får kan inhämtas avseende antalet bokade besök. Det bör här noteras att antalet bokade besök inte säger något om det faktiska antal besök som sedan genom- förs. Uppgiften bör dock kunna användas som indikation på hur antalet besök skiljer sig åt för intagna män och kvinnor. Av det totala antalet bokade besök under 2007 avsåg 3,8 % intagna kvinnor. Den uppgiften kan jämföras med att andelen kvinnor som togs in i anstalt under 2007 var ca 7 %.

TABELL 35. INBOKADE BESÖK HOS ANSTALTSINTAGNA KVINNOR OCH MÄN 2007

	Kvinnor		Män		Totalt
	Antal	Andel	Antal	Andel	Antal	Andel
Antal bokade
besök (exkl.
telefon)	3 322	3,8 %	84 218	96,2 %	87 540	100 %

Källa: Kriminalvården, 2008-05-20.

Under uppföljningen har det vid intervjuer med anstaltspersonal framkommit att kvinnor under sin anstaltstid får färre besök än män och att de oftare blir bortglömda av omgivningen jämfört med männen. En handläggare vid Krimi- nalvården har i samband med uppföljningen pekat på att detta är ett problem och gav som exempel en julhelg när inte någon av de intagna vid en av kvin- noanstalterna fick besök av någon anhörig.262 I en studie från 2002 om intag- nas levnadsförhållanden baserad på en undersökning av ett urval intagna 1997 redovisas dock att det inte fanns några skillnader mellan könen när det gäller besök. Enligt studien är det ungefär en fjärdedel av både kvinnorna och män- nen som inte får besök på anstalten.263 Vid samtal med en intagen i samband med uppföljningen framkom att en del intagna aldrig får besök vilket kan ha flera orsaker. Vissa intagna har inte berättat för sina anhöriga att de avtjänar ett fängelsestraff. Andra har ingen familj eller enbart anhöriga som bor långt från anstalten. Det finns även intagna som av olika skäl tycker det är påfres- tande att ta emot besök och av den anledningen avstår.

Som tidigare visats finns betydligt färre kvinnoanstalter jämfört med mansanstalter. Det finns således betydligt färre alternativ för kvinnor än för män när det gäller anstaltsplacering. I en forskarstudie från 2005 om villkoren för intagna kvinnor på Hinseberg uppmärksammas att de få placeringsmöjlig- heter som finns för kvinnor innebär att många kvinnor i anstalt får svårt att hålla kontakten med barn, familj och vänner genom besök, men att detta förhållande inte är unikt för Sverige.264

Enligt Kriminalvårdens föreskrifter får vistelse i besökslägenhet medges en intagen tillsammans med besökare om besöket är obevakat och den intagne

26129 § KvaL.

262Kriminalvården, intervju, 2007-11-06.

263Nilsson (2002).

264Lindberg (2005).

116

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

tidigare medgivits obevakat besök av den besökande. Vistelse i besökslägen- het är i första hand avsett för att underlätta umgänget med nära anhöriga för intagna som har lång verkställighetstid och inte är i normalpermission. Besök av barn ska särskilt prioriteras.265

Av uppföljningen framgår att särskilda besöksrum eller besökslägenheter inte finns vid alla anstalter. Det påverkar enligt Kriminalvården emellertid inte möjligheten att ta emot besök. I dessa fall uppges det i stället finnas möj- lighet att ta emot besök i de intagnas egna rum eller i gemensamma utrym- men. Enligt uppgift från Kriminalvården finns barnanpassade besöksrum vid samtliga anstalter förutom Håga, Högsbo, Kristianstad Centrum och Helsing- borg. Kristianstad Centrum uppges ha dåliga besöksförhållanden överlag och kommer att läggas ned. Vid anstalten Helsingborg används alla utrymmen till häktesplatser under tiden ett nytt häkte byggs. Vad gäller Håga och Högsbo kommer Kriminalvården att vidta åtgärder för att skapa barnanpassade be- söksrum.266 Besökslägenhet finns vid 20 av anstalterna, varav fyra är kvinno- anstalter.267 Se vidare bilaga 7.

6.4.2 Intagnas föräldraskap

Situationen för barn vars mamma eller pappa sitter i anstalt är svår. Enligt Kriminalvården är situationen ofta extra svår för de barn vars mammor döms till fängelse då dessa barn sällan har någon pappa som tar hand om dem under den tid mamman befinner sig i anstalt. I de fall där pappan döms till fängelse finns ofta en mamma som försöker återställa ordningen och ge barnet en trygg vardag.268 En brittisk forskarstudie från 2005 visar att söner till fängelsein- tagna föräldrar skadas av den separation som anstaltsvistelsen innebär. Dessa söner utgör en mer utsatt grupp med högre sannolikhet för fortsatta problem. Separationen mellan föräldrar och söner innebär i sig också en ökad risk för brottslighet hos sönerna även senare under livet.269

Sverige ratificerade 1990, som ett av de första länderna, FN:s konvention om barnens rättigheter, även kallad FN:s barnkonvention. Konventionen innefattar totalt 54 artiklar, varav 41 är s.k. sakartiklar där varje barns rättig- heter fastslås.270 I barnkonventionen slås bl.a. fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde och att det är barnets bästa som ska komma i främs- ta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Tolkningen av vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall.

Efterlevnaden av barnkonventionen övervakas av FN:s barnkommitté. Vart femte år rapporterar FN:s medlemsländer till kommittén om de åtgärder som de har vidtagit med anledning av barnkonventionen. Den svenska regeringen

2654 kap. 15 § KVFS 2008:3.

266Kriminalvården, e-brev 2008-11-27.

267Kriminalvården, e-brev 2008-05-20.

268Kriminalvården (2000b).

269Murray and Farrington (2005).

270Barnkonventionens grundprincip om barnets bästa finns numera införd som portal paragraf i flera olika svenska lagar, t.ex. föräldrabalken, socialtjänstlagen och ut- länningslagen.

117

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

överlämnade senast 2007 en rapport till FN:s barnkommitté. Till Barnom- budsmannens uppgifter hör att bevaka hur barnkonventionen efterlevs i sam- hället och hur myndigheterna arbetar för att leva upp till barnkonventionen. Detta sker bl.a. genom en enkät vartannat år till myndigheterna med uppfölj- ningsfrågor. I 2007 års enkätsvar till Barnombudsmannen anger Kriminalvår- den att myndigheten bedömer att unga i liten utsträckning ges möjlighet till inflytande i frågor som berör dem i myndigheten i stort. Kriminalvården redovisar även att myndigheten arbetar med barns och ungas inflytande och delaktighet i verksamheten genom kontakten med frivilligorganisationer. Enligt Kriminalvårdens redovisning har ingen särskild hänsyn tagits i myn- dighetens inflytandearbete till pojkars och flickors ibland olika behov och villkor.271

När det gäller barnens rätt till umgänge med sina föräldrar anges i FN:s barnkonvention (artikel 9) att konventionsstaterna ska respektera rätten för barn som är skilt från föräldrarna att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.

Kriminalvården har under ett antal år arbetat med att utveckla myndighe- tens arbetsformer och på olika sätt verka för att förstärka barnperspektivet på anstalterna. Under 1998 gav dåvarande Kriminalvårdsstyrelsen tillsammans med Socialstyrelsen ut en rapport som innehöll riktlinjer för kriminalvårdens arbete för barn till intagna.272 I syfte att granska behovet av eventuella änd- ringar i lagstiftningen för att stärka barnperspektivet inom kriminalvården genomförde Barnombudsmannen under 2002 en uppföljning av dessa riktlin- jer.273 Samtidigt som rapporten från Barnombudsmannen visade att det skett vissa förbättringar när det gällde besöksmiljöerna och införande av föräldra- utbildningar på anstalterna, framfördes även kritik på ett antal punkter mot Kriminalvården. En brist som konstaterades avsåg Kriminalvårdens informa- tion och kännedom om de intagna hade barn eller inte, eller om en intagen var vårdnadshavare till ett eller flera barn. Barnombudsmannen pekade även på att Kriminalvården måste anpassa anstaltsmiljön så barnens kontakt med den frihetsberövade föräldern underlättas eftersom möjligheterna för barnen att få en meningsfull och trygg relation till föräldern är beroende av att anstaltsmil- jön är utformad efter barns behov samtidigt som säkerheten på anstaltens bibehålls.

I rapporten underströk Barnombudsmannen även vikten av att personalen arbetar utifrån ett barnperspektiv och att det är barnet som har rätt till kontakt med föräldern medan föräldern inte har någon absolut rätt till kontakt med barnet. Enligt Barnombudsmannen ska alla bedömningar av kontakt mellan barnet och föräldern ske utifrån vad som är bäst för barnet. Detta innebär att individuella bedömningar måste tillämpas i varje enskilt fall och föregås av

271www.bo.se.

272Kriminalvårdsstyrelsen och Socialstyrelsen (1998).

273Barnombudsmannen (2004).

118

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

barnets rätt att uttrycka sina åsikter, med hänsyn tagen till barnets ålder och mognad.

Efter bl.a. kritiken från Barnombudsmannen har Kriminalvårdens före- skrifter sedan 2003 förändrats med avseende på att intagna tillfrågas om de har barn. Enligt Kriminalvårdens föreskrifter från 2008 anges att intagna vid inskrivningen ska tillfrågas om denne har barn och om denne har vårdnaden om ett eller flera barn.274 Regeln innebär att det i samband med upprättandet av en verkställighetsplan är möjligt att ställa frågan om den intagne har barn om det bedöms ha relevans för innehållet i verkställigheten. Som tidigare nämnts finns det enligt Kriminalvården kvalitetsbrister i verkställighetspla- nerna varför säkerställd statistik om hur stor del av de intagna som har barn inte går att redovisa. I Kriminalvårdens årsredovisning för 2005 anges att de flesta intagna kvinnor har barn. När det gäller intagna som har barn uppger placeringsenheten att man alltid utgår från barnperspektivet vid placeringen och att det är barnets behov av kontakt med föräldern som ska tillgodoses, inte förälderns behov av kontakt med sitt barn. Särskild hänsyn kan tas genom placering vid en anstalt med besökslägenhet.

I samband med uppföljningen har Barnombudsmannen tillfrågats om sin syn på hur det ser ut nu inom Kriminalvården när det gäller barn till intagna. Enligt Barnombudsmannen har Kriminalvårdens medvetenhet om barnen till intagna ökat, och det har under de senaste åren även skett en mycket positiv utveckling när det gäller hur Kriminalvården beaktar barnperspektivet och barnens behov. Viktiga delar i det arbete som har skett hittills har framför allt varit införandet av barnombud på anstalterna och att många anstalter har skapat bra besöksutrymmen där föräldrar och barn kan umgås. Barnombuds- mannen pekar samtidigt på vikten av att utvecklingen fortgår och att ytterliga- re steg tas som innebär att barnperspektivet kan beaktas bättre. Till de områ- den som är särskilt viktiga att sätta fokus på och utveckla vidare hör enligt Barnombudsmannen bl.a. möjligheterna till telefonkontakt mellan barn och intagna föräldrar, mer flexibla besökstider så att barnens möjligheter att kun- na genomföra besök tillgodoses samt ytterligare förändrade regler för intag- nas permissioner för umgänge med barnen. Enligt Barnombudsmannen finns det även ett stort behov av förbättrad samverkan mellan Kriminalvården och socialtjänsten när det gäller frågor som rör barn till intagna. I dag fungerar kontakterna olika väl mellan olika anstalter och socialtjänster. När det gäller mycket unga barn som behöver knyta an till en förälder och som bor med en förälder på anstalt pekar Barnombudsmannen på att det är viktigt att genom- föra anpassningar som innebär att det åstadkoms en god miljö även för dessa barn.

Kvinnornas kontakt med egna barn

Enligt en studie om intagna kvinnors och mäns levnadsförhållanden har fler- talet av dem som är intagna i anstalt barn. Hälften av de intagna har barn som

274 1 kap. 5 § KVFS 2008:3.

119

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

är upp till 18 år. En fjärdedel har barn i förskoleåldern. Enligt studien var det endast en mindre andel av de intagna som bodde tillsammans med sitt eller sina barn före frihetsberövandet. För dem med barn upp till 18 år bodde en fjärdedel med sina barn före frihetsberövandet. Ungefär 80 % av de intagna som hade barn upp till 18 år hade någon form av kontakt med barnen under tiden i anstalt medan en tredjedel av de intagna hade haft besök av barn.275

TABELL 36. YNGSTA BARNETS ÅLDER

	Intagna kvinnor	Intagna män
Har inga barn	29 %	40 %
0–6 år	10 %	24 %
7–12 år	16 %	17 %
13–18 år	12 %	8 %
Äldre än 18 år	33 %	10 %
Summa	100 %	99 %

Källa: Nilsson och Tham (1999).

I en enkätstudie från 2004 om intagna kvinnor på motivations- och behand- lingsplatser undersöktes bl.a. förutsättningarna för kontakt med de egna bar- nen. Huvuddelen (ca 62 %) av kvinnorna i studien hade barn. Av dessa kvin- nor hade mer än hälften (53 %) haft kontakt med barnet eller barnen via tele- fon under de senaste 30 dagarna medan ca 39 % hade haft brevkontakt. Knappt 18 % av kvinnorna hade under samma period träffat sina barn i be- söksrum på anstalten medan knappt 16 % hade träffat sina barn utanför an- stalten. Kvinnorna som ingick i undersökningen var relativt nöjda med de förutsättningar som fanns på anstalten för att kunna hålla kontakt med sina barn, dvs. tillgången till telefon, besökstider, besöksrum och besökslägenhet. Däremot visade det sig när det gällde möjligheterna att få stöd av personalen för att underlätta kontakten med barnen att kvinnorna var mer missnöjda. Mer än en tredjedel av kvinnorna ansåg att detta inte alls fungerade.

I en studie från Hinseberg konstateras att många av kvinnorna som avtjä- nar fängelsestraff har minderåriga barn och att många av kvinnorna också har vårdnaden om barnen. I studien uppmärksammas även att kvinnorna ofta är mycket oroliga för sina barn och har stora behov av att hantera sina skam- och skuldkänslor eftersom de känner sig misslyckade som mammor.276

Intagna kvinnors och mäns kontakt med sina barn skiljer sig åt enligt ett barnombud med erfarenhet från både kvinno- och mansanstalter. Kvinnorna har generellt sett en mer regelbunden kontakt med sina barn under tiden i anstalt. Barnen är emellertid ofta omhändertagna av socialtjänsten då kvin- norna sällan har ett fungerande socialt nätverk omkring sig eller en man som kan överta ansvaret för barnen. De intagna männen upprätthåller inte en lika regelmässig kontakt med sina barn som kvinnorna gör. När barnen besöker

275Nilsson och Tham (1999).

276Lindberg (2005).

120

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

dem är det dock oftast tillsammans med barnens mor som vanligtvis har vård- naden om barnen.277

De tydliga skillnaderna mellan intagna kvinnor och män när det gäller de- ras barn bekräftas även av verksamhetsledaren vid Bryggan Stockholm. För intagna män som har barn är det vanligt att barnen bor hos sin mamma medan det för de intagna kvinnorna är vanligt att barnen är familjehemsplacerade. De intagna kvinnorna uttrycker ofta känslor av skuld och skam inför sin situation och förhållandet till de omhändertagna barnen. En annan skillnad som Bryg- gan Stockholm har uppmärksammat i arbetet på anstalterna är att de intagna kvinnornas barn har mindre stöd från anhöriga när det gäller att besöka sin mamma i anstalt. När det gäller familjehemsplacerade barn som bor långt från anstalten där föräldern vistas kan både avståndet i sig men även avsaknaden av nära anhöriga som engagerar sig vara faktorer som försvårar barnens möj- lighet att besöka och umgås med mamman eller pappan.278 I samband med uppföljningsgruppens besök hos organisationen Bryggan framkom att det framför allt är män och sällan kvinnor som under permissioner söker sig till Bryggans lokaler för att träffa sina barn.

I en studie från Hinseberg konstaterades att kvinnorna försökte upprätthål- la kontakten med barnen genom brev, telefonkontakt, besök i besöksrum eller besökslägenheten och permissioner. När det gäller besök av barnen så uppgav hälften av de kvinnor som fick besök och hälften av dem som inte fick besök vid Hinseberg att kostnader för resan och avståndet till anstalten var de största hindren.279 Enligt organisationen Barnens rätt i samhället (Bris) har samtal till hjälptelefonen från barn med frihetsberövade föräldrar inte uppmärksammats som förekommande.280

Möjligheter för barn att besöka förälder i anstalt

Enligt Kriminalvårdens föreskrifter får den som är under 18 år besöka en intagen under förutsättning att ett skriftligt medgivande inhämtas hos den besökandes vårdnadshavare. I de fall som besökaren är under 15 år gäller normalt att besöket endast får göras i sällskap med en vuxen följeslagare. När det gäller vistelse i en besökslägenhet får en besökande under 18 år inte natte- tid, och bör inte annars, besöka en intagen i besökslägenhet, om det inte sker i samtidig närvaro av en annan person som anstaltens personal har kännedom om och förtroende för. Om det finns synnerliga skäl kan dock besök dagtid av person under 18 år medges utan närvaro av annan person. Som ett allmänt råd anges att besök av barn särskilt ska prioriteras vid tilldelningen av besökslä- genhet.281 Vid samtliga av de anstalter som besökts i uppföljningen (Ljustada- len, Holmängen, Hinseberg och Hällby) har det i de interna reglerna för an- stalten föreskrivits att besökslägenheten i första hand ska disponeras av intag- na med barn.

277Kriminalvården, telefonsamtal 2008-10-27.

278Bryggan Stockholm, telefonsamtal 2008-11-13.

279Lindberg (2005).

280Bris, telefonsamtal 2008-09-04.

2814 kap. 13, 15 § KVFS 2008:3.

121

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

Kriminalvårdens barnombud och barngrupp

Under 2005 infördes en funktion som barnombud på alla verksamhetsställen inom Kriminalvården. Bakgrunden till att barnombud har införts i Kriminal- vården är att myndigheten bättre vill uppmärksamma FN:s konvention om barns rättigheter. Barnombuden har till uppgift att verka för att barnperspekti- vet beaktas. Det innebär

-att lämna information till övrig personal och ledning om FN:s barnkonven- tion

-att vara ett stöd och bollplank för övrig personal i kontakter med barn

-att samordna verksamheten med föräldracirklar

-att se till barnens behov när det gäller besöksrum och besökslägenheter

-att se till barnens behov vid permissionsplanering och schemaläggning

-att vara kunskapsbärare när det gäller anmälningsskyldigheten enlig social- tjänstlagen

-att följa upp barnperspektivet i verkställighetsplaneringen.282

Barnombuden vid anstalterna ingår i ett nationellt nätverk som träffas två gånger om året för att utbyta erfarenheter. I samband med dessa möten har det framkommit att det är svårt att hinna med de uppgifter som är ålagda ett barn- ombud då de läggs ovanpå de ordinarie arbetsuppgifterna. De tillfällen då intagna eller deras kontaktpersoner tar kontakt med barnombuden är ofta i samband med besök.283

I juni 2008 ställdes en skriftlig fråga284 om vilka åtgärder justitieministern avsåg att vidta för att underlätta kontakten mellan intagna i kriminalvården och deras barn. I svaret hänvisade ministern bl.a. till de barnombud som inrät- tats inom Kriminalvården i syfte att stärka och tydliggöra barnperspektivet. Besökslägenheter och utemiljöer där besökande barn kan leka lyftes också fram som exempel på åtgärder som vidtagits.

Inom Kriminalvården finns sedan början på 2000-talet en s.k. barngrupp. I gruppen ingår de barnansvariga från respektive region, en av huvudkontorets verksamhetsutvecklare och en representant från utbildningsenheten. Barn- gruppen träffas regelbundet och arbetar med att bevaka att barnperspektivet och FN:s barnkonvention beaktas i det dagliga arbetet. Exempelvis bör per- missioner förläggas i anslutning till eventuella barns födelsedagar och inte infalla t.ex. veckan före födelsedagen.285 Inom Kriminalvården har det också uppmärksammats att det finns bekymmer med lite äldre barn som har svårt att vara ifrån sina mammor under en längre tid. Med anledning av detta förs nu diskussioner om förslag kring ökad flexibilitet kring olika åldersgränser. Då det finns ett antal olika beröringspunkter mellan de frågor som barngruppen och Kvinnonätverket arbetar med sker utbyten mellan de båda grupperna. Något som kan ses som en brygga mellan gruppernas arbete är att en av hu-

282Kriminalvården (2007b).

283Kriminalvården, telefonsamtal 2008-10-27.

284Skriftlig fråga 2007/08:1346, svar på skriftlig fråga 2007/08:1346.

285Kriminalvården, telefonsamtal 2008-10-27.

122

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR	2008/09:RFR9
vudkontorets verksamhetsutvecklare både medverkar i barngruppen och
Kvinnonätverket.286
Barn som vistas med sin mamma i anstalt
I flera studier framkommer att intagna mammor upplever en känslomässig
stress när de inte kan vara en del av sina barns vardag och delta i barnens
utveckling. Enligt lagen om kriminalvård i anstalt287 kan tillstånd ges för
kvinnor att ha spädbarn hos sig i anstalt. I kriminalvårdens föreskrifter anges
att med spädbarn avses barn mellan 0 och 12 månader. Därefter ska barnen
placeras hos den andre föräldern eller familjehemplaceras genom kommunens
försorg.288 Någon motsvarande möjlighet för manliga intagna finns inte. I
Kriminalvårdskommitténs betänkande289 föreslogs emellertid att bestämmel-
sen om att intagen får ha spädbarn hos sig skulle göras könsneutral. Under
2006 bodde sju barn med sin mamma i anstalt. Den genomsnittliga vistelseti-
den med mamman i fängelse var för dessa barn sju månader.290 Under 2007
fanns det barn boende vid tre av kvinnoanstalterna. Totalt bodde sex barn
med sin mamma i anstalt och den genomsnittliga vistelsetiden för barnen i
anstalten uppgick till fem månader.
I samband med att justitieutskottets uppföljningsgrupp träffade Kvinnonät-
verket diskuterades frågan om spädbarn som vistas med sin mamma i anstalt.
Anstaltschefen för Hinseberg pekade på att det alltid finns ett eller flera späd-
barn boende med sin mamma på anstalten. Ett bekymmer som personalen
uppmärksammat kring spädbarnens vistelse på anstalten är att många andra
intagna också vill umgås med barnen, vilket kan skapa problem i anknytning-
en mellan mor och barn. Hon betonade samtidigt att det är viktigt att frågorna
om barn på anstalter alltid diskuteras utifrån perspektivet vad som är bäst för
barnet.291 Liknande problematik avseende relationen mellan mamman, barnet
och övriga intagna nämndes även i samband med uppföljningens besök på
anstalten Ljustadalen.292
Enligt Kriminalvården finns inte några särskilda anstalter för mammor
med vårdnad om barn, i stället är alla kvinnoanstalter anpassade och utrustade
för att en intagen ska kunna ha ett litet barn boende hos sig. Amning är dock
enligt Kriminalvårdens placeringschef ett skäl till att uppskov med verkstäl-
lighet kan beviljas. Det är viktigt att personalen vid anstalten är förberedd på
att en intagen kommer att ha med sig ett barn.293 I mars 2008 invigdes den
nya kvinnoanstalten Ringsjön. Anstalten är en filial till anstalten Ystad och
enligt Kriminalvården är den särskilt lämpad för kvinnor med barn.294

286Möte 9 april 2008 mellan justitieutskottets uppföljningsgrupp och Kvinnonätverket.

28741 § KvaL.

2881 kap. 9 § KVFS 2008:3

289SOU 2005:54.

290Kriminalvården (2007e).

291Möte 9 april 2008 mellan justitieutskottets uppföljningsgrupp och Kvinnonätverket.

292Ljustadalen, intervju 2008-04-07.

293Kriminalvården, intervju 2008-02-25.

294Kriminalvårdens webbplats www.kriminalvarden.se.

123

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

Föräldrautbildningar och Gruvberget

I de riktlinjer som Kriminalvården beslutade om 1998 för anstaltsintagna kvinnor anges när det gäller föräldrautbildning att de föräldraprogram som utarbetats och används inom kriminalvården ska kunna erbjudas kvinnor, och att de särskilt bör betona barns utveckling i olika åldrar och hur relationer kan upprätthållas under anstaltsvistelsen.

Kriminalvården erbjuder möjligheter för anstaltsintagna att delta i kurser eller öppet hus-verksamheter vid anstalten Gruvberget. Verksamheten vänder sig framför allt till skötsamma långtidsdömda som får en möjlighet att under en period vistas under öppnare former och delta i kursverksamhet. Vistelsen varar i regel två veckor och de intagna har rätt att vistas på Gruvberget två gånger per år. Förutom föräldrautbildning erbjuds även kurser i bl.a. fiske, friskvård, kost samt kristen tro och livsåskådning. Det är även möjligt för de intagna att ta med sig sina anhöriga under vistelsen.295 Barn över 18 år tillåts däremot inte tillträde.296 För att få delta i en kurs eller öppet hus-verksamhet krävs en verkställighetstid om lägst sex månader om det inte föreligger sär- skilda skäl. För att få delta i vintervistelse eller sommarvistelse krävs en verk- ställighetstid om lägst fyra år och att den intagne har fullgjort ett år eller mer av verkställigheten. För att få delta i sommarvistelse för enbart intagna kvin- nor krävs en verkställighetstid om lägst två år.297

Under 2007 fullföljde enligt Kriminalvårdens statistik totalt 417 personer föräldrautbildning vid Gruvberget. Av dessa var 29 kvinnor och 388 män. Medelbeläggningen, dvs. antal personer som var på Gruvberget i snitt varje dag under 2007, uppgick till 0,4 kvinnor och 7,6 män.298 I samband med uppföljningsgruppens besök hos föreningen Bryggan uppmärksammades att intagna kvinnor tenderar att i mindre utsträckning än manliga intagna utnyttja möjligheten till att vistas på Gruvberget tillsammans med sina barn. En an- ledning skulle kunna vara att flera av barnen är familjehemsplacerade. Kon- takt måste därför tas med såväl familjehemsföräldrar som socialförvaltning och ett besked om barnens deltagande kan komma tätt inpå avresa vilket kan orsaka svårigheter vid planeringen.299

Utvärdering av föräldrautbildning

På uppdrag av Kriminalvårdsstyrelsen har en extern utvärdering gjorts av den föräldrautbildning som bedrevs som försöksverksamhet vid kvinnoanstalterna och vid Göteborgsregionens tio mansanstalter 1999. Utvärderingen syftade till att dokumentera och värdera erfarenheterna av föräldrautbildningen ut- ifrån såväl de intagnas som personalens perspektiv.

Av utvärderingen framgår att männen i större utsträckning än kvinnorna uppger att de har fått mer kunskap och lärt sig mer om barn. En majoritet av

295Gruvberget, 2008.

29614 kap. 5 § KVFS 2008:3.

29714 kap. 9 § KVFS 2008:3.

298Kriminalvården, e-brev 2008-04-29.

299Uppföljningsgruppens studiebesök vid Bryggan Stockholm, 2008-04-16.

124

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

männen tänker mer på sina barn, och en stor grupp har också ökat kontakten med dem efter föräldrautbildningen. Kvinnorna är inte lika entydigt positiva till föräldrautbildningen som männen. Omkring hälften av dem anser att de inte har lärt sig så mycket av cirkeln. De menar att de redan hade relativt goda kunskaper sedan tidigare men att utbildningen däremot gett dem andra insik- ter. På samma sätt uppger ungefär halva gruppen att de inte tänker mer på sina barn än tidigare då de alltid har tänkt mycket på dem. En majoritet av kvinnorna har heller inte ökat kontakten med sina barn då de hade en god relation sedan tidigare. I sammanhanget kan tilläggas att utvärderingen inte säger något om resultaten av föräldrautbildningen på längre sikt eller huruvi- da barnen uppfattar en förändring i relationen till föräldern.

I utvärderingen görs en reflektion över skillnaderna mellan männens och kvinnornas erfarenheter av utbildningen. Kvinnornas mindre positiva svar ses i relation till kvinnornas traditionella föräldraroll som anses annorlunda än männens. Ansvar för och omsorg om barnen uppges alltid ha varit kvinnans främsta ansvarsområde, och en anstaltsvistelse då kvinnan tvingas lämna över vårdnaden av barnen till någon annan uppfattas därmed som ett misslyckande. För männen uppges däremot föräldrautbildningen innebära ett erkännande av deras rättigheter som fäder och en emancipation och normalisering av faders- rollen. En slutsats som dras är att det är svårare att hålla en föräldrautbildning med intagna kvinnor än för intagna män, vilket bör beaktas i utformningen av utbildningen.300

Även i denna uppföljning framträder den här bilden. Vid samtal med en anställd inom Kriminalvården som hållit föräldrautbildningar för såväl intag- na kvinnor som män bekräftas de skillnader mellan grupperna som framkom i ovanstående utvärdering. Männen är generellt sett mer nyfikna, ställer fler frågor och är mer öppna för att ta in ny kunskap om barn och föräldraskap än kvinnorna. Männen uppger att de på avdelningarna inte samtalar med var- andra om sina barn varför de uppskattar de möjligheter till samtal som ges vid föräldrautbildningarna. Kvinnorna däremot har generellt sett svårt att erkänna sina bristande kunskaper och känner en större skuld och skam än männen för att de har fråntagits vårdnaden om sina barn. Däremot pratar de, till skillnad från männen, ofta om sina barn med andra intagna kvinnor.301

Verksamhetsledaren vid Bryggan Stockholm pekar på att de tydliga skill- naderna mellan intagna kvinnor och män när det gäller deras barn inte åter- speglas i det studiematerial som används i föräldracirklarna. Innehållet är mer anpassat till de förhållanden som mer vanligt råder för de intagna männen. Det finns därför ett behov av att bättre anpassa innehållet i föräldracirklarna så att det även passar för de intagna kvinnorna.302

300Hedin (2000).

301Kriminalvården, telefonsamtal 2008-10-27.

302Bryggan Stockholm, telefonsamtal 2008-11-13.

125

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

6.5 Frivilligorganisationer

Utgångspunkten för Kriminalvårdens samarbete med frivilligorganisationer finns fastställd i Kriminalvårdens riktlinjer för samarbete med ideella sektorn. Av dem framgår att Kriminalvården eftersträvar ett utvecklat samarbete med ideella föreningar som ett komplement till de egna insatserna på området. Det ideella arbetet ska vara inriktat mot en mer vardaglig mänsklig kontakt och stöd från personer som inte har ett myndighetsperspektiv.303

Kriminalvårdskommittén framhöll i sitt betänkande att frivilligorganisatio- nerna utgör ett mycket värdefullt komplement till Kriminalvårdens arbete. Kriminalvården bör därför försöka underlätta för och främja de ideella orga- nisationernas arbete inom kriminalvården, t.ex. genom att upplåta plats för de organisationer som systematiskt verkar inom kriminalvården. Vidare konsta- terades att Kriminalvårdens samarbete är begränsat till förhållandevis få or- ganisationer, och enligt kommitténs mening var det önskvärt att fler organisa- tioner fanns tillgängliga på anstalterna.304 I budgetpropositionen för 2009 pekar regeringen på att samarbetet med olika frivilligorganisationer är en viktig del i myndighetens arbete med frigivningsförberedelser.305

Enligt förordningen om statsbidrag till vissa organisationer inom kriminal- vårdens område får bidrag lämnas till ideella organisationer som bedriver sådant arbete inom kriminalvårdens område som är ägnat att främja dömdas återanpassning till samhället.306 Ansökan om statsbidrag lämnas in till Krimi- nalvården som också fattar beslut i frågan. För åren 2005–2008 har Kriminal- vården beslutat om statsbidrag enligt tabell 37. Antalet organisationer som har beviljats statsbidrag har varit relativt konstant under perioden. Den totala summan som anslagits har ökat från 7,4 miljoner kronor till 8 miljoner kronor under den avsedda perioden.

TABELL 37. STATSBIDRAG TILL VISSA ORGANISATIONER INOM KRIMINALVÅR- DENS OMRÅDE SOM BEVILJATS AV KRIMINALVÅRDEN, 2005–2008 (TKR)

Organisation	2005	2006	2007	2008
Riksförbundet Frivilliga Samhällsar-	4 179	4 160	4 000	3 725
betare (RFS)	4 179	4 160	4 000	3 725
Sveriges Kristna Råd (SKR)307	370	370	390	390
Kriminellas revansch i samhället
(Kris)	1 600	1 600	1 900	1 900
LP-Stiftelsen	30	20	–	–
Hela Människan	60	80	500	605
Röda Korset	310	310	330	330

303Kriminalvården (2006d).

304SOU 2005:54.

305Prop. 2008/09:1.

306Förordning (2002:954) om statsbidrag till vissa organisationer inom kriminalvår- dens område.

307Avser bidrag till besöksverksamhet på häkten och anstalter. Övrig verksamhet som bedrivs av Nämnden för andlig vård (NAV) finansieras i annan ordning.

126

	6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR				2008/09:RFR9

Organisation	2005	2006	2007	2008
Bryggan308	850	850	880	1 000
Bryggan Abroad	–	10	–	–
IOGT-NTO	–	–	–	50
Summa	7 399	7 400	8 000	8 000

Källa: Kriminalvården (2006b), (2007b), 2008-05-20, Kriminalvårdens webbplats, 2008-01-08.

Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare (RFS)

RFS har ett åttiotal lokala föreningar runtom i landet. En av förbundets upp- gifter är att besöka intagna i anstalter. Förbundet är verksamt vid cirka en tredjedel av alla anstalter i Sverige, däribland kvinnoanstalterna Ljustadalen och Sagsjön. Syftet med besöksverksamheten är att förbereda de intagna för frigivningen och ge dem en inblick i ett ordinärt vardagsliv genom att låta dem träffa andra människor utöver myndighetsföreträdare.

Den verksamhet RFS bedriver skiljer sig åt mellan anstalterna beroende på säkerhetsklass och de intagnas egna önskemål. På vissa anstalter innebär ett besök från RFS fika och ett samtal medan det på andra anstalter erbjuds mer strukturerad verksamhet som t.ex. matlagningskurser. Tillsammans med Kris och IOGT-NTO bedriver RFS också studiecirkeln Bättre framtid. Cirkeln, som är ett komplement till Kriminalvårdens programverksamhet, tar upp teman som familj och relationer, ekonomi, arbete och arbetsmarknadsutbild- ningar, fritid, studier och utbildningar, bostad, etik och moral samt kriminali- tet och missbruk. Studiecirkeln bedrivs på dagtid eftersom det till varje möte bjuds in en myndighetsföreträdare. Verksamheten är i stort sett densamma på kvinno- och mansanstalterna förutom att det uppges finnas ett större intresse för massage, måleri och yoga från de intagna kvinnorna.

Kriminalvårdens ökade satsning på att höja säkerheten uppges ha försvårat möjligheterna för RFS att ta in visst material till anstalterna och att följa med de intagna vid permissioner.309

Sveriges kristna råd (SKR)

På uppdrag av Kriminalvården samordnar Sveriges kristna råd den andliga vården vid landets anstalter. Verksamheten bedrivs inom ramen för Nämnden för andlig vård (NAV) till vilken företrädare för Svenska kyrkan, frikyrkorna, katolska kyrkan, de ortodoxa kyrkorna samt de muslimska församlingarna är knutna. Vid anstalterna erbjuds gudstjänster och enskilda samtal, men även annan verksamhet som t.ex. konstnärskurser har förekommit. Frekvensen och utformningen av verksamheten varierar och kommer an på behovet hos de intagna. Några generella skillnader i verksamheten mellan kvinno- och mans- anstalter kan inte urskiljas förutom att det uppges vara enklare att bedriva

308Fr.o.m. 2006 kallad Riksbryggan.

309RFS, telefonsamtal 2008-05-29.

127

2008/09:RFR9	6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR
	verksamhet på kvinnoanstalter då säkerhetsarrangemangen uppfattas som
	mindre omfattande där än på mansanstalter.310
	Kriminellas revansch i samhället (Kris)
	Kriminellas revansch i samhället (Kris) är en ideell förening som bildades
	1997 där före detta kriminella och missbrukare hjälper varandra tillbaka in i
	samhället. Kris och flera andra aktörer erbjuder intagna att delta i olika stu-
	diecirkelverksamheter inom ramen för det s.k. Visionsrummet. Syftet med
	Visionsrummet är att motverka isolering från samhället med målet att lyfta in
	samhället på ett konstruktivt sätt i anstalterna. Företrädare för Kris pekar på
	att aktiviteten i Visionsrummet är större än någonsin och att detta till stor del
	beror på att studiecirkeln Bättre framtid har kommit i gång, se RFS ovan.311 I
	samband med ett möte mellan uppföljningsgruppen och Kris pekade organisa-
	tionen på att det ibland kan förekomma svårigheter i samarbetet mellan Kris
	och någon av Kriminalvårdens anstalter.312
	Hela människan
	Hela människan är en paraplyorganisation för ett stort antal organisationer
	som bedriver socialt arbete på kristen grund. Föreningen Livskraft är en av
	organisationerna som bedriver verksamhet på anstalter. Verksamheten varie-
	rar beroende på anstalternas önskemål och de intagnas behov. Samtals- och
	motivationsgrupper är vanligt förekommande men även individuella samtal.
	Livskraft har också verksamhet för anhöriga till de intagna. Det händer även
	att representanter för föreningen deltar som stöd när intagna och anhöriga
	träffas under en permission.313 Flera av enheterna inom Hela människan
	arbetar med olika former av boenden. Under 2007 påbörjade en intagen vid
	Färingsöanstalten en vistelse i ett boende liknande halvvägshus. Boendet
	drivs i Livskrafts regi och tar även emot placeringar från kommuner för kvin-
	nor med skyddsbehov.314
	Röda Korset
	Röda Korset bedriver besöksverksamhet på ett stort antal anstalter och häkten
	i landet. Besökarna rekryteras till verksamheten via t.ex. öppet hus, annons
	eller Volontärbyrån och genomgår därefter en utbildning. På anstalterna är
	besökarens uppgift att vara en medmänniska och föra ett vardagligt samtal
	med de intagna, vilket uppges vara mycket uppskattat. För närvarande pågår
	ett projekt inom Röda Korset där medlemmar i ungdomsförbundet besöker
	andra unga människor som befinner sig på anstalt eller är häktade.315
	310	Sveriges Kristna Råd, telefonsamtal 2008-06-23.
	311	Kris, intervju 2007-11-16.
	312	Uppföljningsgruppens studiebesök vid Kris, 2008-04-09.
	313	Livskraft, telefonsamtal 2008-06-30.
	314	Färingsö, telefonsamtal 2008-09-04.
	315	Röda Korset, telefonsamtal 2008-05-22.

128

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

Riksbryggan

Verksamheten riktar sig främst till barn och ungdomar upp till 18 år vars föräldrar är föremål för kriminalvård. Det finns tolv lokala bryggor i landet som anordnar olika typer av aktiviteter och erbjuder en mötesplats där barnen kan träffa andra barn och ungdomar som befinner sig i en liknande situation. Bryggan är också en plats där föräldrar kan träffa sina barn under permission för att t.ex. prata och pyssla tillsammans i stället för att mötas i ett besöksrum vid anstalten. Bryggan arbetar också med uppsökande verksamhet vid anstal- terna för att skapa förtroende hos de intagna och erbjuda stödsamtal antingen enskilt eller i grupp. Samtalen handlar bl.a. om hur man kan upprätthålla en vardagsnära relation till sitt barn under anstaltsvistelsen och hur man kan förbereda barnet inför förälderns frigivning. Bryggan bedriver tillsammans med Kriminalvården föräldracirklar på flera anstalter, bl.a. Färingsö och

Beateberg. Det studiematerial som används har tagits fram av Kriminalvår- den.316

6.6 Fritid inom anstalt

I Kriminalvårdens föreskrifter anges att anstalten ska tillhandahålla ett varie- rat utbud av fritidssysselsättningar. Vidare anges att fritidsaktiviteterna i den utsträckning det lämpligen kan ske ska tillgodose intagnas behov, vara indivi- duellt anpassade och ingå i verkställighetsplanen. Sådana fritidsaktiviteter som den intagne kan fortsätta med efter frigivningen ska prioriteras. I före- skrifterna anges även att en intagen, i den utsträckning det lämpligen kan ske, ska ha möjlighet att ta del av ett varierat utbud av litteratur och samhällsin- formation.317

Enligt Kriminalvården beror möjligheterna till fritidsaktiviteter mycket på typen av anstalt. Sämst möjligheter finns i regel på de äldre, slutna anstalter- na, medan nyare, öppna anstalter har betydligt mer att erbjuda. Ett exempel på en skillnad mellan kvinno- och mansanstalterna är enligt en handläggare vid Kriminalvården att ”det stickas och virkas mycket på kvinnoanstalterna”. En orsak till detta är att de intagna kvinnorna, till skillnad från männen, har rätt att inneha garn och stickor.318

Kriminalvårdskommittén pekade i sitt betänkande på att det finns olika slag av fritidssysselsättningar och att utbudet varierar mellan anstalterna. I betänkandet refereras en genomgång som Kriminalvårdsstyrelsen genomförde 2001 av 36 anstalters fritidsverksamhet och som visade att i stort sett samtliga hade styrketräningsredskap. Enligt genomgången bestod en övervägande del av styrketräningsredskapen av lösa vikter och andra styrkeredskap medan endast ett mindre antal anstalter hade motionscykel, löpband och ribbstol m.m. Därutöver bestod enligt samma genomgång övriga fritidsverksamheter

316Uppföljningsgruppens studiebesök vid Bryggan Stockholm, 2008-04-16.

317KVFS 2008:3.

318Kriminalvården, intervju 2007-11-06.

129

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

av bl.a. trädgårds- eller jordbruksarbete, promenad utomhus, seriespel och turneringar i fotboll och andra bollspel. Kriminalvårdskommittén pekade på att en ensidig muskelbyggande träning är oförenlig med kriminalvårdens uppgift att i möjligaste mån minska risken för att den intagne begår nya brott efter frigivningen. Kommittén framhöll vidare vikten av att fysisk träning framför allt riktas in på konditionshöjande aktiviteter och friskvård då den stora andelen narkotikamissbrukare bland de intagna talar för att det finns ett behov av att förbättra den fysiska konditionen och välbefinnandet.319 Krimi- nalvården har därefter tagit fram nya riktlinjer för träning på anstalter och i häkten. Träningsutrustningen ska främja en allsidig träning av kroppen och undvika möjligheter till överdrivet s.k. muskeluppbyggande.320

Enligt Kriminalvården har många anstalter egna bibliotek med böcker från kommun- eller stadsbibliotek. Andra aktiviteter som erbjuds inom anstalterna är bl.a. filmvisning, kurser i t.ex. matlagning eller gitarr, motions- och frisk- sport samt besök och arrangemang av frivilligorganisationer och kyrkor. På någon öppen anstalt finns djurskötsel och fiske. Enligt Kriminalvården finns på de flesta anstalter t.ex. biljard, bordtennis och dartspel i de allmänna ut- rymmena. Det finns i allmänhet också någon form av träningslokal för styrke- eller konditionsträning. De flesta anstalter har inomhusplan för boll- eller racketspel, liksom grus-, asfalts- eller gräsplaner för t.ex. fotboll utomhus.321 Kriminalvårdens vetenskapliga råd gav under hösten 2008 sitt godkännande till att låta yoga bedrivas vid de verksamhetsställen som önskar och har möj- lighet till det.322 Vid anstalten Ljustadalen erbjuds bl.a. kurser i batik. Då det är en öppen anstalt finns även möjlighet att ansöka om enskild utevistelse.323 I samband med utevistelser arrangeras t.ex. biobesök och ridning för en grupp intagna.324 Vid Hinseberg finns det på varje avdelning en dator som kan an- vändas för spel eller till att göra skoluppgifter. En samlingslokal med möjlig- het till filmvisning finns också samt en gymnastikhall.325 Vid samtal med en intagen uppfattas fritidsutbudet som magert och lämnar mycket övrigt att önska vad gäller kreativa sysselsättningar. I likhet med Ljustadalen arrangerar anstalten Holmängen gruppaktiviteter i samband med enskilda utevistelser. Bowling och besök i kyrkor och museer är aktiviteter som görs och som per- sonalen ser som en social träning inför vardagslivet utanför anstalten. Därut- över erbjuds på anstalten bl.a. gym, solarium och bastu.326 Vid Hällbyanstal- ten förekommer ibland musik- och teateruppträdanden. Det har tidigare spe- lats innebandy- och fotbollsmatcher i korpserien då lag utifrån har spelat matcher mot de intagna ett par gånger i veckan. Det har emellertid upphört då det blev allt färre spelare utifrån som kom till anstalten. Enligt anstaltsled- ningen uppförde sig de intagna väl under matcherna men eventuellt kan sä-

319SOU 2005:54.

320Kriminalvårdens webbplats www.kriminalvarden.se.

321Kriminalvårdens webbplats www.kriminalvarden.se.

322Runtikrim, nr 4 september 2008.

32314 § KvaL.

324Ljustadalen, intervju 2008-04-07.

325Hinseberg, intervju 2008-04-25.

326Holmängen, intervju 2008-04-01.

130

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

kerhetsarrangemangen kring inpassering ha haft en viss inverkan på att spe- larna utifrån ville delta i allt mindre utsträckning.327

Som tidigare beskrivits finns det för skötsamma långtidsdömda möjlighet att under kortare perioder vistas vid anstalten Gruvberget där de intagna er- bjuds att under öppnare former delta i kursverksamheter och att umgås med sin familj, se vidare avsnitt 6.4.2.328

Klosterverksamhet

Möjlighet att delta i klosterretreat har funnits för intagna män sedan 2001, och hittills har drygt 800 män deltagit i någon typ av retreater som erbjudits. Sedan 2007 är det även möjligt för intagna kvinnor att delta i klosterretreat. Anstalten Hinseberg ansvarar för klosterverksamheten tillsammans med Kumlaanstalten där verksamheten bedrivs. Verksamheten vänder sig till dem som har en strafftid om lägst två år och som har minst sex månader kvar till villkorlig frigivning. Under en retreat drar den intagna sig tillbaka från de vardagliga rutinerna i anstalten för att under en tid leva utan tv, telefon och besök. Den lugna miljö som erbjuds i klostret ger möjlighet till meditation, reflexion och andliga övningar.329 Kortretreaten pågår i 8 dagar vid två tillfäl- len om året med plats för åtta kvinnor vid varje tillfälle. Enligt kriminalvårds- chefen vid Hinseberg har retreaterna varit mycket uppskattade och fallit väl ut. Under 2007–2008 har totalt 48 kvinnor deltagit i kortretreat. Hittills har de platser som stått till förfogande för kvinnor som vill delta i kortretreat utnytt- jats fullt ut. Enligt den kriminalvårdsinspektör som ansvarar för klosterverk- samheten har de hittillsvarande kortretreaterna för kvinnor inte skilt sig från dem som hålls för män, och innehållet kommer även fortsättningsvis att vara detsamma för både kvinnor och män. Under 2009 kommer försök med långre- treat om 30 dagar att göras även för kvinnor. Då antalet intagna kvinnor i anstalt inte är så stort kan kvinnorna enligt Kriminalvården komma att erbju- das möjlighet till långretreat något mer sällan än männen.330

6.7 Hälsa och vård inom kvinnoanstalterna

Enligt lagen om kriminalvård i anstalt ska en intagen som behöver hälso- och sjukvård vårdas enligt de anvisningar som ges av läkare. Om den behandling som behövs inte kan genomföras inom anstalten bör den allmänna sjukvården anlitas.331

327Hällby, intervju 2008-04-22.

328Gruvberget, 2008.

329Kriminalvården, Informationsblad om klosterverksamhet för långtidsdömda kvinnor.

330Hinseberg, telefonsamtal 2008-10-06 och Klosterverksamheten vid Kumla, telefon- samtal 2008-10-20.

33137 § KvaL.

131

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

Fysisk hälsa

Som tidigare nämnts prioriteras för ASI-utredning misstänkta narkomaner, klienter där en kontraktsvård har bedömts vara lämplig, samt klienter som önskar delta i behandlingsverksamhet. Den från ASI-data sammanställda statistiken ger därför företrädesvis en rättvisande bild av narkomaner. Narko- maner har definierats som de som i intervjuskattning på en skala från 0 till 9, där 0 betyder inga problem, har skattat sitt problem med narkotika som 4 eller högre.332 Av den nationella ASI-statistiken som avser samtliga klienter som utretts under 2003–september 2008 framgår att 56 % av kvinnorna uppgav att de hade kroppsliga skador som påverkade deras livsföring. Motsvarande siffra för männen var 44 %. En femtedel av kvinnorna och 13 % av männen angav att de var smittade av hepatit B. Andelen som var smittade av hepatit C var 43 % av kvinnorna och 31 % av männen. En knapp tredjedel (32 %) av kvinnor-

na och en dryg femtedel (22 %) av männen uppgav att de regelbundet använ- de läkemedel.333

I en studie från 2002 som baseras på en undersökning av ett urval intagna

1997 konstateras att risken för värk är större för intagna kvinnor då 55 % av kvinnorna och 37 % av männen uppger att de har detta.334

Somatisk vård

På Hinseberg finns en sjukvårdsenhet med sex platser som sedan 1999 är en riksresurs för somatisk och psykiatrisk omvårdnad för intagna kvinnor. Per- sonaltätheten är högre på sjukvårdsenheten är vid de andra avdelningarna och där finns också en arbetsterapeut. På Hinseberg finns en läkare och en tandlä- kare under en dag per vecka. Vid Ljustadalen finns en halvtidsanställd sjuk- sköterska som bl.a. delar ut medicin, mäter blodtryck och lägger om bensår. Läkarresursen vid anstalten består av en läkare som är psykiater och som kommer till Ljustadalen cirka sex timmar per månad. I övrigt använder anstal- ten vårdcentralen i de fall som intagna t.ex. behöver få gynekologiska under- sökningar genomförda eller prova ut vissa typer av mediciner.

Eftersom det är vanligt med olika typer av gynekologiska besvär hos de in- tagna kvinnorna har flera av kvinnoanstalterna anställt sjuksköterskor som är vidareutbildade till barnmorskor. Bland annat har Färingsö en sjuksköters- ka/barnmorska anställd som särskilt uppmärksammar den fysiska hälsan. Även Hinseberg har anställt en barnmorska, bl.a. eftersom det är vanligt med

gynekologiska besvär hos kvinnorna, och det förekommer att intagna är gra- vida.335

Enligt resultaten av en enkätstudie från 2004 avseende intagna kvinnor på motivations- och behandlingsplatser ansåg drygt 60 % av kvinnorna att de inte hade tillräckliga möjligheter att få tillgång till sjukvård eller läkarvård.

332Kriminalvården, e-brev 2008-11-19.

333Kriminalvården, e-brev 2008-11-03.

334Nilsson (2002).

335Hinseberg, intervju 2008-04-25.

132

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

En dryg fjärdedel uppgav sig vara nöjda med tillgången. Knappt hälften tyck- te inte att de hade tillräckliga möjligheter till friskvård.

Vid samtal med intagna under uppföljningen uppger flera att de väntar in i det längsta med att söka sjukvård utanför anstalten då ett sådant besök räknas som en lufthålspermission vilken man är mån om att kunna använda vid andra tillfällen.

Övergrepp och misshandel

Av samtliga kvinnor som genomgick ASI-utredning inom Kriminalvården mellan 2003 och september 2008 uppgav 68 % att de upplevt psykisk miss- handel tidigare i livet vilket kan jämföras med 35 % av männen. När det gäller fysisk misshandel tidigare i livet, uppgav två tredjedelar av kvinnorna och 42 % av männen att de upplevt detta. Av kvinnorna uppgav 37 % att de upplevt sexuell misshandel tidigare i livet, vilket kan jämföras med 4 % av männen. Resultaten från ASI-utredningarna visar således på att kvinnorna, enligt vad de själva uppgivit, har varit betydligt mer utsatta för samtliga tre typer av våld och övergrepp än männen.336

Psykisk hälsa

En sammanställning av uppgifter från samtliga personer som genomgått ASI- utredning inom Kriminalvården fr.o.m. 2003 t.o.m. september 2008 visar att allvarliga självmordstankar och försök att begå självmord tidigare i livet var betydligt vanligare bland de utredda kvinnorna än bland männen. Av kvin-

norna uppgav 35 % att de gjort ett eller flera försök att begå självmord tidiga- re i livet, vilket kan jämföras med 18 % av männen.337

Ett annat förekommande problem bland anstaltsintagna kvinnor rör ätstör- ningar.338 Av samtliga kvinnor som Kriminalvården har ASI-utrett uppgav 22 %, jämfört med 5 % av männen, att de haft ätstörning tidigare i livet. I samband med uppföljningsgruppens besök på Färingsö beskrev personalen att anstaltsvistelsen för kvinnor liksom män för många är ett tillfälle där de in- tagna får möjlighet att så att säga äta upp sig. För kvinnorna, som ofta har en helt felaktig kroppsuppfattning, innebär detta att de själva tycker att de är tjocka när de uppnått normalvikt. Enligt personalen skulle det behövas till- gång till dietist ute på kvinnoanstalterna.

När det gäller utvecklingen av den psykiska hälsan bland anstaltsintagna kvinnor visar en studie avseende samtliga intagna kvinnor som frigavs i okto- ber 1992 respektive 2002 att Kriminalvårdens personal bedömde att 18 % av de intagna 1992 hade haft problem av psykiatrisk/psykologisk karaktär under anstaltsvistelsen. För 2002 hade personalen bedömt att 10 % hade problem av psykiatrisk art medan 20 % av kvinnorna bedömdes ha behov av psykolog- kontakt.339

336Kriminalvården, e-brev 2008-11-03.

337Kriminalvården, e-brev 2008-11-03.

338Swahnberg och Wijma (2007).

339Kling och Gustavsson (2004).

133

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

Enligt en av de anställda vid Hinseberg har andelen intagna kvinnor med psykiska problem ökat de senaste åren. Något statistiskt belägg för påståendet finns inte, men det är en gemensam uppfattning inom personalen att andelen kvinnor med dubbeldiagnoser har ökat och utgör en svårhanterlig grupp.340

Psykiatrisk vård på anstalterna

Av samtliga klienter som ASI-utreddes inom Kriminalvården fr.o.m. 2003 t.o.m. september 2008 uppgav 43 % av kvinnorna och 52 % av männen att de inte hade något hjälpbehov för psykiska problem. Enligt personalens skatt- ningar var det dock ungefär en fjärdedel av kvinnorna och 39 % av männen som inte hade behov av hjälp för sina psykiska och känslomässiga problem.341

För att möta kvinnornas behov av hjälp för psykiska problem erbjuder kvinnoanstalterna olika typer av vårdinsatser. Vid Ljustadalen finns det inte någon anställd psykolog. I stället har anstalten arbetat med att eftersträva en bra terapeutisk miljö. Under en dag varje vecka kommer en extern terapeut till anstalten som erbjuder de intagna enskilda samtal. I uppföljningen har personal och intagna vid Ljustadalen framfört att detta uppskattas mycket av de intagna och att de tider som finns till förfogande hos terapeuten alltid är fullbokade. I de fall som psykolog ändå kan behövas får dessa behov tillgodo- ses genom primärvårdens resurser. Kostnaderna får i dessa fall täckas av högkostnadsskyddet. Enligt personalen vid Ljustadalen har det dock visat sig vara svårt att få hjälp från primärvården då intagna har haft akuta behov. En överenskommelse med primärvården skulle enligt personalen kunna underlät- ta i dessa fall. Den öppna mansanstalten Holmängen, som besöktes under uppföljningen, använde i likhet med Ljustadalen primärvårdens resurser i de fall som intagna behövde vård. Vid Färingsö finns både psykolog och en konsult som arbetar med att stärka de intagnas självkänsla.342 Till Hinseberg kommer en psykiater var 14:e dag. En dag varje vecka kommer även en psy- koterapeut till anstalten. En stiftelse står för kostnaderna för psykoterapeuten. Det förekommer även att samma stiftelse bekostar långtidsterapi för intagna. Även Kriminalvården bekostar terapiinsatser, bl.a. korttidsterapi.

Enligt resultaten av en enkätstudie från 2004 avseende intagna kvinnor på motivations- och behandlingsplatser uppgav 42 % av kvinnorna att de var missnöjda när det gällde möjligheten till samtal med psykolog eller kurator. Ungefär en tredjedel (34 %) av kvinnorna uppgav att de var nöjda med de möjligheter till detta som fanns.343

I en forskningsstudie från 2007 konstateras att umgänget mellan klient och personal bygger på ett relationsorienterat förhållningssätt med en maktasym- metri som innebär att klienten alltid är den underordnade. Enligt forskarna betyder detta att klienten i en samtalssituation måste tänka strategiskt och hålla tillbaka vissa saker som skulle kunna användas emot dem i andra sam-

340Hinseberg, telefonsamtal 2008-10-30.

341Kriminalvården, telefonsamtal 2008-11-03.

342Kriminalvården (2006b).

343Bjerke Heie och Paulsson (2004).

134

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

manhang, vilket innebär en begränsning i personalens möjligheter att kunna hjälpa och stötta klienten. Enligt forskarna är kvinnornas önskemål om att få professionell hjälp utifrån för att bättre kunna hantera sina erfarenheter av övergrepp mycket viktigt och dessutom rimligt.344

Förskrivning av läkemedel

I samband med uppföljningsgruppens besök på Färingsö berördes frågan om de intagna kvinnornas användning av läkemedel och psykofarmaka. Då en hög andel av de intagna på Färingsö är missbrukare och många har inlett sitt missbruk redan i ung ålder innebär det enligt anstaltspersonalen att kvinnorna många gånger har använt drogerna för att döva eller slippa uppleva olika sorters känslor under större delen av livet. Enligt personalen är det viktigt för rehabiliteringen med en restriktiv användning av psykofarmaka och att kvin- norna i stället ges stöd så att de kan tillåta sig att uppleva och konfrontera olika känslor i stället för att döva dem. Enligt personalen kan dock en klient som genomgår avgiftning behöva psykofarmaka.

Kriminalvården redovisar varje år statistik avseende läkemedelsanvändan- de. Av den redovisade läkemedelsstatistiken för 2007 framgår att det inte finns några strukturella skillnader mellan förskrivningen av läkemedel vid kvinnoanstalter och mansanstalter. Av den redovisade statistiken framgår att mängden definierade dygnsdoser (DDD) av psykofarmaka har ökat något under perioden 2005–2007. Detsamma gäller även för centralstimulerande läkemedel. Det finns dock inte några tydliga skillnader mellan kvinnoanstalter och mansanstalter när det gäller förskrivningen av psykofarmaka och central- stimulerande läkemedel.345

6.8 Kriminalvårdens utslussningsåtgärder

6.8.1 Allmänt om utslussning

I syfte att minska risken för att en intagen återfaller i brott och för att även i övrigt underlätta den intagnes anpassning till samhället finns sedan den 1 januari 2007 fyra särskilda utslussningsåtgärder som Kriminalvården kan tillämpa där en intagen beviljas vistelse utanför anstalt. Dessa utslussningsåt- gärder är

-frigång

-vårdvistelse

-halvvägshus

-utökad frigång.

344Swahnberg och Wijma (2007).

345Kriminalvården (2008c).

135

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

Den genomförda utslussningsreformen innebär en utvidgning av möjligheter- na till utslussning där bl.a. fler intagna missbrukare ska kunna få vård på behandlingshem före den villkorliga frigivningen under längre tidsperioder. En annan förändring är inrättandet av s.k. halvvägshus.

Frigång

Frigång innebär att den intagne under dagtid utanför anstalten utför arbete, deltar i undervisning eller utbildning, får behandling eller deltar i särskilt anordnad verksamhet. Frigång får beviljas den som har behov av introduktion i arbetslivet eller i annan verksamhet som kan främja en stabil tillvaro efter frigivningen, om det inte finns någon beaktansvärd risk för att han eller hon kommer att begå brott, undandra sig straffets fullgörande eller på annat sätt allvarligt missköta sig.346

Vårdvistelse

Vårdvistelse är en typ av utslussningsåtgärd som innebär att en intagen med behov av vård eller behandling mot missbruk eller annat beroendeförhållande som kan antas ha samband med brottsligheten beviljas vårdvistelse i ett hem för vård och boende med behandlingsverksamhet eller i familjehem. Vårdvis- telse får beviljas om det inte finns någon beaktansvärd risk för att den intagne kommer att begå brott, undandra sig straffets fullgörande eller på annat sätt allvarligt missköta sig.347 Från och med 2007 ersätter vårdvistelse de tidigare s.k. § 34-placeringarna. Införandet av vårdvistelse innebär att de tidigare formella krav som fanns för § 34-placering sänktes. Dels ställs i lagen inte längre något krav på särskilda skäl för att bevilja vårdvistelse, dels har ett förtydligande av utgångspunkten för riskbedömningen gjorts genom den nya formuleringen ”om det inte finns någon beaktansvärd risk”. Genom reformen har beslutsordningen ändrats så att besluten om vårdvistelse flyttats från övervakningsnämnden till Kriminalvården.

Halvvägshus

Den målgrupp som halvvägshus riktar sig till är personer som avtjänar långa straff och står inför villkorlig frigivning, men som inte har behov av vårdvis- telse eller har de förutsättningar som krävs för att bli beviljade utökad frigång.

Vistelse i halvvägshus innebär att den intagne är placerad i ett av Krimi- nalvården kontrollerat hem som är anpassat för att ge intagna särskilt stöd och tillsyn. Utslussning via halvvägshus innebär att en intagen, under eget ansvar, vistas i en miljö som är öppnare än den som finns i en öppen anstalt men samtidigt får del av det stöd och den hjälp som Kriminalvården och andra myndigheter kan erbjuda. Den intagne får dock inte ha något påtagligt vård- eller behandlingsbehov. Den intagne bör vara placerad i öppen anstalt när vistelsen i halvvägshus påbörjas. Vistelsen förenas med omfattande kontroll

34655 § KvaL.

34756 § KvaL.

136

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

(t.ex. med fotboja) och regelbunden personalnärvaro. Den intagne bör också ha genomfört permission med övernattning utan anmärkning. Utslussning via halvvägshus kan vara lämpligt för personer som t.ex. saknar bostad eller inte är redo att vistas i sin bostad längre perioder utan stöd. Andra personer som har blivit aktuella för vistelse i halvvägshus är de som uppfyller alla kriterier för att bli beviljade utökad frigång i det egna hemmet, men delar bostad med målsäganden och därför inte kan vistas där. Den intagne får inte vistas utanför halvvägshuset annat än på särskilt bestämda tider. Vistelse i halvvägshus får beviljas den som har behov av särskilt stöd eller kontroll, om

-minst halva strafftiden, dock minst tre månader, har avtjänats,

-det inte finns någon beaktansvärd risk för att han eller hon kommer att begå brott, undandra sig straffets fullgörande eller på annat sätt allvarligt misskö- ta sig och

-han eller hon utför arbete, deltar i undervisning eller utbildning, får behand- ling eller deltar i särskilt anordnad verksamhet.348

Utökad frigång

Utökad frigång innebär att den intagne under kontrollerade former avtjänar verkställigheten i sin bostad genom intensivövervakning med fotboja. Genom att systemet med utökad frigång syftar till ökad flexibilitet finns dock möjlig- het att avlägsna fotbojan efter viss tid. Under den utökade frigången kan den intagne utföra arbete, delta i undervisning eller utbildning, få behandling eller delta i särskilt anordnad verksamhet. Utökad frigång får i enlighet med lagen om kriminalvård i anstalt349 beviljas under förutsättning att

-minst halva strafftiden, dock minst tre månader, har avtjänats,

-det inte finns någon beaktansvärd risk för att den intagne kommer att begå brott, undandra sig straffets fullgörande eller på annat sätt allvarligt misskö- ta sig,

-han eller hon har tillgång till bostad och

-han eller hon utför arbete, deltar i undervisning eller utbildning, får behand- ling eller deltar i särskilt anordnad verksamhet.

Beslut om utslussningsåtgärd

Kriminalvården beslutar om tillstånd till en utslussningsåtgärd och om vilka villkor som ska gälla vid denna. Kriminalvården beslutar även om upphävan- de av ett tillstånd till frigång. Kriminalvårdens beslut får överklagas till all- män förvaltningsdomstol.350

34857 § KvaL.

34958 § KvaL.

35068 § KvaL .

137

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

Upphävande av ett tillstånd till vårdvistelse, vistelse i halvvägshus eller utökad frigång

Beslut om att upphäva ett tillstånd till vårdvistelse, vistelse i halvvägshus eller utökad frigång fattas av en övervakningsnämnd efter en anmälan av Krimi- nalvården. Övervakningsnämnderna, som leds av lagfarna domare, får också självmant ta upp frågan till prövning. Har frågan kommit upp om att upphäva ett tillstånd till vårdvistelse, vistelse i halvvägshus eller utökad frigång, får Kriminalvården omedelbart upphäva tillståndet i avvaktan på övervaknings- nämndens prövning. Frågor om att upphäva ett tillstånd till en utslussningsåt- gärd prövas av den övervakningsnämnd inom vars verksamhetsområde det frivårdskontor där den intagne är inskriven är beläget. Om det finns särskilda skäl, får en annan övervakningsnämnd pröva sådana frågor.351

Övervakningsnämndens beslut överklagas hos Kriminalvårdsnämnden. Kriminalvårdsnämnden består av fem ledamöter samt ersättare som utsetts av regeringen. Ordföranden ska vara eller ha varit innehavare av domarämbe- te.352 Kriminalvårdsnämndens beslut får inte överklagas.353

Kriminalvårdens beskrivning av situationen före 2007 års utslussningsreform

På uppdrag av regeringen lämnade Kriminalvården i juni 2006 en särskild redovisning av arbetet med att förbättra förberedelserna för de intagnas fri- givning samt hur hinder för den stegvisa utslussningen identifieras och undan- röjs. I Kriminalvårdens redovisning angavs bl.a. följande hinder för stegvis utslussning.354

-Korta strafftider.

-Individrelaterade faktorer, som missbruk och psykiska störningar.

-Otillräckligt antal och mindre gynnsamt belägna platser för utslussning.

-Brister på specialplatser för vissa mindre klientgrupper, som kvinnor och unga män.

-Brister i verkställighetsplaneringen.

Enligt Kriminalvården har ett antal åtgärder vidtagits med anledning av de kon- staterade problemen med brister på specialplatser för kvinnor. Förutom Ring- sjön har även Färingsö fått flera öppna platser. Jämfört med 2005 finns nu ytter- ligare 24 öppna platser, vilket under senare tid ska ha lättat på trycket betydligt. Några fler anstalter är i dagsläget inte planerade. Kriminalvården pekar även på att halvvägshus är något som har tillkommit men att det där inte har inrättats några platser för kvinnor då det redan finns väl fungerande halvvägshus och

behandlingshem i privat regi för kvinnor. De privata alternativen sägs också ha den fördelen att där kan en intagen ha möjlighet att ta med sina barn.355

35170–72 §§ KvaL.

35237 kap. 4 § BrB.

353Lagen om kriminalvård i anstalt, § 79.

354Kriminalvården (2007b).

355Kriminalvården, 2008-10-10.

138

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

Uppföljning av 2007 års utslussningsreform

Brå har fått i uppdrag av regeringen att under 2008–2010 utvärdera den nya kriminalvårdslagstiftningen gällande utslussning och särskilt de nya utsluss- ningsåtgärderna vårdvistelse, halvvägshus och utökad frigång356 som trädde i kraft 2007.357 Brå har delat in uppdraget i tre delar där den första delen avse- ende implementeringen av de tre nya utslussningsformerna redovisades i september 2008.358 Den andra delen, som beräknas vara klar i september 2009, kommer att innefatta en utvärdering av hur den sociala situationen påverkas för personer som slussas ut genom utökad frigång och vistelse i halvvägshus, samt hur utslussningsåtgärderna uppfattas av de dömda, de dömdas anhöriga och personer som blivit utsatta för brott. Avslutningsvis ska en analys av återfall bland personer som genomgått utslussning göras.

Utslussning av intagna

Under 2007 avgick359 totalt 9 992 personer (688 kvinnor och 9 304 män) från anstalt. Det var något färre jämfört med 2006 då antalet avgångar från anstalt uppgick till 10 326 personer (729 kvinnor och 9 597 män).360 I årsredovis- ningen för 2007 redovisar Kriminalvården att kvinnornas andel av samtliga påbörjade utslussningsåtgärder uppgick till ca 6 %.

TABELL 38. ANTAL PÅBÖRJADE UTSLUSSNINGSÅTGÄRDER FRÅN ANSTALT

UNDER 2007

	Frigång	Utökad frigång	Halvvägshus	Vårdvistelse	Totalt
Kvinnor	7	31	1361	42	81
Män	255	552	22	596	1 425
Totalt	262	583	23	638	1 506

Källa: Kriminalvården, e-brev 2008-05-20 och 2008-06-10.

Kriminalvården har i sin årsredovisning för 2007 redovisat att 52 % av de under året frigivna kvinnorna inte fått någon utslussning i direkt anslutning till frigivningen medan motsvarande andel för männen var 47 %. För kvin- norna innebar detta att en högre andel frigavs utan utslussningsåtgärd jämfört med 2006 då 47 % av kvinnorna och 46 % av männen inte fick någon ut- slussningsåtgärd i direkt anslutning till frigivningen. 362

356I uppdraget till BRÅ ingår inte att utvärdera frigång.

357Regeringsbeslut I:23, dnr: Ju2007/5081/KRIM.

358Brå (2008c).

359I antalet avgångar ingår inte avlidna, överflyttade till annan anstalt/häkte, annan anledning/övrigt, samt bortfallande av påföljd.

360Kriminalvården, e-brev 2008-06-18.

361Avser ingen placering i halvvägshus i lagens mening utan i en liknande form av boende.

362Kriminalvården (2008a).

139

2008/09:RFR9	6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR
		TABELL 39. FRIGIVNA KVINNOR OCH MÄN UTAN UTSLUSSNINGSÅTGÄRD I DI-
		REKT ANSLUTNING TILL FRIGIVNINGEN, 2005–2007 (EXKL. AVLIDNA
		OCH ÖVERFLYTTADE TILL ANNAT LAND)
			2005		2006		2007
			Kvinnor	Män	Kvinnor	Män	Kvinnor	Män
		Öppen anstalt	292	4 013	300	3 898	307	3 840
		Sluten anstalt	215	3 373	240	3 313	202	2 975
		Totalt	507	7 386	540	7 211	509	6 815
		Andel frigivna utan
		utslussningsåtgärd	52 %	47 %	47 %	46 %	52 %	47 %

Källa: Kriminalvården (2008a).

Brå har i sin utvärdering av 2007 års utslussningsreform valt ett annat sätt att beräkna hur stor andel som fått utslussning. Utifrån att verkställigheter om sex månader är den nedre gränsen för att bli beviljad utökad frigång och vis- telse i halvvägshus har Brå i sina beräkningar utgått från de personer som avgick från anstalt och som dömts till verkställigheter om minst sex månader. I denna grupp ingick under 2007 drygt 4 600 personer. Av dessa påbörjade ungefär 1 500 personer antingen frigång, utökad frigång, vårdvistelse eller halvvägshus. Enligt Brås beräkningar innebär det att ungefär en tredjedel av samtliga som frigavs från anstalt fick utslussning, medan resterande två tred- jedelar frigavs utan någon form av utslussning.

Resultaten av Brås utvärdering visar även att könsfördelningen i utsluss- ningsåtgärderna i stora drag motsvarar fördelningen i anstaltspopulationen i stort. Det är dock en något större andel kvinnor i vårdvistelse än bland samtli- ga intagna, se vidare avsnitt 6.8.3.

Det förekommer även att intagna kvinnor med t.ex. missbruksproblem ser en anstaltsvistelse som en plats att vila ut på och en trygghet i tillvaron. Vid besöket på den öppna kvinnoanstalten Ljustadalen berättar personalen om en av de intagna kvinnorna som återkommer till anstalten med jämna mellanrum. Inför den förestående frigivningen har kvinnan enligt personalen redan plane- rat att en lämplig tidpunkt för att återkomma till anstalten är under hösten när det börjar bli kallt ute. Vid samtal med intagna har vikten av en väl fungeran- de utslussning betonats. Avsaknad av bostad och sysselsättning uppges öka risken att återfalla i kriminalitet även om man genomgått brotts- och miss- bruksrelaterade program under anstaltsvistelsen.

Den handläggare på klient- och säkerhetsenheten som arbetar med frågor som rör intagna kvinnor pekar på att det alltid fordras ett engagemang från anstaltens och frivårdens sida att stödja och hjälpa i utslussningen. Enligt handläggaren kan man här se en bättring i och med att Kriminalvården nu har infört speciella utbildningar för personal som arbetar med kvinnor.363

363 Kriminalvården, e-brev 2008-10-10.

140

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

6.8.2 Frigång

Enligt Kriminalvårdens statistik påbörjade totalt 451 personer frigång under 2006. Av dessa var knappt 5 % (21) kvinnor. Under 2007 påbörjade totalt 262 personer frigång, vilket innebar en minskning med drygt 40 % jämfört med året innan. Av dem som påbörjade frigång under 2007 var totalt 7 kvinnor, vilket innebär att kvinnornas andel av all frigång som påbörjades minskade till knappt 3 %. Det kan jämföras med att andelen kvinnor av det totala antalet frigivna under året uppgick till knappt 7 %.

TABELL 40. ANTAL PÅBÖRJAD FRIGÅNG ENL. 55 § KVAL, 2006–2007

	Antal påbörjad	Andel av totalt	Antal påbörjad	Andel av totalt
	frigång 2006	påbörjad	frigång 2007	påbörjad
		frigång 2006		frigång 2007
Kvinnor	21	4,7 %	7	2,7 %
Män	430	95,3 %	255	97,3 %
Totalt	451	100 %	262	100 %

Källa: Uppgifter om andel har beräknats utifrån de antal som Kriminalvården redovisat i årsredovisningen för 2007.

Enligt Kriminalvården beror minskningarna av frigång bl.a. på att riskbedöm- ningarna för misskötsamhet har blivit mer strikta och att det inte längre är klienten som ansöker utan Kriminalvården som utreder och efter en samlad bedömning tar ställning till frigången. Ett annat skäl som Kriminalvården anger till att antalet klienter med frigång har minskat är införandet av möjlig- heten till utökad frigång, som många klienter föredrar.364

6.8.3 Vårdvistelse

Utveckling efter övergången från § 34-placeringar till vårdvistelse

Brå har i sin utvärdering av den särskilda narkotikasatsningen pekat på att det totala antalet § 34-placeringar ökade under perioden 2002–2004 men att

antalet placeringar för 2003 samtidigt var lägre än under större delen av 1990- talet.365

Kriminalvården har i årsredovisningen för 2006 redovisat att alltfler fäng- elsedömda placeras i behandlings- eller familjehem i slutet av fängelsestraffet och att totalt 709 personer, vara 44 kvinnor, påbörjade vårdvistelse under 2006.366 För 2007 minskade enligt Kriminalvårdens redovisning antalet på- började vårdvistelser till 638 personer, varav 42 kvinnor.

364Kriminalvården (2008a).

365Brå (2005a).

366Kriminalvården (2007b).

141

2008/09:RFR9			6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR
	TABELL 41. ANTAL PÅBÖRJADE §34/VÅRDVISTELSER, 2003–2007
				2003		2004		2005		2006		2007
				Antal	Andel	Antal	Andel	Antal	Andel	Antal	Andel	Antal	Andel
		Män		550	93,2	643	95,3	636	93,1	665	93,8	596	93,4
		Kvinnor		40	6,78	32	4,7	47	6,9	44	7,2	42	6,6
		Totalt		590	100,0	675	100,0	683	100,0	709	100,0	638	100,0

Källa: Kriminalvården, e-brev 2008-05-20 samt 2008-10-13.

Av de kvinnor som påbörjade vårdvistelse under 2007 kom mer än hälften

från Färingsö och en femtedel från Sagsjön. Ungefär 13 % kom från Ljustada- len medan ca 7 % kom från Hinseberg och ca 7 % kom från Ystad.367

Som skäl till det minskade antalet vårdvistelser mellan 2006 och 2007 an- ger Kriminalvården bl.a. att riskbedömningarna för misskötsamhet har blivit mer strikta och att det inte längre är klienten som ansöker utan Kriminalvår-

den som utreder och tar ställning till vårdvistelse efter en samlad bedöm- ning.368

Brå konstaterar i sin utvärdering av Kriminalvårdens utslussningsreform att minskningen i antalet påbörjade vårdvistelser mellan 2006 och 2007 inne- bär ett trendbrott jämfört med perioden 2000–2006 då antalet personer som påbörjade vårdvistelse årligen ökade något. Detta innebär att utvecklingen har gått i motsatt riktning mot den som riksdagen avsåg med reformen.

Inom ramen för utvärderingen av Kriminalvårdens utslussningsreform har Brå analyserat ett antal tänkbara orsaker till vad den konstaterade minskning- en av antalet vårdvistelser kan ha berott på. Analyserna leder till att Brå drar följande slutsatser.

-Behovet av vårdvistelse har inte minskat.

-Ingen större överflyttning har skett till annan utslussning.

-Mer programverksamhet eller kontraktsvård är ingen sannolik förklaring.

-Förändrad målgrupp kan inte förklara minskningen.

-Att anstalten tar ställning till prövning i stället för att klienten ansöker är i praktiken ingen större förändring.

Den mest sannolika förklaringen är enligt Brå i stället att riskbedömningarna har varit strängare under 2007 och att det är en följd av att ett av målen för Kriminalvårdens verksamhet under 2007 var att minska andelen misskötta vårdvistelser genom avvikelser med 5 procentenheter.369 Även Kriminalvår- den drar slutsatsen att de mer strikta riskbedömningarna för misskötsamhet i viss mån kan ha inverkat hämmande på beslut om vårdvistelse.370

Huvuddelen av de intagna som beviljades vårdvistelse under 2007 visade ingen misskötsamhet under vårdvistelsen. Av de kvinnor som beviljades

367Kriminalvården, e-brev 2008-10-10.

368Kriminalvården (2008a).

369Brå (2008c).

370Kriminalvården (2008a).

142

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

vårdvistelse visade 20 % misskötsamhet, vilket kan jämföras med 24 % av männen.371

Av de personer som togs in i anstalt under 2006 var knappt 7 % kvinnor. Brås utvärdering av 2007 års utslussningsreform visar att kvinnor är något överrepresenterade i antalet vårdvistelser i förhållande till antalet intagna totalt. Av dem som beviljats vårdvistelser är 8 % kvinnor, medan kvinnor med strafftid på sex månader eller mer utgör 5 % av de intagna.

Enligt Brå finns det ett troligt större behov av narkomanvård hos intagna kvinnor. Av det totala antalet nyintagna narkotikamissbrukare för 2006 var 8,8 % kvinnor. Detta är något som kan indikera att behoven av vårdvistelse är något större bland de intagna kvinnorna och att detta även fått genomslag när det gäller andelen kvinnor i förhållande till män som Kriminalvården beviljat vårdvistelse. Brå hänvisar här till Kriminalvårdens uppföljning av drogsitua- tionen för 2005–2006 enligt vilken anstalterna bedömt att mer än hälften av de nyintagna kvinnorna (51 %) i anstalt var grava missbrukare jämfört med 45 % av männen372 samt att det större behovet av narkomanvård bland intag- na kvinnor även stöds av bl.a. en avhandling från Kriminologiska institutio- nen vid Stockholms universitet373 som visade att kvinnor i kriminalvården har fler ansamlade problem än män. Särskilt när det gäller missbruk, bostad och ekonomisk försörjning visade det sig att kvinnor har större och fler problem. Enligt Brå är det troligt att kvinnornas större utsatthet bidrar till att förklara den relativa övervikten av kvinnor i vårdvistelse. Enligt uppgift från Brå har det inom ramen för den hittills genomförda utvärderingen dock inte funnits utrymme för en mer ingående bedömning av om den något högre andelen kvinnor i vårdvistelse står i proportion till de intagna kvinnornas behov.374

TABELL 42. VÅRDVISTELSER375, ANDEL BEVILJADE PER PRÖVADE 2006–2007

	Antal prövade		Andel kvinnor		Antal bevilja-		Andel beviljade
	för vårdvistelse		och män av		de placeringar		placeringar/
			prövade		i vårdvistelse		prövade
	2006	2007	2006	2007	2006	2007	2006	2007
Kvinnor	62	61	8 %	8 %	59	58	95 %	95 %
Män	732	726	92 %	92 %	697	651	93 %	90 %
Samtliga	794	787	100 %	100 %	756	709	95 %	90 %

Källa: Brå, e-brev 2008-11-21.

Kvinnor får mer sällan avslag på sin prövning. Av samtliga kvinnor som prövades för vårdvistelse under 2007 fick knappt 5 % avslag, vilket kan jäm- föras med ca 10 % av männen.

I de fall som en intagen har dömts till en kort verkställighetstid kan det in- nebära att det blir svårare för Kriminalvården att hinna planera för och genomföra en vårdvistelse. För 2007 hade 38 % av de nyintagna kvinnorna en

371Brå, e-brev 2008-11-21.

372Kriminalvården (2007a).

373Nilsson (2002).

374Brå, möte 2008-09-18.

375Före 2007 avses placeringar enl. 34 § KvaL.

143

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

verkställighetstid på högst två månader. För de nyintagna männen var mot- svarande siffra 30 %. I genomsnitt hade de kvinnor som beviljades vårdvistel- se en verkställighet om 815 dagar, vilket kan jämföras med 919 dagar för männen. Mediantid för verkställigheten var 585 dagar för kvinnorna och 720 dagar för männen.

Uppföljningen visar att det var vanligare att de intagna kvinnor som bevil- jades vårdvistelse 2007 hade dömts för narkotikabrott och ovanligare att de hade dömts för våldsbrott jämfört med männen. Detta är samma tendens som finns för samtliga intagna. För dem som togs in i anstalt 2006 var det vanliga- re bland kvinnorna (29 %) att de var dömda för narkotikabrott än bland män- nen (21 %). Narkotikabrott var det vanligaste huvudbrottet bland nyintagna kvinnor 2006. I likhet med de klienter som beviljades utökad frigång fanns inga sexualbrottsdömda kvinnor med bland dem som beviljades vårdvistelse. Det bör dock noteras att antalet kvinnor som studeras är litet, vilket innebär att resultaten bör tolkas med försiktighet eftersom de inte är generaliserbara. Då även skillnader kan föreligga mellan olika år kan inte heller fördelningen av brottstyper i materialet ses som typiskt för intagna kvinnor.

TABELL 43. HUVUDBROTT SOM BEGÅTTS AV PERSONER SOM BEVILJADES

VÅRDVISTELSE 2007376

		Kvinnor		Män
	Antal	Andel	Antal	Andel
Våldsbrott	7	12 %	130	19 %
Sexualbrott	–	–	11	2 %
Tillgreppsbrott	6	10 %	66	10 %
Rån, även grovt	5	8 %	88	13 %
Bedrägeri	7	12 %	30	5 %
Brott mot allmänhet och stat	2	3 %	35	5 %
Trafikbrott, ej rattfylleri	1	2 %	6	1 %
Rattfylleri, även grovt	–	–	5	1 %
Narkotikabrott, även smugg-
ling	31	52 %	277	42 %
Skattebrott	1	2 %	5	1 %
Övrigt	–	–	10	2 %
Total	60	100 %	703	100 %

Källa: Brå, e-brev 2008-10-03.

Sett till tidigare verkställigheter, fängelse inklusive skyddstillsyn, var andelen tidigare ostraffade som beviljades vårdvistelse knappt 30 % för både män och kvinnor. Även i övrigt fanns inte några större skillnader mellan de kvinnor och män som beviljades vårdvistelse sett till tidigare verkställigheter.

376 I materialet finns ett bortfall om 42 personer då uppgift om brott saknas.

144

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR 2008/09:RFR9

TABELL 44. TIDIGARE VERKSTÄLLIGHETER (FÄNGELSE OCH SKYDDSTILLSYN) FÖR DEM SOM BEVILJADES VÅRDVISTELSE 2007

Domar	Antal kvinnor	Andel bland kvinnor	Andel bland män
0	16	27 %	28 %
1	16	27 %	24 %
2	11	18 %	17 %
3	9	15 %	12 %
4	4	7 %	8 %
5	1	2 %	5 %
6	2	3 %	4 %
7	1	2 %	2 %
Total	60	100 %	100 %

Källa: Brå, e-brev 2008-10-03.

Samverkan med kommunerna om vårdvistelse och utslussning

Justitieutskottet har tidigare uttalat att utskottet anser att det är viktigt att den vård som en intagen genomgår fullföljs och att problemet med i förtid avslu- tade vårdvistelser bör lösas genom t.ex. motivationsinsatser samt ökat samar- bete med kommuner och frivilligorganisationer. Justitieutskottet har även pekat på att Kriminalvården måste vara drivande när det gäller att utveckla formerna för samarbetet med de andra huvudmännen.377

Sammansatta justitie- och socialutskottet uttalade våren 2006 att för de kli- enter som påbörjar § 34-placering378 och som på grund av kort straff eller av andra anledningar inte hinner genomföra hela behandlingen före den villkor- liga frigivningen är det nödvändigt med en god samverkan med kommunerna för att behandlingen inte ska avbrytas i förtid. Utskottet konstaterade vidare att om vården ska fortsätta efter den villkorliga frigivningen förutsätter detta att den intagnes hemkommun förbinder sig att betala denna del av vården genom en s.k. ansvarsförbindelse.379

Kriminalvården har fått i uppdrag av regeringen att upprätta samverkans- avtal med kommunerna när det gäller bl.a. placeringar på behandlingshem samt verka för att samverkan med andra aktörer på området utvecklas. Syftet med uppdraget är att skapa förutsättningar för att i ökad utsträckning ge in- tagna möjlighet att få vård och behandling.

I mars 2008 har Kriminalvården för regeringen redovisat problem när det gäller att socialtjänsten, som har huvudansvaret för behandling av narkotika- missbrukare, inte samverkar i tillräckligt hög grad. Enligt Kriminalvården kan kommunerna ibland även ha tagit principbeslut om vårdtider och vårdmetoder som står i skarp motsättning till vetenskap och beprövad erfarenhet. Det före- kommer, enligt Kriminalvården, i vissa fall att kommuner vägrar att ge vård till kriminella missbrukare över huvud taget.

377Bet. 2005/06:JuU33.

378Sedan 2007 ersatt med vårdvistelser.

379Bet. 2005/06JuSou1.

145

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

Kriminalvården hade i mars 2008 tecknat ramavtal med 282 vårdgivare över hela landet. Enligt Kriminalvården har antalet vårdgivare minskat med anledning av ökade kvalitetskrav. Utbudet av behandlingshem som arbetar med de evidensbaserade metoder som Socialstyrelsen rekommenderar är enligt Kriminalvården begränsat, och det finns en övervikt av vård enligt tolv- stegsmodellen som ger korta och mindre kostsamma vårdinsatser.380

Samverkan med kommunerna var en av de frågor som togs upp vid upp- följningsgruppens besök vid anstalten Färingsö. Enligt anstaltspersonalen fungerar samverkan med socialtjänsten, och ibland landstingen, allt bättre och samverkan med de större kommunerna fungerar bäst. Personalens erfarenhet är samtidigt att de mindre kommunernas inriktning på arbetet inte alltid stäm- mer överens med vad som kan rekommenderas utifrån forskningen. Proble- men i samverkan med kommunerna uppkommer enligt anstaltspersonalen när det kommer till utslussning, även om det finns exempel på anstalter och soci- altjänstkontor som fungerar bra.381

Även vid uppföljningens andra anstaltsbesök har problem med utslussning och samarbetet mellan Kriminalvården och kommunernas socialtjänster tagits upp. I många fall sträcker sig behandlingen för bl.a. klienter med missbruks- problematik längre än fram till tidpunkten för villkorlig frigivning. Att genom en ansvarsförbindelse överta det ekonomiska ansvaret för dessa personer är något som kommunerna inte alltid vill göra. Vid besöket på bl.a. anstalten Ljustadalen pekade personalen på detta problem och att inställningen till ansvarsförbindelse vid en vårdvistelse varierar stort mellan olika kommuner. Detta uppges dock inte vara ett problem som har särskild bäring för intagna kvinnor, så någon skillnad mellan hur kommunerna ställer sig till ansvarsför- bindelse för kvinnor respektive män finns inte. I de fall de intagna får ett nekande beslut uppmanas de att överklaga. Ett annat sätt att överbrygga dessa hinder, som bl.a. används vid Ljustadalen, är en modell där anstalten föreslår de kommuner som är tveksamma till att skriva på en ansvarsförbindelse för en vårdvistelse avseende en längre period att börja med en månad för att sedan förlänga tiden om vårdvistelsen fungerar bra. Kommunernas ekonomiska situation uppges vara en av de faktorer som försvårar arbetet med utsluss- ning.382 Det bör här noteras att det i uppföljningen inte har ingått att undersö- ka vilka insatser som görs inom respektive kommun för att främja utslussning av intagna kvinnor.

6.8.4 Halvvägshus

Vistelser i halvvägshus

Ett halvvägshus drivs av Kriminalvården, men tjänsten kan även upphandlas av extern aktör. Inrättningen kan antingen vara placerad mitt i ett samhälle

380Kriminalvårdens särskilda narkotikasatsning 2002–2007, slutredovisning 2008-03-15.

381Uppföljningsgruppens studiebesök vid kvinnoanstalten Färingsö, 2008-03-26.

382Ljustadalen, intervju 2008-04-07.

146

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

eller i anslutning till ett anstaltsområde. För närvarande finns det inga halv- vägshus för kvinnor. För män finns det tre halvvägshus: Björka i Stockholm med 16 platser, Haga kyrkogata i Göteborg med 8 platser och Cornelielund i Malmö med 10 platser. Halvvägshusen kan ha olika huvudmän, och Krimi- nalvården är i dagsläget huvudman för halvvägshuset i Malmö, medan Skyddsvärnet är huvudman för halvvägshusen i Stockholm och Göteborg.

Enligt Brås utvärdering av 2007 års utslussningsreform beviljades totalt 24 personer vistelse i halvvägshus under 2007. Ytterligare 4 personer prövades men fick avslag. En av de personer som prövades för halvvägshus och fick avslag var kvinna. I knappt hälften av de fall som prövades var den intagne dömd för grova narkotikabrott och narkotikasmuggling som huvudbrott. Ett par personer var dömda för sexualbrott medan de övriga var dömda för olika vålds- och tillgreppsbrott som huvudbrott. I likhet med dem som prövades för utökad frigång hade majoriteten (knappt 80 %) av de prövade för halvvägshus inte tidigare blivit dömda under den femårsperiod som föregick nuvarande verkställighet.383

Brå konstaterar i sin utvärdering av utslussningsreformen att antalet pröva- de för halvvägshus har varit få under 2007 och att alla tre halvvägshusen haft kapacitet att ta emot fler boende. Brå pekar ut ett antal olika orsaker som tycks ha bidragit till att prövningarna till halvvägshus har varit få under det första året, bl.a. nämns olika typer av informationssvårigheter, att målgruppen är begränsad och något oklar samt att skillnaderna mellan öppna anstalter och halvvägshus uppfattas som små av intagna.

Under det första året uppgick den genomsnittliga utslussningstiden för de boende på halvvägshus till cirka fem månader. Spridningen var dock stor och varierade från i några fall en månad till i ett av fallen över ett år. Under det första året avbröts i ett fall boendet i halvvägshus på grund av grov missköt- samhet (positivt urinprov). Den boende fick i detta fall återvända till anstalten efter att ha förlorat sin halvvägshusplats.

Det finns som sagts för närvarande inte något halvvägshus för kvinnor. Ett skäl till detta som har framförts i intervjuer med Kriminalvården är att det i dagsläget är för få kvinnor som skulle kunna ha användning av vistelse vid halvvägshus för att det ska vara möjligt att inrätta ett sådant. Samtidigt uppger samtliga av de nuvarande halvvägshusen att de har en beredskap för att kunna ta emot kvinnor. Vid ett besök på Björka halvvägshus i Stockholm pekade personalen på att det med vissa anpassningar och ombyggnader skulle vara möjligt att ta emot både kvinnor och män i fortsättningen.384

I stället för halvvägshus har Kriminalvården hittills tillämpat andra lös- ningar för placering av kvinnor. Enligt Kriminalvården används för kvinnor som skulle kunna vara kvalificerade för halvvägshus lösningar med vårdvis- telseplatser, ofta familjehemsplaceringar, som sägs påminna om halvvägshus. Under 2007 påbörjade en intagen vid Färingsöanstalten en vistelse i ett boen- de som kan jämställas med halvvägshus. Boendet drivs i Livskrafts regi.

383Brå (2008c).

384Besök vid Björka halvvägshus, 2008-06-27.

147

2008/09:RFR9

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

I den undersökning av utslussningsåtgärder som Brottsförebyggande rådet har genomfört har inte ingått att undersöka hur de halvvägshusliknande pla- ceringar som Kriminalvården uppger att de använder som lösning på det problemet har fungerat. Enligt Brottsförebyggande rådets bedömning är det, bl.a. mot bakgrund av att det har varit svårt att fylla de halvvägshus för män som finns, svårt att tänka sig att det i dag finns underlag för halvvägshus med inriktning mot kvinnor.

6.8.5 Utökad frigång

Genom 2007 års reformering av utslussningsåtgärder ersatte utökad frigång s.k. IÖV-utslussning. Förändringen innebär att målgruppen för utökad frigång utvidgats så att intagna personer med 6 upp till 18 månaders verkställighet kan bli föremål för prövning.

Intagna som beviljades utökad frigång under 2007

I Kriminalvårdens register finns för 2007 totalt 928 beslut om utökad frigång. Under handläggningen avskrevs totalt 131 av dessa. Enligt Brå var den vanli- gaste orsaken till avskrivning att klienten återtog sin ansökan. Andelen pröv- ningar som avskrevs för kvinnor uppgick till 18 %, vilket är något högre än för männen där 14 % avskrevs. Av de 797 prövningar som återstod avsåg 41 kvinnor och 756 män. Enligt statistik från Brå beviljades under 2007 totalt 32 kvinnor och 571 män utevistelse genom utökad frigång, se tabell nedan.

TABELL 45. UTÖKAD FRIGÅNG, ANDEL BEVILJADE PER SÖKANDE 2007

	Antal prövade	Andel kvinnor	Antal beviljad	Andel beviljade/
	för utökad	och män av	utökad frigång	prövade
	frigång	prövade
Kvinnor	41	5 %	32	78,0 %
Män	756	95 %	571	75,5 %
Samtliga	797	100 %	603	75,7 %

Källa: Brå, e-brev 2008-09-29.

För utslussningsåtgärden utökad frigång uppgick kvinnornas andel av det totala antalet prövade och beviljade för utökad frigång till drygt 5 %. Med utgångspunkt i att kvinnornas andel av den totala anstaltspopulationen med en strafftid på 6 månader eller mer är ca 5 % innebär det att kvinnornas andel för utökad frigång ligger i paritet med kvinnornas andel. Andelen kvinnor av dem som prövades och fick avslag uppgick till 22 % medan andelen män uppgick till drygt 24 %, någon signifikant skillnad förelåg därmed inte mellan könen. Den genomsnittliga åldern för dem som beviljades utökad frigång under 2007 var 39 år för kvinnorna och 38 år för männen.

Att antalet som prövades för utökad frigång uppgick till 797 för 2007 in- nebär att det har skett en ökning med 295 personer sedan året innan. Enligt Brå står dock inte ökningen i antalet prövade i proportion till hur mycket

148

6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR

2008/09:RFR9

målgruppen ökade. För 2007 prövades 17 % av samtliga i målgruppen, vilket kan jämföras med 24 % året innan.

När det gäller hur många som beviljades utökad frigång från de olika kvinnoanstalterna under 2007 visar Kriminalvårdens statistik att antalet varie- rar. Från Hinseberg beviljades flest antal kvinnor (13) utökad frigång, därefter kom Sagsjön med 9 kvinnor. Från Ljustadalen beviljades 6 kvinnor utökad frigång och från Ystad 3 kvinnor. Lägst antal hade Färingsö där endast 1 kvinna beviljades utökad frigång under 2007.

Av samtliga intagna som under 2007 beviljades utökad frigång avbröt 2,3 % (14 personer) i förtid. I samtliga fall var det män som avbröt den ut- ökade frigången, och den vanligaste orsaken var misskötsamhet.

Av tabellen nedan framgår för vilka huvudbrott de intagna som beviljades utökad frigång under 2007 har dömts. Då antalet kvinnor var litet och då uppgifterna endast avser ett år är det svårt att dra några slutsatser om det föreligger några skillnader mellan kvinnor och män som beviljades utökad frigång sett till vilket huvudbrott de hade begått före verkställigheten.

TABELL 46. HUVUDBROTT SOM BEGÅTTS AV PERSONER SOM BEVILJADES UT- ÖKAD FRIGÅNG 2007

	Antal kvinnor	Andel kvinnor	Andel män
Våldsbrott	10	31 %	26 %
Sexualbrott	0	0 %	12 %
Tillgreppsbrott	4	13 %	4 %
Rån	1	3 %	4 %
Bedrägeri, m.m.	5	16 %	12 %
Brott mot allmänhet och stat	1	3 %	5 %
Skattebrott	1	3 %	15 %
Narkotikabrott	6	19 %	18 %
Övrigt	3	10 %	3 %
Total	31385	100 %	100 %

Källa: Brå, e-brev 2008-09-29.

När det gäller verkställighetstid för de intagna som beviljades utökad frigång avtjänade 16 % av kvinnorna verkställighetstider på två år eller mer vilket kan jämföras med 28 % av männen. Det kan här noteras att andelen intagna kvin- nor som avtjänar verkställigheter om två år eller mer är lägre än andelen intagna män.

385 Bortfall: 1 kvinna.

149

2008/09:RFR9	6 SITUATIONEN FÖR ANSTALTSINTAGNA KVINNOR
		TABELL 47. VERKSTÄLLIGHETSTIDER FÖR DEM SOM BEVILJADES UTÖKAD FRI-
		GÅNG 2007
		Verkställighetstid	Antal kvinnor	Andel bland	Andel bland
				kvinnor	män
		Exakt 6 månader	1	3 %	1 %
		Mer än 6 mindre än 12	14	45 %	36 %
		Mer än 12 mindre än 24	11	35 %	35 %
		Mer än 2 år	5	16 %	28 %
		Total	31	100 %	100 %

Källa: Brå, e-brev 2008-09-29.

Enligt Brås statistik var de kvinnor som under 2007 beviljades utökad frigång i högre grad än männen tidigare ostraffade. Av kvinnorna som beviljades frigång var 87 % tidigare ostraffade, vilket kan jämföras med 80 % av män- nen.

TABELL 48. TIDIGARE VERKSTÄLLIGHETER (FÄNGELSE OCH SKYDDSTILLSYN) FÖR DEM SOM BEVILJADES UTÖKAD FRIGÅNG 2007

Antal tidigare	Antal kvinnor	Andel bland	Andel bland
domar		kvinnor	män
0	27	87 %	80 %
1	1	3 %	11 %
2	–	–	5 %
3 eller fler	3	10 %	4 %
Total	31	100 %	100 %

Källa: Brå, e-brev 2008-09-29.

Ungefär 25 % av de kvinnor som beviljades utökad frigång var registrerade som missbrukare, vilket kan jämföras med ca 30 % av männen. Av kvinnorna hade 2 av de totalt 32 som beviljades utökad frigång lämnat positiva narkoti- kaprover under anstaltsvistelsen. Som jämförelse kan nämnas att 77 av män- nen som beviljades utökad frigång hade lämnat positiva narkotikaprover under anstaltsvistelsen.

150

2008/09:RFR9

7 Anstaltsintagnas anmälningar till JO

År 2007 inkom totalt 1 010 anmälningar till JO rörande förhållandena på anstalterna. Anmälningarna rörde bl.a. långsam handläggning av besökstill- stånd och brevgranskning. Av samtliga anmälningar under året avsåg 6,3 % (64 stycken) situationen för intagna kvinnor. Vid en genomgång av de anmäl- ningar som under 2007 utmynnat i kritik från JO kan ingen betydande skill- nad urskiljas mellan innehållet i anmälningarna från kvinno- respektive

mansanstalterna. Denna bild bekräftas även vid samtal med personal hos JO.386

JO har i myndighetens ämbetsberättelse uppmärksammat att mängden nya och avgjorda ärenden är större än någonsin tidigare. Av samtliga ärenden till JO har andelen som avser kriminalvården ökat markant under en följd år och utgör nu ca 17 %. Enligt JO har de stora ärendemängderna inneburit att myn- digheten under våren 2008 har varit tvingad att avstå från att genomföra vissa inspektioner. Enligt JO är det mycket olyckligt med de inställda inspektioner- na eftersom de ger möjlighet att uppmärksamma mer systematiska brister i myndigheternas verksamhet och har en betydande preventiv inverkan. I äm- betsberättelsen betonar JO vikten av att myndigheten inte åläggs reguljära tillsynsuppgifter. JO är och ska vara en extraordinär institution. JO hänvisar även till FN:s antitortyrkommitté som i sina sammanfattande synpunkter den 15 maj 2008 rekommenderat Sverige att på nytt överväga hur den nationella övervakningsfunktionen är anordnad. Med anledning av situationen efterlyser JO en översyn som bör riktas in på att överväga hur en oberoende, reguljär tillsyn över behandlingen av frihetsberövade personer skulle kunna anordnas. ChefsJO konstaterar även att det är märkligt att det i Sverige saknas en sådan tillsyn på ett område där staten utövar tvång mot enskilda och där insynen i vad som sker är, och måste vara, starkt begränsad.387

386Justitieombudsmannen (JO), intervju 2008-05-23.

387Justitieombudsmännens ämbetsberättelse avgiven vid riksmötet 2008/09.

151

2008/09:RFR9

8 Begränsningar i att tolka återfall som mått på effekter

Kriminalvården strävar mot följande effektmål för klienterna under och efter verkställighet: reduktion i incidenter och avvikelser, minskning av återfall i brott, avhållsamhet från droger, fler i sysselsättning samt färre i sjukskrivning och förtidspension. Enligt Kriminalvården måste allt detta mätas för alla då det är mot dessa nyckeltal som programinsatser och annan verksamhet ska styras. Att dokumentera, följa upp och utvärdera är enligt Kriminalvården hörnstenarna för ett professionellt, kriminalvårdsvetenskapligt arbetssätt.388

Kriminalvården har i likhet med bl.a. Brå och Riksrevisionen uppmärk- sammat ett antal svårigheter med återfallsstudier. Kriminalvården har konsta- terat att om man inte går mycket långt med att analysera varje enskild persons s.k. karriär, så är återfall ett trubbigt mått på effekter. Sett till andelen som har begått nya brott efter avtjänat fängelsestraff säger detta, enligt Kriminalvår- den, egentligen ingenting om effekter. Återfallsandelen är endast ett konstate- rande av att det ser ut på ett visst sätt. Kriminalvården pekar vidare på att det i statistik och i olika redovisningar av forskningsresultat förekommer många olika definitioner av återfall och att avgränsningar kan göras av olika skäl. Enligt Kriminalvården behövs en definition av begreppet återfall. En annan svårighet som Kriminalvården pekar på är att den tid som bestäms mellan en starttidpunkt och en sluttidpunkt varierar mellan olika studier. Starttidpunkt för att börja mäta återfall kan t.ex. vara frigivning från ett fängelsestraff.

Kriminalvården pekar vidare på att det även följer svårigheter i att tolka tidsserier av återfallsuppgifter då förändringar över tid i kriminalpolitiken, ändrad påföljdspraxis och ny lagstiftning påverkar vem som döms till viss påföljd och för vilka brott man döms till viss påföljd. Därför menar Kriminal- vården att kommentarer måste göras till kända ändringar. I den uppföljning av återfall som Kriminalvården gjorde 2005 konstateras att införandet av riksom- fattande intensivövervakning (1997) och villkorlig dom med samhällstjänst (1999) som alternativ till fängelse har inneburit att det årliga intaget i anstalt av dömda till korta strafftider minskat med över 3 000 jämfört med 1994– 1996. De som intas i anstalt sedan 1997 är därmed en genomsnittligt mer belastad grupp. Enligt Kriminalvården är detta något som även återspeglar sig i återfallen för dem som frigivits från anstalt. Återfallen inom ett år för dem med korta fängelsestraff har ökat från 10 % år 1994 till 24 % år 2001. Krimi- nalvården har tidigare redovisat att det inom myndigheten pågår ett arbete med att bygga upp förutsättningar för mer analys av resultat och återfall. Kriminalvården har även pekat på att det för att höja förklaringsvärdet av återfallsfrekvenser behövs fördjupade studier av såväl Kriminalvårdens som samhällets insatser.

388 Kriminalvårdens webbplats www.kriminalvarden.se.

152

8 BEGRÄNSNINGAR I ATT TOLKA ÅTERFALL SOM MÅTT PÅ EFFEKTER 2008/09:RFR9

I budgetpropositionen för 2009 bedömer regeringen sammantaget att må- len för kriminalvården till stor del har uppnåtts för 2007. Samtidigt understry- ker regeringen att det är angeläget att Kriminalvårdens återfallsstatistik ut- vecklas så att den kan utgöra underlag för en bedömning av måluppfyllelsen.

153

2008/09:RFR9

9 Uppföljningsgruppens iakttagelser och bedömningar

9.1 Kriminalvårdens utvecklingsarbete avseende intagna kvinnor

Ökat antal kvinnor men ändå en liten grupp

Kvinnorna i anstalt har under de senaste decennierna ökat, både sett till antal och andel. Sett till hela anstaltspopulationen utgör de dock fortfarande en liten del. Under 2007 utgjorde kvinnornas andel mindre än 6 % av alla intagna i anstalt, och sett till samtliga nyintagna drygt 7 %. Ett skäl till att andelen nyintagna kvinnor i anstalt är högre jämfört med andelen intagna kvinnor är att många kvinnor har kortare verkställighetstider i jämförelse med männen. Att de anstaltsintagna kvinnorna utgör, och alltid har utgjort, en liten grupp torde vara ett viktigt skäl till att det först är under senare år som kvinnornas situation och behov har kommit att uppmärksammas mer systematiskt inom Kriminalvården.

Riktlinjer

Under 1990-talet tog Kriminalvården fram särskilda riktlinjer för arbetet med intagna kvinnor. Dessa riktlinjer följdes upp år 2000. Under åren därefter har riktlinjerna funnits kvar, men har samtidigt mer haft karaktären av ett allmänt

154

9 UPPFÖLJNINGSGRUPPENS IAKTTAGELSER OCH BEDÖMNINGAR 2008/09:RFR9

policydokument som inte har ägnats någon större uppmärksamhet. Detta har inneburit att riktlinjerna varken har följts upp eller reviderats sedan 2000 av Kriminalvården och att det för närvarande inte finns någon aktuell policy eller några aktuella riktlinjer som pekar ut inriktningen för ett fortsatt utvecklings- arbete. Enligt Kriminalvården pågår en översyn, men det är oklart när det arbetet kommer att vara färdigt. Samtidigt har inrättandet av ett särskilt kvin- nonätverk inneburit att frågan om de intagna kvinnornas situation och behov har fått större utrymme och aktualitet. Frågan har även fått en tydlig plats bland de utvecklingsområden som Kriminalvården valt att driva.

Utvecklingsinsatser

Den uppföljning som justitieutskottets uppföljningsgrupp har genomfört visar att det inom Kriminalvården hittills har tagits flera steg som syftar till att bättre möta de intagna kvinnornas behov. Till dessa utvecklingsinsatser hör att kriminalvårdspersonal som möter och arbetar med intagna kvinnor förut- om grundutbildningen även får genomgå en särskild basutbildning samt att ett särskilt behandlingsprogram inriktat mot intagna kvinnors behov är under utveckling och genomförs på kvinnoanstalterna sedan 2006. En fråga som har fått uppmärksamhet under 2008 är de kvinnoanpassade anstaltskläder som Kriminalvården i samarbete med en konstnärlig högskola har tagit fram. Uppföljningen visar att flera steg har tagits samtidigt som det finns åtskilliga frågor att arbeta vidare med.

•Kvinnornas situation inom kriminalvården har fått större uppmärksamhet under senare år. Flera betydelsefulla steg har tagits för att åstadkomma en bättre anpassning av kriminalvården till de intagna kvinnornas behov. En- ligt uppföljningsgruppens uppfattning är dessa insatser emellertid inte till- räckliga. Dessutom krävs det enligt gruppens mening ett helhetsgrepp för att kriminalvården i alla delar ska kunna svara mot kvinnornas behov. En för kvinnor bättre anpassad kriminalvård kräver att frågan om kvinnornas situation ges ännu högre prioritet än vad som hittills skett.

I de följande delavsnitten lyfter uppföljningsgruppen fram flera områden som framstår som särskilt angelägna för fortsatta och intensifierade utvecklingsin- satser.

9.2 Forskning kring intagna kvinnors behov och situation

Under uppföljningen har det på olika sätt framkommit att det finns flera kun- skapsluckor och en otillräcklig tillgång på forskningsgenererade kunskaper om anstaltsintagna kvinnor i Sverige. Inom Kriminalvården har det veten- skapliga råd som inrättats resurser som kan fördelas till olika forskningspro- jekt. Uppföljningen visar att dessa resurser inte i någon nämnvärd utsträck- ning hittills har använts för forskning som belyser de intagna kvinnornas

155

2008/09:RFR9 9 UPPFÖLJNINGSGRUPPENS IAKTTAGELSER OCH BEDÖMNINGAR

behov och situation. Också i studier från Brå och andra forskningsmyndighe- ter ges de intagna kvinnorna vanligtvis ett blygsamt utrymme. Att det behövs mer forskning och bättre kunskapsunderlag har uttryckts vid samtal med medarbetare inom både Kriminalvården och Brå, och det har även uppmärk- sammats inom forskarvärlden.

De olika reformer av påföljdssystemet som har genomförts sedan senare delen av 1990-talet har medverkat till att anstaltspopulationen har förändrats. Personer som tidigare skulle ha dömts till fängelse döms numera i stor ut- sträckning i stället till alternativa påföljder. Detta har fått till följd att dagens anstaltspopulation är en tyngre belastad grupp i jämförelse med tidigare. Det finns svensk forskning från 1990-talet som belyser levnadsförhållanden och situation för intagna kvinnor och män, men det är oklart om de resultat som har presenterats har giltighet för dagens förhållanden.

Under 2000-talet har det forskats inom flera områden i frågor som rör in- tagna i anstalt. En aspekt som enligt uppföljningsgruppen är viktig att lyfta fram i detta sammanhang är att senare års forskning kring anstaltsintagna, i likhet med tidigare, i huvudsak avser männen i anstalt. I vissa fall ingår även intagna kvinnor i undersökningspopulationen men det görs inte någon köns- uppdelad redovisning av resultaten i studierna. Då kvinnornas andel är låg innebär detta att de kan sägas försvinna i undersökningsmaterialet.

En stor del av de kunskaper som finns inom Kriminalvården kring de in- tagna kvinnornas situation och behov bygger på erfarenhetsförvärvade kun- skaper. Ett kunskapsbaserat förhållningssätt är betydelsefullt för att kunna genomföra ett framgångsrikt utvecklingsarbete samtidigt som det är viktigt att inte undervärdera de kunskaper som har förvärvats i det dagliga arbetet under lång tid. Uppföljningen visar samtidigt att det finns ett tydligt behov av att komplettera de erfarenhetsförvärvade kunskaperna och hittillsvarande forsk- ning för det fortsatta arbetet.

Uppföljningen har visat att uppgifter redan i dag samlas in inom Kriminal- vården som genom ökad systematik och olika åtgärder för kvalitetssäkring skulle kunna användas som underlag.

•Enligt uppföljningsgruppens mening måste forsknings- och utvecklingsin- satserna rörande anstaltsintagna kvinnor förstärkas och tydligt lyftas fram inom berörda myndigheter och forskningsorgan. Vidare bör även resulta- ten av internationell forskning på området tillvaratas. Kriminalvården har också en viktig uppgift i att stimulera till och initiera forskning om intagna kvinnor.

9.3 Placering av kvinnor i anstalt

Enligt lagen om kriminalvård i anstalt ska kvinnor normalt placeras i en an- stalt som enbart är avsedd för kvinnor. Sedan 1989 har flera anstalter för enbart kvinnor inrättats, och nu finns förutom Hinseberg även Sagsjön, Fä- ringsö och Ljustadalen. Vid anstalten Ystad finns dessutom en kvinnoavdel-

156

9 UPPFÖLJNINGSGRUPPENS IAKTTAGELSER OCH BEDÖMNINGAR 2008/09:RFR9

ning som är helt avgränsad från mansdelen av anstalten, och det har under 2008 även inrättats en öppen anstaltsfilial för intagna kvinnor som hör till Ystad. Av anstaltsplatserna för kvinnor utgör nästan hälften öppna platser. Tidigare har anstaltsplatserna för kvinnor, liksom för män, haft en mycket hög utnyttjandegrad, och det har varit vanligt med överbeläggning. Situatio- nen har dock förändrats och utnyttjandegraden av platserna på kvinnoanstal- terna har under de senaste två åren legat under hundra procent.

Vid anstalterna har ett antal platstyper inrättats för att de intagna ska kunna erbjudas insatser och vård anpassad till de behov som olika kategorier av intagna kan ha. Utbudet av platstyper skiljer sig dock åt mellan kvinno- och mansanstalter. För intagna män finns för närvarande 14 olika platstyper att tillgå, medan antalet som kan erbjudas intagna kvinnor uppgår till fem styck- en.

En stor del av de kvinnor som tas in i anstalt har sin hemvist i någon av storstadsregionerna Göteborg, Malmö eller Stockholm, men många kommer även från andra delar av landet. För närvarande finns en kvinnoanstalt lokali- serad i alla regioner förutom i Region Öst. Ljustadalen som är belägen utanför Sundsvall är den kvinnoanstalt som har den nordligaste lokaliseringen. Geo- grafisk närhet till hemorten kan vara särskilt betydelsefullt för kvinnor som har barn.

•Enligt uppföljningsgruppens mening är det naturligt att antalet kvinnoan- stalter återspeglar antalet intagna kvinnor. Även om geografiska avstånd till hemorten kan ha betydelse för rehabiliteringen, måste dock alltid an- staltsplaceringar ske med utgångspunkt från att den programverksamhet som respektive anstalt bedriver ska tillgodose de behandlingsbehov som de intagna kvinnorna har.

9.4 Placering av unga kvinnor i anstalt

Intagna som är yngre än 18 år får inte placeras i en anstalt där de vistas till- sammans med intagna över 18 år, om det inte kan anses vara till den ungas bästa. Efter införandet av lagen om sluten ungdomsvård (LSU) 1999, har antalet unga som döms till fängelse minskat markant. Hittills har ett fyrtiotal unga i åldern 15–17 år, varav fyra flickor, dömts till fängelse under 2000- talet. Det senaste tillfälle då en flicka i denna åldersgrupp placerades i anstalt var 2005.

Hittills under 2000-talet har varje år mellan 500 och 600 män i åldersgrup- pen 18–20 år tagits in i anstalt, vilket kan jämföras med 10–20 kvinnor per år i samma åldersgrupp. Ett undantag var dock 2003, då 30 kvinnor i åldern 18– 20 år togs in i anstalt. För intagna män i åldersgruppen 18–20 år finns särskil- da ungdomsavdelningar inrättade där de insatser som erbjuds enligt Krimi- nalvården ska vara särskilt inriktade på unga intagnas behov. Då de intagna kvinnorna i åldersgruppen är få, har Kriminalvården hittills bedömt att det saknas underlag för att inrätta ungdomsavdelningar på motsvarande sätt som

157

2008/09:RFR9 9 UPPFÖLJNINGSGRUPPENS IAKTTAGELSER OCH BEDÖMNINGAR

för de unga männen. De unga kvinnorna placeras därför på ordinarie anstalter tillsammans med äldre kvinnor där de på respektive anstalt erbjuds samma programinsatser m.m. som de andra intagna kvinnorna. Den faktiska tillämp- ningen av lagstiftningen, dvs. att personer som inte fyllt 21 år och som inte placeras i öppen anstalt företrädesvis ska placeras i en anstalt med särskild verksamhet för yngre intagna, skiljer sig således för intagna kvinnor respekti- ve män i åldersgruppen 18–20 år.

•Enligt uppföljningsgruppens mening bör de kvinnor under 21 år som tas in i anstalt på motsvarande sätt som de män som placeras på ungdomsavdel- ning erbjudas särskild verksamhet som är anpassad för yngre intagna. Även om antalet kvinnor upp till 21 år som tas in i anstalt är få och det inte finns underlag för att inrätta särskilda ungdomsavdelningar för kvinnor är det viktigt att de alternativa lösningar som tillämpas ges ett innehåll som motsvarar behoven hos denna grupp.

9.5 Verkställighetsplaner

En verkställighetsplan ska upprättas för varje intagen. Den ska inriktas på åtgärder som är ägnade att främja den intagnas anpassning i samhället och förbereda för tillvaron utanför anstalten. Justitieutskottet har tidigare konsta- terat att det inte är tillfredsställande att verkställighetsplanerna på många håll är behäftade med kvalitetsbrister. Uppföljningen har visat att vissa förbätt- ringar har skett och att en verkställighetsplan upprättas för alltfler intagna. Samtidigt visar uppföljningen att det fortfarande finns kvalitativa brister. Detta har bl.a. framgått av att Kriminalvården inte säger sig kunna använda de upprättade verkställighetsplanerna som underlag för att sammanställa uppgif- ter som håller en tillräckligt hög kvalitativ nivå. Gruppen noterar vidare att Riksrevisionen i samband med sin årliga granskning har riktat återkommande kritik mot Kriminalvården för de kvalitativa brister som finns i verkställig- hetsplanerna. I uppföljningen har framkommit att man inom Kriminalvården är medveten om de konstaterade problemen, och myndigheten har under senare tid även vidtagit åtgärder i form av särskilda utbildningsinsatser för personalen. Vidare har särskilda personer inom personalen getts ansvar för att stödja utvecklingsarbetet kring verkställighetsplanerna.

•Enligt uppföljningsgruppens mening är det viktigt att kvalitetsproblemen kring verkställighetsplanerna blir åtgärdade. Enligt uppföljningsgruppen vore det värdefullt om resultaten av de insatta åtgärderna även blir föremål för fördjupad granskning. Verkställighetsplanerna skulle då också kunna användas i samband med mer förfinade återfallsanalyser.

158

9 UPPFÖLJNINGSGRUPPENS IAKTTAGELSER OCH BEDÖMNINGAR 2008/09:RFR9

9.6 Sysselsättning och utbildning

Sysselsättning

Utskottet har vid flera tillfällen pekat på vikten av att sysselsättningen ökar på anstalterna. Uppföljningen har visat att det inte finns något enkelt svar på vilken faktisk omfattning som sysselsättningen inom kriminalvården har eller hur den har utvecklats över tid. Enligt de beräkningar som utredningen om Kriminalvårdens effektivitet har gjort har sysselsättningen bland de intagna minskat sedan 1990-talet.

Av uppföljningen framgår att det utifrån Kriminalvårdens uppgifter är mycket svårt att bedöma hur hög den egentliga sysselsättningen är på anstal- terna. Ur ekonomisystemet kan uppgifter hämtas avseende hur stora ersätt- ningar som betalats ut till de intagna. Till de faktorer som försvårar möjlighe- terna att belysa den faktiska sysselsättningen hör att det kan uppstå felkällor i samband med anstalternas inrapportering av uppgifter och att det vid arbets- brist förekommer att det ändå utgår ersättning till de intagna. Utifrån de un- derlag från Kriminalvården som har stått till förfogande för uppföljningen har det därför inte varit möjligt att göra någon bedömning av om den faktiska sysselsättningen bland de intagna har ökat eller inte. När det gäller andel ersatta sysselsättningstimmar visar uppföljningen sammantaget för intagna kvinnor och män att den outnyttjade tiden har ökat från 2002 till 2006. För 2007 hade de intagna kvinnorna en lägre andel ersatta sysselsättningstimmar som utgjordes av brist på sysselsättning, dvs. sådan sysselsättning som inne- fattar både brist på programverksamhet och fyllnadsersättning, jämfört med männen.

Utbildning och studier

Uppföljningen visar att många av de anstaltsintagna har en relativt låg utbild- ningsnivå. År 2006 var det närmare 40 % som hade grundskola som högsta fullföljd utbildning.

Antalet studietimmar har minskat mellan 2006 och 2007. Ungefär en tred- jedel av de intagna kvinnorna och männen bedriver någon typ av studier under hela eller delar av verkställigheten. Antalet timmar i yrkesinriktade utbildningar har också minskat mellan 2006 och 2007. Enligt Kriminalvården kan dock en vändning skönjas under 2008 med ett ökat deltagande i studier.

Under 2007 deltog totalt 1 146 intagna, varav 75 kvinnor, i arbetsmark- nadsutbildning. Detta innebär en minskning jämfört med 2006 då 1 604 in- tagna, varav 81 kvinnor, bedrev yrkesinriktad utbildning. Enligt Kriminalvår- den avser myndigheten att under 2009 satsa något mer på arbetsmarknadsut- bildning för kvinnor.

När det gäller möjligheterna att bedriva studier på högskolenivå har skärp- ta krav på säkerhet och särskilda tillstånd för användning av Internet inneburit en ökad restriktivitet och att studiedeltagandet minskat. Deltagande i studier på högskolenivå skiljer sig andelsmässigt inte åt mellan kvinnor och män.

159

2008/09:RFR9 9 UPPFÖLJNINGSGRUPPENS IAKTTAGELSER OCH BEDÖMNINGAR

•Enligt uppföljningsgruppens mening är det nödvändigt att öka sysselsätt- ningen på anstalterna. Vidare bör Kriminalvården vidta åtgärder som möj- liggör en redovisning av hur den faktiska sysselsättningen bland de intagna utvecklas över tid.

•Den sysselsättning som erbjuds de intagna kvinnorna måste ha ett innehåll som främjar möjligheterna till arbete och annan sysselsättning efter avslu- tad verkställighet.

•Enligt uppföljningsgruppens mening är det angeläget med ökade insatser för att fler intagna kvinnor ska kunna delta i arbetsmarknadsutbildningar för att öka förutsättningarna till arbete och egen försörjning efter avslutad verkställighet. Uppföljningsgruppen vill också peka på att utvecklingen av lärcentrum på anstalterna är värdefullt för att kunna erbjuda intagna ut- bildning av hög kvalitet samtidigt som aspekter kring god säkerhet beak- tas.

9.7 Behandlingsprogram och återfall

Kriminalvården genomför sedan några år en stor satsning på behandling genom programverksamhet för de intagna. Huvuddelen av programmen är framtagna i andra länder. Programmen kan vara inriktade på att öka motiva- tionen hos de intagna eller avse behandling mot allmän kriminalitet, våld, missbruk eller sexualbrott.

Sedan 2006 bedrivs ett program som är särskilt framtaget för intagna kvin- nor. Programmet har fått namnet Vinn och är fortfarande under utveckling. Vinn är det första program som används inom Kriminalvården som är speci- ellt anpassat för att möta de intagna kvinnornas behov. I övrigt är den pro- gramverksamhet som erbjuds, med vissa justeringar, densamma som för intagna män. Vinn ingår inte i den grupp av behandlingsprogram inom Kri- minalvården som är ackrediterade, men ett arbete har inletts för att program- met ska kunna prövas för ackreditering. Enligt de intervjuer som har genom- förts med personal på anstalterna har de hittills mycket goda erfarenheter av att arbeta med Vinn, och det verkar även vara uppskattat av de kvinnor som genomgått programmet.

Kvinnornas andel av dem som fullföljde ett behandlingsprogram ökade av- sevärt från 2005 till 2007. Många av de program som erbjuds är inte särskilt inriktade på kvinnor eller män, utan ska enligt intentionerna kunna användas av båda könen.

De intagna kvinnorna utgör som tidigare konstaterats en liten grupp, och detta är något som i viss mån resulterat i begränsade möjligheter till att genomföra statistiskt säkerställda återfallsstudier för kvinnor som genomgått behandlingsprogram. Hittills har de återfallsstudier som Kriminalvården och Brå gjort inte varit könsuppdelade. Särskilda körningar av könsuppdelade återfallsresultat från programmen Våga välja och Cognitive Skills indikerar dock att det eventuellt kan finnas skillnader i återfall mellan kvinnor och män

160

9 UPPFÖLJNINGSGRUPPENS IAKTTAGELSER OCH BEDÖMNINGAR 2008/09:RFR9

som genomgått dessa program. Då antalet kvinnor är litet går det dock inte att statistiskt säkerställa om det verkligen föreligger sådana skillnader. Det är samtidigt viktigt att fortsätta att genomföra återfallsstudier som kan åskådlig- göra om det finns några skillnader mellan kvinnor och män som genomgår olika behandlingsprogram. Att det är en allt större andel av de intagna kvin- norna som påbörjar och fullföljer ett behandlingsprogram torde underlätta de fortsatta återfallsuppföljningarna och öka möjligheterna till att de kan göras könsuppdelat.

I utvärderingen av Kriminalvårdens narkotikasatsning och dess effekter på missbrukarnas återfall i brott konstaterar Brå att det är signifikanta skillnader i återfall mätt i ny lagföring mellan behandlingsgruppen och kontrollgruppen. Med en uppföljningstid om tolv månader återfaller 50 % av personerna i behandlingsgruppen i ny lagföring jämfört med 58 % av kontrollgruppen. Enligt Brå avser skillnaderna i återfall däremot endast manliga intagna, då kvinnorna i behandlingsgruppen återfaller i lika stor utsträckning som de i kontrollgruppen. Möjliga orsaker till detta skulle enligt Brå kunna vara att kvinnliga narkotikamissbrukare har en svårare social situation totalt sett och att insatserna på behandlingsavdelningarna i större utsträckning än för män- nen är otillräckliga när det gäller att påverka deras möjligheter att klara sig efter frigivningen. En annan möjlig orsak är att kvinnorna i kontrollgruppen i större utsträckning än männen i kontrollgruppen fick ta del av liknande insat- ser som kvinnorna i behandlingsgruppen.

•Uppföljningsgruppen ser positivt på att Kriminalvården lagt ett ökat fokus på att utveckla och anpassa behandlingsprogrammen till de intagna kvin- nornas behov. Väl anpassade behandlingsprogram som en del i rehabiliter- ingen är en förutsättning för att minska andelen återfall i brott. Vidare är de återfallsstudier som Kriminalvården genomför viktiga för att åstad- komma en kvalitetssäkring av programverksamheten. Dessa måste genom- föras så att det av resultaten även framgår om det finns skillnader i återfall mellan kvinnor och män som genomgår respektive program. Detta för att, i likhet med vad som gäller för intagna män, säkra att de program som er- bjuds är utformade för att möta de intagna kvinnornas behov.

9.8 Självförvaltning

Justitieutskottet har tidigare uttalat att det ser mycket positivt på det arbete som bedrivs inom kriminalvården för att öka inslagen av självförvaltning på anstalterna. Utskottet har vid ett flertal tillfällen även betonat vikten av att fler platser med självförvaltning inrättas.

Av uppföljningen framgår att självförvaltning under den senaste tioårspe- rioden har kommit att införas på alltfler anstalter. Vad som kan ingå i själv- förvaltningen har bl.a. att göra med vilken säkerhetsklass en anstalt eller avdelning tillhör. Uppföljningen visar samtidigt att införandet av självförvalt- ning har fått ett brett genomslag inom kriminalvården, även om innehåll och

161

2008/09:RFR9 9 UPPFÖLJNINGSGRUPPENS IAKTTAGELSER OCH BEDÖMNINGAR

utformning skiljer sig åt mellan olika anstalter. Under uppföljningen har den bild som framtonat kring självförvaltningen varit positiv, och hittills verkar det allmänt sett som om både personal och intagna har goda erfarenheter av självförvaltning. Den fortsatta utbyggnaden av självförvaltningen på anstalter påverkas samtidigt av att det bl.a. finns lokalmässiga och organisatoriska skillnader mellan olika anstalter som kan försvåra införandet fullt ut. Vid en jämförelse mellan anstalterna för kvinnor och män verkar självförvaltningen hittills ha fått en större spridning på anstaltsplatserna för kvinnor. Samtidigt kan det noteras att de erfarenheter som personalen inom Kriminalvården har beskrivit är att det kan vara betydligt svårare för de intagna kvinnorna jämfört med männen att delta i självförvaltningen.

•Enligt uppföljningsgruppens bedömning är de framsteg som skett kring självförvaltningen ett värdefullt tillskott inom kriminalvården. Det är enligt uppföljningsgruppen betydelsefullt att denna utveckling kan fortgå.

9.9 Säkerhet på anstalt

Under 2008 har ett antal regelförändringar genomförts, bl.a. avseende möjlig- heten att använda telefon och intagnas möjligheter att förfoga över personliga tillhörigheter. För att minska risken för oroligheter i samband med de nya reglerna har Kriminalvården genomfört förändringarna stegvis. Uppföljning- en visar att förhållandena skiljer sig åt mellan kvinno- och mansanstalterna när det gäller t.ex. våld och hot mot medintagna och personal, upplopp, gäng- bildningar samt rymningar. Klimatet på kvinnoanstalterna beskrivs rent all- mänt som lugnare av Kriminalvården. Uppföljningen visar samtidigt att det hittills inte har gjorts någon åtskillnad i hur de nya reglerna, som har tillkom- mit för att främja en ökad säkerhet inom och utanför anstalterna, fått sin till- lämpning på kvinno- respektive mansanstalterna.

Redan i samband med den uppföljning av 1998 års riktlinjer för anstaltsin- tagna kvinnor som Kriminalvården genomförde år 2000 beskrivs skillnader mellan intagna kvinnor och män vad gäller företeelser som skapar säkerhets- problem på anstalterna. Utredningen pekade på det oacceptabla i att de åtgär- der och restriktioner som vidtagits på grund av händelser som utförts av män på anstalt även drabbade de intagna kvinnorna.

De mer strikta säkerhetsbedömningar som sker i samband med prövning och beslut om utslussningsåtgärder och effekterna av detta har uppmärksam- mats av Brå.

•Det arbete som Kriminalvården har utfört för att öka säkerheten är enligt uppföljningsgruppens mening viktigt. Samtidigt är det angeläget att insat- serna för ökad säkerhet följs upp och kontinuerligt utvärderas. Insatserna måste också alltid ställas i relation till de inskränkningar som de medför för de intagna kvinnorna som grupp och på individnivå. Säkerhetsbeting- ande åtgärder får aldrig blir större än vad som är nödvändigt på respektive anstalt eller avdelning, och heller inte för den enskilde.

162

9 UPPFÖLJNINGSGRUPPENS IAKTTAGELSER OCH BEDÖMNINGAR 2008/09:RFR9

Avskildhetsplacering

I lagen om kriminalvård i anstalt anges de grunder som finns för att placera en intagen i avskildhetsplacering. I lagen anges vidare att beslut om avskildhets- placering ska omprövas så ofta det finns anledning till det, dock minst var tionde dag. I reglerna finns dock inte några specifika begränsningar som reglerar hur lång tid en person får vara placerad i avskildhet. Under uppfölj- ningen har det visat sig att det inte varit möjligt att ta fram uppgifter som över tid belyser användning och omfattning av den här typen av placeringar.

•Enligt uppföljningsgruppens mening borde utvecklingen av avskildhets- placeringar i kvinno- och mansanstalter kunna följas över tid.

9.10 Intagnas föräldraskap

Barn till intagna kvinnor

Uppföljningen visar tydligt att det under senare år har skett en utveckling inom kriminalvården och att flera insatser har vidtagits för att bättre beakta barnperspektivet. Detta ökade fokus på barnets bästa har bl.a. inneburit att de flesta anstalter i dag har barnanpassade besöksrum och besökslägenheter. Barnanpassade besöksutrymmen finns i dag på samtliga kvinnoanstalter.

En ytterligare insats är införandet av s.k. barnombud på anstalterna som har till särskild uppgift att beakta och värna barnperspektivet. Inrättandet av barnombud är relativt nytt och har utvecklats i varierad utsträckning. Barn- ombuden utses bland den ordinarie anstaltspersonalen, vilket i vissa fall inne- bär att det inte finns något särskilt tidsutrymme avsatt för att utföra denna uppgift i förhållande till andra ordinarie arbetsuppgifter.

Kriminalvården erbjuder även föräldrautbildning för både kvinnliga och manliga intagna. Under uppföljningen har det emellertid framkommit uppgif- ter som visar på skillnader mellan hur de båda grupperna tar till sig informa- tionen. Kvinnorna uppges generellt sett ha svårare än männen att erkänna sina bristande kunskaper på området, vilket uppges vara en av orsakerna till att det är svårare att hålla föräldrautbildning för kvinnor än för män.

Även om det stegvis har genomförts flera förbättringar för att bättre tillgo- dose barnperspektivet inom kriminalvården, återstår det enligt gruppens be- dömning fortfarande områden där ytterligare insatser behöver vidtas. En fråga som återkommande har tagits upp under uppföljningen av både intagna och personal inom Kriminalvården rör möjligheterna till telefonkontakt mellan barn och intagna föräldrar, något som har blivit svårare genom en ökad säker- het. De mer restriktiva regler som nu införts tillämpas inte mindre restriktivt när det gäller intagna och deras barn. Det är viktigt att komma ihåg att Krimi- nalvården som en av sina viktigaste uppgifter har att upprätthålla en hög grad av säkerhet inom anstalterna. Samtidigt vill uppföljningsgruppen framhålla vikten av att så långt möjligt minska de hinder som finns för att barn till in- tagna ska kunna upprätthålla kontakten med en förälder.

163

2008/09:RFR9 9 UPPFÖLJNINGSGRUPPENS IAKTTAGELSER OCH BEDÖMNINGAR

•Uppföljningsgruppen vill framhålla vikten av att barn till intagna ges möj- lighet att hålla kontakten med sin förälder. Därför anser uppföljningsgrup- pen det särskilt angeläget att följa upp att barnperspektivet alltid beaktas när säkerheten skärps. Skulle det visa sig vara svårt att upprätthålla barn- perspektivet bör en högre grad av differentiering mellan anstalter eller av- delningar övervägas.

•Enligt uppföljningsgruppens bedömning bör de nyinrättade barnombuden kunna utgöra en fortsatt viktig resurs i Kriminalvårdens arbete med ökat fokus på barnperspektivet. Det är därför av stor vikt att barnombudens uppdrag lyfts fram och ges tillräckligt utrymme i förhållande till deras öv- riga ordinarie uppgifter på respektive anstalt.

Särskilt om barn som bor med sin mamma i anstalt

I uppföljningen har framkommit att totalt sex spädbarn under 2007 under längre eller kortare tid bodde med sin mamma i anstalt. I genomsnitt bodde barnen sju månader i anstalt tillsammans med sin mamma. Under 2008 har en filial till anstalten Ystad öppnats som erbjuder öppna platser för intagna kvin- nor. Vid tillkomsten av denna anstaltsfilial har bl.a. barnperspektivet beaktats, vilket innebär att den nya anstalten är bättre anpassad för kvinnor som vistas i anstalt med sitt barn. Under uppföljningen har bl.a. Barnombudsmannen uppmärksammat att det finns ett behov av bättre anpassningar av anstalterna för kvinnor som bor med barn.

•Enligt uppföljningsgruppens bedömning är det positivt att man vid det senaste tillskottet av anstaltsplatser för kvinnor har beaktat behovet av att åstadkomma en god miljö för de barn som bor med sin mamma i anstalt under längre tid. Det är enligt gruppens mening samtidigt viktigt att frågan uppmärksammas även fortsättningsvis.

9.11 Samverkan med frivilligorganisationerna

Uppföljningen visar att frivilligorganisationerna och de olika insatser och verksamheter som dessa tillför utgör värdefulla tillskott under verkställighe- ten för intagna kvinnor och män. Under uppföljningen har framkommit att det är mer vanligt att intagna kvinnor jämfört med män har ett svagt socialt nät- verk utanför anstalten och att många av kvinnorna sällan eller aldrig får besök under verkställigheten.

•Enligt uppföljningsgruppens bedömning är det viktigt att Kriminalvården i alla delar värnar om och tillvaratar den värdefulla resurs som frivilligorga- nisationerna utgör. Den kompetens och det engagemang som finns inom frivilligorganisationerna bör kunna ses som en viktig tillgång redan tidigt under planeringen av verkställigheter.

164

9 UPPFÖLJNINGSGRUPPENS IAKTTAGELSER OCH BEDÖMNINGAR 2008/09:RFR9

9.12 Hälsa och vård

Under uppföljningen har det framkommit att de ASI-utredningar som Krimi- nalvården har genomfört under den senaste femårsperioden visar att den psykiska hälsan är ett problem för många intagna. Förekomsten av psykiska problem är än större bland de intagna kvinnorna. Under uppföljningen har även anstaltspersonal uppgivit att de kan se indikationer som tyder på att det psykiska hälsoläget bland de intagna kvinnorna har försämrats under senare år. Uppföljningen har vidare visat att det är vanligt bland intagna kvinnor att de tidigare i livet har upplevt fysiska, psykiska och/eller sexuella övergrepp.

Under uppföljningen har det inte varit möjligt att ta fram uppgifter om hur tillgången till psykiatriska vårdresurser ser ut i förhållande till de intagna kvinnornas behov. En viktig förstärkning för de intagna kvinnorna har dock varit de ökade insatser i behandlingsprogram som i vissa delar kan ses som ett tillskott i terapiresurserna. Det är dock oklart om dessa resurser är tillräckliga eller om det i vissa delar kvarstår behov som måste mötas på annat sätt och med andra insatser för de intagna kvinnorna.

•Enligt uppföljningsgruppens mening visar de uppföljningar som gjorts att den psykiska och fysiska hälsan är dålig bland många av de intagna kvin- norna. Detta innebär att höga krav måste ställas på att tillgången till ade- kvat hälso- och sjukvård säkras så att de olika vårdbehov som kvinnor har kan tillgodoses.

9.13 Utslussning

Genom den utslussningsreform som genomförts fr.o.m. den 1 januari 2007 finns nu fyra olika utslussningsåtgärder: frigång, vårdvistelse, halvvägshus och utökad frigång. Då antalet kvinnor som skulle kunna vara aktuella för utslussning via halvvägshus är litet har åtgärden hittills endast erbjudits intag- na män. Enligt den utvärdering av 2007 års utslussningsreform som Brå ge- nomfört på uppdrag av regeringen, har antalet personer som påbörjat vårdvis- telse minskat mellan 2006 och 2007, något som innebär ett trendbrott jämfört med utvecklingen för perioden 2000–2006. Enligt resultaten var de intagna kvinnornas andel något högre i vårdvistelse jämfört med männen. Detta kan samtidigt ses i relation till forskning och andra undersökningar som pekar på att intagna kvinnor har fler problemfaktorer som bl.a. missbruk, avsaknad av sociala nätverk, boende och dålig ekonomi samt att detta innebär att kvinnor- nas situation är sämre jämfört med männens. Detta är något som i viss mån även kan återspegla sig i ett större behov bland de intagna kvinnorna att få utslussning genom vårdvistelse.

När det gäller utökad frigång har antalet som beviljats detta ökat under 2007 jämfört med 2006. Brå har dock samtidigt konstaterat att den antalsmäs- siga ökning som har skett inte står i paritet med den utvidgning av målgrup- pen som reformen skulle innefatta. När det gäller påbörjad frigång visar de

165

2008/09:RFR9 9 UPPFÖLJNINGSGRUPPENS IAKTTAGELSER OCH BEDÖMNINGAR

uppgifter som Kriminalvården har sammanställt att en kraftig minskning har skett mellan 2006 och 2007 och att minskningen har varit större för kvinnorna jämfört med männen. Under 2006 påbörjade 21 kvinnor och 430 män frigång, vilket kan jämföras med 2007 då 7 kvinnor och 262 män påbörjade frigång. Enligt Kriminalvården beror dessa minskningar på mer strikta bedömningar avseende risk för misskötsamhet samt att den intagna inte längre själv ansöker om frigång utan att det numera är Kriminalvården som utreder och efter en samlad bedömning tar ställning. Som nämnts ovan avser utslussning i halv- vägshus endast män. Under 2007 kan omfattningen av den utslussning som skedde via halvvägshus karakteriseras som blygsam med totalt 24 män som beviljades vistelse i halvvägshus. Totalt sett finns en kapacitet om 34 platser på de tre halvvägshusen i Göteborg, Malmö och Stockholm. Intresset för utslussning via halvvägshus har dock efter hand kommit att öka.

En fråga som under uppföljningen återkommande har tagits upp som ett problem av Kriminalvårdens personal är att det kan vara svårt att samverka med vissa kommuners socialtjänster kring gemensam planering av utslussning för de intagna. Det bör samtidigt poängteras att det enligt anstalternas perso- nal inte uppstår samverkansproblem med alla socialtjänster, utan att detta avser endast vissa kommuner. Under uppföljningen har det framkommit att ansträngda kommunala budgetar kan vara en orsak till de problem som ibland uppstår i samverkan kring utslussning.

Kriminalvården, Arbetsförmedlingen och socialtjänsten samarbetar inom verksamheten Moa/Kvinnokrami. Verksamheten bedrivs i Stockholm och Malmö (november 2008). Moa/Kvinnokrami vänder sig till utsatta kvinnor som behöver hjälp att komma in på arbetsmarknaden, t.ex. efter att ha avtjä- nat verkställighet i anstalt. Under 2007 skrevs totalt 29 kvinnor ut till arbete eller utbildning efter deltagande i Moa/Kvinnokrami.

•Enligt uppföljningsgruppens mening är det angeläget att intentionerna kring 2007 års utslussningsreform uppfylls. Med utgångspunkt från att det var en högre andel av de intagna kvinnorna som frigavs utan utslussnings- åtgärd under 2007 jämfört med männen vill uppföljningsgruppen särskilt uppmärksamma orsakerna till nuvarande skillnader. För att öka andelen kvinnor som får utslussning måste åtgärder vidtas. I det sammanhanget vill uppföljningsgruppen framhålla att placering i halvvägshus också ska kun- na erbjudas kvinnor som utslussningsalternativ.

•Då många intagna kvinnor har ett långt gånget missbruk i kombination med att de dömts till relativt korta straff betonar uppföljningsgruppen vik- ten av att Kriminalvården samarbetar med andra berörda myndigheter för att behandlingsåtgärder ska kunna fortgå även efter avslutad verkställighet.

•Enligt uppföljningsgruppens mening är det viktigt att Kriminalvården tillvaratar och ytterligare stimulerar möjligheterna att samverka med andra myndigheter och aktörer inom verksamheter som bl.a. Moa/Kvinnokrami.

166

9 UPPFÖLJNINGSGRUPPENS IAKTTAGELSER OCH BEDÖMNINGAR 2008/09:RFR9

9.14 Kvalitet på uppgifter om kriminalvård

Kriminalvården har i samband med att uppföljningsgruppen inledde sin upp- följning redovisat att det pågår ett långsiktigt utvecklingsarbete kring Krimi- nalvårdens klientadministrativa system och att det ännu inte finns något sam- lat system för klientdata. En av de svårigheter som uppföljningsgruppen har erfarit är att det för en specifik fråga kan redovisas olika uppgifter beroende på vilket system som underlaget hämtas från. Det har även förekommit att uppgifter som finns redovisade i Kriminalvårdens årsredovisning skiljer sig från uppgifter som har redovisats i särskild ordning till uppföljningsgruppen. Under arbetet med att ta fram underlag för uppföljningen har det även på flera områden visat sig vara svårt, eller ibland omöjligt, att ta fram uppgifter förde- lat på kön. I Kriminalvårdens regleringsbrev för 2009 har regeringen infört ett nytt återrapporteringskrav enligt vilket Kriminalvården ska redovisa vilket arbete som bedrivs för att säkerställa en hög kvalitet avseende den statistik som görs tillgänglig och att det av redovisningen ska framgå vilka åtgärder som vidtagits eller planeras.

•Enligt uppföljningsgruppens mening är det viktigt att det finns ett tillförlit- ligt system för att ta fram uppgifter om kriminalvården, bl.a. som underlag inför statsmakternas ställningstaganden i kriminalvårdsfrågor. Gruppen vill därför peka på vikten av att de problem som har uppmärksammats kring möjligheterna att kunna inhämta korrekta och entydiga uppgifter åtgärdas. Vidare bör de problem som noterats kring uppgiftskvalitet m.m. även bli föremål för en framtida fördjupad granskning.

9.15 Rapportering till riksdagen

•Enligt uppföljningsgruppens bedömning är det viktigt att de frågor som uppföljningsgruppen lyfter fram uppmärksammas även fortsättningsvis. Enligt gruppens bedömning vore det värdefullt om regeringen i lämpligt sammanhang återkommer till riksdagen med en återrapportering av resul- tatet av det fortsatta utvecklingsarbetet med att anpassa kriminalvården ef- ter intagna kvinnors behov.

167

2008/09:RFR9

Referenser

Barnombudsmannen (2004) Straffa inte barnet. En studie av barnperspektivet inom kriminalvården. Rapport 2004:1.

Bet. 1997/98:JuU1 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet.

Bet. 2000/01:KU23 Riksdagen inför 2000-talet.

Bet. 2001/02:SoU15 Nationell narkotikahandlingsplan.

Bet. 2004/05:JuU1 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet.

Bet. 2005/06:JuSoU1 Svensk narkotikapolitik.

Bet. 2005/06:JuU1 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet.

Bet. 2005/06:JuU33 En modernare kriminalvårdslag.

Bet. 2005/06:KU21 Riksdagen i en ny tid.

Bet. 2006/07:JuU1 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet.

Bet. 2006/07:JuU7 Kriminalvårdsfrågor.

Bet. 2007/08:JuU1 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet.

Bet. 2007/08:JuU6 Några ändringar i kriminalvårdslagstiftningen.

Bet. 2008/09:JuU1 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet.

Bjerke Heie, Maud & Paulsson, Lina (2004) Upplevelser av vistelsen på anstalt – En enkätundersökning bland kvinnor på motivations- och be- handlingsplatser. Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet.

Brottsförebyggande rådet (2002) Att lära ut ett nytt sätt att tänka. Utvärde- ring av Cognitive Skills-programmet i kriminalvården 1995–2000. Rap- port 2002:11.

Brottsförebyggande rådet (2005a) Kriminalvårdens särskilda narkotikasats- ning – En utvärdering av arbetet under åren 2002–2004. Rapport 2005:3.

Brottsförebyggande rådet (2005b) Intagna om missbruksvården i anstalt – Kriminalvårdens särskilda narkotikasatsning sett från klientens perspektiv.

Brottsförebyggande rådet (2006a) Kriminalstatistik 2005.

Brottsförebyggande rådet (2006b) Tidskrift special Apropå 3/06.

Brottsförebyggande rådet (2007) Den fortsatta narkotikasatsningen i krimi- nalvården – Anstaltschefernas bild och de intagnas upplevelser. Rapport 2007:25.

Brottsförebyggande rådet (2008a) Kriminalstatistik 2007.

168

REFERENSER 2008/09:RFR9

Brottsförebyggande rådet (2008b) Behandling av narkotikamissbrukare i fängelse. En effektstudie. Rapport 2008:18.

Brottsförebyggande rådet (2008c) 2007 års reform för bättre utslussning i Kriminalvården. Vilka blev effekterna under det första året? Rapport 2008:19.

Claesson, Silwa & Dahlgren, Hans (2002) Att studera i fängelse. Krimi- nalvårdsstyrelsen, Förlaget.

Easteal, Patricia (2001) Women in Australian Prisons: The Cycle of Abuse and Dysfunctional Environments. The Prison Journal 2001; 81; 87. Aus- tralian National University.

Fazel, Seena, m.fl. (2008) Sexual Offending in Women and Psychiatric Dis- order: A National Case-Control Study. Springer Science + Business Me- dia, LLC 2008.

Framställning till riksdagen 2005/06:RS3 Riksdagen i en ny tid.

Förordning (1974:248) om kriminalvård i anstalt.

Förordning (2002:954) om statsbidrag till vissa organisationer inom kriminal- vårdens område.

Förordning (2007:1172) med instruktion för Kriminalvården.

Förslag till riksdagen 2000/01:RS1 Riksdagen inför 2000-talet.

Gustavsson, Jan & Isaksson, Christer (2001) Kriminella gängbildningar. Undersökning om gängbildningar vid landets anstalter 2001. Kriminal- vårdsstyrelsen, Förlaget.

Gruvberget. Broschyr (2008).

Hedin, Ulla-Carin (2000) Fångarnas föräldraskap – en utvärdering av för- äldrautbildningar inom kriminalvården. Kriminalvårdsstyrelsen, Förlaget.

Justitieombudsmannen (2008) Justitieombudsmännens ämbetsberättelse.

Justitieutskottet (2008) Uppföljning av Kriminalvårdens behandlingsprogram för män som dömts för våld i nära relationer. Rapporter från riksdagen 2007/08:RFR9.

Kling, Boo & Gustavsson, Jan (2004) Fångarna, fängelset och samhället – En jämförelse mellan 1992 och 2002 samt en diskussion om kriminalvår- dens framtida inriktning. Kriminalvårdsstyrelsen, Förlaget.

Kommittédirektiv En ny kriminalvårdslag 2002:90.

Kommittédirektiv Ett effektivt resursutnyttjande inom Kriminalvården 2008:19.

Konradsson, Per (2004) Inlärningshistoria och Cognitive Skills-behandling för kvinnliga fängelseintagna. Psykologiska institutionen, Stockholms universitet.

169

2008/09:RFR9 REFERENSER

Kordon, Suzanne & Wetterqvist, Anna (2006) Gärningsmannen är en kvinna: en bok om kvinnlig brottslighet. Bokförlaget DN.

Kriminalomsorgen (2007) Evalueringsrapport – Vinn – Samtalegruppe for kvinner. Småskrift nr 1/2007.

Kriminalomsorgen (2007) Nordisk statistikk for kriminalomsorgen i Dan- mark, Finland, Island, Norge og Sverige 2001–2005. Rapport 1/2007.

Kriminalvården, Informationsblad om klosterverksamhet för långtidsdömda kvinnor.

Kriminalvården (2008a) Årsredovisning 2007.

Kriminalvården (2008b) Kriminalvårdens årsbok 2007.

Kriminalvården (2008c) Läkemedelsstatistik 2007.

Kriminalvården (2008d) Kriminalvårdens redovisning om återfall – uppfölj- ning t.o.m. 2006.

Kriminalvården (2008e) Öppna platser Region Nord. Redovisning av uppdrag.

Kriminalvården (2008f) Kriminalvårdens särskilda narkotikasatsning 2002–2007.

Kriminalvården (2007a) Kriminalvårdens redovisning om drogsituationen.

Kriminalvården (2007b) Årsredovisning 2006.

Kriminalvården (2007c) Kartläggning av intagnas utbildningsbakgrund – studiebehov. Rapport 24.

Kriminalvården (2007d) Ungdomar i kriminalvården – omfattning och insatser.

Kriminalvården (2007e) Svar direkt om svensk kriminalvård.

Kriminalvården (2006a) Kriminalvård och statistik, KOS 2005.

Kriminalvården (2006b) Årsredovisning 2005.

Kriminalvården (2006c) Riktlinjer för självförvaltning. Kriminalvårdens riktlinjer 2006:3.

Kriminalvården (2006d) Riktlinjer för samarbete med ideella sektorn. Krimi- nalvårdens riktlinjer 2006:2.

Kriminalvården (2000a) Kvinnor i anstalt – Uppföljning och vidareutveckling av ”riktlinjer för fängelsedömda kvinnor”.

Kriminalvården (2000b) Förälder i fängelse. Klientutbildning – Stöd i föräld- raskapet.

Kriminalvårdens författningssamling 2008:3.

Kriminalvårdens författningssamling 2008:12.

Kriminalvårdens författningssamling 2006:20.

170

REFERENSER 2008/09:RFR9

Kriminalvårdsstyrelsen (2005) Kriminalvårdens redovisning om återfall.

Kriminalvårdsstyrelsen (2004) Kriminalvård och statistik, KOS 2003.

Kriminalvårdsstyrelsen (1998) Fängelsedömda Kvinnor – riktlinjer.

Kriminalvårdsstyrelsen & Socialstyrelsen (1998) Barn med frihetsberövade föräldrar.

Kriminalvårdsstyrelsen (1971) Kriminalvårdens officiella statistik 1970.

Kriminalvårdsstyrelsen (1976) Kriminalvårdens officiella statistik 1975.

Kriminalvårdsstyrelsen (1981) Kriminalvårdens officiella statistik 1980.

Kriminalvårdsstyrelsen (1986) Kriminalvårdens officiella statistik 1985.

Kriminalvårdsstyrelsen (1991) Kriminalvårdens officiella statistik 1990.

Kriminalvårdsstyrelsen (1996) Kriminalvårdens officiella statistik 1995.

Lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

Lindberg, Odd (2005) Kvinnorna på Hinseberg, en studie av kvinnors villkor i fängelse. Kriminalvårdsstyrelsen, Förlaget.

Murray, Joseph and Farrington, P. David (2005) Parental imprisonment: effects on boys’ antisocial behaviour and delinquency through the life-course.

Nilsson, Anders och Tham, Henrik (1999) Fångars levnadsförhållanden – resultat av en levnadsnivåundersökning. Kriminalvården.

Nilsson, Anders (2002) Fånge i marginalen – uppväxtvillkor, levnadsförhål- landen och återfall i brott bland fångar. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.

Nilsson, Anders (2000) Gå direkt i fängelset utan att passera ”gå” – väl- färdsproblem bland fångar. Särtryck ur Nordisk Tidsskrift for Kriminal- videnskab 87. Årgång Nr 4, 2000, s. 289–301.

Nordqvist, Stefan (2005) Uppföljning 2000–2002 ADAD. Sis följer upp och utvecklar 2/05.

Prop. 1997/98:1 Budgetpropositionen för 1998.

Prop. 2001/02:91 Nationell narkotikahandlingsplan.

Prop. 2005/06:123 En modernare kriminalvårdslag.

Prop. 2006/07:9 Några följdändringar med anledning av ny kriminal- vårdslagstiftning.

Prop. 2006/07:127 Några ändringar i kriminalvårdslagstiftningen.

Prop. 2007/08:1 Budgetpropositionen för 2008 Utgiftsområde 4 Rättsväsende.

Prop. 2008/09:1 Budgetpropositionen för 2009 Utgiftsområde 4 Rättsväsende.

171

2008/09:RFR9 REFERENSER

Regeringsbeslut I:23 2007-05-24. Uppdrag till Brottsförebyggande rådet att utvärdera den nya kriminalvårdslagstiftningen.

Regeringsbeslut I:34 2007-12-19. Regleringsbrev för budgetåret 2008 avse- ende Kriminalvården.

Regeringsbeslut I:28 2008-12-19. Regleringsbrev för budgetåret 2009 avse- ende Kriminalvården.

Regeringskansliet, Justitiedepartementet: Principles for the Treatment of Women Sentenced to Imprisonment – A National Report from Sweden.

A/conf.187/G/Sweden/2, 13/3/2000.

Riksrevisionen (2004) Återfall i brott eller anpassning i samhället – uppfölj- ning av kriminalvårdens klienter. RiR 2004:5.

Roxell, Lena (2002). Nätverksanalys av fängelsegäng – en pilotstudie. Krimi- nalvårdsstyrelsen. Förlaget.

Runtikrim, nr 4 september 2008.

Rydén-Lodi, Birgitta, Stattin, Håkan & af Klinteberg, Britt (2005). Återfalls- förbrytare – vilka var de? Kriminalvårdsstyrelsen, Förlaget.

Skriftlig fråga 2007/08:1345. Svar på skriftlig fråga 2007/08:1345.

Skriftlig fråga 2007/08:1346. Svar på skriftlig fråga 2007/08:1346.

Skriftlig fråga 2007/08:1347. Svar på skriftlig fråga 2007/08:1347.

Skriftlig fråga 2008/09:145. Svar på skriftlig fråga 2008/09:145.

SOU 2005:6 Säkert inlåst?

SOU 2005:54 Framtidens kriminalvård.

SOU 2008:71 Uppföljning av kriminalvårdens effektiviseringsarbete.

Statens institutionsstyrelse (2006) Statistik år 2006. Dnr: 13-858-07

Statskontoret (2003) Effektivitetsgranskning av kriminalvården. 2003:20.

Swahnberg, Katarina & Wijma, Barbro (2007) Kroppen – en möjlighet. Ett projekt bland kvinnliga klienter på anstalten Fä-ringsö. Kriminalvården, Förlaget.

www.kriminalvarden.se

Yourstone, Jenny (2003). Kvinnor som dödar. En jämförelse av psykosociala bakgrundsfaktorer hos kvinnliga och manliga förövare av dödligt våld i Sve- rige under 1995–2001. Psykologiska institutionen, Stockholms universitet.

172

2008/09:RFR9

Kontakter

Uppföljningsgruppens besök och möten

Kvinnoanstalten Färingsö, 2008-03-26.

Kriminellas revansch i samhället (Kris), 2008-04-09.

Kriminalvårdens kvinnliga nätverk, 2008-04-09.

Bryggan, 2008-04-16.

Riksrevisionen, 2008-10-16.

Heldagsbesök på anstalter

Anstalten Holmängen, 2008-04-01.

Anstalten Ljustadalen, 2008-04-07.

Anstalten Hällby, 2008-04-22.

Anstalten Hinseberg, 2008-04-25.

Anstalten Sagsjön, 2008-12-11.

Övriga kontakter och besök

Kriminalvården/anstalter och regioner

Anstalten Färingsö

Anstalten Gruvberget

Anstalten Kumla (klosterretreat)

Anstalten Ringsjön

Anstalten Ystad

Region Nord

Kriminalvården/huvudkontor

Klient- och säkerhetsenheten

Kriminalvårdens vetenskapliga råd

Placeringsenheten

Utvecklingsenheten

173

2008/09:RFR9 REFERENSER

Övriga myndigheter och intresseorganisationer

Barnens rätt i samhället (Bris)

Barnombudsmannen

Björka Halvvägshus

Brottsförebyggande rådet (Brå)

Bryggan Stockholm

Justitiedepartementet

Justitieombudsmannen (JO)

Krami/Moa

Kriminellas revansch i samhället (Kris) (Stockholm)

Livskraft i Stockholm/Mälardalen.

Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare (RFS)

Riksrevisionen

Röda Korset

Statens institutionsstyrelse (Sis)

Sveriges Kristna Råd

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)

Utbildningsdepartementet

Utredningen kriminalvårdens effektivitet (Ju 2008:02)

174

2008/09:RFR9

BILAGA 1

Kortfattade beskrivningar av kvinnoanstalterna

Följande sammanfattande beskrivningar är hämtade från Kriminalvårdens hemsida.

Hinseberg (Sluten och öppen anstalt för kvinnor)

Hinseberg ligger i Frövi cirka två mil nordost om Örebro. Sedan 1960 är Hinseberg med sina 113 platser Sveriges största kvinnoanstalt. Vid anstalten finns en riksmottagning dit alla kvinnor som har dömts till två års fängelse eller mer kommer för utredning inför slutlig placering. De flesta intagna på Hinseberg är långtidsdömda och kommer från hela Sverige. När det gäller de öppna platserna sitter också kvinnor från ett mer lokalt upptagningsområde.

På Hinseberg finns tre slutna enheter där den första enheten har normalav- delningar med 67 platser för bl.a. utvisade, deltagare i behandlingsprogram samt riksmottagning. Den andra enheten har 6 platser för psykiskt störda och den tredje har 18 platser med normal- och behandlingsavdelning. Vid Hinse- berg finns även den öppna delen Båtshagen som har 22 öppna platser varav 6 är utslussningsplatser. Hinseberg har 120 anställda, varav ungefär två tredje- delar är kvinnor och en tredjedel är män.

Arbete, utbildning och program för intagna vid Hinseberg

Arbete	– Textiltryckeri med utbildning, montering och förpackning
	Centralkök
	– Djur och miljö med ansvar för park- och djurskötsel samt viss
	service
	– Arbetsträning
Utbildning	– Lärcentrum med grundläggande och gymnasial vuxenutbildning
	– Datautbildning
	– Svenska för invandrare (sfi)
	– Universitetsstudier på distans
Behandling och	Ackrediterade:	– Aggression Replacement
program		Training (ART)
		Training (ART)
		– Beteende–Samtal–
		Förändring (BSF)
		– Cognative Skills
	Under utveckling:	– Tolvstegsprogram
		– Enhanced Thinking Skills
		(ETS)
	Övriga:	– Föräldrautbildning
		– Häpna

175

2008/09:RFR9

BILAGA 1 KORTFATTADE BESKRIVNINGAR AV KVINNOANSTALTERNA

På Båtshagen, som är den öppna delen av Hinseberg, tillämpas självförvalt- ning. Det innebär att de intagna själva ansvarar för att sköta planering, inköp och tillagning av mat samt ekonomisk planering och uppföljning. På anstalten finns bibliotek, kafeteria, kiosk samt en fritidshall som även inrymmer solari- er och bastu.

Som en del i arbetet mot narkotika genomförs regelbundna urinprov samt behandlingsprogram på motivations- och behandlingsavdelningarna.

Färingsö (Sluten och öppen anstalt för kvinnor)

Anstalten Färingsö ligger på Färingsö väster om Stockholm. Anstalten öpp- nade 1985 och har från 1989 enbart kvinnliga intagna. Tidigare var anstalten en del av den dåvarande öppna anstalten Svartsjö. Färingsö är en av Krimi- nalvårdens två behandlingsanstalter för intagna kvinnor med narkotikapro- blem. Verksamheten vid anstalten är särskilt inriktad på att stimulera de in- tagna till ett liv fritt från droger och kriminalitet. Anstalten är indelad i en utrednings- och två behandlingssektioner med 43 slutna platser (placerade i säkerhetsklass E) och 12 öppna platser (placerade i klass F). Färingsö har ett trettiotal anställda och har bl.a. gemensam administration med anstalten Svartsjö som ligger bredvid.

Samtliga intagna har narkotikaproblem och huvuddelen kommer från Stockholmsområdet. De intagna är dömda för olika brott och till olika straff- tid.

Arbete, utbildning och program för intagna vid Färingsö

Arbete	– Småindustri med montering och förpackning
	– Utelag
	– Tvätt- och förrådsarbete
Utbildning	– Studier på grundskole- och gymnasienivå
Behandling och pro-	Ackrediterade:	– Beteende-Samtal-Förändring (BSF)
gram		– One to One
		– One to One
		– Programme for Reducing Individual
		Substance misuse (Prism)
		– Våga välja
	Under utveck-	- Enhanced Thinking Skills (ETS)
	ling:	- Vinn (Program riktat till kvinnor)
		- Vinn (Program riktat till kvinnor)
	Övriga:	–

Vid hela anstalten tillämpas självförvaltning, vilket innebär att de intagna i stor utsträckning själva sköter dagliga sysslor som bl.a. matinköp, matlagning och städning. I anslutning till avdelningarna finns träningslokaler och innan- för staketet finns ett fritidsområde. Det finns även en idrottshall. Som en del i arbetet mot narkotika visiterar personalen dagligen celler och allmänna ut- rymmen.

176

KORTFATTADE BESKRIVNINGAR AV KVINNOANSTALTERNA BILAGA 1

2008/09:RFR9

Sagsjön (Sluten och öppen anstalt för kvinnor)

Sagsjön ligger i Lindome söder om Göteborg. Anstalten öppnade 1999 och är en ombyggnad av den tidigare Lindomeanstalten som byggdes 1969 och var öppen för både män och kvinnor. De intagna är kvinnor från västra Sverige som missbrukar narkotika, är dömda till minst två månaders fängelse, befin- ner sig i slutskedet av ett längre straff och är i behov av utslussning. Sagsjön har 38 platser och är en kombinerad sluten och öppen behandlingsanstalt för kvinnor. Anstalten har en sluten avdelning med 14 platser, en öppen avdel- ning med 18 platser samt en avdelning med 6 platser där boendet har stora likheter med ett halvvägshus och som i första hand är till för intagna med behov av social träning, frigång eller som är i slutskedet av ett längre straff. Anstalten är en av sju behandlingsanstalter och utgör ett s.k. miljöterapeutiskt samhälle där varje situation i vardagen används som behandlingsredskap. På Sagsjön arbetar drygt 30 personer, varav ca 20 är kvinnor och 10 är män.

Arbete, utbildning och program för intagna vid Sagsjön

Arbete	– Montering
	– Tvätt
	– Städning
	– Matlagning
	– Trädgårdsskötsel
	– Skapande verksamhet, t.ex. vävning, arbetsmarknadskurser
	och föreläsningar
Utbildning	– Grundläggande skolutbildning
Behandling och pro-	Ackrediterade:	– Beteende–Samtal–Förändring (BSF)
gram		– One to One
		– One to One
		– Våga välja
	Under utveckling:	– Prime for Life
		– Vinn
	Övriga:	– Skrivarkurs
		– Avslappning

– Qvinnor i förändring

– Föräldragrupp

Vid hela Sagsjön tillämpas självförvaltning, vilket innebär att de intagna sköter all matlagning, tvättning, städning och trädgårdsarbete. På anstalten finns möjligheter att träna, sy och väva. Gruppaktiviteter leds av olika frivilli- ga besöksgrupper, t.ex. NA, Johanneskyrkan och Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare (RFS). Den öppna avdelningen har tillgång till ett fritidsom- råde med bl.a. fotbollsplan och fiskemöjligheter. I arbetet mot narkotika genomförs urinprovskontroller, visitationer, program och motivationsarbete.

177

2008/09:RFR9

BILAGA 1 KORTFATTADE BESKRIVNINGAR AV KVINNOANSTALTERNA

Anstalten Ystad (Kvinnoavdelning)

Anstalten Ystad ligger i utkanten av Ystad. Den byggdes 1985 och hade då 42 platser. Därefter har två utbyggnader, 1994 och 2003, skett. Ystad är en sluten anstalt med totalt 99 platser, uppdelat på avdelningar för män respektive kvinnor. Avdelningen för kvinnor har 40 platser, varav 30 är normalplatser och 10 är för långtidsdömda. Vid anstalten finns 108 anställda, varav 56 kvinnor och 52 män.

Arbete, utbildning och program för intagna vid anstalten Ystad

Arbete	– Montering/förpackning
	– Småindustri
	– Trädgård
	– Keramik
Utbildning	– Vuxenutbildning
Behandling och	Ackrediterade:	– Beteende–Samtal–Förändring (BSF)
program		– Våga välja
		– Våga välja
	Under utveckling:	– Tolvstegsprogram
		– Enhanced Thinking Skills (ETS)
		– Programme for Reducing Individual
		Substance misuse (Prism)
	Övriga:	–

På kvinnoavdelningen tillämpas inte någon självförvaltning. (Däremot tilläm- pas självförvaltning på motivations- och behandlingsavdelningarna för män. I detta ingår att de intagna männen efter egen budget lagar mat.) Vid anstalten finns friskvårdsprogram, sporthall, motionslokal och fotbollsplan. I arbetet mot narkotika ingår visitationer och urinprovskontroller. På anstaltens be- handlingsavdelning deltar de intagna i behandling för att komma bort från drogmissbruk.

Anstaltsfilialen Ringsjön

Anstaltsfilialen Ringsjön är belägen i Skåne och närmsta ort är Stehag. Ring- sjön är en filial till anstalten Ystad och öppnade den 3 mars 2008.

Ringsjön är en öppen filial (säkerhetsklass F) med 14 platser fördelade på tre avdelningar. En avdelning är främst avsedd för de kvinnor som har syssel- sättning utanför filialen. Enligt Kriminalvården är Ringsjön med dess omnejd särskilt lämpad för kvinnor med barn. De intagna kommer företrädesvis från södra Sverige. Ringsjön tar emot kvinnor med varierande strafftider, alltifrån någon månad till slutskedet av en lång strafftid. På Ringsjön arbetar ca 15 personer och fördelningen mellan kvinnor och män är jämn.

178

KORTFATTADE BESKRIVNINGAR AV KVINNOANSTALTERNA BILAGA 1			2008/09:RFR9
Arbete, utbildning och program för intagna vid anstaltsfilialen Ringsjön
Arbete	– Ringsjön har inte klassisk arbetsdrift. I stället bygger sysselsätt-
	ningen på självhushåll, program, skola, individuella samtal, trädgård,
	friskvård och organiserad fritidssysselsättning m.m.
Utbildning	– Studier bedrivs vial lärcentrum
Behandling och	Ackrediterade:	– Beteende–Samtal–Förändring (BSF)
program		– One to One
		– One to One
	Under utveckling:	–
	Övriga:	–

Hela anstalten har självförvaltning där de intagna själva sköter dagliga sysslor som planering, inköp och tillagning av mat, städning och tvätt. Självhushåll- ningen är uppdelad så att två avdelningar med 9 intagna har ett hushåll och en avdelning med 5 intagna har ett hushåll. Vid anstalten finns friskvård, yoga och annan fritidssysselsättning som en del i den dagliga verksamheten. Alla former av droger och alkohol är förbjudna och personal genomför regelbundet visitationer och urinprov. Även visitationer med narkotikahund förekommer.

Ljustadalen (Öppen anstalt för kvinnor)

Ljustadalen ligger i Sundsbruk norr om Sundsvall. Anstalten öppnades 1982 och var från början enbart en anstalt för män. Därefter fanns både män och kvinnor intagna på anstalten. Från 1996 är Ljustadalen en öppen anstalt för enbart kvinnor och har en normalavdelning med 20 platser. De intagna kom- mer från hela landet och har begått olika typer av brott. Strafftiderna som avtjänas varierar mellan en månad och tre år. Anstalten har 16 anställda, varav två tredjedelar är kvinnor och en tredjedel är män.

Arbete, utbildning och program för intagna vid Ljustadalen

Arbete	– Paketering av förbandsmaterial
Utbildning	– Studier motsvarande grundvuxnivå
	– Datautbildning
	– Föräldrautbildning
Behandling	Ackrediterade:	–
och program	Övriga:	– Enskilda samtal med extern
	Övriga:	– Enskilda samtal med extern
		terapeut
		– Besök från föreningen Kris
		varje vecka
	Under utveckling:	–

Vid Ljustadalen tillämpas självförvaltning och de intagna sköter dagliga sysslor som bl.a. arbete i kök, tvätt, lokalvård samt utearbeten som trädgårds- arbete och snöröjning m.m. Vid anstalten finns en mindre frisksportslokal. I arbetet mot narkotika ingår täta urinprovskontroller på de intagna, och perso-

179

2008/09:RFR9

BILAGA 1 KORTFATTADE BESKRIVNINGAR AV KVINNOANSTALTERNA

nalen genomför dagliga visitationer av bostadsutrymmen och gemensamma utrymmen för att förhindra förekomst och missbruk av narkotika.

180

2008/09:RFR9

BILAGA 2

Mansanstalterna Hällby och Holmängen

De sammanfattande beskrivningarna av Hällby och Holmängen är hämtade från Kriminalvårdens hemsida.

Hällby (Sluten anstalt för män)

Hällby ligger i Kvicksund ca 13 km utanför Eskilstuna. Anstalten byggdes 1958 som en ungdomsanstalt. I mitten av 1970-talet blev Hällby en s.k. riksanstalt med upptagningsområde i hela landet. Anstalten byggdes ut med en bostadsavdelning 1994 och fick då ytterligare 32 platser.

Hällby är en sluten anstalt (säkerhetsklass C) med 107 platser. Anstaltens inriktning är att ta emot intagna med missbruk samt unga intagna. På Hällby finns en avdelning med 6 platser för unga med aggressionsproblematik, nor- malavdelning med 69 platser och behandlingsavdelning med 32 platser. På anstaltens motivations- och behandlingsavdelningar behandlas intagna som missbrukar droger. Vid anstalten finns totalt ca 90 anställda, varav 30 % är kvinnor.

De intagna är män och strafftiderna varierande.

Arbete, utbildning och program för intagna vid Hällby

Arbete	– Montering- och förpackning
	– Hantverk
	– Service
Utbildning	– Studier på grundskole- och gymnasienivå
Behandling och pro-	Ackrediterade:	– Aggression Replacement Training
gram		(ART)
		(ART)
		– Beteende-Samtal-Förändring (BSF)
		– Brotts-Brytet
		– One to One
		– Våga välja
	Under utveckling:	– Enhanced Thinking Skills (ETS)
		– Programme for Reducing Individual
		Substance misuse (Prism)
	Övriga:	– Mental träning
		– Föräldrautbildning

Vid anstalten har självförvaltning påbörjats i liten skala. Som en del i arbetet mot narkotika måste de intagna på anstalten regelbundet lämna urinprov för kontroll av drogfrihet, och på hela anstalten visiteras dagligen såväl de intag- na som deras celler och besökande i syfte att avslöja förekomst av narkotika. På anstalten finns en av Kriminalvårdens narkotikahundar och hundförare.

181

2008/09:RFR9 BILAGA 2 MANSANSTALTERNA HÄLLBY OCH HOLMÄNGEN

Holmängen (Öppen anstalt för män)

Holmängen ligger i Håkantorp ett par kilometer utanför Falköping. Holmäng- en är en filial till anstalten Tidaholm och öppnades i oktober 2004 med syftet att skapa bättre möjligheter till utslussning för intagna på i första hand anstal- ten Tidaholm.

Holmängen är en öppen anstalt med tre typer av platser.

-Öppna behandlingsplatser: Ungefär hälften av platserna på anstalten är vikta för narkotikamissbrukare.

-Platser för långtidsdömda: platser för intagna som studerar och är i slutet av ett långt straff.

-Frigångsplatser: platser för intagna som har frigång till arbete utanför an- stalten.

Totalt finns 34 öppna platser vid Holmängen. Det finns totalt ca 15 anställda vid anstalten.

De intagna är dels långtidsdömda som är i slutfasen av ett straff, dels nar- kotikamissbrukare som bedömts kunna vara på öppen anstalt.

Arbete, utbildning och program för intagna vid Holmängen

Arbete	– Det finns inga verkstäder eller liknande på Holmängen
	– De intagna har två dagar i veckan tillgång till ett hobbysnickeri
Utbildning	– Heltidsstudier i kärnämnen på alla nivåer samt datastudier och
	socialjuridik
	– Möjligheter till studier på högskolan
Behandling och	Ackrediterade:	–
program	Under utveckling:	–
	Under utveckling:	–
	Övriga:	Uppföljning och återkoppling för dem
		som redan tidigare gått Kriminalvårdens
		program för missbrukare samt Livlinan,
		ett frigivningsförberedande program

Självförvaltningen på Holmängen är långtgående. De intagna tar fullt ansvar för planering och inköp utifrån en fastslagen hushållsbudget. Holmängen ligger i en lantlig miljö med stora möjligheter till bl.a. djurhållning, skogs- vandringar, kulturbesök, idrottsaktiviteter m.m. Gudhemsgården har en egen gymnastikhall som är utrustad med friskvård. I anslutning till Holmängen finns också en damm som använts för fiskodling. Det finns ingen styrketrä- ningsutrustning på Holmängen. Aktivt arbete mot narkotika anges som en del av Holmängens profil. Det sker, förutom programverksamheten, med urin- prov efter individuell riskanalys.

Efter beslut inom Kriminalvården stängdes anstalten den 1 juni 2008.

182

2008/09:RFR9

BILAGA 3

Kriminalvårdens behandlingsprogram – översikter

Kriminalvården erbjuder flera olika behandlingsprogram för personer som tas in i anstalt. I det följande återges Kriminalvårdens kortfattade information om de olika behandlingsprogrammen.

ART (Aggression Replacement Training)

Behandlingsprogram för personer dömda för våldsbrott. Programmet har använts av Kriminalvården sedan 2000 och kommer ursprungligen från USA. Därifrån kommer också förkortningen ART.

Målgrupp	Personer med utåtagerande, aggressivt beteende dömda för vålds-
	brott, eller som själv upplever sig ha problem med sin aggressivitet.
Teori	Ett kognitivt beteendeterapeutiskt program med utgångspunkten att
	våldsbeteende i huvudsak är inlärt och går att förändra.
Metod	Gruppsessioner med träning, övningar, rollspel, hemuppgifter och
	motiverande samtal.
Innehåll	Programmet består av tre komponenter: moraliskt resonerande
	(kognitiv komponent), ilskekontrollträning (emotionell komponent)
	och interpersonell färdighetsträning (beteendekomponent).
Omfattning	10 veckor med 3 träffar om 3 timmar varje vecka.
Programledning	Två kriminalvårdare med programledarutbildning i ART.
Utvärdering och	Programmet är utvecklat i USA och används i många länder världen
forskning	över. Det används förutom i kriminalvården även i skolor, social-
	tjänsten m.m. Programmet har visat goda effekter i ett flertal forsk-
	ningsstudier och är sedan tidigare ackrediterat i England.
Ackrediterat	Ja.
Bedrivs på	Avdelning Rödjan, Beateberg, Borås, Fosie, Färingsö, Hall, Hinse-
	berg, Hällby, Högsbo, Kirseberg, Kristianstad, Luleå, Mariestad,
	Norrtälje, Rödjan, Smälteryd, Tidaholm, Täby och Österåker.

183

2008/09:RFR9 BILAGA 3 KRIMINALVÅRDENS BEHANDLINGSPROGRAM – ÖVERSIKTER

Balansen

Balansen har utvecklats av svensk kriminalvård och är ett kort motivations- och förberedelseprogram i grupp för anstaltsklienter. Målet för programmet är att väcka motivation till förändring och att förbereda för villkorlig frigivning, andra former av behandling inom kriminalvården, såsom längre behandlings- inriktade program, eller vårdvistelser.

Målgrupp	Riktar sig främst till klienter som inte fattat beslut om att förändra
	sin livsstil, exempelvis drog- och alkoholmissbruk, kriminalitet,
	spel och/eller andra destruktiva beteenden.
Teori	Kognitiv grund med MI som förhållningssätt och metodik.
Metod	I grupperna används olika metoder som föreläsningar, enskilt
	arbete, gruppdiskussioner, brainstorm, grupparbeten, redovisningar
	och enskilt samtal.
Innehåll	I programmet erbjuds klienten möjlighet att tillsammans med
	andra klienter och programledarna titta på sin problematik på ett
	mer objektivt och distanserat sätt, även beskrivet som ”det reflek-
	terande rummet”. Under programmet berörs ämnen som:
	-	Vad är förändring?
	-	Förutsättningar för förändring
	-	Ambivalensutforskning/bearbetning
	-	Beroendeutveckling
	-	Beteendeinlärning
	-	Kort- och långsiktiga konsekvenser
	-	Värderingar, vad är viktigt i livet?
	-	Sociala färdigheter
	-	Problemlösning
	-	Nätverk
	-	Risksituationer
	-	Planering för framtiden
Omfattning	Totalt 9 träffar, varav 8 i grupp och ett enskilt samtal i slutet. 6–8
	deltagare. Varje träff är 3 timmar med raster. Programmet bedrivs
	ca 2 gånger per vecka.
Programledning	Två kriminalvårdare med utbildning i Balansen.
Utvärdering och	Balansen bedrivs under 2008 som en förstudie i kriminalvården. För-
forskning	och eftertester görs för att kunna utvärdera huruvida programmet har
	önskvärd effekt. Programutvärdering görs i slutet av varje omgång.
Ackrediterat	Nej.
Bedrivs på	Johannesberg, Mariestad, Rödjan och Halmstad.

184

KRIMINALVÅRDENS BEHANDLINGSPROGRAM – ÖVERSIKTER BILAGA 3		2008/09:RFR9
Brotts-Brytet
Allmänt kriminalitetsprogram för män och kvinnor. Programmet är utvecklat
av svensk kriminalvård och började användas 1994.
Målgrupp	Kriminalvårdens klienter på anstalt och i frivård.
Teori	Brotts-Brytet är ett kognitivt beteendeterapeutiskt (KBT) program
	med teoretisk förankring i inlärningsteori och kognitiv teoribildning.
Metod	–
Innehåll	Programmet består av nio avsnitt uppdelade på fyra faser där intro-
	duktionsfasen utgör starten. Som andra fas följer en kartläggnings-
	och motivationsfas och som nummer tre en fas där bearbetning och
	ny inlärning är kännetecknande för innehållet. Den fjärde och sista
	fasen är avslutningsfasen som har en sammanfattande och framåt-
	syftande inriktning.
Omfattning	Brotts-Brytet består normalt av 25 gruppsessioner à 2 timmar effek-
	tiv programtid, samt minst tre enskilda entimmessessioner per
	klient. Den totala tiden i grupp är således 50 timmar. Programmet
	tar 8–10 veckor att genomföra beroende på antalet sessioner per
	vecka.
Programledning	Programledarna arbetar i par och har särskild utbildning i Brotts-
	Brytets innehåll och metodik.
Utvärdering och	Brotts-Brytet bygger på forskningsbaserade teorier och metoder och
forskning	är ackrediterat (godkänt) av en vetenskaplig panel. Programmet har
	utvärderats med positivt resultat i flera kvalitativa studier och
	fortsatt forskning pågår.
Ackrediterat	Ja.
Bedrivs på	Gävle, Hall, Haparanda, Hinseberg, Hällby, Härnösand, Kalmar,
	Karlskrona, Kolmården, Salberga, Skenäs, Skänninge, Smälteryd,
	Sörbyn, Tygelsjö, Umeå, Västervik Norra, Åby och Österåker.

BSF (Beteende–Samtal–Förändring – att lära sig genom att göra)

MI har i flera studier visat sig svår att lära in och att tillämpa. Därför används sedan maj 2003 en manualstyrd tillämpning av MI – BSF (Beteende–Samtal– Förändring).

Målgrupp	–
Teori	–
Metod	–
Innehåll	– Programmet kan liknas vid ett körschema för metoden och har
	som dubbla syften att öka rådgivares färdigheter genom använd-
	ningen av körschemat och att öka klienters beredskap för förändring
	– Körschemat består av fem semistrukturerade samtal varunder
	klienterna arbetar med sin syn på förändring i ett arbetshäfte som de
	sedan får behålla. Färdigheter i MI definieras i beteendetermer och
	det är absolut grundläggande att dessa färdigheter monitoreras,
	stöttas och återkopplas till rådgivarna i positiva ordalag. Samtal med
	klienterna spelas in på ljudband.
	– Implementeringen av MI upprätthålls genom nätverk över hela
	Sverige av s.k. kamratgrupper som regelbundet träffas, lyssnar
	igenom ljudband och stöttar varandra.

185

2008/09:RFR9	BILAGA 3 KRIMINALVÅRDENS BEHANDLINGSPROGRAM – ÖVERSIKTER

			– Färdigheterna jämförs med ett strukturerat innehållsindex
			(I-PASS) som omfattar 16 dimensioner, som har omarbetats och
			anpassats till BSF. Denna implementering, som är obligatorisk, sker
			vid sidan av certifieringsförfarandet. Det rekommenderas att pro-
			grammet ges tillsammans med ett annat längre beteendebaserat och
			kognitivt program, men det kan också ges som enstaka intervention
			särskilt för klienter som redan har en god repertoar av sociala fär-
			digheter.
		Omfattning	–
		Programledning	–
		Utvärdering och	Resultat från för- och eftertest visar starkt signifikanta förbättringar
		forskning	på motivationsskalor (populationen 2004–2005). Randomiserad
			forskning på BSF avslutas under 2007.
		Ackrediterat	Ja.
		Bedrivs på	Asptuna, Beateberg, Borås, Brinkeberg, Fosie, Färingsö, Gävle,
			Hall, Halmstad, Haparanda, Helsingborg, Hinseberg, Håga, Hällby,
			Härnösand, Högsbo, Karlskoga, Karlskrona, Kirseberg, Kolmården,
			Kristianstad, Kristianstad Centrum, Kumla, Ljustadalen, Luleå,
			Mariefred, Norrtälje, Nyköping, Ringsjön, Sagsjön, Salberga,
			Skenäs, Skänninge, Smälteryd, Storboda, Svartsjö, Tillberga, Täby,
			Umeå, Västervik Norra, Ystad och Österåker.
		Cognitive Skills
		Allmänt kriminalitetsprogram för män och kvinnor. Programmet har använts av kriminal-
		vården sedan 1994 och kommer ursprungligen från Kanada.
		Målgrupp	Dömda med utpräglat kriminella värderingar som uppvisar brister
			enligt en strukturerad antagningsintervju.
		Teori	Ett kognitivt beteendeorienterat program.
		Metod	Sessioner i grupper om 6–8 deltagare med övningar, rollspel och
			uppgifter att lösa på egen hand.
		Innehåll	Programmet är uppbyggt i sju moduler: problemlösning, sociala
			färdigheter, förhandlingsfärdigheter, hantering av känslor, kreativt
			tänkande, värderingar och kritiskt tänkande.
		Omfattning	38 tillfällen, sammanlagt 76 timmar.
		Programledning	Två kriminalvårdare med programledarutbildning i Cognitive Skills.
		Utvärdering och	Deltagarna i programmet gör tester såväl före som efter behandling-
		forskning	en för att det i efterhand ska vara möjligt att utvärdera programmets
			effekter för den enskilda individen. I Brottsförebyggande rådets
			rapport 2002:11 utvärderas Cognitive Skills-programmet i kriminal-
			vården 1995–2000.
		Ackrediterat	Ja.
		Bedrivs på	Kumla, Tidaholm och Tillberga.

186

KRIMINALVÅRDENS BEHANDLINGSPROGRAM – ÖVERSIKTER BILAGA 3 2008/09:RFR9

ETS (Enhanced Thinking Skills)

Allmänt kriminalitetsprogram för män och kvinnor. Programmet har använts av Kriminalvården sedan 2004 och kommer ursprungligen från England. Därifrån kommer också förkortningen ETS, som översatt till svenska betyder ungefär ”förbättrad tankeförmåga”.

Målgrupp	Dömda i anstalt och frivård med kriminellt beteende.
Teori	Ett kognitivt beteendeorienterat program.
Metod	Gruppsessioner om 6–8 deltagare med övningar, rollspel och upp-
	gifter att lösa på egen hand.
Innehåll	Programmet är uppbyggt i sex block: problemlösning, sociala
	färdigheter, kreativt tänkande, effektivt tänkande, självkontroll och
	perspektivtagande.
Omfattning	Cirka 7 veckor med totalt 21 lektioner (2-3 lektioner i veckan),
	sammanlagt 53 timmar.
Programledning	Två kriminalvårdare med programledarutbildning i ETS. Utbild-
	ningen är en tvåveckors internatutbildning.
Utvärdering och	Deltagarna i programmet gör tester såväl före som efter behandling-
forskning	en för att det i efterhand ska vara möjligt att utvärdera programmets
	effekter för den enskilda individen. ETS har funnits i den engelska
	kriminalvården i flera år med goda forskningsresultat. Forskning om
	programmets effekter planeras även i Sverige.
Ackrediterat	Ja.
Bedrivs på	Beateberg, Brinkeberg, Färingsö, Hall, Halmstad, Hinseberg, Häll-
	by, Högsbo, Karlskoga, Kirseberg, Mariefred, Norrtälje, Nyköping,
	Ystad och Österåker.

IDAP

Målgrupp	Ett behandlingsprogram för vuxna män som har använt hot, våld
	eller annat kontrollerande beteende gentemot sin kvinnliga partner/
	före detta partner.
Teori	Ett kognitivt beteendeterapeutiskt program som bygger på social
	inlärningsteori.
Metod	Gruppsessioner kompletterade med riskbedömning för återfall i
	partnervåld och därpå pågående riskhantering och partnerkontaktar-
	bete.
Innehåll	Grupprogrammet är uppdelat i nio teman: icke-våld, icke hotfullt
	beteende, respekt, stöd och tillit, ärlighet och ansvarstagande, sexu-
	ell respekt, partnerskap, ansvarsfullt föräldraskap samt förhandling
	och rättvisa.
Omfattning	Männen arbetar i grupp under 27 veckor med en träff varje vecka.
	Efter 27 veckor följs programmet upp med återfallsförebyggande
	insatser enskilt med varje deltagare.
Programledning	Kriminalvårdare med speciell programledarutbildning i IDAP.
Utvärdering och	Material från programmet, såsom för- och eftertester, samlas in för
forskning	verksamhetsuppföljning och eventuell framtida forskning.
Ackrediterat	Ja.
Bedrivs på	Johannesberg, Kalmar, Kolmården, Norrtälje, Visby och Viskan.

187

2008/09:RFR9 BILAGA 3 KRIMINALVÅRDENS BEHANDLINGSPROGRAM – ÖVERSIKTER

One-to-One

Allmänt kriminalitetsprogram på anstalter och i frivård inom ramen för rela- tionen handläggare och klient. Programmet kommer ursprungligen från Eng- land. Målet är att minska återfall i brott.

Målgrupp	Dömda män och kvinnor i anstalter och i frivården.
Teori	Ett manualstyrt, kognitivt och beteendebaserat program.
Metod	Enskilda möten mellan handläggare (kontaktman/frivårdsinspektör)
	och klient.
Innehåll	Programmet består av tre delar: en kartläggningsfas (5 möten),
	problemlösning och sociala färdigheter (8 möten) och tillämpningar
	relaterade till vad som framkommit om klientens problem (7 mö-
	ten). Programmet inleds med motivationshöjande samtal och avslu-
	tas med utvärdering.
Omfattning	Totalt 20 möten samt ett förmöte, 1–2 gånger per vecka vilket tar 4
	till 5 månader.
Programledning	One-to-One bedrivs inom ramen för relationen klienthandläggare,
	kontaktman på anstalt (kriminalvårdare) och i frivården en frivårds-
	inspektör.
Utvärdering och	Programmet avslutas med en utvärderingsfas för den enskilda
forskning	klienten. Det har använts i den engelska kriminalvården sedan
	början av 90-talet med lovande resultat.
Ackrediterat	Ja.
Bedrivs på	Färingsö, Hall, Halmstad, Hällby, Karlskrona, Norrtälje, Ringsjön,
	Storboda, Visby och Österåker.

Prime for Life

Prime For Life är ett s.k. terapeutiskt utbildningsprogram med amerikanskt ursprung för personer som dricker alkohol.

Målgrupp	I synnerhet högriskkonsumenter som har dömts för någon typ av
	alkoholrelaterad brottslighet som t.ex. rattfylleri.
Teori	Programmet bygger på en riskreduceringsmodell som i korthet
	innebär att alkohol- och drogmissbruk ses som ett livsstilsrelaterat
	hälsoproblem. Varje person har en medfödd biologisk risknivå för
	att utveckla missbruksproblem, som utlöses av livsstilsfaktorer
	bestående av hur mycket och hur ofta han eller hon använder alko-
	hol och droger.
Metod	Lektioner, övningar och självbedömningar i sluten grupp med 8–12
	deltagare.
Innehåll	Varje deltagare ges möjlighet att undersöka sin egen biologiska
	risknivå för att utveckla alkoholproblem och ges kunskap om hur
	man kan välja att dricka för att förebygga problem, s.k. lågriskval.
	Deltagaren får vidare undersöka vilken risk den egna alkoholkon-
	sumtionen innebär för honom eller henne och ges möjlighet att
	lägga upp en personlig riskreduceringsplan.
Omfattning	Grundprogrammet omfattar 12–15 timmar fördelade på 4–5 grupp-
	träffar. Med interventionsdel ytterligare 2–3 möten.
Programledning	Leds av speciellt utbildad kriminalvårdspersonal.
Utvärdering och	Programmet har utvärderats av flera oberoende institutioner med

188

KRIMINALVÅRDENS BEHANDLINGSPROGRAM – ÖVERSIKTER BILAGA 3		2008/09:RFR9

forskning	goda resultat.
Ackrediterat	Nej.
Bedrivs på	Halmstad, Härnösand, Högsbo, Johannesberg, Karlskoga, Kolmår-
	den, Sagsjön, Skenäs, Sörbyn, Tillberga, Visby, Viskan, Västervik
	Norra och Östragård.

Prism (Programme for Reducing Individual Substance misuse)

Program som riktar sig till missbrukare av i första hand narkotika och tablet- ter men även alkohol. Programmet har använts av Kriminalvården sedan 2003 och kommer ursprungligen från den brittiska motsvarigheten till Kriminalvår- dens frivård.

Målgrupp	De av kriminalvårdens klienter som har ett missbruk som hör sam-
	man med deras kriminalitet.
Teori	Ett kognitivt beteendebaserat program som vilar på social inlär-
	ningsteori.
Metod	Inom ramen för programmet möts klienten och en programledare
	och arbetar med klientens drogberoende.
Innehåll	Ett förmöte innan programstart, kartläggning (5 möten), färdighets-
	träning (9 möten) och tillämpningar (6 möten). Programmet avslutas
	med utvärdering av programserien.
Omfattning	Ett förmöte och 20 möten uppdelade i tre delar, sammanlagt 32 ½
	timmar per klient.
Programledning	Kriminalvårdspersonal som utbildats i Prism.

Utvärdering och	Programmet är helt baserat på den forskning som finns om miss-
forskning	bruk, sambandet mellan missbruk och kriminalitet samt behandling
	mot missbruk. Enligt denna forskning har de olika delarna av pro-
	grammet en effekt på återfall.
Ackrediterat	Ja.
Bedrivs på	Beateberg, Fosie, Färingsö, Hall, Halmstad, Helsingborg, Hällby,
	Karlskrona, Norrtälje, Skenäs, Storboda, Ystad och Österåker.

ROS (Relation och samlevnad)

Behandlingsprogram för sexualbrottsdömda män. Programmet används i kriminalvården sedan 2002 och kommer ursprungligen från Kanada.

Målgrupp	Män dömda för alla typer av sexualbrott.
Teori	Ett kognitivt program som är såväl psykodynamiskt som beteende-
	terapeutiskt.
Metod	Gruppsessioner med rollspel och uppgifter som ska lösas och/eller
	individuell behandling. Ett exempel på en uppgift är att den dömde
	ska skriva ett fiktivt brev till sitt offer.
Innehåll	Programmet är uppbyggt kring fem av de faktorer som forskningen
	visat är riskfaktorer för sexuellt våld.
Omfattning	18–28 veckor, 36–56 tillfällen, sammanlagt 153–168 timmar i
	grupper om 6–8 deltagare.
Programledning	Två gruppledare, varav minst en är psykolog och psykoterapeut.

189

2008/09:RFR9	BILAGA 3 KRIMINALVÅRDENS BEHANDLINGSPROGRAM – ÖVERSIKTER

			Den andre, en kriminalvårdare, bör vara beteendevetare i grunden,
			men gärna också ha en psykoterapeutisk utbildning. Därtill krävs 10
			dagars programledarutbildning i ROS.
		Utvärdering och	Deltagarna i programmet gör tester såväl före som efter behandling-
		forskning	en för att det i efterhand ska vara möjligt att utvärdera programmets
			effekter för den enskilda individen. En mer omfattande utvärdering
			av programmets effekt på risken för återfall är planerad till våren
			2006. Undersökningar i Kanada har visat att ROS minskar risken för
			återfall.
		Ackrediterat	Ja.
		Bedrivs på	Härnösand, Kristianstad, Norrtälje, Salberga, Skogome, Tillberga
			och Viskan.

Tolvstegsprogrammet

Alkohol- och narkotikaprogram, ursprungligen utarbetat av Anonyma Alko- holister (AA). Programmet kallas ibland även för Minnesotamodellen och har som namnet antyder sitt ursprung i USA. Det används i första hand på sär- skilda behandlingsavdelningar.

Målgrupp	Dömda som missbrukar alkohol eller narkotika.
Teori	Deltagarna i programmet ska hjälpa, påverka och stötta varandra att
	ta de tolv stegen till ett liv utan droger eller alkohol. Programmet är
	andligt orienterat, men man behöver inte vara troende eller bli
	troende bara för att man genomgår programmet. Vad som är en
	”högre makt” är upp till varje deltagare att själv avgöra.
Metod	Gruppsessioner, föreläsningar och enskilda arbetsuppgifter.
Innehåll	–
Omfattning	–
Programledning	Tolvstegsprogrammen i Kriminalvården leds av alkohol- och drog-
	terapeuter, själva tillfrisknande i programmet.
Utvärdering och	Tolvstegsmodellen har använts länge inom den svenska kriminal-
forskning	vården och på flera anstalter, men i linje med den ackreditering av
	nationella program som nu pågår är målet att även Tolvstegsmodel-
	len ska bedrivas likadant överallt så att det blir lättare att genom
	forskning visa vilka effekter det har.
Ackrediterat	Nej.
Bedrivs på	Gävle, Halmstad, Helsingborg, Hinseberg, Håga, Karlskoga, Kirse-
	berg, Norrtälje, Skänninge, Ystad och Östragård.

190

KRIMINALVÅRDENS BEHANDLINGSPROGRAM – ÖVERSIKTER BILAGA 3 2008/09:RFR9

Vinn

Motivationsprogram för kvinnor som genomförs i samtalsgrupper.

Målgrupp	Kvinnor som missbrukar alkohol och/eller narkotika. Programmet
	vänder sig också till kvinnor som har en kriminell livsstil eller har
	upplevt misshandel.
Teori	Programmet bygger på tekniken med motiverande samtal och
	teorier om de olika stadierna i förändringsprocessen. Vinn bygger
	även på kognitiv teori, som handlar om vår förmåga att bearbeta
	information, minnas, förmedla och förstå.
Metod	Samtal i grupp, ibland praktiska övningar, t.ex. rollspel, för att
	understryka innehållet i vissa teman. Mellan träffarna arbetar delta-
	garna på egen hand med arbetshäftet. Grupperna består av 5–8
	deltagare. Samtalsgrupperna är baserade på träffar 2–3 gånger i
	veckan under en period på 12–16 veckor.
Innehåll	–
Omfattning	–
Programledning	Vinn leds av utbildade programledare som också ingår i ett nätverk
	för erfarenhetsutbyte.
Utvärdering och	Avslutningsenkäter och programledarnas slutrapport sammanställs
forskning	och analyseras av den norska kriminalvården.
Ackrediterat	Nej.
Bedrivs på	Färingsö, Hinseberg, Ljustadalen och Ystad.

VPP (Violence Prevention Programme)

Ett behandlingsprogram som utformades av den kanadensiska kriminalvården i slutet av 1990-talet. Det handlar om att hjälpa intagna som begått våldsbrott att bättre klara av sin situation och inte använda våld eller återfalla i nya brott.

Målgrupp	Intagna som begått våldsbrott och/eller mord och bedöms ha hög
	risk för återfall.
Teori	Kognitivt beteendevetenskapligt program.
Metod	I programmet arbetar man i en grupp om 8 deltagare. Lektionerna
	består av olika presentationer, övningar av olika slag och en del
	hemuppgifter.
Innehåll	–
Omfattning	–
Programledning	Programmet leds av två kvalificerade programledare med akade-
	misk bakgrund.
Utvärdering och	–
forskning
Ackrediterat	Nej.
Bedrivs på	Hall

191

2008/09:RFR9 BILAGA 3 KRIMINALVÅRDENS BEHANDLINGSPROGRAM – ÖVERSIKTER

Våga välja

Narkotikaprogram i huvudsak för män, utvecklat av den kanadensiska krimi- nalvården. Programmet används i första hand på Kriminalvårdens särskilda behandlingsanstalter och behandlingsavdelningar.

Målgrupp	Män som missbrukar narkotika och som befinner sig i slutet av
	verkställigheten.
Teori	Ett manualstyrt kognitivt, beteendeterapeutiskt behandlingsprogram.
Metod	Gruppsessioner samt en förträff och tre individuella möten.
Innehåll	Programmet består av nio delar: introduktion, alkohol- och drog-
	kunskap, träning i självkontroll, social färdighetsträning, droger och
	arbete, fritid och livsstil, förbereda frigivningen, återfallsprevention,
	repetition och avslutning.
Omfattning	26 sessioner à 3 timmar (samt förträff och individuella möten).
Programledning	Två kriminalvårdare eller frivårdsinspektörer med utbildning
	i Våga välja.
Utvärdering och	Våga välja och andra återfallsförebyggande behandlingsprogram har
forskning	i internationella studier visat sig ha effekt på såväl drogmissbruk
	som kriminalitet.
Ackrediterat	Ja.
Bedrivs på	Brinkeberg, Fosie, Färingsö, Hall, Helsingborg, Hällby, Härnösand,
	Högsbo, Karlskoga, Karlskrona, Kirseberg, Kumla, Mariestad, Norrtälje,
	Sagsjön, Skänninge, Tidaholm, Umeå, Västervik Norra och Österåker.

Återfallspreventionsprogrammet – Vaccinera mot återfall

Ett individuellt korttidsprogram som riktar sig mot drogmissbruk. Under 2007 prövas programmet även i gruppformat.

Målgrupp	Missbrukare av alkohol och/eller narkotika.
Teori	Programmet grundar sig på Marlatts modell för återfallsprevention
	och på att förändring skapas ur balansen mellan vilja och självför-
	måga, tilltron till den egna förmågan.
Metod	Individuella möten (under 2007 även i gruppformat) med övningar,
	bl.a. rollspel.
Innehåll	Programmet består av åtta teman: beroende och postakut abstinens,
	högrisksituationer, för- och nackdelar med droger, social färdighets-
	träning, nödplan och livsstilsbalans, nätverk samt handlingsplan.
Omfattning	8 möten à 1 timme.
Programledning	Kriminalvårdare eller frivårdinspektör med programledarutbildning
	(vid gruppformat krävs två programledare).
Utvärdering och	Återfallsprevention och MI har i dag evidens i samband med miss-
forskning	bruksbehandling. I Återfallspreventionsprogrammet – Vaccinera
	mot återfall har programkonstruktionen skräddarsytts för att kombi-
	nera de två insatserna.
Ackrediterat	Nej.
Bedrivs på	Fosie, Färingsö, Gävle, Helsingborg, Härnösand, Kirseberg, Norrtäl-
	je, Ystad och Österåker.

192

2008/09:RFR9

BILAGA 4

Återfall inom tre år för kvinnor som fått fängelsepåföljd

Jämförelse mellan kvinnor som fått fängelsepåföljder fördelat på risk- grupper. Återfall inom tre år, 1994–2003 års populationer, sammanslag- na bastal *), medelåterfall.

			Fängelse, korttid			Fängelse, medeltid			Fängelse, långtid
			(2 mån)			(2 mån < T < 2 år)			(2 år < )
	Huvudbrott		Totalt	Andel		Totalt	Andel		Totalt	Andel
	Ålder		antal	återfall		antal	återfall		antal	återfall
	Ålder		klienter			klienter			klienter
	Tidigare belastning		klienter			klienter			klienter
	Tidigare belastning
	Våldsbrott		101	29 %		240	30 %		81	21 %
	Unga (0–24 år)	21		29 %	44		20 %	7		43 %
	Ingen belastning	15		13 %	32		13 %	6		50 %
	Endast frivård	5		80 %	6		33 %	1		–
	Frihetsberöv. påföljd	1		0 %	6		50 %	0		–
	Medelålder (25–44 år)	64		33 %	153		37 %	48		27 %
	Ingen belastning	37		11 %	65		12 %	34		24 %
	Endast frivård	15		40 %	42		45 %	6		33 %
	Frihetsberöv. påföljd	12		92 %	46		63 %	8		38 %
	Äldre (45 år–)	16		13 %	43		19 %	26		4 %
	Ingen belastning	11		9 %	32		9 %	19		5 %
Endast frivård		4		25 %	4		25 %	5		0 %
	Frihetsberöv. påföljd	1		0 %	7		57 %	2		0 %
	Sexualbrott		0	–		7	0 %		4	0 %
	Unga (0–24 år)	0		–	1		–	0		–
	Ingen belastning	0		–	1		–	0		–
	Endast frivård	0		–	0		–	0		–
	Frihetsberöv. påföljd	0		–	0		–	0		–
	Medelålder (25–44 år)	0		–	4		0 %	1		0 %
	Ingen belastning	0		–	4		0 %	1		0 %
	Endast frivård	0		–	0		–	0		–
	Frihetsberöv. påföljd	0		–	0		–	0		–
	Äldre (45 år–)	0		–	2		–	3		–
	Ingen belastning	0		–	2		–	3		–
	Endast frivård	0		–	0		–	0		–
	Frihetsberöv. påföljd	0		–	0		–	0		–
	Tillgreppsbrott		512	60 %		976	68 %		22	45 %
	Unga (0–24 år)	56		55 %	105		64 %	2		100 %
Ingen belastning		21		33 %	32		44 %	0		–

193

2008/09:RFR9	BILAGA 4 ÅTERFALL INOM TRE ÅR FÖR KVINNOR SOM FÅTT FÄNGELSEPÅFÖLJD

				Fängelse, korttid			Fängelse, medeltid			Fängelse, långtid
				(2 mån)			(2 mån < T < 2 år)			(2 år < )
		Huvudbrott		Totalt	Andel		Totalt	Andel		Totalt	Andel
		Ålder		antal	återfall		antal	återfall		antal	återfall
		Ålder		klienter			klienter			klienter
		Tidigare belastning		klienter			klienter			klienter
		Tidigare belastning
	Endast frivård		19		63 %	39		62 %	0		–
		Frihetsberöv. påföljd	16		75 %	34		85 %	2		100 %
	Medelålder (25–44 år)		389		62 %	789		71 %	17		35 %
	Ingen belastning		82		40 %	118		32 %	7		14 %
	Endast frivård		98		64 %	156		65 %	2		50 %
	Frihetsberöv. påföljd		209		70 %	515		81 %	8		50 %
		Äldre (45 år–)	67		54 %	82		48 %	3		67 %
		Ingen belastning	19		21 %	26		12 %	0		–
		Endast frivård	23		65 %	13		38 %	0		–
		Frihetsberöv. påföljd	25		68 %	43		72 %	3		67 %
		Rån, även grovt		5	40 %		65	40 %		29	21 %
		Unga (0–24 år)	2		50 %	28		43 %	4		0 %
		Ingen belastning	1		100 %	15		33 %	3		0 %
		Endast frivård	1		0 %	11		45 %	1		–
		Frihetsberöv. påföljd	0		–	2		100 %	0		–
		Medelålder (25–44 år)	2		50 %	35		37 %	22		23 %
		Ingen belastning	1		0 %	11		0 %	13		8 %
		Endast frivård	1		–	10		40 %	3		0 %
		Frihetsberöv. påföljd	0		–	14		64 %	6		67 %
		Äldre (45 år–)	1		0 %	2		50 %	3		33 %
		Ingen belastning	1		0 %	1		0 %	3		33 %
		Endast frivård	0		–	0		–	0		–
		Frihetsberöv. påföljd	0		–	1		–	0		–
		Rattfylleri, även grovt		843	11 %		77	55 %		0	–
		Unga (0–24 år)	56		7 %	3		67 %	0		–
		Ingen belastning	50		6 %	2		50 %	0		–
		Endast frivård	3		0 %	0		-	0		–
		Frihetsberöv. påföljd	3		33 %	1		100 %	0		–
		Medelålder (25–44 år)	459		14 %	55		64 %	0		–
		Ingen belastning	357		8 %	11		45 %	0		–
		Endast frivård	60		28 %	15		60 %	0		–
		Frihetsberöv. påföljd	42		48 %	29		72 %	0		–
		Äldre (45 år–)	328		7 %	19		26 %	0		–
		Ingen belastning	278		4 %	8		13 %	0		–
		Endast frivård	35		14 %	2		0 %	0		–
		Frihetsberöv. påföljd	15		33 %	9		44 %	0		–
		Nark.brott/varusmuggl.		176	41 %		739	57 %		239	22 %
		Unga (0–24 år)	20		15 %	68		38 %	25		0 %

194

ÅTERFALL INOM TRE ÅR FÖR KVINNOR SOM FÅTT FÄNGELSEPÅFÖLJD						BILAGA 4	2008/09:RFR9

	Fängelse, korttid		Fängelse, medeltid		Fängelse, långtid
	(2 mån)		(2 mån < T < 2 år)		(2 år < )
Huvudbrott	Totalt	Andel	Totalt	Andel	Totalt	Andel
Ålder	antal	återfall	antal	återfall	antal	återfall
Ålder	klienter		klienter		klienter
Tidigare belastning	klienter		klienter		klienter
Tidigare belastning
Ingen belastning	15	0 %	38	11 %	24	0 %
Endast frivård	5	60 %	19	68 %	1	0 %
Frihetsberöv. påföljd	0	–	11	82 %	0	–
Medelålder (25–44 år)	123	46 %	519	60 %	157	22 %
Ingen belastning	50	22 %	153	30 %	99	11 %
Endast frivård	29	52 %	103	59 %	17	24 %
Frihetsberöv. påföljd	44	70 %	263	77 %	41	49 %
Äldre (45 år–)	33	39 %	152	56 %	57	30 %
Ingen belastning	13	8 %	53	25 %	31	19 %
Endast frivård	7	29 %	18	56 %	4	25 %
Frihetsberöv. påföljd	13	77 %	81	77 %	22	45 %
Samtliga inkl. övriga
huvudbrott	2 248	38 %	3 082	59 %	445	23 %
	2 248	38 %	3 082	59 %	445	23 %

*) Antalet personer under startåren 1994–2003 (startår är frigivningsår) har räknats ihop till en gemensam population.

195

2008/09:RFR9

BILAGA 5

Statistik om utslussning

Påbörjade utevistelser, exkl. vårdvistelse under 2007

Antal påbörjade utevistelser genom frigång enl. 55 §, utökad frigång och vistelse i halvvägshus, 2007

Anstalt	Frigång enligt	Utökad frigång	Vistelse i halv-
	55 §		vägshus
Asptuna	45	45	0
Beateberg	9	3	0
Borås	0	3	0
Brinkeberg	1	6	0
Fosie	0	4	1
Färingsö	1	1	0 (1)
Gruvberget	0	1	0
Gävle	10	0	0
Hall	0	0	0
Halmstad	6	5	0
Haparanda	0	7	0
Helsingborg	15	8	0
Hinseberg	2	12	0
Hällby	0	0	0
Härnösand	0	0	0
Håga	0	1	0
Högsbo	0	1	2
Johannesberg	0	5	0
Kalmar	0	0	0
Karlskoga	0	3	0
Karlskrona	3	4	0
Kirseberg	0	0	0
Kolmården	3	91	1
Kristianstad	0	14	0
Kristianstad-Centrum	0	2	0
Kumla	0	0	0
Ljustadalen	2	6	0
Luleå	2	1	0
Mariefred	0	0	0
Mariestad	1	22	5
Norrköping	0	0	0
Norrtälje	0	1	0

196

	STATISTIK OM UTSLUSSNING BILAGA 5			2008/09:RFR9

Anstalt	Frigång enligt	Utökad frigång	Vistelse i halv-
	55 §		vägshus
Nyköping	0	0	0
Roxtuna	11	4	1
Sagsjön	2	9	0
Salberga	0	0	0
Saltvik	0	0	0
Singeshult	0	0	0
Skenäs	5	29	0
Skogome	28	17	1
Skänninge	1	3	0
Smälteryd	5	42	0
Storboda	0	0	0
Svartsjö	36	21	0
Sörbyn	5	7	0
Tidaholm	5	14	0
Tillberga	12	58	0
Tygelsjö	30	47	8
Täby	8	5	0
Umeå	0	1	0
Visby	3	0	0
Viskan	1	38	1
Västervik	0	1	0
Västervik Norra	0	5	0
Ystad	0	3	0
Åby	10	25	1
Österåker	0	1	0
Östragård	0	7	1
Kvinnor totalt	7	31	0 (1)
Män totalt	255	552	22
Kvinnor och män totalt	262	583	22 (23)

Källa: Kriminalvården, KLAS - Anstalt.

197

2008/09:RFR9

BILAGA 6

FoU-projekt finansierade av Kriminalvårdens vetenskapliga råd

Kriminalvårdens vetenskapliga råd, beslutade FoU-projekt t.o.m. 2008

Huvudsökande	Institution eller mot-	Projekttitel
	svarande
Bengt Holmgren	Konsult (Kronobergs-	Effekter av isolering i häkte
	häktet)
Marianne Kristiansson,	Karolinska Institutet	IDAP-fall i svenska kriminalvår-
Uno Fors		den

Mats Fridell	Lunds universitet	Psykisk sjuklighet och störning
		bakom utvecklingen av differenti-
		ella kriminogena mönster i en
		population institutionsvårdade
		narkotikamissbrukare
Ingemar Thiblin	Rättsmedicinalverket,	Prognosmodell för skador avsedd
	Uppsala	för våldsforskning, traumavård
		och rättsmedicinska bedömningar

Ingemar Thiblin	Rättsmedicinalverket,	Extrovert och introvert våld och
	Uppsala	beroende/missbruk samt använ-
		dandet av alkohol, droger och
		AAS hos häktade och misstänkta
		för våldsbrott
Claudio Tamburrini	Stockholms universitet	Förtjänst och återfall i brott
Ulrika Grann	Rättsmedicinalverket/KI	Risk och skyddsfaktorer för
		intrainstitutionellt våld respektive
		våld i samhället hos livstidsdömda
		i Sverige
Niklas Långström	Karolinska Institutet	Sexual- och våldsbrottslighet.
		Totalbefolkningsstudie av psykiat-
		riska faktorer och genmiljöinter-
		aktioner av betydelse för upp-
		komst och stabilitet
Henrik Anckarsäter	Lunds universitet	Ikapp – tvärprofessionella under-
		sökningar med fokus på lag, moral
		och vård
Anders Forsman,	Rättsmedicinalverket,	Epidemiologisk forskning och
Henrik Anckarsäter	Rättspsykiatriska avdel-	patientnära uppföljningsstudier:
	ningen, Hisings Backa	ansökan om projektgemensamt
		stöd
Johan Franck	Karolinska Institutet	Prevalens av uppmärksamhets-
		störning med hyperaktivitet
		(adhd) och missbruk hos fängel-
		sedömda kvinnor
Claes Andersson	Lunds universitet	Automatiserad telefonuppföljning
		inom Kriminalvården

198

FOU-PROJEKT FINANSIERADE AV KRIMINALVÅRDENS VETENSKAPLIGA RÅD BILAGA 6				2008/09:RFR9

	Huvudsökande	Institution eller mot-	Projekttitel
		svarande
	Fred Nyberg	Uppsala universitet	AAS och deras interaktion med
			mekanismer för utveckling av
			drogberoende och aggressivt
			beteende – Utveckling av metodik
			för screening av potentialen hos
			AAS
	Johan Ahlner, Robert	Rättsmedicinalverket,	Utsöndringsprofiler för cannabis i
	Kronstrand	Linköping	urin: En studie av utsöndringstider
			hos missbrukare
	Bo Runeson	Karolinska universitets-	Association of suicidal and violent
		sjukhuset	behaviour, and risk for repeated
			suicidal behaviour by different
			psychiatric morbidity

Kriminalvårdens vetenskapliga råd, beslutade FoU-projekt för 2009

Huvudsökande	Institution eller mot-	Projekttitel
	svarande.
Bäckström, Martin	Lunds universitet, insti-	Mätning av implicita kriminella
	tutionen för psykologi,	attityder kan förbättra behand-
		lingsutvärdering och prediktion
		av återfall

Rolf Holmqvist	Linköpings universitet,
	institutionen för beteen-
	devetenskap och lärande

Samspelet mellan intagna och kontaktmän på fängelseavdel- ningar i kombination med påver- kansprogram

Kristiansson, Marian-	Rättsmedicinalverket,	Återfall i brott hos rättspsykiat-
ne	rättspsykiatriska avdel-	riskt undersökta 1992–2002
	ningen i Stockholm,
Samuelsson, Anki	FoU-gruppen Kumla	Psykopatiska drag hos kvinnor –
		Skillnader i "core-features"
		mellan män och kvinnor samt
		konsekvenser för dessas manifes-
		tationer i kriminellt beteende
Söderberg, Martin	Norrtäljeanstalten,	Masculinity and sexual violence –
	sexualbrottsavdelningen/	A sociological, quantitative study
	Medicinska universitetet	of incarcerated sex offenders in
	i Wien	Sweden
af Klinteberg, Britt	Stockholms universitet,	Tidigare riskmarkörer i utveck-
	Centre for Health Equity	lingen av kriminellt beteende hos
	Studies	pojkar och flickor –
		Bakomliggande och modererande
		faktorer
Tengström, Anders	Forum Maria Ungdom,	Begåvningens betydelse för utfall
	S:t Görans sjukhus	i kriminalitet i en total födelseko-
		hort

Lichtenstein, Paul	Karolinska Institutet,
	institutionen för medi-
	cinsk epidemiologi och

Mechanism behind associations between risk factors and criminal- ity

199

2008/09:RFR9	BILAGA 6 FOU-PROJEKT FINANSIERADE AV KRIMINALVÅRDENS VETENSKAPLIGA RÅD

		Huvudsökande	Institution eller mot-	Projekttitel
			svarande.
			biostatistik
		Anckarsäter Henrik	Rättspsykiatriska vård-	Deskriptiva, begreppsliga och
			kedjan, Göteborg	normativa studier av svensk
				reglering och praktik gällande
				psykiskt störda lagöverträdare
		Svensson, Kerstin	Lunds universitet, Soci-	Bedömningar av risk och behov i
			alhögskolan	personutredningar
		Nilsson, Kent W	Uppsala universitet,	Kriminalitet, antisocialt beteende,
			Centrum för klinisk	psykiatriska tillstånd och riskbe-
			forskning	dömningar – Interaktion mellan
			Centrallasarettet, Väs-	psykosociala riskfaktorer och
			terås	genetisk sårbarhet hos normalpo-
				pulationen bland BUP- patienter
				och lagförda personer
		Runeson, Bo	Karolinska Institutet,	Sambandet mellan suicidalt och
			institutionen för klinisk	våldsamt beteende samt risken för
			neurovetenskap, sektio-	upprepat suicidalt beteende hos
			nen för psykiatri	personer som gjort suicidförsök
				(ansökan om fortsättningsanslag)
		Tidermalm, Dag	Karolinska institutet,	Mortalitet efter frigivning från
			institutionen för klinisk	anstalt
			neurovetenskap, sektio-
			nen för psykiatri
		Christianson, Sven	Stockholms universitet,	Klassificering av våldtäktsmän
			psykologiska institutio-	utifrån beteendemönster och
			nen	predicering av återfall
		Westberg, Lars	Göteborgs universitet,	Vilka gener bidrar till våldskrimi-
			institutionen för neuro-	nalitet och psykopati?
			vetenskap och fysiologi,
			sektionen för farmakolo-
			gi
		Lind, Jonny	Handelshögskolan	Nätverkskonsekvenser av decent-
				raliserade processer avseende
				insatser mot ett kriminogent
				klientel
		Långström, Niklas	FoU-gruppen, Stock-	Childhood maltreatment, sub-
			holm	stance misuse, or familial con-
				founding? Large population-based
				twin study aiming at disentang-

ling causality from association in violent criminality

Kriminalvården, e-brev 2008-06-25 och 2008-12-17.

200

2008/09:RFR9

BILAGA 7

Besöksrum och besökslägenheter vid anstalterna

Anstalt		Totalt		Antal	Barnanpassade	Besöks-
		antal		besöksrum	besöksrum	lägenhet
		platser		besöksrum	besöksrum	(X = finns)
		platser			(X = finns)


Asptuna	108			–	X	–
Beateberg	58		3		X	–
Borås	84		5		X	X
Brinkeberg	94		6		X	X
Fosie	100		4		X	–
Färingsö		55		3	X	X
Gruvberget	0			–	X	–
Gävle	74		7		X	–
Hall	208		29		X	X
Halmstad	90		7		X	X
Haparanda	40			–	X	–
Helsingborg	50		3		–	–
Hinseberg		124		6	X	X
Håga	62		6		–	–
Hällby	98		17		X	X
Härnösand	74		12		X	–
Högsbo	79		4		–	–
Johannesberg	70		3		X	–
Kalmar	57		8		X	X
Karlskoga	76		3		X	–
Karlskrona	55		3		X	X
Kirseberg	131		8		X	–
Kolmården	141		6		X	–
Kristianstad	99		6		X	–
Kristianstad-Centrum	44		3		–	–
Kumla	244		13		X	X
Ljustadalen		25		–	X	X
Luleå	10			–	X	–
Mariefred	109		8		X	–
Mariestad	126		15		X	–
Norrtälje	203		13		X	X
Nyköping	75		4		X	–
Sagsjön		35		–	X	–
Salberga	217		19		X	–

201

2008/09:RFR9 BILAGA 7 BESÖKSRUM OCH BESÖKSLÄGENHETER VID ANSTALTERNA

Anstalt		Totalt		Antal	Barnanpassade	Besöks-
		antal		besöksrum	besöksrum	lägenhet
		platser		besöksrum	besöksrum	(X = finns)
		platser			(X = finns)


Skenäs	106			–	X	X
Skogome	186		8		X	–
Skänninge	222		6		X	–
Smälteryd	64		1		X	X
Storboda	109		5		X	–
Svartsjö	83			–	X	X
Sörbyn	41		13		X	X
Tidaholm	219		22		X	X
Tillberga	129		2		X	–
Tygelsjö	85			–	X	–
Täby	59		4		X	–
Umeå	43		2		X	–
Visby	5		1		X	–
Viskan	118		3		X	X
Västervik Norra	200			–	X	–
Ystad		117		3	X	X
Åby	57			–	X	X
Österåker	136		14		X	–
Östragård	110		16		X	–

Källa: Kriminalvården, e-brev 2008-05-20, 2008–11–27.

202

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2004/05–2005/06
2004/05:RFR1	TRAFIKUTSKOTTET
	Transportforskning i en föränderlig värld
2004/05:RFR2	NÄRINGSUTSKOTTET
	Statens insatser för att stödja forskning och utveckling i små företag
	Rapport till riksdagens näringsutskott
2004/05:RFR3	KONSTITUTIONSUTSKOTTET
	Nationella minoriteter och minoritetsspråk
2004/05:RFR4	SKATTEUTSKOTTET
	Skatteutskottets offentliga seminarium om skattekonkurrensen den
	15 mars 2005
2005/06:RFR1	JUSTITIEUTSKOTTET
	Brottsskadeersättning och skadestånd på grund av brott.
	Undersökning av skillnader mellan beslutad brottsskadeersättning
	och av domstol sakprövat skadestånd
2005/06:RFR2	JUSTITIEUTSKOTTET
	Särskild företrädare för barn
	Uppföljning om tillämpningen av lagen (1999:997) om särskild
	företrädare för barn
2005/06:RFR3	MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET
	Förutsättningarna för småskalig livsmedelsproduktion – en uppfölj-
	ning
2005/06:RFR4	KONSTITUTIONSUTSKOTTET
	Regeringsmakt och kontrollmakt.
	Offentligt seminarium tisdagen den 15 november 2005 anordnat av
	konstitutionsutskottet
2005/06:RFR5	KULTURUTSKOTTET
	Statsbidrag till teater och dans
	En uppföljning av pris- och löneomräkningens konsekvenser
2005/06:RFR6	UTRIKESUTSKOTTET
	Utrikesutskottets uppföljning av det multilaterala utvecklingssamar-
	betet
2005/06:RFR7	TRAFIKUTSKOTTET
	Sjöfartsskydd
	En uppföljning av genomförandet av systemet för skydd mot grova
	våldsbrott gentemot sjöfarten
2005/06:RFR8	UTRIKESUTSKOTTET
	Vår relation till den muslimska världen i EU:s grannskapsområde
2005/06:RFR9	NÄRINGSUTSKOTTET
	Näringsutskottets offentliga utfrågning om elmarknaden den 18 maj
	2006

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2006/07–2007/08
2006/07:RFR1	FINANSUTSKOTTET
	En utvärdering av den svenska penningpolitiken 1995–2005
2006/07:RFR2	UTRIKESUTSKOTTET OCH MILJÖ- OCH JORDBRUKS-
	UTSKOTTET
	Offentlig utfrågning den 12 december 2006 om en gasledning i
	Östersjön – fakta om projektet – internationell rätt – tillvägagångs-
	sätt vid tillståndsprövning
2006/07:RFR3	TRAFIKUTSKOTTET
	Trafikutskottets uppföljning av flyttning av fordon
2006/07:RFR4	TRAFIKUTSKOTTET
	Trafikutskottets offentliga utfrågning om trafiklösningar för Stock-
	holmsregionen
2006/07:RFR5	MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om förutsättningarna för att bedriva småskalig
	livsmedelsproduktion
2006/07:RFR6	KULTURUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning på temat Var går gränsen för den konstnärliga
	friheten?
2006/07:RFR7	UTRIKESUTSKOTTET
	Sveriges deltagande i EU:s biståndspolitik
2006/07:RFR8	SKATTEUTSKOTTET
	Uppföljning av kvittningsregeln för nystartade företag
2006/07:RFR9	SOCIALUTSKOTTET
	Socialutskottets offentliga utfrågning på temat hiv/aids torsdagen
	den 15 februari 2007
	(Omtryck, tidigare utgiven som 2006/07:URF4)
2007/08:RFR1	SKATTEUTSKOTTET
	Inventering av skatteforskare 2007
2007/08:RFR2	TRAFIKUTSKOTTET
	Offentlig-privat samverkan kring infrastruktur – en forskningsöver-
	sikt
2007/08:RFR3	MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET
	Uppföljning av de fiskepolitiska insatsernas resultat och konsekven-
	ser för företag inom fiskeområdet
2007/08:RFR4	SOCIALUTSKOTTET
	Socialutskottets offentliga utfrågning på temat våld mot äldre, den
	19 september 2007
2007/08:RFR5	TRAFIKUTSKOTTET
	Uppföljning av hur stormen Gudrun hanterats inom transport- och
	kommunikationsområdet
2007/08:RFR6	FÖRSVARSUTSKOTTET
	Utvärdering av 2004 års försvarspolitiska beslut
2007/08:RFR7	SKATTEUTSKOTTET
	Öppet seminarium om attityder till skatter
2007/08:RFR8	FÖRSVARSUTSKOTTET
	Forskning och utveckling inom försvarsutskottets ansvarsområde

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2007/08
2007/08:RFR9	JUSTITIEUTSKOTTET
	Uppföljning av Kriminalvårdens behandlingsprogram för män som
	dömts för våld i nära relationer
2007/08:RFR10	TRAFIKUTSKOTTET
	Trafikutskottets offentliga utfrågningar hösten 2007 om trafikens
	infrastruktur
2007/08:RFR11	KONSTITUTIONSUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning den 22 november 2007 om tillstånd för digital
	marksänd tv
2007/08:RFR12	MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET
	Offentlig utfrågning om förutsättningarna för att låta transportsek-
	torn omfattas av ett system med handel av utsläppsrätter
2007/08:RFR13	SKATTEUTSKOTTET
	Skatteutskottets uppföljning av skogsbeskattningen
2007/08:RFR14	TRAFIKUTSKOTTET
	Förnybara drivmedels roll för att minska transportsektorns klimatpå-
	verkan
2007/08:RFR15	SOCIALFÖRSÄKRINGSUTSKOTTET
	Äldreförsörjningsstödet i dagspressen 2002–2007
2007/08:RFR16	TRAFIKUTSKOTTET
	Anpassningen av trafikens infrastruktur när klimatet förändras
2007/08:RFR17	RIKSDAGENS UTSKOTT
	Riksdagens framtidsdag 2008 – konferensrapport
2007/08:RFR18	SOCIALUTSKOTTET
	Socialutskottets offentliga utfrågning på temat Tillgänglighet inom
	hälso- och sjukvården
2007/08:RFR19	FINANSUTSKOTTET
	Finansutskottets offentliga utfrågning Statlig arbetsgivarpolitik och
	jämställdhet
2007/08:RFR20	NÄRINGSUTSKOTTET OCH KULTURUTSKOTTET
	Näringsutskottets och kulturutskottets offentliga utfrågning om
	upphovsrätt på Internet
2007/08:RFR21	TRAFIKUTSKOTTET OCH FÖRSVARSUTSKOTTET
	Trafikutskottets och försvarsutskottets offentliga utfrågning om IT-
	säkerhet
2007/08:RFR22	FÖRSVARSUTSKOTTET
2007/08:RFR22	Försvarsutskottets offentliga utfrågning om kärnvapen och radio-

	logiska hot
2007/08:RFR23	KONSTITUTIONSUTSKOTTET
	Utvärdering av det kommunala partistödet
2007/08:RFR24	KULTURUTSKOTTET
	Kulturutskottets offentliga utfrågning om de fem nationella minori-
	teternas kultur
2007/08:RFR25	FÖRSVARSUTSKOTTET
	Försvarsutskottets offentliga utfrågning om utvärdering av 2004 års
	försvarspolitiska beslut
2007/08:RFR26	TRAFIKUTSKOTTET
	Trafikutskottets offentliga utfrågning om godstransporter

RAPPORTER FRÅN RIKSDAGEN		2008/09
2008/09:RFR1	KULTURUTSKOTTET
	Uppföljning av pensionsvillkoren inom scenkonstområdet
2008/09:RFR2	SOCIALUTSKOTTET
	Socialutskottets offentliga utfrågning på temat hemlöshet
	den 17 september 2008
2008/09:RFR3	MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET
	Uppföljning av statens insatser inom havsmiljöområdet
2008/09:RFR4	MILJÖ- OCH JORDBRUKSUTSKOTTET
	Fiskpopulationer i svenska vatten. Hur påverkas de av fiske,
	övergödning och miljögifter?
2008/09:RFR5	TRAFIKUTSKOTTET
	Inventering av pågående forskning inom transportområdet 2008
2008/09:RFR6	SKATTEUTSKOTTET
	Inventering av skatteforskare 2009
2008/09:RFR7	FÖRSVARSUTSKOTTET
	Försvarsutskottets offentliga utfrågning om förhållandena i
	Afghanistan
2008/09:RFR8	CIVILUTSKOTTET
	Bortförda och kvarhållna barn i internationella förhållanden –
	En uppföljning