Visst kom finanskrisen som en överraskning för de flesta. Den kan man inte lasta den moderatledda regeringen för. Men den moderatledda regeringens orättvisa jobbpolitik, vars kärna var en otrygghetschock – att försämra allas trygghet, för att på så sätt jaga in sjuka och arbetslösa i låglöneträsket – fungerade inte. Den politiken har ni på högerkanten ansvaret för. Ni har också ansvaret för att ni därmed har lagt grunden för ett Sverige där klyftorna nu i rask takt kommer att öka och för ett Sverige som står svagt rustat att möta sämre tider. Det kommer att bli uppenbart för de allra flesta framöver.

Därutöver har alla kunnat bevittna den moderatledda regeringens makalösa passivitet att möta effekterna av jobbkrisen som förstärkts av finanskrisen. In i det sista höll man emot, och till slut kröp man till korset. Men de samlade reaktionerna har varit: för lite och för sent.

Herr talman! Om den moderata jobbpolitiken i största allmänhet har varit misslyckad kan man inte tala om något annat än ett veritabelt jobbfiasko på integrationsområdet. Även om flera av de insatser som det redogörs för i skrivelsen Egenmakt mot utanförskap, som vi i dag behandlar tillsammans med budgetpropositionens utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet och de motioner som hör till, är vällovliga kan vi redan i dag konstatera att regeringen också på det här området har misslyckats med sitt övergripande mål: att minska utanförskapet.

I dag dröjer det i genomsnitt sju år tills en man som kommit till Sverige är självförsörjande. För en kvinna dröjer det ännu längre. Skillnaden mellan inrikes och utrikes föddas förvärvsfrekvens är så mycket som 12 procent. Dessutom har arbetslösheten bland utrikes födda ökat så mycket som 16 procent det senaste året. Och ökningen har skett snabbare för den gruppen än för inrikes födda.

Vi är medvetna om att den socialdemokratiska integrationspolitiken inte var lyckad. Därför fortsätter vi socialdemokrater självkritiskt i våra rådslag att förnya och förstärka vår politik också på det här området. Därutöver kommer den rödgröna framtidsalliansen att tillsätta en särskild grupp som ska formulera en politik som ger svar på hur vi möter storstadens utmaningar.

Men samtidigt är det viktigt att slå fast: Den moderatledda regeringen har nu ansvaret. Er politik har gjort situationen mycket sämre.

I dag ser vi ett Sverige där utanförskapet och klyftorna ökar. I dag ser vi ett Sverige där sammanhållningen eroderar. Sverige förtjänar bättre. En svensk regering borde kunna bättre.

Sedan mitten av förra mandatperioden har vi socialdemokrater efterlyst en bättre ordning i flyktingmottagningen. Vi har velat se långsiktigt hållbara mottagningsstrukturer och till och med varit beredda till en uppgörelse över blockgränsen. Men i sin iver att vinna makten höll den borgerliga oppositionen den dörren helt stängd. Nu ser vi just att denna arroganta och oansvariga hållning kommer att slå tillbaka med full kraft mot den borgerliga regeringen.

Det vet Moderaterna. Därför hände något mycket anmärkningsvärt precis inför det framtidskonvent som Moderaterna anordnade. Då skickades nämligen två moderata riksdagsledamöter ut för att kritisera sin egen regerings passiva politik. Det är en kritik som vi välkomnar. För lite har gjorts, och det som har gjorts har haft väldigt lite effekter. Det mesta har handlat om nya utredningar, små omorganiseringar och insatser som inte fungerar. Ta bara instegsjobben, borgerlighetens flaggskepp för att klara integrationen på arbetsmarknaden, som fortfarande omfattar mindre än 2 000 nyanlända i hela vårt avlånga land.

Herr talman! Parallellt med vårt förnyelsearbete pågår också ett aktivt och kritiskt oppositionsarbete. Några viktiga utgångspunkter och ståndpunkter som vi har flaggat för är följande.

För det första: Vi välkomnar att kommunerna ges ett förstärkt anslag för extraordinära kostnader under kommande år, men det är för lite. Vi vill ha en bättre samordnad och långsiktigt hållbar flyktingmottagning. Vi vill att fler kommuner ska ta ansvaret för flyktingmottagningen, att de kommuner som tagit ett större ansvar ska få extra stor hjälp och att introduktionsersättningen som går till kommunerna ska göras om för att bättre spegla de behov som kommunerna har.

För det andra: Vi välkomnar den försöksverksamhet som ni döpt till etableringssamtal som går ut på att tidigarelägga den första kontakten med Arbetsförmedlingen för nyanlända. Men vi vill se ett starkare jobbfokus i hela introduktionen. Jobb och arbetsgemenskap är den viktigaste nyckeln in i Sverige. Alla steg i välkomnandet av en nyanländ människa ska just därför fokusera på jobb. Det handlar om att korta Migrationsverkets handläggningstider. Det handlar om vilket fokus man har vid kommunplacering. Det handlar också om fokus på arbete och praktik som det ges möjlighet till därefter.

För det tredje: Vi välkomnar de ökade resurserna för kompletterande utbildning och validering inom hälso- och sjukvårdsutbildningar. Sverige ska bli bättre på att ta till vara de utbildningar och yrkeserfarenheter som människor har med sig till vårt land. Det är väl känt att så inte är fallet. Det är ett enormt slöseri.

Vi vill utveckla ett nytt och snabbt spår in i högskolan för dem som har högskolebakgrund. Vi vill också se till att det finns en nationell strategi för validering som tar till vara utländska examina och yrkeskunskaper.

För det fjärde: Vi välkomnar Lärarlyftet för sfi-lärarna. Vi tror på utbildning som en väg att förverkliga drömmen om att komma in i arbetslivet. Men vi vill investera mer i människors vilja till arbete. Även om nyanlända har olika förutsättningar att klara svenska språket ska målet vara tydligt: arbete och självförsörjning. Det ställer krav på individuell, flexibel och yrkesinriktad svenskundervisning.

För det femte: Vi välkomnar införandet av diskrimineringsersättning. Det ska kosta att kränka likabehandlingsprincipen och att kränka människovärdet. Men det räcker inte heller. Vi vill se världens bästa arbetsgivare i Sverige. I ett anständigt samhälle behandlas alla lika. Vi vill genomföra fler aktiva insatser för att bekämpa denna orättvisa. Vi ger därför större anslag till Diskrimineringsombudsmannen. Vi vill också att offentliga tjänster ska kunna tillsättas genom ett avidentifierat ansökningsförfarande.

Herr talman! Vi älskar Sverige. Sverige är ett rikt och jämlikt land där var och en tar sin del av ansvaret för sin egen och vår gemensamma framgång. I Sverige är arbetslinjens rättigheter och skyldigheter viktiga för alla. I Sverige delar vi på risker och bejakar utveckling. Och vi är lika inför lagen. Dessa värderingar är grunden för det socialdemokratiska kontraktet med svenska folket.

Den moderatledda regeringen slöt ett enda avtal med väljarna 2006: att minska utanförskapet. Men nu minskar jobben, och utanförskapet ökar.

Vi ser hur näringspolitiken har försummats och hur arbetsmarknadsutbildningarna och arbetspraktiken har urholkats. Vi ser hur de som står längst bort från arbetsmarknaden har låsts in i så kallade garantier. Vi ser nu också en regering som själv erkänner att den har misslyckats och förutspår en arbetslöshet på så mycket som 10 procent. Denna orättvisa jobbpolitik kommer att drabba alla oavsett var man är född, även nyanlända, eftersom jobb som sagt är den viktigaste nyckeln in i det svenska samhället.

Jag yrkar bifall till reservationerna 6 och 8, men vi socialdemokrater står givetvis bakom alla våra reservationer.

Den moderatledda regeringen är på god väg att ensidigt bryta sin del av avtalet med svenska folket – med alla som har varslats i industrin, i byggsektorn och i tjänstesektorn, med alla som fått sin otrygga anställning förkortad och inte förlängd, med alla ungdomar som inte fick chansen i denna historiska högkonjunktur, med alla långtidsarbetslösa som fortfarande står och väntar på sin tur och med alla som har kommit till Sverige från andra länder. Sverige förtjänar bättre. Svenska folket förtjänar en starkare arbetslinje och en helt annan regering.

Anf. 2 KALLE LARSSON (v):

Herr talman! Låt mig till att börja med i allt väsentligt instämma i det som nyss sades. Det är en oroväckande tid som vi går till mötes.

Jag minns en tavla hemma hos min farmor, som nu är saligen insomnad, där det stod: När krubban är tom bits hästarna. Det är ett gammalt ordspråk som säkert är känt för många.

Men vi riskerar nu att gå in i en tid då varsel, uppsägningar och kriser drabbar så många människor att en del av dem kommer att leta efter syndabockar. En del kommer att söka efter att det är någon annans fel än ens eget. Det är naturligt och mänskligt. Risken är stor att vi då liksom vid tidigare tillfällen av kris, varsel och massarbetslöshet kommer att få se blickar kastas mot invandrare, som att det är invandrarna som bär skulden för de problem som man själv drabbas av.

Det saknas inte saker att oroa sig för – massuppsägningar, varsel, arbetslöshet, social oro och frustration som griper omkring sig i vårt samhälle. Detta drabbar många människor, vanliga människor, som kanske får gå från hus och hem och som får lämna en ganska trygg social situation, en situation som de trodde att de skulle kunna leva i resten av livet fram till en pension som de kanske kunde hoppas på skulle erbjuda någorlunda frihet och självständighet. I stället är det nu arbetslöshet. Man blir ställd utanför. Det ger inte bara ekonomiska problem för en själv och ens närmaste utan stora mänskliga problem.

Vad har regeringen då erbjudit? Bleka och syrefattiga är de paket som regeringen har presenterat. Många har sagt att det är otillräckligt. Det är en underdrift. Det är i det närmaste ingenting annat än höjd a-kassa. Det är i det närmaste ingenting annat än ytterligare sänkta skatter som minskar det gemensamma handlingsutrymmet och som gör att det blir mycket svårare än annars att göra de offensiva satsningar på konjunkturpolitik och stimulanspaket som hade varit nödvändiga nu. Det är vad den borgerliga regeringen har presenterat för svenska folket.

Men det är inte det enda. Det är tyvärr värre än så. Man har också börjat presentera en människosyn och en verklighetsbild där det blir alltmer uppenbart vilka som bär problemen.

Herr talman! Jag är ganska kär i mina egna ord, som kammarens ledamöter är väl förtrogna med. Men jag tänkte för en gångs skulle låna min röst i ett lite längre citat till en annan person, frilansjournalisten Petter Larsson. Han skriver följande i en artikel:

”Europas högerpartier har gjort kalkylen att lite hederlig främlingsfientlighet är ett lågt pris för att vinna regeringsmakten. Nu har också de svenska moderaterna dragit den slutsatsen. Man kopierar i princip Sarkozys recept från Frankrike, där denne krossat Nationella Fronten genom att överta dess politik.

I andra länder – Danmark, Österrike, Italien – har i stället högerradikala partier direkt tagits in i regeringen eller fått samarbeta med den. I Norge förbereder delar av den etablerade högern samverkan med Fremskrittspartiet.

Det är svårt att inte tolka den samlade utvecklingen som ett tecken på att den breda antifascistiska allians av allt ifrån kommunister till konservativa, som erfarenheterna av nazismen skapade i Europa, nu är på väg att undergrävas.

Fascism låter drastiskt, och där är vi inte än. Den nya europeiska högern skulle aldrig ta ordet i sin mun. Men den bär otvetydigt på starkt auktoritära och repressiva drag, främlingsfientlighet, hets mot de svaga och, givetvis, mot den ’politiskt korrekta elit’, som undertrycker folkets påstått naturliga fördomar.

Det är en omsvängning av historiska mått vi bevittnar, men i så små steg att vi vänjer oss vid klimatförändringen.

Moderaternas omgörning till de nya moderaterna bygger i grunden på att ställa de skötsamma mot de kostsamma: vi som arbetar mot dem som inte arbetar. Men fram till nyligen har man undvikit att peka ut samhällets fiender som just de invandrade. Nu är också den gränsen passerad.”

Jag fortsätter att citera ett avsnitt till.

”Och den 27 augusti tog moderaterna ett avgörande steg. Då gick tre moderatpolitiker i en debattartikel i Dagens Nyheter djärvt till storms mot landets invandrare. Budskapet var solklart: De lever på bidrag och jobbar svart, erkänner inte barns, kvinnors och sexuella minoriteters rättigheter, utan prioriterar familj, klan, grupp och kultur. Men svenska politiker vågar inte ställa krav på dem, eftersom de då stämplas som främlingsfientliga.

Hade sverigedemokrater eller nationaldemokrater sagt något liknande – vilket de gör – hade de ignorerats som rasistiska tokskallar. Man kan ännu inte ha Hitler på väggen och vinna val i Europa.

Men den etablerade högern kommer billigare undan, just för att den inte har några starka kopplingar till den gamla fascismen. Vi vill ju så gärna tro dem när de bedyrar att de är liberaler och antirasister. Inte skulle väl de?

Under hösten har Moderaterna sedan följt upp detta utspel. Bland annat vill man hindra invandrare att bosätta sig där de vill, under hot om att mista socialbidrag och andra ersättningar, och så vill man att de ska skriva kontrakt med staten om att de begripit att man inte får slå kvinnor i Sverige och lite sådant.”

Vi lever, som jag nämnt, i en farlig tid där uppfattningen är att det krävs särskilda åtgärder. Specifika och speciella krav som ställs på invandrare börjar sprida sig i den politiska debatten. Moderaterna är väl de som nu, kan man säga, tagit över ledningströjan i den diskussionen.

Men det går, herr talman, att välja en annan väg. Det går att föra en politik som i stället ger alla rätten till arbete, som inte bara ser krisen i ekonomin som en kris för tillfället utan som en systemkris och som ger oss förtroendevalda ett politiskt ansvar att göra någonting för att komma till rätta med de systembrister som vi i dag ser resultatet av.

Vi i Vänsterpartiet satsar på omfattande arbetsmarknadsutbildningar, på anställningar i offentlig sektor och på åtgärder inom företagsvärlden. Vi satsar på rätten till bostad och på bostadsbyggande. Inte minst nu när vi får höra att man bedömer att bostadsbyggandet drastiskt kommer att sjunka framöver är sådana insatser av avgörande betydelse både för att ge arbete och hålla i gång ekonomin och för att komma till rätta med trångboddhet och kunna föra en social bostadspolitik värd namnet.

Vi säger dessutom att det nu kanske är dags att ta inte bara politiskt ansvar för att rädda banker utan kanske också politiskt ansvar för att styra ekonomin på ett sådant sätt att vi i framtiden undviker den här typen av kriser.

Herr talman! I dag presenterar Boverket en rapport där man avslöjar vad några av oss, men alltför få, länge har vetat, nämligen att den som har ett eget boende klarar sig bättre när det gäller att skaffa arbete och bostad än den som bor på någon av Migrationsverkets anläggningar. Kammarens debatt under de senaste åren har ju fokuserat på hur illa det är med eget boende.

Låt mig vara en av de första som säger att det är helt uppenbart att vi har en alldeles för stor trångboddhet. Vi har sociala problem och, som ett resultat av det, en social frustration i många stadsdelar och områden i landet.

Men faktum kvarstår när vi nu ser resultatet av denna undersökning: De människor som bor i anläggningsboenden, som en del av alliansens partier vill förvisa dem till utan att de har något val, klarar sig sämre än de som trots allt har möjlighet till eget boende.

Därför vill vi vända på det och i stället ställa krav på att samtliga kommuner i landet ska ha en skyldighet att dels ta emot, dels erbjuda en introduktionsverksamhet av bra kvalitet för alla. Det är dags att nu ta det steget.

I stället för att peka ut den enskilde som ensam ansvarig för sin sociala situation kräver vi att man tar ett politiskt ansvar och ger kommunerna i uppdrag att se till att ordna introduktionsverksamhet för alla. Skyll inte på att ni inte har några lägenheter, utan bygg i stället lägenheter! Skyll inte på att ni inte har några arbetstillfällen, utan skapa arbetstillfällen! Skyll inte på att skolan inte har plats för barn, utan skapa en plats för barn och ge dem rätt till utbildning av god kvalitet!

Det här är en annan väg än den vi nu har slagit in på. Därför vill jag säga att jag i det här sammanhanget står bakom samtliga våra reservationer i betänkandet. Men jag yrkar bifall bara till reservation 7 under punkt 5.

Herr talman! Vi företräder också – detta är väl känt i den allmänna debatten och i denna kammare – detta med regularisering, amnesti för personer som varaktigt befunnit sig här även utan tillstånd.

Vi är många som samlades i protest mot hur Utlänningsnämnden för en fem–tio år sedan behandlade många människoöden. Fortfarande är bokslutet för den tiden inte avgjort. Därför kräver vi att alla som i ett år befunnit sig i Sverige och som kan bevisa det och som inte är skyldiga till grov brottslighet ska få chansen att stanna i Sverige. Det skulle ge en möjlighet för alla papperslösa som i dag befinner sig i Sverige och som lever helt utanför de trygghetssystem som de flesta av oss tar för självklara. De lever med löner på 20 eller 30 kronor. De lever ett liv utan att kunna klaga på chefen därför att hotet hela tiden är överhängande: Klagar du på villkoren och kräver du högre lön kommer kanske polisen och knackar på din dörr. Du kastas ut ur landet.

Vi har sett de små steg som den borgerliga regeringen har pressats att ta. Man utreder frågan om hur papperslösas barn ska få rätt till skola. Vi kräver att den utredningen presenterar sitt resultat. Inom departementet håller man på med överläggningar i frågan om vård ska ges på lika villkor till alla eller inte. Ja, det är faktiskt det som frågan handlar om.

Ska man ha rätt till vård på lika villkor när man finns i det här landet eller ska man inte ha det? Varför frågan över huvud taget behöver utredas får någon av alliansföreträdarna försöka förklara. Vi begriper det inte utan kräver att de mänskliga rättigheterna ska vara just mänskliga, inte bara medborgerliga.

Herr talman! Det som sker är att man från den borgerliga regeringens sida för en politik där man säger: Lönsamma invandrare är välkomna. Olönsamma flyktingar som ställer till bekymmer kan ta sitt pick och pack och lämna landet.

Det är precis så politikens utformning ser ut. Arbetskraftsinvandring helt och hållet på företagarnas villkor, utan garantier för att man ska få värdiga villkor och utan garantier för att man ska kunna skapa ett värdigt liv här i landet, har röstats igenom tidigare i höst i denna kammare. De murar som runt om i Europa växer för flyktingar har vi sett alltför många exempel på.

Vi vill bryta den utvecklingen. Rätten till asyl är också en mänsklig rättighet. Om man ska ha arbetskraftsinvandring till Sverige ska det ske med garantier för att det är värdiga och vettiga villkor.

Herr talman! Mitt anförande kommer senare i debatten här att kompletteras av Josefin Brink. Hon kommer att ta upp frågor som rör jämställdhet. Men låt mig redan nu konstatera att den utveckling som vi ser, där regeringen hellre sänker skatter än satsar på transfereringssystemen, i sig är en utveckling som klyftorna ökar mellan män och kvinnor, som ökar skillnaderna i fråga om ekonomiska möjligheter och därmed också i fråga om makt mellan män och kvinnor. När massarbetslösheten griper omkring sig kommer både män och kvinnor att bli arbetslösa. Tyvärr ser vi i dag i spåren av den borgerliga politiken att kvinnor drabbas hårdare, precis så som jag beskrivit att invandrade hårdare drabbas.

Jag ska avsluta med ytterligare ett kort citat från samma sida som tidigare:

”Moderaterna öppnar dammluckorna, i alla fall på glänt. De övriga borgerliga partierna tiger. Socialdemokratin vacklar. Det är naturligtvis meningslöst att i det läget hoppas på att vänstern ensam ska kunna upprätthålla efterkrigstidens antifascistiska överenskommelse. Den måste istället räddas av den anständiga borgerligheten, som jag hoppas finns, alltså av uppriktiga liberaler inom folkpartiet och moderaterna och av humanistiska flyktingvänner inom kristdemokratin. Den avgörande frågan är inte hur hårt motstånd vänsterblocket kan göra, utan hur länge den anständiga borgerligheten låter sig köras över av en makthungrig höger vars liberala spärrar släpper en efter en.

Om de inte orkar protestera nu finns risken att 2008 i efterhand kommer att betraktas som det år Sverige anslöt sig till den nya tidsandan.”

Anf. 3 ULF HOLM (mp):

Herr talman! Regeringens politik havererar på allt fler områden. Det misslyckade fullskaleförsöket med en raserad a-kassa är ett område. Oförmågan att se att klimatåtgärder behöver vidtas också i Sverige, till exempel genom en kraftig satsning på förbättrad järnvägstrafik, är ett annat område. Också inom området integration, diskriminering och jämställdhet ser vi nu hur den moderatledda regeringen misslyckats och att viktiga initiativ för förändringar uteblir.

För Miljöpartiets del råder det inget tvivel om att alla i dag inte har samma rättigheter och möjligheter att verka i vårt samhälle. I statistiska granskningar av arbetsmarknaden, på den politiska arenan och i fråga om brottsutsattheten framträder uppenbara skillnader mellan olika grupper i samhället. Medan den moderatledda regeringen inte tar några initiativ för förändringar menar vi från Miljöpartiet att det är dags att gå vidare och utveckla en politik som inte begränsas till ett strikt antidiskrimineringsperspektiv. Det är dags för förändringar för framtiden. Miljöpartiets samlingsnamn för denna politik är politik för lika rättigheter.

Arbetet med att skapa ett samhälle där alla i realiteten ges lika rättigheter kräver insatser på många områden, framför allt gäller det inom området arbetslivet. För att samordna dessa insatser, för att samla den kunskap på området som finns i dag, behövs att en särskild myndighet för lika rättigheter inrättas. Myndigheten för lika rättigheter bör ha ett brett mandat att arbeta med strategiska frågor, till exempel information, utbildning, metodutveckling, omvärldsbevakning och opinionsbildning. Genom ett helhetsgrepp skapas förutsättningar för ett bredare genomslag för en övergripande politik för lika rättigheter, samtidigt som myndigheten måste stödja offentliga aktörer som kommuner, landsting och statliga myndigheter liksom enskilda sådana som antidiskrimineringsbyråerna.

Medan vi ser att den moderatledda regeringen sakta men säkert håller på att montera ned de lokala antidiskrimineringsbyråerna menar vi från Miljöpartiet att denna politik måste fortsätta och att antidiskrimineringsbyråerna gör ett oerhört viktigt arbete med att stärka politiken.

Herr talman! Principen om EBO, det vill säga att som flykting få bosätta sig där man vill, är helt central för Miljöpartiets syn på respekten för individens rättigheter. EBO bör därför upprätthållas. Miljöpartiet menar att det är viktigt att fler kommuner solidariskt delar det nationella ansvaret för flyktingmottagandet. I dag står vi tyvärr inför en situation där ett fåtal kommuner tar emot allt fler flyktingar medan andra kommuner inte tar emot någon. Glädjande nog kan vi konstatera, som vi alla har hört i dag i Ekots sändningar, att Boverket presenterat en rapport som har studerat frågan om val av bostadsort för nyanlända. Resultatet är att bäst integration sker vid eget val av bostad, precis som vi från Miljöpartiet alltid har hävdat. Slutsatsen är glasklar: Flyktingar som själva väljer bostadsort under sina första år i Sverige integreras snabbare och bättre än de som placeras av myndigheterna. Därför bör vi från statligt håll inte syssla med det.

Rapporten från Boverket, herr talman, är mycket välkommen. Samtidigt med detta kan vi konstatera att det finns problem med kommunernas möjligheter och vilja att erbjuda bra bostadsförhållanden och chans till arbete så snart som möjligt. Det är begränsat på flera ställen i Sverige.

Vissa kommuner tycks också anse att det är mer en kostnad i stället för en investering för framtiden att ta emot flyktingar. Därför är det så viktigt att vi från statligt håll, som Miljöpartiet föreslår, erbjuder kommunerna bättre anslag när det gäller flyktingmottagande. Vi vill därför tillföra 200 miljoner kronor för att stödja de kommuner som tar emot flyktingar så att inte kostnaden blir ett hinder för att ta emot dem.

Herr talman! Miljöpartiet anser att politiken måste bygga på att de anlända flyktingarna så snart och så snabbt som möjligt ges en chans att bli aktiva och respektera det svenska samhället. Då är underlättandet av inträde på arbetsmarknaden A och O.

Den moderatledda regeringen har tyvärr försuttit dessa möjligheter och sätter oss nu i en situation där utvecklingen är tvärtom. Det är fler och fler personer med utländsk bakgrund som inte får en chans på arbetsmarknaden på grund av diskriminering när de söker arbete. Det gör det svårare att komma ut på arbetsmarknaden. De som får jobb har samtidigt mycket lägre inkomst än svenskar i övrigt. Det är en utveckling vi måste vända och som vi måste ta itu med.

Regeringens förslag om etableringssamtal är en av de få ljuspunkterna som Miljöpartiet kan se. Det skulle kunna hjälpa till att få en bättre etablering på just arbetsmarknaden. Men det är också en av de få ljusglimtarna i regeringens politik. Vi tror till exempel inte alls på regeringens förslag om individbaserad stimulansersättning. Vi tror att det är helt fel väg att gå när det gäller att lyckas med integration. Det viktigaste är att fler kommer ut i arbete med anständiga löner och arbetsvillkor i övrigt. Så skapas verklig integration.

Mycket av dagens diskriminering och försvårande av integration sker tyvärr på arbetsmarknaden. Därför är det välkommet att fack, och också arbetsgivare för den delen, har tagit ett större ansvar för frågorna de senaste åren. Vi ser att fackföreningar jobbar mycket bättre och mycket mer systematiskt med att förbättra integrationen och försöka få bort den diskriminering som i dag sker på arbetsmarknaden. Denna politik måste vi stödja.

Från Miljöpartiets sida avsätter vi också mer resurser för att stödja personer med invandrarbakgrund att till exempel starta eget företag. Vi ger mer resurser, 100 miljoner, till mikrokrediter för personer med invandrarbakgrund. Vi måste ha arbetspraktik för att personer ska kunna visa upp vad de kan göra. Många som kommer till Sverige har bra utbildning, men på grund av den diskriminering som sker i samhället har de tyvärr svårare att komma ut på arbetsmarknaden. Arbetspraktik kan vara ett sätt att komma till rätta med detta. Vi måste satsa mer på utbildning, och vi måste få en bättre validering för framtiden för att se till att inte skapa onödiga hinder på arbetsmarknaden för en bra integration.

Herr talman! Betänkandet handlar också om jämställdhetspolitik. Sverige behöver en aktiv jämställdhetspolitik på många områden. Handlingsplanen för att minska våldet mot kvinnor och handlingsplanen mot prostitution är bra steg i fråga om konkreta åtgärder. Vi från Miljöpartiet anser att regeringens insatser på området har varit alltför begränsade. Vi anser att utgångspunkten bör vara att öka samverkan mellan olika samhälleliga krafter, till exempel myndigheter och kommunala insatser. Inte minst frivilligorganisationerna spelar en avgörande roll inom detta område.

Inom rättsväsendet, det vill säga domare, nämndemän, åklagare och polisväsen, behövs fortfarande satsningar på jämställdhetsutbildning. Vi måste ta ett steg vidare på dessa områden. Det har blivit bättre, men det kan bli ännu bättre. Vi måste fortsätta den satsning vi har slagit in på och inte, som den moderatledda regeringen, dra ned på insatserna.

Det behövs också kompetensutveckling inom området våld i hederns namn och riktade satsningar på information om samkönat våld. Vårdpersonal bör genomgå en fortbildning i genusfrågor, och det krävs forskning om hur våldsutsatta kvinnor behandlas inom vården. Till sist behövs också höjda anslag för kvinnojourernas verksamhet.

Utöver dessa förslag, herr talman, som anknyter till handlingsplanen anser Miljöpartiet att det från anslaget Särskilda jämställdhetsåtgärder ska tillföras medel till anslaget Jämställd kultur och fritid och till jämställdhetsutbildning av personal i kommunerna. Anslagen bör också finansiera inrättande av ett jämställdhetsråd med ansvar att samordna och utvärdera det jämställdhetspolitiska arbetet.

Miljöpartiet konstaterar att regeringen föreslår att anslaget Särskilda jämställdhetsåtgärder minskas med 393 miljoner kronor för 2011 i jämförelse med 2010. Miljöpartiet ser i dagsläget inga tecken på att det inte kommer att krävas minst lika mycket resurser även för 2010 när det gäller jämställdhetsåtgärder.

Herr talman! Att skyddas mot diskriminering är en mänsklig rättighet. Politiken mot diskriminering måste därför stärkas ytterligare. Alla ska ha samma rättigheter och möjligheter att verka i vårt samhälle. Frågan om jämställdhet och jämlikhet handlar om mer än diskriminering. Den handlar också om normer och maktstrukturer som vi ser i samhället.

Sverige har i århundraden präglats av att vita heterosexuella medelålders män utan funktionsnedsättning haft makt- och tolkningsföreträde inom de flesta områden. Därför har vi i dag en infrastruktur som gynnar mäns resande, en boendepolitik anpassad efter kärnfamiljen och en skola där svensk bakgrund premieras.

Från Miljöpartiets sida menar vi att det är dags att gå vidare och utveckla en politik som inte längre är begränsad till ett strikt antidiskrimineringsperspektiv. Detta innebär att hela den generella politiken måste genomlysas ur ett likarättsperspektiv, som vi har lagt fram flera förslag om och som jag också nämnt tidigare.

Vi anser även att det är viktigt att stärka möjligheterna för enskilda aktörer att driva diskrimineringsmål i domstol. I dag förhindrar de höga rättegångskostnaderna i praktiken andra aktörer än ombudsmän och fackförbund att driva rättsprocesser om diskriminering. Därmed inte sagt att ombudsmän och fackföreningar gör ett dåligt jobb, men vi behöver utvidga området. Därför föreslår vi från Miljöpartiet att staten inrättar en fond ur vilken diskrimineringsbyråer och andra privata aktörer kan söka pengar för att kunna driva diskrimineringsmål, liknande det förslag som lagts fram i den offentliga utredningen Det blågula glashuset – strukturell diskriminering i Sverige som kom 2005. Vi uppmanar regeringen att ta en titt på detta förslag.

Herr talman! Jag instämmer givetvis i och står bakom samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 3 under punkt 3 och till reservation 9 under punkt 7.

Anf. 4 ELISABETH SVANTESSON (m):

Herr talman! För hundra år sedan var det bara 1 procent av Sveriges befolkning som var född utanför landets gränser. I dag är 12–13 procent födda i ett annat land. Bara förra året var den sammanlagda invandringen till Sverige 100 000 personer. Det är den högsta i vårt lands historia.

Migration har berikat och påverkat oss både som individer och som nation. Sverige hade aldrig kunnat utvecklas och bli det land som vi nu är utan att människor migrerat hit av olika anledningar. Men att på relativt kort tid gå från ett homogent samhälle till ett mångkulturellt är också fyllt av utmaningar för oss som individer, vare sig vi är födda här eller i ett annat land, men också för oss som nation. Det ställer också krav på politiken att forma den så att den hjälper och inte stjälper, att den aktiverar och inte passiviserar och att den inte dämpar människors egen initiativkraft.

De flesta som bor i Sverige men som är födda i ett annat land har lyckats väldigt bra med att etablera sig. De har rotat sig. Några fick ett jobb som de var utbildade för, och andra har tagit jobb inom andra områden. Andra hoppas också att det ska gå bättre för den generation som kommer efter. Men tyvärr har alltför många utrikes födda hamnat utanför arbetsmarknaden. Det har delvis berott på en omhändertagande integrationspolitik som säkert haft goda intentioner men i verkligheten blivit en passiviserande fälla för den enskilde.

Herr talman! I dag ska vi diskutera arbetsmarknadsutskottets betänkande AU1. Här finns utgiftsområde Integration och jämställdhet. Men vi har också i det här betänkandet att behandla den skrivelse från regeringen som heter Egenmakt mot utanförskap – regeringens strategi för integration.

Jag tycker att den inriktning av integrationspolitiken som regeringen nu har lagt fast för den här mandatperioden är helt rätt. Strategin utgår från en mycket tydlig problemanalys. Regeringen blundar inte för de utmaningar som finns. I stället tar man tag i verkligheten och söker finna lösningar.

Det är särskilt två områden som jag menar behöver särskilda insatser. Det ena området handlar om nyanländas etablering och det andra om att rikta insatser till områden där utanförskapet har bitit sig fast som allra mest. Just dessa inriktningar finns också i regeringens strategi.

Varför är det här så viktigt? Jo, vi vet att ju längre en person står utanför arbetsmarknaden, desto svårare är det sedan att ta sig in. Det gäller alla. Därför är det oroväckande att det tar så lång tid för många av de nyanlända att få sitt första jobb. Precis som Luciano Astudillo hänvisade till kom det en rapport 2006 som visade att mediantiden för nyanlända att få ett jobb är sju år. Om man tittar bara på kvinnor som grupp är den tio år.

Jag har sagt det förr i den här kammaren, och jag säger det gärna igen: Kommunerna har i drygt 20 år haft ansvaret för att ge individer introduktion till arbets- och samhällsliv. Är man snäll kan man säga att detta har skett med varierande resultat. Är man lite mer rakt på kan man säga att det i stort sett har misslyckats. Rapport efter rapport har påvisat att det tar för lång tid. Men man behöver inte läsa forskningsstudier för att komma fram till det. Det räcker att åka runt i Sverige, från längst upp i norr till längst ned i söder, för att se att mycket av den introduktion som kommunerna ger inte fungerar. Därför menar jag att den allra viktigaste integrationspolitiska insatsen som nu görs är att regeringen tar tag i mottagandefrågor och etableringsfas. Den utredning som bereds i Regeringskansliet kommer att förändra introduktionen, och det välkomnar jag, Moderaterna och alliansen.

Det finns många goda förslag som kommer att ge den enskilde större möjligheter. Till exempel är arbetslinjen en väldigt tydlig röd tråd. Staten ska ha ett huvudansvar, Arbetsförmedlingen får ett utökat ansvar, och vi har ett förslag om lotsar som jag tycker är mycket intressant. Men regeringen gör redan nu, i väntan på den stora förändring som kommer, många konkreta saker för att förbättra integrationen. Det viktigaste vi i alliansen gör är att föra en generell politik som främjar arbete och arbetslinjen. Därför är alliansens jobbpolitik bra för alla och kanske främst för de utrikes födda.

Herr talman! Låt mig också nämna några av de riktade insatser som nu görs. Arbetsförmedlingen fick för ett eller ett och ett halvt år sedan ett utökat ansvar att jobba med de nyanlända. Det är tydligt så i förordningen. Det är permanentat. Och det är efterlängtat. Jag ser en väldigt stor skillnad när jag besöker arbetsförmedlingar i dag mot för fem år sedan. Men vi har också gett ett tydligt uppdrag till Arbetsförmedlingen om etableringssamtal och organiserad vidareflyttning. Det tror jag kommer att påverka de val som nyanlända gör när det gäller bostadsort.

Länsstyrelserna har med den här regeringen fått en viktig uppgift. Jag skulle vilja säga att det har blivit en hit. De samordnar på ett mycket bättre sätt i regionerna och i länen än vad som förut kunde ske. Kommunerna upplever att de har nära till en person på länsstyrelsen som nu kan hjälpa till med samordning, så att en kommun kan ordna bostad och en annan kommun kan bedriva introduktion. Det skedde inte förut. Och det var långt att ringa till någon på Integrationsverket i Norrköping.

Inom sfi satsar vi också på att höja kompetensen hos lärarna. Instegsjobben, som jag absolut kan hålla med om och hade hoppats skulle ha varit många fler, ger just nu knappt 2 000 nyanlända ett arbete. Jag tror att det kan utvecklas mer. Vi satsar också pengar till Nutek för att stödja företagande. Almi har fått mer pengar till rådgivningsverksamhet för utrikes födda. Och nystartskontor kommer att etableras.

Herr talman! Man kan då fråga sig: Vad vill egentligen vänsterkartellen? Är det en samlad vänstersida vi ser? Man spretar rätt så rejält. Socialdemokraterna hävdar i sitt yttrande att utvecklingen på integrationsområdet går åt helt fel håll. Men sanningen är faktiskt den rakt motsatta.

Först och främst tror jag att vi här är helt överens om att nyckeln till integration är arbete. Om vi jämför antalet utrikes födda i sysselsättning 2006 och 2008 kan vi konstatera att det ökat med 71 100. Totalt i befolkningen var det 115 600 personer. Med andra ord står utrikes födda för den största delen av ökningen i antalet sysselsatta. Men Socialdemokraterna hävdar ändå att det går åt fel håll.

Jag menar att alliansen gör många saker i helt rätt riktning, men än finns det jättemycket kvar att göra på det här området. Jag är glad att jag får vara med i en allians som kan arbeta framåt och utveckla politiken.

En fråga som jag är väldigt glad över att regeringen har tagit tag i och som integrationsministern har lyft fram är frågan om att arbeta utifrån en gemensam värdegrund, om att ha en dialog. Är det möjligt att alla som bor i Sverige samlas kring en gemensam värdegrund? Jag tror det, och jag tror att det är nödvändigt för att hålla ihop samhället.

Herr talman! I det här betänkandet som ska beslutas om i dag gör vi också satsningar på jämställdhetsområdet. Jag började mitt anförande med att beskriva vad som har hänt på migrationsområdet de senaste hundra åren. Ser vi till frågan om jämställdhet har det tack och lov hänt väldigt mycket på hundra år.

För hundra år sedan hade männen nästan all makt i samhället. Det var inte allmän rösträtt. Det fanns i princip inga kvinnor i huset på andra sidan. För hundra år sedan hade kvinnorna ett beroendeförhållande till männen.

Man skulle kunna säga att förr var kvinnorna beroende av eller bundna till sina män. Nu är många kvinnor i stället beroende av och bundna till det offentliga därför att så många kvinnor har sitt levebröd därifrån men också därför att många har ett underhållsstöd, försörjningsstöd, bostadstillägg eller sjukersättning från det allmänna. Beroendet av mannen har för många kvinnor alltså bytts ut mot beroendet av staten. Det finns mycket gott i detta, men det är inte ett helt nyttigt beroende. Kvinnor måste få mer makt över sin egen försörjning och ökade inkomster. Jag är övertygad om att alliansens politik med sänkta skatter är något som har gynnat kvinnor.

Det är också viktigt att kvinnor får fler arbetsgivare att välja mellan så att man inte är beroende av en enda. I många små kommuner har kvinnor ofta bara en arbetsgivare att välja på.

Det finns också annat att göra på jämställdhetsområdet. Regeringen gör tre större satsningar på jämställdhetspolitikens område. Den ena handlar om åtgärder inom ramen för handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Den andra är handlingsplanen mot prostitution och människohandel som vi har behandlat tidigare i riksdagen. Den tredje satsningen är det uppdrag som regeringen har gett Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.

Genom att ta ett samlat grepp om dessa samhällsproblem möjliggörs verkligt genomgripande förändringar.

Herr talman! Avslutningsvis konstaterar jag att det betänkande vi nu diskuterar innehåller en tydlig inriktning på integrationspolitiken. Det för oss också framåt i jämställdhetsfrågorna. Regeringen har gjort en bra analys och sätter in rätt åtgärder. Jag yrkar därför bifall till förslaget i utskottets betänkande.

I detta anförande instämde Hillevi Engström, Reza Khelili Dylami och Sven Yngve Persson (alla m).

Anf. 5 KALLE LARSSON (v) replik:

Herr talman! Jag har två frågor till Elisabeth Svantesson, men först måste jag be henne utveckla en sak. Hon sade i sitt anförande att oppositionen spretar. Sedan sade hon att Socialdemokraterna säger att utvecklingen går åt fel håll. Om Elisabeth Svantesson tror att vi är oense inom oppositionen på den punkten får hon nog tänka en gång till.

Vi är i allt väsentligt överens om detta och också om breda delar av vilken utveckling vi i stället skulle vilja se. Det tror jag har framgått av det anförande som har hållits här i dag. Vi är inte överens om allt, men var inte orolig! Vi kommer att bli det.

Mina två frågor handlar om eget boende. Kan vi inte en gång för alla inför kammarens ledamöter och inte minst för protokollet avgöra frågan om eget boende? Det har nämligen kommit en rapport från Boverket som mycket tydligt konstaterar att man klarar sig bättre om man har eget boende, till och med under de ganska dåliga förhållanden som det ofta innebär, än om man bor på Migrationsverkets anläggningar. Kan Elisabeth Svantesson för Moderaternas räkning än gång för alla avsluta diskussionen om att vi ska tvinga människor att flytta dit du eller staten vill?

Min andra fråga rör kanske mer kuriosa eftersom det inte ligger i dagens betänkande. Skulle Elisabeth Svantesson möjligen kunna glädja och roa oss i kammaren med exempel på vad hon och Moderaterna uppfattar är svenska värderingar?

Anf. 6 ELISABETH SVANTESSON (m) replik:

Herr talman! Jag skarvade lite i mitt anförande. Jag inser att något som ni alltid är överens om är att alliansen bara gör dåliga saker. Där kommer vi väl aldrig att hitta varandra.

När det gäller boendet har jag också fått rapporten. Jag känner en av de forskare som har skrivit den, och vi pratade om den häromdagen. Det är verkligen ingen enkel fråga. Jag har stått vid många tillfällen, både i tv och här, och sagt att detta inte är en enkel fråga. Jag är personligen inte för en pliktlag för individer och kommuner. Däremot måste vi se över de anhopningar som finns.

Kalle Larsson vet att detta inte ligger på arbetsmarknadsutskottet utan på hans ordinarie utskott. Det pågår en utredning. Vi får se var den utredningen landar. Det är mitt svar på den frågan.

Herr talman! Vi kan naturligtvis diskutera Moderaternas utvecklingspolitik. Det är något av det roligaste jag vet. Men jag vet inte om Kalle Larsson har uppfattat det här med svenska värderingar rätt. År 2008 är europeiskt år för interkulturell dialog. EU-kommissionen har utlyst det. Enligt vitboken, som är grunden för arbetet med den interkulturella dialogen, är en förutsättning för en dialog att vi har en gemensam värdegrund.

Jag tror inte att det finns några svenska värderingar. Det finns dock gemensamma värderingar som vi har byggt vårt land på. De kan man kalla gemensamma, grundläggande eller svenska, men de är universella. De värderingarna tycker jag att det är viktigt att vi lyfter upp. Jag vet inte om Kalle Larsson anser det.

Anf. 7 KALLE LARSSON (v) replik:

Herr talman! Det var ganska intressanta svar. Det är inte ofta man får det i kammaren – om jag ska vara lite skarp mot debattörerna. Här får jag svar på två punkter. Elisabeth Svantesson anser inte att det finns något som heter svenska värderingar. Det välkomnar jag. Jag tror nämligen att Elisabeth Svantesson och jag har ganska olika värderingar i nära nog alla frågor – i alla fall minst lika olika som jag har och mina chilenska partikamrater eller andra som har sitt ursprung i ett annat land.

Det finns demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter. De är värda att försvara. Det är en viktig värdegrund för alla demokratiska stater och gemenskaper. Det är dock en annan diskussion än den som har synts ibland i den moderata, även utåtriktade, debatten.

Det är ett välkommet beslut om vi kan avskriva tanken att det ens föreligger några specifika svenska värderingar som är något annat än vad människor från andra länder har.

När det gäller boendefrågan ska vi vänta på en utredning. Jag tänkte att Elisabeth Svantesson kanske kunde vara vänlig nog att inför kammaren och för vårt nöjes skull säga vad hon själv tycker lite skarpare än vad hon har gjort. Hon säger att det är en svår fråga. Det finns många svåra frågor, men som politisk företrädare vill man kunna ge svar. Anser Elisabeth Svantesson att vi bör tvinga människor att flytta dit staten vill eller inte? Det är den skarpa frågan. Om sedan Elisabeth Svantesson kommer att stå här och försvara en politik som ändå i slutändan gör det får hon väl i så fall erkänna att hon blev överkörd av sitt parti eller av sin regering.

Anf. 8 ELISABETH SVANTESSON (m) replik:

Herr talman! Vi kanske ska hålla oss till budgetdebatten och inte gå in på ett helt annat område. Lagen om mottagande av asylsökande, inte lagen om EBO som en del hävdar att den heter, ligger inte alls inom detta område. Det handlar om var man ska bo när man är asylsökande. Jag sade ganska tydligt att jag tycker att det är en svår fråga, men jag tycker kanske inte att lagen ska styra. Man kan hitta andra möjligheter att styra boendet. Etableringsavtal är en sådan sak.

Jag kan inte ställa en massa frågor till Kalle Larsson och Vänsterpartiet, men ni har inte alls förhållit er till den skrivelse vi behandlar i dag. Jag hade gärna sett att du lagt ut texten där och stannat vid budgetdebatten och om det är rätt inriktning.

Jag ser att Vänsterpartiet vill ha en bättre kommunal introduktion. Men under de 23 år som vi har haft kommunal introduktion, och ni har varit stödparti åt den socialdemokratiska regeringen, har det inte alls fungerat. Ändå vill ni fortsätta i samma spår. Jag tycker att det är synd.

Var man ska bo de månader man söker asyl är en fråga. En mycket större fråga är vilken typ av insatser man ska ha när man har fått ett uppehållstillstånd. Jag menar att alla ska ha en tydlig arbetsmarknadsinriktad introduktion. Jag tror också att det är bra med fler aktörer. Arbetsförmedlingen och andra aktörer skulle kunna ha ett ansvar med, jag hoppas, lotsar. Den utvecklingen vill jag se.

Boendet är en mycket viktig fråga. Jag vet att det är positivt för många men också negativt för många att bo trångt. Det finns inte ett entydigt svar på denna fråga. Det är en svår fråga. Men det är skönt att Kalle Larsson har tvärsäkra svar på svåra frågor.

Anf. 9 LUCIANO ASTUDILLO (s) replik:

Herr talman! Först vill jag berömma Elisabeth Svantesson för den artikel hon presenterade på Moderaternas framtidskonvent. Det var en kritik av det integrationsfiasko som den borgerliga regeringen ägnat sig åt dessa första år – det har inte hänt något; man har varit oerhört passiv.

Jag hade önskat att man hade dragit det längre och krävt att de ansvariga statsråden, Sabuni och Littorin, skulle avgå och sedan tillsatt andra.

I dag vet inte Elisabeth Svantesson riktigt vilken fot hon ska stå på. Å ena sidan håller hon fast vid kritiken. Å andra sidan säger hon att det går mycket bättre nu.

Då vill jag att Elisabeth Svantesson uppdaterar sina siffror med de siffror som kom från Arbetsförmedlingen nu i veckan. Arbetslösheten bland utrikes födda har ökat med 16 procent i år. Det går i snabbare takt än för den totala gruppen arbetslösa. Det är verkligheten, liksom att gapet fortfarande är 12 procent mellan utrikes födda och inrikes födda. Utanförskapet ökar och er politik bidrar till det.

Det finns mycket som jag och Elisabeth Svantesson är överens om. Jobb är viktigt för att klara integrationen. Sammanhållning är också en viktig del. Men då vill jag ställa tre frågor om det här.

I Stockholm har man stängt Akademikerförmedlingen för nyanlända. Hur rimmar det med arbetslinjen?

Ni har infört vårdnadsbidraget, som leder till att massor av kvinnor skickas hem i stället för att vara med och ha möjlighet till ett jobb. Hur bidrar det till arbetslinjen?

Jag tar den tredje frågan senare. Vi tar de här två frågorna först.

Anf. 10 ELISABETH SVANTESSON (m) replik:

Herr talman! Det var många frågor att svara på.

Det är helt korrekt. Statistik kan användas på många olika sätt. Luciano Astudillo har alldeles rätt om sina uppgifter, och jag har alldeles rätt om mina uppgifter att den största sysselsättningsökningen har skett bland de utrikes födda. Men som både Luciano Astudillo och jag vet tog Sverige under 2006 och 2007 emot fler flyktingar än vi gjort tidigare. Det var en topp då, vilket jag är väldigt glad över. Vi är ett generöst flyktingland.

Därför blev jag rätt upprörd när jag hörde tidigare att man påstod att den här alliansen skulle vilja kasta ut människor som inte är lönsamma. Det är verkligen att ta i med retoriken, och jag känner visst obehag, måste jag säga.

Bådas våra siffror är alltså sanna. Vad handlar då det här om? Jo, eftersom vi nu tar den första tiden på väldigt stort allvar är det många nyanlända som skrivs in vid Arbetsförmedlingen som befinner sig i introduktion. De har ännu inte kommit i jobb. Det är därför arbetslösheten i den här gruppen har stigit. Det tar vi på största allvar. Det är just därför vi kommer att ha en proposition under våren där vi säger att vi måste ta ett grepp om den första tiden i Sverige så att arbetslinjen blir tydlig och så att vi får sfi som är värd namnet. Det är precis det vi gör. Det är svaret på den frågan.

Anledningen till att Arbetsförmedlingen i Stockholm har lagt ned just Akademikerförmedlingen – jag vet inte ens vad den hette, så det kanske var fel; ursäkta! – är faktiskt en lokal fråga. Det är inte så att riksdagspolitiker sitter här och bestämmer vad myndigheter ska ha för typer av arbetsförmedlingar. Det är en organisationsfråga, och det vet Luciano väldigt väl.

Vi har gett Arbetsförmedlingen ett tydligt uppdrag att jobba med nyanlända. Under de tolv år som Luciano Astudillos parti hade huvudansvaret i Sverige gick saker faktiskt åt fel håll.

De sista åren hade ni pilotprojekt, och det tyckte jag var jättebra. Det har jag också sagt i kammaren förut. Man jobbade med nyanlända. Nu säger vi att Arbetsförmedlingen ska jobba med alla nyanlända som kommer till Sverige och som är arbetsföra. Det är just det som är så viktigt.

Anf. 11 LUCIANO ASTUDILLO (s) replik:

Herr talman! Det här siffertricksandet kommer ni inte att komma någon vart med. Det är så att utanförskapet ett år framåt kommer att öka ännu mer, och det har ni ansvaret för.

Akademikerförmedlingen för nyanlända i Stockholm är en politisk fråga. Det är en resursfråga. Det är ni som tilldelar Arbetsförmedlingen resurser, och när de inte har tillräckligt med resurser måste de dra ned. Det är alltså i slutändan en politisk fråga.

Instegsjobbsfiaskot är en politisk fråga. Bara 2 000 i hela vårt avlånga land har fått möjlighet till det här flaggskeppet i introduktionen av nyanlända.

Vårdnadsbidraget är ett brott mot arbetslinjen när det gäller att ge också kvinnor som kommer från andra länder möjlighet att få lära sig svenska och komma i arbete.

Dessutom vill jag ta upp diskussionen om värdegrund, för jag tycker den är viktig. Sammanhållningen i vårt land är oerhört viktig. Vad håller ihop vårt land? Ni – inte vi – öppnar nu för akutsjukhus med etnisk grund i vårt land. Det är ni – inte vi – som gör det. Hur går det ihop med att föra en sammanhållen politik?

Jag tycker att det är dags att börja ta ansvaret och inte bara skylla på våra tolv år tidigare. Det är så här, och det sade jag i mitt anförande: Vi har mycket att göra i det förnyelsearbete vi håller på med. Vi kommer att ta rejäla omtag i politiken, dels själva, dels tillsammans med den rödgröna framtidsalliansen med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi har ett alternativ som kommer att vara bättre än det ni har nu. Vi ser att utanförskapet ökar och att sammanhållningen i vårt land eroderar.

Anf. 12 ELISABETH SVANTESSON (m) replik:

Herr talman! Den här regeringen är väldigt tydlig med arbetslinjen i alla delar. Den här regeringen är också väldigt tydlig med uppdraget till Arbetsförmedlingen att jobba med dem som står långt borta från arbetsmarknaden. Det är ett tydligt uppdrag. Generaldirektören sade i medier häromdagen att det inte är resurser som behövs utan lugn och ro att få jobba med de uppgifter som man har.

Utanförskapsområden har vi pratat om. Flera har reflekterat över den artikel som jag och Tomas Tobé skrev i Dagens Nyheter. Vi fann 105 stadsdelar i Sverige där försörjningsfrekvensen var lägre än 50 procent år 2006. 100 av de 105 stadsdelarna var socialdemokratiskt styrda 2002–2006. Det vill jag gärna uppmärksamma Luciano Astudillo på.

Vi tar ansvar för detta nu. Det är därför vi har två tydliga inriktningar på den skrivelse som vi har på bordet i dag. Den ena är att jobba med nyanländas etablering och få fart på den, och den andra är att se till att det utanförskap som har bitit sig fast i dessa områden inte fortsätter.

Anf. 13 ULF HOLM (mp) replik:

Herr talman! Integration är inte lätt alla gånger. Det krävs att man faktiskt har blicken klar och att man har fokus klart på att man måste gå framåt och att man måste vidta åtgärder.

Därför är det rätt oroväckande att regeringen är så bristfällig på det här området, hattar fram och tillbaka och har väldigt svårt att hitta fokus. Nu har tyvärr Moderaterna hittat ett fokus, och det är att det ska ställas mer krav på invandrare. Det finns ju förslag från Moderaterna nu om att de flyktingar som flyttar till fel kommuner, enligt Elisabeth Svantesson, ska bestraffas. De ska inte få lika mycket ersättning. Det är en bestraffningspolitik som regeringen fortsätter. På samma sätt som man bestraffar dem som blir arbetslösa eller sjuka ska man också nu bestraffa invandrare.

Varför kan inte Moderaterna börja säga att man ska belöna dem som flyttar till kommuner där man kan få arbete och belöna folk för att de handlar på rätt sätt på samma sätt som man ska belöna dem som vill leva miljövänligare och ta klimatansvar och belöna för framtiden? Jag tycker det är en väldigt konstig politik från regeringens sida.

När det gäller jämställdhetsarbetet blir man ju mörkrädd när Elisabeth Svantesson jämför med hur det var 100 år tillbaka. Ja, det är möjligt att Elisabeth Svantesson vill ha jämställdheten 100 år tillbaka, och det har ni väl delvis kanske misslyckats med. Men faktum är att de senaste åren har andelen kvinnor i bolagsstyrelser minskat. Ni har tagit bort lönekartläggningar. Jämställdhetsanalyser, som skulle göras i företag, har ni nu monterat ned så att det inte alls är lika starkt fokus på detta. Det innebär i förlängningen, kanske inte på ett eller två år utan på några års sikt, att jämställdheten kommer att gå tillbaka. Det måste faktiskt regeringen ta ansvar för.

Anf. 14 ELISABETH SVANTESSON (m) replik:

Herr talman! Det var många saker. Ulf Holm blandar ihop ett utvecklingsarbete och en öppen diskussion som pågår inom mitt parti, Moderaterna, med regeringens politik. Vi kanske ändå ska hålla oss till budgetdebatten.

Jag tror precis som Ulf Holm på positiva incitament. Därför är det så viktigt med etableringssamtalen.

När man nu lyssnar på Ulf Holm och läser det yttrande som Miljöpartiet har känns det som om det finns en viss diskrepans däremellan. I yttrandet står det att ni välkomnar väldigt många av de förslag som finns i den här skrivelsen, och det är jag glad för, för jag tycker att vi gör väldigt många bra saker. Vi tar ett heltäckande grepp över de här frågorna.

Jag nämnde 100 år tillbaka i tiden för att göra en jämförelse och se vad som har hänt. Det har hänt fantastiskt mycket. När det gäller lönekartläggningen tror jag Ulf Holm är medveten om att detta fortfarande ska ske. Där har vi inte gjort någon förändring, utan det handlar om periodicitet i jämställdhetsplaner, och jag trodde att Ulf Holm visste att de förändringarna var på gång.

Sammantaget kan jag säga att jag ser att regeringen är på väg åt helt rätt håll i integrationspolitiken. Jag kommer aldrig att nöja mig förrän vi är framme och situationen är lika för alla människor som lever i Sverige, och jag tror att Ulf Holm delar den visionen. Vi måste gå framåt, och det gör regeringen.

Även i jämställdhetspolitiken menar jag att vi gör det. Den tydliga jobbpolitik som vi har är positiv för kvinnor.

Anf. 15 ULF HOLM (mp) replik:

Herr talman! Anledningen till att jag lyfte fram Moderaternas förslag är att vi har en moderatledd regering. Ni har väldigt stort inflytande på politiken, och ni har nu inte presenterat några särskilda avtryck i denna budget utan säger att ni håller på att utreda och kommer med förslag.

Därför misstänker jag att Moderaternas inflytande på kommande förslag kommer att vara stort. Det är oroväckande när man försöker lägga skulden på invandrarna. I stället för att belöna och uppmuntra ett visst beteende vill man bestraffa invandrare som vill bo i andra kommuner.

Jag tror att den skrivelse som finns är viktig, och där finns bra saker, vilket jag också sade i mitt anförande. Det gäller etableringssamtalen, och även skrivningarna om EBO är helt okej. Men vi ser också att det nu finns förslag som går i helt annan riktning, och det är oroväckande.

Jämställdheten tycker jag att ni på ett tråkigt sätt viftar bort. Att göra jämförelsen att det är bättre i dag än för 100 år sedan visar att vi tagit ett steg tillbaka i politiken. Vi måste kunna blicka framåt, och då måste vi kunna jämföra med hur det såg ut förra året, för två år sedan, för tre år sedan, och se på vilka politiska områden regeringen gjort förändringar för att förbättra jämställdheten.

Vi kan se att ni tagit bort kravet på kvotering till bolagsstyrelserna, som är en principiellt viktig fråga, inte ett mål men ett medel. Ni har också tagit bort kravet på att arbetsgivare ofta ska göra lönekartläggningar, som underlättar arbetet med att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor.

Man säger att man gör satsningar på kvinnor och utanförskap samtidigt som vi i dessa tider ser att uppsägningarna kommer och att de drabbar kvinnor lika mycket som män. I flera regioner sägs anställda som jobbar inom sjukvården upp, och de är företrädesvis kvinnor. De kommer att drabbas lika hårt som männen.

Anf. 16 ELISABETH SVANTESSON (m) replik:

Herr talman! Jag vet inte om Ulf Holm lyssnade till allt vad jag sade; jag bara konstaterar att det hänt mycket på 100 år – tack och lov – men det finns mycket kvar att göra. Det har jag också sagt. Därför tror jag att det är viktigt för kvinnor att inte ha det beroendeförhållande till staten som de på olika sätt har inom det offentliga. Där finns mycket kvar att göra för att kvinnor ska få makt över sitt eget liv.

När det gäller det som Ulf Holm sade i början av sin replik, att vi inte gör några avtryck, vill jag säga att jag tycker att vi gör avtryck. Jag är den första att önska att alla utredningar och allt beredningsarbete skulle gå fortare, men Ulf Holm vet, precis som jag, att saker tar tid.

Vi gör genomgripande förändringar för nyanlända de första åren i Sverige. Vi ser också över hela lagen om mottagande av asylsökande. Dessa två utredningar ska synkas så att vi får en samstämmighet, arbetslinje, redan från början. Det kallar jag att göra avtryck. Vi skickar inte bara in några miljoner här och där i olika projekt, utan vi gör om hela mottagandesystemet så att människor som kommer till Sverige och bidrar eller söker skydd ska ha möjlighet att snabbt ta sig in på arbetsmarknaden. Det kallar jag att göra avtryck, herr talman.

Anf. 17 ANNIKA QARLSSON (c):

Herr talman! Det betänkande vi debatterar i dag gäller utgiftsområde 13, Integration och jämställdhet. Jag ska försöka gå igenom båda områdena på mina tio minuter.

Det alliansregeringen gjorde när den tog över regeringsmakten 2006 var att ta på sig uppdraget att bryta utanförskapet. Då befann sig mer än en miljon människor utanför arbetsmarknaden. Bakgrunden var tolv år av misslyckad socialdemokratisk arbetsmarknads- och integrationspolitik. Stora grupper av den vuxna befolkningen stod helt utanför arbetsgemenskapen utan möjlighet till delaktighet och möjlighet till egen försörjning. Att bekämpa utanförskapet blev och är den viktigaste utmaningen för partierna i alliansregeringen.

Luciano Astudillo inledde sitt anförande med att säga att det så här långt varit ett misslyckande. Jag vet inte om jag vill hålla med honom om att 180 000 fler i arbete är ett misslyckande. I stället är det en stor framgång, och vi kan efter två år se ett tydligt trendbrott. Under de senaste åren har vi sett många som tidigare stod långt utanför ta sig in på arbetsmarknaden. Det har skett en kraftig minskning av arbetslösa, sjukskrivna och personer i arbetspolitiska åtgärder. Men det är otillräckligt, och den största utmaningen kvarstår.

Under de senaste månaderna har uppgiften att bryta utanförskapet blivit än viktigare. När varslen och arbetslösheten nu ökar dramatiskt på grund av finansoro och lågkonjunktur finns risken att de som i dag står längst från arbetsmarknaden trängs ännu längre ut. Det gäller inte minst våra nya svenskar.

I den budget som presenterades i september finns historiskt kraftfulla åtgärder. Det är den mest expansiva budgeten i Europa. I de insatser för jobb och omställning som levererades i fredags tillförs ytterligare medel på 8,3 miljarder. Med kraftfulla förstärkningar till Arbetsförmedlingen för att kunna möta nya arbetslösa – korttidsarbetslösa, långtidsarbeta – samt nya medel till yrkeshögskolan och yrkesvux står vi starkt rustade för att möta de sämre tider och den lågkonjunktur som vi nu går in i.

Att arbete är vägen till integration verkar vi vara eniga om i kammaren. Vi vet att arbete är en viktig väg till integration genom de kontakter man får med andra på ett naturligt sätt. Det ger en social tillhörighet och är en väg att ta makten över sitt eget liv. Därför är vår uppgift att se till att människor snabbt får stöd för att komma in på arbetsmarknaden. Efter den första tiden i Sverige ska den reguljära arbetsmarknads- och näringspolitiken vara utformad på ett sådant sätt att den passar alla.

Centerpartiet har låtit undersöka hur utanförskapet ser ut runt om i Sverige. Det finns, som sagt, områden inte bara i storstadsregionerna utan över hela landet där många inte har en egen försörjning av förvärvsarbete. Det gäller att i dessa områden göra ytterligare insatser för att bryta det utanförskap som annars har en tendens att gå vidare i arv.

Vi måste hitta nya strategier för att bryta människors utanförskap och maktlöshet och förbättra integrationen. Därför är det första mötet med den svenska arbetsmarknaden avgörande. Vi kan se att många nyanlända i dag inte kommer ut i arbete tillräckligt snabbt. Vi har tidigare hört att mediantiden för nyanlända är sju–åtta år från folkbokföring till sysselsättning. För kvinnor är tiden ännu längre. Dessutom skiljer det mycket mellan olika kommuner. Där mottagandet och introduktionen fungerar bra, till exempel i Värnamo, har vi betydligt lägre arbetslöshet och betydligt kortare tid innan man kommer in i arbete.

Regeringen kommer i vår med en proposition som ska ta ett helhetsgrepp på flyktingmottagandet och integrationen med syfte att få ett mer flexibelt mottagande och introduktion av nyanlända som bygger på åtgärder som snabbt etablerar personer på arbetsmarknaden. Vi har i skrivelsen, som också hanteras i detta betänkande, ingångarna för hur det ska se ut.

I våras presenterades utredningen Egenansvar – med professionellt stöd av Monica Werenfels Röttorp. Centerpartiet välkomnar många av de förslag som presenteras där. Låt mig ge några exempel på sådant som jag ser kan vara positiva ingångar inför arbetet med integrationspolitiken.

Till att börja med har vi introduktionslotsen som ska ansvara för att upprätta utvecklingsplaner tillsammans med den nyanlände och vara förmedlande kontakt, pådrivare, ledstång och kontrollant. Vi anser också att introduktionsprogrammet behöver bestå av såväl svenskundervisning och samhällskunskap som förberedande arbetslivskunskap, och det måste göras utifrån vars och ens förutsättningar. För att möta det på ett bra sätt krävs många olika aktörer. Redan i dag har regeringen tillsatt medel för att öka sfi-lärarnas kompetens. Tydligare mål i kursplanerna och obligatoriska nationella prov är åtgärder för att stärka sfi-undervisningen.

I utredningen föreslås också att man ska ha möjlighet att arbeta extra vid sidan om introduktionen för att på så sätt öka sin inkomst men även ta steget in i arbetslivet. Dessutom finns ett förslag som bygger på individuell ersättning i stället för familjeersättning, vilket vi välkomnar. Det gör att incitamenten för kvinnor att genomföra sin introduktion ökar betydligt.

Sverige behöver fler jobb i växande företag. Vi har hört tidigare talare säga att det är stat och regering och möjligtvis riksdag som ska ordna dessa arbeten, men vi som tror på marknadsekonomin vet att det är människorna ute i företagen som gör att de växer och frodas. Nya idéer, kunskap och nya anställningar kommer till.

Vi vet också att många invandrare vill starta företag men möter särskilda hinder för att de saknar nätverk och har svårare att få fram kapital. I områden där utanförskapet är mycket stort har regeringen därför initierat nystartskontor. Tillgången till kvalificerad och specialiserad rådgivning ökar, och det finns möjlighet att delta i mentorprogram. Medel har också avsatts till Nutek och Almi samt till riskkapital.

Vi ser även yrkesvux och yrkeshögskolan som viktiga satsningar riktade till dessa grupper. Framför allt handlar det om att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden. Luciano Astudillo gjorde sig lustig över att det än så länge bara är 2 000 i instegsjobben. Jag tycker att det är fantastiskt att vi har 2 000 där. Det är synd att de inte har använts bättre så att ännu fler kunnat ta del av insatserna, men jag ser att Arbetsförmedlingen runt om i landet börjar förstå vikten av och möjligheten med dessa insatser. Inte minst har Arbetsförmedlingen i Borås gjort framsteg och insett att det är en bra insats som bör användas på ett annat sätt.

Jämställdheten finns också med i det här betänkandet. Med en väl utbyggd barnomsorg och föräldraförsäkring, och nu även jämställdhetsbonusen, har Sverige mycket goda förutsättningar att nå ett jämställt samhälle. I vissa avseenden har vi nått mycket långt. Vi har en hög andel yrkesverksamma kvinnor i Sverige. År 2007 ingick 2,1 miljoner kvinnor i åldern 20–64 år i arbetskraften. Det motsvarar 81 procent av kvinnorna. Betydligt fler kvinnor än män har eftergymnasial utbildning, och nästan dubbelt så många kvinnor som män tar ut högskoleexamen. Men många utmaningar kvarstår. Statistiken visar nämligen samtidigt att vi har långt kvar.

Under anslaget 3:1, Särskilda jämställdhetsåtgärder, visar vi att vi använder jämställdhetsmedel till många både små och stora projekt, såsom

Regeringens insatser på jämställdhetsområdet är många och finns också på andra departement. Vi kan ta till exempel skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare, som vi vet gynnar kvinnor, som är överrepresenterade i dessa inkomstskikt.

Vi har också en satsning med 100 miljoner kronor under 2007–2009. Pengarna ska användas till att stärka kvinnors företagande och stärka kunskapen och forskningen om kvinnors företagande. För att särskilt synliggöra kvinnors företagande och inspirera fler kvinnor till att starta företag påbörjade regeringen under hösten en rekrytering av ambassadörer och har utsett 880 ambassadörer över hela landet.

Många kvinnor arbetar i branscher som delvis är stängda för företagare. Genom att öppna för fler entreprenörer inom vård, skola och omsorg får fler kvinnor möjlighet att bli företagare. Regeringens ambition att öka företagandet i vårdsektorn har gett resultat. Enligt Eurostat har antalet kvinnor i Sverige som är företagare inom vård och omsorg ökat med nästan 3 000 personer.

Utredningen om trygghetssystemen för företagare har presenterat sitt betänkande under hösten. Regeringen avser att återkomma med förslag på området. Eftersom kvinnor använder dessa system mer än män blir steget för kvinnor till att bli företagare mer riskfyllt.

Regeringen har också tillfört medel till Sveriges Kommuner och Landsting för att öka jämställdhetsarbetet ute i landets kommuner. Satsningar ska leda till konkreta och varaktiga förändringar, så att båda könens olika villkor beaktas och man får lika service.

Just nu pågår 23 intressanta jämställdhetssatsningar över hela Sverige. Det handlar bland annat om jämställdhetsintegreringsarbete i skola och barnomsorg. Det finns också exempel på kommuner där man ser över rutiner för att säkerställa att män och kvinnor får likvärdig service inom hemtjänsten och att resurser till aktiviteter för flickor och pojkar fördelas lika. I Västra Götaland jämställdhetsutbildar man politiker, chefer och handläggare och jämställdhetsintegrerar hela sin verksamhet. Flera förvaltningar runt om i landet jobbar med jämställdhetsintegrering av ledningssystem och metoder för verksamhetsutveckling.

Alla dessa projekt kommer att göra skillnad i vardagen i den lokala verksamheten för alla där de genomförs, främst för flickor, unga tjejer och kvinnor, också genom den kunskap som kan sprida sig vidare.

Regeringens arbete med att genomföra sin plan för jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet fortsätter för att förbättra förutsättningarna för att ett jämställdhetsperspektiv införlivas i alla steg av beslutsprocessen av de aktörer – handläggare och chefer – som normalt sett deltar i beslutsfattandet. Dessutom har Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet fått i uppdrag att bygga upp ett stöd för de statliga myndigheternas arbete med jämställdhetsintegrering för att ytterligare stärka kunskapsbasen i arbetet. Det handlar om att kvalitetssäkra den offentliga verksamheten för att både kvinnor och män ska veta att den service som samhället erbjuder svarar mot bådas villkor och behov.

Det är mycket som görs. Jag kan ta några ytterligare exempel:

För att återknyta till det jag började med: Vi har mycket bra förutsättningar, men mycket är kvar att göra. Med alliansregeringen har mycket redan startats som kommer att ge påverkan, nu och framöver. Med alla de åtgärder och förslag som regeringen och vi fyra allianspartier nu genomför visar vi återigen att vi förvaltar det förtroende som vi fick vid valet 2006 väl.

Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Anf. 18 LUCIANO ASTUDILLO (s) replik:

Herr talman! Jag vill tacka Annika Qarlsson för hennes anförande, men vill också göra en korrigering. Det är inte så att jag gjorde mig lustig över instegsjobben. Det är bra att 2 000 människor har ett instegsjobb att gå till. Jag var bara oerhört kritisk till hur dåligt det gick, med integrationsfiaskot som ni bidrar till. På arbetsförmedlingarna i dag är ungefär var tredje som är inskriven utrikes född. Så pass liten effekt har er politik gett. Det var mer kritik av att det görs alldeles för lite.

Det är väl snart dags att på något sätt medge att er orättvisa jobbpolitik inte duger. Att ge en otrygghetschock och skrämma både sjuka och arbetslösa genom att försämra allas vår trygghet dög inte, fungerade inte. Det var inte så att det ledde till att många människor kom tillbaka till jobb. Ni jagar in dem i låglöneträsket.

Dessutom tömde ni Arbetsförmedlingens kassa på resurser för alla de viktiga insatserna, omställningsutbildningarna och bristyrkesutbildningarna som kunde ha givit människor möjlighet att ta de jobb som ändå tillkom förra året. Är det inte dags att backa från det där nu?

Jobbfokus tror jag är viktigt för både integrationen och jämställdheten. Där verkar vi åtminstone retoriskt vara överens. Men i praktiken är det en annan politik ni för. Akademikerförmedlingen för nyanlända i Stockholm stängs för att det inte finns resurser. Den borgerliga regeringen har infört ett vårdnadsbidrag. Hur tror ni att det bidrar till att stärka jämställdheten och integrationen för de kvinnor som är födda i ett annat land och erbjuds det i stället för svenskutbildning och möjlighet till arbete?

Annika Qarlsson! Det går bra att säga vad som helst här. Men i praktiken gör ni precis tvärtom.

Anf. 19 ANNIKA QARLSSON (c) replik:

Herr talman! Jag lyssnade noga på Luciano Astudillos inlägg i början. Han stod och talade om att Socialdemokraterna erkänner att man har bedrivit en felaktig integrationspolitik och att det under lång tid har byggts upp ett utanförskap som vi i dag har att ta hand om. Vi har både dem som kommer hit som nya i dag och resultatet av den socialdemokratiska integrationspolitiken att ta hand om.

Jag vet inte om Socialdemokraterna nästa vecka, när vi har debatten om arbetsmarknadsfrågorna, kommer att stå och tala om: ”Vi hade också fel när det gäller arbetsmarknadspolitiken.” Att mitt i en brinnande högkonjunktur ha det högsta antalet arbetsmarknadsåtgärder under överskådlig tid är ett rätt anmärkningsvärt förfarande.

Det vi har gjort sedan vi har tagit över handlar om att i stället följa konjunkturer. I ett läge med högkonjunktur ska inte människor vara inlåsta i åtgärder. I stället ska man ha möjlighet att gå till de arbeten som finns tillgängliga.

Konjunkturen viker otroligt fort och vi kan ännu inte avgöra vad det kommer att få för konsekvenser totalt sett. Vi ser ännu ingen avstannande effekt i varselstatistiken. Vi vet att det kommer olika skeden. Vi kanske kommer att kunna se att det har gått över i skede två och att de i ledet efter dem som var först börjar varslas. Det kommer att komma fler steg.

Det handlar om att se till att göra de insatser som krävs nu. Det är det regeringen gör. Vi hade en historiskt stark budget som vi lade fram redan i september och som vi nu har att hantera. Utöver det kommer vi självklart att komplettera med det som krävs. Förra veckans insatser är en del i det.

Anf. 20 LUCIANO ASTUDILLO (s) replik:

Herr talman! Jag tror att Annika Qarlsson inte riktigt hörde vad jag sade i mitt huvudanförande. Jag sade inte att vår politik var felaktig men alldeles för otillräcklig. Därför pågår ett förnyelsearbete och ett arbete med att förstärka vår politik för integration.

Men så lätt ska inte Annika Qarlsson komma undan sitt ansvar. Det är ni som regerar och bär ansvaret för att utanförskapet nu ökar. På ett år har arbetslösheten bland utrikes födda ökat. Det kan inte Annika Qarlsson skylla på en socialdemokratisk regering.

(ANNIKA QARLSSON (c): Nej.)

Nej. Gapet är fortfarande 12 procent mellan utrikes födda och inrikes födda. Var är den kraftfulla politiken för att möta det? Vi hade brister i vår politik. Det var till exempel inte tillräckligt mycket jobbfokus i mottagandet, absolut.

Vi sträckte dessutom ut handen till ett antal borgerliga partier redan förra mandatperioden för att hitta en bättre ordning för flyktingmottagandet. Nej, makten var viktigare än att komma överens om en hållbar långsiktig lösning på detta så viktiga område. Det är svåra och knepiga frågor.

Svara på de frågor som jag ändå ställde. Hur ser Annika Qarlsson på att man drar ned på Akademikerförmedlingen för nyanlända i Stockholm? Det är faktiskt en resursfråga, trots superpaketet som ni satsar på. Hur ser Annika Qarlsson på vårdnadsbidragets effekter för jämställdheten och integrationen i Sverige?

Anf. 21 ANNIKA QARLSSON (c) replik:

Herr talman! Detta är jättespännande frågor. Det är också intressant när man hör olika versioner av verklighetsbeskrivningar.

Jag har inget minne av några utsträckta händer och någon förutsättningslös diskussion i integrationspolitiken. Däremot kan jag se att vi har påbörjat ett arbete. Längre än så har vi inte kommit. Vi behöver ha många år på oss för att bryta det som har byggts upp under en lång tid.

Det jag ser är att vi gör insatser som möter upp dem som har funnits här länge. Det handlar om instegsjobben, som är det som är snabbast. Men vi har också nystartsjobb och andra insatser som handlar om dem som har stått långt ifrån arbetsmarknaden.

Det vi också har gjort handlar om Arbetsförmedlingens arbetsuppdrag. Den förra regeringen använde sig av väldigt många delmål. Det var väldigt styrt, och man skulle komplettera eller vidta åtgärder på alla områden på alla andra politikområden som var misslyckade.

Det vi nu har gjort är att ge ett tydligt uppdrag till Arbetsförmedlingen att förmedla jobb. Det handlar om att se till att finnas där med coachning, matchningsinsatser och kortare utbildningar där det krävs. Det handlar också om att gå in i åtgärder för dem som står allra längst från arbetsmarknaden för att de sedan stegvis ska kunna ta sig tillbaka in. Vi gör satsningar när det gäller både lönebidrag och andra delar.

Vi har påbörjat en resa och ett stort arbete. Detta är ingenting som man klarar ut på en kafferast. Jag ser också att dessa saker har påbörjats och nu börjar få effekt. Men det kommer att krävas mycket mer arbete. Det kommer också att krävas mer insatser, speciellt som vi går in i den lågkonjunktur som vi nu har tagit drastiska steg in i.

Jämställdhet handlar väldigt mycket om att se till att vi har incitament för arbetslinjen. Det kan man se att vi har på alla olika områden.

Anf. 22 EVA FLYBORG (fp):

Herr talman! Allra först vill jag inleda med att konstatera att statsrådet Nyamko Sabuni återigen deltar i utskottets debatt. Det är rätta takter och välkommet. Det var vi inte vana vid från den förra regeringens statsråd. Jag tycker att det visar på ett uppriktigt engagemang, och det är mycket välkommet.

Jag vill inleda med att slå fast att det är en mänsklig rättighet att skyddas mot diskriminering, precis som vi talade om här i kammaren i går. Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är alla människor födda fria och lika i värde och rättigheter. Diskriminering är förbjuden.

Alla är berättigade till alla de fri- och rättigheter som omfattas av förklaringen utan åtskillnad av något slag som ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Det grundläggande är rätten att bli sedd och bemött för den man är och inte vad man är.

Diskriminering är ett stort problem som vi tar på stort allvar. Det är oacceptabelt att diskriminera människor oavsett vad diskrimineringen grundar sig i. Alla ska behandlas lika och med lika värde och värdighet. Utan den grundläggande värderingen får vi ett värdelöst samhälle.

I detta betänkande finns förslag om att riksdagen ska ställa sig bakom regeringens förslag om medel till den nya myndigheten Diskrimineringsombudsmannen. Arbetet mot diskriminering måste ha fortsatt hög prioritet. Jag är övertygad om att den nya sammanslagna myndigheten kommer att förenkla och effektivisera antidiskrimineringsarbetet. Det är viktigt.

Regeringens skrivelse Egenmakt mot utanförskap – regeringens strategi för integration innehåller regeringens bedömningar om vilken inriktning som integrationspolitiken bör ha under åren 2008–2010. Mot bakgrund av det underlag som presenteras i skrivelsen bedömer regeringen att integrationspolitiken under mandatperioden fram till 2010 framför allt bör fokuseras på sju strategiska områden.

Herr talman! Med den nya strategin känner jag tillförsikt inför det fortsatta arbetet med dessa viktiga frågor. Regeringens ambition är självfallet att bryta det utanförskap vi har kunnat se under många tidigare år.

De viktigaste redskapen för det är helt enkelt åtgärder för att få fler i arbete. För de tidigare ganska stora kullarna av invandrare på 50- och 60-talen ser vi inte alls samma problem med ett utanförskap. Varför det? Jo, de fick ganska direkt ett arbete.

Sverige behövde arbetskraft. Genom arbetet får man språket, och genom språket får man integrationen. Har föräldrarna jobb och känner sig som en del av samhället känner sig också ungdomarna och barnen som en del av samhället. Då föds inte subkulturer, då hör man till, och då behöver man inte attackera.

För att få fler i arbete är det generellt sett viktigt att förbättra matchningen mellan tillgänglig arbetskraft och arbetsmarknadens behov. Vi tror inte på särskilda säråtgärder som är riktade mot just invandrare som grupp. Åtgärder ska i stället riktas mot individens behov och förutsättningar.

Flera reformer har gjorts för att öka invandrares deltagande på arbetsmarknaden. Det gäller främst instegsjobb, som vi har talat om tidigare, nystartsjobb, jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för ungdomar. Satsningar görs också på kompetensutveckling av sfi-lärare, inte minst viktigt, yrkesbedömning och validering av utländsk examen samt kompletterande högskoleutbildning.

Det nya målet för integrationspolitiken är bra. Att vi alla har lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett etnisk och kulturell bakgrund är ju själva grunden för ett rättvist samhälle.

Sammanfattningsvis ser vi fram emot den proposition som regeringen avser att återkomma med till riksdagen under våren 2009. Av budgetpropositionen framgår att den ska innehålla förslag som tar ett helhetsgrepp om allt jag tidigare talade om beträffande flyktingmottagandet i syfte att stärka morötterna för en snabbare arbetsmarknadsetablering för våra nyanlända svenskar.

Det är en ytterst angelägen reform för integrationspolitiken som kommer att omfatta en genomgripande översyn av ersättningssystemen, introduktion, sfi-utbildning och tydligare vägledning för den enskilde i fråga om bostadsort och arbete. I väntan på kommande förslag tillförs ytterligare medel till kommunerna vid flyktingmottagande för bland annat organiserad vidareflyttning och ersättning till kommuner med extraordinära kostnader.

Herr talman! På jämställdhetspolitikens område är det viktigt att fortsätta arbetet för ett samhälle där kvinnor och män delar makt och inflytande i alla delar av samhällslivet. Det målet står fast.

Regeringen kommer däremot att återkomma med en översyn av de gamla delmålen, och vi inväntar därför detta arbete. Mot bakgrund av det står vi bakom regeringens fortsatta satsning på särskilda jämställdhetsåtgärder. Låt mig ge några exempel på detta.

Regeringen arbetar med en jämställdhetsintegrering som syftar till att ge de jämställdhetspolitiska målen genomslag i hela regeringens politik. Samtidigt arbetar man med kompletterande insatser inom andra delar. Exempel på detta är handlingsplaner för att bekämpa mäns våld mot kvinnor och handlingsplaner mot prostitution och människohandel.

Man gör också en satsning på jämställdhetsintegrering i den kommunala verksamheten och en jämställdhetssatsning inom skolans område som regeringen fattade beslut om i juni 2008.

Regeringen har gett FAS, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, i uppdrag att inrätta ett treårigt forskningsprogram om kvinnors hälsa.

Jämställdhetsarbetet inom Regeringskansliet fortsätter med oförminskad kraft.

Regeringen har också till exempel givit i uppdrag till Boverket att se över den fysiska utformningen av stadsmiljön ur ett jämställdhetsperspektiv. Syftet är att minska den rädsla som många kvinnor tyvärr känner när de vistas på dåligt upplysta platser, till exempel i gångtunnlar. Vi har buskage som skapar dolda miljöer och så vidare. Ambitionen är att öka kvinnors och flickors trygghet och därigenom tillgången till det offentliga rummet.

Sammanfattningsvis tillstyrker vi regeringens förslag till medelsanvisning på anslag inom utgiftsområde 13.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Anf. 23 DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd):

Herr talman! En väl fungerande integration är av avgörande betydelse för att minska utanförskap och rotlöshet hos människor med invandrarbakgrund. Vi kristdemokrater vill bejaka mångfalden och bygga ett samhälle där alla behövs, där alla har en uppgift och där alla har samma rättigheter och skyldigheter.

För en ökad delaktighet i samhället krävs dels att människor har makt över sin vardag, dels att människor har möjlighet att påverka samhället omkring sig. Människors vilja och förmåga till egen försörjning ska tas till vara bland annat genom att skapa goda förutsättningar för arbete och företagande. Det är en förutsättning för att motverka utanförskap och segregation.

Varje medborgare ska ha rätt att utöva sina mänskliga rättigheter, att bosätta sig var han eller hon vill, att utöva sin religion, att lära sina barn sitt modersmål och så vidare. Det framkom som sagt i ett radioprogram i morse att det mest effektiva sättet att få ett jobb är att bosätta sig var man vill. Boverkets undersökning, som redovisades, visade vilken effekt detta har på möjligheten att få ett jobb.

I Socialdemokraternas reservation står det att det är ett problem att flyktingar inte är jämnt fördelade i Sverige. ½ miljard satsas på en solidaritetsbonus för dem som redan har tagit emot flyktingar. Det är alltså en retroaktiv utbetalning. Men vilka framåtsyftande åtgärder har Socialdemokraterna för att främja kommunernas flyktingmottagande? Frågan är: Hur ska vänsterkartellen kunna samverka om flyktingmottagandet när man har så olika syn på det?

På integrationsområdet händer just nu väldigt mycket. Alliansen är fast besluten att göra allt för att bryta utanförskapet i områden som präglas av stort utanförskap. Jag har noterat att det är glädjande att alliansmajoriteten i Stockholms stad nu satsar 8 miljarder för att bygga och renovera miljonprogramsområdena. Det behövs ett bostadslyft för att lyfta upp dessa områden.

Personer som har fått uppehållstillstånd i Sverige måste snabbt få möjlighet att lära sig svenska för att på så sätt underlätta integrationen och ett snabbt inträde på arbetsmarknaden. Exempel på sådana insatser under inledningsfasen är, som regeringen nu har infört, instegsjobb, sfi-bonus, ökade satsningar på validering av kunskap och kompetens med mera.

Vi vet att en stor del av den diskriminering invandrare utsätts för inte har vare sig med brist på språk- eller yrkeskunskaper att göra. Det beror helt enkelt på ren diskriminering. Detta måste vi naturligtvis arbeta vidare med för att motverka. Vi ska ha en bra diskrimineringslagstiftning som är tydlig i sin utformning och enligt vilken man kan döma personer, både juridiska och fysiska, som diskriminerar.

Vi antog i våras en ny diskrimineringslagstiftning som jag hoppas ska fortsätta att verka i rätt riktning. Regeringens diskrimineringsersättning är också ett bra sätt att motverka diskriminering. Det ska kosta att diskriminera.

Den ideella sektorns betydelse och potential för att bidra till en bättre integration är en outnyttjad kraft och något som den förra, socialdemokratiska regeringen sällan ägnade särskilt stor kraft åt. Av denna anledning avser regeringen att genomföra en dialog med den ideella sektorn i syfte att förstärka dess möjlighet att bidra till integration under introduktionsfasen. Jag är glad över det initiativet, och jag är övertygad om att den ideella sektorn kan bidra med mycket mer än den gör i dag. I det arbetet behöver den stöd och support från politiskt håll. Därför är den planerade dialogen välkommen.

För att förbättra matchningen på arbetsmarknaden för nyanlända satsar regeringen på att stimulera olika personer att flytta till orter där jobben finns. Men det är viktigt att det inte blir ett tvång.

Instegsjobben, som infördes 2007 och som ger kraftiga subventioner till arbetsgivare som anställer nyanlända, har gett jobb och arbetslivserfarenhet till ett antal tusen personer. Jobben är viktiga. Socialdemokraterna säger också i sin reservation att arbetslösheten har minskat under högkonjunkturen. Man skulle kunna säga att arbetslösheten har minskat under alliansregeringen, för det är faktiskt under alliansregeringens tid som personer som har kommit till Sverige har fått en helt ny möjlighet på arbetsmarknaden. Därför är det viktigt att regeringen fortsätter att jobba med just jobbskapande åtgärder.

I budgeten avsätts också resurser för validering av förvärvad yrkeskompetens. En särskild satsning görs för personer med utländsk yrkeserfarenhet och utbildning inom hälso- och sjukvården. Med tanke på de berättelser man ofta får höra om personer med akademisk kompetens och yrkeskunnande som kommer till vårt land men som inte får tillgodoräkna sig den erfarenheten välkomnar vi den satsningen särskilt mycket. Validering är ett billigt sätt att förbättra matchningen och ge de berörda möjlighet att få ett snabbt inträde på arbetsmarknaden.

Jag tänker särskilt på ett besök som jag gjorde nyligen på Bastakollektivet, som har projekt för nyanlända. Där hade en person som är elektriker under lång tid gått på Arbetsförmedlingen och inte fått något jobb. Man sade att hans elektrikerutbildning inte var gångbar. Bastakollektivet, som jobbar på ideell grund och som tar emot nyanlända och har ett särskilt projekt för dem, kunde däremot på en dag ordna jobb och en introduktion för elektrikern. Det behövs nytänkande på Arbetsförmedlingen. Det behövs nytänkande i hela samhället för att vi ska kunna hjälpa personer med annan bakgrund in i arbete.

Personer med invandrarbakgrund kommer ofta från länder och kulturer med helt annat fokus på egenföretagande än i Sverige. Detta ger enorma möjligheter att öka företagandet i Sverige, som är bland det sämsta i hela EU. Inte minst är invandrade kvinnor bättre på att driva eget än svenskfödda. Dock har många invandrare problem med att få tillgång till riskvilligt kapital, vilket gör att många företagsidéer och drömmar spolieras. Därför är regeringens satsning på förbättrade mikrolån och nystartskontor i områden med stort utanförskap utöver de generella förbättringar som görs på företagarområdet mycket bra satsningar.

Regeringen ska också arbeta med fortsatta satsningar på förbättrad rådgivning och utökade finansieringsmöjligheter för personer med invandrarbakgrund som väljer att starta eget. Det här sammantaget ger större chanser för personer som vill starta eget att få ett arbete och en egen försörjning.

Språket är förstås en avgörande faktor för integration oavsett vilket land en person flyttar till. Möjligheten att kommunicera utgör grunden för att knyta sociala kontakter men också för att klara av arbetslivet på ett bra sätt. Därför är en bra svenskundervisning A och O för en lyckad integrationspolitik.

Sfi-utbildningen är eftersatt. Socialdemokraterna gjorde under sina regeringsår inte tillräckligt för att lyfta upp utbildningens kvalitet. Därför är regeringens satsningar på sfi, svenska för invandrare, välkomna och helt nödvändiga. I satsningen ingår att utvärdera sfi-utbildning, att genomföra kompetenslyft för sfi-lärare och att införa en sfi-bonus för nyanlända som klarar sina studier inom avsatt tid.

Värderingsgrunden i samhället är viktig för att motverka diskriminering i integrations- och jämställdhetsarbetet. Därför är jag glad att regeringen satsar 6 miljoner kronor per år för ett permanent stöd till verksamheter mot rasism och andra former av intolerans. Förslag för att stärka skolans värdegrundsarbete bereds också, vilket är bra.

Herr talman! Utredningen Egenansvar – med professionellt stöd har presenterats under hösten och en proposition ska läggas fram i vår. Den tar ett rejält grepp i frågan om nyanländas etablering. Ett sådant grepp är helt nödvändigt då Socialdemokraternas regeringsperiod resulterade i ett stort misslyckande inom detta område. Den första tiden i Sverige är den mest avgörande för hur integrationen kommer att fungera. Därför föreslår utredaren bland annat en lots som ska upprätta en utvecklingsplan för att personen ska kunna etableras i det svenska samhället så snabbt som möjligt. Jag tror att den kommande propositionen kommer att ge betydligt bättre förutsättningar för en bättre integrationspolitik.

Herr talman! Det är också glädjande att Socialdemokraterna här i dag är självkritiska till den integrationspolitik som man förde under den förra regeringen. Det är bra att de bejakar flera av alliansens förslag, vilket gjordes här i talarstolen tidigare. I Socialdemokraternas reservation syns dessvärre inte några stora nya visioner på integrationsområdet. Det är därför bra att alliansen kommer med sina förslag.

Aldrig förr har en regering satsat så mycket på jämställdhet som alliansregeringen gör. Under 2009 satsas ytterligare 400 miljoner kronor på jämställdhet på en rad områden. Regeringen satsar på en jämställdhetsbonus för ett ökat jämt uttag av föräldraförsäkringen. SCB har fått i uppdrag att undersöka hur stor del av hemarbetet som utförs av kvinnor respektive män. Lågbetaldas inkomstskatter har sänkts mer än någonsin, vilket är en åtgärd som gynnar kvinnor. En handlingsplan mot våld i nära relationer har tagits fram för att utöka metodutveckling på det området, och där finns också det hedersrelaterade våldet med. Det har också tagits fram en handlingsplan mot prostitution och människohandel. Detta är några av alla de åtgärder som har genomförts på jämställdhetsområdet.

Svenska institutet har också fått ett särskilt uppdrag att ordna besöksprogram för studiebesök i Sverige med information om vår sexköpslag. Regeringens ambition är att försöka ge ökad kunskap om den lagen, och det är viktigt för att sprida den utanför Sveriges gränser.

Det är också välkommet att regeringen nu arbetar på att ta fram en handlingsplan för jämställdhet på arbetsmarknaden och i näringslivet. Det är viktigt att vi går vidare med frågor om kvinnors arbetsmarknad. Det finns mycket att göra för att öka jämställdheten på arbetsmarknaden.

Alliansregeringen har satsat historiskt stora belopp på jämställdhetsarbetet. Det finns naturligtvis betydligt mer att göra, men de farhågor som vänsteroppositionen framförde har inte besannats med alliansen. Alliansen har i stället på ett tydligt sätt visat att den har stora ambitioner på jämställdhets- och integrationsområdet. Den har levererat åtgärder och kommer också att komma med fler. Det är en bra utgångspunkt som jag hoppas kommer att förbättra både jämställdhets- och integrationspolitiken i Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Anf. 24 KALLE LARSSON (v) replik:

Herr talman! Det är mycket jag skulle vilja bemöta, men jag tror att jag lämnar en del av ansvaret när det gäller jämställdheten vidare till Josefin Brink som kommer senare i debatten.

Jag skulle vilja fråga Désirée Pethrus Engström vilka ideella krafter det egentligen är som är godkända. Désirée Pethrus Engström talar väldigt väl om att man behöver ideella krafter i integrationsarbetet, men trots det har den här regeringen dragit ned anslagen till Centrum mot rasism till exempel. Det är en av de aktörer som tidigare var med om att bekämpa diskriminering och rasism. Man vägrar höja anslagen till de invandrades riksförbund. Varför det? Är det bara de ideella krafter som Désirée Pethrus Engström personligen gillar som kan bidra till integrationen, eller vad är beskedet?

Sedan skulle jag vilja fråga vad Désirée Pethrus Engström tycker att vi ska göra med de personer som lever utan rättigheter, utan möjligheter och utan en framtid här ibland oss i Sverige. De bäddar hotellsängen som Désirée Pethrus Engström eller jag sover i ibland. De städar hamburgerrestaurangen som i alla fall jag ibland besöker. De ordnar och donar runt omkring oss hela tiden utan att få del av de rättigheter som vi andra har, utan att ha rätt till vård på lika villkor, utan att barnen har rätt att gå i skolan och utan att få de löner som man i övrigt har på arbetsmarknaden. Vad vill Désirée Pethrus Engström göra för att människor ska kunna leva på värdiga villkor? Vad vill Kristdemokraterna göra för de papperslösa?

Anf. 25 DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) replik:

Herr talman! Vi har naturligtvis gett de ideella krafterna ökade resurser för att fler ska kunna söka bidrag och jobba med integration. Centrum mot rasism jobbade inte direkt med integrationsarbetet för nyanlända flyktingar.

Frågan om rättigheter för papperslösa ligger väl mer på socialförsäkringsutskottet, men jag tror att Kalle Larsson väl känner till Kristdemokraternas syn på hur papperslösa ska behandlas. Vi tycker att papperslösa har rättigheter. Det är svårt att tala om hur man ska agera i de här frågorna, men barnen ska självfallet gå i skolan, och det har de möjlighet att göra i dag.

Vi tycker att man ska ha större möjligheter att komma och arbeta i Sverige, och det genomför regeringen nu. Ni har inte medverkat till att personer ska kunna komma hit. Ni ingår i en allians där man inte vill se människor komma hit från andra länder för att få arbete i Sverige. Det är en politik som är fullständigt förödande för många personer som söker sig till Sverige. Vi arbetar för att personer som kommer hit ska jobba under säkra och trygga förhållanden. Det är jätteviktigt, och det kommer vi att fortsätta att slåss för. Vård till papperslösa är någonting som vi slåss för. Det är jätteviktigt att även papperslösa kan få möjlighet till vård och omsorg.

Anf. 26 KALLE LARSSON (v) replik:

Herr talman! Låt mig börja med att utreda ett missförstånd. Det förslag som vi har lagt fram när det gäller arbetskraftsinvandring innebär att man ska öppna landet för arbetskraftsinvandring. Man ska ha garantier för att det är lika rättigheter och villkor som gäller. Det är det förslaget som Désirée Pethrus Engström och hela alliansregeringen röstade emot. Man vill i stället överlåta åt arbetsgivaren att avgöra det. Det var inte jag som lyfte upp den frågan. Den tillhör ganska tydligt ett annat utskottsområde.

Däremot hör frågan om amnesti och frågan om regularisering av papperslösa hemma här. Vi har i vår budget lagt fram förslag om hur man skulle kunna se till att papperslösa får möjlighet att stanna. Det är därför jag väljer att lyfta upp frågan. Den ingår i den diskussion vi för i dag. Jag har respekt för att Désirée Pethrus Engström och andra kristdemokrater försöker förbättra situationen för papperslösa. Jag ska ge allt stöd som jag kan och inte försöka låta hånfull på något sätt. Det är svårt att övertyga partier, som Moderaterna och Folkpartiet till exempel, om att människor som lever ibland oss ska ha rättigheter. De motverkar ju det på alla upptänkliga sätt när de gäller de papperslösa.

Jag kanske ska vara mer konkret. Den fråga som egentligen ställs här är: Vill Kristdemokraterna ge papper åt de papperslösa, eller har man gett upp den kampen? Rättigheter är en sak, men rättigheter till skola, vård och arbetsmarknad, och det är måhända viktiga rättigheter, kan aldrig garanteras människor för att börja bygga en framtid mitt ibland oss. För några år sedan slogs flera borgerliga partiföreträdare, jag personligen och miljöpartister här i riksdagens kammare för att man skulle regularisera de papperslösa. De skulle få möjlighet att börja bygga en framtid och få papper. Var står egentligen Kristdemokraterna i den frågan i dag?

Anf. 27 DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) replik:

Herr talman! Jag tänker inte stå här och förhandla med Kalle Larsson när det gäller de papperslösa, men det är vår inställning att människor ska ha möjlighet att komma till Sverige. De ska ha trygghet i den situation de befinner sig i här i Sverige. Vi ska ha ett värdigt bemötande av människor som kommer från andra delar av vår värld. Vi är för en reglerad arbetskraftsinvandring, och det står vi fortfarande för.

Nu kan inte Kalle Larsson svara, men jag undrar hur det tidigare har gått till i Sverige. Vi kan titta tillbaka på de regeringsår då Vänstern har varit med och regerat. Hur har det sett ut då? Jag kan inte påstå att personer med annan bakgrund har haft lättare att komma till Sverige under den förra regeringen. Kalle Larsson är svaret skyldig när det gäller hur det egentligen såg ut under den förra regeringen.

Vår regering gör allt för att öka möjligheterna för människor som vill stanna i Sverige att vara med i arbetskraften. Det är regeringens tydliga ambition att vi ska ge alla som vill en möjlighet att stanna och arbeta i Sverige.

Anf. 28 ULF HOLM (mp) replik:

Herr talman! Jag reagerade på två saker när jag lyssnade på Désirée Pethrus Engström. Den första var att det nu lät så positivt från Kristdemokraterna när det gäller diskriminering och hur viktigt det är att diskriminering och intolerans måste minska i samhället.

Frågan är om Kristdemokraterna har ändrat sig när det gäller den diskriminering av homosexuella, bisexuella och transpersoner som i dag sker i samhället. Vill Kristdemokraterna ge mer resurser för att öka HBT-kunskapen inom vården? Vill Kristdemokraterna ge mer pengar till den nya diskrimineringsombudsmannen för att jobba med att motverka den HBT-diskriminering som finns i samhället i dag? Kommer Kristdemokraterna att släppa sitt krav på att diskriminera personer av samma kön som vill gifta sig?

Det måste bli slutsatsen om Kristdemokraterna nu tycker att diskrimineringen och intoleransen i samhället är så allvarliga. Då måste åtgärder komma. De saknas hittills, vad jag har sett, helt och hållet från Kristdemokraterna.

Kristdemokraterna har ju knappast legat i framkant när det gäller HBT-rättigheter, utan tvärtom i den absolut nedre botten bland partierna.

Den andra frågan gällde jämställdhetsmålen och jämställdhetspolitiken. Det lät också väldigt fint i många delar som jag mycket väl kan stödja. Samtidigt finns det andra krafter inom Désirée Pethrus Engströms område. Det finns en motion i det här betänkandet där man vill ha ett nytt jämställdhetspolitiskt mål med syfte att minska skilsmässorna i Sverige. Jag vet inte om det är Kristdemokraternas nya politik, men det finns en del att önska där.

Jag är glad att de tre andra partierna i den moderatledda alliansregeringen har avstyrkt kravet på att ha det som ett jämställdhetspolitiskt mål.

Anf. 29 DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) replik:

Herr talman! Jag tycker att Ulf Holm slår in ganska öppna dörrar när det gäller frågan om HBT-rättigheter. Deras rättigheter har ju stärkts under den här alliansregeringen. Vår diskrimineringslagstiftning har förbättrats när det gäller de här grupperna. Vår partiledare har kommit med förslag här i kammaren på hur man ska kunna förbättra möjligheten för homosexuella att ingå giftermål.

Jag förstår inte vad som är problemet. Vi har ökat möjligheterna och rättigheterna under den här regeringen jämfört med den förra. Det måste väl Ulf Holm hålla med om.

När det gäller jämställdhetsmålen tar du fram en enskild motion. Det är inte Kristdemokraterna som står bakom den, och vi har heller inte bifallit den.

Anf. 30 ULF HOLM (mp) replik:

Herr talman! Jag är glad att höra att det inte är Kristdemokraternas politik. Jag var mer orolig än vanligt när det gäller Kristdemokraterna och jämställdhetsområdena.

Man måste väl ändå erkänna att de beslut som har tagits på jämställdhetsområdet under den här mandatperioden inte är ett steg framåt, utan steg tillbaka. Man har tagit bort kraven på årlig lönekartläggning. Det var en morot för företagen att jobba med att få bort löneskillnaderna mellan män och kvinnor som gör samma sorts arbete. Det har man ju tagit bort nu. Det sänder ut signaler om att det inte är något viktigt. Regeringen accepterar att det finns en löneskillnad och vi kommer att låta er fortsätta att diskriminera på det sättet.

Man har tagit bort det krav som Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet hade tidigare som innebar att om det inte sker någon förbättring av könsfördelningen i bolagsstyrelserna kan vi tänka oss en kvotering.

Vi ser nu, när den politiken togs bort av er, att kvinnornas möjlighet att komma in i styrelserummet har minskat. Det handlar fortfarande om att män utser män. Det är inte de signalerna vi behöver för framtiden. Vi måste ha andra signaler.

När det gäller HBT-personers rättigheter är jag lite förvånad över vad Désirée Pethrus Engström säger. Du säger att er partiledare här i kammaren har sagt att det ska vara okej med giftermål mellan personer av samma kön. Det är ju inte sant. Ni är aktiva motståndare till att vi ska få ett könsneutralt äktenskap mellan två män eller två kvinnor. Det är diskriminering. Varför ska homosexuella ha andra diskriminerande regler än vad som gäller för heterosexuella? Det är helt fel politik. Ni måste ge upp den åsikten.

Anf. 31 DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) replik:

Herr talman! När det gäller frågan om giftermål sade jag inte att han hade sagt det. Jag sade att det kan komma till ett beslut här i kammaren som vår partiledare har föreslagit. Det är en civilrättslig lagstiftning som faktiskt har stötts av flera aktörer på ganska stor bredd, på ledarsidor, av RFSU med flera. Kristdemokraterna står inte helt ensamma om förslaget om en civilrättslig lagstiftning när det gäller giftermål för homosexuella.

Jag anser att det med den här regeringen går framåt på jämställdhetsområdet. Det har gjorts en historiskt stor resurssatsning på jämställdhetsområdet. Vi satsar på att fler ska komma i arbete. Färre kvinnor är i dag deltidsarbetande till exempel. Deltidsarbetslösheten minskar bland kvinnor. Företagandet ska öka bland kvinnor. Det är något som vi satsar på. Vi har jämställdhetsbonus för att öka ett jämställt uttag inom föräldraförsäkringen. Vi arbetar starkt för att minska våldet mot kvinnor med konkreta handlingsplaner och åtgärder.

Vi har på flera områden lagt in både pengar och handlingsplaner, vilket saknades under den förra regeringen som Ulf Holm var med och stödde.

Jag tycker att det är viktigt att lyfta fram allt som regeringen gör. Man säger också att man ska komma tillbaka när det gäller kvinnors arbetsmarknad. Man ska också, står det i budgetpropositionen, komma tillbaka när det gäller styrelseplatser.

De här frågorna är alltså inte helt lämnade.

Lönekartläggningen kvarstår. Ulf Holm far alltså med osanning här i kammaren när han säger att vi har tagit bort kravet. Det är helt fel. I en regelförenklingsprocess föreslog JämO att man skulle kunna göra det vartannat år. Vi sade vart tredje år när det gäller jämställdhetsplanerna, men lönekartläggningarna finns kvar, Ulf Holm. Säg ingenting annat.

Anf. 32 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):

Herr talman! Vi befinner oss i inledningen av en lågkonjunktur. Många människor riskerar att bli, eller blir, av med sina jobb och många känner sig otrygga. Det är mot den bakgrunden vi debatterar den svenska statsbudgeten i dag.

När man går in i en kris är det viktigt att fråga sig vad som är viktigast. Vad behöver prioriteras? Vad staten väljer att göra är av större betydelse i detta läge än annars. Många är beroende av att vi fattar rätt beslut.

Många är de opinionsbildare som har lösningar på den kris vi befinner oss i. Ibland kan man få intrycket att staten har en bottenlös kassakista. Som ansvariga för medborgarnas pengar får vi dock inte tappa huvudet. Samtidigt som regeringen möter de akuta behoven måste vi minnas att det finns en vardag också efter krisen. De långsiktiga satsningarna för ett bättre samhälle med individer som har mod att drömma och möjligheter att förverkliga sina drömmar måste fortsatt vara i fokus.

Den fråga vi har att behandla, integration och jämställdhet, är viktigare nu än någonsin. Möjligheten för alla att delta i samhällslivet, inte minst arbetslivet, är avgörande för ett samhälle som eftersträvar jämställdhet och integration.

Ekonomisk självständighet är grundbulten i såväl jämställdhets- som integrationsfrågor. Möjlighet och tillgång till arbete för alla som kan och vill arbeta är därför en prioriterad fråga på kort och lång sikt.

Regeringens insatser för att öka efterfrågan på och utbud av arbetskraft har haft god effekt. Aldrig förr har så många varit i sysselsättning som de senaste åren. Deltidsarbetslösheten har sjunkit. Reformer för att hjälpa de sjukskrivna tillbaka genomförs. Förtidspensionärer ges en chans att komma tillbaka i den takt de önskar och orkar.

Allt detta har utgångspunkten att det främst är kvinnor som i många år har drabbats och som nu ges nya möjligheter.

Jobbskatteavdraget, jobb- och utvecklingsgarantin, sänkta arbetsgivaravgifter, nystarts- och instegsjobb är andra av regeringens insatser som gett god effekt och framför allt på integrationsområdet. Utrikes födda stod för nästan hälften av den ökade sysselsättningen från halvårsskiftet 2007 till halvårsskiftet 2008. Det innebär ungefär 45 procent av 145 000 jobb som skapades. Det är inte illa.

Herr talman! Det är på sin plats att säga: Jag är stolt men inte nöjd.

Den kraftfulla resursförstärkning till särskilda jämställdhetsåtgärder som regeringen inledde 2007 fortsätter. Vårt mål är att motverka och förändra system som konserverar fördelningen av makt och resurser mellan könen. Vår övertygelse är att vi får ett bättre samhälle när män och kvinnor delar makt och inflytande i alla delar av samhällslivet.

Tidigare talare har räknat upp ett antal åtgärder som gjorts på jämställdhetsområdet. Jag tänkte passa på att upprepa dem.

För drygt ett år sedan antog den svenska regeringen en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. 56 konkreta åtgärder som beräknas kosta 800 miljoner de kommande två åren är nu genomförda.

Åtgärderna syftar framför allt till att förbättra samarbetet mellan berörda aktörer, höja kunskapen genom utbildning och forskning, garantera stöd och skydd för offret och erbjuda programverksamhet för förövaren, både inom kriminalvården och genom socialtjänstens försorg. Anslaget till kvinnojourer tillförs ytterligare 10 miljoner kronor från 2009.

En handlingsplan för att bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål håller på att genomföras. Den svenska sexköpslagen utvärderas i syfte att förbättra den och sprida våra erfarenheter internationellt.

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att båda dessa handlingsplaner tillsammans innehåller 92 konkreta åtgärder. När vi talar om två handlingsplaner talar vi om 92 konkreta satsningar för att kvinnor ska kunna känna sig trygga i vårt samhälle. Det är inte illa.

Ett program för hållbar jämställdhet på alla nivåer i verksamheter i kommuner och landsting genomförs. Medborgarna måste kunna lita på att den service som samhället tillhandahåller för våra skattepengar inte bara är av hög kvalitet utan också faller lika ut för kvinnor som för män.

Ett åtgärdspaket för en jämställd skola ska sjösättas. Det handlar om fortbildning för olika centrala personalgrupper som kan hjälpa eleverna att göra sig fria från stereotypa könsroller. Yrkesvägledarna är en sådan grupp.

En delegation för jämställd skola är tillsatt. Dess uppgift är att samla kunskap, sprida den och föreslå åtgärder för att bekämpa stereotyper och könsroller.

Ett forskningsprogram för kvinnors hälsa är upprättat. Resurser har avsatts för jämställd kultur. Inte minst har regeringen gjort satsningar för att stärka kvinnors ställning inom minoritetsgrupperna.

I budgeten aviserar regeringen en handlingsplan för jämställd arbetsmarknad och jämställt näringsliv. Målet är att få till stånd en samordnad politik som ökar möjligheterna till likvärdiga förutsättningar för kvinnor och män i arbetslivet och näringslivet.

Herr talman! När varje insats har utformats har vi haft ett bakomliggande syfte. Vi vill stärka individer så att de kan fatta sina egna beslut. De ska vara fria från våld och förtryck, våga bryta mot traditioner och förväntningar, hitta sin egen väg och följa den.

Herr talman! Jag förstår mycket väl hur det känns när den nyanlända till vårt land försöker finna vägar till gemenskap och sammanhang. Jag var tolv år gammal då jag kom till Sverige. Jag har själv gjort den resan.

Det är nödvändigt att förstå hur viktigt det är att lära sig det nya landets språk för att kunna förstå och göra sig förstådd, att skapa sig ett hem med goda grannar och en trygg omgivning och att finna ett jobb som ger försörjning, kamrater och nya vänner. Det handlar om att skapa sig en vardag helt enkelt och känna sig behövd och delaktig. För mig är denna insikt en drivkraft i mitt politiska engagemang och arbete.

Jag skulle vilja sammanfatta utmaningen i mitt arbete som integrationsminister med följande siffra – jag tror att Elisabeth Svantesson nämnde den: Sju år.

Sju år är mediantiden från folkbokföring till sysselsättning för flyktingar och deras anhöriga. Det är oacceptabelt.

Luciano Astudillo har tagit på sig ansvaret för en misslyckad integrationspolitik under Socialdemokraternas tid i regeringen. Vi gör vad vi kan för att förbättra siffran.

På område efter område arbetar regeringen för att ge människor redskap att påverka såväl sin vardag som samhället i stort. Vi hävdar envist arbetslinjen som ett viktigt sätt att bryta utanförskapet. Alla vet att med arbete följer gemenskap i stället för utanförskap, oberoende i stället för bidragsberoende och självtillit i stället för självanklagelser.

Människor kan inte uppskatta ett land som med hjälp av bidrag håller dem utanför det aktiva livets arenor. Människor kan bara uppskatta och respektera det land som uppmuntrar dem att själva ta itu med sina liv och stöder dem i ansträngningen att lyckas.

Därför är jag stolt över att regeringen har presenterat en samlad strategi för integrationspolitiken. Det är en strategi som grundas på gedigen forskning om vad som orsakar problemen och utvärderingar av vad som fungerar för att komma till rätta med dem.

Regeringens integrationsstrategi anger tydliga prioriteringar, inriktningar och insatser. Fokus ligger på arbete och språk.

Vi konstaterar att introduktionen av nyanlända har havererat. Därför aviseras en reformering av mottagandet av nyanlända.

I vår presenterar vi en proposition med förslag om att reformera styrning, ansvar, utformning och finansiering av flyktingmottagandet. Vi vill ge individen ett utökat ansvar som stärker incitamenten för en snabb arbetsmarknadsetablering, både för individen själv och för dem som anordnar introduktionerna. Regeringen har redan avsatt 920 miljoner kronor för reformen från 2010.

Kunskap är en annan viktig väg till ökade möjligheter för individen. De som kommer till vårt land har alla unika kunskaper och erfarenheter med sig. Många har en gedigen utbildning i bagaget som de sedan har svårt att dra nytta av. Inom utbildningsområdet fördubblar vi därför anslaget för att komplettera utländska akademikers högskoleutbildningar.

Att så snabbt som möjligt få sin utländska yrkeskompetens validerad gör det lättare för den nyanlända att söka jobb som motsvarar utbildning eller yrkeserfarenhet. Vi avsätter 15 miljoner kronor för validering.

För att snabbt kartlägga den nyanländas kompetens och erfarenheter har Arbetsförmedlingen fått i uppdrag att hålla etableringssamtal. Med hjälp av dessa samtal ska vi bli bättre på att ge stöd och information om var i landet individens kompetens är efterfrågad.

Länsstyrelserna har fått i uppdrag att organisera vidareflytt för de personer som vill lämna kommuner som präglas av trångboddhet till kommuner med gott arbetsmarknadsläge. Det finns i dag inget alliansparti vad jag vet som är emot EBO-systemet. Men vi är många som inser att det är stora problem efter att man har fått uppehållstillstånd att fastna i den trångboddhet som vi kan se i vissa förorter i Göteborg och i Stockholm, för att inte nämna Södertälje.

Vänsterpartiets företrädare Kalle Larsson går med stor iver mot Moderaterna och vill få Svantesson att berätta vad hon tycker om EBO-systemet. Vi känner till taktiken när det gäller Moderaterna. Kalle Larsson kommer nu och två år framåt att arbeta för att det ska bli regeringsskifte. Det är en lösning.

Frågan är vad Kalle Larsson har för taktik när det gäller Socialdemokraterna som uttryckligen är emot EBO. Kalle är för.

Herr talman! Att behärska språket är avgörande för att man ska kunna agera självständigt i ett samhälle. Sfi-undervisningen har varit eftersatt under många år. Därför presenterade regeringen ett antal satsningar i det så kallade Sfi-lyftet för att stärka undervisningen. Det innebär i korthet att det övergripande målet för sfi samt målen för kurserna A till D konkretiseras.

Nationella slutprov införs. 61 miljoner kronor har avsatts för att kompetensutveckla sfi-lärare. Endast en sfi-lärare av tio är utbildad för sin uppgift. En utredning om tidsbegränsning övervägs. Inspektionen av sfi förstärks, och en prestationsbaserad bonus till deltagare som uppnår målen i tid bereds.

Utöver de generellt kvalitetshöjande insatserna på skolområdet finns behov av vissa riktade satsningar för nyanlända elever. Skolverket har fått i uppdrag att presentera förslag till åtgärder för att stödja nyanlända elevers utbildning.

Jag kan konstatera att Luciano Astudillo i sitt anförande vid fem olika tillfällen välkomnar regeringens politik när det gäller integrationen. Det är då konstigt att samtidigt höra att regeringen inte gör något, att regeringen är passiv eller att regeringen gör fel. Det tar faktiskt ganska mycket utrymme i ett anförande att beskriva fem konkreta åtgärder som man välkomnar med regeringens politik. Det tackar vi för.

Regeringen har i budgetpropositionen för 2009 presenterat en politik för förbättrad integration, stärkt jämställdhet och för att förebygga diskriminering. Nästa år får vi en ny diskrimineringslag och en diskrimineringsombudsman. En diskrimineringsersättning införs, för det ska kosta att diskriminera. I propositionen Ett starkare skydd mot diskriminering aviserar regeringen ett antal åtgärder som vi anser vara viktiga att titta vidare på.

En av de mest brådskande frågorna är om bristen på tillgänglighet ska vara en grund för diskriminering. En utredning med uppdrag att lägga fram ett konkret lagförslag är nu tillsatt.

En annan viktig fråga är utvärderingen av de aktiva åtgärderna. Också den utvärderingen är igångsatt.

Regeringen har valt att kalla vår integrationsstrategi för Egenmakt mot utanförskap. Rubriken talar för sig själv. Målet med regeringens integrationspolitik är att var och en ska kunna ta makten över sitt liv och själv kunna forma sin framtid i fri samverkan med andra människor. Detta bör också vara målet för all den politik vi debatterar i dag.

I en debatt ska man komma ihåg att inte bara tala utan också lyssna. Jag ska gärna ta till mig det oppositionen har att erbjuda i form av konstruktiv kritik.

Anf. 33 KALLE LARSSON (v) replik:

Herr talman! Jag ska börja med att återgälda den trevliga avslutningen som Nyamko Sabuni hade på sitt anförande. Jag ska gärna lyssna på alla konstruktiva förslag som regeringen lämnar. Det är ett enkelt löfte att avge.

Jag vill börja med att säga att i dag presenteras en rapport från Boverket som visar att den som får välja sitt boende själv inte alltid klarar sig bra men i alla fall statistiskt sett bättre än den som tvingas bosätta sig på en anläggning. Därmed tror jag att alla argument om att eget boende skulle vara dåligt för individen faktiskt är avfärdade, så jag är inte särskilt orolig över att vi när vi byter regering, senast vid valet 2010, inte kommer att kunna hålla undan tankegångar om att då låta staten tvinga människor i fråga om var de ska bosätta sig.

Min fråga är dock en annan. Den gäller vårdnadsbidraget. Det är en av de reformer som den här regeringen har slagit sig för bröstet för och hävdat är en enorm satsning och en fantastisk möjlighet. Detta har uttryckts i ganska starka ordalag.

Men om man ser på erfarenheterna från andra länder, till exempel Finland, är det i huvudsak kvinnor som stannar hemma. Det visar erfarenheterna från Sverige också. Det är många kvinnor med utländsk bakgrund som väljer att ta ut vårdnadsbidrag.

Är detta ett problem eller inte? Jag menar att det är det. Jag menar att det är ett problem om man statistiskt kan se att kvinnor med utländsk bakgrund, som ju är de som har svårast att komma in på arbetsmarknaden, i stället ofta väljer lösningen att vara hemma med vårdnadsbidrag. Då har man i strukturen byggt in ett system som gör att man försvårar för kvinnor med utländsk bakgrund att få de nödvändiga kontakter och verktyg som man får genom inträde på arbetsmarknaden och genom ett aktivt samhällsliv.

Min fråga till Nyamko Sabuni är: Ser du alls några problem i detta avseende?

Anf. 34 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) replik:

Herr talman! Jag tror att jag alltid har varit tydlig med att vårdnadsbidraget inte är en jämställdhetsreform utan en valfrihetsreform. Valfriheten ska gälla såväl för den etniskt svenska kvinnan och mannen som för den invandrade kvinnan och mannen.

Det är klart att det är ett problem om man utformar vårdnadsbidrag som Finland eller för den delen Norge gjorde. I Norges fall handlade det väldigt mycket om att kompensera för att man inte hade någon utbyggd förskola. Detta ledde till väldigt höga ersättningar vilket i sin tur ledde till att väldigt många människor stannade hemma.

Med det svenska vårdnadsbidraget som bara betalas ut med 3 000 kronor i månaden kommer vi inte att få de effekter vi såg till exempel i Norge. Men visst, kan jag erkänna, är det bekymmersamt om kvinnor som har svårt att ta sig ut på arbetsmarknaden blir kvar hemma med vårdnadsbidrag. Å andra sidan tror jag inte det finns en kvinna som avstår från en lön till förmån för 3 000 kronor i månaden som inte kan kombineras med några andra bidrag eller ersättningar i samhället. I så fall kan dessa kvinnor lika gärna stanna hemma med sina barn med socialbidrag. Jag ser ingen större skillnad där.

Jag vet inte vilken utveckling vårdnadsbidraget ska ha, men jag kommer att intressera mig för att följa upp det med hjälp av en utvärdering. Att vi skulle få samma effekter som i Norge eller Finland tror jag dock inte.

Anf. 35 KALLE LARSSON (v) replik:

Herr talman! Vi kommer att ses igen, och då får vi möjlighet att pröva de här tankarna, inte bara här i kammaren utan säkert också på andra platser.

Det är klart att själva logiken säger att om du har svårt att komma in på arbetsmarknaden – vilket både jag och Nyamko Sabuni strävar efter att göra något åt, fast med helt olika metoder – så underlättas det inte om man har ett system där det trots allt är ganska enkelt att välja att stanna hemma i stället. Det blir en enklare lösning som man lättare väljer om man har svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. Det är det som är invändningen.

Nu får vi se vad erfarenheten kommer att visa. Men jag är mycket orolig, och jag tror att det är lite farligt att säga att det här inte är en jämställdhetsreform utan en valfrihetsreform. Då tror jag nämligen inte att man ser att politik hänger ihop, att jämställdhet inte är ett särskilt litet område där man kan slänga ut några hundra miljoner som eventuellt används i enstaka små satsningar, utan att det måste genomsyra hela politiken. Annars kan man ju lika gärna säga att våra skattesänkningar som minskar möjligheterna till transfereringar, vilket vi vet gynnar kvinnors ekonomiska självständighet, det är ingen jämställdhetssatsning, utan det är en skattesänkning.

Resonerar man så ser man inte politiken som en helhet, och det tror jag är ett problem, inte minst när det gäller just vårdnadsbidraget. Jag ser stora bekymmer med att vi riskerar att få en situation i Sverige som kanske inte är precis densamma som i Finland eller Norge – vi pratar ändå om olika system och olika länder – där framför allt invandrade kvinnor hålls kvar i en hemmiljö där de inte får tillträde till den arbetsmarknad och de sociala kontakter och samhällskontakter man behöver för att kunna vara en aktiv samhällsmedborgare.

Anf. 36 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) replik:

Herr talman! Jag delar uppfattningen att jämställdhet är ett perspektiv som ska genomsyra alla politikområden – helt rätt så, tycker jag, precis som Kalle Larsson.

Skillnaden mellan den politik som den här regeringen bedriver och den politik som Kalle Larsson eventuellt skulle kunna komma att bedriva är att Kalle Larsson från början vill bestämma hur andra människor ska leva sina liv, medan regeringen säger att människor får förutsättningar att forma sina egna liv. Vårdnadsbidraget säger inte någonstans att man måste stanna hemma på heltid med barnet. Vårdnadsbidraget är fritt att använda för att båda föräldrarna ska kunna gå ned lite i arbetstid. Det är fritt att använda för att förlänga semestern. Det är fritt att använda i väntan på förskola, för vi lever i ett samhälle där barn tyvärr inte alltid får plats på förskolan just när man önskar, utan man måste vänta några månader. Det är också så de flesta av de få kvinnor med sina partners som har tagit ut vårdnadsbidraget har gjort.

Den möjligheten menar jag, Kalle Larsson, är viktig för familjer, för familjer ser olika ut. Barn har olika behov. Det kan finnas barn som behöver sina föräldrar lite mer än andra barn, och kan föräldrarna få denna möjlighet att till exempel gå ned i arbetstid ser jag det som jättebra politik, och det kan vårdnadsbidraget användas till.

Anf. 37 LUCIANO ASTUDILLO (s) replik:

Herr talman! Nyamko Sabuni efterlyste konstruktiv kritik. Det är väl det jag har ägnat mig åt i mitt anförande. Men det finns ju andra, mycket närmare Nyamko Sabuni, som har ägnat sig åt mycket kritik, i det här fallet Moderaterna som för bara en tid sedan under rubriken Regeringen har varit alltför passiv kritiserade integrationspolitiken, alltså den ni bedriver. Snacka om dolkstöt från sidan! Här distanserar sig Moderaterna från ansvaret, som de också har, precis som Folkpartiet och Nyamko Sabuni har.

Det vi ser är att utanförskapet ökar och kommer att öka lavinartat. Vi ser att det på bred front är så. På ett år, före krisen, har arbetslösheten bland utrikes födda ökat med 16 procent. Gapet är fortfarande 12 procent mellan utrikes födda och inrikes födda. Vi har varit kritiska därför att för lite görs och därför att det som har gjorts har haft dåliga effekter. Vi har lyft fram de positiva delarna.

Nyamko Sabuni efterlyser konstruktiv kritik. Avveckla den orättvisa jobbpolitiken, vars kärna har varit att med en otrygghetschock jaga ut sjuka och arbetslösa i låglöneträsket, och stå upp för de trygghetssystem som ni tidigare gjorde som folkpartister, som var bra för oss alla. Se till att fylla arbetsmarknaden med mer resurser! Investera i olika former av arbetsmarknadsutbildningar, i korta utbildningar och praktikplatser som är så viktiga. 25 procent av arbetsmarknadsutbildningen har försvunnit och 97 procent av praktikplatserna sedan 2006.

Det är kris nu. Det är dags att agera. Därför är jag förvånad över att Nyamko Sabuni inte tagit sitt ansvar för att agera i dessa dåliga tider.

Anf. 38 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) replik:

Herr talman! Jag tycker att det är tråkigt att Socialdemokraterna fortsätter att använda sig av siffran för att arbetslösheten bland utrikes födda ökar när man vet den exakta orsaken till det. Precis som Elisabeth Svantesson sade finns det anledning att vara stolt över att vi lever i ett land som håller sina dörrar öppna för människor i behov av skydd, flyktingar som kommer till vårt land. Vi har gjort mer än vi någonsin har gjort i svensk historia när det gäller flyktingpolitiken. Det finns anledning att vara stolt över det.

Kommer det att påverka statistiken? Ja, det gör det. Det påverkar arbetslöshetsstatistiken. Men är det någonting som vi ska gräva ned oss i och säga att vi ska stänga våra gränser? Är det vad Luciano Astudillo vill? Nej, det är det inte. Det handlar om att fokusera på politik för fler jobb. Det är det vi fokuserar på.

Jag kan bara konstatera att Luciano Astudillo välkomnar ett antal av de olika förslag som finns i integrationsstrategin. Jag hör också att du kritiserar. Ibland är det konstruktiv kritik, ibland är det en kritik som jag inte alls förstår.

Min fråga tillbaka till Luciano Astudillo är: Vilka förslag kan du se framför dig för att förbättra situationen utöver det vi aviserar och utöver det vi säger att vi ska återkomma till? Vad har Socialdemokraterna för alternativ? Jag hör ingenting. Jag hör bara att ni välkomnar vissa delar samtidigt som ni säger att vi är passiva.

Vilka förslag har Socialdemokraterna som man inte genomförde de tolv år man hade vid makten? Ni kanske har tid nu att blicka framåt. Jag väntar fortfarande på svar. Vad finns det för alternativ att väga mot varandra? Det kan ju vara så att ni kanske till och med kan komma på en idé som den här regeringen skulle vara villig att genomföra. Det är bara det att det inte kommer några idéer. Det är det som är problemet.

Anf. 39 LUCIANO ASTUDILLO (s) replik:

Herr talman! Vi socialdemokrater är oerhört stolta över den öppenhet som det här landet har visat och att vi tar emot människor som flyr undan förtryck och förföljelse. Både Nyamko Sabuni och jag är produkter av det. Använd inte den retoriken, tack!

Låt oss fokusera på politiken. Min första fråga var: Hur har Nyamko Sabuni hävdat sitt politikområde nu när krisen har slagit till? Vi vet att det vid sidan av ungdomar är de utrikes födda som först blir av med jobben. Det är en oerhört viktig fråga, därför att det är ni som har makten. Om Sabuni efterlyser förslag, läs våra reservationer! Läs talet igen som du fick kopierat! Där finns en rad förslag som vi lägger fram.

Sist men inte minst, låt oss försöka komma överens. Låt oss göra oss av med den här partipolitiska pajkastningen kring flyktingmottagningen. Vi behöver långsiktiga, hållbara strukturer som klarar av den viktiga uppgiften att möta människor som undan förtryck och förföljelse kommer till vårt land och som inget annat vill än att, precis som alla vi andra, vara med och bidra till att göra Sverige rikare och bättre.

Vi har sträckt ut handen redan sedan förra mandatperioden. Det vet ju Sabuni. Men där någonstans var makten viktigare än ansvaret. Fortfarande håller ni fast vid det. Kalla in till breda samtal kring de här frågorna! Jag tycker att de är så viktiga. Sök inte konflikt om dem! Vi kan nog landa någonstans där vi hittar en rimlig balans. Men ni har ansvaret för det, inte vi.

Anf. 40 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) replik:

Herr talman! Två grupper i samhället har det väldigt svårt när det är lågkonjunkturer. Det handlar, som Luciano Astudillo säger, om unga, och det handlar om utrikes födda.

När det gäller unga kan jag bara konstatera att den arbetsgivaravgift som regeringen sänker för att göra det lättare för unga att vara kvar på arbetsmarknaden och vidare för att ta sig in på arbetsmarknaden vill Socialdemokraterna ta bort till förmån för en generell sänkning för alla på bara några fåtal procent. Luciano Astudillo! Detta kommer inte att hjälpa den grupp som du nu försöker ge sken av att du värnar om.

När det gäller utrikes födda menar jag att grunden läggs med en generell politik, Luciano Astudillo. Grunden läggs med en generell politik. En budget på 36 miljarder väntar på att genomföras från och med den 1 januari. En tilläggsbudget – ett krispaket, som ni brukar kalla det – på 9 miljarder har presenterats, och mer ska göras. En strategi debatterar vi nu som ska börja genomföras den 1 januari 2009.

Luciano Astudillo! Det är väldigt mycket i pipeline som nu ska inledas. Gå inte över ån efter vatten, det finns konkret politik. I budgetpropositionen, i integrationsstrategin och i krispaketet finns det konkreta åtgärder att vidta som kommer att vara till stöd och hjälp också för de utrikes födda.

Glöm inte bort att åtgärder som regeringen genomförde förra året ledde till att 45 procent av samtliga nya jobb gick till utrikes födda. Det är en framgång. Det är någonting att glädjas åt. Men visst, jag håller med dig, mycket återstår att göra, speciellt om vi ska fortsätta att ha den generösa flyktingpolitik som vi har, som både du och jag värnar om. Då behöver vi göra ytterligare.

Livet upphör, som sagt, inte nästa vecka. Det kommer ett nästa år och kommande år. Då måste man se till att den budget man har också portioneras på rätt sätt för att vi ska kunna ha tillförsikt för framtiden.

Anf. 41 ULF HOLM (mp) replik:

Herr talman! Jag ska börja med att säga att jag blev väldigt glad när jag hörde Nyamko Sabuni tidigare prata om livspusslet och svårigheterna med att få tiden att gå ihop för småbarnsföräldrar, om nya chanser, inte bara för invandrare utan även för andra människor. Det lät väldigt mycket som Miljöpartiets förslag om friår och förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar just för att få tiden att gå ihop. Egenmakt behövs för alla människor i Sverige. Tron på att människan kan och vill förändra och ta ansvar för sig själv är väldigt viktig. Det är grundförutsättningarna.

Nu måste vi också se situationen att det inte är så lätt med jobbcoachning och att söka ett jobb därför att det tyvärr finns färre jobb att söka i dag än tidigare. Vi står inför väldigt stora utmaningar. Där är frågan: När kommer åtgärderna? Dem har vi inte sett hittills. Ni kan inte bara referera till den budget som nu debatteras, som ni lade fram i september. Situationen har förändrats väldigt mycket.

Det är precis som Nyamko Sabuni säger: De som drabbas först när det inte finns några nya jobb att söka och när varslen och arbetslösheten ökar är unga människor och personer med utländsk bakgrund. Då är frågan: Vilka åtgärder sätter man in?

Vi vet att arbetspraktikförmedlingen har stängt. Vi vet också att arbetslösheten har ökat och att förmedling av jobb är svårare. Vilka åtgärder får vi se för att möta den insikt som Nyamko Sabuni har, att det är unga och utrikes födda som kommer att drabbas värst när arbetslösheten slår till. Var är åtgärderna?

Anf. 42 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) replik:

Herr talman! Jag vet inte vad Ulf Holm har missat, men för att tala om unga: En halvering av arbetsgivaravgiften för unga är någonting som ännu inte trätt i kraft. Den träder i kraft den 1 januari. Vi har en budget på 36 miljarder som börjar gälla den 1 januari. Ett tillägg i form av ett krispaket på 9 miljarder införs nästa år. I dag kl. 12 har partiledarna, eller i alla fall Maud Olofsson, presenterat ett paket för fordonsindustrin. Vi diskuterar en strategi som ska träda i kraft den 1 januari nästa år. Hur många åtgärder kan man vidta parallellt utan att de tar ut varandra, utan att vi får ett misslyckande? På något vis måste vi låta politiken verka innan man vet vad mer som krävs. Det är viktigt.

Chefen för Arbetsförmedlingen säger att det inte är resurser som saknas. Arbetsförmedlingen får de resurser som de behöver. Vad som behövs är arbetsro. Jag litar på Arbetsförmedlingens chef när hon säger det. Jag har också uppfattat att de har infört nya sätt att arbeta på. Ut med arbetsförmedlare, knacka dörr hos företag och fråga, se vilka möjligheter företagare har att anställa. Göteborg har satt i gång med en sådan metod. På bara ett par veckor fick de in tusentals jobb hos arbetsgivare som kan tänka sig att anställa. Det är bara att någon måste knacka dörr. Vi vet att det bara är 30 procent av jobben som annonseras ut. I övrigt är det kontakter och så vidare, och därför är det viktigt att arbetsförmedlarna finns där det finns företag som kan anställa människor. Detta arbete har kommit i gång.

Jag är övertygad om att Arbetsförmedlingens nya chef ser möjligheter, och hon kommer att få de resurser som hon behöver. Vad hon nu behöver är arbetsro.

Vad som händer i Stockholms stad bör du nästan fråga Stockholms stad, eller är det Arbetsförmedlingen som organiserat det så är det chefen som ska svara på det. Det är ingenting som vi i Regeringskansliet styr över.

Anf. 43 ULF HOLM (mp) replik:

Herr talman! Vad Arbetsförmedlingen behöver tycks vi ha lite delade åsikter om. Jag tror att Arbetsförmedlingen skulle behöva mer resurser. De kom den här veckan med två rapporter. Det ena är att antalet varsel ökar betydligt, och av dem som varslas riskerar fler att bli arbetslösa än vad man trodde tidigare. Det andra är att antalet nyanmälda jobb minskar dramatiskt. Visst behöver Arbetsförmedlingen mer resurser; det är helt uppenbart.

Visst har ni presenterat ett paket i dag kl. 12. Jag kan inte delarna i det, så jag ska inte uttala mig för mycket om det. Problemet är framför allt att det här ger effekter på många fler områden. Vi vet att kommuner och landsting varslar folk inom offentlig sektor. Det tycker Elisabeth Svantesson från Moderaterna är bra därför att kvinnorna inte ska vara beroende av staten, men jag tycker att det är beklagansvärt. Därför behövs det mer resurser inom stat och kommun.

Ungdomsarbetslösheten är den viktiga frågan. Att sänka arbetsgivaravgiften bara för ungdomar gör att vi får en kil mellan unga och gamla. Det är inte så att företagen kommer att anställa fler ungdomar, framför allt inte om de är i 20–23-årsåldern. Därför blir det en stor kil. De som tjänar på det förslaget är de som redan i dag har anställda personer under 24–25 år. De företagen tjänar otroligt mycket.

Frågan är: Kommer det att bli några nya arbeten på grund av det? Det betvivlar jag starkt. Därför hade det varit bättre att satsa på de grupper som står längst från arbetsmarknaden, det vill säga de som till exempel inte har en fullgod utbildning. Därför är en utbildningssatsning med komvux och KY och så vidare det absolut viktigaste vi kan göra i dag för att skapa förutsättningar för att människor ska kunna ta sitt ansvar i framtiden.

Anf. 44 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) replik:

Herr talman! Som vanligt när det slutar med att oppositionen lägger fram ett antal förslag är det precis den typ av förslag som finns antingen i budgetpropositionen, i integrationsstrategin, i krispaketet eller vad vi nu talar om. Alla de förslag ni lägger fram är sådana som ska börja genomföras från och med den 1 januari. En del är redan på gång och ska förstärkas, till exempel nystartsjobb, som är till för att nå dem som befinner sig längst från arbetsmarknaden. Den reformen förstärks genom det krispaket som lades fram för några veckor sedan.

Jag hör inte några nya revolutionerande idéer förutom dem som regeringen redan jobbar med. Jag sträcker gärna ut handen, något som Luciano Astudillo hela tiden säger att jag ska göra. Jag lyssnar, och jag lyssnar med intresse. Men allt jag hör är sådant som regeringen redan gör eller kritik för att det vi gör är fel, fast ni stöder det vi gör. Det blir en väldigt konstig debatt på det viset.

Har du, Ulf Holm, ytterligare idéer är vi redo att lyssna. Men just nu ligger det väldigt mycket pengar i potten, väldigt många åtgärder för att hjälpa dem som riskerar att bli arbetslösa eller som redan nu är arbetslösa.

Till kommunerna återkommer vi.

Anf. 45 ANN-CHRISTIN AHLBERG (s):

Herr talman! Vi socialdemokrater vill investera i ett jämställt arbetsliv. Kvinnor och män ska ha samma rättigheter och skyldigheter inom livets alla områden och samma möjligheter att leva ett ekonomiskt självständigt liv genom en inkomst som man kan leva på.

Kvinnor och män ska ha jämlika förutsättningar i arbetslivet oavsett vilken arbetsmarknad de finns på. Detta kräver kvinnors självklara rätt till trygga heltidsjobb. Det kräver en bra arbetsmiljö som gör det möjligt att jobba ända fram till pensionen och en lön som det går att leva på.

Vi socialdemokrater tycker att utgiftsområde 13 borde utökas med 430 miljoner. På detta utgiftsområde kan det se ut som om vi tar bort 100 miljoner från särskilda jämställdhetsåtgärder, men så är det inte. Vi vill ha det till Kompetensstegen för personal inom äldreomsorgen. Det är en väldigt viktig jämställdhetsåtgärd som både gynnar personal och är en kvalitetsfaktor inom äldreomsorgen.

Trots att nästan lika många kvinnor som män yrkesarbetar i Sverige värderas kvinnors arbete lägre än männens. Kvinnors löner är generellt lägre trots att de har lika lång eller längre utbildning än männen.

Män betraktas fortfarande som familjeförsörjare, och därför har praktiskt taget alla män heltid och fasta jobb oavsett om de jobbar i offentlig vård eller i privat handel.

Det stämmer inte riktigt med verkligheten att det enbart är män som är familjeförsörjare. Det är fler kvinnor än män som har barn. 86 procent av alla 40-åriga kvinnor har barn, medan 25 procent av 40-åriga män inte har några barn alls att försörja.

Kvinnor förväntas ta och tar fortfarande ett större huvudansvar för hem och familj. Arbetsgivaren vet att de flesta kvinnor kommer att skaffa barn och att det påverkar närvaron på jobbet. Detsamma antas inte hända när män blir föräldrar, för då jobbar de oftast än mer. Statistiken visar att män minskar sin andel att ta vård av sjukt barn, och vart femte barn som fyllt tre år har en pappa som inte tagit ut någon dag alls sedan barnets födelse.

Att uppnå jämställdhet i arbetslivet handlar inte enbart om att stärka kvinnors ställning i arbetslivet utan också om att förändra synen på manligt och kvinnligt. De som arbetar ofrivillig deltid har, förutom svårigheter att försörja sig på sin lön, en svagare förankring i arbetslivet. Det ofrivilliga deltidsarbetet är ett hinder för jämställdhet, och man måste våga se att det är strukturerna i samhället som förhindrar jämställdhet.

Många gånger har jag hört män och kvinnor säga att kvinnor vill arbeta deltid när barnen är små, men sanningen är den att 30 procent av kvinnor utan barn tvingas att jobba deltid i Sverige, och 36 procent av kvinnorna med barn upp till tio år jobbar deltid. Det stämmer alltså inte att det är när barnen är små som man jobbar deltid.

Tittar man på männen är det 12 procent av männen utan barn som jobbar deltid, och av de män som har barn mellan noll och tio år jobbar endast 6 procent deltid. Siffrorna talar för sig själva.

Kvinnor som jobbar deltid är mer sjukskrivna än andra, så man kan se att även ur ett hälsoperspektiv och ett samhällsperspektiv blir det lönsamt att arbeta för att heltider och fasta anställningar ska vara grunden på en modern arbetsmarknad.

Och hör och häpna! Den allra friskaste kvinnan är trots allt den heltidsarbetande trebarnsmamman.

En viktig del i arbetet för att åstadkomma en attitydförändring är att lyfta fram goda exempel och skapa förutsättningar för hur vi på bästa sätt kan bryta de strukturer som i dag motverkar heltidsarbete.

Lösningen är inte att kraftigt försämra villkoren för de deltidsarbetslösa, som den borgerliga regeringen har gjort, utan att införa åtgärder för att se till att deltidsarbetande blir heltidsarbetande.

Vi har hört i tidigare inlägg här att deltidsarbetslösheten minskar, men det är ju ett resultat av de ändrade reglerna. Vi hade i vårt utskott en arbetsförmedlare som talade om att de fått ned statistiken så bra. Men när vi frågade vad de hade gjort var svaret att de egentligen inte hade gjort någonting. Man hade i stort sett skrämt kvinnorna med regelverket.

Vi socialdemokrater vill ha fler fasta jobb, inte färre.

Andelen tidsbegränsade anställningar har ökat under de senaste 15 åren, mest dramatiskt bland kvinnor och yngre. En tillfällig anställning kan vara ett bra sätt att etablera sig i arbetslivet, men när olika korta anställningar staplas på varandra gång på gång under lång tid och högt upp i åldrarna blir det ett stort problem.

I tidsbegränsade anställningar är i regel tillgången till utbildning, utveckling och lärande liksom inflytande mycket sämre än i fasta anställningar. Vi socialdemokrater menar att huvudregeln på svensk arbetsmarknad ska vara tillsvidareanställning på heltid, både för män och för kvinnor.

Den förändring i lagen om anställningsskydd som infördes av den borgerliga regeringen den 1 juli 2007 innebar att arbetsgivaren skulle kunna hålla personer kvar längre i korta anställningar, samtidigt som individens anställningsskydd försämrades. Det gynnar definitivt inte jämställdheten.

Herr talman! I går firade vi att det var 60 år sedan FN antog den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter. Det står bland annat i artikel 23: ”Var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för lika arbete.” Det kan tyckas som en självklarhet, men hur ser det ut? Enligt Gender Gap Index kommer Sverige först på 35:e plats. Det tål att tänka på, efter 60 års löfte att var och en har utan diskriminering rätt till lika lön för likvärdigt arbete, att vi som anses vara ett av världens mest jämställda länder ligger först på 35:e plats med lika lön för lika arbete.

Samtidigt kan vi läsa i LO-tidningen att det tar ett helt arbetsliv för en industriarbetare att matcha en genomsnittlig årslön för en vd i Sverige eller 105 år för att matcha årets vinnare av finansvärldens egen löneliga.

Inkomsttoppen är rakt igenom en manlig historia. Endast fem kvinnor kvalar in på den topplistan.

Det är med stor oro man ser på de förändringar som den borgerliga regeringen har genomfört som gynnar män och drabbar kvinnor. Samtidigt har man tagit bort bra verktyg och metoder som fungerade för att förändra och förbättra för att få jämställda löner.

Vi hörde här tidigare att Ulf Holm pratade om lönekartläggningarna och att Désirée Pethrus Engström rättade honom, eller vad man nu ska säga. Lönekartläggningar finns kvar – okej, så är det. Men de har försämrats oerhört mycket genom att handlingsplaner för jämställda löner inte är kvar för de företag som har 25 anställda eller färre. Det har också försämrats, eftersom man ska göra och redovisa dem vart tredje år i stället för varje år. Både JämO och forskare är överens om att det inte gynnar jämställdheten.

Av dessa anledningar vill vi socialdemokrater att det ska ske en bred utbildning av fackliga företrädare och arbetsgivare runt om på landets arbetsplatser i frågor om könsdiskriminering och vikten av en jämställd arbetsplats, och vi avsätter 10 miljoner kronor för detta under 2009.

Därutöver vill vi avsätta ytterligare 10 miljoner kronor till den nya ombudsmannen mot diskriminering för att myndigheten ska kunna öka granskningen av jämställdhetsplaner och lönekartläggningar.

Herr talman! ”Sverige tappar i jämställdhet.” Så löd rubriken som man kunde läsa i Svenska Dagbladet den 12 november i år. Det är inga rubriker vi i Sverige är vana vid att se. Tvärtom brukar Sverige sätta en ära i att ligga i framkant i jämställdhetsfrågorna.

Enligt jämställdhetsindex 2008 är inte Sverige världens mest jämställda land längre, utan vi har halkat ned till en tredjeplats. Norge och Finland har gått förbi oss, men vi är fortfarande med på medaljplats. Hur länge till återstår att se med en borgerlig regering.

Om man vill vinna får man nog inte skylla enbart på motståndaren, utan den som har ansvaret måste ta till sig, våga och vilja förändra. När man inte står överst på prispallen utan blir omsprungen av två andra måste man ha självinsikt och fundera på varför de andra har blivit bättre, inte skylla på föregående tränare, om man har ambition och vilja att jämställdheten ska bli bättre.

Vi socialdemokrater anser att det behövs en tydlig genusanalys av den övergripande politik som regeringen driver. Efter två år av borgerligt regerande kan vi konstatera att den förda politiken framför allt har gynnat män med hög inkomst och/eller förmögenhet framför kvinnor.

Det visar bland annat statistik från riksdagens utredningstjänst. Regeringens försämringar av socialförsäkringssystemet och arbetslöshetsförsäkringen har slagit hårdast mot kvinnor. En majoritet av landets deltidsarbetslösa är kvinnor, och det är fler kvinnor än män som är långtidssjuka och därmed fler kvinnor som får sin ersättning sänkt eller indragen.

Regeringens politik har även ökat den ekonomiska utsattheten bland ensamstående föräldrar, vilket till övervägande del är kvinnor. Allt fler av dem har i dag behov av både bostadsbidrag och försörjningsstöd för att klara av att betala boende och mat.

Det krävs tydliga insatser och genusanalyser på flera politikområden för att man ska kunna bedriva en jämställdhetspolitik som ligger i linje med det som vi här i riksdagen beslutade förra mandatperioden.

Till sist, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 11.

Anf. 46 DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) replik:

Herr talman! Det finns många frågor som man egentligen skulle kunna ställa till Ann-Christin Ahlberg när det gäller jämställdheten under den socialdemokratiska regeringsperioden. Det kan jämföras med de åtgärder som nu vidtas. Det är lätt att kritisera. Men frågan är vilka alternativa förslag som man har.

Anledningen till att jag gick upp i talarstolen är att Ann-Christin Ahlberg tog upp redovisningen om att Sverige halkar efter i jämställdhetsligan. Men det framkom nämligen att det var på grund av den tidigare regeringen. Man hade gjort mätningen under de socialdemokratiska åren. Därför är det väl bättre att vi tittar på hur Socialdemokraterna har klarat av jämställdhetspolitiken och hur de möjligtvis kan klara av den i framtiden.

I dag är det färre kvinnor än under den socialdemokratiska regeringens tid som jobbar deltid. Fler kvinnor jobbar heltid. Vi ökar incitamenten för kvinnor att jobba heltid.

Frågan är: Vilka konkreta förslag har Ann-Christin Ahlberg och Socialdemokraterna för att färre kvinnor ska jobba deltid?

När det gäller bolagsstyrelser undrar jag vilka förslag som Socialdemokraterna har för att öka andelen kvinnor där. Har Socialdemokraterna ett förslag om att kvotera in kvinnor i dessa styrelser, eller på vilket sätt vill Socialdemokraterna få in fler kvinnor i bolagsstyrelser?

Anf. 47 ANN-CHRISTIN AHLBERG (s) replik:

Herr talman! Jag ska börja med den sista frågan. Det är ingenting som vi har beslutat om än. Men visst är tanken väldigt lockande. Vi har just sett av resultatet från Norge att det går väldigt bra när man kvoterar in kvinnor i bolagsstyrelser. Det är klart att det är en av anledningarna till att Sverige har blivit omsprunget av just Norge.

Men Désirée Pethrus Engström måste också titta på hela denna indextabell. Det stämmer att den är från 2006, men det finns siffror ända till 2007. Och såvitt jag minns var det bland annat Désirée Pethrus Engströms parti som var i regeringsställning då.

Dessutom tror jag att Désirée Pethrus Engström ska vara väldigt glad för de siffror som finns nu. Om man skulle ha haft de siffror som visar hur det är ända fram till i dag hade de visat att vi har halkat efter ännu mer och hamnat ännu längre ned på listan. Då hade vi säkert inte varit på medaljplats.

När det gäller heltider och deltider kan man med statistik lura både den ena och den andra. Man måste också våga titta på varför en del försvinner från statistiken. Vi vet att a-kassan i dag bara tillåter att man stämplar upp till heltid ett visst antal dagar. Därför försvinner en del. Vi vet också att många kvinnor inte orkar stå till förfogande hos Arbetsförmedlingen och vara tillgängliga 365 dagar och dygnet runt för att få kanske 5 procent i a-kasseersättning. Det är så livet ser ut för kvinnor som jobbar deltid.

Anf. 48 DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) replik:

Herr talman! Det är intressant att notera att mycket kritik riktas mot alliansregeringen, men man har oftast inga egna förslag. Det gäller nu framför allt det som jag nu tar upp om kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser. Man frågar: Varför gör regeringen ingenting? Men man har inga konkreta och skarpa förslag själv.

När det gäller deltidsarbete tycker jag att vi borde kunna vara överens om incitamenten för att jobba deltid. Om vi nu vill att kvinnor ska ha möjlighet till heltid måste vi skapa incitament. Om vi har ett system där arbetsgivarna säger att det är okej att erbjuda deltidstjänst eftersom man kan deltidsstämpla, är det då inte bra att vi stramar åt lite grann, så att arbetsgivarna förstår att de inte kan utnyttja systemet med deltidsarbetslöshet?

Med vår nuvarande regering ser vi att vi får fler kvinnor i arbete och fler kvinnor som kommer att starta företag. Jag tror att vi under denna regeringsperiod kommer att få ett facit som visar att kvinnors självständighet, makt och inflytande i samhället ökar och att vi kommer att få se väldigt bra siffror jämfört med hur det var under den förra regeringens tid.

Jag är inte orolig. Jag tror att det är viktigt att alla incitament för kvinnor handlar om att ha möjlighet att vara med och delta på arbetsmarknaden. Kommuner och landsting har ett jättestort ansvar. Det finns många socialdemokratiska kommuner som inte gör tillräckligt för att se till att kvinnor får heltidsjobb. Vi är överens om att försöka få kommunerna att sluta med alla dessa deltidsanställningar. Men det är många av Ann-Christin Ahlbergs partikamrater som fortsätter i samma gamla vanliga takt.

Det är inte så lätt att ändra hela den politik som Socialdemokraterna har fört under lång tid och som har varit väldigt negativ för många, både invandrare och kvinnor. Här kommer det tyvärr att ta tid att vända skutan.

Anf. 49 ANN-CHRISTIN AHLBERG (s) replik:

Herr talman! Jag blir väldigt orolig när Désirée Pethrus Engström säger att arbetsgivaren utnyttjade deltidsstämplingen. Så var det säkert i väldigt många fall. Men varför ska den enskilda personen drabbas av regelförändringarna? Ska vi inte se till att arbetsgivarna löser detta problem? Det är ju arbetsgivarna som har utnyttjat alla dessa kvinnor i så många år. Ni har själva sagt att man kunde utnyttja detta system i 18 år. Ska vi då låta den enskilda lilla människan ta både det ekonomiska ansvaret och ansvaret för att se till att få heltid? Det måste ändå vara arbetsgivaren som har utnyttjat dessa personer i så många år och inte hittat lösningar som ska ta detta ansvar. Det finns nämligen lösningar, Désirée Pethrus Engström. Jag har jobbat med sådana lösningar. Jag vet att om bara viljan finns går det. Varför ska det vara så svårt på kvinnors arbetsplatser, eller på arbetsplatser där både kvinnor och män jobbar, att ge kvinnor heltidsjobb? Det är bara män som får heltidsjobb, inte kvinnor.

I min kommun får männen alltid heltidsjobb, oavsett om de jobbar som vaktmästare eller undersköterska, medan kvinnorna, oavsett om de jobbar som undersköterska eller skolmåltidsbiträde, får finna sig i att få den sysselsättning som de har.

Jag kan här visa ett kort där det tydligt sägs hur kvinnor blir behandlade av arbetsgivare. Jag älskar Kommunals vykort. På detta kort står det: På fredag behöver vi dig 2,734 timmar. Då frågar kvinnan: Hela mig?

Det är så det ofta ser ut i kommunerna och i landstingen men också på andra ställen. Kvinnorna får ta de timmar de får.

Anf. 50 JOSEFIN BRINK (v):

Herr talman! Vänsterpartiet har välkomnat de satsningar som regeringen har gjort när det gäller att bekämpa sexualiserat våld, hedersrelaterat våld, våld i samkönade relationer och även det som kommer när det gäller prostitution och människohandel. Utöver det gör vi själva betydligt större och mer träffsäkra satsningar på samma områden. Vi har hört jämställdhetsministern här säga att hon är intresserad av att ta in förslag från andra. Så vi kanske kan hoppas på att några av våra idéer så småningom blir verklighet även före valet 2010 – vem vet.

Till skillnad från regeringens politik genomsyrar jämställdhetsperspektivet hela vår politik på alla politikområden. Det innebär att vi också gör både riktade och generella insatser som syftar till att förändra de strukturer som upprätthåller och fortplantar orättvisorna mellan kvinnor och män på samhällets alla områden. Det är det vi menar måste vara målet med en jämställdhetspolitik värd namnet – att i grunden förändra samhället så att kön upphör att vara en faktor som avgör vad du tjänar, vilken sorts jobb du erbjuds, hur mycket ansvar du förväntas ta för dina barn och i vilken grad du kan bestämma om allt från din egen kropp till hur lagar stiftas och hur samhällets resurser används.

Jag ska nämna några av de satsningar som vi gör. Det handlar om att vi vill se ett jämställt föräldraskap och därför vill individualisera föräldraförsäkringen.

Vi gör stora satsningar för en jämställd arbetsmarknad genom rätt till heltid, fler fasta anställningar och mer resurser till kommuner och landsting för att anställa fler, för att höja kvinnors löner och för att erbjuda fortbildning för de anställda i framför allt äldreomsorgen.

Vi satsar på en arbetslöshetsförsäkring som faktiskt omfattar och ger trygghet åt alla och på en sjukförsäkring som innebär att inte de som bäst behöver den kastas ut.

Vi satsar på ungas identitetsutveckling genom fler genuspedagoger i förskolan, förbättrad sex- och samlevnadsundervisning och genusperspektiv på lärarutbildningen.

Vi satsar på en ökad rättstrygghet för offer för sexualiserat våld och sexualbrott genom obligatorisk fortbildning inom rättsväsen och socialtjänst.

Listan över åtgärder och reformer kan göras betydligt längre. Men politik är ingen tävling i vem som har flest punkter på en lista. Det handlar om riktning och om resultat. Där förskräcker de två åren med borgerlig regering.

Vänsterpartiet har låtit riksdagens utredningstjänst räkna på hur regeringens samlade ekonomiska politik har slagit med avseende på jämställdheten. Det visar sig att sedan år 2006 har inkomstklyftan mellan kvinnor och män ökat med hela 4 procentenheter. Det motsvarar en genomsnittlig ökning av inkomstskillnaderna med 1 000 kronor per månad.

Det har skett en ofantlig omfördelning av resurser, från lågavlönade kvinnor som bor i glesbygd till högavlönade män som är bosatta i storstadsområden. Fördelningspolitiskt har regeringen alltså fört en omvänd jämställdhetspolitik. Kvinnor har fått se sina redan lägre inkomster ytterligare minska, till förmån för gruppen män – allt enligt beräkningar gjorda av riksdagens utredningstjänst.

Den här ökande ekonomiska orättvisan mellan kvinnor och män beror på helheten i regeringens ekonomiska politik, där skattesänkningarna har utformats så att de konsekvent gynnat dem som redan har höga inkomster och stora förmögenheter och där beskattningen av förmögenheter tagits bort. Beskattningen av högt värderade fastigheter har sänkts dramatiskt. Ersättningen från föräldraförsäkringen har liksom sjukpenningen sänkts. Regelverket i a-kassan har utformats så att de med lägst lön betalar mer i avgift än de med hög lön. Deltidsarbetande och visstidsanställda har fått svårare att kvalificera sig för att få ersättning. Deltidsarbetande kvinnor puttas dag för dag, som Ann-Christin Ahlberg nyss sagt, ut ur försäkringen och förlorar rätten till ersättning.

Det är en politik där åtstramningen år för år av resurser till kommuner och landsting på många håll redan har lett till nedskärningar och besparingar i sjukvård och omsorg – nedskärningar som nu, enligt alla bedömare, riskerar att bli dramatiska när skatteintäkterna minskar till följd av jobbkrisen.

Alla de här reformerna har drabbat kvinnor i betydligt högre grad än män.

Vilka är det som drabbas mest av nedskärningarna inom vård och omsorg? Ja, det är förstås alla medborgare som har behov av de här tjänsterna. Men samtidigt vet vi att det är kvinnor som i högst grad är anställda i de här verksamheterna och som drabbas genom en allt tyngre arbetsbörda och ännu sämre utsikter att få bättre arbetsvillkor och höjd lön. Dessutom vet vi att det är kvinnor i egenskap av makar, mödrar, döttrar och systrar som efter avslutad arbetsdag får kliva in i och sköta omsorgsarbetet oavlönat om den servicen inte längre finns i kommunen.

Herr talman! Hårda fakta: Resultatet av två år med borgerlig omfördelningspolitik – med en omfördelning från kvinnor till män och från dem med små inkomster och lite makt och inflytande till dem med höga inkomster och mycket makt och inflytande – bekräftar att jämställdhet inte är någonting som uppnås av sig självt som en effekt av en oundviklig utveckling. Tvärtom går det att väldigt snabbt rasera de framsteg som trots allt gjorts tack vare åratal av kamp i kvinnorörelsen och bland de grupper och politiska partier och organisationer som har tagit fajten för ett jämställt samhälle.

Men när det gäller att öka orättvisorna mellan kvinnor och män har den borgerliga regeringen sammantaget i hög grad visat prov på effektivitet.

Det är uppenbart att Sverige för att den här utvecklingen ska kunna vändas och vi ska kunna gå i riktning mot en ökad jämställdhet behöver en regering som har både visioner och ambitioner att förverkliga de jämställdhetspolitiska målen om ett samhälle där kön inte avgör dina möjligheter i livet. Det är uppenbart att den borgerliga regeringen saknar både de visionerna och de ambitionerna.

Jag yrkar bifall till reservation 10 från Vänsterpartiet.

I detta anförande instämde Marianne Berg, Kalle Larsson och LiseLotte Olsson (alla v).

Anf. 51 ANNA KÖNIG JERLMYR (m):

Herr talman! Så här i slutet av vår debatt hade jag tänkt ägna några minuter åt att föra fram vad alliansregeringen gör på området jämställdhet. Redan nu kan jag varna för att en del av det redan har tagits upp. Men så är det när man är sist i debatten, så ni får ursäkta mig för det.

Utgångspunkten för regeringens arbete är att kvinnor och män ska ha lika makt att forma samhället och sina egna liv. För arbetsmarknadsområdet har detta varit särskilt viktigt eftersom det är betydelsefullt för Sverige och för vårt framtida samhälles utvecklingskraft att kvinnor deltar på samma villkor som män i arbetslivet.

Sverige brukar annars i internationella jämförelser och mätningar placera sig på toppositioner när det kommer till jämställdhet. Jämfört med många andra länder har vi i Sverige kommit långt till exempel när det gäller kvinnors deltagande på arbetsmarknaden – detta inte minst genom en väl utbyggd och offentligt finansierad barnomsorg.

Att Sverige internationellt står sig väl betyder däremot inte att vi står helt utan utmaningar. Till exempel när alliansregeringen för två år sedan tog över stod det klart att arbetet med att intensifiera jämställdhetsarbetet måste öka.

Herr talman! Jag skulle kortfattat vilja redogöra för en del av de åtgärder som regeringen har vidtagit eller är på väg att vidta. Jag gör det inom ramen för en del av de delmål som den här regeringen arbetar efter och som också den förra regeringen arbetat efter.

På området ekonomisk jämställdhet har regeringen tagit en rad initiativ. Till exempel gäller det då att göra det möjligt för kvinnor i offentlig sektor att starta egen verksamhet genom avknoppning. Bland annat vill vi därmed att kvinnor ska få ett större inflytande över arbetsuppgifter, arbetstider, anställningsvillkor och lön.

Andra reformer är alliansens inkomstskattesänkningar som inte bara gjort det mer lönsamt att arbeta heltid utan också via minskade marginaleffekter gjort det mer lönsamt för kvinnor att gå från deltid till heltid.

Därutöver har vi genomfört omfattande satsningar på kvinnligt företagande eftersom andelen företag ägda av kvinnor fortfarande är alldeles för liten.

Till exempel har regeringens insats med mikrolån, som vi fördubblat, gett god effekt. Man kan säga att hälften av beviljade lån har gått till just kvinnor.

Ett annat delmål handlar om hur fördelningen av det obetalda hem- och omsorgsarbetet ska bli mer jämställd. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet. En viktig reform på området är givetvis avdraget för hushållsnära tjänster som inte bara underlättat för familjer att få hjälp med det obetalda hemarbetet utan också bidragit till att många jobb som tidigare varit svarta otrygga anställningar nu har blivit vita trygga anställningar.

Vi vill också kunna mäta effekten av våra reformer. Därför har vi bett Statistiska centralbyrån att ta fram en tidsanvändningsundersökning som visar hur mycket tid kvinnor och män lägger på hushållsarbete och hemarbete. Den ska också visa på skillnader i vilken typ av hushållsarbete som män och kvinnor utför.

I detta sammanhang vill jag också nämna den jämställdhetsbonus som regeringen infört för att uppmuntra föräldrar att gemensamt ta ett större ansvar när det gäller att ta hand om barnen när de är små.

Det sista målet som jag skulle vilja uppehålla mig en stund vid handlar om mäns våld mot kvinnor, som måste upphöra, att man som människa, oavsett ålder eller kön, har samma rätt till kroppslig integritet.

Jag känner mig stolt över regeringens handlingsplan som riksdagen behandlade här i maj, som omfattar 56 åtgärder på totalt 800 miljoner kronor. Bland insatserna finns till exempel ökat stöd till kvinnojourer och ett nationellt program för att sexualbrottsoffer ska omhändertas inom vården på samma sätt oavsett var i landet de råkar bo. Den innehåller också förebyggande insatser, till exempel ökade satsningar på behandlingsprogram för sexualbrottsdömda.

Det är några reformer som regeringen har lagt fram och kommer att införa under mandatperioden.

Utöver det jag nämnt finns också det treåriga forskningsprogrammet för kvinnors hälsa, eftersom vi vet att kvinnliga patienter i dag inte behandlas på samma sätt som manliga. Jag vill givetvis också nämna den handlingsplan mot prostitution och människohandel vars 36 åtgärder nu bereds.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis framföra att arbetet med att uppfylla ambitionerna på jämställdhetsområdet måste fortsätta. En jämställd arbetsmarknad bär nämligen på en enorm potential, för skulle kvinnors faktiska förvärvsarbete vara lika stort som mäns hade bnp bara i år varit 15 procent högre. Slutsatsen blir givetvis att vi ska skapa ytterligare incitament för att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, för då kan både den svenska konkurrenskraften och ekonomin stärkas.

Anf. 52 ANN-CHRISTIN AHLBERG (s) replik:

Herr talman! Jag blev lite uppretad när Anna König Jerlmyr sade att ni har gjort så väldigt mycket på jämställdhetsområdet. Då måste jag ta upp några minusposter, för om det ska bli ett plus måste man också beakta det som man har tagit bort.

Jag ska bara nämna några saker som har försämrat för kvinnor. Vårdnadsbidraget, nedläggningen av ALI, som forskade om kvinnor och deras arbetsmiljö med mera. A-kassan är en typisk sådan sak som försämrar för kvinnor, liksom sjukförsäkringen. Tidigare planerade satsningar har inte blivit av, som vi kunde se i Riksdag & Departement: Mångmiljonsatsning på jämställdhet kom av sig. Endast 148 av 400 miljoner har använts. Förra året kunde vi se denna stora rubrik: En budget för gubbar av Anders Borg. Vi ser försämringarna i visstidsanställningarna som gör att kvinnor får det ännu tuffare och LAS-företrädet som har förändrats till det sämre.

Och när man kommer till hushållsnära tjänster blir man nästan gråtfärdig. Vem var det som använde de svarta tjänsterna? Jag har frågat runt när jag har varit ute på LO-kurser och i andra sammanhang hur många det var som tidigare använde hushållsnära tjänster som var svarta eller vita. Ännu har jag inte lyckats hitta någon som sagt att man använt vare sig svarta eller vita hushållsnära tjänster. Men vi har ju kunnat se i medierna vilka som har använt svarta hushållsnära tjänster och barnflickor. Det är egentligen de som redan skulle ha haft råd att betala vita tjänster som nu får skatteavdrag för att göra dem till vita tjänster.

Anf. 53 ANNA KÖNIG JERLMYR (m) replik:

Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag respekterar Ann-Christins engagemang i jämställdhetsfrågorna. Vi kan nog ha samma mål när det gäller jämställdhetspolitiken, även om våra medel kan se olika ut. Men jag känner mig väldigt trygg med de reformer som regeringen har lagt fram på området, alltifrån att stärka kvinnors ekonomi genom att göra det mer lönsamt att arbeta till att stärka kvinnligt företagande, som kan ge fler kvinnliga vd:ar och förhoppningsvis också leda fram till fler kvinnor i bolagsstyrelser. Det är också viktigt att vi nu gör det mer kostsamt att diskriminera på arbetsmarknaden.

Det här är några av de åtgärder som vi har genomfört och som också har börjat ge effekt. Vi kan se det till exempel när det gäller deltidsarbetslösheten, som nu är mindre än för två år sedan. Vi kan också se att antalet sysselsatta kvinnor var större i oktober om man jämför med för två år sedan och att antalet kvinnor med fasta anställningar ökar.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Ann-Christin Ahlberg. Du var inne på här att det är så förskräckligt att vi nu begränsar deltidsersättningen i a-kassan. Men i Socialdemokraternas förslag ser man att även Socialdemokraterna vill införa en begränsningsregel i a-kassan när det gäller deltidsarbetslöshet. Så ni säger en sak och gör en helt annan sak.

Om man ser tillbaka på vad er politik ledde till så ledde den till att gruppen fattiga ensamstående kvinnor med barn växte. Vi kunde se att två av tre sjukskrivna kvinnor, som vi nu tar hand om, cementerades i sjukskrivning och förtidspensionering under er tid vid makten.

Vi försöker att ta ansvar och rensa upp i de stora samhällsproblem som har växt fram under många år. Vi tar ansvar. Jag tycker att Socialdemokraterna kastar sten i glashus.

Anf. 54 ANN-CHRISTIN AHLBERG (s) replik:

Herr talman! Jag fick ingen åsikt om de försämringar man har gjort som ändå måste stå på minussidan.

En sak kan jag hålla med om, att det är bra att det kostar att diskriminera. Det kan jag hålla med om.

När det sedan gäller begränsningen av deltider är det något som finns i vårt rådslagsmaterial. Det är inget beslut som vi har fattat. Jag kan upplysa Anna König Jerlmyr om att vi faktiskt har fått i uppdrag att analysera alla våra rådslag ur ett jämställdhetsperspektiv innan beslut ska fattas, så det kan vi nog återkomma till.

När det gäller detta med ekonomisk jämställdhet och inkomstskattesänkningarna kunde vi läsa i Aftonbladet – jag tror att det var i går – att om en vanlig så kallad arbetarkvinna som kanske jobbar inom kommun, landsting, handel, hotell eller restaurang arbetar heltid kommer hon att få en ny skattesänkning med ungefär 280 kronor i månaden. Men det är ju så här att du och jag kommer i alla fall att få 1 000 kronor mindre i skatt nästa år. Är det att gynna kvinnor? Jag undrar vad det blir för skattesänkning för den kvinna som har en 74,311-procentig tjänst. Det kanske inte blir någonting alls.

Vi vet att det oftare är kvinnor som är sjukskrivna. De har fått högre skatt än vad du och jag har. Vi vet också att de som är deltidsarbetslösa har fått ett krångligare regelsystem. De kan därmed inte få de ersättningar som de så väl är berättigade till så länge vi politiker inte ser till att arbetsmarknaden fixar så att både kvinnor och män får rätt till heltid och trygga anställningar.

Anf. 55 ANNA KÖNIG JERLMYR (m) replik:

Herr talman! Jag vill tacka Ann-Christin så mycket för det. Jag kan bara konstatera att våra beräkningar visar att 97 procent av alla som jobbar, oavsett om det är män eller kvinnor, får minst 1 000 kronor mer att leva på efter skatt, tack vare våra jobbskatteavdrag som den rödgröna alliansen nu är väldigt splittrad om.

Deltidsbegränsningen finns absolut med i Socialdemokraternas förslag till budget. Det står klart och tydligt. Det är också därifrån jag har hämtat uppgiften. Om man är emot deltidsbegränsningen bör man också vara kritisk mot det som Socialdemokraterna nu själva har lagt fram.

När det kommer till hushållsnära tjänster kanske jag är mer intresserad av vilka som jobbade i den svarta sektorn än av vilka som köpte de hushållsnära tjänsterna. Det var en lång rad kvinnor som arbetade utan möjlighet till försäkring, med otrygga anställningar, utan möjlighet att få pension och så vidare. Vi kan nu se att dessa kvinnor har börjat arbeta i den vita sektorn. Inte minst visar de undersökningar som har gjorts att tre av fyra har gått direkt från arbetslöshet till arbete, och en stor del av dem har funnits i den svarta sektorn, så det här har verkligen gjort avtryck.

Jag var på ett seminarium i går om ROT-avdraget. Där stod facket och arbetsgivarna arm i arm för att arbeta mot den svarta otrygga sektorn genom ett ROT-avdrag, vilket regeringen nu inför. Jag hade uppskattat om man tog det på samma allvar inom den hushållsnära sektorn genom införandet av ett RUT-avdrag.

När det gäller lag om heltid säger de som jag har talat med och som jobbar inom denna sektor att konsekvensen kommer att bli färre jobb, inte fler. Vi kommer inte att kunna se företag som kan anställa på helger eller ha mer personal när det blir en arbetstopp. Det kommer att tas bort. Den möjligheten införde vi. Det kommer att leda till fler jobb, inte färre.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande samt konsumentpolitik

Anf. 56 CARINA MOBERG (s):

Herr talman! I går var det Nobelfest i Stockholms stadshus. Det var vackra klänningar och frackar, millimetermätt uppdukning och tjusiga serveringsuppsättningar. Man får förmoda att maten var god. Jag tror att det bland annat var inkokta päron med vaniljglass. Själv var jag inte där, men det var kanske bostadsministern.

Jag hoppas att det var en trevlig fest och att alla så småningom kunde ta sig hem till sina trygga och självvalda hem. Den möjligheten har inte alla – att åka hem till trygga och självvalda hem. Alla har inte ens en bostad. Kontrasterna är stora i vårt land. Klyftorna ökar dessvärre i bostadsbristens Sverige. Därför vill vi socialdemokrater återskapa en social bostadspolitik, herr talman.

Om bostäder och trygghet för alla, om förutsägbara villkor och framtidsinriktade satsningar vill jag att denna debatt ska handla – även om budgeten i stora stycken är inaktuell, eftersom den bygger på förutsättningar som inte längre gäller.

Vi socialdemokrater har stora ambitioner med bostadspolitiken.

Den borgerliga majoriteten här i riksdagen har liksom regeringen ynkligt få förslag för att möta krisen på bygg- och bostadsmarknaden. Detta blev tydligt när regeringens krispaket presenterades i förra veckan. Det är för litet och kommer för sent enligt alla bedömare.

Ni har avlövat, avrustat och avvecklat bostadspolitiken under lång tid. Nu får svenska folket betala priset med bostadsbrist, orörlig bostadsmarknad och orättvisa skillnader i villkor mellan dem som äger och dem hyr sin bostad. Bostadspolitiken har havererat.

Herr talman! Två grupper i samhället har särskild anledning att vara besvikna. Det är ungdomar som inte har tagit sig in på bostadsmarknaden och de som hyr sin bostad i områden i behov av upprustning, många gånger i miljonprogrammet.

Vi ser i dag att skillnaderna mellan vad olika hushåll lägger ned på boendet har ökat. Skillnaderna ökar även när det gäller bostadsstandard. Vi ser en ny typ av fattigdom breda ut sig med en ökad trångboddhet bland familjer med många barn eller med en ensam försörjare. Detta är främst ett problem för boende i hyresrätt. Tre av fyra hushåll som räknas som trångbodda har hyreslägenhet.

En halv miljon människor har efter det att regeringen införde kraftigt höjda avgifter lämnat arbetslöshetsförsäkringen. De kommer att bli hänvisade till socialbidrag om de blir arbetslösa.

Varslen ökar. Antalet sysselsatta inom exempelvis byggnadsverksamheten kommer att minska med omkring 10 000 personer 2009. Minst 800 lärlingar har varslats eller hotas av att inte kunna fullgöra den tid som krävs för att få yrkesbevis. Vissa har redan tvingats lämna sina arbetsplatser.

Unga familjer med höga lån och små marginaler där någon av föräldrarna står utan arbetslöshetsförsäkring riskerar att hamna i en mycket svår ekonomisk situation. Motsvarande försämringar drabbar de många som nu efter den borgerliga regimens så kallade reformer i sjukförsäkringen riskerar utförsäkring. Detta påverkar naturligtvis också förutsättningarna i boendet.

Vi socialdemokrater ser bostadspolitiken som ett inslag i den generella välfärdspolitiken och som en del i samhällsbyggandet för en långsiktigt hållbar utveckling. Vårt mål är ett samhälle där alla människor, inte bara de med goda ekonomiska förutsättningar, ges möjlighet att leva i bra bostäder till rimliga kostnader i en stimulerande och trygg miljö. Vi föreslår ett återinförande av det bostadspolitiska målet.

Vi tycker att det är viktigt att sänka trösklarna in på bostadsmarknaden för ungdomar, flyktingar och andra nytillträdande. Ett sätt är att stimulera byggandet. Vi har en politik för att investera oss ur den kris som förlamar bostadsmarknaden. Jag återkommer till det.

Vi inser betydelsen av en fungerande bostadsmarknad för sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten. En fungerande bostadsmarknad är en förutsättning för rörligheten på arbetsmarknaden. Därför vill vi ha fungerande omställningsförsäkringar, a-kassa och sjukförsäkring så att människor som hamnar utanför arbetsmarknaden inte måste gå från hus och hem.

Herr talman! I dag visar all statistik och tillgängliga uppgifter att utvecklingen går åt fel håll. Regeringens egen myndighet Boverket kom i går med nya mycket dystra siffror. Bostadsbyggandet kan nästa år komma att minska med hela 60 procent. Redan i år var minskningen av hyresrättsbyggandet i Storstockholm, Storgöteborg och Stormalmö hela 80 procent. Åtta av tio av dessa bostäder blev alltså inte byggda, och 1,1 miljon ungdomar är på väg ut på bostadsmarknaden inom några år.

Under de tre första kvartalen 2008 började endast 2 500 hyresrätter att byggas. Det är en minskning med hela 68 procent om man jämför med de 7 700 som byggdes under samma period 2006. Då fanns det ett investeringsstöd. Mer än 120 000 bostäder byggdes under föregående mandatperiod.

Det gick fort utför med Odells bostadspolitik redan före finanskrisen; nu är situationen katastrofal. Ni har avlövat, avrustat och avskaffat under två år. Det som borde ha gjorts var det motsatta. Ni har lagt framtiden i marknadens händer och frånhänt er ert ansvar. Nu ser vi konsekvenserna av det. Är ni fortfarande nöjda?

Herr talman! Vi socialdemokrater har under hösten lagt fram en politik som kan sammanfattas i fem skarpa förslag för att dämpa krisen i byggsektorn och få fram fler och bättre bostäder.

Vi vill avsätta närmare 13 miljarder kronor de närmaste två åren, 2009 och 2010, för att åtgärda bostadsbristen, rusta befintligt bestånd och rädda byggbranschen i den värsta krisen sedan 30-talet.

Sedan tidigare vill vi satsa 1 miljard på ett investeringsstöd för byggande av billiga och miljövänliga hyresbostäder. Nu bygger vi ut det med ytterligare 1 miljard.

Vi avsätter 3 miljarder till ROT-avdrag 2009. Bygger man om klimatsmart finns också en särskild klimatbonus på 600 miljoner kronor.

Vi vill satsa på miljonprogrammen och genom det skapa fler attraktiva bostadsområden. Vi skjuter till 3 miljarder kronor per år. Det kan innebära renovering av ca 40 000 lägenheter och ge ca 25 500 årsarbeten inom byggbranschen.

Vi lägger också 500 miljoner per år på kommunerna för upprustning av skolor, förskolor och äldreboenden.

Vi vill öka investeringarna i infrastruktur med 2 miljarder mer än regeringen 2009–2011 och dessutom tidigarelägga underhåll under nästa år.

Regeringen har i sitt krispaket föreslagit ett ROT-avdrag. Det är bra. Vi ska ha en hög boendestandard i vårt land även framöver. Det är viktigt att det gäller alla. Det ska också gälla hyresgäster och unga människor. Vi socialdemokrater har en politik för sysselsättning och för byggande och boende. Vi vill ha en framtidsinriktad förutsägbar politik för alla. Varför tycker inte ni som styr i detta land att detta är viktigt?

Herr talman! Beskedet till landets ungdomar och bostadssökande är tydligt. Den borgerliga majoriteten anser inte att staten har eller ska ta något ansvar. Det som återstår är andrahandsboende, uthyrningsrum eller flera års ytterligare köande utan besked, i värsta fall och i ökande omfattning kombinerat med arbetslöshet och dålig ekonomi.

Till de unga byggnadsarbetarna, som kanske också är bostadssökande, har regeringen inget besked som kan lugna på någon punkt. Vi avsätter i dag 150 miljoner kronor för nästa år för att varslade lärlingar ska bli utbildade byggnadsarbetare och finnas kvar i branschen när det vänder. Det ska ske genom arbetsinsatser i de mest slitna bostadsområdena. Det är viktigt för branschen, men det är kanske ännu viktigare för de unga byggnadsarbetarna.

Till hyresgästerna i miljonprogrammets hyreslägenheter kommer inga positiva besked från en regering som slår sig för bröstet för sin kamp mot utanförskapet.

Vi socialdemokrater har en politik för ökad sysselsättning och för bygg- och bostadsmarknaden. Vi vill satsa oss ur krisen på ett sätt som gör mesta möjliga nytta för dem som riskerar arbetslöshet, för dem som hyr sin lägenhet i områden i verkligt behov av upprustning och för att ge unga människor hopp.

Vi har en bostadspolitik. Vi satsar 13 miljarder för att åtgärda bostadsbristen, rusta beståndet och få fram fler bostäder. Ni tycker inte att frågan är viktig. Någon annan slutsats kan jag inte dra. Men nu har ni möjlighet att under debatten redovisa något annat, även om jag, herr talman, inte har några större förhoppningar.

Jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 6, och Eva Sonidsson återkommer med ytterligare yrkanden under den konsumentpolitiska debatten.

Anf. 57 LISELOTTE OLSSON (v):

Herr talman! Regeringens bostadspolitik har kraschat. Högeralliansens politik bygger på ombildningar och utförsäljningar av hyresrätter med målet att göra bostaden till ett spekulationsobjekt. Låt marknaden styra så ordnar sig allt! Det är precis det ni hoppas på, ni på högersidan.

Ett resultat av denna övertro är att det inte har byggts så få hyreslägenheter som i dag sedan räntekrisen i början av 90-talet. Det ansvarar den högerledda regeringen och Mats Odell för.

I dag är det bostadsbrist i över hälften av landets kommuner. Främst är det hyresbostäder som saknas, och enligt kommunerna är det unga och de äldre som är de värst drabbade grupperna. Samtidigt som det inte byggs hyresbostäder står vi också inför enorma renoveringsbehov i det befintliga beståndet.

För att tydliggöra att både nyproduktion och ombyggnation av bostäder måste öka vill Vänsterpartiet sätta upp tydliga produktionsmål. Vi vill inrätta ett nytt anslag som vi kallar bostadsfond. Syftet är att stödja nyproduktion av bostäder och nödvändiga ombyggnationer i det befintliga beståndet. Fonden kommer, om den införs, att ge förutsättningar för att bygga 40 000 bostäder per år, varav minst hälften ska vara hyresrätter. Dessutom kommer 65 000 bostäder per år att kunna renoveras. Vänsterpartiets målsättning är att miljonprogrammets lägenheter ska renoveras inom en period av tio år.

Grunden i vårt förslag om en bostadsfond är att fonden disponerar medel som ska gå till fastighetsägare i form av investeringsbidrag för ny- och ombyggnationer av hyresrätter. Villkoren för att få del av fonden ska vara att hyrorna framförhandlas i förväg och att de ska ligga på en rimlig nivå samt att bästa miljöteknik ska användas. De nybyggda husen ska från och med 2010 vara klimatsmarta för att berättiga stöd från vår bostadsfond.

Klimatsmarta hus, så kallade passivhus eller lågenergihus, minskar energianvändningen med uppemot 50 procent jämfört med dagens normhus. Utsläppen av växthusgaser kan halveras i lågenergihus och minskas med uppemot 70 procent i passivhus.

Byggandet av klimatsmarta hus har visat sig vara ekonomiskt lönsamt för byggföretagen, och dessutom sparar de boende tusentals kronor varje år genom minskade energikostnader. Vi ser ingen anledning till att det ska byggas annat än klimatsmarta hus längre.

Vänsterpartiet föreslår därför att klimatsmarta hus ska införas som norm för nybyggande av flerbostadshus senast 2010. På några års sikt menar vi att även en- och tvåbostadshus borde byggas klimatsmart. Vi föreslår i vår budget ett nytt anslag. Vi kallar punkten ”Stöd klimatsmarta hus”. Vi vill att det ska inrättas. Syftet ska vara att öka informationen och kunskapen om ett sådant här byggande hos byggbranschen.

Mycket av den nyproduktion som trots allt kommer till stånd i våra storstadsområden byggs på gammal industrimark, ofta med centralt och attraktivt läge. Vi tycker att det egentligen är positivt, därför att det kan vara ett resursslöseri att låta tätortsnära före detta industrimarker stå outnyttjade. Dessutom kan det vara en risk ur miljösynpunkt. Gammal industrimark är tyvärr ofta förorenad och behöver saneras, och det kostar pengar. Och vid de tillfällen då ingen kan ställas till svars och bekosta sanering av mark kommer förstås kostnaden slutligen att hamna på hyresavin. Vi menar att staten bör främja arbetet med saneringen av dessa områden.

Ett ökat bostadsbyggande är nödvändigt, och störst är behovet av fler hyresrätter, precis som jag nämnt tidigare. Det är viktigt att det ska vara till rimliga kostnader. Ett ökat byggande av hyresrätter måste därför vara en prioriterad fråga för en hållbar samhällsutveckling. Det ökade bostadsbyggandet ska uppfylla kraven på en ekologiskt hållbar utveckling. Städer, tätorter och annan bebyggd miljö ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö där byggnader och anläggningar har lokaliserats på ett miljöanpassat sätt så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas.

Enligt miljömålet God bebyggd miljö ska samhällsplaneringen även främja en minskad bilanvändning och likaså öka förutsättningarna för användande av miljöanpassade och resurssnåla transporter.

Herr talman! Vi måste rädda och klimatlyfta hyresrätten. Vi måste satsa på byggande av bostäder i hela landet. Vi måste satsa på kooperativa hyresrätter. Vi måste komma till rätta med fukt- och mögelskador. Allt det här är Vänsterpartiets förslag på politik, och det finns i våra motioner.

Herr talman! Regeringen har rivit upp tidigare handlingsplaner för konsumentpolitik som riksdagen fastställde i juni 2006. Tidigare var konsumentpolitikens mål trygga konsumenter som handlar hållbart. Det gamla målets delmål handlade om att konsumentskyddet ska ha en hög nivå och vara tillgängligt för alla, att alla medvetna och kunniga konsumenter hushållar med egna och gemensamma resurser samt att producenter och övriga näringsidkare ska ta sitt ansvar gentemot konsumenterna.

Det nya målets delmål preciserar endast att konsumentskyddet ska vara på en hög nivå samt att den information som konsumenterna behöver ska vara tillgänglig och tillförlitlig. Regeringens ändring av det konsumentpolitiska målet innebär att producenternas och näringslivets ansvar minskar på bekostnad av konsumenterna, som ska ta ännu större ansvar. Det är beklagligt att regeringen tagit bort hållbar konsumtion från målen. Skulle borgerligheten mena allvar med sitt miljöengagemang borde den förstås förstå att frågan om hållbar konsumtion är en avgörande faktor för att nå flera miljökvalitetsmål.

Vänsterpartiet föreslår en satsning på kommunala konsumentvägledare eftersom vi anser att deras arbete i kombination med den kommunala budget- och skuldrådgivningens insatser kan förebygga att människor hamnar i livslånga skuldfällor.

Den förra regeringen tillsatte en utredning med syfte att se över den kommunala konsumentvägledningen och ge förslag på hur en hög och likvärdig nivå på denna kan uppnås i hela landet. Den här regeringen verkar inte ta så allvarligt på den frågan, för inget händer.

För att garantera alla människors tillgång till god konsumentvägledning vill Vänsterpartiet genom en lagändring i kombination med ett riktat stöd till kommunerna göra konsumentvägledningen till ett obligatorium för kommunerna.

Herr talman! Avslutningsvis står jag naturligtvis bakom alla Vänsterpartiets reservationer, men jag yrkar bifall till nr 4, 12 och 13.

Ajournering

Kammaren beslutade kl. 13.50 på förslag av förste vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 14.00 då frågestunden skulle börja.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

9 § Frågestund

Anf. 58 TALMANNEN:

Det är dags för frågestund med regeringen. Jag hälsar statsråden välkomna.

Avgifterna till a-kassan

Anf. 59 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till finansminister Anders Borg.

Verkligheten brukar hinna i kapp de flesta av oss, så också regeringen. I veckan medgav finansminister Anders Borg för K.-G. Bergström i tv-programmet Rakt på att det var fel att chockhöja avgifterna till a-kassan. Finansministerns politik har alltså förvärrat jobbkrisen, kan man säga.

Anders Borgs experimentverkstad har lett till massflykt från a-kassan. 500 000 har trängts ut ur försäkringen. Siffror från a-kassornas samorganisation visar att finansministerns försämringar har slagit över alla åldersgrupper, men framför allt yngre under 55 år har lämnat a-kassan. De har inte råd att betala Anders Borgs dyra avgifter. En tredjedel av de arbetslösa saknar nu a-kassa, enligt Arbetsförmedlingen. Arbetslösheten väntas stiga till 9–10 procent. 52 000 fler har blivit arbetslösa under det senaste året med Anders Borg som finansminister.

Vilket besked har finansministern till de människor som nu varslas, är på väg att förlora sina jobb eller redan har fått lämna sina jobb? När tänker finansministern ta tillbaka chockhöjningen av avgifterna till a-kassan?

Anf. 60 Finansminister ANDERS BORG (m):

Herr talman! Jag vill tacka Sven-Erik Österberg för att han tar upp denna viktiga fråga om a-kassan. Låt oss titta på hur den svenska a-kassan ser ut i dag!

Vi har fått en ersättningsnivå som börjar på 80 procent. Det är en av Europas mest generösa, kanske en av världens mest generösa. Den trappas gradvis av i takt med att arbetslöshetstiden förlängs. Man får starkare drivkraft att söka arbete aktivt. I takt med att arbetslöshetstiden förlängs går vi in med jobb- och utvecklingsgarantin, förstärkta insatser för att man aktivt ska söka arbete och förstärkta sökstöd. Har man varit borta länge handlar det om mer omfattande aktiva åtgärder.

Det här har av många forskare beskrivits som i princip den utformning av a-kassan som enligt forskning och erfarenhet ger ett viktigt stöd för lönebildning och högre sysselsättning. I det ligger naturligtvis också den nya utformningen av avgiften. Det här har tillsammans med jobbavdraget sänkt arbetslösheten med 1–2 procentenheter. Det är alltså viktiga långsiktiga åtgärder för att lägga grunden för full sysselsättning.

Anf. 61 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):

Herr talman! Detta var inget svar på min fråga. Anders Borg var orolig över det här och ångrade att han hade chockhöjt avgiften till a-kassan. Att man har ångrat någonting brukar följas av att man vill göra bot och bättring, men tydligen icke för Anders Borg i det här fallet. Han argumenterar ungefär som Littorin har gjort i två år i denna kammare om vad som kommer efter a-kassan.

Nu fick vi ett besked till. Sture Nordh skrev i dag att det på grund av ökad arbetslöshet kommer att öka med 100 kronor till för alla de kassor som ligger under 300 kronor och får ökad arbetslöshet – beroende på hur högt man får, naturligtvis. Det är en höjning till som den här gruppen får. Tänker Anders Borg göra någonting åt egenavgiften, eller var det bara en bekännelse för att få sympati och sedan fortsätta som om ingenting har hänt?

Anf. 62 Finansminister ANDERS BORG (m):

Herr talman! Låt oss hålla ordning i diskussionen! Vi har i dag en a-kassa som ligger i linje med det som forskning och erfarenhet tyder på pressar ned arbetslösheten, och inte lite, utan mycket. Det är inte lite forsknings- och erfarenhetsstöd, utan brett och omfattande. Det gäller inte minst de erfarenheter vi hade när Socialdemokraterna en gång i tiden tog ansvar för att sköta omställningen i arbetslöshetsförsäkringen.

Sven-Erik Österberg representerar på punkt efter punkt en politik som handlar om massarbetslöshet och utanförskap. I varje del handlar det om att undergräva arbetslinjen och göra det mindre lönsamt att arbeta. Jag har naturligtvis konstaterat att den höjning vi gjorde av a-kasseavgiften var motiverad och viktig för att säkra starka offentliga finanser. Det var någonting som Socialdemokraterna förr i tiden tyckte var viktigt, men inte nu när de tillsammans med Vänsterpartiet är motståndare till strama utgiftstak och god ordning.

Då var det viktigt med avgifterna. Nu har vi sänkt dem – en gång, två gånger. Det är viktiga åtgärder – mer pengar i plånboken, mer lönsamt att arbeta. Vi kan naturligtvis gå vidare med det. Men vi kommer aldrig att ställa upp på Sven-Erik Österbergs massarbetslöshetspolitik.

Anf. 63 TALMANNEN:

Jag vill påpeka att det inte är någon debatt. Det är frågor om tjänsteutövningen.

Finanspolitiken i kommuner och landsting

Anf. 64 GÖRAN PETTERSSON (m):

Herr talman! Jag har en fråga till Anders Borg.

Regering och riksdag vidtar nu med anledning av konjunkturläget ett antal åtgärder för att finansiellt stimulera den svenska ekonomin. Samtidigt kommer signaler om att ett antal kommuner och landsting i stället överväger att vidta åtgärder som verkar direkt åtstramande på samma ekonomi. Man stoppar investeringsprojekt och drar ned på sin verksamhet.

Samma kommuner och landsting har däremot i många fall bedrivit en expansiv finanspolitik under den senaste högkonjunkturen. På detta sätt har man många gånger bidragit till att försämra de ekonomiska förutsättningarna i såväl lågkonjunktur som högkonjunktur.

Staten, landstingen och kommunerna tillhör samma lag. Av den anledningen vore det väl bra om vi finanspolitiskt drog åt samma håll. Jag undrar därför vad finansministern gör för att öka våra kommun- och landstingspolitikers förståelse för den svenska ekonomin. Jag undrar vidare om finansministern kan tänka sig att ta ett initiativ för att utveckla det ramverk som reglerar kommunernas ekonomi i syfte att minska deras procykliska inverkan på ekonomin.

Anf. 65 Finansminister ANDERS BORG (m):

Herr talman! Göran Pettersson ställer viktiga frågor. Låt oss dock ha en blick över hur det kommer att se ut på svensk arbetsmarknad de kommande åren. Exportindustrin drabbas nu hårt. Vi har sett det i fordonsindustrin och kommer att få se det i de råvaruberoende industrierna. Det finns betydande risker på hela vår industrisida. Byggandet bromsas in mycket snabbt. Samma sak gäller servicenäringarna, både finansiell sektor och detaljhandel. Det är alltså en bred inbromsning i privat sektor som är betydligt kraftigare än den inbromsning som sker i kommunsektorn.

Enligt Amsprognosen ligger 10 000 av jobbförlusten på 145 000 på kommunsidan, om jag förstod siffrorna rätt. Det här beror bland annat på att vi har tillfört kommunerna väldigt mycket pengar. Det handlar om arbetsgivaravgiftssänkningar, fastighetsskatten, särskilda statsbidrag och sänkta ungdomsarbetsgivaravgifter.

Det här gör att kommunernas ekonomi för 2009 ter sig något starkare än vad andra delar av ekonomin ter sig. Ramverket har följaktligen spelat en viktig roll i detta. Vi har bättre ordning i offentliga finanser i kommunsektorn än vi tidigare har haft. Men det finns naturligtvis alltid skäl att diskutera ramverket.

Anf. 66 GÖRAN PETTERSSON (m):

Herr talman! Att läget är bra i kommunsektorn instämmer jag i. Problembeskrivningen handlar om att kommuner och landsting under den högkonjunktur vi hade delvis har slängt bensin på brasan. Det var ett antal kommuner och landsting som gjorde stora investeringar i högkonjunktur och som nu när lågkonjunkturen kommer i stället håller igen. Är det inte så att balanskravsreglerna, även om ramverket har varit bra, har en stor potential att utvecklas?

Anf. 67 Finansminister ANDERS BORG (m):

Herr talman! Låt oss ändå vara lite försiktiga med formuleringarna. Hela den svenska ekonomin bromsar nu in relativt kraftigt. Vi ser en tydlig nedgång. Det är naturligtvis så att läget är allra tuffast i exportindustrin, byggindustrin och de tunga basnäringarna. Jag skulle nog beskriva läget som tufft också i kommunsektorn, men den stora kontraktionen sker inom exportindustrin.

Ramverket har betytt att vi nu för första gången på väldigt lång tid har kommuner som i huvudsak under de senaste åren haft god ordning på sina finanser. Det tror jag egentligen att vi inte har upplevt tidigare; den stora omsvängningen skedde 2003–2004. Detta säger mig att ramverket har varit bra.

Man kan naturligtvis alltid diskutera aspekten med gasning och bromsning. Men det är en del av ramverket. Jag vill nog att vi ska se på det i ett helhetssammanhang och inte bara bryta ut kommundelen.

Nedsättningen av sociala avgifter för unga

Anf. 68 JENNIE NILSSON (s):

Herr talman! Min fråga är till Maud Olofsson.

Riksrevisionen har granskat om nedsättning av sociala avgifter är ett effektivt sätt att öka sysselsättningen. Resultatet är nedslående och entydigt. Det är dyrt och ineffektivt. Varje arbetstillfälle beräknas kosta 2,4 miljoner kronor.

När det gäller nedsättningen av sociala avgifter för unga som är 18–25 år, som är regeringens enda egentliga åtgärd mot ungdomsarbetslösheten, fanns inte tillräckligt underlag för att göra en fullgod utvärdering. Men man slog ändå fast att mycket talade för att det skulle bli samma nedslående resultat. Man rekommenderade därför regeringen att skyndsamt utvärdera nedsättningen av sociala avgifter för unga.

Min fråga blir: Har regeringen för avsikt att skyndsamt vidta en utvärdering? Om resultatet blir så nedslående som Riksrevisionen och många av oss tror, är den i sådana fall beredd att ompröva sin politik på det här området?

Anf. 69 Näringsminister MAUD OLOFSSON (c):

Herr talman! Låt mig först säga att ungdomsarbetslösheten är ett gissel. Det var bra att det var en tydlig valrörelse i det sammanhanget. Vi ska verkligen se till att unga får en bra start på arbetsmarknaden när de har gått ut en utbildning.

De åtgärder vi har genomfört har inneburit att 34 000 fler ungdomar har fått jobb än tidigare. Det är vi inte nöjda med. Det är full sysselsättning också för unga som gäller.

Nedsättningen av socialavgifterna har verkat under en kort tid. Det är för kort tid för att säga vad den har för effekter. Det man kan konstatera är att de 5 procent som regeringen tog bort när vi tillträdde hade dessa brister. Det gav inte den ökning av sysselsättningen som man önskade.

Vi kan ändå konstatera att alla de åtgärder som har genomförts tillsammans har inneburit att det är fler unga som får jobb. Det är naturligtvis inte bara kopplat till sänkta socialavgifter utan beror på den samlade åtgärdskatalogen. Men det är bra att unga får starta sitt liv med att visa upp sig på arbetsmarknaden.

Anf. 70 JENNIE NILSSON (s):

Herr talman! Det är sant att unga har fått jobb under de senaste åren. Det beror mest på att vi har haft en fantastisk högkonjunktur. Nu går vi in i ett helt annat läge. Politiken kommer nu att börja spela en roll som den inte har gjort under de två första åren av regeringens innehav av makten.

Min fråga kvarstår. Är man beredd att skyndsamt utvärdera åtgärden? Riksrevisionen är ändå tydlig i sitt utlåtande. Man bedömer att den har samma effekter som andra åtgärder av den här typen. Om man utvärderar och kommer fram till att effekten är dålig och åtgärden ineffektiv och dyr, är regeringen i så fall beredd att ompröva sin politik på området?

Anf. 71 Näringsminister MAUD OLOFSSON (c):

Herr talman! Man ska utgå från resultatet. Det är naturligtvis inte en åtgärd som leder till att ungdomar får jobb. Det samlade åtgärdspaket som regeringen har presenterat, inklusive sänkta socialavgifter, är till gagn för unga om det är 34 000 fler som har fått jobb.

Talar man med företag säger de framför allt inom tjänstesektorn, turistnäringen och andra att det är väldigt positivt att vi nu får 12 procent lägre kostnader för att anställa unga under 26 år. Jag tror inte att ökade kostnader för att ha unga anställda, som till exempel Socialdemokraterna föreslår, kommer att uppmuntra enskilda företagare att anställa unga.

Min uppmaning till företagarna nu är: Se att ungdomarna är en resurs på er arbetsplats! Det är 12 procent billigare att anställa unga. Hjälp dem att komma in på arbetsmarknaden! Ni kommer att få många goda idéer från alla dessa unga som kommer in på era företag och arbetsplatser. Det är min uppmaning, inte att ifrågasätta att vi har sänkta kostnader för att anställa dem.

Satsning på infrastruktur

Anf. 72 ANNIKA QARLSSON (c):

Herr talman! Jag har en fråga till infrastrukturminister Åsa Torstensson.

Vi har under de två år som har gått gjort en hel del insatser när det gäller infrastruktur och ökat på både underhåll och nyinvesteringar. I höstens budget kom stora satsningar på detta område. De är mycket efterlängtade och behövliga runt om i hela Sverige.

Under tidigare regeringar har vi snarast haft erfarenhet av att när det redan blivit kris och katastrof och redan är för sent har man ryckt insatser från olika delar av landet och placerat om dem. Trollhättepaketet är ett sådant exempel. Det känns skönt att vi har en regering som har lärt av de erfarenheterna och inte ställer olika landsdelar mot varandra.

I den närtidssatsning på 4 miljarder som görs inför nästa år finns det sedan förra veckan också ytterligare kompletteringar. Jag skulle gärna vilja höra infrastrukturministern berätta vad det kommer att innebära för Sveriges vägnät.

Anf. 73 Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Herr talman! Det är viktigt att se i den lågkonjunktur vi nu befinner oss i att vi gör allt från statens sida för att också vara en god beställare där det skapas nya jobb. Det är precis i rätt situation vi nu gör en kraftansträngning för svensk infrastruktur på både väg och järnväg.

Det är mycket riktigt så som frågeställaren säger. Redan i ordinarie budget lade regeringen in det mest kraftfulla paket som någonsin lagts i ordinarie budget med 10 nya miljarder för 2009 och 2010. Det innebär att det finns verksamhet över hela landet.

Därtill har vi i dagarna tillfört ytterligare 1 miljard till underhållssidan. Det skapar nu bättre förutsättningar för att svensk järnvägsinfrastruktur ska fungera, och vi bygger bort problem i väginfrastrukturen i alla delar av landet.

Anf. 74 ANNIKA QARLSSON (c):

Herr talman! Det som är intressant är att fundera på vad det innebär. Företagen brukar säga: Vi måste ha en infrastruktur. Från Västsveriges sida har vi ofta hört fordonsindustrin beskriva att vi har en infrastruktur på plats. Där vet jag att det kommer satsningar.

Det handlar också om löntagares möjligheter att pendla till ett arbete och ha ett rimligt liv. Vad kommer att hända med de vägsatsningar som ligger i första skedet? Är det både stora motorvägar och det mindre vägnätet?

Anf. 75 Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Herr talman! Det är viktigt att se att de åtgärder som nu kommer att starta år 2009 och 2010 är satsningar på järnvägsinfrastruktur och väginfrastruktur med projekt som kan börja här och nu. Det skapar nya jobb över hela landet.

Så sent som i går fick jag information från Banverket i Norrbotten och Västerbotten. Enbart den sista miljarden för underhållssidan och de nyinvesteringar som sker år 2009 och 2010 skapar 300–400 nya jobb bara i Norrbotten och Västerbotten.

Det tyder på att det är rätt åtgärder. Vi kommer att bygga bort flaskhalsar. Det skapar bättre möjligheter för människor att pendla. I Stockholm och runt våra storstäder finns en stor frustration för att järnvägsinfrastrukturen inte fungerar.

Här tillförs nu Stockholm, Göteborg och Malmö drygt 1 miljard för att förbättra möjligheterna så att människor ska kunna komma i tid. Det gör den här regeringen. Vi tillför nya resurser.

Vi flyttar inte runt pengar i detta land, utan vi tillför nya resurser. Vi tillför också resurser till Trollhättepaketet. Det var det tidigare paketet där Socialdemokraterna skulle göra investeringar men som inte fick tillräckliga resurser. Där lägger vi också till nya pengar.

Resurser till polisen

Anf. 76 GÖRAN PERSSON i Simrishamn (s):

Herr talman! Min fråga riktar sig till justitieminister Ask.

Tyvärr finns i dag en del element som varken blir varslade eller arbetslösa, nämligen de kriminella. Jag kan tycka att det är underligt att även polisen och deras område är en av förlorarna i den budget som är framlagd.

Under förra regeringen utbildades många poliser. Det var fler än någonsin. Men de poliser som nu är ute i tjänst får inte de resurser som behövs. De har inte tillräckligt bra verktygslåda.

Det som oroar speciellt är målet att de 50 procent som ska vara ute i den riktiga verksamheten inte är det. Polisutbildningen finns inte i hela landet. Det finns områden med möjlighet till en bra och bred rekrytering som saknar polisutbildning. Forskningen lyser med sin frånvaro på polisområdet.

Min fråga till justitieministern blir: Anser inte du att det skulle behövas en översyn eller någon form av utredning för att ta ett samlat grepp om vad som händer ute i polisens verksamhet i dag?

Anf. 77 Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Regeringen inledde mandatperioden med en historiskt stor satsning på bland annat polisen som har tillförts stora resurser. Målet är att vi ska ha 20 000 poliser år 2010. Det är en kraftig utbyggnad av antalet poliser. Den är större än den utökning som skedde under senare delen av den förra mandatperioden.

Finns pengarna? Svaret är ja. Vi satsade mycket de första två åren. Det är riktigt att vi i det kommande årets budget lägger tyngden på andra delar av rättsväsendet därför att vi redan har sett effekterna av fler poliser och ett effektivare polisarbete. Det gör att vi hos åklagare och andra får in bra mycket fler ärenden.

Samtidigt är det så att om man tillför så stora resurser som vi har gjort måste man också försäkra sig om att pengar används på ett bra sätt. Därför gör vi en genomlysning och säger att vi återkommer när det gäller ytterligare tillskott.

Anf. 78 GÖRAN PERSSON i Simrishamn (s):

Herr talman! Jag anser inte att verkligheten är den som justitieministern beskriver. Det är fler som känner oro för detta. Det fungerar inte riktigt som det ska fungera.

Vi har exempelvis ingen enhet som tar hand om den stora och grövre brottsligheten. Penningtvätt förekommer. Ett direkt exempel är det som vi diskuterade tidigare och som har varit uppe till debatt – utandningsproven. Poliserna är så stressade i sitt arbete att de inte tar detta på allvar eftersom de inte hinner med.

Fler civilanställda kommer att avskedas i polismyndigheterna, vilket innebär att poliserna får göra arbetet bakom skrivbordet. I Skåne har en polishelikopter försvunnit, vilket innebär att det är två timmars tid för att få ned en helikopter från Göteborg. Jag förstår att Göteborg fortsättningsvis ska ha en helikopter, men det behövs en även i Skåne om vi ska komma till rätta med den grövre brottsligheten och narkotikan och även i krissituationer.

Min fråga är fortfarande till justitieministern: Tycker du inte att det är på sin plats att i varje fall 50 procent av de utbildade poliserna är ute i yttre tjänstgöring?

Anf. 79 Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Rikspolisstyrelsens mål är att 50 procent av resursarbetstiden för poliserna över huvud taget ska användas och läggas i yttre tjänst. Också det är en historisk förändring, måste man säga, i förhållande till hur det har varit under tidigare regeringars ledning. Vi ska lägga mer kraft ute bland människor och i arbetet där.

Arbetet mot den grova organiserade brottsligheten har varit eftersatt eller i varje fall inte tillräckligt effektivt. Det var skälet till att regeringen förra året samlade en rad olika myndigheter för brainstorming om vad vi ska göra. Det har nu resulterat i ett antal beslut som innebär att vi bygger upp särskilda aktionsgrupper i olika delar av landet med särskild kompetens för att bistå lokal polis i arbetet mot grov brottslighet. Vi får regionala underrättelsecenter på fler håll. Vi använder Säpos möjligheter att göra riskbedömningar till gagn för kommuner och andra som är hårt ansatta av kriminaliteten.

Det görs väldigt mycket för att få mer kraft och bättre resultat i det arbetet, men det finns mycket mer att göra inom polisen.

Kreditmöjligheter för småföretag

Anf. 80 MARIE ENGSTRÖM (v):

Herr talman! Jag tänker vända mig till näringsminister Maud Olofsson. Det gäller de mindre företagen. Det blir allt svårare för små företag att få lån. Vid många tillfällen sägs också krediter upp. Det innebär att många får dras med likviditetsproblem. Det innebär också att många planerade investeringar inte blir av. I förlängningen kan det också innebära att livskraftiga företag tvingas gå i konkurs. Detta är ett problem.

Jag vill fråga näringsministern vad regeringen tänker göra för att underlätta små företags möjlighet att få tillgång till krediter.

Anf. 81 Näringsminister MAUD OLOFSSON (c):

Herr talman! Tack för frågan, Marie Engström! Jag håller med om att det är besvärligt för småföretagen i dag. I grunden är det så att så länge det finansiella systemet inte fungerar drabbas många enskilda. Vi har en del erfarenheter att dra av 90-talskrisen, där vi tycker att bankerna var alldeles för försiktiga också gentemot sunda företag. Det har vi också kommunicerat med bankerna.

Utöver det har vi nu tillfört Almi Företagspartner 2 miljarder kronor. Almi har i det gamla regelverket rätt att gå in med 50 procent, och banken tar resten. Nu har vi höjt den andelen till 80 procent. Vi har också sagt i särskilda ägardirektiv att man i särskilda fall har möjlighet att gå upp till och med till 100 procent. Syftet med det är att småföretag runt om i landet ska kunna vända sig till Almi och få hjälp i en sådan här situation.

Vi har i dag presenterat ett paket för fordonsindustrin där vi har särskilda undsättningslån eftersom det i dag är många som inte får betalt och som är illa ute. Då är vi beredda att med 5 miljarder kronor finnas som stöd och support.

Till sist har vi strukturfonderna, som i många delar av vårt land använder pengar till att hjälpa småföretag. Det är en kraftfull satsning för att möta de behov som Marie Engström påpekar.

Anf. 82 MARIE ENGSTRÖM (v):

Herr talman! Jag får tacka för svaret. Jag vet att regeringen har gjort en del insatser. Men Maud Olofsson har själv i samband med de åtgärderna sagt att det behöver göras mer och att detta inte räcker. Jag har läst det uttalandet och jag kan dela den uppfattningen; det behöver göras mer.

Jag har också skrivit en interpellation till näringsministern angående detta. Det är bara det att den debatten kommer vi att föra om drygt en månad, och jag tror att det är många småföretagare som är oroade i dag. I det ekonomiska läge vi befinner oss i har vi inte råd med att företag som är livskraftiga tvingas till konkurs.

Anf. 83 Näringsminister MAUD OLOFSSON (c):

Herr talman! Regeringen var dessutom förutseende, för avskaffandet av förmögenhetsskatten gör att fler människor väljer att investera här hemma. Sänkta kostnader för företagen ökar möjligheten för småföretagen att överleva oavsett om vi pratar om regelförenklingar, sänkta arbetsgivaravgifter eller andra kostnadsminskningar. Det gäller att skapa en bra bas hos svenska företag så att man har en uthållighet.

Vad jag menar med att man kan behöva göra mer gäller framför allt banksystemet. Det är därför finansministern, jag, statsministern och andra är mycket aktiva i EU-samarbetet för att få ordning på banksektorn. Den måste fungera för att ett normalt kreditsystem ska kunna finnas till.

Som jag sade har vi tillfört 2 miljarder till Almi redan nu, och vi ökar också deras möjligheter att gå in. Jag har signalerat till Almi Företagspartner nu att de ska vara aktiva gentemot småföretagen så att de känner att det finns några som ställer upp när det är besvärligt och svårt. Vi ska klara den här svåra situationen och hjälpa företagen att överleva också den.

Garantiavgifter och utlåningskapacitet i svenska banker

Anf. 84 CARL B HAMILTON (fp):

Herr talman! Min fråga går lite längs samma linje som Maud Olofssons svar, men den är riktad till Anders Borg.

Vid det senaste EU- och Ekofinmötet blev det två resultat. Det ena var att problemet med höga och alltför lite differentierade garantiavgifter kvarstår. Ett allvarligt problem för Sverige kvarstår därmed. Min första fråga är: Bör Sverige bryta mot EU-överenskommelsen och på egen hand sätta ned avgifterna för att därigenom få in de svenska bankerna i det viktiga systemet med bankgarantiprogrammet?

Det andra resultatet var att staten nu får kapitalisera upp egna banker utan att de först råkar i beråd och är på väg att gå i konkurs, utan fortfarande är sunda. Därmed ökas dramatiskt deras utlåningskapacitet. Med tanke på den ansträngda situationen i Sverige och hos de svenska bankerna – utesluter finansministern denna möjlighet tillämpad även i Sverige?

Anf. 85 Finansminister ANDERS BORG (m):

Herr talman! Tack, Carl B Hamilton! Jag ska försöka svara på dessa rätt omfattande och komplicerade frågor på ett kort sätt.

I Ekofinrådet förde vi en lång diskussion som slutade med att vi i våra rådsslutsatser inför Europeiska rådet å det skarpaste anmodade kommissionen att återkomma med förslag som rör garantiavgifterna och kapitalinjektionerna. Det föranledde kommissionen att omarbeta sitt förslag till kapitalinjektioner, och vi har fått ett par riktlinjer som är väsentligt bättre. Samtidigt ska vi invänta resultatet från Europeiska rådet innan vi riktigt sätter ned fötterna för hur det ser ut.

I den andra delen har vi inte sett att man har återkommit med förslag om sänkta garantiavgifter. Det är naturligtvis märkligt att ett råd uttalar att man urge – å det skarpaste önskar eller hur man ska översätta det – att kommissionen återkommer om man inte gör detta. Det är otillfredsställande, och vi måste nå framsteg även på den punkten.

Anf. 86 CARL B HAMILTON (fp):

Herr talman! Om finansministern tycker att det är märkligt måste jag ställa frågan vilka åtgärder han tänker vidta mot denna märklighet. En åtgärd är att vi säger: Vi kommer inte att acceptera att svenska företag och hushåll går i konkurs eller får stora problem därför att Europeiska kommissionen är alltför fyrkantig.

Jag bollar frågan tillbaka: Vilka åtgärder tänker finansministern vidta? Och som sagt: Kan finansministern tänka sig att hybridkapitalisera svenska banker? Är det en möjlighet som finansministern kan tänka sig? Vi har ju en situation i Sverige där många anser att bankerna inte kan låna ut tillräckligt mycket. Det är möjligt att det är fel, men om det är sant – är detta en möjlighet som finansministern utesluter eller som han kan tänka sig?

Anf. 87 Finansminister ANDERS BORG (m):

Herr talman! Det är väldigt svårt att ge fullödiga svar på komplicerade frågor på dessa korta tider.

Jag föreställer mig att Carl B Hamilton inte tänker sig att vi ska lämna den europeiska unionen. Om vi tar det som utgångspunkt är det så att vi har ett gemensamt regelverk som vi har att följa. Det finns inget land som har ett eget system som ligger vid sidan av detta. Så länge vi är medlemmar av Europeiska unionen gäller detta för oss.

Jag är lite frågande till den här andra möjligheten som Carl B Hamilton nämner. Jag har sett personer spekulera i tidningarna om att vi borde införa allmänna bankgarantier och tvinga in bankerna. Vi är medlemmar i unionen, och vi får följa det regelverk som finns.

När det gäller hybridkapitalfrågan har vi sagt att vi ska titta på de här systemen. Det gäller naturligtvis inte bara hybridkapital, eftersom det inte får räknas som Tier 1-kapital i Baselreglerna, utan även det Tier 1-kapital vi måste titta på. För att veta exakt hur vi ska göra med detta måste vi först invänta de europeiska systemen och försöka se vad våra grannländer gör. Därefter kan vi se vad vi behöver göra för att komplettera våra system.

Ägarfrågan i bilindustrin

Anf. 88 PETER ERIKSSON (mp):

Herr talman! Vi har en bilindustri i kris i Sverige. Försäljningen rasar och arbetslösheten ökar. Varslen ökar och många människor ställs utan jobb. Det är uppenbart att de amerikanska ägarna GM och Ford också är i stor kris. Även de svenska bilföretagen Volvo Personvagnar och Saab är kanske värre ute än många om man ser det på global nivå. Det är uppenbart att GM och Ford som institutioner och företag är mycket allvarligt ute och kanske nära konkurs i båda fallen.

Nu har den amerikanska staten gått in, och i dag har den svenska regeringen presenterat en del åtgärder för att långsiktigt skaffa resurser för forskning om mer miljövänliga och hållbara bilar i framtiden och också för krediter. Men vad gör man för att klara ägarfrågan? De här företagen står på säljlistan, och kärnfrågan handlar om ägandet. Vad gör den svenska regeringen för att underlätta och medverka till att vi får en långsiktig ägarlösning i den svenska bilindustrin?

Anf. 89 Näringsminister MAUD OLOFSSON (c):

Herr talman! Tack, Peter Eriksson, för denna viktiga fråga! Jag tror att det är väldigt många som undrar i dag. Under en lång tid har vi naturligtvis haft en dialog med både den svenska fordonsindustrin och de amerikanska ägarna. Tyvärr har det varit lite svårt att veta vad de amerikanska ägarna har tänkt sig, och det gäller även den amerikanska regeringen visavi de amerikanska fordonsbolagen.

Det vi har gjort i dag handlar om forskningssatsningar på 3 miljarder kronor till ett forskningsinstitut – till det ska vi lägga de 450 miljoner kronor per år som vi har satsat tidigare – med krediter som gör att vi kan ta upp lån från EIB och annat plus undsättningslånen. Det är en viktig signal till eventuella köpare. Om Sveriges regering tror på svensk fordonsindustri, är beredd att satsa för att ta fram den mest miljövänliga tekniken, ta fram fordon som marknaden efterfrågar och löser klimatproblemen samtidigt tror jag att vi visar en offensiv hållning. Då tror jag också att det är fler eventuella köpare som kan tänka så här: Sverige verkar ju ta det här på allvar. Det kan vara vettigt att köpa den typen av företag som har så mycket kompetens och är så mycket i framtidsfokus som de svenska fordonsföretagen är.

Anf. 90 PETER ERIKSSON (mp):

Herr talman! Jag tycker att det verkar vara en ganska defensiv hållning. Jag kan hålla med om att om vi gör insatser för att stärka forskningen i Sverige när det gäller fordonsindustrin kan det få en positiv långsiktig effekt för en eventuell ny ägare. Men i övrigt är det inte några särskilt märkvärdiga insatser, måste jag säga.

Det viktiga om man vill att svensk fordonsindustri ska överleva långsiktigt måste handla om att få in ägare som kan investera, satsa och medverka till att vi får jobb också i framtiden. Då tror jag att det är nödvändigt att man tar initiativ och tillsätter personer som för en diskussion med både de nuvarande ägarna och andra företag inom fordonsindustrin runt om i världen och även i Sverige för att se om det finns en möjlighet att hitta ägarlösningar som är möjliga att sätta i sjön här och nu. Jag tycker inte att jag har hört någonting i den frågan från regeringen hittills. Man slår bara ifrån sig och säger att staten inte ska äga någonting. Det kanske är riktigt, men staten borde kunna medverka till att hitta lösningar.

Anf. 91 Näringsminister MAUD OLOFSSON (c):

Herr talman! 28 miljarder kronor satsas i dag i det åtgärdsprogram som vi presenterar. Det är väldigt mycket pengar. Det är inte miljoner vi pratar om utan miljarder. Vi vill säkra att svenskt fordonskluster – det är inte bara de här fyra företagen eller de två bilföretagen vi pratar om – ska ta fram alla innovationer och allt kunnande som man har för att säkra jobben framöver.

Sedan är det upp till ägarna, Ford och GM, hur de väljer att sköta försäljningsprocessen. Jag har inga som helst möjligheter att gå in i den delen. Däremot har vi naturligtvis kontakter så att vi vet på ett ungefär vad det är som händer, om det finns intressenter och om det finns saker som man kan önska för att öka möjligheten att köpa de här bolagen och också investera här i Sverige.

Jag tror att det är väldigt viktigt att vi skiljer på den politiska rollen och företagens roll. Nu har vi skapat en grund för att säkra jobben framöver om vi lyfter oss i kragen och jobbar med innovationer. Sedan måste företagen känna sitt ansvar för att det finns en bra försäljningsprocess och ansvarsfulla ägare som tar över. Vi ska naturligtvis också finnas med i den dialogen.

Skatten på bensinen i etanol

Anf. 92 SVEN GUNNAR PERSSON (kd):

Herr talman! Jag har en fråga till finansminister Anders Borg.

Det är fantastiskt roligt att på den tiden som det såldes bilar i Sverige var andelen miljöbilar starkt ökande, och det gällde inte minst etanolbilar. Nu har världsmarknadspriset på olja gjort att bensinpriset under senare tid sjunkit rejält. Det gör att det är betydligt dyrare per mil att köra på etanol. Samtidigt vet vi att etanoldrift minskar utsläppen av koldioxid, som är klimatförstörande, med upp till 70 procent jämfört med bensindrift.

Det gör att försäljningen av etanol har minskat kraftigt. Det är rent vansinnigt ur klimatsynpunkt. När man tankar etanol är det 15 procent bensin i den, och på vintern är det 25 procent. Nu undrar jag om inte finansministern skulle kunna tänka sig att sänka skatten på bensinandelen i etanolen så att det blir billigare att köra på etanol jämfört med att köra på bensin.

Anf. 93 Finansminister ANDERS BORG (m):

Herr talman! Sven Gunnar Persson ger i grunden svaret på hela frågan i slutet av sitt anförande. Skälet till att etanolpriserna nu har gått upp är att vi nu har vinter, och följaktligen ökar man bensininblandningen i etanolen. Etanolen är utomordentligt skattemässigt gynnad i Sverige i relation till bensin och diesel. Bensin och diesel ska vara tungt beskattade. När vi blickar framåt ska vi tänka oss att vi konsumerar mindre bensin och diesel och släpper ut mindre koldioxid, och då ska naturligtvis viktiga ekonomiska styrmedel bidra till det. På sikt handlar det om höjda koldioxidskatter och andra styrmedel.

Att förorda en sänkning av etanolskatten ser jag inte i korten i dag. Vi har ett skattesystem som är väl avvägt mellan bensin och etanol.

Anf. 94 SVEN GUNNAR PERSSON (kd):

Herr talman! Relationerna i priset mellan etanol och bensin beror dels av det som finansministern påpekar, dels av världsmarknadspriset på olja som har sänkt bensinpriset rejält. Självklart är det så. Då är det vansinnigt ur klimatsynpunkt att ett bränsle som ger 70 procent mindre klimatstörande utsläpp inte är lönsamt. Mängder med människor som tidigare gick över till etanol och körde på detta miljövänliga bränsle ser sig nu nödgade att köra på bensin i stället därför att det kostar en hundring mer per tank att köra på etanol.

Vilka andra åtgärder är finansministern, som jag också tror är miljöminister i någon mening, beredd att vidta för att komma till rätta med de här skevheterna? Det måste vara billigare att köra miljövänligt än att köra miljöstörande.

Anf. 95 Finansminister ANDERS BORG (m):

Herr talman! Det är naturligtvis mycket billigare att köra miljövänligt. Ju mindre man kör, desto mindre utsläpp orsakar man och desto mindre skatt betalar man. Det är själva grunden till att koldioxidbeskattning är det effektivaste sättet att minska utsläppen. De beskattade vill ha bort koldioxiden.

Vi har en väl avvägd beskattning. Komponenterna i fordonsbeskattningen och skatten på diesel, etanol och bensin är ett komplext system där styrmekanismen ska vara mot koldioxidutsläpp. Sedan kommer det att ske förändringar med årstider, med världsmarknadspriser och annat som på kort sikt förskjuter det. På lång sikt måste vi ha en väl avvägd balans mellan de här olika komponenterna. Jag kan inte se att vi i dag har skäl att förskjuta den i något kortsiktigt avseende. Däremot har vi hela tiden skäl att se över det långsiktigt. Hur ser avvägningen mellan diesel och fordonsskatt ut? Hur ser avvägningen mellan koldioxidskatten och våra behov av att få ned utsläppen ut? Jag tror att inriktningen långsiktigt måste vara att vi konsumerar mindre bensin, åker miljövänligare bilar och gradvis skärper de ekonomiska styrmedlen.

Helikoptrar till stöd för svenska trupper i Afghanistan

Anf. 96 ÅSA LINDESTAM (s):

Herr talman! Jag har en fråga till försvarsministern.

I utskottet är vi på väg att anta en proposition från regeringen om Afghanistan. I den ingår våra Medevacer – våra helikoptrar – som ska rädda eventuellt skadade killar och tjejer därifrån. I dagsläget – innan vi har dem på plats – tar Tyskland hand om det som händer. Vi har en överenskommelse som har fungerat så här långt.

Vi vet redan att de helikoptrar som det står om i propositionen som vi får från regeringen inte kommer att levereras. Ändå ska vi nästa vecka här i kammaren fatta beslut om helikoptrar. Jag skulle vilja veta varför regeringen lägger fram ett förslag till oss i riksdagen som vi innan vi ens har fått det hit vet inte kommer att genomföras.

Så här kan det inte få vara. Vi kommer att lura våra killar och tjejer där nere in i något som de inte är medvetna om. De förväntar sig att de här kommer.

Anf. 97 Försvarsminister STEN TOLGFORS (m):

Herr talman! Tack, Åsa, för en ohyggligt angelägen fråga. Det är en av de frågor jag har jobbat mest med sedan jag tillträdde den här tjänsten för drygt ett år sedan. Sedan jag tillträdde har jag fått svaret att de kommer om tre månader. Det spelar ingen roll när jag har ställt frågan; det har varit svaret.

Två av dem står i Ronneby. De har alltså anlänt från den norska tillverkaren. De är ännu inte i skick att levereras vidare från FMV till Försvarsmakten. Det finns vissa brister att åtgärda. Det uppstod till exempel sprickor under transporten från Norge.

När de har levererats vidtar en utbildningsprocess. Därefter kan de användas operativt och sändas till Afghanistan.

Det har varit min första ambition för insatsen i Afghanistan – och det fortsätter att vara det – att tillföra Medevacförmåga, ambulanshelikoptrar på ren svenska, till stöd för säkerheten för svenska killar och tjejer.

Jag kan inte ge upp det hoppet genom att gå till riksdagen med en proposition som skulle omöjliggöra att vi sänder dit dem omedelbart om möjligheten uppstår. Det vore inte heller ansvarsfullt.

Däremot kan jag säga att när det gäller dessa helikoptrar generellt är jag öppen för att titta på andra möjligheter om problemen inte löses.

Anf. 98 ÅSA LINDESTAM (s):

Herr talman! Jag vet att helikoptrarna står i Ronneby. De har stått där rätt länge. Vi vet att det inte är tre månader som gäller. Det är mycket längre tid.

Försvarsmakten vet att de inte kommer att levereras under 2009. Oavsett om det handlar om utbildning eller annat kommer vi alltså att vänta minst ett år, kanske längre. Vi är ju inte nöjda med dem. Vi accepterar dem inte som de är.

Jag tycker inte att regeringen ska komma med ett förslag som inte är sanning ens när det levereras hit, och inte kommer att införlivas på ett helt år. Det är att luras. Våra killar och tjejer där nere behöver något bättre än det. Det ska stå i propositionen från er att det inte kan levereras.

Anf. 99 Försvarsminister STEN TOLGFORS (m):

Herr talman! Propositionen lades ju inte fram i dag. Riksdagsbehandlingen av propositionen i utskottet togs i dag. Det innebär att propositionen lades fram för ett tag sedan. Man skriver en proposition efter vad som gäller vid tillfället. Det tror jag också att Åsa Lindestam förstår.

De här helikoptrarna skulle vara färdiga att användas i Nordic Battle Group våren 2008. Det gick inte. Vi fick i stället använda gamla helikopter 4, hjälpligt ombyggd.

Jag vet att överbefälhavaren är personligen mycket starkt engagerad i att tillföra medicinsk förmåga och medicinsk evakuering för killarna och tjejerna i Afghanistan. Om problemen inte går att hantera i närtid får vi börja titta på andra lösningar.

Jag kan inte nu säga om det kommer att bli nödvändigt, men jag kan inte heller lägga fram en proposition till riksdagen där jag dömer ut något som faktiskt kanske kan lösa sig.

Det gläder mig att Socialdemokraterna nu, efter alla sina interna diskussioner, beslutade sig för att ställa upp på propositionen och därmed på de killar och tjejer som finns i Afghanistan. Detta har varit regeringens huvudprioritering. Vi ska tillföra insatsen i Afghanistan medicinsk förmåga.

Småföretagens ekonomiska situation

Anf. 100 WILLEMO CARLSSON (m):

Herr talman! Frågan är riktad till finansminister Anders Borg.

Livet som småföretagare i Sverige är upp och ned. Vi har haft ett stående avtal med vår bank där man delfinansierar våra beställningar. Stora bolag betalar på 90 dagar. Det är tufft för oss små. Förra veckan sade banken upp avtalet utan förvarning. Vi kunde inte betala vare sig löner eller till våra leverantörer. Vi hade räknat med bankens garanti om pengar. Banken hade slarvat bort 60 miljoner i Baltikum, och nu skulle vi och andra bankkunder betala. Inget roligt besked. Vi har dock lyckats lösa denna finansiella situation, men det tär på mig och min partner.

Så långt mejlet. Nu till frågan.

Vilket besked, vilken uppmuntran eller vilket hopp har finansministern att skicka med till detta företag?

Anf. 101 Finansminister ANDERS BORG (m):

Herr talman! Willemo Carlsson tar upp en fråga som jag möter näst intill dagligdags i kontakten med företagare. Många upplever att bankernas krav har skärpts. Många upplever att det är utomordentligt svårt att klara verksamheten med de villkor som i dag ges.

Jag tycker att det är viktigt att vi är tydliga mot bankerna med att de har ett samhällsansvar för att bete sig väl i såväl goda tider som dåliga tider. De har ett samhällsansvar för sina långvariga bankkontakter.

Vi har lagt på plats en likviditetsgaranti. Vi ligger i dag via Riksgälden och Riksbanken ute med 500–600 miljarder i likviditet i bankerna. Vi har en allmän bankgaranti som säkrar att banker som hamnar på obestånd kan hanteras. Vi har garantin för enskilda lån.

Som helhet ger det en grund för systemet. Vi måste gå vidare och jobba med att stärka de här systemen delvis i enlighet med det som Carl B Hamilton ställde frågor om tidigare, delvis i enlighet med att vi måste söka andra kanaler för att säkra kreditgivningen till företag.

Anf. 102 WILLEMO CARLSSON (m):

Herr talman! Tack för svaret.

Företaget undrar var flexibiliteten finns. De gick till Almi som har pengar på ett konto för åtgärd. Besked om instruktioner väntas om tre–sex månader innan de kan börja använda pengarna. Om Almi gör det nu kan de kanske göra fel.

Detta upplever företaget som ett otroligt frustrerande system. Det här företaget och säkert många andra företag vill tro att även de har och kan ta ansvar för Sveriges framtid nu. Då behövs ett smidigt samarbete.

Anf. 103 Finansminister ANDERS BORG (m):

Herr talman! Vi ska vara medvetna om hur verkligheten ser ut. De stora svenska företagen är alldeles för stora för det svenska banksystemet. Vi har i dag en situation där de inte har möjlighet att få de kreditgivningar de hade tidigare. De går in i det svenska banksystemet. Med den storlek, den kreditvärdighet och de behov de har betyder det att det finns ett stort kreditbehov som normalt inte täcks inom det svenska banksystemet.

Med den situationen pressar bankerna – i sin tur pressade av sina utlånare – små och medelstora företag allt hårdare. Det är en mycket bekymmersam situation som vi har anledning att följa, prata med bankerna om och lägga de generella grunderna på plats.

Vid sidan har vi med regelverket för Almi försökt säkra att andra kreditkanaler kommer på plats. Det kommenterade Maud Olofsson senast i dag. Det arbetet ska naturligtvis drivas vidare framgent.

Trafiksäkerhetsarbetet

Anf. 104 MARIE NORDÉN (s):

Herr talman! År 2008 närmar sig sitt slut. Antalet dödade i trafiken är minde än året innan. Det är naturligtvis glädjande, men dessvärre mer ett resultat av lågkonjunkturen än av politiska initiativ och beslut.

Regeringens trafiksäkerhetsarbete har kännetecknats av att man inte har prioriterat trafiksäkerhetsarbetet. Det finns flera exempel på brister i regeringens politik på trafiksäkerhetsområdet, men det mest anmärkningsvärda är nog att man inte tar till vara alla goda krafter för att minska antalet dödade i trafiken. Jag tänker framför allt på att man har satt en strypsnara på NTF:s verksamhet. Totalt tas 25 miljoner bort i stöd under tre år. NTF samlar över 70 organisationer och är den enda ideella organisationen som till hundra procent arbetar med trafiksäkerhet. NTF har en kompetens som vi inte har råd att förlora.

Min fråga till statsrådet Åsa Torstensson är: Hur ser Åsa Torstensson på folkrörelsernas och NTF:s roll i trafiksäkerhetsarbetet?

Anf. 105 Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Herr talman! Jag tackar Marie Nordén för en mycket viktig fråga. Till skillnad mot frågeställaren kommer jag att beskriva hur oerhört viktigt trafiksäkerhetsarbetet har varit för Sveriges regering. Det handlar om att satsa på trafiksäkrare vägar, på mitträcken. Det är en mycket stark prioritering i närtidssatsningar för bättre och säkrare vägar över hela landet. Det är ett tydligt fokus på den enskilda individens möjlighet att bli bättre förare, på förstärkt körkortsutbildning och aktivt arbete för att gå vidare med alkolås för dem som är dömda för rattfylleri. Det är många frågor som den tidigare regeringen inte har orkat, mäktat med eller haft intresse av att arbeta vidare med.

Vad det gäller NTF kan jag återkomma till det i nästa svar.

Anf. 106 MARIE NORDÉN (s):

Herr talman! Jag tycker att ministerns svar visar på att hon inte ser NTF som en viktig part som har en viktig roll i det framtida säkerhetsarbetet. Vi socialdemokrater menar att den ideella rörelsen alltid har spelat en väldigt viktig roll för att höja kompetensen och medvetenheten om säkerhetsarbetet. NTF känner inte att de har det stödet från den sittande ministern.

Framför allt ser man att det är brist på dialog i arbetet och diskussionen, eller monologen, som departementet har fört gentemot NTF när man har meddelat att bidraget och stödet ska försvinna. Jag tycker att det minsta man har kunnat begära från regeringen är en konstruktiv dialog och att man gett NTF tid att ställa om i sitt arbete så att man inte riskerar att tappa den här kompetensen.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man har haft så bråttom. Jag undrar fortfarande varför man inte vill stödja NTF. Varför har man haft så bråttom? Och varför vill man inte ge NTF en respit så att de åtminstone kunde ställa om sitt arbete innan man stryper finansieringen?

Anf. 107 Statsrådet ÅSA TORSTENSSON (c):

Herr talman! Jag tror att det är oerhört viktigt att se seriöst på arbetet med att öka trafiksäkerhetsåtgärderna så att vi får färre döda i trafiken. Det är oerhört positivt att vi kommer att se att vi har färre döda under 2008 än 2007.

Inte desto mindre förringar jag inte NTF:s arbete, snarare tvärtom. Men till skillnad mot den socialdemokratiska regeringen lyssnar den här regeringen på vad Riksrevisionen lämnar för kritik. Det är just den åtgärden vi nu har förändrat.

NTF har samma möjligheter att erhålla resurser när man söker och har bra projekt för att stärka trafiksäkerheten i Sverige. Men vi har en mångfald av andra aktörer i Sverige, till exempel svenska motorcyklisters organisationer som har en oerhört viktig målgrupp, unga killar som kör motorcykel. Det är en mycket utsatt grupp.

Jag ser fram emot att vi har nya aktörer inom trafiksäkerheten just för att nå de enskilda individerna för bättre, säkrare trafik och färre döda i den svenska trafiken.

Stimulansåtgärder för byggbranschen

Anf. 108 RAIMO PÄRSSINEN (s):

Herr talman! Jag riktar min fråga till Maud Olofsson.

Byggbranschen går in i den värsta lågkonjunkturen sedan 1990-talet med en arbetslöshet som kommer att raka i höjden till över 20 procent om några månader.

Regeringen har föreslagit ett ROT-avdrag riktat mot hushållen som en del i hushållsnära tjänster. Men man kan ju ana att villaägare tittar mer än en gång i plånboken innan de vågar investera. Undantaget är kanske svenskar boende i Spanien som nu får ytterligare ett avdrag att laborera med när de ska reparera sina pooler.

Jag är rädd att vanligt folk inte har råd eller vågar på grund av dåliga tider och hot om arbetslöshet. Vad som behövs är väl en mer kraftfull satsning riktad mot fastighetsägare. Investeringsbidrag för miljonprogrammen är väl en bra idé. Att få i gång energibesparingar och klimatanpassning av bostäder är också en bra idé. Men varför inte öka tillgängligheten och förbättra utemiljön, främst för barn?

Det tycker jag är jättebra idéer. Varför gör inte regeringen detta?

Anf. 109 Näringsminister MAUD OLOFSSON (c):

Herr talman! Jag tackar för frågan, Raimo Pärssinen. Det är viktigt att se att de som har det allra svårast i dag är de små byggföretagen. Det är de som har minst marginaler. Det är de som har lättast att bli utslagna i den här situationen. Det är därför som ROT-avdraget är viktigt.

Jag delar inte Raimo Pärssinens syn på ROT-avdraget. Det är väldigt många fastighetsägare som nu har vänt sig till småföretag för att få hjälp med allehanda reparationer och annat.

När det gäller de stora bostadsföretagen och miljonprogram och annat kan ägarna av de företagen redan i dag investera i energieffektivisering och annat och tjäna pengar. Jag brukar nämna Sabo som exempel. När de nu investerar för att minska energiförbrukningen med 20 procent fram till 2016 gör de det på ett bra och marknadsekonomiskt sätt, och de tjänar pengar.

Jag tycker att alla fastighetsägare behöver känna det ansvaret. Skattebetalarna ska inte gå in och betala sådant som ändå lönar sig på en vanlig marknad.

Anf. 110 RAIMO PÄRSSINEN (s):

Herr talman! Antalet varslade i byggbranschen är nu över 5 000 byggjobbare. Av dem är det ca 700 som är lärlingar och riskerar uppsägning. De kanske redan har förlorat sitt jobb. Det är en hel generation av byggnadsarbetare som kan gå förlorad, vilket skulle vara en katastrof för branschen och för de unga byggarna personligen. Tvingas de avsluta sin lärlingsutbildning får de inte ut sina yrkesbevis, och då blir det svårt att återvända till branschen när det blir bättre tider.

Varför då inte göra som jag sade i mitt tidigare inlägg? Det handlar om att ha en kraftig stimulans riktad mot fastighetsägare. Det ger ju så mycket positivt. Det motar bostadsbristen, ger jobb, stimulerar ekonomin, stärker välfärden och säkrar kanske lärlingarnas framtid.

Jag vill ställa en liten detaljfråga till ministern. Vad vill ministern göra för att säkra byggnadslärlingarnas framtid?

Anf. 111 Näringsminister MAUD OLOFSSON (c):

Herr talman! Jag kan konstatera, inte minst efter den här frågestunden, att Socialdemokraterna på område efter område har pengar att göra både det ena och det andra. Vi är i den situationen att vi är regering. Vi är ansvarsfulla när det gäller skattebetalarnas pengar. Då måste man väga olika åtgärder mot varandra.

Det är riktigt att det är bekymmersamt för byggsektorn. Men om man ska välja åtgärder ska man väl välja de åtgärder som är mest träffsäkra, som är riktade mot dem som har det allra svårast och som också ger ett bra resultat.

ROT-avdraget är en sådan åtgärd. Jag har noterat att Socialdemokraterna själva har föreslagit en sådan åtgärd. Jag hoppas att det kommer att leda till att man nu jobbar med energieffektivisering och annat och att man i stället för att hålla på att snickra själv tar sig tid att beställa den hjälp som man kan få från alla företag runt om i hela Sverige.

Som jag säger ska de större bostadsföretagen ha resurser att investera i till exempel energieffektivisering, och det är en lönsam investering. I det läget är det inte skattebetalarna som ska gå in och subventionera. Då ska man lägga ansvaret på enskilda fastighetsägare.

Jag pratade med Stockholm i går som kommer att göra en kraftfull satsning just här i många av de olika bostadsområdena i ett läge då kanske också priserna sjunker.

Brottsligheten bland unga

Anf. 112 INGE GARSTEDT (m):

Herr talman! Min fråga riktar sig till justitieministern.

I min hemstad Malmö är det många unga som begår brott, barn under 15 år. Antingen gör de det på eget bevåg eller för att de är tvingade av vuxna. Många av de brotten utreds inte. Det tas inga dna-prov. Offren får inte veta vem som har utsatt dem för brottet.

Min fråga är: Vad vill justitieministern göra för att skydda brottsoffret och för att markera för de unga att det inte är acceptabelt att begå brott?

Anf. 113 Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Vi har stora problem med att brottsligheten sjunker ned i åldrarna. Många förövare är väldigt unga. Vi har en straffmyndighetsålder i Sverige på 15 år. När man inte är straffmyndig lämnas ärendet i allmänhet över till socialtjänsten.

Jag tycker att det är en bra ordning att barn är barn. Men det är bekymmersamt att så lite görs när det gäller unga som begår brott. Därför har vi tillsatt en utredning.

Jag fick förslag i går om att huvudregeln i fortsättningen ska vara att polisen utreder alla brott. På det viset får vi bättre utredningar när det är grova brott och när förövarna är väldigt unga.

I det paketet finns också förslag om att vi ska kunna drogtesta tidigt mot föräldrarnas vilja. Det är alldeles nödvändigt att vi tar reda på om barn har missbruksproblem, för det förvärrar kriminaliteten och försvårar sociala insatser.

Anf. 114 INGE GARSTEDT (m):

Herr talman! Min fråga till justitieministern är också: Kommer man fortsättningsvis att kunna ta dna-prov på de här unga personerna? Många av dem återfaller ju i brottslighet.

Anf. 115 Justitieminister BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Det finns ett förslag från utredaren som handlar om dna-prov av det skälet.

Låt mig bara säga att innan jag har hört remissynpunkterna på hela förslaget ska jag inte sätta ned foten i varje detalj. Min huvuduppfattning är inte att det viktiga är att hålla koll på att ungdomar kan ha begått brott tidigare utan att faktiskt få stopp på kriminaliteten. Vi måste stoppa rekryteringen av unga till kriminalitet.

Därför ska vi se till att vi har verktyg för att snabbt ta reda på om det finns missbruksproblem eller om ungdomarna fås att ta droger för att de ska våga gå äldre kamraters ärenden, vilket inte heller är ovanligt. Har vi ordentligt rett ut vad som gäller? Det är viktigt för brottsoffren, men jag tror att det framför allt är viktigt för de här ungdomarna. När vuxenvärlden visar att vi vet vad som har hänt är man nämligen också trovärdig när man sätter upp regler för hur behandling och stödinsatser ska utformas.

Jag tror att det är helt nödvändigt att göra mer, och det är för mig obegripligt att det har fått vara så lösligt som det har varit i många år. Vi ser ju hur illa det har gått.

Anf. 116 TALMANNEN:

Därmed var dagens frågestund avslutad. Vi tackar deltagande statsråd och ledamöter.

10 § (forts. från 8 §) Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande samt konsumentpolitik (forts. CU1)

Anf. 117 JAN LINDHOLM (mp):

Herr talman! Civilutskottets betänkande över budgetområde 18, Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande samt konsumentpolitik, lägger fast villkoren för bostads- och konsumentpolitiken för de nästkommande åren.

Det här låter betydligt kraftfullare än vad det är eftersom den moderatledda regeringen faktiskt har avskaffat båda dessa politikområden. Till betänkandet finns därför 14 reservationer och 4 särskilda yttranden som bland annat pekar på hur politikområdena skulle kunna återupprättas.

När det gäller anslagsfördelningen har oppositionspartierna valt att inte delta i beslutet, utan vi lämnar i stället var sitt särskilt yttrande där vi redovisar våra respektive uppfattningar om hur anslagsområdet borde ha sett ut.

Herr talman! Den sjukliga konsumtionshysteri som finansierats av ansvarslös utlåningsverksamhet och fantastiska förväntningsvärden kommer inte precis som någon överraskning för den som vågar se kritiskt. Att en finanskris skulle bli en del av resultatet har länge varit ganska självklart. Att det bakom finanskrisen sedan finns en real kris är inte heller någon nyhet för den som vågat se. Flera viktiga råvaror är på väg att ta slut, och det handlar inte bara om olja, koppar och fosfor. Tillgången på rent vatten har på många håll blivit ett mycket stort problem. De tydliga förändringarna av klimatet gör också att till och med försäkringsbolagen börjar tveka att försäkra fastigheter i utsatta områden. Oron har en verklig bakgrund.

Tyvärr använder nu många begreppet real kris på ett i mitt tycke felaktigt sätt i den svenska debatten. Konsekvenserna av finanskrisen beskrivs av många som en real kris trots att det i verkligheten handlar om just konsekvenser av finanskrisen och inte om en kris i sig.

Den verkligt stora krisen består i stället av att de livsuppehållande systemen på vår jord är överansträngda och på många håll utslagna. Krisen består i överutnyttjande av naturresurser och det krassa fundamentet att många av de ändliga resurserna faktiskt är på god väg att ta slut. Det är det som är den verkliga krisen.

När tillgången inte kan mötas av efterfrågan, vare sig i närtid eller på sikt, på grund av att resurserna helt enkelt nästan har tagit slut tenderar priserna att skjuta i höjden både snabbt och kraftfullt. Även om vi naturligtvis ser konjunkturella kortsiktiga prisvariationer är riktningen väldigt tydlig: En verklig och allvarlig brist på resurser kommer att göra det mesta väsentligt dyrare, detta oavsett finanskrisen.

Därför är det viktigt, herr talman, att vi ställer om vårt samhälle utifrån dessa helt nya villkor. Samhällsplaneringen är ett nyckelområde när det gäller att hantera den omställningen. Den största potentialen, menar jag, finns i att bygga om våra byggda miljöer så att onödiga transporter minimeras. Med en genomtänkt struktur kan alla förflytta sig det de behöver och önskar på ett enkelt och effektivt sätt utan någon större klimatpåverkan. Det handlar inte bara om att bygga för de bästa transportsätten, utan det handlar också om hur vi planerar och hur vi använder den byggda miljön.

Upp till 40 procent av de totala ytorna kan i dag tas i anspråk av kommunikationer, i första hand med bil, vilket i sig skapar avstånd som ytterligare ökar behovet av bilar. Bilism skapar bara genom sin existens ett ökat behov av mer bilism. Så kan man kortfattat uttrycka det.

Om man har en planering som utgår från hög tillgänglighet för funktionshindrade, barn och gamla och bra närservice och har som utgångspunkt att promenader och cyklande är de huvudsakliga sätten för närtransporter, då har man goda förutsättningar för att bygga ett hållbart samhälle. Med tydliga stråk för kollektivtrafik blir behovet av bilism minimalt.

Mindre buller, färre farliga partiklar i luften och mindre avgaser ger ökad välfärd, anser vi i Miljöpartiet. Mer naturlig vardagsmotion ger även det ökad välfärd. Miljöpartiet anser även att en ökad satsning på radonsanering skulle rädda många liv. Det är också ett exempel på ökad välfärd.

Att genomföra det av Miljömålsrådets under God byggd miljö föreslagna utvecklingsprogrammet för fysisk planering skulle innebära att vi får ett bra verktyg för den nödvändiga omställning vi har framför oss. Därför föreslår Miljöpartiet just detta.

Vi anser även att det är sorgligt att regeringen inte ger Boverket reella förutsättningar att arbeta med bullerfrågor som man borde. Miljöpartiet föreslår därför även att ett kompetenscentrum för bullerfrågor skapas under Boverket. Totalt väljer vi att öka anslaget för de här sakerna med 215 miljoner per år.

Den lågkonjunktur som just nu slår väldigt hårt mot många sektorer i samhället är ett faktum. Men det är liksom inte bara en vanlig gammal hederlig lågkonjunktur där till exempel räntevapnet har en påtaglig effekt. Den här lågkonjunkturen beror nämligen till viss del även på den tilltagande resursbristen och också på en begynnande förändring av människors värderingar.

För de kommersiella aktörerna är långsiktighet väldigt svårt när råvarutillgången faktiskt riskerar att bli en maktfaktor och de traditionella marknadsreglerna inte längre gäller. Marknadsekonomin har ju omedvetet alltid utgått från att nya fyndigheter dyker upp när de gamla sinar. Men nu sker inte det längre, åtminstone inte i en sådan omfattning att det egentligen har någon betydelse när resursknappheten tilltar. Då kan faktiskt andra överväganden än marknadsmässiga helt plötsligt avgöra pris och tillgång.

En tillräckligt stor grupp konsumenter runt om i den globala ekonomin har också insett det här. De vägrar att fortsätta att vara den konsumerande motor som enligt marknadsteoretikerna ska driva på en fortsatt utplundring av jordens livsfunktioner och därmed också fullborda den totala ekosystemkollapsen.

Den globala utmaningen menar jag kräver ett systemskifte, globalt, regionalt, exempelvis inom EU, och nationellt, men även ända ned på den lokala golvnivån. Jag menar att vi befinner oss i en unik situation, när det gäller både problem och möjligheter. Men åtgärderna i vårt land behöver för den skull inte vara systemfrämmande. Med en kraftfull politisk vilja, med insatser och tydliga mål, eller man skulle kunna kalla det visioner, kan situationen hanteras med de modeller för demokrati som vi har byggt upp i vårt land.

Jag anser att det krävs en långsiktighet i politiken och att populism och snabba poänger, som av väljarna ofta uppfattas som pajkastning, läggs på hyllan. Då pratar jag om en långsiktighet som oftast inte ryms inom några lönsamhetskalkyler utan som har just med byggandet av visioner att göra.

Folkhemsbostäderna och miljöprogrammet är exempel på visioner som har genomförts. Det är klart att det mot den bakgrund som jag har gett kan uppfattas som futtigt att ta sådana exempel, när utmaningarna som vi står inför är så oändligt mycket större än att bygga bort trångboddhet. Men eftersom civilutskottet har ansvar för bostadsfrågorna tycker jag att det kan vara ett bra exempel. Bra bostäder är också en grundförutsättning för hälsa, för utbildning och för välfärd. Det glöms ofta bort, inte minst av den moderatledda regeringen.

Delar av bostadsbeståndet i vårt land är också i stort behov av omfattande underhållsinsatser. Som exempel kan vi ta de så kallade folkhemsbostäderna, 540 000 lägenheter som är byggda mellan 1946 och 1960. Enligt Boverket saknar 400 000 av de här lägenheterna fungerande ventilation och mer än hälften, ungefär 300 000, har så dåliga fönster och så bristfälliga vatteninstallationer att de är i stort behov av att bytas ut.

De 15 därpå följande åren, 1960–1975, byggdes det nästan en miljon lägenheter, det som kallas för miljonprogrammet.

Bostäderna från de här två epokerna representerar nästan 40 procent av alla de bostäder i vårt land som människor bor i i dag. Det är områden med stora renoveringsbehov. Takten skulle förmodligen behöva ökas, som vi i Miljöpartiet har bedömt det, till att ytterligare runt 50 000 bostäder varje år renoveras för att man inom en rimlig tid ska nå en godtagbar standard i de här lägenheterna. Vi har lagt fram ett sådant förslag.

Miljöpartiet har utformat ett stöd, men det behandlas inte i det här betänkandet, eftersom vi har valt att knyta stödet till klimatförändringsproblematiken, till klimatfrågan och lågkonjunkturen. Vi har valt att placera det som ett stöd inom vår energipolitik. Därför ligger det under utgiftsområde 21, Energi.

Vi har valt att utforma det så att det faller ut i proportion till uppnådda energisparmål. Jag tycker i alla fall, fast det ligger där det ligger, att det är viktigt att nämna det i den här debatten eftersom jag har uppfattat att majoriteten ibland ägnar sig åt att peka på skillnader mellan oppositionspartiernas olika förslag. Det är riktigt att vi har valt olika metoder för att kanalisera våra förslag. Vi väljer att lägga tyngdpunkten på olika ställen, vilket gör att det i riksdagshanteringen ibland hamnar under olika utgiftsområden. I stora drag har vi samma ambitioner.

Samtliga oppositionspartier anser att det är viktigt att utforma stödåtgärder för att snabbt ge stöd för upprustning av eftersatta bostäder som faktiskt, om det inte sker, även kan vara ett hot mot folkhälsan. Vi i Miljöpartiet menar alltså att ett väldigt bra och effektivt sätt att möta konjunkturnedgången är att vårda, att underhålla och att förädla den byggda miljön. Den här typen av insatser ger många jobb. En sådan satsning kan alltså, om styrmedlen utformas på rätt sätt, lätt bli en väldigt viktig och effektiv del i arbetet med att möta de krav som klimatförändringarna också ställer.

Sedan budgetmotionen, som den här debatten är en del av, väcktes har det ju hänt mycket. Det har lagts fram många förslag som också påverkar det här området. De tidigare talarna har nämnt lite om det. Jag har valt att inte beröra det utan hålla mig till betänkandet i det här sammanhanget.

Jag ska avsluta med att helt kort tillägga några saker. Vi från Miljöpartiet anser att det är väldigt viktigt att hissbidraget återinförs.

Vi tycker, som jag har nämnt, att radonsaneringen är väldigt viktig. En intensifiering där skulle vara bra.

Vi menar att Fonden för fuktskadade hus, där vi har valt att lägga 10 miljoner, måste återinföras. Det byggs faktiskt fortfarande ganska många hus som inte klarar de krav vi har på fuktinträngning och därmed på kvaliteten på inomhusluft. De husen gör människor sjuka än i dag. Det är inte en passerad fråga. Det här menar vi är helt oacceptabelt. Det måste hanteras av regeringen.

Vi har också valt att öka anslaget till Konsumentverket med 75 miljoner kronor. Vi menar att det ökade inslaget av konsumentköp över gränserna kräver större informationsinsatser från samhällets sida för att stödja konsumenterna. Vi menar också att de snabba förändringarna av varusortimentet i butikerna, som ju är en naturlig konsekvens av den snabbt ökande globaliseringen av handeln, gör att en säker handel kräver ökade kontrollmekanismer.

Det har blivit alldeles för vanligt att speciellt leksaker av olika slag innehåller farliga kemikalier som hinner ända ut i hemmen innan någon reagerar. Här handlar det ofta om färger, men även om annat i leksakerna. Det vill vi försöka hindra genom en ökad kontrollfunktion som vi lägger rätt mycket pengar på.

Min talartid har redan gått, har jag sett. Därför ska jag, herr talman, för tids vinnande yrka bifall endast till reservationerna 1, 12 och 13.

För övrigt anser jag också att infrastruktursatsningar är en viktig del som måste göras för att möta konjunktur- och klimathotet. Då är det självklart att dubbelspåret mellan Falun och Borlänge och Dalabanan är viktiga centrala stråk i vårt järnvägsnät för hela näringslivet norr om Dalälven som regeringen borde prioritera.

Anf. 118 EWA THALÉN FINNÉ (m):

Herr talman! I dagens debatt diskuterar vi, som vi har hört, kommande års budget för bostadspolitiken och konsumentpolitiken. Jag kommer i mitt anförande att prata om bostadspolitiken. Min kollega Katarina Brännström kommer att prata om konsumentpolitiken.

Vi har i tidigare anföranden hört oppositionen gå till angrepp om bostadspolitiken med många invektiv och stora ord om att de har lösningar på samtliga problem, vilket absolut kan diskuteras.

Vad är det vi ska besluta om i dag?

Jo, först och främst antar vi mål för bostadsmarknaden och för ett hållbart samhällsbyggande.

Målet för bostadsmarknaden är långsiktigt väl fungerande bostadsmarknader där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven.

Målet för ett hållbart samhällsbyggande är att fysisk planering, byggande och lantmäteriverksamhet ska vara ändamålsenliga. Syftet är att ge alla människor en från social synpunkt god livsmiljö där en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, naturresurser och energi samt ekonomisk tillväxt och utveckling främjas. Hållbart samhällsbyggande ska bidra till att minska påverkan på klimatet.

För mig som moderat och för alliansen är detta tydliga och bra mål som visar vad vi vill uppnå. Vår målsättning är att skapa långsiktiga och hållbara spelregler för bostadsmarknadens aktörer, något som i sig kan vara smärtsamt när en bransch som är van att få bidrag till sina företag för att bygga hyresrätter helt plötsligt ska stå på egna ben. Att effektivisera och finna nya lösningar i sin verksamhet kan vara svårt. Vår målsättning är att vi ska komma upp i ett långsiktigt stabilt bostadsbyggande. Nivån på bostadsbyggandet har under det senaste dryga decenniet varit låg i jämförelse med våra nordiska grannländer. Detta har medfört bostadsbrist i många kommuner under en lång tid, en brist som fanns innan alliansen tillträdde, en brist som fortfarande finns kvar.

Självklart ser vi nu med stor oro på utvecklingen av nyproduktionen, eftersom vi har som målsättning att denna ska komma upp i en högre nivå än vad som har varit fallet under en lång tid. För tillfället är det största problemet finanskrisen och lågkonjunkturen. I början av hösten visade Boverkets prognoser för bostadsbyggandet att det år 2008 skulle påbörjas 37 300 bostäder – siffror som såg riktigt bra ut. Motsvarande siffror för 2009 var 32 000 bostäder. I går kom då en ny prognos från Boverket, vilken verkligen inte såg rolig ut. Där pekar Boverket på att påbörjade bostäder 2008 troligtvis blir 22 500 bostäder, påbörjade bostäder tredje kvartalet har i princip upphört och för 2009 är antalet 16 000 bostäder. Det är mycket bekymmersamt.

Siffrorna ligger på samma nivåer som under åren 2000–2004, då det i snitt påbörjades 19 360 bostäder, men är i och för sig bättre än påbörjade bostäder för åren 1998 och 1999. Men takten måste öka.

Boverket pekar framför allt på två faktorer som gör att det ser ut som det gör. Det ena är minskad efterfrågan av småhus och bostadsrätter på grund av arbetsmarknadens utveckling, vilken är beroende av inhemsk och global efterfrågan. Den andra hänger ihop med utvecklingen på finansmarknaden. Konjunkturinstitutet bedömer att byggindustrin troligtvis är den sektor som drabbats hårdast av utvecklingen. Sektorn har helt enkelt sämre möjligheter att få banklån. Det rör alla parametrar i långivningen, belåningsgrader, topplånerestriktioner, amorteringsvillkor, individuell räntesättning. Problem finns att få byggkreditiv som man tar på en fastighet innan den är färdigställd och den slutliga finansieringen finns på plats.

Utifrån denna information är det mycket bra med det stabiliseringspaket som regering och riksdag har antagit. Det är mycket väsentligt för byggsektorn att finansmarknaden fungerar på ett bra sätt. Den bevakning och uppföljning som pågår från regeringen är därför viktig och bra. Därutöver var Riksbankens räntesänkning väsentlig och välkommen. Det finns vissa tendenser när det gäller de större bostadsbolagen att kreditgivningen under de senaste veckorna börjat bli aningen bättre, vilket kan ses som en liten ljuspunkt i tillvaron. Framför allt kan det ge en skjuts för byggandet av hyresrätter. Även hushållens ekonomi kommer att få en skjuts framåt med sänkta skatter från årsskiftet och med förhoppningsvis sänkta räntekostnader. Det gör att man kanske vågar tro att efterfrågan på bostäder kan öka något. Därutöver kommer regeringens satsningar som presenterades i fredags och i dag. Dock vill jag understryka att vi står mitt i mycket besvärliga tider.

Herr talman! Dåliga tider till trots vill jag understryka att vår målsättning att skapa långsiktiga och stabila regelverk för bostadsbyggandet står fast. Arbetet är påbörjat, och några exempel som jag vill lyfta fram gäller borttagandet av subventioner, sänkning av fastighetsskatten, förbättrade regler för andrahandsuthyrning, ett första steg till förbättrad plan- och bygglag, beslut om att införa en informationsportal om boende, pengar för kompetensutveckling vad gäller plan- och bygglagens tillämpning, hyresgarantier och förvärvsgarantier. Mer är att komma. Här är några exempel: ytterligare förbättrad tillämpning och förändring av plan- och bygglagen, förändringar i hyreslagen, tillval och frånval, införandet av ägarlägenheter och ändrade strandskyddsregler.

Andra bitar som jag tycker är mycket viktiga att lyfta fram är det uppdrag som Statskontoret har fått att göra en uppföljning av tidigare utredning Skärpning gubbar som kommer att redovisas under 2009 och den översyn som pågår när det gäller möjlighet till kreditgarantier hos BKN.

Jag kan konstatera utifrån debatten att vi nu står i en skiljelinje för politiken – antingen anser man att det är väsentligt att fortsätta att arbeta för långsiktiga och stabila regelverk, som vi anser i alliansen, eller så anser man att byggindustrin aldrig kommer att kunna bli en väl utvecklad verksamhet med god effektivitets- och produktivitetsutveckling. Från oppositionen verkar man inte tro att industrin kan eller vill, utan deras lösning är att dessa företag ska få skattebetalarnas pengar för att bygga hyresbostäder.

Frågan är då hur mycket. Här går oppositionen skilda vägar. Socialdemokraterna vill i sin budget tillföra 1,35 miljarder under tre år plus 1 miljard i sitt krispaket. Vänstern vill införa en bostadsfond om extrema 100 miljarder på tio år. Och Miljöpartiet vill inte i denna del införa något stöd alls utan vill göra det i en annan del. Frågan är nu vad som kommer att gälla. Kommer Socialdemokraterna att acceptera 100 miljarder, eller är det Vänstern som ska backa med 97 miljarder?

I grunden är frågan om någon på allvar kan tro att ett investeringsstöd kortsiktigt skulle göra att finansmarknaden blir mer stabil så att det blir lättare att låna pengar eller om det krävs ytterligare extremt stora belopp som hotar statsfinanserna. Oppositionen kanske tycker att staten ska betala och låna ut pengar till allt bostadsbyggande och att det är värt antingen helt förstörda statsfinanser eller mycket stora skattehöjningar. Det vore på sin plats att oppositionen tydligt talade om vad som gäller och hur detta ska finansieras.

Därutöver kan vi konstatera att Vänsterpartiet inte har samma bostadspolitiska mål som Socialdemokraterna och Miljöpartiet har. Enligt uppgift från Vänsterpartiet ska vi inte hänga upp oss på detta, utan de var snabbare i att modernisera målet än vad de övriga två partierna är. Ja, vi får väl se nästa år om man åtminstone kan bli överens om målen.

Herr talman! Vi har miljonprogramsbostäderna, fastigheter byggda från mitten av 60-talet till mitten av 70-talet, som står inför stora upprustningsbehov. Detta miljonprogram består ungefär till en tredjedel av småhus, en tredjedel av bostadsrätter och en tredjedel av hyresrätter. Vissa fastigheter har underhållits löpande och andra inte. Många av dessa fastigheter har även behov av energieffektiviseringar för att bidra till att uppnå miljömålen om minskad energiåtgång. Det pågår många intressanta projekt ute i landet med arbete med renoveringar och energieffektiviseringar. Att vi nu har fått en sämre efterfrågan på grund av vikande nyproduktion öppnar för att detta arbete kan bli billigare för fastighetsägare då priserna både för jobb och för byggmateriel sjunker, vilket vi får hoppas att fastighetsägare ser som en möjlighet. Dock bygger det på att finansmarknaden tinar upp.

Självklart ser vi med oro på den rådande situationen med minskat bostadsbyggande, eftersom vi under mycket lång tid byggt för lite i Sverige. Jämför vi oss med våra nordiska grannar blir detta bara än mer bekräftat. Detta måste långsiktigt lösas. Vi har en stor ungdomsgeneration som är på väg ut i vuxenlivet. Den måste både få arbete och finna en bostad. Därför är just långsiktigheten så viktig.

Herr talman! Med detta skulle jag vilja yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 119 LISELOTTE OLSSON (v) replik:

Herr talman! Ewa Thalén Finné visar, som Moderaterna ofta brukar göra, en övertro på marknaden. Medan ni sitter och väntar på att marknaden ska lösa saker och ting far människor illa. Det tycker jag vi måste vara överens om i alla fall.

I föregående timmes frågestund uppmärksammades vi på att den så kallade finanskrisen och en aktiv satsning på till exempel bostadsbyggande och andra satsningar inom boende- och byggbranschen hör ihop. Jag har några siffror från Skogs- och Träfacket som jag tänkte berätta om här. Till och med den 30 november hade man haft 5 057 varsel, och det kommer nya varje dag. 94,9 procent av deras medlemmar som är varslade blir uppsagda. Deras prognos är att arbetslösheten bland medlemmarna kommer att vara över 20 procent till våren.

Samtidigt är vi överens om att det fattas bostäder. I över hälften av landets kommuner råder bostadsbrist.

Nu undrar jag därför vad Ewa Thalén Finné tycker om några förslag som kan lösa både bostadsproblemen, klimatproblemen och andra saker. Vi löser inte alla problem, men vi kommer en bit på väg.

Vad säger ni om att införa ett klimat-ROT-avdrag, att införa ett konsumentbidrag för byte till energisnålare fönster, ett investeringsstöd för nyproduktion av hyreslägenheter och billiga ungdomsbostäder och att vi ska bygga fler offentliga byggnader i trä? Det är några frågor som jag direkt skulle vilja få svar på.

Anf. 120 EWA THALÉN FINNÉ (m) replik:

Herr talman! Jag fick tre konkreta frågor av LiseLotte Olsson här, och jag ska försöka besvara dem.

Vi inför ett klimat- och ROT-avdrag, men för småhusägare och bostadsrättsinnehavare. Det tror vi är ett snabbt sätt att komma till rätta med att de mindre företagen ska få fler uppdrag. Vi tror att det är en väldigt väsentlig del för att få i gång reparationer i mindre skala, och därför tror vi att det är viktigt. Det är någonting jag har velat ha länge. Dessutom är det ett bra sätt att komma åt svartarbete.

Bidrag för fönster ligger möjligtvis inom ramen för målet Hållbara städer, och jag kan inte de villkoren. De är inte helt fastslagna än. Det får vi återkomma till.

När det gäller investeringsbidrag har jag onekligen varit inne på det i mitt anförande. Jag är ganska övertygad om att investeringsbidragen inte hjälper, framför allt inte kortsiktigt. Här står vi i en väldigt viktig period när det gäller att peka på att vi ska ha de långsiktiga regelverken och att företagen själva måste se till att de blir mer effektiva och får en bättre utveckling.

Jag kan också konstatera att när nu nyproduktionen viker har vi redan börjat se tendenser till sänkta kostnader på de anbud som kommer in, vilket ju är väldigt positivt när det kommer till att man ska kunna starta nyproduktion. I Stockholms stad ser vi nu att man vill göra en storsatsning via sina kommunala bostadsbolag.

Anf. 121 LISELOTTE OLSSON (v) replik:

Herr talman! Jag tycker att det svajar lite grann när LiseLotte Olsson pratar om kortsiktigt respektive långsiktigt. Jag tror också att man behöver göra båda sakerna samtidigt. Sedan är väl frågan vad som ger mest. Just nu måste vi nog ta till många kortsiktiga saker för att lösa de problem som vi står inför, den så kallade finanskrisen, arbetslösheten och att det fattas bostäder, som sagt.

Den satsning som ni har gjort på ROT-avdrag för privata egnahemsägare och bostadsrättsinnehavare tycker jag slår fel. Det handlar om en grupp vars boende inte borde vara högst prioriterat. De här pengarna för ROT-avdraget, som i sig skulle kunna fylla en funktion, skulle man i stället kunna satsa på exempelvis att rusta upp våra skolor. Det finns mycket att göra eftersom skötseln av våra skolor i hela landet är eftersatt. Vi skulle även kunna satsa på lägenhetsbeståndet, som vi är överens om att det måste göras någonting åt. Det här ROT-avdraget kan visserligen vara bra på små ställen, det kan jag hålla med om, men det fyller absolut inte den funktion som det borde ha, vare sig för boendets skull eller för arbetslösheten. Det här ROT-avdraget är alldeles för litet och fel riktat.

Anf. 122 EWA THALÉN FINNÉ (m) replik:

Herr talman! Jag kan konstatera att vi har helt olika uppfattning om ROT-avdraget. Jag tycker nästan det är förvånande att Vänstern kan säga att det inte fyller någon funktion. Jag är säker på att det kommer att fylla en ganska viktig funktion och också hjälpa väldigt många av dem som bor i miljonprogramsområden, det vill säga de som har ett hus. Alla som bor i hus är ju inte rika; det är många vanliga människor som bor i hus som också behöver renovera, uppdatera energisystem och energieffektivisera. Det gäller ju även bostadsrätter.

Jag hörde en intervju med en medarbetare på Skatteverket, och jag kan konstatera att redan under presskonferensen om ROT-avdraget började telefonen att ringa därför att väldigt många var intresserade av hur det här ska gå till och hur man ska göra. Det tycker jag är intressant, för det visar att det fanns ett oerhört stort behov av att det här kom till. Det verkar som om många av besluten nu fattas väldigt snabbt.

Anf. 123 CARINA MOBERG (s) replik:

Herr talman! Ewa Thalén Finné och Moderaterna säger att de känner sig oroliga inför framtiden. Det tycker inte jag är tillräckligt. Det möter inte de stora problem som vi kan se inte minst för ungdomar som vill ta sig ut på bostadsmarknaden. Ewa Thalén Finné har själv redogjort för hur kraftigt bostadsbyggandet har minskat, inte minst vad gäller hyresrätter.

Då säger jag så här: Om ni då inte lyssnar på oss i oppositionen, alltså Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som har en politik för att det ska byggas hyreslägenheter för ungdomar, så lyssna åtminstone på den bransch som ni tidigare har lutat er emot!

Skanskas vd har en önskelista. Där ingår ett investeringsstöd för byggande av hyreslägenheter. Vad svarar du Skanskas vd när du benhårt håller fast vid att det är de långsiktiga, stabila spelreglerna som ska lösa problemen? Inte minst gäller det ungdomar som vill hitta en bostad och faktiskt dessutom ha ett förstahandskontrakt och inte hoppa runt från andrahandsboende till andrahandsboende, hyra ett rum i en villa eller stå i en kö i flera år utan att veta när man förhoppningsvis ska få tag på sin efterlängtade första bostad.

Bristen finns kvar, konstaterar du i ditt tal. Ja, den gör det, och då behövs det en kraftfull politik för att se till att problemen löses. Vi ska inte enbart skylla på finanskrisen. Ewa Thalén Finné vet också att redan innan krisen briserade hade bostadsbyggandet minskat med 40 procent. Nu har byggandet minskat med 60 procent vad gäller hyreslägenheter.

Jag undrar helt enkelt: Hur lång tid är den långsiktiga tid som marknaden ska lösa problemen på själv? Det skulle jag vilja veta.

Anf. 124 EWA THALÉN FINNÉ (m) replik:

Herr talman! Självklart känner man oro när man lever i denna tid med finanskris och lågkonjunktur. Det vore förvånande om man inte gjorde det.

Carina Moberg undrar vad jag vill ge för besked till Skanska som säger sig vilja ha ett investeringsbidrag. Beskedet är att Skanska kanske måste fundera på hur de gör och komma fram till billigare sätt att bygga. Det finns exempel på att man byggt billigare. Tyvärr är det inte alltid de stora bolagen som varit skickligast på att plocka fram de billigare alternativen. Det kan också föras förhandlingar om markpriser. En viktig roll har de hyresvärdar som ser att det finns stor efterfrågan på hyresbostäder. De borde nu verkligen fundera igenom detta och på allvar planera framtida bostadsprojekt.

Bristen finns kvar. Den uppstod redan under den förra och förrförra mandatperioden. Det jag kan bli förvånad över är hur Carina Moberg kan säga att oppositionen har en politik. Ja, det har de naturligtvis, men frågan är vilken. Tycker Socialdemokraterna att 100 miljarder i en bostadsfond är en vettig väg att gå, eller ska Vänsterpartiet backa med 97 miljarder? Också den frågan vore det intressant att få besvarad i dagens debatt.

Anf. 125 CARINA MOBERG (s) replik:

Herr talman! De 70 000 ungdomar mellan 18 och 25 år som i dag aktivt söker bostad ska alltså vänta på att marknaden inrättar sig efter Moderaternas långsiktiga spelregler. Den stora grupp som omfattar 1,1 miljon ungdomar födda 1984–1995 fyller på kön med bostadssökande samtidigt som vi ser att byggandet totalt stannat av. Vad ska de ha för tro på oss politiker som inte ens i en sådan situation kan bli överens om att det kanske behövs en extraordinär satsning för att någonting ska hända på bostadsmarknaden? Vad ska de ha för tilltro till oss politiker när de upplever att vi inte är beredda att ta till de verktyg som faktiskt finns till hands? Bara den politiska viljan finns kan vi göra någonting åt krisen på bostadsmarknaden.

Det kommer att vända; det är vi förhoppningsvis alla överens om. Frågan är bara hur långvarig krisen blir. Men när det så småningom vänder är jag mycket orolig för att byggbranschen kommer att vara så avlövad att de lägre kostnaderna som Ewa Thalén Finné talar om och hoppas på vänds i det motsatta. En avlövad bransch och ökad efterfrågan – vad innebär det, Ewa Thalén Finné? Varken du eller jag är väl nationalekonomer – jag tror i alla fall inte att du är det – och det behöver man heller inte vara för att inse vad som kommer att hända med priserna om det finns en alltför liten kompetent bransch som kan börja bygga när det blir läge för det. Vad hamnar vi då i för situation?

Anf. 126 EWA THALÉN FINNÉ (m) replik:

Herr talman! Jag ska säga att det mest väsentliga som kan göras, och som också görs för tillfället, är de insatser som regeringen kommer med. Man satsar på förstärkt stöd till arbetslösa, korttidsarbetslösa och långtidsarbetslösa, förstärkning av yrkeshögskolan och den gymnasiala yrkesutbildningen samt förstärkta satsningar på infrastrukturen. Därutöver kommer dagens satsning på fordonspaketet.

Anledningen till att jag lyfter fram detta är att jag tror att det är fundamenta, något mycket viktigt för att vi ska få i gång samhällsekonomin i stort. Som jag var inne på i mitt anförande är det oerhört väsentligt att vi får finansmarknaden i balans så att långivningen börjar fungera igen. Om inte finansmarknaden fungerar går det inte att få lån. Sedan räntesänkningarna gjordes har vissa sagt att det redan lättat en aning, och då menar jag större fastighetsbolag. Det är mycket glädjande, för då kommer det att börja hända saker.

Sedan skulle jag uppskatta om fler kommuner gjorde samma satsning som Stockholms stad nu fattat beslut om, nämligen att satsa på både nyproduktion och renoveringar. Det tror jag är ett sätt att komma vidare.

Självklart har branschen ett stort ansvar att fundera över hur den framtida försörjningen av byggnadsarbetare ser ut. Jag tror att de själva kan jobba mycket mer med den biten just för att branschen ska ha kvar yngre byggnadsarbetare.

Anf. 127 JAN LINDHOLM (mp) replik:

Herr talman! Låt mig återgå till själva betänkandet. Ewa Thalén Finné säger sig vara nöjd med de målformuleringar för detta politikområde som lagts fast. Man har delat upp det i en målformulering för bostadsfrågor och en för samhällsbyggande. Ewa Thalén Finné läste upp målformuleringen för bostadsfrågor, att målet är en långsiktigt väl fungerande bostadsmarknad där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven. Efterfrågan brukar i en sådan något formell text motsvaras av att någon är beredd att slanta upp pengar för någonting, att det finns en betalningsvilja.

Det jag efterfrågar, och har efterfrågat många gånger i debatten, är bostadspolitik. Jag undrar var den politiken finns hos alliansregeringen, alltså den politik som handlar om att ge människor möjlighet att efterfråga, möjlighet att betala. Det som bostadspolitiken historiskt sett haft som mål är att samhället sett till att människor haft möjligheter och förutsättningar att efterfråga rimlig bostadsstandard. Den politiken ska se till att mekanismerna fungerar. Om sedan ett antal procent, kanske rätt många, inte har möjlighet att efterfråga det som bjuds ut på marknaden behövs det en annan politik, en bostadspolitik.

Jag undrar om det är kommunernas försörjningsstöd, socialbidraget som det hette förr i tiden, som är det område som tar hand om den gamla bostadspolitiken, att ge människor möjlighet att efterfråga. Jag skulle vilja veta var den politiken finns hos den borgerliga regeringen.

Anf. 128 EWA THALÉN FINNÉ (m) replik:

Herr talman! Jag måste säga att jag blir fascinerad av Jan Lindholms formulering av frågan. Var är politiken som gör att människor kan efterfråga?

Den ligger faktiskt inte i utgiftsområde 18. Den ligger i möjligheten för människor att ha ett arbete, att kunna försörja sig genom ett arbete, att om man blir arbetslös kunna komma tillbaka till ett arbete, att Arbetsförmedlingen sätter in de resurser som behövs för att hjälpa människor tillbaka på ett snabbt och effektivt sätt.

Där ligger också vårt jobbskatteavdrag som ger människor drygt 1 000 kronor mer i månaden. Där ligger de insatser vi gjort för att få sjukskrivningskedjan att fungera bättre. Där ligger de satsningar vi nu gör på Arbetsförmedlingen. Och där ligger satsningarna vi gör på skolan. Det är oerhört väsentliga och kraftfulla bitar just för att människor ska kunna efterfråga bostäder. Vi har inte förändrat det bostadsbidrag som fanns tidigare. Det ligger kvar och är ett hjälpmedel för människor med svagare ekonomi. I dag gäller det framför allt ensamstående med barn.

Det finns alltså många verktyg men inte bostadspolitiken. Där måste man ha goda marknadsförutsättningar för att det ska byggas sådant som efterfrågas. Den efterfrågan gäller i stor omfattning hyresrätter, vilket vi kan se av att det finns kö på bostadsförmedlingarna.

Det handlar om att göra stora, ordentliga satsningar just för att bryta utanförskapet.

Anf. 129 JAN LINDHOLM (mp) replik:

Herr talman! Det var spännande att höra. Vi fick klara besked om att man inom bostadspolitikens område inte har ambitionen att på något sätt försöka se till att människor får möjlighet att efterfråga bostäder. Det var tydliga och klara besked.

Vi får leta efter de åtgärderna någon annanstans för trots att Ewa Thalén Finné säger att den moderatledda regeringen gör insatser för att skapa arbetstillfällen ser vi att arbetslösheten ökar. Att göra insatser för att ge människor möjlighet att efterfråga är därför ganska nödvändiga.

Jag undrar också om den andra målformuleringen, om samhällsbyggandet. Den låter mycket bra. Men vad gör ni för att nå dit? Det skulle vara intressant att få en kommentar till det krav som vi har. Vi tycker att Miljömålsrådet har ett väldigt bra förslag om ett utvecklingsprogram för fysisk planering. Ett fyraårigt program kostar 200 miljoner kronor per år. Det har ni inte ställt er bakom. Det är till för att ge de verktyg som behövs på det lokala planet i kommunerna för att man ska kunna bedriva arbete som ger en långsiktig och god hushållning för mark, vatten och naturresurser samt stimulera lokal tillväxt. Varför har ni inte ställt er bakom det?

Anf. 130 EWA THALÉN FINNÉ (m) replik:

Herr talman! Jag skulle innan jag kommer in på biten om hållbar utveckling och hållbar bebyggelse vilja ge en kommentar. Inom bostadspolitiken finns inga besked. Du förstår, Jan Lindholm, alliansregeringen för en total politik. Vi ser att allting hänger ihop. Om jag läser era motioner konstaterar jag att om investeringsbidraget är lösningen för att människor ska kunna efterfråga bostäder, då har ni möjligtvis något. Men annars kan inte jag se att ni heller har någonting.

Jag går in på hållbart samhällsbyggande. Man har nu ganska många utredningar på Miljödepartementet där en av de viktiga bitarna är plan- och bygglagen och den utredning som kommer där. Man ska titta på helheten. Vi har dessutom i det tidigare betänkandet, med vissa förenklingar när det gäller plan- och bygglagen, fört in parametrar om hållbart byggande och klimat som en värdering.

De här frågorna övervägs oerhört seriöst. Det är oerhört väsentligt att ha en långsiktigt bra och hållbar bostadsplanering. Jag vet att det under året och under kommande år kommer delar när det gäller det här. Därutöver har vi biten med hållbara städer, som man håller på att fylla med innehåll. Exakt vad det kommer att landa i kan jag i dagsläget inte svara på.

Ajournering

Kammaren beslutade kl. 15.52 på förslag av talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 16.00 då votering skulle äga rum.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 16.00.

11 § Beslut om ärende som slutdebatterats vid dagens sammanträde

12 § (forts. från 10 §) Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande samt konsumentpolitik (forts. CU1)

Anf. 131 LENNART PETTERSSON (c):

Herr talman! När det gäller utgiftsområde 18, som vi debatterar i dag, tänker jag hålla mig till områdena bygga och bo medan Maria Kornevik Jakobsson kommer lite senare med konsumentfrågorna.

Byggbranschen har problem. Ett problem är att den uppenbarligen har problem i både lågkonjunktur och högkonjunktur. Den har trots allt haft många kunder till sina produkter under ett antal år. Ändå har den inte lyckats tillgodose de behov som finns och har funnits.

Trots den så kallade bostadspolitiken som Socialdemokraterna med bihang har fört under tre mandatperioder har branschen inte lyckats klara sitt beting i samhället. Trots både investeringsstöd och räntebidrag har man inte löst medborgarnas behov av bostäder.

Vad kan vi dra för slutsatser av det? Jo, dels att branschen själv behöver se om sitt hus och sitt sätt att arbeta, dels att stöd och bidrag inte är lösningen.

Kommunerna har sitt ansvar, och i vissa delar av Sverige har de möjlighet att justera sina tomtpriser. Men frågan är om inte utförandet av myndighetsutövningen är lika betydelsefull. Härutöver har staten sitt beting, och det är en del av det vi ska diskutera i dag kopplat till budgeten för 2009.

Problemen i byggbranschen har också blivit ett problem i bostadsbranschen. I många kommuner är det bostadsbrist, och den kommer att bli varaktig i synnerhet för våra ungdomar om inte byggnationen kommer i gång. Vi vet att det kommer att finnas drygt 200 000 fler 2015 som är mellan 20 och 29 år jämfört med i dag. De behöver någonstans att bo. Det blir också betydligt fler i åldersgruppen 65–79 år, och många av dessa vill ändra sitt boende.

Vi kan alltså konstatera att det finns en gyllene marknad för både byggfirmor och fastighetsförvaltare. Trots det händer det väldigt lite, även om vi väl just nu får lägga ansvaret på finansmarknaden.

För att kunna möta det bostadsbehov vi har i dag och som vi kan se framför oss är det oerhört viktigt med flexibla lösningar. Vi bör så långt det är möjligt tänka bort kategoriboende, till exempel studentlägenheter. Med teknikens hjälp och med rätt lagstiftning går det att underlätta för en långsiktigt hållbar och lönsam nyproduktion. När det gäller studenter vill jag slå ett slag för att hyra en större lägenhet tillsammans. Köket, badrummet och vardagsrummet är gemensamma medan var och en har sitt eget sovrum eller arbetsrum. Det blir låga hyror för var och en, och lägenheten går utmärkt för vem som helst att hyra i ett nästa steg.

Herr talman! Centerpartiet och alliansen satsar i årets budget ca 1 miljard kronor på bygg- och anläggningssektorn. Vi gör det i form av sänkta arbetsgivaravgifter. Delar av denna miljard är en bra början för byggbranschen att arbeta med för att dämpa nedgången men också för att börja bygga mot nästa uppgång. Nu är det upp till byggföretagen att visa att de är intresserade av att fortleva och växa genom att sänka sina kostnader med motsvarande summor. Den räntesänkning som kom i förra veckan bör rimligtvis också märkbart sänka kostnaderna.

För byggbranschen är regeringens förslag om ROT-avdraget välkommet. Det började gälla i måndags och har redan fått effekt. Det är frågan om 3,6 miljarder som i realiteten blir nästan 15 miljarder som slutprodukt – per år och varaktigt. Det är en rejäl satsning för att minska svartjobben och för att öka intresset för att investera i befintliga bostäder. Det är en bra åtgärd, både i den rådande lågkonjunkturen och på lång sikt.

Det är dock bara att erkänna att den inte ökar nyproduktionen av bostäder och den stimulerar inte renoveringarna av hyresbeståndet. Här behövs det bland annat fortsatta utredningar om skatteneutraliteten mellan olika boendeformer och dess eventuella påverkan på nyproduktionen. Finns det en orättvisa, eller är det en myt?

Däremot kommer säkerligen kommande ägarlägenheter att bidra till fler nya bostäder, och främst då hyresrätter. Den möjligheten kommer att öppna sig den 1 maj nästa år.

Inom kort läggs förslaget om en ny strandskyddslag fram. Det kommer också att påverka bostadsbyggandet i positiv riktning. Det kommer att bli betydligt fler attraktiva bostadslägen runt om i landet, och lagen kommer att bli en tillgång för många landsbygdskommuner. För mig som centerpartist känns detta extra glädjande.

Herr talman! Verksamheten i Statens Bostadskreditnämnd och Statens Bostadsomvandling AB fortsätter som tidigare. Det finns olika statliga garantier för att underlätta för dem som har svårigheter att få bostad. När det gäller stödet till vissa kommunala bostadsbolag gäller det dock att se upp med att avtalen i vissa kommuner nu börjar bli ett hinder för att bygga nya bostäder. Detta bör regeringen observera.

De omfattande byggfelen och logistikproblemen påverkar byggkostnaderna i hög grad. Statskontoret fick därför uppdraget i februari 2008 att redovisa genomförda och pågående insatser för att minska produktionskostnaderna och öka konkurrensen inom byggbranschen. Jag ser fram emot den redovisningen.

Jag ska säga några ord om hållbar samhällsplanering. Arbetet med en ny plan- och bygglag pågår i Regeringskansliet. Arbetet med förenkling av bygglovsprocesserna för vindkraft pågår också för fullt.

I budgeten finns med tanke på det för övrigt en intressant skrivning om buller. ”Det är regeringens uppfattning att riktvärdena ska ligga fast. Det är dock viktigt att dessa tolkas just som riktvärden, d.v.s. inte som rättsligt bindande normer.”

Detta bör alla med myndighetsansvar på länsstyrelser och i kommuner uppmärksamma. Det är lika aktuellt på andra områden inom byggsektorn. Det gäller att skilja på föreskrifter och råd och rekommendationer. Det finns därför fortsatta medel i form av 10 miljoner kronor för vardera åren 2009 och 2010 för kompetensutveckling.

Herr talman! Låt mig konstatera att oppositionen tar ett steg fram och två tillbaka. Eller jag ska kanske säga tvärtom – två steg fram och ett tillbaka – eftersom de nu successivt anpassar sin bostadspolitik till alliansens.

I budgetdebatten 2007 var till exempel Socialdemokraterna ensamma kvar om att vilja skjuta fram avvecklingen av räntesubventionerna. Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet ställde redan i fjol upp på regeringens budgetförslag i den delen.

I år ställer alla oppositionspartier upp på att räntesubventionerna avvecklas enligt alliansregeringens plan. Det är dock inget som de är så angelägna om att berätta om för svenska folket. Det är inget som har stått överst i deras pressmeddelanden. Därför vill jag säga det här: Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill ta bort räntesubventionerna.

Däremot finns det andra inslag i motionsfloran från oppositionen om ett antal stöd och bidrag i olika former. Jag konstaterar att bostadspolitiken från oppositionen spretar högst väsentligt – om man nu kan prata om någon bostadspolitik. Det är mest fragment som är svåra att få ihop till en helhet. Var finns långsiktigheten i oppositionens förslag? Jag kan i varje fall inte hitta någon röd tråd och inte någon tråd med annan färg heller vad det beträffar. Det finns nämligen inte en enda gemensam reservation. Det finns en tvåpartireservation och tio enskilda reservationer. Detta speglar väl oppositionens samlade bostadspolitik.

Till sist, herr talman: Oppositionens mantra ”för lite och för sent” borde ändras till ”förslitet och förment”, men riktat mot dem själva. Det är nämligen vad det börjar bli i deras argumentation. Ser man till åren 2009–2011 satsar regeringen ca 25 miljarder till vilket kan läggas 32 miljarder i uppväxling, alltså totalt ca 57 miljarder som en injektion till bygg- och anläggningsbranschen de närmaste åren. Är det någon som kan greppa hur mycket pengar detta är? Nej, säkerligen inte. Ändå har ni ha mage att påstå att det är för lite.

Detta systematiska gnäll från främst Socialdemokraterna är inget som gynnar vare sig demokratin eller en konjunkturuppgång. Men det kanske inte är det viktigaste i deras ögon.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till civilutskottets förslag till beslut och avslag på samtliga motioner och reservationer.

Anf. 132 CARINA MOBERG (s) replik:

Herr talman! Jag tycker alltid att det är intressant att lyssna på Lennart Pettersson. Jag känner att han tänker till och utgår från sina egna utgångspunkter.

Jag håller med om ganska mycket av det Lennart Pettersson säger inledningsvis. Jag tror absolut att vi ska försöka hitta flexibla lösningar. Jag tror också att vi ska försöka tänka bort kategoriboende så långt det är möjligt. Dock tror jag att just studenter är en grupp som under en viss tid under en del av sitt liv inte bara studerar vid en högskola eller ett universitet utan också vill leva ett liv som studenter. Det gäller inte alla, men väldigt många. Vi vet att en mängd studenter faktiskt är vuxna med barn som har andra behov än yngre studenter kanske har och så vidare. Där vill jag alltså göra en liten reservation. Men i övrigt tror jag absolut att det är åt det hållet vi ska gå; vi ska tänka bort kategoriboende.

Lennart Pettersson pratar om att sänkta arbetsgivaravgifter ska få effekt inom byggbranschen. Men vad hjälper det att sänka arbetsgivaravgiften när 10 000 byggnadsarbetare förväntas bli arbetslösa under 2009? Jag tror tyvärr inte att det är en tillräcklig åtgärd för att stimulera byggbranschen till att behålla mer av sin kompetens så att vi står rustade när det vänder och kan börja bygga i det här landet igen.

Som jag sade i mitt anförande tycker jag att ert ROT-avdrag är bra men inte tillräckligt. Jag menar att detta måste omfatta alla, även hyresgäster. Jag undrar om du kan säga några ord till om var miljöprofilen i den moderatstyrda regeringens ROT-avdrag ligger.

Avslutningsvis: Är Lennart Pettersson beredd att försöka hitta en gemensam linje med oss socialdemokrater i frågan om skatteneutraliteten?

Anf. 133 LENNART PETTERSSON (c) replik:

Herr talman! När det gäller studentlägenheter visar demografin att det år 2015 kommer att finnas ungefär 200 000 fler mellan 20 och 29 år. Problemet är att antalet är tillbaka på ruta noll år 2025. Det är alltså tillbaka på dagens nivåer. Därför kan vi inte hitta någon lönsamhet i att investera i studentlägenheter som sedan står tomma. Där är flexibiliteten oerhört viktig för att nå de äldre grupperna som fortsätter att öka.

För mig är det självklart att sänker man arbetsgivaravgifterna blir det billigare att bygga. Jag utgår ifrån att det kommer att återspeglas på priserna när vi sänker kostnaderna. Då blir det också billigare att hyra, och blir det billigare att hyra är det fler som är intresserade. Då ökar intresset. Det gäller att få den uppåtgående spiralen i stället för att gå i motsatt riktning.

Det är intressant att Carina Moberg säger att ROT-avdraget inte är tillräckligt. Jag är möjligen fel påläst, men vad jag vet är ert ROT-avdrag tidsbegränsat. Vårt är varaktigt. Hur kan Carina Moberg tycka att ert ROT-avdrag är bättre än vårt som varar över tiden och skapar en långsiktighet?

Sedan har vi detta med ROT-avdraget och hyresgäster. Jag har gjort en högst amatörmässig beräkning av detta när det gäller hyra. Jag har konstigt nog kommit fram till att om man har sparat resurser över tio år som hyresgäst via hyresvärden eller gjort det som villaägare visar det sig att efter ROT-avdraget blir kostnaden densamma. Före ROT-avdraget är det faktiskt så att hyresgästen tjänar. Där finns mer pengar att investera. Jag kan återkomma till det vid ett annat tillfälle, för det är rätt ekonomiskt komplicerat, men jag har kommit fram till detta.

När det gäller miljöprofilen sade Maud Olofsson tidigare i dag att energiåtgärder är så pass lönsamma i dag att det inte finns någon anledning att använda skattemedel till det. Därför har vi inte begränsat det.

Anf. 134 CARINA MOBERG (s) replik:

Herr talman! Jag föredrar definitivt vår form av ROT-avdrag därför att det samtidigt som det ger effekter på det befintliga beståndet och upprustning till människor som hyr sin lägenhet i väldigt nedslitna områden, vilket ert inte gör, också är tidsbegränsat, precis som Lennart Pettersson säger. Det är det därför att det samtidigt är en konjunkturåtgärd. Vi har en politik för sysselsättning. Det har inte den moderatledda regeringen. Det är den stora skillnaden mellan våra förslag.

Vad jag förstår existerar inte den här miljöprofilen i ert ROT-avdrag. Du får lika mycket bidrag när du hjälper till att bära in en braskamin som när du hjälper till att bära ut den. Det är verkligen inte någon vidare miljöprofil på regeringens ROT-avdrag.

Lennart Pettersson förde ett resonemang om att vi enar oss alltmer i oppositionen, och det stämmer. Jag vet inte om Lennart Pettersson har studerat betänkanden från olika utskott från 2004 till exempel. Om du inte har gjort det tycker jag att du ska göra det. Efter det hände det någonting även på den borgerliga sidan när det gäller samordning av reservationer och sådant. Vi har precis nu kommit fram till att vi ska forma ett alternativ för en samarbetsregering inför valet 2010, som Lennart Pettersson säkert är medveten om. Se tiden an med tillförsikt! Det är min förhoppning att du kommer att få se en betydligt större enighet framöver. Jag kan inte tala för de andra. Jag kan bara tala för mig själv.

Räntebidrag och ränteavdrag förtjänar egentligen en egen diskussion. Det är min uppfattning att den enda subvention vi har i dag på bostadsmarknaden är det ränteavdrag som går till dem som äger sitt boende och kan göra ett ränteavdrag på lånekostnaderna.

Anf. 135 LENNART PETTERSSON (c) replik:

Herr talman! Det är intressant att höra att Carina Moberg föredrar ett ROT-avdrag som är tidsbegränsat. Det innebär nämligen att hon cementerar den socialdemokratiska uppfattningen att det ska vara kortsiktighet och ryckighet i bostadspolitiken. Det är precis detta det innebär. I motsats till detta vill alliansen ha en varaktighet och en långsiktighet som innebär att ett ROT-avdrag ska användas över tiden.

Carina Moberg uttryckte också att ett varaktigt ROT-avdrag inte påverkar sysselsättningen. Det är bara det kortsiktiga som gör det. Jag förstår ingenting. Varför skulle ett varaktigt ROT-avdrag vara sämre för sysselsättningen än ett kortsiktigt på två år? För mig är det en fullständig gåta.

I vårt ROT-avdrag ingår miljöåtgärder. Vad är problemet? Vem som helst som vill göra en miljöinsats kan göra det inom ramen för det ROT-avdrag som vi nu har skapat. Utöver det finns det oerhört många miljöinsatser som är lönsamma ändå.

Carina Moberg pratar om att titta tillbaka till 2004. Jag erkänner gärna att jag hör till dem som jobbar i nutid för framtiden. Jag förstår att Carina Moberg vill göra detta, för det återspeglas i Socialdemokraternas bostadspolitik. Ni har inte hittat några nya lösningar, utan ni har hittat det som fanns 2004 och långt före det. För mig är det passé. Vi löser inte framtidens problem med forntidens lösningar. Där har ni ett uppdrag.

Det ränteavdrag som man har när man lånar pengar är en kapitalbeskattning. Det är ett helt annat problem. Det innebär att om jag inte har möjlighet att dra av räntorna på mina lån ska jag kanske inte heller skatta för mina ränteintäkter. Det är en helt annan komplex fråga än att bara dra paralleller mellan hyresrätt och eget ägande.

Anf. 136 JAN ERTSBORN (fp):

Herr talman! Den borgerliga bostadspolitiken har havererat, den har kraschat och den är avlövad. Regeringen och allianspartierna har ingen bostadspolitik. Det är budskapen som vi har hört i dag och som vi har hört i de senaste bostadspolitiska debatterna. Det är klart att det är oppositionens roll att opponera mot regeringen. Men kan inte de här uttrycken kortas ned egentligen? Är det inte så ni menar? Regeringen bedriver inte någon bostadspolitik för man subventionerar inte byggandet av bostäder, och speciellt inte hyresrätter. I varje fall är det så som jag vill se det lite övergripande.

Den subventionspolitik som vi nu har sett i årtionden har inte lyckats. Vi har haft en bostadsbrist i många år, och vi har långa bostadsköer. Då måste man ställa sig frågan om den här subventionspolitiken verkligen är den riktiga, men där har vi naturligtvis helt olika uppfattning i allianspartierna och oppositionen.

I allianspartierna är vi överens om att det krävs andra politiska åtgärder än subventioner. Vi vill sätta den enskilde i centrum och ge den enskilde stora valmöjligheter när det gäller hur man vill bo, i bostadsrätt, villa, hyresrätt eller kooperativ hyresrätt till exempel. Vi tror att ägarlägenheter kan vara en del i detta men självfallet inte hela lösningen. Förändrade regelverk, enklare regler, främst i plan- och bygglagen men även beträffande strandskyddet, kan bidra. Vi har infört ett system med hyresgarantier och förvärvsgarantier. Vi behöver fortsatta åtgärder vad gäller den bristande konkurrensen inom byggsektorn.

Regeringens politik att sänka inkomstskatter och arbetsgivaravgifter har betydelse vad gäller bostadsbyggandet. Nyligen har det beslutats om ROT-avdraget, som vi har hört en hel del om i dagens debatt.

Situationen på bostadsmarknaden är långtifrån bekymmersfri, vare sig för oppositionen eller för oss i alliansen. Dessa bekymmer har ökat dramatiskt denna höst genom den finansiella krisen som i högsta grad påverkar lånemöjligheterna. De genomförda räntesänkningarna och förhoppningsvis en snar lösning på situationen inom bankväsendet måste till för att återställa möjligheterna till nyproduktion inom bostadssektorn. En lågkonjunktur i sig är väl aldrig önskvärd, men det finns positiva inslag i en lågkonjunktur genom att till exempel byggkostnaderna förmodligen kommer att sjunka en hel del, vilket kan vara bra i det här sammanhanget.

Bostadspolitiken är inte ett område där man kan vända utvecklingen snabbt. Det tar tid. Vi har, från allianspartiernas sida, påbörjat en modell med andra åtgärder än de som prövats i årtionden. Vi tror att det med en mängd olika åtgärder skapas bästa möjliga förutsättningar för att bygga och förvalta hyresrätter.

Vi tror att det även i dessa dystra finansiella tider går att få till stånd ett större bostadsbyggande i Sverige precis som i våra nordiska grannländer som är bra exempel att jämföra sig med.

Herr talman! Med detta ganska korta anförande ber jag att få yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på föreliggande reservationer.

Anf. 137 EVA SONIDSSON (s):

Herr talman! Vi ska fortsätta att behandla CU1 och området konsumentpolitik.

Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall till reservationerna 12 och 13.

Regeringen och den borgerliga majoriteten i riksdagen har avskaffat det konsumentpolitiska målet att trygga konsumenter handlar hållbart med sina delmål och fokus på hushållning med egna och gemensamma resurser.

Det ersattes med följande mål: Konsumenter har makt och möjlighet att göra egna aktiva val.

För oss socialdemokrater är det uppenbart att konsumtionsmönster också påverkar miljön och att medvetenheten om detta bör realiseras i målsättningar även på konsumentpolitikens område. Att inte ha miljön i åtanke när det gäller konsumtionsmönstret är ur hållbarhetsperspektiv en oansvarig politik för framtiden.

Vi anser att det är anmärkningsvärt att regeringen vidhåller ett konsumentpolitiskt mål som inte tydligt stöder hållbara konsumtionsmönster.

Konsumentpolitiken har tidigare handlat om på vilket sätt samhället ska kunna stötta svaga och utsatta konsumenter. Nu anser den borgerliga regeringen att konsumenterna på egen hand alltid kan göra egna och aktiva val.

Regeringen tar ingen hänsyn till människors olika förutsättningar. Alla människor har inte makt och möjlighet att göra aktiva val. Det har blivit allt svårare och mer tidskrävande för konsumenterna att agera medvetet på varu- och tjänstemarknaden. Det ställs allt större krav på kunskap och aktivitet hos konsumenter.

Vad betyder detta för en befolkning som blir allt äldre och för de många som har stressen som daglig följeslagare? Även om en grupp människor har fått det bättre har unga, ensamstående med barn och nykomlingar till Sverige fått vänja sig vid att leva under knappa förhållanden.

Den som inte har tiden, resurserna och kunskaperna eller erfarenheten blir mer utsatt och riskerar att hamna i en sämre ställning än andra.

För oss socialdemokrater är konsumentpolitiken en ideologisk fråga. Ska vi ha ett samhälle där alla ges samma möjligheter eller ett samhälle där grupper av människor lämnas efter?

Det råder för närvarande ekonomisk kris i Sverige. Tusentals varsel läggs varje dag och människor går en oviss framtid till mötes. Det har varit högkonjunktur och konsumtionen har ökat i Sverige. Nu är det många runt om i vårt land som kommer att behöva hjälp och stöd för att klara av sin vardag i framtiden. Kommunerna behöver fler som kan vara med och informera på bland annat arbetsplatser, för många är oroliga.

Hur kommer det att gå med mitt huslån? Kommer jag att få lämna hus och hem? Måste jag flytta?

Många har frågor som de behöver hjälp med att få svar på av dem som kan frågorna och av dem som kan hjälpa människor i en tid av oro.

Konsumentverket har tillfrågats om utökat stöd till kommunerna som drabbas hårt av varsel och får ökade utbetalningar av försörjningsstöd som följd av ökad arbetslöshet. Konsumentverket har tyvärr inte mer resurser att tillföra kommunerna. De har ingen överkapacitet och kan tyvärr inte hjälpa till.

Herr talman! Julhandeln är som hetast just nu. Förmodligen kommer handeln att slå försäljningsrekord även i år, trots att det är ekonomisk kris i Sverige och övriga delar av världen. Vårt sätt att göra våra inköp har förändrats. En stor del av handeln sker i dag över Internet. Det är marknadens spelregler som gäller, och konsumenten drar oftast det kortaste strået.

Snabba krediter som lån via sms frestar ungdomar att handla för mer än plånboken tillåter. Det såg vi i tidningen häromdagen. Ett klick på hemsidan eller ett skickat sms och en kvart senare finns pengarna på kontot. Det är pengar som används till en kväll med kompisarna på krogen, till resor, till att köpa märkeskläder, till annat som sedan ska betalas eller kanske till att betala andra skulder.

Resultatet av dessa snabblån blir tyvärr att många ungdomar går in i vuxenlivet skuldsatta.

Att julen varar ända till påska kanske inte är så bra för många som i det här läget får betala av sina skulder på lång tid.

Det är till och med så illa att sms-låneföretagen inte alla gånger tror att alla kommer att betala tillbaka sina lån. De förutsätter att de tjänar pengar på dröjsmålsränta och inkassokostnader till följd av obetalade lån.

Räntekostnader över 600 procent är inte rimligt. Jag hoppas att regeringen med det snaraste vidtar nödvändiga åtgärder för att stoppa detta. Finansinspektionen, som i dag inte har någon tillsyn över dessa låneföretag, vill ha en förändring och antingen ändra lagen så att dessa krediter försvinner eller att företagen sätts under tillsyn av Finansinspektionen.

Herr talman! Alla människor behöver ha tillgång till en korrekt och saklig information för att kunna göra aktiva val. Sådan information behövs också som motvikt till den kommersiella reklamen. Vi vill att alla ska kunna vara konsumenter på lika villkor. Ambitionen för konsumentpolitiken ska vara att underlätta för alla konsumenter att få tydlig, korrekt och tillgänglig information och rådgivning. Detta gäller inte minst i en tid då en mängd verksamheter och tjänster ska väljas av konsumenterna själva.

Konsumentvägledarna kan förhindra att konsumenttvister uppstår och bidra till att missförstånd undanröjs. Råkar man som konsument illa ut kan konsumentvägledarna ge viktiga råd så att man kan hävda sin rätt. Fortfarande saknas det tyvärr konsumentvägledare i vissa kommuner, även om de flesta har någon form av konsumentverksamhet antingen via samarbete med andra kommuner eller genom att man köper tjänster av andra organisationer.

Många kommuner kommer också att få ett ökat tryck på sig om det blir förändringar i skuldsaneringslagen. Eftersom det ofta är samma personer som jobbar med dessa verksamheter kan det innebära att kommunerna prioriterar skuldsanering före konsumentvägledning eftersom skuldsaneringen är lagstadgad.

Det har också konstaterats att den kommunala konsumentvägledningen är samhällsekonomiskt lönsam. Den socialdemokratiska regeringen beslutade våren 2006 att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av den kommunala konsumentvägledningen och lämna förslag om hur den kan utvecklas för att en hög och mer likvärdig nivå ska uppnås i hela landet. Den utredningen avskaffades tyvärr av den borgerliga regeringen efter dess tillträde, och utredningsarbetet skulle inte genomföras. Det kanske är dags att göra en ny översyn av detta eftersom det ser väldigt olika ut i landet. Konsumenterna får inte samma service över hela landet.

Även om fristående konsumentorganisationer gör ett gott arbete anser vi att det allmänna måste ha ett övergripande ansvar för en god kommunal konsumentvägledning så att alla invånare kan tillgodoses och tryggas.

Anf. 138 KATARINA BRÄNNSTRÖM (m):

Herr talman! Utifrån målet att konsumenter har makt och möjligheter att göra aktiva val har regeringen lagt fram årets budgetproposition på konsumentområdet. Alliansens mål är en ekologisk, ekonomiskt och socialt hållbar produktion som motsvarar konsumenternas efterfrågan och som även kan omfatta folkhälsoaspekten. Totalt är budgeten på 182 miljoner kronor.

All konsumtion och människors levnadsmönster bör kopplas samman med miljön och påverkan på klimatet. Hållbarhetsaspekten ska genomsyra samhällets stöd och information. Därmed får konsumenterna makt och möjlighet att göra aktiva val. Kunniga och medvetna konsumenter hushållar också med egna och allämna resurser, och producenterna tar sitt ansvar. Sund konkurrens ger bättre produkter som kunderna efterfrågar. Märkning och upplysning om påverkan på miljö och hälsa är därför viktiga instrument för de goda valen.

Den senaste tiden har vi sett tydliga exempel på hur stort intresset är för maten som vi stoppar i oss. Tyvärr är det nedslående att det år 2008 kan vara så mycket dålig mat i handeln. Glass är luft, falukorv är vatten, odlad lax är inte så rosa som den ser ut när vi köper den, fiskpinnar som våra barn äter i skolan och hemma rätt ofta består av 50 procent fisk maximalt, och det är ingen bra fisk. Fullkornsbrödet kan krylla av tillsatser. Det är konserveringsmedel, färgämnen, aromämnen och annat i nästan all vanlig mat.

Detta trots att Konsumentverket har funnits i många år och Socialstyrelsen redan på 60-talet talade om för oss svenskar vad vi skulle äta. Det finns dock ett mycket stort intresse hos vanliga konsumenter och kunder för den mat vi köper. Den ska inte bara vara god utan också nyttig och hälsosam.

Det som har fått mest genomslag på den sista tiden är böcker skrivna av en intresserad person som tröttnade på den dåliga maten och tog till sin uppgift att upplysa svenska folket om hur det stod till. Det finns också fristående oberoende webbsidor för konsumenter där alla kan rapportera in och vara med och testa. Webbsidorna kan heta Äkta vara, Alatest, Sveriges konsumenter eller Konsumentmakt. De har fått stort genomslag och är lätta att hitta på Internet.

Nästan alla tv-kanaler har numera program om vad vi äter och kvaliteten i maten. Kvällstidningar och veckotidningar svämmar över av olika varningar och råd. ”Bäst i test”, ”Billigast” och ”Här köper du bästa prylen” är vanliga rubriker för att knyta nya intressenter och kunder till sig.

Intresset för god konsumentkunskap har aldrig varit större. Inte heller har vi någonsin tidigare haft så kunniga konsumenter. Det har nog heller aldrig varit enklare att få bra information och hitta bra produkter.

Det är Internet som har gjort detta möjligt. Det ställer också nya krav på våra myndigheter som måste hänga med i utvecklingen som går allt snabbare.

Herr talman! Oppositionen har genom sina reservationer velat avstyrka regeringens nya mål och menar att hållbarhetsaspekten saknas. Men det är inte sant. Hållbarhetsaspekten finns i hela budgeten som ett övergripande mål. Jag tror inte att man har förstått det. Det är just därför vi inte upprepar den överallt inom alla områden.

Som vanligt misstror oppositionen människor om att kunna göra egna aktiva val. Men vad man själv vill mer än att just säga nej till målet säger man inte så mycket om.

Inte heller har oppositionen något enat budgetförslag mot regeringens. När det gäller Konsumentverkets budget skiljer det sig åt ganska rejält. Socialdemokraterna vill ge 3 miljoner mer än alliansen, Vänsterpartiet vill ge 48 miljoner mer, och Miljöpartiet är värst genom att säga 75 miljoner mer.

Socialdemokraterna vill informera ungdomar om sms-lån för 3 miljoner, men det säger inte de andra. Vänsterpartiet vill öka antalet kommunala konsumentvägledare och ta in Kilens verksamhet i Konsumentverket. Miljöpartiet fördelar sina 75 miljoner på ett spretigt sätt och har egna lösningar som utökad produktkontroll och pedagogiska material. Det är alltså en splittrad vänsteropposition mot en enad allians.

När det gäller konsumentvägledning har hela oppositionen dock samma vilja. Det är att det ska vara en laglig skyldighet för kommunerna att tillhandahålla detta och ett ökat statligt ansvar för konsumentrådgivning i hela landet.

Vi menar att det inte är i riksdagen detta ska beslutas. Vi förutsätter att kommunerna anordnar just den konsumentrådgivning som konsumenterna efterfrågar. Den får gärna vara samordnad med flera kommuner som samarbetar.

Fortfarande lider Konsumentverket av sviterna av flytten och utlokaliseringen till Karlstad. Trots detta har de uppsatta målen i stort sett klarats av. Konsumentverket har dock en fortsatt utmaning att komma i balans med sin ekonomi på grund av de extra kostnader som flytten medfört.

Regeringen vill nu renodla Konsumentverkets verksamhet och arbetsuppgifter. Den kommersiella servicen förs över till nya myndigheter inom näringslivet. Därmed kan man minska anslaget till Konsumentverket.

Konsumentverket har mottagit 3 541 anmälningar det senaste året, och 170 av dem har lett till åtgärder. Man erbjöd 27 kurser. Man har lanserat en ny tjänst som heter Klagoguiden som har en växande skara besökare på Internet. Syftet är att göra det enklare att reklamera en vara eller en tjänst. För att minska utanförskapet har man initierat projekt i vissa boendeområden för att få bättre och aktivare konsumenter.

När det gäller Marknadsdomstolen, Allmänna reklamationsnämnden och Fastighetsmäklarnämnden har anslagen ökat på grund av den ökade ärendebehandlingen. Deras verksamhet är god och följsamheten efter Marknadsdomstolens och Allmänna reklamationsnämndens beslut är väldigt god. Marknadsdomstolen har fått en mer framskjuten roll och har en egen webbsida med många besök.

När det gäller stöd till konsumentorganisationer har regeringen valt att lägga det i en särskild förordning. Där fungerar verksamheten bra.

Konsumentrådgivningsbyråerna blir allt viktigare. De har börjat samarbeta och har numera en gemensam webbportal. De samarbetar även med Konsumentverket.

EU som har fått en allt viktigare roll att spela för den svenska konsumentpolitiken har kommit med nya direktiv. Det kan gälla produktsäkerhetslagen som har ändrats, marknadsföringslagen som har ändrats liksom gränsöverskridande konsumentskydd och otillbörliga affärsmetoder. Det kommer hela tiden fler direktiv. Vi har på gång leksaksdirektivet och ändringar inom konsumentkreditlagen. Ny teknik gör elektronisk handel lättare, och det är viktigt att ett fullgott skydd gäller inom hela EU-området.

Barn och ungdomar är en prioriterad grupp inom konsumentpolitiken. Det är angeläget att man ökar kunskapen redan i tidiga år så att unga inte hamnar i skuldfällan.

Trots ett bevisat behov sedan många år föreslog aldrig den förra regeringen något obligatorium för konsumentkunskap och konsumentekonomi i skolan. Men det är min förhoppning att vi ska kunna ändra på detta under mandatperioden.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 139 EVA SONIDSSON (s) replik:

Herr talman! Katarina Brännström säger att vi inte är eniga i oppositionen i den här frågan. Det ska vara signifikativt helt plötsligt. Vad jag har förstått finns det betydligt viktigare frågor som alliansen inte är överens om. Där tror jag inte att det är någon större skillnad.

Katarina pratar om ungas skulder. Det är just därför vi lägger till 3 miljoner till Konsumentverket för att öka informationen till ungdomar så tidigt som möjligt. Vi har inte sagt exakt hur det ska ske. Konsumentverket ska i så fall få utarbeta ett förslag på hur man ska nå ut med information till ungdomar för att minska den skuldsättning bland barn och ungdomar som vi ser öka. De kommer in i ett vuxenliv efter att ha dragit på sig skulder.

Det finns också en oro för matens innehåll. Det kan vi bara hålla med om. I dagsläget innehåller maten mycket som vi inte känner till. Därför är det viktigt att konsumenter på annat sätt än bara via Internet kan få kunskap och information om vad det är de äter. Alla har inte tillgång till Internet. Alla har inte kunskapen att söka information på nätet.

Vad gör man med alla som inte har tillgång till nätet om de inte ska få information på annat håll genom att man utökar den via den kommunala verksamheten?

Anf. 140 KATARINA BRÄNNSTRÖM (m) replik:

Herr talman! När det gäller de ungas skulder vill Eva Sonidsson och Socialdemokraterna öka anslaget till Konsumentverket för informationen till de unga. Vi menar att det tillhör kärnområdena inom Konsumentverkets verksamhet. Det är något man gör redan i dag på ett aktivt sätt. Man tar fram ett pedagogiskt material. Man har webbsidor. Man har tagit fram ett mycket bra skolmaterial bland annat. Det finns och ryms inom budget. Vi är inte alls oroliga för att man inte kommer att klara uppgiften utan extra anslag.

Vi vill att man ska fokusera och renodla just den typ av verksamhet som är ens uppgift. Därför har vi valt att plocka bort vissa andra uppgifter som man tidigare under den socialdemokratiska ledningen fick för att man i stället ska få resurser att göra det som är viktigast: att utbilda om konsumentkunskap och konsumentekonomi för att göra unga människor till goda konsumenter.

När det gäller matens innehåll och annat kan man undra varför Socialdemokraterna inte lade större vikt vid vad skolan lär ut, både när det gäller konsumentekonomi och när det gäller mat och annat, när man hade makten. Om inte alla kan ta till sig information via Internet är skolan en viktig aktör, och där tycker jag att ni har misslyckats tidigare.

Anf. 141 EVA SONIDSSON (s) replik:

Herr talman! Det finns motioner från oss om konsumentkunskap som vi förmodligen kommer att behandla. Då hoppas jag att ni går oss till mötes, eftersom vi tycker att det är viktigt att man får in konsumentverksamhet, hem- och konsumentkunskap i skolan. Det är jätteviktigt, och det kan jag bara stryka under. Det är ändå den arena där så många ungdomar som möjligt kan få den information som de måste ta till sig så tidigt som möjligt.

Konsumentverket gör jättemycket, precis som Katarina Brännström säger, på det område som gäller information om skulder till barn och ungdomar. Man har material och projekt och så vidare. Men bevisligen räcker det inte.

Det finns också flera andra saker som jag förutsätter att regeringen gör något åt utifrån att det är ett problem att antalet aktörer på banan ökar. Reklamen och marknadsföringen när det gäller hur dessa nya aktörer ska få ut budskapet att man ska ta lån är enorm. Det senaste såg jag på 7-Eleven på en uttagsautomat. Där gjorde ett visst företag reklam för att man ska ta snabblån för att kunna konsumera mer enligt deras sätt att se det.

När det gäller detta hoppas jag verkligen att regeringen snabbar på det krav som vi har haft tidigare med att förändra regelverket och lagstiftningen för att förhindra att ökningen blir så stor som den befaras bli enligt kronofogden.

Anf. 142 KATARINA BRÄNNSTRÖM (m) replik:

Herr talman! Visst har vi en oro för många frågor när det gäller konsumentområdet, Eva Sonidsson. Men jag skulle vilja hävda att konsumenterna aldrig har varit starkare eller mer upplysta än de är nu.

Jag håller ändå med dig om att samhället utanför förändras så pass mycket att man måste hjälpa till, men det är inte alltid, som Eva sade, det allmänna som har det övergripande ansvaret. Vi menar att även individerna själva har ett stort ansvar. Man måste själv skaffa sig information. Man kan inte sitta och vänta på att den ska komma någonstans ifrån, för då kommer man att missa väldigt mycket. Så fort går det i dag.

Att konsumenten alltid är en förlorare och drar det kortaste strået är inte jag säker på. Jag tror inte att vi kan förbjuda sms-lånen. Det kommer att finnas andra utländska företag som kommer att lansera nya tjänster, och tittar man på pantbankernas möjligheter ser man ungefär samma villkor, och dem har vi ju haft jag vet inte hur länge i Sverige – kanske i flera hundra år. Det ekonomiska utfallet och kostnaderna där är ungefär lika stora som för sms-lån.

Det kommer alltid att finnas människor som har behov av snabba pengar och som måste veta vad villkoren är. Därför är det viktigt att vi ställer tydliga krav på den som ger ett lån att de måste informera. Det är viktigt, och självklart ska kraven vara tydliga. Men att förbjuda och få bort detta är nog inte möjligt. Tyvärr ser verkligheten ut så här, och vi får lära oss att agera utifrån det.

Anf. 143 YVONNE ANDERSSON (kd):

Herr talman! Jag tycker att det är en intressant debatt, det här som handlar om bostäder och konsumentpolitik. Någonstans känns det som om vi har fastnat lite grann. Vi hittar inte riktigt de olika alternativen, och kanske beror det på att vänsterkartellen fortfarande inte har kommit fram till en enhetlig politik så att man kan hitta just de punkterna där vi möter varandra.

Nog kan man undra när det sägs att allianspolitiken inte har någon som helst bostadspolitik. Hur kan den då krascha, frågar jag mig. Om man utgår från att det är jättebekymmersamt med de stora områdena som byggdes och som vi brukar kalla för miljonsatsningarna, miljonprogrammen, så inte har väl alla de bristerna uppkommit på två år?

Det finns hela tiden möten i den här debatten där vi inte riktigt når varandra, helt enkelt för att vi inte talar samma språk. Det finns inte de tydliga angreppspunkterna så att vi kan få skiljelinjen.

Herr talman! Vad tycker alliansen? Jo, vi utgår från enskilda personers ansvar, möjligheter och skyldigheter, att rätten till ägande måste tillgodoses och att samhället samtidigt behöver garantera en solidarisk bostadspolitik, eftersom även de som inte är köpstarka har rätt till ett gott och tryggt boende. Vi vill att bostadsmarknaden ska präglas av alternativ, valfrihet och inflytande. Människor ska känna sig trygga i sitt boende och ha möjlighet att välja boendeform beroende på sin livssituation.

Det är inget tvivel om att hyresrätten är en viktig upplåtelseform, inte minst med tanke på bostadsmarknadens socialpolitiska dimension, men det byggs för få hyreslägenheter i vårt land. Så har det varit under en längre tid. Nu verkar det som att det kommer att byggas mer. Många byggherrar har förändrat sitt byggande från bostadsrättsbyggen till hyresrätter.

Faktum är att grunden för ökad byggnation av hyresrätter är att byggbolag och fastighetsförvaltare är intresserade av hyresrätten och har rätt förutsättningar att bygga på. På den punkten misslyckades den gamla majoriteten under sitt maktinnehav. Nu kan vi se att flera planerade bostadsrättsbyggen läggs om till hyresrätter. Det blir en anpassning till utbud och efterfrågan.

När det gäller de unga är hyresrätten extra och särskilt viktig. Deras möjligheter att komma in på bostadsmarknaden bygger på att det finns hyresrätter, och det vi tog upp sist var att det också bygger på tillfälliga andrahandsuthyrningar.

Det är bra att vi fortsätter satsningen på den kommunala hyresgarantin, något som vi har varit jättetydliga med och som oppositionen vägrar inse att det över huvud taget finns. Samtidigt är det otillfredsställande att kunskapen om hyresgarantin inte verkar vara så utbredd bland ungdomar. Där finns ett problem. Kommunerna som har det primära bostadsförsörjningsansvaret måste också anstränga sig för att erbjuda sina ungdomar denna möjlighet.

Det är positivt att riksdagen nu kan ställa sig bakom ett skärpt mål för hållbart samhällsbyggande, för genom att visa på att man ska bidra till minskad påverkan på klimatet understryker vi också vikten av klimatfrågan som genomsyrar den framtida samhällsplaneringen.

Anf. 144 CARINA MOBERG (s) replik:

Herr talman! Jag ska hålla mig oerhört kort, men jag kan faktiskt inte låta Yvonne Andersson stå oemotsagd när hon säger felaktigheter från talarstolen.

Den kommunala hyresgarantin, Yvonne Andersson, har inte direkt blivit någon hit. Jag tror att det är under hundra hyresgarantier totalt över hela landet som har beviljats. Det är möjligen 30–40 kommuner som har använt sig av den här möjligheten, som för övrigt var något som den socialdemokratiska regeringen plockade fram regelverket för. Man måste läsa på ordentligt innan man ställer sig i talarstolen och för talan för sitt parti, tycker jag.

Dessutom rasade byggandet av hyreslägenheter med 40 procent redan innan finanskrisen. Nu har finanskrisen dessvärre kommit till vårt land, och nu har det rasat med 60 procent.

Jag nöjer mig så, herr talman.

Anf. 145 YVONNE ANDERSSON (kd) replik:

Herr talman! Jag vill också säga att det blev en miss i anmälningen till talarlistan från början. Det är därför jag inte har haft någon regelrätt talartid utifrån det som var planerat.

När det gäller den fråga som utskottets ordförande ställer måste jag säga att om det är så att Socialdemokraterna lade fast regelverket, vilket jag faktiskt vet – men jag tycker inte att ni har följt upp det på det sätt som man borde – är det märkligt att det inte har varit fler som har fått veta det här, som har fått kännedom om den goda idén. Det är informationen som här är den största bristen.

Många ungdomar känner över huvud taget inte till detta. Så länge de inte känner till sina möjligheter kommer heller inte de här insatserna att kunna expandera. Jag är övertygad om att om vi sprider informationen till ungdomarna om de riktade insatser som finns på det här området kommer vi också att öka möjligheterna. Det borde vi väl hjälpas åt med i så fall. Vi kanske kan hitta de möjligheterna.

Anf. 146 CARINA MOBERG (s) replik:

Herr talman! Vi gör vad vi kan för att sprida kunskapen om hyresgarantier. Nu kan inte jag på rak arm säga exakt hur många av de kommuner som ändå har tillämpat detta som styrs av socialdemokrater. Jag ska ta reda på det och dela med mig av den kunskapen. Vi har gjort vad vi kan. Vad har Yvonne Andersson gjort för att sprida kunskapen om hyresgarantier?

För övrigt är det tyvärr så att när antalet hyreslägenheter minskar genom utförsäljningar och ombildningar och det inte byggs tillräckligt mycket blir det ett slag i luften med en hyresgaranti. Men visst kan vi hjälpas åt att sprida informationen. Jag lovar åtminstone att prata med mina partivänner även i fortsättningen om det här.

Anf. 147 YVONNE ANDERSSON (kd) replik:

Herr talman! Apropå den kunskap som finns hade bland annat Byggforskningsrådet, som utskottet hälsade på för lite sedan, en bild av vad som hade hänt på 1990-talet och i början av 2000-talet, under tolv års tid med socialdemokratisk majoritet. Varför ska det vara så arrogant mot det som har hänt under två år när det finns forskning som visar vilka som har slagits ut från hyresrätter och vissa bostadsområden under tolv år tidigare? Kan vi inte försöka att ta den samlade kunskapen och hitta vägar för att få bukt med de problem som finns med bostadsbristen? Också en sådan här debatt kan komma med många nya förslag.

Trots att det är utskottsordföranden som, vad jag förstår, leder sitt partis bostadsgrupp hittar jag faktiskt inte några nya fräscha förslag jämfört med dem som ni drev under de tidigare tolv åren i maktställning och som inte har gett avsedda effekter. De förslagen letar jag efter i dag.

Anf. 148 MARIA KORNEVIK JAKOBSSON (c):

Herr talman! För att vi konsumenter ska ha makt och möjlighet att göra bra och säkra val behöver vi information om varan, till exempel barnens nappar, köttfärsen, som är aktuell nu, och juicen. Den här informationen ska vara lättillgänglig och tillförlitlig. Till exempel ska produktens pris, egenskaper, produktionsmetoder, säkerhetsaspekter och vilken påverkan produkten har på människan och miljön finnas. Jag ska inte behöva ta med mig det lexikon jag nu håller i handen för att jag ska veta vad jag inte ska eller ska köpa. Jag kan rekommendera den om man skulle behöva gå ned i vikt. När man har läst den här boken, som talar om alla tillsatser som finns, blir man rätt mätt bara av att se vad maten innehåller om man inte lagar den helt själv.

Precis som Katarina Brännström sade har regeringen avsatt ca 182 miljoner kronor i årets budget till konsumentpolitiken. Regeringens uppfattning att hållbar utveckling är ett övergripande mål för politiken och att konsumentpolitiken ska bidra till att målen nås, främst genom att verka för en hållbar konsumtion, är grundläggande.

Viktigt är också regeringens betonande av att de föreslagna nya målen för konsumentpolitiken på intet sätt innebär någon försvagning av hållbarhetsaspekten.

Konsumentvägledningen är viktig. Det har vi pratat om förut. Det är ett frivilligt åtagande, men 268 kommuner av 290 har alltså valt att ha konsumentvägledning. Verksamheten kan variera mellan kommunerna i fråga om innehåll, omfattning och organisation. Ibland samarbetar flera kommuner genom att ha en gemensam konsumentvägledning.

Dessutom blir vi konsumenter mer och mer rörliga, och varor och tjänster rör sig globalt. Det gör att det är viktigt att ha en gemensam strategi inom EU för att vi som konsumenter även ska känna oss trygga där.

Herr talman! Jag går tillbaka lite till konsumentvägledningen. Det är viktigt att vi tänker stort i de här frågorna och låter flera aktörer vara med på arenan utöver konsumentvägledarna. Det är rätt lätt annars att tro att allting går bra bara därför att man har inrättat konsumentvägledning.

Jag kan ta ett exempel från min hemort där kommunen lät en driftig mattant, det är så vi kallar dem i Göteborgsområdet, få möjlighet att lära elever och lärare om mat och matkonsumtion. Rosa, som mattanten heter, blev ett begrepp, och många barn påminner sina föräldrar i affären om vad Rosa har sagt. Rosa säger inte att man inte ska äta fiskpinnar. Däremot berättar Rosa om pinnarnas väg, fiskade i Norge för att paketeras borta i Kina och därefter gå tillbaka till Frankrike för att sedan sättas på matbordet. Det här vet en femåring och en tioåring och berättar det för sina föräldrar.

Det finns säkert många flera exempel på bra och flexibla lösningar. Men i det stora hela är de för få.

Utöver den kommunala konsumentverksamheten på nationell nivå har olika självständiga rådgivningsbyråer inrättats. Konsumenternas försäkringsbyrå, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Konsumenternas elrådgivningsbyrå samt Konsumenternas tele- och Internetbyrå. Samtliga byråer finansieras av respektive bransch. Staten deltar genom att bland annat Konsumentverket är en av huvudmännen. Centerpartiet och alliansen uppmuntrar att branschen tar sådana egna initiativ. Det är branschen själv som har expertkunskaperna på området.

Med detta vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 149 JAN LINDHOLM (mp):

Herr talman! Efter att ha lyssnat på den här debatten kan vi konstatera att högerkartellen inte ens har någon ambition att ha en bostadspolitik för de trångbodda, de betalningssvaga och de bostadslösa. De hänvisar till att de har en näringspolitik för att få fler i jobb och att de har en socialpolitik för dem som behöver stöd. De ser alltså bara de aktiva, de starka, och vill ge dem ökad valfrihet. Det är väl inte fel, men man har ingen politik för de andra.

Högerkartellen ser inte heller något behov av en konjunkturpolitik inom det här området. Man förstår inte skillnaden mellan generella och tidsbegränsade åtgärder. Det fascinerar mig hur man från högerkartellens sida inte verkar ha någon förståelse för att om man inför ROT-avdrag under en kortare tid, ett antal år, där vi i oppositionen naturligtvis spretar, får man ett incitament under en kortare tid, det vill säga nu när vi på grund av konjunkturen har behov av att vidta åtgärder. Inför man avdraget under en längre tid kan vi notera att de som det riktar sig till, hushållen, faktiskt inte är de mest investeringsglada i dessa tider. Tänk er Volvoarbetaren som har blivit av med jobbet men har en villa. Hur intresserad är han av att vidta långsiktiga miljöåtgärder?

Jag tror inte att det är riktigt så man får effekter. Det är nog de fastighetsägare som har möjlighet att se sina investeringar i ett längre perspektiv som kan använda ett ROT-avdrag som har den inriktningen och den utformningen att det ska gälla under den korta tid när vi behöver konjunkturåtgärder för att åstadkomma sysselsättningseffekter på vår arbetsmarknad.

I detta anförande instämde Hannah Bergstedt, Carina Moberg, Christina Oskarsson och Eva Sonidsson (alla s).

Anf. 150 LENNART PETTERSSON (c) replik:

Herr talman! Det är intressant att höra hur man försöker skapa begrepp som inte finns. Kartellen är på den sidan, alliansen är på en annan, om jag ska vara tydlig. Men jag vet inte om Miljöpartiet ligger någonstans mittemellan och därför har problem med att hålla ihop begreppen. I vilket fall som helst har vi när det gäller bostadspolitiken inga bekymmer att hålla den ihop. Jag ska ta upp några delar.

Vi är inte för stöd och bidrag, däremot är vi för garantier. Det är en väldig skillnad. Man stöder genom att garantera, men var och en får ta sitt ansvar. Det är inte fråga om att ge en massa bidrag.

Vi är också för olika upplåtelseformer. Vi vill ge den friheten och vill därtill införa ägarlägenheter. Vi är också för att skapa fler trevliga boendemiljöer i form av ett ändrat strandskydd. Vi är vidare för att vidga andrahanduthyrningen. Vi är för att öka möjligheterna med till- och frånval.

Hur kan då Jan Lindholm uttrycka att det saknas bostadspolitik?

Det som sades om ROT-avdraget är rätt intressant. Jag uppfattar att de flesta människor är kloka, och kloka människor ser till att fatta beslut. Redan i måndags kom det samtal till Skatteverket och till byggfirmor som genast fick uppdrag på grund av det beslut som vi hade tagit. Bara med alternativförslaget att ROT-avdraget ska vara begränsat, det säger ju oppositionen, i sig är ett starkt argument för att se till att vi investerar nu. Om det, Gud förbjude, skulle bli ett maktskifte upphör ROT-avdraget att gälla, för det var bara en konjunkturåtgärd.

Min fråga till Jan Lindholm är om han är beredd att riva upp ROT-avdraget om det skulle bli ett maktskifte.

Anf. 151 JAN LINDHOLM (mp) replik:

Herr talman! Vi har en högerkartell sedan fyra år tillbaka, tror jag. Det råder väl ingen tvekan om att vi har en högerkartell i det här landet. Man kan kalla den för den moderatledda regeringen också, men att det är en högerkartell tror jag inte att det råder någon som helst tvekan om.

Bland oppositionspartierna har vi en ambition att fortsätta att samarbeta. Vi hade under förra mandatperioden en fyraårig samarbetsperiod. Ambitionen är att fördjupa det samarbetet. Att vi blir anklagade för att vi fortfarande vill vara tre självständiga partier kan man analysera och ha funderingar om. Men såvitt jag vet har vi fortfarande fyra självständiga partier inom ramen för högerkartellen som faktiskt i vissa frågor spretar ganska anmärkningsvärt.

Ni har genomfört en process som har lett fram till att högerkartellen har bildats, och vi har bestämt oss för att börja den efter årsskiftet. Vi har ambitionen att till våren 2010 presentera ett program. Men vi har väldigt noggrant markerat att i vårt arbete med att utveckla en gemensam politik är det en mycket viktig del att vi vidmakthåller de tre partiernas självständighet när det gäller till exempel att möta väljarna i valet 2010 med självständiga valplattformar.

Det är en viss skillnad på begreppen.

När det gäller den konkreta frågan ser vi ROT-avdragen som en konjunkturåtgärd. Självklart är det så att när åtgärden inte behövs av konjunkturskäl finns det ingen anledning att ha den. Det är så vi ser på det, och det är därför vi riktar det till en bredare grupp, just för att kunna få en snabb effekt. Vi är alltså inte intresserade av ett generellt skattebortfall.

Anf. 152 LENNART PETTERSSON (c) replik:

Herr talman! Jag tycker att det var mycket viktigt och välgörande för svenska folket att få veta att man kan räkna med att skulle det bli ett regeringsskifte upphör ROT-avdraget att gälla. Det är den tydliga signal som Jan Lindholm ger.

De andra delar som jag räknade upp, alltså garantier i stället för bidrag, olika upplåtelseformer, strandskyddet, utökad andrahandsuthyrning och till- och frånval, är bra förslag som stimulerar valfriheten och ökar möjligheten att påverka sin vardag. Jag vill fråga Jan Lindholm om han är beredd att ställa upp när det gäller samtliga de förslag som alliansen har presenterat och kommer att presentera som en del i att utvidga bostadssektorn.

Anf. 153 JAN LINDHOLM (mp) replik:

Herr talman! Jag ska först kommentera det som skulle vara någon form av nyhet, som Lennart Pettersson försöker beskriva det. Det är väldigt tydligt i vårt alternativ att vi föreslår ett tidsbegränsat ROT-avdrag. Det behöver inte betyda att konjunkturen vänder direkt efter ett maktskifte efter 2010, men det gör den väl ganska snart, skulle jag kunna tänka mig, med en bra bostadspolitik. Då finns det inte längre någon anledning att ha en särskild subvention av bostadssektorn när den rullar på av egen kraft.

Jag tycker visst att man kan förändra skattesystemen utifrån de förutsättningar som finns.

Jag kan bara konstatera att det i det här replikskiftet än mer har tydliggjorts att man från högerkartellens sida inte har någon bostadspolitik vare sig för de trångbodda, för de betalningssvaga eller för de bostadslösa. Man hänvisar till sin näringspolitik som ska göra att människor ska få ökad kraft, och det är jättebra. Men näringspolitiken lyckas inte, även om den är framgångsrik, att hjälpa alla människor över trösklarna. Ni har er socialpolitik som har tagit över en del av det som tidigare har betraktats som bostadspolitik. Det har blivit socialpolitik nu i stället för att hjälpa dem som inte klarar sig på egen hand. Det är väl en värderingsfråga där vi beroende på vad vi kommer ifrån för verklighet har olika syn. Jag kommer från en verklighet där man inte gillar att gå med mössan i hand och be om stöd. Det gör kanske inte alla.

Man har olika syn på begreppen, som har förändrats med den borgerliga regeringens förändring av innehållet i de stöd som tidigare mer betraktades som rättigheter men som numera har blivit socialpolitik. Det är förändringar, och jag hoppas att de ska kunna fortsätta men åt ett annat håll efter valet 2010.

Överläggningen var härmed avslutad.

13 § Försvar och samhällets krisberedskap – budgetåret 2009

Anf. 154 ANDERS KARLSSON (s):

Herr talman! Jag har under året besökt nästan samtliga Försvarsmaktens anläggningar från Arvidsjaur i norr till Revingehed i söder – flygflottiljer, arméförband och marinbaser, centrum och skolor, FM Logs verkstäder och NBG:s slutövning. Jag har träffat och fört samtal med i princip alla Försvarsmaktens generaler liksom med soldater, sjömän och värnpliktiga. Jag har diskuterat med de för Försvarsmakten så viktiga civilanställda, och jag har talat med FOI:s forskare.

Efter att ha sett verksamheten, pratat med dem som befinner sig där ute och känt av stämningarna kan jag säga att jag är både imponerad och bekymrad.

Det är naturligtvis en i många stycken imponerande verksamhet som bedrivs. Den är baserad på oerhört professionella och lojala människor, vilka ger sitt yttersta och lyckas få fram resultat trots många gånger svåra ekonomiska förhållanden samt oklara och ryckiga politiska besked.

Ett besök som jag särskilt minns var i Arvidsjaur där några av landets bästa soldater tränas i krävande miljöer med mycket små resurser. Det var mycket intressant att prata med de värnpliktiga. Flera av dem hade inte från början tänkt sig att göra värnplikt, men efter information från Pliktverket ville de gå en av de mest krävande utbildningarna – en imponerande verksamhet.

Herr talman! Jag har blivit bekymrad över hur brist på en tydlig målbild från den politiska nivån nu håller på att skapa en känsla av uppgivenhet hos delar av försvarets personal. Som någon sade: Vi har varit med om kris och neddragningar förr, nu vet vi inte vart politikerna vill att vi ska gå.

Detta får konsekvenser. FOI förlorar forskare, Försvarsmakten officerare och de som slutar är, som nästan alltid, de som man egentligen vill ha kvar.

Här faller ett stort ansvar på regeringen. Ryckigheten i besked samt fördröjningen av planeringsanvisningar och av den försvarspolitiska inriktningspropositionen – allt har bidragit till oro och osäkerhet. Det är klart att om regeringens företrädare vid ena tillfället säger att Georgienkrisen inte påverkar svensk försvarspolitik för att i nästa stund senarelägga den försvarspolitiska inriktningspropositionen med hänvisning till Georgien blir det förvirrat. Vilken väg regeringen väljer får konsekvenser. Därför är det inte konstigt att upprörda medborgare ifrågasätter om regeringen försöker smyga oss in i Nato bakvägen.

Jag blev också bekymrad när jag såg hur hela Försvarsmakten i princip har fått ställas om för att producera ett enda förband, Nordic Battlegroup. Alltför många gånger har jag fått höra någon säga: NBG var bra, men den tog nästan alla våra resurser under flera år. Allt annat fick stå tillbaka.

Det är inte rimligt.

Vi ska också komma ihåg att ingen av EU:s snabbinsatsstyrkor någonsin använts. Det ska vi vara tacksamma för, men det är också ett problem. Stora resurser i EU plöjs ned i snabbinsatsförband i en beredskap som inte utnyttjas. Vi vill se att regeringen lyfter fram frågan på EU-nivå. Vi tror att andra verktyg kan göra mer nytta.

Vi är övertygade om att Sverige kan uträtta mer om vi får göra färre men längre insatser. Då kan vi göra en annan skillnad på plats, och det blir enklare för Försvarsmakten att planera.

I regeringens strategi för internationella insatser upprepas bara mantrat att Försvarsmakten ska göra allt hela tiden, vilket är kostnadsdrivande. Politik handlar om att prioritera. Med en tydlig strategi kan Sveriges bidrag till internationell fred och säkerhet göra större nytta. Strategin måste förtydligas för att kunna gälla som vägledning för Försvarsmakten.

Vi socialdemokrater vill tillfälligt minska Sveriges internationella insatser för att snabbare kunna ställa om försvarets organisation. Efter ett nästan tio år långt engagemang i Kosovo menar vi att det är dags att avsluta den militära insatsen i Kfor men fortsätta vårt civila engagemang. Vi tycker också att det är rimligt att Sverige ställer upp med endast ett mindre bidrag till NBG 2011.

Herr talman! Ett annat område som är mycket viktigt att överväga är personalförsörjningen. Det berör försvarets struktur, ekonomi och folkförankring. Här har regeringen i planeringsanvisningarna angivit att värnplikten inte längre bör utnyttjas för uttagning till militär grundutbildning.

Vi socialdemokrater markerade i Pliktutredningen att vi anser att det ännu finns alldeles för lite underlag för att man ska kunna ta ställning. Vi accepterade att utredningen gick vidare men underströk att det inte innebär ett ställningstagande för detta alternativ. Det finns fortfarande betydande osäkerhet i faktorer som bland annat kostnader, att rätt personal kan attraheras, konjunkturkänslighet i rekrytering och hur ett förändrat system påverkar folkförankringen. Vi kommer att ta ställning när fakta, kostnadsberäkningar och konsekvensanalys finns på bordet. Svaret på de eventuella brister som finns i dagens system bör inte nödvändigtvis vara att avskaffa värnplikten.

Vi menar att det finns ett antal rationaliseringar som kan göras inom Försvarsmaktens stödverksamheter och som inte påverkar försvarets förmåga. Det handlar om en sammanhållen logistikprocess som grundar sig på en helhetssyn där bland annat försvarsindustrin får axla ett större ansvar för materielsystemens tillgänglighet. Det handlar om en effektivare statlig fastighetsförvaltning, en mer rationell planeringsprocess i enlighet med ESV:s rapport samt en överflyttning av civila uppgifter från Försvarsmakten till civila myndigheter. Detta är åtgärder som hade kunnat vidtas redan i höst och därmed snabbare ge besparingar.

Herr talman! Vi socialdemokrater vill se ett modernt, effektivt och folkligt förankrat försvar. Rätt utbildning, högteknologisk materiel, effektiv organisation och ett försvar med en folklig förankring, det är vår målsättning. Vi arbetar därför parallellt med regeringen för att ta fram en väl avvägd lösning för Försvarsmakten.

Det finns en bred enighet på många områden vad gäller försvarsfrågorna. Socialdemokraterna har deltagit i Försvarsberedningens arbete och i Pliktutredningen, för vi tycker att det är viktigt att hitta breda lösningar.

För oss socialdemokrater har en bred uppgörelse om försvarets framtid varit ett av våra viktigaste krav de senaste åren. Det är viktigt med en långsiktighet i försvars- och säkerhetspolitiken som sträcker sig över val. Vi är övertygade om att det svenska försvaret utvecklas bäst genom att vi skänker långsiktighet genom breda överenskommelser i Sveriges riksdag. Tyvärr, måste jag säga, möts jag av ett kallt avvisande från den moderate statsministern och den moderate försvarsministern.

Socialdemokratins partiledare har vid upprepade tillfällen sökt partiledarsamtal. Det är naturligt eftersom det finns en bred enighet inom många områden vad gäller utvecklingen av Sveriges försvar.

Som jag ser det finns det inte några oöverstigliga hinder för att komma överens. Jag tror fortfarande att det skulle vara möjligt. Men det går inte att göra allt hela tiden. Det krävs prioriteringar. Försvarsmakten kan i dagens läge inte utföra stora, internationella uppdrag i en allt tuffare miljö, upprätthålla tusentals män och kvinnor i en nordisk snabbinsatsstyrka och samtidigt spara pengar. Det är ogörligt. Låt oss hitta rimliga nivåer och kostnadseffektiva lösningar. Det krävs att vi noga tänker över alla konsekvenser av olika beslut så att vi inte står med en dyr Ferrari i garaget som vi inte har råd att använda.

Eftersom riksdagens majoritet i första steget av budgetprocessen den 19 november har fattat beslut om att ställa sig bakom regeringens budgetförslag och därmed gett budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi hade önskat avstår vi från att reservera oss. Vårt budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan brytas ut och behandlas isolerat.

Herr talman! Till sist vill jag bara säga några ord om Flygvapnets musikkår i Göteborg och Marinens musikkår i Karlskrona. Vi socialdemokrater har tillsammans med v och mp i en reservation föreslagit att innan beslut fattas om omlokalisering av verksamheten ska huvudmannaskapet, lokaliseringen och de ekonomiska konsekvenserna utredas.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservation nr 4.

I detta anförande instämde Mats Berglind, Peter Jonsson och Åsa Lindestam (alla s).

Anf. 155 GUNILLA WAHLÉN (v):

Herr talman! Vi kan läsa, i såväl budgetpropositionen som i den borgerliga majoritetens utskottstext i betänkandet, att Försvarsmaktens ekonomi är i obalans. Det står: ”Regeringen har konstaterat att Försvarsmaktens ekonomi nu är i obalans.” Det står även att vi inte får en långsiktig budget nu, utan den kommer senare. Sedan kommer även regeringens försvarsproposition, senare, under våren, får vi hoppas. Ja, vi hoppas att den inte blir förskjuten ytterligare tid av någon yttre eller inre omständighet.

Försvarsministern tänker sig att då, senare, i vårpropositionen föreslå en långsiktig försvarspolitisk inriktning för försvaret och dess utnyttjande. Så nu, i dag, ska vi egentligen bara ta ställning till budgeten för 2009. Trots detta oklara läge presenterar ni från alliansregeringen en otydlig och svepande försvarsbudget som omfattar över 40 miljarder.

Herr talman! En i många delar helt enig försvarsberedning var i våras överens om flera mycket bra förändringsförslag som vi överlämnade till försvarsministern i juni. Varför har inte försvarsministen arbetat in fler av dessa förslag nu i höstens budget? Vad väntar ni på? Vad är det vi i oppositionen väntar på? Och vad är det Försvarsmakten väntar på? Var finns en långsiktig planering för ett modernt, flexibelt, robust försvar för framtiden? Jag hoppas att försvarsministern senare i dag i denna debatt ger oss svar.

Vi vill ha besked om hur den borgerliga alliansen ser på personalförsörjningen, framtiden för de nationella skyddsstyrkorna och hemvärnet. Vi vill även ha besked om framtiden för frivilligorganisationerna.

Tänker ni fortsätta på den väg ni slagit in på, ett kostsamt, slimmat yrkesförsvar som under Nato- eller EU-ledning ska verka i länder långtbortistan? Eller vill ni skapa ett försvar med stor försvarsförmåga som kan användas både här och nu – här hemma, närvarande i hela landet – och insatt i internationella missioner?

Herr talman! Vi i Vänsterpartiet har, trots avsaknad av besked och tydlighet, i denna budget ändå lagt fram några förslag på omprioriteringar inom Försvarsmakten. Vi vill stärka och utöka våra nationella skyddsstyrkor, vi vill att de ska ha ett eget budgetansvar och inte längre fungera som ett dragspel när Försvarsmakten inte kan hålla sin budget i balans. Vi vill förstärka dem ekonomiskt med ytterligare 80 miljoner.

Trots att vi ännu inte fått besked av den samlade – om den nu är så samlad – alliansen vill Vänsterpartiet redan nu i 2009 års budget förstärka frivilligorganisationerna med 20 miljoner. Frivilligorganisationerna och de nationella skyddsstyrkorna är i dagsläget en del i det som garanterar en fortsatt folklig förankring och tillgänglighet här och nu. De är organisationer med stor erfarenhet samt kunskap om villkor och förutsättningar i hela landet.

Herr talman! Sveriges oberoende av andra länder när det gäller att bibehålla och utveckla vår försvarsförmåga och ansvara för vår territoriella säkerhet har minskat drastiskt. Vårt beroende av Nato är totalt. Regeringen sluter allt fler avtal inom EU och binder fast oss i ett beroende även på den nivån.

Regeringen har exempelvis lovat och skrivit avtal om att vi ska sätta upp en ny Nordic Battlegroup 2011 trots att försvarets ekonomi inte är i balans och trots att det var NBG 08 som spräckte budgeten och skapade underskott. Regeringen har även skrivit dyra avtal om gemensam transportförmåga med Nato och flera EU-länder. Nej, lägg EU:s stridsstyrka på hatthyllan. Gör detsamma med SAC, och Occar också för den delen.

Regeringen föreslår att resurserna till internationella insatser ska öka med 130 miljoner. Detta förslag avvisar vi i Vänsterpartiet. I stället för att utöka våra internationella insatser bör vi avveckla exempelvis vårt EU-styrda samarbete, säga nej till en ny beredskapsperiod för NBG 2011 samt dra tillbaka våra militära trupper från Afghanistan och göra en plan för utträde ur Kosovo. I stället bör Sverige kraftigt förstärka bistånd och olika typer av civila insatser i dessa länder. Vi föreslår därför en nedskärning på 641 miljoner kronor för internationella insatser 2009.

Vi vill även slopa alla medel i försvarsbudgeten som vi skattebetalare betalar in för att främja vapenindustrins export. Vi har ju i närtid kunnat erfara att hur mycket stimulansåtgärder och program för att exportera JAS till Norge vi än bekostar är det ändå andra faktorer som avgör. Historiskt kan vi konstatera att hela försvarsexportstödsmarknaden är osund och stimulerar till bestickning, mutanklagelser och andra oegentligheter. Sverige ligger bland top ten i vapenexportligan. Vårt regelverk för vapenexport är helt urholkat och missbrukat så att vapen tillverkade i Sverige finns i snart sagt alla länder som vill köpa dem – även om de inte är demokratier, även om de är krigförande.

Herr talman! Såväl Sverige som EU:s medlemsstater har ställt sig bakom FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Ett av målen i resolutionen är att öka kvinnors deltagande och representation på alla beslutsnivåer inom fredsbevarande insatser. Det är dock uppenbart att EU och dess medlemsstater inte lever upp till sina åtaganden i resolution 1325.

Utvecklingen går åt rätt håll, men den går med myrsteg. Försvarsmakten måste bli mer jämställd, och det behöver tas krafttag och långa bautakliv framåt. Vänsterpartiet föreslår därför en förstärkning med 50 miljoner för att vi ska nå upp till våra åtaganden i FN:s resolutioner 1325 och 1820.

Även de trakasserier och den diskriminering som HBT-personer och personer med annan etnisk bakgrund än svensk utsätts för är ett stort problem, som snabbt måste åtgärdas inom Försvarsmakten.

Vi föreslår därför följande:

Sätt upp konkreta mätbara mål för jämnare könsfördelning, och utvärdera målen kontinuerligt.

Ställ krav på att vi i Sverige och EU:s medlemsländer alltid ska föreslå både kvinnor och män när man nominerar personal till fredsbevarande insatser.

Förbättra och granska rekryteringsprocessen ur ett genusperspektiv.

Förstärk genusutbildningen för den rekryterande personalen i stället för att bara ge dem en kort snabbkurs.

I EU:s säkerhetsstrategi konstateras att hoten mot EU inte är territoriella. Hot som identifieras är bland annat fattigdom, aids, brist på naturresurser, regionala konflikter, korruption, terrorism och organiserad brottslighet. Ja, vi känner igen detta från Försvarsberedningen. EU gör samma bedömning, och det har lett till att EU tar en aktiv roll i internationella insatser till exempel i Afghanistan, Palestina, Kosovo och Kongo och att Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik har fått en förstärkt roll vid krishantering. Men frågor om kvinnor, genus och jämställdhet nämns över huvud taget inte i säkerhetsstrategin.

Herr talman! Regeringen föreslår en ökad budget för Försvarets radioanstalt med anledning av lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Förslaget innebär en ökning på 20 miljoner 2009, 44 miljoner 2010 och 66 miljoner 2011. Vänsterpartiet föreslår i sin motion om signalspaning att en parlamentarisk utredning bör tillsättas. I avvaktan på ett nytt beslut om signalspaning yrkar vi därför avslag på regeringens förslag om utökade resurser för Försvarets radioanstalt.

Eftersom en parlamentariskt tillsatt utredning pågår om totalförsvarsplikten, hur den ska organiseras, hur personalförsörjningen ska säkras, utbildningslängd med mera avstår jag från att i dag diskutera den och hoppas få återkomma till den i vårpropositionen.

Jag anser att Kustbevakningen och krisberedskapen fyller en viktig funktion i samhället. Deras verksamhetsansvar kommer att utökas i framtiden. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är en ny myndighet, och det kan kanske vara nödvändigt med en förstärkning till myndigheten eftersom det nya uppdraget, att minska risken för och konsekvenserna av allvarliga skador, kriser och olyckor, i dagsläget är ett mycket brett uppdrag. Till detta kommer att de även ska medverka till att minska lidande vid allvarliga olyckor och katastrofer i andra länder. Vi avser att återkomma med förslag inom dessa områden i samband med försvarspropositionen.

Eftersom majoriteten av kostnaderna under utgiftsområde 6 inte är specificerade och spårbara är det omöjligt att komma med exakta siffror i vår budgetmotion. Det måste vara möjligt att härleda utgiftsposterna på ett avsevärt bättre sätt för att vi i oppositionen på ett seriöst sätt ska kunna bearbeta utgiftsområdets samlade budget på 44,7 miljarder.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag lyfta fram vår gemensamma motion om musikkårerna, och för säkerhets skull yrkar jag redan nu bifall till reservation 4.

Kommer vi att få ett besked i dag, eller ska deras verksamhet också hänga i luften i väntan på våren?

Ska verksamheten finnas kvar i Karlskrona och Göteborg?

Är det verkligen sant att ni vill avskeda musikerna och anställa dem som startar egna företag och har F-skattsedel?

Kommer ni att göra en genomgripande utredning innan snabba, oövertänkta beslut fattas, som vi föreslår i vår gemensamma motion?

Kommer musikkårerna att höras över hela landet under våren, eller måste vi förlita oss på att endast vårfåglarna sprider ljuva toner över landet i väntan på försvarspropositionen?

Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 4.

Anf. 156 PETER RÅDBERG (mp):

Herr talman! Halva mandatperioden har gått, och regeringen har ännu inte presenterat någon långsiktig försvarspolitik för de närmaste åren. Vad vill regeringen på sikt med försvarspolitiken?

Det här blir tyvärr en försvarsdebatt i väntan på den försvarspolitiska proposition som kommer till våren. Den ska förhoppningsvis ge besked om åt vilket håll Sverige ska gå i försvarspolitiken.

Femdagarskriget mellan Ryssland och Georgien var anledningen till att försvarsministern sköt fram inriktningspropositionen till mars nästa år. Men frågan är om den anledningen är korrekt.

I Svenska Dagbladet från den 17 augusti skriver försvarsministern att Försvarsdepartementet håller på med den säkerhetspolitiska inriktningen genom att uppdatera och fördjupa den säkerhetspolitiska analysen. Om Försvarsdepartementet var i gång med arbetet redan efter sommaren borde den säkerhetspolitiska analysen vara klar i dag.

Försvarsminister Sten Tolgfors sade i augusti och har sedan upprepat vid flera tillfällen att försvarets tillgänglighet ska öka och dess beredskapstider kortas samt att förbandens användbarhet ska öka etcetera. Det är också den inriktning som Försvarsberedningen lade fram i juni och som försvarsministern har accepterat. Det finns med andra ord en samstämmighet mellan regeringen och Försvarsberedningens samtliga partier i synen på hur man ska gå vidare med den säkerhetspolitiska inriktningen. Då blir huvudfrågan: Vad är problemet?

Men den 9 september kunde vi läsa att försvarsministern gör på stället halt och skjuter upp inriktningsbeslutet. Hela skulden lägger han på kriget mellan Ryssland och Georgien. Försvarsministern sade att det krävs en ny säkerhetspolitisk bedömning och att det kan leda till omprövning av hela försvarspolitiken.

Herr talman! Här har vi en försvarsminister som är beredd att ompröva hela den svenska försvarspolitiken på grund av femdagarskriget mellan Ryssland och Georgien. Den här typen av utspel visar regeringens svaghet och beslutsångest. Regeringen har inte den långsiktiga försvarspolitiken klar för sig.

Men vad är det försvarsministern fick veta den 9 september som han inte visste i augusti?

Svaret är att regeringen inte har klarat av uppgiften. Moderaterna kommer inte heller överens med Folkpartiet i olika försvarsfrågor, vilket troligtvis har försenat hela inriktningspropositionen. Det här ger en bild av en regering som inte klarar av att regera på ett trovärdigt sätt. Det här spelet tillhör den lägre divisionen i politiken.

Konflikten i Kaukasusområdet har pågått i flera hundra år och aktualiserades i och med Sovjetunionens fall för ca 17 år sedan. Regeringen kan inte säga att man inget visste. Men försvarsministern blev i alla fall helt överraskad och är beredd att ompröva hela försvarspolitiken på grund av denna konflikt.

I den inhemska debatten kan det ibland framstå som om Georgienkonflikten i sig kräver nya svenska prioriteringar. Det är inte Miljöpartiets uppfattning. Naturligtvis ska konflikten noga analyseras vad gäller både det ryska och det georgiska agerandet samt hur det internationella systemet har hanterat krisen. Men det svenska försvaret behöver ställas om till ett mer flexibelt och användbart försvar alldeles oberoende av Georgienkonflikten. Det står naturligtvis klart att europeisk säkerhetspolitik påverkades av konflikten, men någon totalt förändrad situation eller en ny världsordning är det svårt att föreställa sig.

Svensk försvarspolitik måste i dag och i framtiden vila på en realistisk hotbild och inte vidta förhastade åtgärder som kan motverka sitt syfte. Hoten mot det svenska samhällets säkerhet kan inte mötas med militära medel utan måste motverkas på en lång rad andra sätt. Hit hör terrorism, miljöhot, klimatförändringar, narkotika- och drogrelaterad brottslighet, ekonomisk brottslighet, allvarliga dataintrång och sabotage med mera.

När jag vaknat i måndags morse slog jag upp Svenska Dagbladet och läste Allan Widmans artikel om JAS 39 Gripen. Jag blev glad och såg en glimt av hopp, men blev också till viss del rätt besviken.

Allan Widman skriver att Sverige har för många stridsflygplan. Jag håller helt med. Man kan utläsa i hans artikel att vi bör ha högst 60 stridsflygplan. Det står inte så ordagrant, men jag utläste det.

Allan Widman skriver också att Gripen förvisso är den enskilt viktigaste komponenten i vårt luftförsvar, inte ett industripolitiskt projekt med orealistiska exportförväntningar.

”Att försvara Sverige territoriellt är och förblir en huvuduppgift för vårt försvar”, enligt Allan Widman.

Vidare skriver Allan Widman att det måste vara slut med att industri- och exporthänsyn styr satsningarna. I stället ska de satsningar som görs utgå från luftstridskrafternas huvuduppgift: att vara ”en garant för landets säkerhet”. Den sista uppfattningen kan jag till viss del dela.

Herr talman! Det som är intressant är att Folkpartiet går på tvärs med vad Moderaterna vill i försvarsfrågan. Vi bevittnar helt enkelt en djup spricka mellan Folkpartiet och Moderaterna.

Försvarsministern har accepterat att vi kan gå ned från 137 JAS-plan till 100. Folkpartiet vill nästan halvera detta till 60. Försvarsministern vill att de industripolitiska projekten ska fortsätta med oförminskad kraft. Folkpartiet säger nej till det. Folkpartiet har varit drivande i att avveckla klustervapnen. Regeringen gav med sig motvilligt och fick mot sin vilja acceptera att skriva under Oslodeklarationen förra veckan. Hur ställer sig försvarsministern till Folkpartiets olika förslag?

”Att försvara Sverige territoriellt är och förblir en huvuduppgift för vårt försvar”, blir Allan Widmans slutsats i artikeln och Folkpartiets politik. Därmed ansluter sig Folkpartiet till dem som numera nästan uteslutande trycker på det nationella försvaret. Det verkar vara Folkpartiets nya huvudnummer i försvarspolitiken. Jag beklagar den uppfattningen. Frågan till Folkpartiet blir: Skyddas inte längre den svenska säkerheten i första hand genom att vi verkar i olika internationella operationer?

Försvarsministern har gång på gång det senaste året sagt att vi inte har något invasionshot mot Sverige och att svenska intressen skyddas bäst utomlands. Försvarsministern skrev följande den 17 augusti: ”Förutsättningen för det tidigare storskaliga invasionshotet mot Sverige från en militär supermakt är borta. Östersjön kantas idag av Nato- och EU-länder. Den europeiska säkerhetsordningen är vidgad till de länder i vårt närområde som tidigare kontrollerades av Sovjetunionen.”

Även här finns en spricka mellan regeringspartierna Moderaterna och Folkpartiet. Moderaterna ser inte något hot och vill verka på internationell basis för att främja freden. Folkpartiet vill i första hand försvara Sverige. Vilka hot mot Sverige ser Folkpartiet som motiverar att ni i första hand vill trycka på det svenska försvaret?

Herr talman! På punkt efter punkt finns en djup klyfta i väsentliga delar i försvarspolitiken mellan dessa regeringspartier.

Miljöpartiet välkomnar ändå att Folkpartiet äntligen säger det som för de flesta har varit en självklarhet under lång tid, nämligen att Gripenprojektet i första hand har varit ett industriprojekt mer än ett försvarsprojekt. Miljöpartiet välkomnar också Folkpartiets ställning allmänt i klusterfrågan. Men frågan är hur försvarsministern ställer sig till Folkpartiets utspel om att minska antalet stridsflygplan och deras syn på Gripen som ett industripolitiskt projekt med orealistiska exportförväntningar.

Jag går över till Norgeaffären. Försvarsministern har lagt ned mycket prestige på att Saab ska få sälja vårt nya super-JAS-plan, E/F-varianten. Saab förlorade mot det amerikanska planet F-35 på samtliga punkter. Fiasko för Saab och regeringen är det minsta man kan säga.

Då är frågan: Vad händer nu? Det står väldigt tydligt i propositionen att vi ska köpa de åtta–tio JAS-planen under förutsättning att det blir en affär med Norge. Nu när Norge har sagt nej till vårt Super-JAS blir frågan till försvarsministern: Kommer regeringen att fortsätta med industristödet till Saab, eller kommer man att tänka om?

Frågan är hur länge skattebetalarna ska bidra med pengar till ett företag som inte kan sälja sin produkt. Förra året fick skattebetalarna lägga 4,1 miljarder till JAS Gripen för C/D-nivån.

Problemet med Försvarsmakten är att vi har en hel mängd plan, men vi har inte råd att öva och använda planen. Flygtimmarna halveras, och planen får helt enkelt stå kvar på backen.

Herr talman! Allt detta bottnar i regeringens beslutsvånda. Den vill satsa på allting samtidigt. Det går inte ihop ekonomiskt. Vi måste någon gång börja lära oss att prioritera efter en hotbild som finns.

Det säger sig självt att om vi lägger upp till 30 procent av försvarsbudgeten på materielkostnader räcker inte pengarna till någonting annat.

En ljusning i materieldelen är att regeringen fortsätter att dra ned lite grann på materialsidan. Det välkomnar Miljöpartiet, eftersom materielkostnaderna är orimligt höga. Sverige har de högsta materielkostaderna i Europa räknat i procent till hur mycket vi satsar i budgeten.

Det som är olyckligt är att regeringen tar en del av nedskärningen på materielsidan och lägger över på förbandsverksamheten. Huvudorsaken till att förbanden får mer pengar är, enligt försvarsministern, återigen händelseutvecklingen i Kaukasus.

Regeringens politik blir obegriplig när försvarsministern går ut med dubbla budskap hela tiden. Regeringen sade för ett tag sedan att man skulle se över förbanden och inrikta det svenska försvaret mot dess huvuduppgift, internationell verksamhet, och fortsätta övergången från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar.

Vad hände? Man gör återigen på stället halt och skickar motsatt besked att alla regementen ska vara kvar och att de dessutom ska få mer pengar på grund av händelsen i Kaukasus. Det blir helt obegripligt.

Försvarsministern säger att våra viktigaste uppgifter är att verka utomlands för att bidra till fred och stabilitet i världen, vilket också gynnar vår säkerhet.

Nästa gång försvarsministern uttalar sig kan ett femdagarskrig mellan Ryssland och Georgien få den svenska försvarsministern att vända på den svenska försvarspolitiken 180 grader. Det är helt enkelt inte vettigt.

Vi har inte råd att satsa på allting, som jag sade alldeles nyss. Men det är precis det som försvarsministern gör. Det är ju därför som försvarsbudgeten kommer i obalans gång på gång, vilket nu har hänt ett antal gånger.

Jag ska avsluta med att tala lite om vapenexporten. Debatten om svensk vapenexport är fortfarande het. Sverige har ökat sin vapenexport med över 100 procent sedan Irakkriget startade år 2003.

Svenska vapen dödar. Sverige hör till de länder som exporterar mest vapen i världen. Vi ligger på nionde plats i världen om vi räknar i dollar, och vi ligger på andra plats i världen om vi räknar hur mycket vi exporterar per capita.

Miljöpartiet har sedan länge krävt att vapenexport till krigförande och människokränkande länder ska upphöra eftersom det legitimerar förtryck och försvårar demokratiutvecklingen. Vapenexporten borde överensstämma med utvecklingspolitiken. Sverige ska inte ge bistånd med den ena handen och sälja vapen med den andra.

Svensk lag säger att vapen inte bör säljas till krigförande länder eller till länder som bryter mot mänskliga rättigheter. Det har dock skett vid flera tillfällen och kommer troligtvis att fortsätta framöver.

Svenska vapen säljs till länder med stor fattigdom där vapenköpen direkt motverkar arbetet mot fattigdom. Det är ett grundläggande problem att världen väljer att prioritera militära satsningar i stället för att lösa problemet med fattigdom. För varje krona som läggs på bistånd i världen läggs ytterligare 15 kronor på militära utgifter.

När riksdagen beslutade om politiken för global utveckling i december 2003 var huvudpunkten att Sveriges politik måste vara samstämmig: Det Sverige säger och gör i ett sammanhang måste stämma med svenskt agerande i ett annat. Alla politikområden måste sträva åt samma håll.

Målet är att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling. Politiken ska präglas av ett rättviseperspektiv och kännetecknas av de fattigas perspektiv på utveckling. Det innebär att de fattiga människornas behov, intressen och förutsättningar ska vara utgångspunkt i strävandena mot en rättvis och hållbar utveckling.

Om Sverige ska leva upp till detta bör vapenexporten i varje enskilt fall föregås av en problematiserande granskning av huruvida vapenexporten riskerar att motverka hållbar utveckling. En försiktighetsprincip bör anges i samband med vapenexport som innebär att om det finns risk för en målkonflikt bör fattigdomsbekämpningen få företräde.

FN:s utvecklingsorgan UNDP lyfte i sin rapport för ett par år sedan fram problemet att militära investeringar av fattiga länder hämmar livsviktiga satsningar på rent vatten och sanitet. Pakistan omnämns särskilt då landet lägger 47 gånger mer på militären än på vatten och sanitet samtidigt som 118 000 människor årligen dör av diarré i landet.

Under 2006 gav Sverige klartecken till en av de största krigsmaterielaffärerna någonsin, exporten av militära radarövervakningssystem just till Pakistan.

Herr talman! Hur kan ett land som Sverige som värnar om demokrati och mänskliga rättigheter gång på gång bryta mot våra egna beslut och även mot FN:s mål på den här punkten?

Jag vet att den borgerliga majoriteten kommer att med tystnad gå förbi den här frågan. Den är tyvärr för känslig att debattera.

Det vore väl inte för mycket begärt att alla politiska partier ställer sig bakom en politik som omgående slutar att sälja vapen och göra följdleveranser till diktatoriska länder som bryter mot mänskliga rättigheter. Det är i varje fall som vi alla säger oss vilja ställa oss bakom.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 4.

Anf. 157 ROLF GUNNARSSON (m):

Herr talman! Nu har vi lyssnat på de tre röda spelarna. Anders Karlsson var lite grann i sin inledning inne på den oro som han påstod fanns inom Försvarsmakten hos försvarsanställda. Jag kan trösta Anders Karlsson med att det är tur att han inte ska göra resan nu efter att den nya röda trion har bildats. Då skulle man snacka om oro.

Vad händer om man ska spara 8 miljarder på tre år? Det lät på Peter Rådberg som att det var enighet om det. Det är det röda laget som har sådana förslag. Det är sådana diskussioner som nu förs inom försvarsindustrin och inom Försvarsmakten.

Herr talman! Målet för det svenska militära försvaret ska vara att självt och tillsammans med andra inom och utom landet aktivt värna våra grundläggande värden och intressen genom att förebygga och hantera konflikter och krig, säkerställa landets suveränitet samt skydda samhället och dess funktionalitet.

Det är detta vi ska ha vårt svenska försvar till. Ledord är tillgänglighet och användbarhet såväl här hemma som borta. En viktig del för detta mål är den proposition som kommer nästa år, den så kallade inriktningspropositionen som här nämnts. Förändringarna träder i kraft år 2010 och är fullt genomförda år 2014.

Jag kan inledningsvis konstatera att tidtabellen för inriktningspropositionen ligger fast. Vi stärker nu förvarets förmåga och värnar Sverige nationellt och internationellt. Vi stärker förbandsverksamheten, som nämnts här. Vi effektiviserar materielanslaget med 2,3 miljarder, vilket i sin tur gör att just förbandsverksamheten kan stärkas. Vi fördubblar vår kapacitet för internationella insatser. Inga nya nedläggningar kommer att ske under denna period. Vi stoppar alltså Socialdemokraternas nedläggningstradition.

De åtgärder som regeringen föreslår i budgetpropositionen möjliggör för ett starkt försvar och innehåller inga förbandsnedläggningar under innevarande mandatperiod. Detta är till skillnad från Socialdemokraternas budgetar som lagts fram under tolv år där 60-talet militära förband, verksamheter och enheter lagts ned.

Det är Söderhamn, Östersund, Linköping, Umeå, Strängnäs, Ängelholm, Falun, Hässleholm och en mängd andra orter som har fått känna på hur Socialdemokraterna med hjälp av Miljöpartiet och Vänstern har lagt ned förband, regementen och andra militära verksamheter.

Här finns en väldigt stor skillnad mellan nu och då. Vi minns alla de svarta ekonomiska hål som uppstått genom åren. Men insatser som nu görs stärks förbandsanslaget. Vi får en ekonomi i balans. Det skapar en effektivare materielförsörjning och samtidigt, vilket är viktigt, en bättre ekonomistyrning.

Det sistnämnda är mycket viktigt. Vi vet att Ekonomistyrningsverket kom med en dyster och mycket mörk rapport där man var mycket kritisk till hur ekonomistyrningen hos Försvarsmakten sköttes. Rättare sagt fanns det klara och konkreta brister i just styrningen av ekonomin inom Försvarsmakten.

Herr talman! Vi dubblerar alltså vår förmåga att göra insatser internationellt – en verksamhet och ett solidaritetsarbete som Socialdemokraterna nu delvis tycks överge. Det är mycket förvånande och en ny inriktning hos Socialdemokraterna. Vår omvärld är liksom den säkerhetspolitiska situationen samt karaktären på de internationella insatserna stadd i ständig förändring.

Det som hände i Georgien när Ryssland gick från ord till handling överraskade många och gick oerhört snabbt. Detta måste naturligtvis finnas med i framtida bedömningar.

Genom insatserna internationellt utvecklar vi också förmågan att samverka med andra länder. Kunskapen vi får i internationella insatser stärker förmågan och kvaliteten i försvaret även här hemma.

Jag hoppas att det föreligger enighet i tankesättet att vårt svenska försvar inte enbart kan utvecklas genom olika övningar. Samma förband ska vara tillgängliga för insatser såväl nationellt som internationellt. Det svenska försvaret kommer i framtiden att vara uppbyggt utifrån bataljonstridsgrupper med bevarad brigadledningsförmåga.

Jag har sett att Socialdemokraterna också har efterlyst en internationell strategi för våra internationella insatser. Då måste man grovt ha missat att vi antog en sådan här så sent som i våras.

Fru talman! I dag på förmiddagen har Socialdemokraterna varit med och sagt ja till en utökning av Afghanistanstyrkan och ja till fortsatt verksamhet i Kosovo – detta i det sammansatta försvars- och utrikesutskottet. Samtidigt har Socialdemokraterna i sin budget föreslagit att vi ska upphöra med Kosovoinsatsen. Alltså fattas det nu pengar, eller rättare sagt ännu mer pengar, i Socialdemokraterna budgetalternativ.

Min partikollega Nils Oskar Nilsson kommer senare att ta upp det som gäller våra internationella insatser.

Fru talman! Mycket glädjande är att hemvärnet eller de nationella skyddsstyrkorna i framtiden får en tyngre och viktigare uppgift än tidigare. Vi vet ju hur hemvärnet har behandlats under Socialdemokraterna tolv år vid makten.

När jag kom in i riksdagen 1994 fanns det 120 000 personer i hemvärnet. Sedan har vad man skulle kunna kalla för en slakt av hemvärnet skett. 120 000 blev 100 000, det blev 90 000, det blev 80 000, det blev 70 000, det blev 60 000, det blev 50 000, det blev 40 000 och nu är det nere i ca 35 000. Och nu har vi sagt halt.

Där har ni en bakgrund till och en historiebeskrivning av hur det har varit inom det svenska hemvärnet, som nu Socialdemokraterna skriver entusiastiska motioner om. Man bör känna till bakgrunden och veta hur Socialdemokraterna har hanterat hemvärnet. Då får man en aningen fadd smak i munnen när man läser alla entusiastiska motioner som socialdemokrater skriver där de hyllar hemvärnet. Nu, i opposition, hyllar de alltså de män och kvinnor som numerärt sett har slaktats år efter år. Det ger knappast någon trovärdighet.

Fru talman! Alliansen är garanten för att inga nya nedläggningar kommer vare sig av förband ute i landet eller av hemvärnets numerär – detta under innevarande mandatperiod. Vad som sedan sker kan nog ingen i denna kammare sia om. Ingen vet hur stora försvarsanslag som kommer och som behövs.

Vi känner i dag inte till de framtida behoven Vi har däremot fått oroande signaler. Om det skulle bli ett maktskifte skulle det självfallet bli kraftiga nedskärningar igen i försvarsbudgeten. Helgens besked om att tre vänsterpartier, tre röda partier, nu ska ses som ett regeringsalternativ ger, som jag inledde med att säga, ännu större hot mot försvaret och ett kraftigt hot mot försvarsindustrin i Sverige. Då skulle hemvärnet åter med all rätt känna sig hotat. Försvarsindustrin skulle känna ett kraftigt hot. Övriga verksamheter skulle vara hotade av nedläggning och nedskärningar.

Ta bara och läs vad Miljöpartiet och Vänstern vill skära bort och hur mycket de vill skära ned! Hur många tusen skulle med den rödgröna politiken få lämna försvarsindustrin? Ta och läs noga vad Vänstern vill i samarbetet kring och med EU och vad man vill göra med svensk försvarsindustri! Ta och läs, och lyssna på vad Peter Rådberg sade alldeles nyss!

Det blir en nattsvart försvarsbild om man ser Socialdemokraternas alternativa budget och dessutom lägger till de två nya röda partierna. Detta kallas nu ett alternativ i svensk politik.

Karin Enström kommer i sitt anförande senare att ta upp bland annat frågorna om personalförsörjning. Låt mig i alla fall konstatera – för det gäller personalbiten i allra högsta grad – att en klar besvikelse är det stora antal tjänster som Högkvarteret har och utvecklingen i en tid då vi har minskat i försvaret totalt. Jag bad riksdagens utredningstjänst att ta fram siffror på antalet årsanställda på Högkvarteret. Jag noterar med stor besvikelse att antalet anställda inte har minskat, utan ökat.

Jag satt själv med i den så kallade Peter Lagerblad-utredningen under Socialdemokraternas tid. Där trodde vi att vi var helt eniga om att antalet anställda i Högkvarteret skulle skäras ned. Men så blev det inte. Det påstods då, under Socialdemokraternas tid i Försvarsdepartementet, att just Högkvarteret skulle bantas. Sådana besparingar räknades också in i budgeten. Men nu har vi facit: Medan förbanden runt om i landet lades ned svällde Högkvarteret.

Åren 2003, 2004 och 2005 var siffran mellan 1 250 och 1 330 anställda för att vara 1 300 år 2006 och öka till 1 352 år 2007. Här måste det ske någonting! Det Socialdemokraterna inte lyckades med måste vi nu ha som ett mål. Jag hoppas att vi är flera som ställer upp bakom detta. Jag kan bara konstatera att byråkratin tyvärr har fått svälla på bekostnad av förmågan. Nu måste det ställas hårdare krav om en minskning av overheadkostnaderna, som man kan kalla Högkvarterets kostnader för.

Fru talman! Låt mig också säga något om samhällets krisberedskap. Den stärks och den utvecklas. Den 1 januari 2009 börjar den nya myndigheten sin verksamhet – en myndighet mot olyckor och kriser. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, ska utveckla och stödja samordningen av samhällets krisberedskap och lägga stort fokus på att utveckla det tvärsektoriella perspektivet – detta för att snabbt kunna ta den sammanhållande och stödjande rollen före, under och efter en kris.

Dagens breda hotbild känner inga gränser och påverkar många länder samtidigt. Det är inte möjligt att se en militär konflikt i vårt närområde som enbart skulle påverka ett land eller behöva mötas av ett land enskilt. Det är genom samarbete som vi bäst stärker de nordiska ländernas säkerhet.

Samarbetet inom försvaret i Norden är viktigt. Vi delar geografi och de utmaningar som finns i vårt närområde. Vi har liknande säkerhetspolitiska mål och uppgifter. Även om några av våra grannar är medlemmar i olika organisationer finns det mycket vi kan göra tillsammans. Vi bidrar alla till FN, EU eller Nato. Som en följd av den internationella politikens utveckling har situationen i vårt närområde förändrats markant de senaste 20 åren.

Vi står i dag inför bredare och mer sammansatta säkerhetsutmaningar än tidigare. Situationen kring och i Östersjön har förändrats. Östersjön kantas i dag av EU- och Natoländer och har 50 000 fartygsrörelser per år och fördubblade oljetransporter. Arktis- och Barentsregionerna genomgår stora förändringar. Klimatförändringarna leder till nya trafikleder och till att nya naturtillgångar tillgängliggörs. Flera länder har stora intressen i området.

Den strategiska rollen för vår region har ökat. Vi i Norden står alla inför liknande förändringar. Här är samarbete A och O. Ett sådant samarbete gynnar också försvarsindustrin i Norden – en nog så viktig bit. Det behövs nu konkreta nedskrivna och framförhandlade samarbetsobjekt och projekt.

I en gemensam vision av det nordiska samarbetet skulle man kunna se gemensamma truppbidrag för internationella insatser, gemensam utveckling, anskaffning, underhåll och vidareutveckling av försvarsmateriel, gemensam officersutbildning och gemensamma övningar. Detta är några exempel. Det som är mycket viktigt är att försvarsindustrin kan dra nytta av ett starkare nordiskt samarbete.

Fru talman! Ännu än gång tar jag upp en viktig del: Hur ser alternativet i svensk försvarspolitik ut? Finns det något riktigt alternativ? Nej, man kan konstatera att det inte finns något trovärdigt alternativ. Det finns tre oppositionspartier, men de spretar åt alla håll i sina förslag.

Det enda man tydligen är överens om gäller försvarsmusiken. Det är en fråga som varken under Socialdemokraternas tid vid makten eller nu är en fråga för riksdagen. I veckan fattade dessutom Försvarsmakten ett beslut i denna fråga. Vi har också i vår text påpekat de kulturvärden som finns i försvarsmusiken.

I övrigt är det illa ställt med gemensam syn. Låt mig först notera att det är en helt unik situation i meningen att Vänstern har mer pengar i sin försvarsbudget än vad Socialdemokraterna har. Det är unikt. Jag tror att det är första gången i modern tid i denna kammare som det är så. I varje fall borde det få Socialdemokraterna att tänka till. Hur hamnade man där?

Vid ett regeringsskifte – hemska tanke – ser jag situationen där vice statsminister Lars Ohly kallar till sig Mona Sahlin och säger: Vi måste satsa mer på försvaret. Snacka om omvända roller!

Socialdemokraterna vill alltså skära ned budgeten med drygt 5 miljarder på tre år. Vänstern vill skära med 4 miljarder och Miljöpartiet vill skära med 8 miljarder. Så ser alternativen ut i svensk försvarspolitik. Det är det som kallas alternativet – de som vill agera tillsammans efter nästa val.

I fråga om enskilda anslag vill Vänsterpartiet öka förbandsverksamheten medan Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill minska. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet minskar anslagen till internationella fredsinsatser samtidigt som Miljöpartiet vill öka.

Är det någon som efter den summeringen av tre olika budgetalternativ kan påstå att det finns ett alternativ till alliansens försvarspolitik? Är det någon som efter anförandena av Anders Karlsson, Gunilla Wahlén och Peter Rådberg kan påstå att ni fann någon röd tråd i försvarsfrågan i det röda laget? Nej.

Jag undrar hur Socialdemokraterna har kommit fram till att det går att spara 400 miljoner år 2010 och 800 miljoner år 2011 på bland annat logistikprocessen eller Försvarsmaktens stödverksamhet, som man skriver i sitt särskilda yttrande. Ingen i den här salen motsätter sig att det görs rationaliseringar. Detta är bland annat detta som Marie Hafström ser över just nu. Det vore intressant att få veta hur ni kom fram till siffrorna 400 respektive 800 miljoner.

Jag tittade lite i fjolårets protokoll, och i fjolårets debatt påstod ni att ni hade tre ledord som var viktiga, nämligen analys, underlag och beredning. Jag vill självfallet uppmana Anders Karlsson att berätta för oss hur ni kommer fram till de här siffrorna. Hur ser analysen av de här underlagen ut? Hur är beredningen av detta? Eller har ni bara slagit till med en siffra vilken som helst? Det ska bli väldigt intressant att höra svaret.

Nej, fru talman, det finns inget alternativ till alliansens försvarspolitik. För Socialdemokraterna har det gått riktigt illa i årets tänk när det gäller försvaret. Man hamnar alltså under det anslag som Vänstern anser vara ett minimum. Bara det att man har lägre anslag än Vänstern är ett tecken på att det gått snett. Ännu mer snett går det då man går med på en fortsättning i Kosovo, som i och för sig är glädjande, där det inte finns några pengar anslagna i budgeten.

Jag vill därmed yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Fru talman! Jag vill också passa på att här framföra ett tack till försvarsutskottets kansli. Det är ett litet kansli men ett alert kansli. Jag vill tacka för gott samarbete och ett gott arbete under det gångna året.

Anf. 158 PETER RÅDBERG (mp) replik:

Fru talman! Det lackar mot jul. Det kunde man höra på Rolf Gunnarssons tal. Vi ska ha allting, och vi ska ha allting samtidigt. Det ska vara både nationellt och internationellt. Den politik som du har pratat om har ju havererat, och den havererar hela tiden. Du har ett underskott år efter år. Ni kan inte prioritera. Miljöpartiet försöker säga att vi ska bygga upp ett försvar utifrån den hotbild som finns. Rolf Gunnarsson pratar inte om någon hotbild. Han pratar om allting hela tiden. Vi ska ha ett försvar för att skydda Sverige, och vi ska ha ett internationellt försvar. Men vad är hotbilden, Rolf Gunnarsson? Kan du förklara det?

Man bygger inte upp ett företag om man inte vet vilka kunder man ska inrikta sig mot. Man satsar inte på alla kunder samtidigt. Det är inte annorlunda med försvarspolitiken. Grundproblemet i regeringens försvarspolitik är att jag inte ser någon blå, röd eller grön linje. Det spretar åt alla håll.

Sedan säger Rolf Gunnarsson att vi inte lägger ned några förband. Nej, och det är precis det som den här bilden innebär. Jag sade alldeles nyss att försvarsministern hade en tanke på att göra om detta, men han gjorde halt på grund av konflikten i Georgien. Håller inte Rolf Gunnarsson med om att om vi ska blicka utåt och vara med på internationell basis får vi också ha ett förband som verkar i den riktningen.

Min fråga till Rolf Gunnarsson är: Vilken hotbild ser Moderaterna? Miljöpartiet har lagt fram en 30-sidig motion där vi förklarar vad hotbilden är. Sedan riktar vi in vår politik mot just den hotbild som finns. Det är väl så man ska bedriva svensk försvarspolitik?

Anf. 159 ROLF GUNNARSSON (m) replik:

Fru talman! Vi ska få en redovisning i utskottet på tisdag av vad som hände i Georgien och den bit av hotbilden som ingår där. Sedan har vi inriktningspropositionen, Peter Rådberg, där det ska tas upp hur försvaret ska se ut i framtiden. Jag sade att vi ska ha ett starkt, effektivt insatsförsvar med tillgänglighet och användbarhet hemma och borta, här och nu. Vi förstärker förbandsverksamheten. Jag är medveten om att ni inte vill det. Ni vill inte särskilt mycket med så mycket besparingar.

Försvarets förmåga till internationella fredsinsatser fördubblas. Vi har en satsning på försvaret. Peter Rådberg säger att det har varit underskott år efter år. Vi har bara suttit i regeringen i två år. De andra underskotten var ni med om. Ni hade folk i departementet på den tiden. Det var kraftiga underskott. Det var ständigt stora svarta hål. Dem får du prata om med dina partikamrater som jobbade i departementet på den tiden.

Jag hoppas att du inte fann någon röd linje i mitt tal. Det är nog åt andra hållet.

Jag tycker att det är jättebra att det inte ska vara några nedläggningar. Det här halt på platsen nu. Jag tycker att det har varit tillräckligt mycket oro under de här tolv åren med 50–60 nedläggningar av förband och enheter. Det har varit tillräckligt oroligt att ha haft det. Det är ett väldigt bra besked. Jag har inte träffat samma personer som Anders Karlsson, utan jag träffar betydligt lugnare människor. Jag vet inte vad det kan bero på. Vi har också gjort rätt många resor och inte hört det.

Inriktningspropositionen ska ge svaret på hur det ska se ut på längre sikt. Det är rätt fantastiskt egentligen att ni ändå, utan att ha den inriktningen på längre sikt, kan slå till och pruta 8 miljarder. Det är jag imponerad av, om jag nu ska vara imponerad av någonting så här till jul.

Anf. 160 PETER RÅDBERG (mp) replik:

Fru talman! Jag får tacka för det lilla. Om vi ska slå oss för bröstet, Rolf Gunnarsson, så försöker Miljöpartiet på 30 sidor analysera vilken hotbild vi har, och sedan lägger vi vår politik efter den. Regeringen hade en ambition att titta på förbandsverksamheten, men ni orkade inte. Ni gjorde halt och förstärker den helt plötsligt, och så gör ni både–och. Ni kör samma politik som vi har misslyckats med under väldigt många år. Var ligger det nya i er politik?

Rolf Gunnarsson har väldigt svårt att svara på frågan vad hotbilden är. Vilken är hotbilden, och hur ser Moderaternas politik ut för just den hotbilden? Miljöpartiet har sagt att vi kan spara rätt mycket på materialkostnaderna. Där ligger en stor del av dessa 8 miljarder som du pratar om under fem–sju år. Om halva försvarsbudgeten går till material, och JAS ligger väl på ungefär 25 procent av den totala budgeten, är det klart att vi kan spara. När nu JAS Gripen, E/F-varianten, kraschade i Norge har vi en möjlighet att tänka om. Kan inte Rolf Gunnarsson förstå att vi kanske kan göra om försvarspolitiken så att vi kan rikta oss mot internationella insatser och stärka freden både borta och hemma genom att vara där och vara lite effektiv när det gäller ekonomin? Er politik betyder i det här fallet att ni kommer att köra samma politik i dag som ni gjorde i går, och i går misslyckades ni. Det är skillnaden mellan Miljöpartiets politik och regeringens.

Anf. 161 ROLF GUNNARSSON (m) replik:

Fru talman! Det låter fortfarande som vi har suttit vid makten ett antal år. Besvikelsen måste vändas mot er själva som satt i departementet under många år. Vi har en fördubbling av förmågan när det gäller internationella insatser de närmaste åren. Jag är tveksam till om Peter Rådberg kommer att haka på de internationella insatser som vi ger oss ut på, utan det blir nog reservationer om att inte ställa upp på dem.

Peter Rådberg försökte säga att det var på lång sikt man skulle spara detta. Det är på tre år som man ska spara 8 miljarder. Det är en bit i den här röda trion nu. Det skulle vara intressant att höra om ni, som har skissat på andra siffror i er 30-sidiga motion, har räknat på hur mycket det skulle betyda i antalet tjänster på förband och inom försvarsindustrin. I de trakter där Peter Rådberg och i andra trakter där det finns försvarsindustri tror jag att man verkligen har blivit skrämd av siffran 8 miljarder. Framför allt har man nog blivit mer skrämd efter söndagens besked om att det nu är en trio som ska ha ett gemensamt alternativ, som man säger.

Det ska bli intressant. Ni behöver nog ett rejält samordningskansli. Om det – hemska tanke – blir regeringsskifte tror jag att samordningskansliet kommer att dra väldigt mycket resurser.

Anf. 162 ANDERS KARLSSON (s) replik:

Fru talman! Rolf Gunnarsson, du blandade in Afghanistan och Kosovo i den här debatten. Vi har faktiskt ansträngt oss väldigt mycket i det sammansatta utskottet för att hitta gemensamma lösningar. Det har vi gjort av det skälet att vi skickar ut svenska män och kvinnor utomlands för att göra internationella insatser för att skapa fred och stabilitet.

Det har vi gjort. Vi har varit mycket tydliga och sagt att eftersom vår budget har fallit vill vi ändå vara med och forma det betänkande om den internationella insatsen i Kosovo som sedermera ska debatteras här i riksdagen. Det är faktiskt så vi har gjort. Vi tycker att det är viktigt när vi skickar ut någon.

Ni har regeringsmakten. Men vi fick också igenom väldigt många förslag. Vi blev överens om väldigt mycket eftersom vi gav och tog över bordet för det viktiga uppdrag som finns i de olika länderna.

Jag tycker inte att vi ska politisera för mycket i den frågan och säga att vi inte hade pengar. Vi hade inte pengar till Kosovo. Dem hade vi tagit bort i vårt budgetalternativ. Vi har heller inte reserverat oss i dag i budgeten på försvarsområdet. Vi ser den som en helhet och har lämnat ett särskilt yttrande.

Det är viktigt att säga det här och inte politisera om det. Vi har försökt hitta en enhetlighet. Vi har gjort det. Vi har inte ens reserverat oss.

I Afghanistanfrågan har vi mycket nogsamt, det ser du om du läser vår budgetmotion, sagt att vi är beredda och har avsatt pengar för Afghanistan eftersom det är väldigt svårgripbart vad som händer där.

Jag vill också ha ett bekräftande på att vi försöker hitta ett samförstånd på de områdena.

Anf. 163 ROLF GUNNARSSON (m) replik:

Fru talman! Jag sade från talarstolen att det var bra att ni ställde upp i fråga om Kosovo. Likafullt fattas det pengar i er budget. Det är, som Anders Karlsson säger, viktigt att vi får så många partier som möjligt att ställa upp i alla internationella insatser där vi skickar män och kvinnor. Det sade vi också på hearingen om Afghanistan häromdagen. Den delen är vi helt ense om. Den enigheten finns åtminstone bland fem partier.

I och med att ni har gått så hårt fram och till och med i en motion skrivit att ni skulle ta bort pengarna redan vid årsskiftet är det bara att konstatera att det var en ganska dramatisk besparing ni gjorde. I budgeten för 2009 skulle ni trappa ned Kosovoinsatsen. De pengarna tjänar man inte, om man analyserar det. Det går inte att dra ned kostnaden så snabbt som ni vill, utan det är på längre sikt.

Jag konstaterar bara att det fattas pengar i er budget. Men, som Anders Karlsson säger, den har fallit sönder. Den har definitivt fallit sönder nu när man ser på det nya svenska röda alternativet. Då är det totalt sönderfall med 8 miljarder.

Anders Karlsson har en chans till att på två minuter tala om hur han funderar nu. Den oro som han hade kan inte ha blivit mindre när uppgörelsen gjordes i helgen med tre partier där ett parti har 8 miljarder i underskott. Då måste Anders Karlsson ha blivit ännu mer oroad och börjat fundera allvarligt på hur det ska gå till att göra en försvarsbudget med två av hans nya röda kolleger.

Anf. 164 ANDERS KARLSSON (s) replik:

Fru talman! Det är intressant att höra borgerligheten – man har kallat er kartell.

Vi har haft socialdemokratisk regering mesta tiden av 1900-talet. De har lagt en budget varje år på alla områden. Det har visat sig att Sveriges utveckling har varit oerhört framgångsrik på alla områden. Vad skulle ha förändrats för att vi har passerat in i ett nytt århundrade så att vi inte skulle kunna göra en budget även på försvarsområdet 2010 eller 2011, då vi tillträder, vilket jag hoppas att vi gör?

Jag vill ställa en fråga till Rolf Gunnarsson. Det handlar om anslagsstruktur. Vi har gjort ett tillkännagivande till den socialdemokratiska regeringen och till den borgerliga regeringen och sagt att vi vill ha en annan anslagsstruktur till försvarsutskottet för att vi ska utöva kontrollmakt. Det står i regeringsformen att det är så.

Vi har varit överens om det varje gång. I dag kan man konstatera att regeringen lämnar tydligare underlag till OSSE än till Sveriges riksdag. Hur är det möjligt att kunna ge bättre underlag till OSSE än till Sveriges riksdag?

Vad är det som gör att du och dina kolleger säger: Nej, vi behöver inte göra något tillkännagivande mer?

Är ni nöjda med den redovisning som kommer från regeringen i dag? Det blir intressant att höra.

Varför kan man lämna tydligare redovisning till OSSE än till Sveriges riksdag?

Det är två frågor, Rolf Gunnarsson.

Anf. 165 ROLF GUNNARSSON (m) replik:

Fru talman! Jag fick inte svar på frågan hur ni hade kommit fram till summorna 400 och 800 miljoner som det skulle vara så intressant att veta att det fanns beredning och underlag för. Det fick jag aldrig veta. När man går härifrån får man tyvärr tro att ni har höftat till någon summa och då blev det 400 och 800 miljoner.

När det gäller anslagsstrukturen blev vi nöjda. Jag erkänner gärna att vi inte blev totalt nöjda, men vi blev nöjdare än vad vi någonsin har varit. Det räckte för att vi skulle komma över gränsen för tillkännagivanden.

Jag håller med Anders Karlsson. Så har det varit. Vi har gjort tillkännagivanden. Anders Karlsson har rätt beskrivning. Vi blev nöjda, men inte tillräckligt.

Jag lovar att vi ska jobba vidare med det här, så får vi se när vi står här nästa år till jul om vi har förbättrat det här ytterligare ett steg. Det är min förhoppning.

Sedan kommer vi till Anders Karlssons nya dåliga sällskap. Mina föräldrar sade: Passa dig för dåliga vänner.

Ni har hamnat i ett rött lag där ni får det besvärligt. Den oro som du inledde dagens anförande med finns i förband och i försvarsindustrin. Jag tror att Anders Karlsson som innerst inne är försvarsvän och tillhör den delen av Socialdemokraterna allvarligt har funderat på hur det ska gå att ha med Peter Rådberg och Miljöpartiet. Det är 8 miljarder – inte miljoner, som någon sade i frågestunden – som ska sparas.

Någon tanke tror jag att Anders Karlsson har haft på hur han har kunnat hamna med en mindre besparing än Gunilla Wahlén och Vänsterpartiet. Jag tror att Anders Karlsson som försvarsvän har de funderingarna när han studerar vad som har hänt senaste veckan.

Anf. 166 STAFFAN DANIELSSON (c):

Fru talman! Jag kommer att något överskrida min korta beräknade talartid på grund av omständigheter inom min kontroll

Efter första världskriget slut för 90 år sedan skulle det aldrig mer bli krig. Efter andra världskrigets slut för 63 år sedan har världskrig kunnat undvikas, och Europa har inte varit så här fredligt på mycket, mycket länge. Bildandet och utvecklandet av Europeiska unionen är den stora orsaken till detta.

Kommunismens och järnridåns fall har ytterligare bidragit till fred och frihet, och till handel och tillväxt i hela Europa.

Därför är det trist och oroande att Sveriges nära granne Ryssland har betydande problem i sin utveckling mot demokrati, att forna tiders maktambitioner åter vässas och att man i strid med folkrätten varit i krig med Georgien. Det lackmustest som Försvarsberedningen ansåg att Rysslands agerande i Kaukasus utgjorde visar blodröd färg.

I försvars- och säkerhetsfrågor är det ett stort värde med en bred nationell samsyn, och här har Sverige en god och lång tradition att bygga på. Vid 2004 års försvarsbeslut rådde stor samstämdhet om försvarets inriktning, och jag hoppas att detta ska bli fallet även vid det kommande inriktningsbeslutet nästa år. Försvarsberedningens arbete har givit en bra plattform som väger tungt, vilket ju försvarsministern ofta har understrukit.

Regeringen har lagt fram en bra försvarsbudget. Försvarsmaterielkostnaderna skärs ned med ca 1 miljard kronor, förbandsanslaget ökas med lika mycket och de fredsfrämjande internationella insatserna tillförs 650 miljoner kronor i enlighet med alliansens utfästelse att fördubbla dem. Sverige är ett militärt alliansfritt land, och det är viktigt att vi tar vårt ansvar tillsammans med andra för att trygga fred och säkerhet där inbördeskrig och ofred råder. Detta gagnar givetvis också vår egen säkerhet på sikt. De svenska soldater, män och kvinnor, som ställer upp i dessa fredsmissioner är värda all beundran och respekt.

Fru talman! Sveriges försvar ska vara insatsberett för att trygga säkerheten i Sverige men också på andra håll i världen där freden är hotad. Detta gagnar även vår egen säkerhet, och det vässar våra styrkors kompetens och erfarenhet.

Det ställer samtidigt ökade krav på att hemvärnet i Sverige utvecklas till nationella skyddsstyrkor som finns över hela landet och som tar vara på det stora engagemang som så många hemvärnssoldater årligen bevisar i både militära övningar och civila kriser och katastrofer. Från Centerpartiets sida driver vi på för ett starkt hemvärn. Vi gläds åt den breda uppslutning som nu finns i Försvarsberedningen, i regeringens proposition och i dagens utskottsbetänkande, där ett enigt utskott lyfter fram hemvärnets stora betydelse och förutsätter att detta kommer att återspeglas i nästa års inriktningsproposition. Min kollega Eva Selin Lindgren kommer att utveckla det ytterligare.

Sverige har som bekant en stark och mycket kompetent försvarsindustri. Min uppfattning är att JAS Gripen är ett av världens bästa och mest prisvärda stridsflygplan, sålt och leasat till ett antal länder som liksom Sverige är mycket nöjda med planet. Min förhoppning är att ett antal länder ytterligare kommer att välja Gripen i de pågående upphandlingarna världen över.

Mot den bakgrunden, och mot det växande nordiska samarbete som är så angeläget, är det självfallet mycket trist att Norge verkar fortsätta att köpa amerikanskt. Ändå tristare är det att man på svårförståeliga grunder riktar stark kritik mot Gripen. Det kanske är för att inrikespolitiskt försvara den prioritering man gjort.

Sveriges riksdag fullföljer sitt bemyndigande till regeringen att uppgradera åtta–tio Gripenplan till E/F-version, under förutsättning att Norge anskaffar samma vapensystem. Skulle det amerikanska planets pris och tillverkningsplaner förändras eller visa sig orealistiska kan förhoppningsvis frågan komma upp på nytt.

Försvarets ekonomi har varit ansträngd men stabiliseras nu med denna budget. De olika beräkningar som gjorts inom Försvarsmakten för nedläggningar av garnisoner har skapat oro. Från Centerpartiet och alliansen anser vi att det är bra att de inte behöver aktualiseras.

Det är värdefullt med garnisoner spridda över landet. Nedläggningar ger också stora omställningskostnader och kompetensförluster. Försvaret behöver arbetsro efter den väldiga omställning och bantning som man framgångsrikt har klarat av och inför de viktiga uppgifter man har framför sig.

Arbetsro skulle man inte få om en del av de rödgröna får bestämma. Miljöpartiet vill närmast halvera armén från dagens elva förband till endast sex förband samtidigt som man dramatiskt vill minska försvarsanslaget på sikt med 10 miljarder kronor, det vill säga med 25 procent. Det är ärligt, och det är välskrivet, men det är samtidigt mycket allvarligt.

Man brukar säga att försvaret alltid kostar ca 40 miljarder kronor, vilket i stora drag har gällt i rätt många år. Det innebär en löpande reducering i reala termer ungefär i takt med inflationen, vilket innebär att ambitionen från 2004 års försvarsbeslut att minska försvarsbudgeten med reala 3 miljarder är uppfylld med råge.

Mot den bakgrunden är det glädjande att materielbesparingarna på sammantaget 2,3 miljarder fram till 2011 nästan i sin helhet överförs till förbandsverksamheten. Hade så inte skett hade läget varit fortsatt bekymmersamt.

Fru talman! I enlighet med FN-stadgans principer har Sverige ett ansvar för att främja internationell fred och säkerhet. Vår säkerhet är intimt kopplad till våra grannars och Europas säkerhet. Det är viktigt för Sverige som militärt alliansfritt land att ta sitt ansvar vad gäller försvar och säkerhet på ett med länderna i vår omvärld jämbördigt sätt.

I ett långsiktigt perspektiv är det intressant att jämföra hur stor andel av bruttonationalprodukten som vårt försvar tar i anspråk. Detta mått anges ofta i internationella jämförelser mellan olika länders försvarsutgifter.

Nato har som ambition att medlemsländernas försvarsanslag bör uppgå till 2,0 procent av bnp. EU-ländernas genomsnitt är ca 1,75 procent. Norges försvarsanslag uppgår till ca 1,6 procent av bnp liksom Nederländernas, medan Tyskland, Finland och Danmark ligger kring 1,3 procent. Sveriges försvar kostar mellan 1,2 och 1,3 procent av bnp.

Jag vill mot den bakgrunden ställa några frågor till den färggranna oppositionen.

Miljöpartiet vill på några år sänka det svenska försvarets andel av bnp till långt under 1 procent, en nedskärning med 10 miljarder kronor. Hur tror ni att det skulle uppfattas av länderna i vår omvärld, eller av det svenska folket? Spelar ni inte något av rysk roulett med Sveriges säkerhet? Är ni verkligen mogna att ta ett eventuellt regeringsansvar?

Vänsterpartiet ville i fjol att årets budget skulle vara 4,4 miljarder lägre än vad den faktiskt är. Det är en dramatisk minskning. Inför 2009 har Vänsterpartiet glädjande nog nöjt sig med 1,3 miljarder mindre än regeringen, det vill säga att ni ökar er försvarsbudget med över 3 miljarder jämfört med förra året. Det är bra, men det är rätt svajigt. Ni vill också lämna EU och Sveriges internationella fredsinsatser och närmast krossa vår försvarsindustri. Är ni verkligen mogna att ta ett eventuellt regeringsansvar?

Socialdemokraterna blandar vin och vatten i sina motioner. Det är bra att ni står bakom Försvarsberedningens slutsatser om försvarets inriktning med mera. Det är bra att vi är överens om värdet av en bred samsyn om säkerhetspolitiken, och ni skriver väl om värdet av att Sverige bidrar till internationell fred och säkerhet.

Men det är rent ledsamt, om jag får uttrycka det så, att ni vill minska försvarsbudgeten, ungefär som era samarbetspartier, med nära 1 miljard kronor. Och ni gör det helt och hållet på just de internationella insatserna som ni vill dra ned från 2,5 till 1,5 miljard kronor. Ni är det parti i Sveriges riksdag som har i särklass lägst ambitioner just nu för Sveriges fredsinsatser internationellt. Ni vill under 2009 satsa mindre än till och med Vänsterpartiet. Det är utomordentligt anmärkningsvärt.

Det kontrasterar illa mot de vackra deklarationerna i era motioner och hur ni har agerat tidigare. Men man kan göra misstag. Vi är överens i Kosovofrågan inför nästa år, och det välkomnar jag verkligen. Min positiva tolkning får vara att Socialdemokraterna är på väg upp ur diket i denna viktiga fråga om fred och säkerhet i våra internationella insatser. Men det blir upp till bevis.

Min fråga är ändå: Menar ni verkligen att Sverige ska minska sin försvarsbudget ned mot 1 procent av bnp när alla länder i vår omvärld tar ett större ansvar?

Innebär inte vår valda alliansfrihet ett ansvar för att Sverige på egen hand ska ha ett tillräckligt starkt försvar? Om vi urholkar detta blir vi rimligen mer beroende av våra grannar och andra länder, vilket torde riskera den alliansfrihet som ni i så kategoriska termer säger er värna.

Socialdemokraterna skriver i sin motion att ”i ljuset av den militära alliansfriheten är det viktigt att värna en inhemsk, stark försvarsindustri med hög teknologisk standard”. Det ligger mycket i det. Men är det inte i samma ljus väl så rimligt att värna en stark och trovärdig försvarsbudget?

En fråga till hela oppositionen är slutligen hur i herrans namn ni ska kunna enas i dessa allvarliga och centrala frågor om Sveriges utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på reservationerna.

Anf. 167 PETER RÅDBERG (mp) replik:

Fru talman! Staffan Danielsson avslutar med att fråga hur vi ska komma överens. Jag tror att jag har hört det hundratals gånger här. Vår försvarsminister brukar säga det 10–15 gånger i sitt tal varje gång.

Jag tog för första gången själv upp den problematiken med Folkpartiet och Moderaterna när jag pekade på ett antal problemområden. Det problemet finns nog hos er också. Man ska vara lite försiktig.

Jag tycker att Staffan Danielsson gör det klassiska felet. Det blir en sifferexercis när han räknar upp nästan halva Europas länder och talar om hur mycket av bnp som man satsar på försvaret. Det finns ingen analys av kvantitet och kvalitet i ditt resonemang. Jag har gång på gång, senast med Rolf Gunnarsson, försökt diskutera vilken er hotbild är och hur er politik ser ut utifrån denna hotbild, men jag fick inget svar.

Jag ställer samma fråga igen. Man kan minska rätt mycket på materialkostnaderna. Hälften av materialkostnaderna går väl till JAS, 8–10 miljarder eller något sådant. Det finns hur mycket pengar som helst. Frågan är vad man ska ha alla dessa JAS-plan till när hotbilden ser ut som den gör. Anser Centerpartiet att vi har en hotbild som kräver alla dessa JAS-plan för att skydda Sverige, eller ska vi verka på internationell bas med helt andra medel för att stärka freden? Det är det huvudfrågan handlar om. Att då raljera över procent av bnp tycker jag blir en ganska konstig diskussion.

Staffan Danielsson säger när det gäller JAS att det var synd att Sverige förlorade. Men så är det. JAS höll inte måttet. Det förlorade, tror jag, på åtta punkter av tio. Det är inte bäst längre. Så enkelt är det. Vi höll inte måttet. Jag tror inte att Norge valde det amerikanska planet för att vara snälla mot USA. Det var helt enkelt ett bättre plan.

Min fråga till Staffan Danielsson är: Vad är er hotbild? Miljöpartiets hotbild utgår från den politik vi lägger, men det gör inte regeringens. Ni ska ju ha lika mycket av allting nästan hela tiden, och ekonomin har visat att det inte håller.

Anf. 168 STAFFAN DANIELSSON (c) replik:

Fru talman! För att börja med det sista har en enig försvarsberedning varit brett överens om omvärldsanalysen och försvarets inriktning. Det är alltså det som ligger till grund för den budgetproposition som vi diskuterar inför nästa år. Där har även Miljöpartiet varit med. Rysslands agerande får vi titta lite extra på, men grunden ligger fast.

Kvalitet och kvantitet är självfallet viktigt för varje försvar. Men det är relevant att också ha lite koll på om vi tar vårt ansvar för fred och säkerhet i Sverige och världen på ett rimligt sätt i förhållande till länderna i vår omvärld. Vi är alliansfria, och det ställer kanske extra krav på oss. Därför ville jag lyfta fram dessa, som jag tycker, rätt viktiga jämförelser. Vi ligger lägst av de länder jag tog fram. Vi sparar ordentligt på materiel, men vi återför detta till förband och internationella insatser. Miljöpartiet talar väl och har en mycket välskriven motion och intressanta resonemang, men ni vill dramatiskt skära ned det svenska försvaret. Det är ett bekymmer, inte bara för er och Socialdemokraterna utan även för Sverige.

Peter Rådberg har ett väldigt starkt förtroende för norska försvarsexperter som utvärderar stridsflygplan. Det tror jag att man ska vara lite försiktig med. Norge har en lång tradition av samarbete med USA: Det är väl känt att det verkade luta mycket åt det amerikanska spåret. Samtidigt hade man inrikespolitiska diskussioner om detta. Man ville rättfärdiga sitt beslut, och då valde man – vilket jag beklagar – att smutskasta det svenska planet. Det tycker jag är ofint. Det finns en annan bild av detta, och min övertygelse är att JAS är högkvalitativt och klarar uppgifter både i Norge, Ungern och på andra håll. Norrmännen bestämmer, men jag hoppas och tror att JAS kommer att säljas till många andra länder.

Anf. 169 PETER RÅDBERG (mp) replik:

Fru talman! Jag gör en parallell här. Om man förlorar en fotbollsmatch med 2–1 kan man skylla på domaren eller vädret. Det är precis det Staffan Danielsson gör: JAS var bäst, men Norge köpte ett annat plan ändå.

Det är en dålig förklaring. Det är klart att det amerikanska planet var bättre på alla punkter. Tror Staffan Danielsson att norrmännen fejkade på något sätt? Jag tycker att det är en märklig diskussion. Man får vara en god förlorare.

Staffan Danielsson! Du håller dig kvar vid enprocentsmålet. Det är det du bygger hela din politik på. Du bygger freden på någon form av bnp-siffra. Vi ligger lägst i Europa, sade du. Miljöpartiet ligger på 0,9, jag har inte räknat själv, men det kanske stämmer.

Detta är helt ointressant. Ni för en politik där vi inte kan använda JAS-planen. De står ju på backen! Ni har halverat antalet timmar för JAS-flygarna. Vi har inte råd. Det är den politik Staffan Danielsson förespråkar. Vad har då bnp-siffran med detta att göra? Ni kommer ju inte ens upp i luften.

Jag tycker att det är fullkomligt ointressant att räkna bnp – 0,9 eller 1,2 eller 1,3. Jag pratar kvalitet, inte kvantitet. Staffan Danielsson hänger sig fortfarande kvar i att vi ligger lågt i bnp räknat jämfört med Tyskland, Italien och så vidare. Det är fullkomligt ointressant.

Vi för en politik där vi kan försvara varför vi drar ned de här miljarderna och vilken effekt vi får. Det är det vi gör.

Jag vill också säga något om de elva förbanden kontra sex förband. Det fick vi i Miljöpartiet skäll för. Men det är precis vad regeringen sade, kanske inte att de skulle ned till just sex, men de skulle minska förbanden och titta över detta. Det var det Sten Tolgfors och regeringen gjorde halt inför och behöll alla regementen på grund av Georgienkonflikten.

Regeringen har alltså varit inne på samma spår. Det är bara det att vi löper linan ut och säger att vi kan dra ned ett antal, för vi får större effekt på den internationella verksamheten.

Anf. 170 STAFFAN DANIELSSON (c) replik:

Fru talman! Jag kan först säga att Miljöpartiet kanske ska regera med Socialdemokraterna och komma överens om satsningen på försvarsindustrin, eller avvecklingen av den, och hur ni ska ha det med exportstöd till JAS och andra högvärdiga produkter från svensk försvarsindustri. Det oroar mig. Det blir svårt för er att enas. Ni måste sitta och ta gemensamma beslut i en eventuell regering, som jag inte hoppas kommer till makten då.

JAS är ett mycket bra, prisvärt och högkvalitativt stridsflygplan, exporterat och leasat till många olika länder. Vi i Sverige är mycket nöjda. Norge ville verkligen att JAS skulle jämföras och erbjudas. Jag tycker att det är trist att de har valt att presentera det val de har rätt att göra, men jag tycker att det är naivt av Peter Rådberg att ta detta som man nu säger för givet. Sanningen är mycket blandad, och i verkligheten var det kanske lite partiskt från början, vilket jag beklagar.

Vi minskar Sveriges flygplansflotta. Vi hade 200 flygplan för några decennier sedan. Vi hade 165 flygplan bara för en liten tid sedan. Vi har nu minskat till 100. Det kan behövas ytterligare minskningar, men vi behöver ett starkt flygvapen i Sverige, i vår nordiska omvärld. Det är viktigt att vi upprätthåller det, och det finns inte dessa pengar att ta fram ur fickan och kunna banta Försvaret med.

Det tar tid att ställa om ett försvar, och Miljöpartiet är inte trovärdiga när de skyndar på så fruktansvärt. Jag tycker att det är bra att ni är ärliga och säger att ni vill minska det svenska försvaret med en fjärdedel, 10 miljarder kronor, på ett antal år. Det är dramatiskt, och det skulle innebära att Sverige tar ett mycket mindre ansvar för fred och säkerhet i världen än vad andra länder gör. Det tror jag är mycket olyckligt, och jag tror framför allt att det är olyckligt att vi som ett militärt alliansfritt land, vilket vi är överens om att vi ska vara, gör denna prioritering.

Anf. 171 ALLAN WIDMAN (fp):

Fru talman! Jag tänkte inleda med att berätta för Peter Rådberg att exportavtalet med Pakistan inte ingicks under den här mandatperioden utan under en annan mandatperiod. Jag minns att Lars Ångström, dåvarande försvarspolitisk talesman för Miljöpartiet de gröna, annonserade på sin hemsida att Miljöpartiet hade vetorätt på samtliga förslag som den socialdemokratiska regeringen lade fram.

Frågan om BK 90 är enkel att avfärda. Sveriges regering har denna mandatperiod, inte den förra då debatten började, bestämt sig för att skriva på Osloprocessen och är därmed också indirekt förpliktade att hitta ersättning för de klustervapen som har varit en viktig del i beväpningen av det svenska stridsflyget under lång tid.

Fru talman! Det här året är lite av ett mellanår i försvarspolitiken. Vi väntar alla med spänning på den försvarsproposition som är planerad att anlända till riksdagen någon gång under våren.

Jag tycker ändå att det finns skäl att påpeka att många bra saker har skett med den borgerliga regeringen de senaste åren. Ett exempel som har berörts i debatten tidigare är att vi numera har en strategi för internationella insatser. Flera borgerliga partier, bland annat Folkpartiet, motionerade år efter år under den förra mandatperioden om denna vägledning för hur vi ska kunna hantera våra resurser på den internationella arenan. Konsekvent vägrade den socialdemokratiska regeringen att leverera ett sådant underlag, fru talman, till det forum som faktiskt fattar besluten om att skicka män och kvinnor utomlands.

Vidare kan vi konstatera att vi nu har fem anslag inom utgiftsområde 6. Under alla de år som jag har suttit i försvarsutskottet – återigen under förra mandatperioden – har ett helt enigt utskott vädjat om att en sådan här fördelning på flera anslag skulle ske. Men icke någon gång levererade den socialdemokratiska regeringen de redskap som försvarsutskottet behövde för att kunna utöva sin kontrollmakt. Det finns skäl, mot bakgrund av den positiva utveckling som ägt rum de senaste två åren, att vara lite mer lågmäld mot regeringen. Men försvarsutskottet utesluter inte på något sätt att det kan finnas ytterligare saker att göra också på denna punkt.

Pliktutredningens delbetänkande gör klart att grunden för militär utbildning i Sverige i framtiden ska vara baserad på frivillighet. Det här kommer att få en ytterligt stor betydelse för effektivitet, rationalitet och tillgänglighet i det svenska försvaret. Av de personer som tidigare har utbildats med stöd av plikten är det mellan 25 och 30 procent som har velat anmäla sig till internationella insatser. Mellan 75 och 70 procent har alltså aldrig kommit i väg på det som har varit en av de tunga uppgifterna för Försvarsmakten under snart ett decennium. Detta är inte och har inte varit någon ansvarsfull hantering av skattebetalarnas pengar.

Vi kan också, apropå diskussionen om hur materielanskaffningen ska gå till i Försvarsmakten, konstatera att vi har fått en ny materielförsörjningsstrategi med den borgerliga regeringen. Vi ska i första hand försöka förbättra det som vi har, i andra hand anskaffa beprövad utrustning som finns på marknaden och först därefter, antingen tillsammans med andra eller på egen hand, ge oss in i kostsam utveckling för vår anskaffning.

Fru talman! I det här riksdagsårets regeringsdeklaration nämndes inte orden militär alliansfrihet. Däremot betonade statsministern hur vi bygger säkerhet mer och mer tillsammans med andra länder. Han betonade att det fanns en stor enighet i riksdagen om att om något av våra grannländer eller ett annat land i Europeiska unionen hotas, till exempel militärt, ska Sverige inte stå passivt. Han lade till att vi förväntar oss att andra länder uppträder på samma sätt emot oss. Det här är viktiga steg som vi nu tar för att på allvar förbättra vår och Europas säkerhet.

Det är naturligtvis så att omvärldsläget har blivit mer oklart. Det är en sak att varna för väpnat våld i Kaukasus. Det är en helt annan sak när detta gränsöverskridande militära våld i strid med folkrätten också inträffar. Det måste man som försvars- och säkerhetspolitiker ha kapacitet att kunna förhålla sig till.

Det är inte bara konflikten i Georgien. Det är naturligtvis också hela den efterbörd som har funnits i de internationella relationerna, där ett alltmer auktoritärt Ryssland, som mer och mer liknar en fullständig diktatur i många avseenden, hotar med att bestycka sina stridsenheter i Östersjön med kärnvapen. De hotar att placera ut medeldistansrobotar i Kaliningrad. De säger till sina grannländer: Ni får inte välja den säkerhetspolitiska väg som ni vill. Det är klart att vi måste ta intryck av detta.

Fru talman! För drygt tio år sedan tog den svenska Försvarsmakten med politikernas goda minne, tror jag, en så kallad strategisk timeout. Man skulle med hänsyn till den omställning som pågick först få komma i ordning med saker och ting innan man tog itu med de operativa förmågorna. Tyvärr tror jag att denna strategiska timeout, som utropades under en socialdemokratisk regering, kom att dra ut på tiden. I dag har vi många problem i Försvarsmakten. Vi har ett stort antal soldater och officerare som är utbildade men som inte är krigsplacerade. Vi genomför inte längre några repetitionsövningar. Efter två–tre år byts alla utbildade soldater ut. Och, fru talman, vi har en tendens att acceptera viktiga glapp när det gäller förbandsbestämmande materiel. Ett exempel som inträffade under förra mandatperioden var att vi avvecklade våra Spaningsviggar innan spaningskapseln till det nya JAS 39 Gripen fanns på plats. Det här glappet lovade Leni Björklund skulle vara några månader. Men månaderna blev till ett år, och året blev till flera år. Och vi agerade tyvärr inte resolut för att minska, eller ännu bättre se till att det här glappet inte uppstod.

Vi har nu en utveckling i Försvarsmakten där helikopter 4, en verklig trotjänare i det svenska försvarets tjänst, är på väg att avvecklas. Detta trots, fru talman, att en ny tung helikopter, som skulle ta vid när vertolhelikoptrarna slutar att tjäna oss, har blivit allvarligt försenad – upp till tio år försenad, om man ska vara riktigt korrekt.

Vi kan inte acceptera de här glappen. Vi kan inte acceptera att beprövad, fungerande materiel avvecklas innan den nya är på plats. Vi måste ta de här problemen på allvar.

Den långsiktiga styrningen av Försvarsmakten och det yttersta ansvaret för den verksamhet som bedrivs där vilar faktiskt på denna kammare. Det är vår skyldighet att granska, ifrågasätta och dra fram också de saker som är obehagliga eller pinsamma att tala om. Det är i det ljuset, Peter Rådberg, som du ska läsa min artikel i Svenska Dagbladet i måndags.

Jag tycker mig uppfatta ett stort problem, en obalans mellan antal plattformar för det första, flygtid för det andra och utrustning, sensorer och beväpning för det tredje. Då säger du: Ni är ju oeniga. Det är vi alls inte. Vi har en försvarsberedning där sju partier gemensamt har sagt att det behövs en reduktion av antalet plattformar för att uppnå den här balansen. Det hjälper inte att en av de här tre delarna är bra eller mycket bra om de andra är svaga.

Flygvapnet och stridsflyget är ett system av system. Det ska hänga ihop och det ska vara balanserat. Just detta att balansera vapengrenar mot varandra, att balansera materiel mot förbandsverksamhet är politikers viktigaste uppgift.

Oppositionen ska enas, och jag ser med spänning fram emot denna process. Vi har varit igenom den. Vi vet att det är svårt och tidskrävande. Jag noterar att Socialdemokraterna sedan länge hävdat att säkerhet uppnås genom samarbete. Jag konstaterar att Vänsterpartiet bara under detta år har sagt nej till Salis, har sagt nej till SAC, har sagt nej till Eda, säger nej till OCCA, säger nej till Nordic Battle Group, säger nej till Partnership for Peace, säger nej till ISAF och säger nej till Lissabon. Det kommer att bli en stor utmaning.

Förra året satsade Socialdemokraterna mindre än Miljöpartiet på det svenska försvarsanslaget. Detta år, fru talman, satsar Socialdemokraterna mindre än Vänsterpartiet. Jag tror inte att det finns någon här inne som inbillar sig att socialdemokrater i regeringsställning lägger fram ett förslag som innebär 5 miljarder i besparingar. Men det allvarliga är att det blir den nivån som Lars Ohly och Maria Wetterstrand kommer att ta som utgångspunkt när de förhandlar med Mona Sahlin.

Bifall till utskottets förslag!

I detta anförande instämde Gunnar Andrén (fp).

Anf. 172 PETER RÅDBERG (mp) replik:

Fru talman! Jag måste fråga Allan Widman om Norgeaffären, för det sätter lite fokus på materielinskaffningen. Du ger i din artikel – och du har sagt det tidigare, vet jag, men inte så uttalat – intryck av att vi ska minska den svenska JAS-flottan. Du säger också att det ska vara slut med industri- och sporthänsyn i JAS-projekten. Vad får detta för konsekvenser i Folkpartiets försvarspolitik? Jag försöker jämföra med Moderaterna. De har åtminstone inte gett en bild av det. Folkpartiet går väl ett steg till.

Står du fast vid att minska JAS-flottan utifrån det som debattartikeln handlade om?

Det andra jag måste fråga Allan Widman om är om han delar försvarsministerns uppfattning om att ompröva hela den svenska försvarspolitiken på grund av Georgienkonflikten. Det var precis så försvarsministern sade. Han var beredd att göra 180 grader för det här femdagarskriget, ett krig som vi alla naturligtvis ser mycket allvarligt på. Men frågan är vilka konklusioner man drar av detta. Det är det som är intressant. Den debatten hade jag med Staffan Danielsson. Man kan ha visioner och tankar, men vad drar du för politiska slutsatser av det?

Anf. 173 ALLAN WIDMAN (fp) replik:

Fru talman! Jag var mycket noga med att poängtera att en helt enig försvarsberedning, inte minst, ska jag säga, påhejad av Miljöpartiet, tycker att man får se över balansen inom flygvapnet mellan antalet plattformar å ena sidan och utrustning, flygtid med mera å den andra. Jag upplever inte att det är någonting oerhört kontroversiellt i denna kammare, och alla partier är representerade i Försvarsberedningen.

Jag vill inte försvaga det svenska flygvapnet. Jag är övertygad om att för att det ska kunna fylla sin viktiga roll – som jag skriver i min artikel är det den viktigaste komponenten i försvaret av det svenska luftrummet – är det viktigt att våra piloter är välövade. Det är viktigt att våra flygplan har tillgång till en bred uppsättning av vapen men också att de uthålligt kan använda dem under längre tid.

Peter Rådberg säger att det inte finns någon hotbild. Varför skriver Allan Widman att den viktigaste uppgiften är att försvara Sverige? Ja, utgångspunkten är naturligtvis att vi just nu gynnar svensk och internationell säkerhet genom att ta itu med de oroshärdar som finns runt omkring på jorden. Men självklart har vi inte byggt upp ett försvar som kostar 40 miljarder med över hundra stridsflygplan och över hundra tunga stridsvagnar enbart för att vara ute internationellt. Vi vet inte vad framtiden innehåller, Peter Rådberg. Även om vi inte ser hoten just nu måste vi ha handlingsfrihet om de dyker upp. Vi kan konstatera att vi lever i en värld där det blir allt svårare att avläsa vad som händer månad för månad. Då skaffar vi oss den försäkring som också innebär att ytterst på svensk jord kunna försvara vår demokrati. Jag vet att Miljöpartiet inte ser så långt in i framtiden eller vill ta höjd för eventualiteterna.

Anf. 174 PETER RÅDBERG (mp) replik:

Fru talman! Jo, vi ser exakt så långt fram, Allan Widman, men frågan handlar om var man lägger fokus någonstans, på internationell verksamhet eller på svensk verksamhet. Folkpartiet drar ett steg åt det andra hållet och markerar att först ska vi skydda Sverige och sedan eventuellt ska man gå ut. Det är den bild som du ger. Det var därför jag ställde frågan.

Men problemet med er försvarspolitik, Allan Widman, är att flygplanen står still på backen, som du skriver i artikeln. Vad beror detta på? Det är naturligtvis en kostnadsfråga. Vi har helt enkelt inte råd. Då kommer vi in på materieldiskussionen. Är det relevant att satsa så mycket pengar på till exempel JAS-projektet när planen inte ens kommer upp? Vi måste göra någonting. Det är Miljöpartiets långsiktiga tanke att vi kanske får dra ned på materielbudgeten för att helt enkelt kunna utnyttja resurserna, flygtid bland annat.

Det problem jag ser med regeringens politik är att ni har samma politik i dag som ni hade i går, en ekonomi i obalans. Jag ser inget djärvt drag. Det skulle ha kommit en inriktningsproposition, men Georgienkriget satte stopp för detta.

Jag har en fråga till Allan Widman angående BK 90. Jag är glad över Folkpartiets inställning till detta. Nästa steg är ratificering av beslutet, och sedan kommer skrotning. Det är en lång väg att vandra på den punkten.

Jag skulle vilja fråga Allan Widman: Är du beredd att driva på just ratificeringen av detta och framför allt skrotning av BK 90?

Anf. 175 ALLAN WIDMAN (fp) replik:

Fru talman! Jag tror att varje gång Sverige har gjort ett åtagande internationellt har vi varit väldigt duktiga på att se till att infria det åtagandet. Jag hyser inga som helst tvivel på den punkten.

Peter Rådberg säger att Folkpartiet tonar ned internationell verksamhet. Folkpartiet sitter i en regering som har fördubblat anslaget till internationell verksamhet under den här mandatperioden, vilken vi bara kommit halvvägs på.

Det här har naturligtvis stor betydelse för att hävda internationell säkerhet, men det har också väldig betydelse för den svenska försvarsförmågan. Det är bara i Afghanistan, det är bara i Tchad som vi får ett kvitto på att vår materiel fungerar, att vår personal är tillräckligt väl utbildad. Därför är det inte någon motsättning mellan det nationella och det internationella.

Anf. 176 ELSE-MARIE LINDGREN (kd):

Fru talman! Jag har suttit och lyssnat i ett par timmar på debatten, och jag har med intresse noterat att Socialdemokraterna nu vädjar om en bred enighet. Min tanke och reflexion är att man månntro känner sig lite obekväm i den nya vänsterkartell som ska uppstå. Jag förstår det mycket väl.

Fru talman! Kriser och katastrofer inträffar, det vet vi. Däremot vet vi nästan aldrig i förväg vad och när och vilka konsekvenserna blir. Ändå, och kanske just därför, måste var och en vara beredd på att även vi själva kan drabbas.

Skydd och säkerhet är en del av välfärdsfrågorna. Om förebyggande och förberedande åtgärder uteblir kan det kosta åtskilligt. Det gäller inte minst det svårbokförda mänskliga lidande som måste tas med i beräkningen, liksom undergrävandet av myndigheters trovärdighet med allmänhetens ögon sett. Det gäller att arbeta smartare. Det behövs en god krishanteringsförmåga, men vi behöver också ett mer robust och mindre sårbart samhälle. Hos den enskilda människan sitter sårbarheten ofta i huvudet. Redan medvetenheten om att livshotande situationer inträffar, ofta utan förvarning, ökar vår förmåga att klara oss. Den som utövar mental beredskap vet hur man skyddar och räddar liv, hur man ger medmänskligt stöd och hur man avlastar myndigheter. Det är en oumbärlig tillgång för samhället.

Därför, fru talman, är det viktigt att den nya myndigheten för samhällsskydd och beredskap ges bästa förutsättningar tillsammans med hemvärn och frivilligorganisationer. Dessa är viktiga aktörer när det gäller krisberedskap.

Herr talman! När det gäller hemvärnet– de nationella skyddsstyrkorna – noterar jag att det finns en bred enighet i utskottet. Det är glädjande. Hemvärnet – de nationella skyddsstyrkorna – kan verka inom såväl fred, kris som krig. Dess uppgift är att skydda, bevaka och ytövervaka. För detta ändamål är huvuddelen av hemvärnssoldaterna utbildade och certifierade skyddsvakter. Det sker för att de över tiden ska kunna skydda och bevaka olika typer av skyddsobjekt.

Sverige har ett mycket stort antal skyddsvärda objekt. Det gäller naturligtvis militära objekt men också civil skyddsvärd infrastruktur. Även vid en liten hotförändring kan behovet av att snabbt över tiden och med god uthållighet förstärka samhället med bevakning av väsentlig infrastruktur som hamnar, flygplatser, elförsörjning, vattenförsörjning och vitala samhällsfunktioner bli aktuellt. Hemvärnet är genom sin goda beredskap, tillgänglighet och närhet synnerligen lämpat för detta. Här behöver vi dessutom inte tala om stora hotbildsförändringar, utan redan vid ett mycket litet hot kan en sådan förstärkning behöva ske. Ett exempel kan vara Göteborgs hamn.

Hemvärnets insatskompanier och plutoner kan utöver det nämnda också lösa svårare uppgifter. Här kan det till exempel handla om att blockera, spärra, gränsövervaka, försvara, eskortera eller peka ut mål. På detta sätt skapas en territoriell plattform där hemvärnet och de nationella skyddsstyrkorna är överlägset kostnadseffektiva för att skapa ett skydd utöver det som övriga samhällsfunktioner kan ge. Utöver detta får samhället i sin helhet ett stöd när det gäller olika typer av katastrofer och extraordinära händelser. Genom den förmåga som utvecklats för att hantera huvuduppgifterna har hemvärnet ledning, logistik, militär och civil kompetens, närhet samt en stark känsla för att ställa upp för samhället och är därmed den viktigaste och naturligaste aktören för ett sådant stöd.

Det kan i sammanhanget nämnas att hemvärnet till den 1 oktober i år redan har genomfört stöd i samhället omfattande mer än 70 000 timmar. Detta innebär att satsningar på hemvärnet ur ett samhällsperspektiv är rena skatteåterbetalningen för samhället.

Fru talman! Betänkandet i dag handlar ju främst om 2009 års budget, men några områden som har bäring på lite längre sikt förtjänar att lyftas fram. Materielförsörjningen tyngs i dag av en gammal modell, byggd på det kalla krigets behov. Den kan göras mer effektiv. En strategi för materielanskaffning måste rimligen gå ut på att bästa möjliga materiel anskaffas till lägsta möjliga kostnad och håller över livscykeln. De projekt inom materielförsörjningen som avbryts, reduceras eller inte påbörjas måste konsekvensbeskrivas. Jag utgår ifrån att det fortsättningsvis skapas utrymme för överföringar till förbandsverksamheten, och det är bra.

Herr talman! Vi kristdemokrater är glada att vi inför det svenska ordförandeskapet i EU kan stå väl rustade för att kunna delta i insatser inom ramen för såväl EU:s militära krishanteringsförmåga som FN och Nato. Ambitionen är att Försvarsmaktens förmåga till internationella insatser ska öka. Genom förändring i redovisningen blir det nu också enklare att följa upp och kontrollera pågående och planerade insatser. Det nordiska samarbetet ska stärkas och utgöra ett komplement till andra bi- och multilaterala samarbeten, inte minst inom EU, Nato och PFF. Samverkan mellan det civila och det militära ska främjas och utvecklas.

Fru talman! Under det år som gått har det förts en livlig debatt om försvars- och säkerhetsfrågor. Jag tror att det aldrig har varit så mycket i tidningar och massmedier som under det här året. Det är mycket positivt.

De senaste dagarna har det handlat mycket om försvarsmusiken. Flera motioner i ämnet har avstyrkts av utskottet, men det betyder ju inte att vi är emot försvarsmusiken på något sätt – tvärtom, skulle jag vilja säga. Men utskottet anser att detta inte är riksdagens frågor. De ska inte behöva avgöras av riksdagen utan bör enligt betänkandet avgöras av Försvarsmakten på regeringens uppdrag. Vi ser också det kulturella värdet av försvarsmusiken, och Kristdemokraterna utgår från att Försvarsmakten har en strategi för den statsceremoniella verksamheten i framtiden.

Fru talman! Alliansens försvarspolitik innebär att Försvarsmakten fortsätter sin omställning från ett förrådsställt invasionsförsvar till ett flexibelt, modernt insatsförsvar. En del av detta är att inte med plikt kalla in personer i fredstid med straffpåföljd för dem som inte ställer upp. Vi vill öka frivilligheten och anpassa rekryteringen till verkligheten i en tid då behovet är mindre. Det kommer att krävas resurser för detta, det är jag säker på.

Tillgänglighet, snabbhet och flexibilitet blir nyckelord för försvarets möjligheter att möta hot mot svenska intressen inom nationen, i vårt närområde och globalt. Dagens hot känner inte gränser på samma sätt som tidigare, utan konflikter och händelser långt borta påverkar oss här hemma, någonting som vänsterkartellen inte har förstått när de i sina budgetalternativ minskar Sveriges möjligheter till fredsbyggande utomlands. Det man inte förstår är att den kunskap vi får i internationella insatser stärker förmågan och kvaliteten i försvaret även här hemma. Genom insatserna utvecklar vi den nödvändiga förmågan att samverka med andra länder.

Inom alliansen är vi övertygade om att vårt försvar inte bara kan bygga på övning utan också måste testas i verkligheten, där det även gör nytta för fred och frihet för andra.

Vänsterpartierna är oense. Det finns inget samlat oppositionsalternativ när det gäller försvarspolitiken, och det är ett bekymmer.

Alliansens partier är fast beslutna att ha ett effektivt försvar – för trygghetens skull.

Anf. 177 Försvarsminister STEN TOLGFORS (m):

Fru talman! Sverige ska ha ett starkt, tillgängligt och användbart insatsförsvar. För det krävs det en fortsatt reformering. Vi ska skapa mesta möjliga säkerhet per investerad skattekrona. Fokus ska ligga på operativ nytta här och nu. Försvaret ska kunna användas där det behövs, både i Sverige, i närområdet och internationellt.

Som ett led i det har regeringen fortsatt arbetet med en effektiviserad materielförsörjning. Genomförandegruppen har inte bara visat att det gick att effektivisera utan också hur effektiviseringarna ska ske. Det arbetet har frigjort resurser som gör att vi kan förstärka förbandsverksamheten och internationella insatser till en nivå som 2011 ligger ca 2,2 miljarder högre än 2006.

Försvarsmaktens underskott på 1 ½ miljard för 2009 är baserat på Försvarsmaktens egna siffror och hanterat med en del försvarsmaktsinterna besparingar, en del överföring från materiel till verksamhet och en kraftfullt förbättrad ekonomistyrning. Vi ska därmed nå ekonomisk balans på förbandsanslaget under 2010. Det är viktigt som grund för inriktningspropositionen att det inte finns underliggande underskott som blir framtidens svarta hål. Försvarsdepartementets färdplanearbete tillsammans med Försvarsmakten har möjliggjort detta.

Försvarsmakten har även fått en ny generaldirektör för att stärka ekonomistyrningen. Ekonomistyrningsverket har lämnat tydliga rekommendationer om betydande förstärkningar av ekonomifunktionen inom Försvarsmakten. En utredning av hur kringmyndigheter och stödfunktioner ska effektiviseras har inletts.

Vi fortsätter att prioritera försvarets kärnverksamheter. Vi ökar förbandsanslaget med drygt 800 miljoner till 2011. Vi fullföljer en fördubbling av Sveriges förmåga till fredsinsatser internationellt. I början av mandatperioden uppgick de internationella insatserna till sammanlagt 1 ½ miljard. 2011 kommer vi att ha ökat till nästan 2,9. Därutöver ökar vi riksdagens överblick och insyn i anslagsstrukturen på materielsidan, något som efterfrågades år efter år under förra mandatperioden.

Mycket annat har åstadkommits under det gångna året. Sverige har gått med i SAC, det internationella samarbetet för strategisk flygtransport som möjliggör för oss att delta i både civil och militär krishantering. Ett tvåbefälssystem införs, liksom aspirantskolor. Insatsen i Afghanistan utökas. Insatsen i Tchad har genomförts. Kosovo fullföljs. Vi förbereder oss för deltagande utanför Somalias kust. En strategi för internationella insatser som riksdagen efterlyst år efter år har lagts fast.

Den nordiska stridsgruppen har fullgjort sitt uppdrag med flygande färger, förmodligen den mest framgångsrika stridsgruppen hittills inom EU. Det nordiska samarbetet fördjupas. En ny myndighet för samhällsskydd och beredskap är beslutad och börjar arbeta den 1 januari nästa år. Vi försöker dra lärdom av erfarenheterna från tsunamin. Ett intressant exempel kom för någon vecka sedan när EU-länderna fick en förfrågan om de kunde ställa ambulansflyg till förfogande med anledning av terrordåden i Bombay. Förfrågan kom på småtimmarna. Regeringsbeslut var fattat klockan nio. Vi var det enda land som förmådde ställa ett ambulansflyg till förfogande.

Frivilligutredningen går på remiss. Delbetänkande till Pliktutredningen har överlämnats utan reservationer. Slutbetänkande lämnas nästa år.

Försvarsberedningen har lämnat två eniga rapporter som bekräftar regeringens förnyelselinje. Försvaret ska reformeras för ökad tillgänglighet och ökad användbarhet. En säkerhetspolitisk utveckling, som varit betydande, har enigt grundlagts i beredningen.

I vår lägger regeringen fram förslag till ny inriktning för försvaret. Den gäller från 2010, och här finns ingen som helst försening. Det har varit avsett att gälla från januari 2010, och kommer också att gälla från 2010. Vi kommer där att beskriva hur försvaret ska se ut vid utgången av 2014.

Efter Försvarsberedningen, som kom i juni, såg vi i augusti kriget i Georgien. Det utspelade sig inom fem dagar. Det avgjordes på två. Det var mindre än 20 000 ryska soldater i Georgien, men de kom dit mycket snabbt. Ryssland bedriver en betydande försvarspolitisk modernisering. De satsar huvudsakligen på två saker: strategiska styrkor, bland annat kärnvapen, och, vilket är mer relevant i detta sammanhang, snabbtillgängliga och snabbrörliga insatsförband för närregionen. Det var just sådana förband som användes i Georgien. Vi såg hur man sänkte tröskeln för användningen av militärt våld i närområdet.

Miljöpartiet bortser från detta. Att till och med försöka håna dem som vill ta hänsyn till det som händer i vår omvärld är rent ansvarslöst.

Det svenska försvaret ska fortsatt ha god uthållighet, men vi behöver förband som är omedelbart tillgängliga för att värna Sverige och svenska intressen hemma och borta. Det är en entydig linje i planeringsanvisningarna som Försvarsmakten nu svarar på och där regeringen visar den framtida vägen för försvarets utveckling.

Med tidigare regerings försvarspolitik, arvet efter FB 2004, kan försvaret ha ca 11 000 man redo för insats i den nationella insatsorganisationen inom ett år – inom ett år! Ställ det mot två till fem dagar. Det motsvarar en tredjedel av den nationella insatsorganisationen. På övriga två tredjedelar av förbanden, eller ca 20 000 man, finns inga krav på tillgänglighet för insats eller kvalitet sedan tidigare. De har betraktats som produktionsfaktorer för den användbara tredjedelen.

De förband vi har ska vara användbara nationellt, i närområdet och i insatser internationellt. Vi ska bort från den konstlade uppdelningen i en nationell insatsorganisation och en särskild utlandsstyrka där vi bygger nytt för kortvarig användning internationellt, vilket är dyrt och ineffektivt. Förbanden ska inte som tidigare bara existera på papperet i vissa fall utan verkligen gå att använda, och vi ska inte ha förband som inte kan användas.

Förbanden ska arbeta sammansatt, integrerat och förövat mellan olika vapenslag. Det framtida försvaret kommer att byggas utifrån flexibla, rörliga och tillgängliga bataljonsstridsgrupper. Förbanden ska vara möjliga att snabbt transportera dit där de behövs för insats. Försvarsmakten ska inkomma med sina svar på planeringsanvisningarna den 31 januari nästkommande år. Därefter kommer propositionen att överlämnas till riksdagen.

Mot denna betydande förnyelselinje, mot denna reformvilja gällande försvaret, står en djupt splittrad vänsterkartell som bara förenas av kraftiga nedskärningar i försvaret. Oppositionen vill skära ned försvaret med mellan 4 och 8 miljarder de kommande åren. Mest uppseendeväckande är att Socialdemokraterna föreslår större nedskärningar på förvaret än Vänsterpartiet. Vänstern lägger nu mest av oppositionspartierna på försvaret. Det är historiskt i svensk politik!

Det är också följdriktigt. Den socialdemokratiska regeringen lade ned över 60 förband när de hade chansen att leda försvaret. Anders Karlsson reflekterar över att man är bekymrad ute på förbanden. Det är väl klart när Socialdemokraterna kommer dit och vill skära ned med 5 miljarder de kommande åren.

Men om oppositionen förenas av en vilja att skära ned skiljs de åt när det gäller på vad. De har inte en siffra gemensamt. Det enda det ena oppositionspartiet prioriterar är det enda det andra oppositionspartiet vill skära ned. Vänsterpartiet vill öka förbandsverksamheten. Socialdemokraterna och Miljöpartiet skär ned. Miljöpartiet vill öka internationella insatser. Socialdemokraterna och Vänstern går aktivt ifrån en internationell solidaritet. Socialdemokraterna vill lägga lite mer på materiel, för övrigt det enda de nu orkar satsa på. Miljöpartiet vill rekordminska och tillsätta en ny genomförandegrupp. Det skiljer 13 miljarder mellan Socialdemokraternas och Miljöpartiets budgetalternativ; de är helt olika. Dessa ska man alltså föra samman och finansiera.

Förra året föreslog Socialdemokraterna kraftiga nedskärningar på materielsidan – 7 ½ miljard 2009–2010. De visade sig vara helt orealistiska. Nu godtar Socialdemokraterna, trots högljudd kritik efter vägen, regeringens förslag till materieleffektiviseringar, men de tar inte ansvar för tidigare förslag om att ta bort pengarna för att vidmakthålla Gripensystem och inte heller för att effektivisera materielförsörjningen i framtiden. Ingen vet var Socialdemokraterna finns i dag. De har ingen som helst försvarspolitisk linje. De har absolut ingenting att komma med.

Socialdemokraterna har en linje i Försvarsberedningen, där deras partisekreterare representerar dem. De har en helt annan linje i riksdagen, och efter två sjupartieniga försvarsberedningsrapporter begär Anders Karlsson partiledaröverläggningar. Om vad, kan man undra. Om något annat än det som sju partier redan kommit överens om? Gills inte två uppgörelser i Försvarsberedningen? Samtidigt vill jag säga att jag gärna gör upp med Socialdemokraterna om det framtida försvaret men på basis av överenskommelsen i Försvarsberedningen – möjligen inte ordagrant, men på basis av de uppgörelser som träffats. Vad säger Anders Karlsson om det?

Nu får Socialdemokraterna samla sig till ett besked. Det är svårt att förhandla med tre samtidigt i samma parti, särskilt som oppositionen inte förhandlat sig samman med varandra. I riksdagen vill Socialdemokraterna skära 4 miljarder på internationella fredsinsatser – utan någon analys. Det står i bjärt kontrast till en enig försvarsberedning som tvärtom, precis som regeringen, ville dubbla förmågan till internationella fredsinsatser. Om s-linjen i riksdagen realiseras sker det på bekostnad av Sveriges internationella solidaritet, något som förr ansågs vara ett socialdemokratiskt kärnvärde.

Socialdemokraterna nöjer sig emellertid inte med det. Nu slår man också mot EU-solidariteten. NBG sattes i gång av socialdemokrater. Nu lastas det för alla problem som finns inom försvaret. År 2008 ledde Sverige den nordisk-baltiska insatsstyrkan med 2 850 insatsberedda killar och tjejer. Nu talar s för framtiden om endast ett hundratal svenskar i nästa NBG 2011. Det vore detsamma som att göra som Vänstern uppriktigt säger, nämligen avsluta den och lägga ansvaret på Estland. Det är också solidaritet!

Socialdemokraterna vill dramatiskt sänka Sveriges förmåga att ingripa när allvarliga och omfattande övergrepp sker mot civilbefolkningen i krigsdrabbade länder. Dessutom vill de direktavsluta Sveriges militära insats i Kosovo, något som varken v eller mp föreslår. Det är fel i sak men också fel budgettekniskt att försöka tillgodogöra sig pengar omedelbart. Även om riksdagen när den röstar om dagens betänkande gjorde som s vill skulle kostnaden ändå ligga kvar 2009 och 2010, för Camp Victoria finns där det finns, och vi har en pågående insats.

Den militära insatsen är fortsatt nödvändig, men ingen säger att den är tillräcklig. Men minns att när en bomb sprängdes utanför Eulex kom svenska soldater dit för att vakta, icke med socialdemokratisk politik. I våras brann domstolsbyggnaden i Mitrovica. Det var stor osäkerhet under självständighetsförklaringen, men icke så i socialdemokratisk politik. Det finns en långsiktig strategi för den insatsen för utveckling, säkerhet och integration. Den ska vi hålla fast vid.

Fru talman! Sammanfattningsvis kommer alliansregeringen alltid att vara mer försvarsvänlig än varje vänsteralternativ. Jag vill framföra ett varmt tack till de tre oppositionsföreträdarna för att de har hjälpt oss så tydligt att understryka detta i dagens debatt. Vi effektiviserar materielförsörjningen. Vi stärker förbandsverksamheten och förmågan till internationella insatser. Samtidigt följer vi upp Försvarsberedningen och lägger grunden till ökad tillgänglighet och användbarhet i det svenska försvaret.

Anf. 178 PETER RÅDBERG (mp) replik:

Fru talman! Vi har nyss hört oppositionspolitikern Sten Tolgfors. Jag klockade hans tid. Jag tror att han pratade halva tiden om oppositionen och halva tiden om försvaret. Det är väl dags att kliva ned från oppositionsrollen och vara lite statsmannaaktig någon gång. Jag tror att Sten Tolgfors lägger hur mycket tid som helst på andra partier än regeringspartierna.

Jag har några konkreta frågor. Vi får se om statsrådet besvarar dem den här gången.

Försvarsministern börjar med att säga att det ska vara ”operativ nytta här och nu”. Flygtimmarna, Sten Tolgfors, har halverats på grund av er politik. Det gör ingen nytta här och nu. Miljöpartiets förslag på detta är att vi ska effektivisera materielanslagen genom att skära ned på de JAS-plan som vi de facto inte behöver för att få pengar till det vi ska göra nytta med. Min fråga till försvarsministern är: Hur ser du på detta?

Nu när Norge valde det amerikanska flygplanet F-35 i stället för JAS Gripen, kommer försvarsministern att fortsätta med industristöd till Saab, eller kommer försvarsministern att följa Folkpartiets råd att det ska vara slut med industri- och exporthänsyn vad gäller till exempel JAS, så att de får stå på egna ben?

Anf. 179 Försvarsminister STEN TOLGFORS (m) replik:

Fru talman! Jag hörde förut Peter Rådberg säga precis så här – jag skrev ned det: ”Miljöpartiets hotbild utgår från den politik vi lägger.” Jag tror att han har alldeles rätt i det påståendet. Det är nämligen så att det borde vara tvärtom, att politiken utgår från hotbilden. Det är precis den spårbarhetsmodell som regeringen använder. Vi börjar med en omvärldsanalys, precis som Försvarsberedningen. Efter beredningens rapporter kom kriget i Georgien. Då tyckte vi, men inte Miljöpartiet, att det var dags att se över om detta fortfarande höll eller om vi behövde göra justeringar. På grundval av den säkerhetspolitiska analys som är slutförd tar vi fram planeringsanvisningar. Därefter går vi vidare till försvarets inriktning, dimensionering och mål. Miljöpartiet resonerar inte så.

Jag vill passa på att konstatera att Peter Rådberg har gjort en lång rad påståenden om vad Norge tyckt och tänkt. Men det har han ingen aning om. Det är nämligen så att Sverige är i en process där vi ägnar betydande tid åt att försöka tränga igenom de norska analyserna. FMV var där i fredags. Jag tror inte att Rådberg har sett de rapporterna. Den norske ministern kommer till Sverige på måndag för att jag ska fortsätta det resonemanget. ÖB reser dit. Flygvapenchefen reser dit. Efter att detta är fullgjort kan Sverige ha en bild.

Men vem bryr sig om fakta? Vem bryr sig om att gå till underlaget? Rådberg vet ju ändå vad det var. Det är häpnadsväckande, tycker jag, att han står och svartmålar en viktig svensk förmåga, den svenska flygförmågan. Det är nämligen vad det innebär. Om det var dåligt för Norge blir det dåligt för Sverige också. Rådberg står och säger till omvärlden att Sverige har ett dåligt flygvapen. Det är ansvarslöst och saknar grund. Jag tror precis som flera av mina kolleger har beskrivit här i dag att Gripen är ett mycket konkurrenskraftigt system. Det har anskaffats av en lång rad olika länder. Sverige har anledning att vara stolt över det. Vi ska fortsätta att vidareutveckla det. Vi ska fortsätta att balansera flygvapnets förmåga. Det kommer vi också att göra i inriktningspropositionen.

Anf. 180 PETER RÅDBERG (mp) replik:

Fru talman! JAS ställde upp i tävlingen mot F-35, det amerikanska planet, och förlorade på alla åtta punkter – jag tror att det var åtta eller tio punkter. JAS fick inte ett enda poäng. Vad drar man för slutsats av det? Ja, att det inte håller, så klart.

Det är naturligtvis riktigt som Sten Tolgfors säger: Jag har inte sett något papper, av förklarliga skäl. Men jag kan nog dra någon slutsats. Om man inte vinner på en enda punkt av de åtta, utan det amerikanska planet är bättre på alla punkter, då håller inte JAS-projektet.

Jag hade en fråga till försvarsministern om vad han kommer att göra hädanefter – oavsett vad diskussionen ger med Norge. Jag tror inte att de kommer att ändra sig. Kommer du att fortsätta med industristödet till Saab, eller kommer ni att tänka om? Folkpartiet är inne på den linjen och vill till och med kanske minska antalet plan. Det var min första fråga.

Min andra fråga gäller det försvarsministern sade om ”operativ nytta här och nu”. Det har krackelerat, Sten Tolgfors. Flygtimmarna har halverats på grund av den dåliga ekonomin. Vad kommer ni att göra åt detta problem? Det är ingen ”operativ nytta här och nu”, på grund av att ekonomin ser ut som den gör. Ni ska ju satsa på allting samtidigt. Kan du ge ett litet besked på dessa två punkter vore jag tacksam.

Anf. 181 Försvarsminister STEN TOLGFORS (m) replik:

Fru talman! Tacksamheten ligger helt hos mig. Jag får återigen möjlighet att korrigera Peter Rådberg. Det var inte åtta punkter. Norge använde ett antal scenarier, och ingen i Sverige känner ännu till vilka de var. Mot dessa scenarier gjorde man en värdering av planen. Men vilka var de? Var de anpassade till vår hotbild? Var de anpassade till andra länders hotbild? Vad de egentligen visar för styrkor och svagheter vet Sverige inte. Men jag noterar att Rådberg inte heller behöver tränga in i materialet. Han vet ändå.

Vad gäller flygtimmarna har Peter Rådberg också fel. Försvarsmakten skar ned på antalet flygtimmar i år, vilket oroade mig betydligt. Man hade ett underskott i förbandsverksamheten på 1 ½ miljard utan att regeringen sparat på förbandsverksamheten eller tillagt nya uppgifter. Det var en del i att räta upp det egna underskottet.

Frågan går tillbaka. Om man konstaterar att man behöver mer ”här och nu”, ska man öka eller minska förbandsanslagen? Vi ökar. Peter Rådberg skär ned. Hur han då får ihop detta med att han vill ha fler flygtimmar med mindre pengar och dessutom mer internationella insatser, men skär ned på förbandsverksamheten hemma, det vete gudarna. Rådberg gör det definitivt inte.

Anf. 182 ANDERS KARLSSON (s) replik:

Fru talman! Jag vill fråga försvarsminister Tolgfors om han ser allvarligt på den situation som Försvarsmakten befinner sig i. ÖB uttryckte för bara några veckor sedan en djup bekymran över den övermäktiga uppgift som försvarsministern ålagt Försvarsmakten. Han konstaterar att han ska göra mer för mindre pengar, samtidigt som han inte får förändra grundorganisationen.

Min fråga blir följaktligen: Hur anser försvarsministern att Försvarsmakten ska få sin verksamhet i ekonomisk balans till 2010? Hur ska man klara av det när ÖB framför att han inte kan åläggas att göra mer för mindre pengar? Det är lite av den diskussionen som har förts i den här debatten. Vi har sagt att man kanske borde göra vissa indragningar på framför allt den internationella verksamheten för att få en försvarsmakt i balans.

Min fråga är alltså: Hur ska man få försvarets verksamhet i ekonomisk balans?

Anf. 183 Försvarsminister STEN TOLGFORS (m) replik:

Fru talman! Svaret är i alla fall inte att skära ned på försvaret med 5 miljarder, Anders Karlsson. Det är den politik du företräder.

Jag tror att jag beskrev det här i talarstolen alldeles nyss, men jag tar det gärna igen: Om man använder Försvarsmaktens egna siffror, redovisade till oss, sätter sig vid ett förhandlingsbord och gör en färdplan tillsammans med departement och myndigheter med utgångspunkt i deras siffror, givet att de håller, då är ekonomin balanserad.

Dessutom kommer vi under våren att lägga fram ett långsiktigt förslag till riksdagen om försvarets inriktning. Man kommer att ha tre kvarts år på sig från att propositionen läggs fram att förbereda sig för att börja genomföra det nya försvarsbeslutet. Man har fyra år på sig att genomföra förändringen sedan. Jag har lärt mig att om det är så att man försöker göra stora förändringar i stora organisationer väldigt snabbt kommer ambitionssänkningar och ambitionsökningar inte att matcha varandra.

Då kommer ett begrepp som jag vet att Anders Karlsson som socialdemokrat är väl bekant med, svarta hål, återkommande att uppstå. Vi vill undvika det.

För att undvika att de uppkommer på grund av brister i ekonomistyrningen – det är i varje fall Ekonomistyrningsverkets analys – måste man stärka kompetensen gällande ekonomistyrning. Vi har därför tillsatt en ny generaldirektör. Ekonomistyrningsverket har också fortlöpande ett uppdrag att se till att man har erforderlig kompetens just vad gäller ekonomistyrning.

Jag skulle gärna vilja höra lite mer om Anders Karlssons försvarspolitiska alternativ. Vi hörde honom tala om datum, takt, tid och sådana saker. Han påstod att det fanns en splittring hos alliansen, och det ena med det andra. Var finns den socialdemokratiska visionen?

Är det Försvarsberedningen jag ska titta på? Är det Anders Karlsson jag ska lyssna till? Eller är det Mona Sahlin som vill ha partiöverläggningar? Vad är den socialdemokratiska politiken? Var snäll och upplys oss på den punkten.

Anf. 184 ANDERS KARLSSON (s) replik:

Fru talman! Svaret är enkelt. Vi kommer att presentera vår politik när den borgerliga regeringen har lagt fram sin inriktningsproposition. Vi har väntat på den länge. Den skulle ha varit i riksdagen för länge sedan. Vi lovar att återkomma till den.

Onekligen är det så att ÖB såg väldigt oroligt på utvecklingen. Ser inte försvarsministern oroligt på utvecklingen när man begär mycket mer för mindre pengar? Det vi har sagt är: Låt oss bromsa de internationella insatserna för att få Försvarsmakten i balans innan vi går vidare. Ser inte försvarsministern det?

Jag ska egentligen inte ta Peter Rådberg i försvar. Men det finns ett ordspråk som säger att man ska sopa rent framför egen dörr. Är det någon som har talat illa om svenskt flygvapen och JAS-planet är det faktiskt din kollega i den borgerliga kartellen i en artikel i Svenska Dagbladet. Angrip inte Peter Rådberg för det!

Jag kan konstatera att ni säger att ni inte ska lägga ned några garnisoner eller några utbildningsplatser. Men i planeringsanvisningarna står det: En försvarsmaktsgemensam inledande grundläggande soldatutbildning, fristående från insatsorganisationen, bildas och koncentreras alternativt roteras mellan ett fåtal platser och garnisoner.

Vilket är det? Ska man lägga ned någonting eller ska man inte?

Anf. 185 Försvarsminister STEN TOLGFORS (m) replik:

Fru talman! Jag har en innerlig förhoppning att Vänsterpartiet ska lyckas övertyga Socialdemokraterna om att man bör öka anslaget till försvaret.

I det arbete vi nu gör gällande inriktningspropositionen gör vi också omprioriteringar. Jag vill nämna för Anders Karlsson att det går att resonera i två tidsperspektiv samtidigt. Mina kolleger har rett ut detta.

Vårens diskussion om förbandsnedläggningar hade med Försvarsmaktens eget underskott på förbandsanslaget att göra. Det redde vi ut. Vi kunde ge besked att det inte blir några förbandsavvecklingar den här mandatperioden.

Det är till skillnad från de tidigare perioderna när Anders Karlsson med kolleger avvecklade 60 förband och verksamhetsställen. Det borde vara någon form av rekord med 60.

När vi blickar framåt använder vi en spårbarhetsmodell. Vi börjar med omvärldsbeskrivning och omvärldsanalys. Vi uppdaterar den nu efter Georgienkriget. Därefter går vi till inriktning och dimensionering av försvaret och mål för försvaret.

Sist i spårbarhetsmodellen kommer fabriken för att producera militär förmåga, kallat grundorganisation. Det hinner vi inte nu, eftersom det är ett rätt omfattande arbete vi gör. Det kommer sedan under nästa mandatperiod.

Jag vill understryka att det verkligen inte bara handlar om antalet platser man finns på. Det handlar om hur man ser ut på de platser där man finns.

Vi är tilltalade av en garnisonstanke. Hela inriktningen nu handlar om att jobba sammansatt mellan vapenslagen, eller joint som det kallas. Det handlar om garnisonsorter som används för att basera bataljonsstridsgrupper. Då behöver man använda sin grundorganisation på ett annat sätt.

Jag konstaterar att det finns en sak som vi inte behöver vara oroliga för. Det är att Socialdemokraterna har för höga ambitioner för försvaret. Det enda vi vet om Socialdemokraternas försvarspolitik är att det ska skäras ned. Det gäller till exempel internationella insatser.

Man ska dessutom skära ned på MBG. Det var ett socialdemokratiskt beslut som grundlade det. Nu är man tydligen emot. Man har heller inte tagit ställning till en lång rad olika saker. Det gäller till exempel plikten, trots att man ingår i utredningen.

Det är oklara besked och sänkta ambitioner. I den riktningen går inte regeringen.

Anf. 186 GUNILLA WAHLÉN (v) replik:

Fru talman! Vi har flera mandatperioder bakom oss, försvarsminister Tolgfors, där vi i oppositionen kom överens om försvarsbudgeten trots att vi inte hade samma regering. Jag är helt övertygad om att vi kommer att klara det även fortsättningsvis. Försvarsministern behöver inte oroa sig.

Under er korta tid i Försvarsmakten har ni redan avverkat en försvarsminister. Ni har budgeten i obalans, och ni har inte presenterat en långsiktig försvarsproposition.

Jag fick inga svar på mina frågor. Men jag är beredd att gilla läget och väntar medan alliansen förhandlar fram en proposition under våren. Däremot vill jag passa på tillfället att ta upp frågan om musikkårerna i vår gemensamma motion. Försvarsministern berörde inte frågan så mycket.

Kommer verksamheten att vara kvar i Karlskrona och Göteborg? Hur är det med uppgifterna att man funderar på att avskeda personalen, be att den skaffar sig F-skattsedel, och sedan ska man köpa den för att den ska kunna spela åt Försvarsmakten? Stämmer de uppgifterna? Hur kommer det att se ut för den i framtiden?

Anf. 187 Försvarsminister STEN TOLGFORS (m) replik:

Fru talman! Det beskedet kom i tisdags. Jag noterar att ingen i oppositionen har noterat detta. I tisdags berättade Försvarsmakten på sin hemsida, som jag rekommenderar varmt, att Marinens musikkår blir kvar i Karlskrona. Jag har väntat hela den här debatten på att någon skulle konstatera att beskedet redan var givet, men så blev inte fallet.

Jag vill vända på steken och ställa några frågor till Gunilla Wahlén. Tror hon att hon kommer att lyckas övertyga Socialdemokraterna att öka försvarsutgifterna? Tror hon att hon kommer lyckas övertyga Miljöpartiet att öka försvarsutgifterna?

Vad gäller nu i synen på den gemensamma säkerhetspolitiken framöver i EU? Ska vi ha en svensk linje med den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken? Ska vi ha en svensk linje vad gäller den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, ESDP?

Vad gäller i Sverige? När får vi se en gemensam försvarspolitik från oppositionen? När får vi se en gemensam försvarsbudget från oppositionen? Kan Gunilla Wahlén göra någon bedömning av om Miljöpartiet kommer att acceptera nedskurna internationella insatser eller mer industripolitik som Socialdemokraterna vill?

Kan hon göra en bedömning om Socialdemokraterna kommer att acceptera ökade internationella insatser eller en ny genomförandegrupp på materielsidan? Eller är det så att oppositionen numera begränsar sig till att bara ha uppfattningar gällande processer, tidsplaner och vad alliansen gör?

När får vi svaren på de frågorna? Kan Gunilla Wahlén göra en liten uttolkning om hur hon tror att det ska gå för Socialdemokraterna och Miljöpartiet att komma överens om de 13 miljarder som skiljer dem åt i dagens budgetalternativ?

Hur ska de hantera situationen där den ene i treklövern inte tycker att det finns någon hotbild, den andre säger att de vill prioritera att skära ned 5 miljarder och den tredje frågar om Marinens musikkår, som man inte ens tagit reda på att den blir kvar?

Anf. 188 GUNILLA WAHLÉN (v) replik:

Fru talman! Vi har sett gemensamma försvarspropositioner under tidigare mandatperioder. Ni kommer att få se gemensamma försvarsbudgetar från oss i oppositionen efter år 2011. Ni kan vara helt övertygade om det. Vi har lyckats förut, och vi kommer att lyckas igen. Jag är inte helt övertygad om att ni hade gemensamma försvarsbudgetar åren innan.

När det gäller musikkåren vet jag att man i Karlsborg har försäkrat sig om att Karlsborg ska bli kvar. Men hur är det med Göteborg? Hur ska man genomföra de besparingar som man har tänkt sig att genomföra?

Tänker man dra ned på administrationen i Stockholm för att kunna behålla musikkårerna både i Göteborg och i Karlsborg? Eller tänker man fortsätta att centralisera verksamheten och bara behålla musiken i Karlsborg fast man klipper av en del vingar därnere?

Anf. 189 Försvarsminister STEN TOLGFORS (m) replik:

Fru talman! Det har efter ett antal timmars debatt kokat ned till att oppositionens synpunkt på försvarspolitiken gäller en musikkår som beskrivs ligga i Karlsborg. Jag tror att de i Karlskrona skulle känna en viss förvåning över detta. Det är den samlade oppositionspolitiken.

Vi fick höra att det efter år 2011 nog kommer en gemensam försvarspolitik om man vinner. Men det var inte det jag frågade om. Jag frågade om vad ni gör nu. Det är rätt centrala frågor. Det handlar om landets grundläggande säkerhet. Ni är alla tre med i Försvarsberedningen. Ni har alla tre varit med och gjort omfattande, långtgående och breda uppgörelser.

Sedan kommer ni till riksdagen och driver en fundamentalt annorlunda politik. Hur ska vi kunna ta det på något större allvar? Jag vill ha en bred överenskommelse om försvarspolitiken bara det är möjligt. Men då måste jag få ett samlat besked så att jag vet vad ni vill.

Nu är det inte bara tre olika besked från tre företrädare för tre partier i den här salen. Det är också olika besked än vad ibland samma och ibland andra företrädare har gjort upp om två gånger i Försvarsberedningen, som är det traditionella svenska beredningsorganet för att nå långsiktiga breda uppgörelser.

Nu har ni inget alternativ. Ni har inte ens en antydan till alternativ, och ni säger att det kommer först efter 2011.

Anf. 190 KARIN ENSTRÖM (m):

Fru talman! Försvarsdebatter har i allmänhet en tendens att koka ned till en ganska enkelspårig debatt om regementens vara eller icke vara och värnpliktens vara eller icke vara. Så har inte fallet varit i dag, men ibland har vi riskerat att hamna just i de här grundläggande frågorna.

Den fråga som jag kommer att koncentrera mitt korta anförande på i dag är inte regementen, materiel, flygplan eller övningsområden. Det gäller i stället de människor som ska göra jobbet, det vill säga Försvarsmaktens personal.

Vi är nu inne i ett förändringsskede även när det gäller personalförsörjningen. Hur ska vi på bästa och mest kostnadseffektiva sätt rekrytera, utbilda och upprätthålla kompetens inom Försvarsmaktens olika delar?

Tillämpningen av pliktlagen utreds just nu av Pliktutredningen. Den ska vara färdig i början på nästa år. Vi väntar, som väl har framgått rätt tydligt, alla på den försvarspolitiska inriktningsproposition som kommer i vår.

I inriktningsbeslutet, som innehåller många viktiga delar, ska också riksdagen fatta beslut om det framtida sättet att personalförsörja. Det kommer att bli en avgörande framgångsfaktor för det framtida försvaret. Jag återkommer till detta.

Jag skulle vilja påminna kammaren om vad vi gjorde vid den här tiden förra året. Då gav nämligen riksdagen mer eller mindre ett uppdrag till regeringen. Vi uttalade att ett tvåbefälssystem bör införas och att regeringen helt enkelt skulle informera riksdagen när den hade beslutat hur det skulle vara utformat.

Varför var då det här så viktigt? Skälen till att vi tyckte att det äntligen var dags att gå mot ett tvåbefälssystem var att vi vill kunna bredda rekryteringen och ta in människor med olika utbildningsnivåer. Det blir för snävt att bara rekrytera till stabs- och chefskarriärer, och det ger inte den kompetensbredd som i dag är nödvändig. Om vi har en utbildning som bara attraherar akademiskt intresserad personal attraherar den helt enkelt inte alla.

Det andra skälet var krav på ökad yrkesskicklighet. Försvarsmakten är nu ännu mer operativt inriktad på deltagande i internationella operationer, vilka blir svårare och mer komplexa. Det här genererar behov av fler specialister.

Det tredje skälet till att vi var så tydliga härifrån riksdagen var kraven på ökad interoperabilitet. Försvarsmakten har nämligen haft ett eget, unikt svenskt system som har varit svårt att förklara för våra samarbetsländer. Andra länder har haft svårt att bedöma officerarnas kompetens. Det har riskerat att leda till missförstånd och misstolkningar.

Den fjärde anledningen är tydlighet, nämligen att den individ som gör ett yrkesval ska kunna identifiera sig med det och känna att just det val man gör har ett eget värde i sig. Skulle Försvarsmakten fortsätta att använda officersgrader till alla innebär det att specialister som vi så väl behöver benämns och utmärks på ett felaktigt sätt.

Vi uttalade då, precis för ett år sedan, att regeringen skulle återkomma. Det gör den också i budgetpropositionen på s. 48 och 49. Där betonas att befälsordningen ska ta sin utgångspunkt i verksamhetsintresset – så klart – och att internationellt vedertagna principer ska tillämpas för hur karriärsystemet för militär personal ska utformas.

Jag vill uppehålla mig lite vid detta trots att timmen är sen, fru talman. De här principerna införs nu successivt. Den militära personalen indelas i två kategorier. På engelska benämns de två kategorierna officers och other ranks. Försvarsmakten kommer att använda benämningen officerare på den förstnämnda kategorin. Officerarna anställs efter en treårig högskoleutbildning vid Försvarshögskolan, som nu är inledd. Försvarsmakten kommer att använda uttrycket specialistofficerare för dem som anställs efter den ettåriga yrkesinriktade utbildningen som myndigheten anordnar. Enligt internationell praxis ingår även annan militär personal ned till nivån menig i kategorin other ranks. Så kommer det att bli även för Sveriges del.

Dessutom har Försvarsmakten fått i uppdrag av regeringen att reformera hela befälsordningen och införa ett nytt befälssystem. Det gäller inte bara hur man ska benämna det hela, utan det ska fungera i verkligheten också. I juni såg vi tydligt det första praktiska exemplet på detta i verkligheten. Då examinerades nämligen de första specialistofficerarna och anställdes som sergeanter.

Detta är bra. Det som återstår nu är att omvandla det som fortfarande är ett enbefälssystem till ett tvåbefälssystem. Vi ser fram emot att få ta del av hur det arbetet går, och vi ser fram emot att få ett färdigt resultat tillbaka till riksdagen.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag återkomma till de förändringar av personalförsörjningen som vi kan se framför oss. Jag ser fram emot att ta en bred och större diskussion om utformningen av den framtida personalförsörjningen under våren. Jag oroas också av de signaler som jag har hört här i kväll från Socialdemokraterna angående pliktens framtida ställning. Vi ska komma ihåg, fru talman, att det är en pågående utredning, och det är ibland svårt att debattera vad som pågår i en utredning.

Men helt klart är – och jag hoppas att den inriktningen kommer att kvarstå hos så många partier som möjligt – att betydelsen av frivillighet kommer att öka. Det här ställer ytterligare höga krav på Försvarsmakten som arbetsgivare. Försvarsmakten måste då i konkurrens med andra kunna rekrytera och behålla duktiga unga män och kvinnor för att kunna utföra de viktiga och ibland mycket riskfyllda uppdrag som vi ger till Försvarsmakten.

Anf. 191 EVA SELIN LINDGREN (c):

Fru talman! Här har hörts ganska pessimistiska tongångar i kväll om man lyssnar på dialogen mellan de olika parterna.

Därför skulle jag vill börja med att dels tillstyrka utskottets förslag till beslut, dels uttrycka en viss tillfredsställelse över saker som vi är överens om.

Jag välkomnar att de tidigare myndigheter – det har ju varit flera – som har arbetat mot olyckor och kriser nu slås samman till en ny myndighet för samhällsskydd och beredskap. Jag tror att man ska vänta sig ganska mycket av denna myndighet. Den får ett mycket större grepp än vad som har varit fallet när man har fördelat det hela på flera aktörer. Den har en viktig uppgift att fylla inför de kriser som kan uppstå i dag, när vi ser att gränserna mellan militära och civila hot blir alltmer suddiga och när också stora naturkatastrofer kan följa i klimatkrisens spår.

Vi har konstaterat att Sveriges sårbarhet har ökat, inte minst genom den snabba tekniska utvecklingen. Här i riksdagen har vi diskuterat några av de kriser som kan uppkomma genom till exempel stora skogsbränder, ras, skred, översvämningar av och brott på vattenkraftsdammarna, terroristhot, spridning av massförstörelsevapen och omfattande fel på elförsörjningen eller IT-systemen. Listan kan göras längre. Det här betyder att vårt samhälle blir alltmer sårbart och svårt att överblicka. Det är också beroende av fungerande infrastruktur och informationssystem.

Det har tidigare konstaterats här att försvaret ändrar karaktär från invasionsförsvar till insatsförsvar. Det innebär i praktiken att svenska trupper ska kunna sättas in i oros- och krishärdar på olika håll i Sverige och världen. Det är alltså inte antingen–eller. De ska också kunna utföra fredsbefrämjande insatser. De flesta bedömare anser att hoten mot Sverige i dag i högre grad utgörs av angrepp på vår trygghet och säkerhet och, som vi har konstaterat tidigare, i mindre grad av invasion av främmande makt, men man kan aldrig vara säker på detta. Många av angreppen förväntas ha lokal eller regional karaktär. Det är därför viktigt att de som arbetar med säkerheten är lokalt och regionalt förankrade.

En av de viktigaste resurserna i säkerhetsarbetet är, som också konstaterats, hemvärnet, de nationella skyddsstyrkorna. Det är en gräsrotsrörelse som kan ingripa snabbt och effektivt när det behövs. Hemvärnets medlemmar har en bred kompetens inom olika civila yrken som vi kan utnyttja och består av både kvinnor och män. De har en lång meritlista med förtjänstfulla insatser och har hjälpt polisen och räddningstjänsten i kritiska situationer, bland annat vid bekämpning av omfattande skogsbränder, sökande efter vilsegångna människor och i bevakning av till exempel dricksvattenmagasin, energianläggningar elsystem och farleder, och inte minst hos oss på västkusten.

Det andra positiva budskapet är att utskottet i sitt ställningstagande fäster särskild vikt vid hemvärnets betydelse och förutsätter att denna betydelse blir synliggjord i den kommande inriktningspropositionen. Såvitt jag har förstått råder det enighet kring detta.

Den tidigare försvarsministern, och också vår nuvarande, har påpekat att civil-militär samverkan är avgörande för skyddet av en enskild nation. Förtroendeskapande åtgärder, mjuka värden och dialog i stället för väpnad konflikt ligger i alla medborgares intresse. Det skulle också sänka kostnaderna för försvaret mycket om man i stället kunde åstadkomma förebyggande verksamhet.

Detta ligger också helt i linje med vad fredsrörelsen eftersträvar. Krig kan undvikas genom dialog och utveckling av ömsesidig förståelse. Inom Försvarsmakten är det därför angeläget att de mjuka värdena får ökat utrymme, vilket också medverkar till att attrahera fler kvinnor att delta i säkerhetsarbetet. Betydelsen av kvinnornas medverkan blev illustrerad här i måndags när vi hade prisutdelning av Right Livelihood Award. Det var fyra kvinnor från olika nationer som fick pris för sitt fredsarbete i konflikthärdar eller konfliktdrabbade områden. De hade arbetat med fara för eget liv.

Till de mjuka värdena hör också det som försvarsministern nämnde, nämligen musiken och kulturella värden över huvud taget. Jag ska inte ta upp kulturarvet här, men jag vet att det finns ett stort militärt kulturarv som också Riksantikvarieämbetet diskuterar.

Nyligen nämndes att Marinens musikkår i Karlskrona kanske räddas och blir kvar. Då skulle jag vilja vädja till ministern och Försvarsmakten att också bevara Flygvapnets musikkår i Göteborg. Den betyder väldigt mycket och har fått priser för att den har hög kvalitet. Den är också mycket rörlig. Den har arbetat med framgång inte bara i Göteborg utan i Karlsborg, Skövde, Såtenäs, Eksjö, Halmstad och även här i Stockholm. Jag tror att det är en rimlig kostnad för att hjälpa till så att denna musikkår får fortsätta. Man kan också nämna att den är ett samarbete mellan Göteborgs kommun, Kulturrådet och Försvarsmakten. Därför skulle jag uppskatta om ministern eller Försvarsmakten ville uttrycka att man anser att det är värdefullt att bevara musikkåren.

Anf. 192 PETER RÅDBERG (mp) replik:

Herr talman! Jag vill tacka Eva Selin Lindgren för att hon ser de samarbetsmöjligheter som finns mellan oppositionen och majoriteten. Det gläder mig mycket när du säger att det är en mindre grad av militära hot och mer av en annan typ av hot som finns. Det gläder mig att du tar upp det. Så tycker vi egentligen allihop. Det är roligt att höra det från ett majoritetsparti.

Vi är även överens i utskottet om hemvärnet, som du påpekade. Civil-militär samverkan är avgörande för freden, och den minskar också kostnaderna totalt. Jag gläds över att du tar upp det. Det är så mycket som är polariserat i politiken. Jag är tacksam för att du lyfter upp den frågan.

Anf. 193 EVA SELIN LINDGREN (c) replik:

Herr talman! Tack ska du ha, Peter Rådberg. Jag vet också att allmänheten säger: Vad bråkar de om? Det är svårt att förklara ibland för folk. De vill att vi ska vara överens när det gäller sådana saker som försvar och energi. Vi skiljer oss inte så väldigt mycket från varandra beroende på den politiska tillhörigheten. Det kan vi konstatera. Därför tycker jag att man måste leta efter de minsta gemensamma nämnarna. Du kanske sitter med en av dem, men det finns säkert flera aspekter. Jag är också medlem i freds- och miljörörelsen. Jag kommer alltid att hävda fredens och samarbetets betydelse.

Fru talman introducerade de här pristagarna. Hon visade hur stor betydelse det hade. En av dem var från Somalia, och hon tog upp konflikten i Somalia. Hon hade bildat den sjätte klanen. Det finns alltså fem klaner som strider mot varandra. Genom att hon var född i en klan och ingift i en annan var hon svartlistad i båda klanerna. Det är många kvinnor som befinner sig i den situationen, och det drabbar också barnen. De blir våldtagna och dödade. Då bildade hon den sjätte klanen.

Somalia är ett av de få länder som har en stor andel kvinnliga parlamentariker. En tredjedel av parlamentarikerna i Somalia i dag är kvinnor. Innan vi var här i måndags var hon nere i Göteborg och träffade flera organisationer, näringsliv och universitet. Vi hade ett seminarium. Då berättade hon att det hade åstadkommits att det var kvinnligt deltagande i parlamentet i Somalia. Det var på institutionen för globala studier. Det var en ung man från Kazakstan som sade: Somalia ligger långt före Kazakstan för vi har inte en enda kvinna i parlamentet.

Man kan göra mycket, menar jag, om man också kan mobilisera det andra könet.

Anf. 194 PETER RÅDBERG (mp) replik:

Herr talman! Jag tycker att Eva Selin Lindgren kan få i uppdrag att försöka hitta den gemensamma nämnaren bland oss politiker. Jag tycker att det är väldigt viktigt att lyfta upp detta. Som du säger finns det rätt mycket. Jag gläds åt att du tog upp den frågan.

Anf. 195 NILS OSKAR NILSSON (m):

Herr talman! Alliansregeringen för en ansvarsfull försvarspolitik. I budgetpropositionen för 2009 visar regeringen tydligt målsättningen om ett starkt och effektivt insatsförsvar som ska vara flexibelt och tillgängligt för såväl dagens som morgondagens behov.

Försvarsmakten ska ha en stark förmåga att värna om Sverige nationellt och internationellt. En förstärkt förbandsverksamhet, effektivare materielförsörjning och förbättrad ekonomisk styrning är nödvändiga verktyg för att åstadkomma detta.

Lika viktigt är det att värna om de fredsfrämjande och numera också fredsframtvingande insatser som våra kvinnor och män gör utomlands.

Regeringens ambition ligger fast, och därför fördubblar alliansregeringen försvarets förmåga till internationella insatser.

Det innebär ett ökat anslag för fredsfrämjande insatser med 650 miljoner kronor under 2009. Sammantaget kommer alliansregeringen under denna mandatperiod att ha ökat anslaget till internationella insatser till 2,9 miljarder kronor.

Sveriges internationella engagemang är betydande och gör skillnad. Vi gör det framför allt på tre områden.

I Afghanistan gör våra soldater en stor och viktig insats för att bistå afghanernas kamp för demokrati och utveckling. Insatsen i landet vilar numera på en tydlig strategi för uppbyggnad av både afghansk säkerhet och samhälle. Alliansregeringen ser till helheten i Sveriges internationella engagemang.

Regeringen förstärker den svenska militära närvaron i Afghanistan med bland annat transportflyg och fler utbildnings- och samverkansgrupper. Det är en tydlig och ansvarsfull satsning på ökad säkerhet i landet, vilket alltjämt förblir en förutsättning för ökad humanitär verksamhet.

Alliansregeringen visar prov på handlingskraft i Afghanistan genom att både stärka den militära närvaron och utöka det ekonomiska biståndet. Tillsammans med andra bidrar Sverige till uppbyggnaden av ett fredligt och demokratiskt Afghanistan.

Utvecklingen i Kosovo, där Sverige aktivt engagerat sig sedan 1999, visar att det tills vidare föreligger behov av en internationell militär närvaro i landet.

Även om säkerhetsläget just nu är förhållandevis stabilt och ett ambitiöst arbete pågår med att bygga ut de nationella säkerhetsstrukturerna finns fortsatt betydande risker för att våldsamma incidenter ska utbryta mellan olika befolkningsgrupper.

De nationella säkerhetsstrukturerna med bistånd av Eulex kommer under överskådlig tid inte att förmå att på egen hand ge befolkningen i Kosovo garantier för säkerhet och trygghet.

Historien har visat att konflikter kan uppstå väldigt fort och oftast utan förvarning, men med svensk militär närvaro i landet kan vi bidra till att stävja och förebygga sådana konflikter i ytterligare några år.

Sverige har en fortsatt viktig roll att spela i Kosovo. Vi ska fortsatt vara en trovärdig och långsiktig samarbetspartner i det internationella samfundets insats i Kosovo.

Sveriges engagemang i EU:s snabbinsatsstyrkor har varit och är betydande. Vårt ledande ansvar för den nordiska stridsgruppen NBG under första halvåret 2008 utgör ett tydligt tecken på vår höga ambition att bidra till säkerheten i vår omvärld.

Alliansregeringen värnar om ett fortsatt svenskt ledarskap även för NBG 2011.

Att delta i och leda dessa internationella insatsstyrkor bidrar till att ytterligare förstärka Försvarsmaktens kompetens och medverkar till den fortsatta omställningen av vårt försvar. Målet är förband som är snabbt tillgängliga och flexibla i sin användning, både nationellt och internationellt.

Vi utvecklar vår förmåga till att inte bara effektivt samarbeta med andra europeiska länder utan även leda dem.

Sverige har inte varit i krig under de senaste 200 åren. Men genom att vi i decennier har deltagit i internationella insatser på olika håll i världen har nu ca 100 000 svenska soldater erfarenheter från oros- och krigshärdar. Detta ger Försvarsmakten ovärderliga förutsättningar att försvara vårt eget land – om och när det kan bli nödvändigt.

Herr talman! I en tid då behovet av internationell solidaritet är större än någonsin tar alliansregeringen ansvar för att bidra till säkerheten i vår omvärld. Ett aktivt ställningstagande för fred och säkerhet utomlands bidrar till vår egen fortsatta säkerhet, och alliansregeringen värnar om de fredsfrämjande insatser som våra svenska män och kvinnor genomför.

Mot vår politik står en splittrad vänster som föreslår olika kraftiga nedskärningar. Det enda som oppositionen verkar vara överens om är att man vill skära ned på försvaret.

Socialdemokraterna har dessutom aviserat att man vill överge vårt ledande ansvar för den nordiska stridsgruppen NBG 2011.

Jag tycker att det är ytterst beklagligt att Socialdemokraterna tydligt väljer att överge sina tidigare ståndpunkter och principer, vilket gör Försvarsmakten och Sveriges kompetens och anseende till förlorare.

Herr talman! Budgetpropositionen 2009 visar alliansregeringens tydliga vilja att fortsatt bidra till en fredlig och säker omvärld. Vi kommer fortsatt att värna om den internationella solidariteten och om Sveriges försvar.

Jag vill härmed yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 196 ALLAN WIDMAN (fp):

Herr talman! Jag ska bara göra ett kort påpekande.

När det gäller frågan om minskad flygtid i Sverige har inte den halvering som förekommit infallit endast under den borgerliga mandatperioden. Det är en utveckling som påbörjades för fem år sedan och som nu har inneburit en halvering. Tre av de åren var det en annan regering som styrde.

Skälet till att jag gick upp en andra gång, vilket jag aldrig tidigare har gjort, var att Anders Karlsson med tydlig syftning på undertecknad påstod att jag hade kritiserat JAS 39 Gripen i Svenska Dagbladet i måndags. Om Anders Karlsson hade varit kvar här hade jag velat fråga honom på vilken punkt jag gjorde detta. Var det räckvidden? Var det det instabila styrningssystemet? Var det dragkraften i motorn?

Jag kan inte påminna mig någon sådan kritik över huvud taget. Däremot riktade jag kritik mot bristande flygtid och bristande beväpning och bristande sensorer. Det är saker som inte har med flygplanet att göra.

Jag konstaterade dessutom att det för mig inte var överraskande att beskedet blev som det blev med tanke på Norges långvariga och speciella relationer till USA som land och till det amerikanska flygvapnet. Det är ett besked, herr talman, som vi från svensk sida har anledning att beklaga.

1 § Justering av protokoll

2 § Meddelande om ändring i kammarens sammanträdesplan

3 § Anmälan om fördröjda svar på interpellationer

4 § Anmälan om inkomna faktapromemorior om förslag från Europeiska kommissionen

5 § Hänvisning av ärende till utskott

6 § Förnyad bordläggning

7 § Integration och jämställdhet

Anf. 1 LUCIANO ASTUDILLO (s):

Anf. 2 KALLE LARSSON (v):

Anf. 3 ULF HOLM (mp):

Anf. 4 ELISABETH SVANTESSON (m):

Anf. 5 KALLE LARSSON (v) replik:

Anf. 6 ELISABETH SVANTESSON (m) replik:

Anf. 7 KALLE LARSSON (v) replik:

Anf. 8 ELISABETH SVANTESSON (m) replik:

Anf. 9 LUCIANO ASTUDILLO (s) replik:

Anf. 10 ELISABETH SVANTESSON (m) replik:

Anf. 11 LUCIANO ASTUDILLO (s) replik:

Anf. 12 ELISABETH SVANTESSON (m) replik:

Anf. 13 ULF HOLM (mp) replik:

Anf. 14 ELISABETH SVANTESSON (m) replik:

Anf. 15 ULF HOLM (mp) replik:

Anf. 16 ELISABETH SVANTESSON (m) replik:

Anf. 17 ANNIKA QARLSSON (c):

Anf. 18 LUCIANO ASTUDILLO (s) replik:

Anf. 19 ANNIKA QARLSSON (c) replik:

Anf. 20 LUCIANO ASTUDILLO (s) replik:

Anf. 21 ANNIKA QARLSSON (c) replik:

Anf. 22 EVA FLYBORG (fp):

Anf. 23 DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd):

Anf. 24 KALLE LARSSON (v) replik:

Anf. 25 DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) replik:

Anf. 26 KALLE LARSSON (v) replik:

Anf. 27 DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) replik:

Anf. 28 ULF HOLM (mp) replik:

Anf. 29 DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) replik:

Anf. 30 ULF HOLM (mp) replik:

Anf. 31 DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) replik:

Anf. 32 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp):

Anf. 33 KALLE LARSSON (v) replik:

Anf. 34 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) replik:

Anf. 35 KALLE LARSSON (v) replik:

Anf. 36 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) replik:

Anf. 37 LUCIANO ASTUDILLO (s) replik:

Anf. 38 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) replik:

Anf. 39 LUCIANO ASTUDILLO (s) replik:

Anf. 40 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) replik:

Anf. 41 ULF HOLM (mp) replik:

Anf. 42 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) replik:

Anf. 43 ULF HOLM (mp) replik:

Anf. 44 Integrations- och jämställdhetsminister NYAMKO SABUNI (fp) replik:

Anf. 45 ANN-CHRISTIN AHLBERG (s):

Anf. 46 DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) replik:

Anf. 47 ANN-CHRISTIN AHLBERG (s) replik:

Anf. 48 DÉSIRÉE PETHRUS ENGSTRÖM (kd) replik:

Anf. 49 ANN-CHRISTIN AHLBERG (s) replik:

Anf. 50 JOSEFIN BRINK (v):

Anf. 51 ANNA KÖNIG JERLMYR (m):

Anf. 52 ANN-CHRISTIN AHLBERG (s) replik:

Anf. 53 ANNA KÖNIG JERLMYR (m) replik:

Anf. 54 ANN-CHRISTIN AHLBERG (s) replik:

Anf. 55 ANNA KÖNIG JERLMYR (m) replik:

8 § Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande samt konsumentpolitik

Anf. 56 CARINA MOBERG (s):

Anf. 57 LISELOTTE OLSSON (v):

Ajournering

Återupptagna förhandlingar

9 § Frågestund

Anf. 58 TALMANNEN:

Avgifterna till a-kassan

Anf. 59 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):

Anf. 60 Finansminister ANDERS BORG (m):

Anf. 61 SVEN-ERIK ÖSTERBERG (s):

Anf. 62 Finansminister ANDERS BORG (m):

Anf. 63 TALMANNEN:

Finanspolitiken i kommuner och landsting

Anf. 64 GÖRAN PETTERSSON (m):

Anf. 65 Finansminister ANDERS BORG (m):

Anf. 66 GÖRAN PETTERSSON (m):

Anf. 67 Finansminister ANDERS BORG (m):