Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten

Regeringens proposition 2008/09:160

Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten	Prop.
	2008/09:160

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 12 mars 2009

Fredrik Reinfeldt

Göran Hägglund (Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen att länsstyrelsernas tillsyns- och till-
ståndsverksamhet enligt socialtjänstlagen (2001:453, SoL) och lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) förs
över till Socialstyrelsen och samordnas med Socialstyrelsens tillsyn av
hälso- och sjukvården.
Vidare föreslås att en bestämmelse införs i SoL och LSS och lagen
(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område
(LYHS) om att Socialstyrelsen vid tillsyn kan höra barn.
Regeringen föreslår även att en definition av begreppet tillsyn införs i
SoL, LSS och LYHS. Av författningstexterna kommer även tillsyns-
myndighetens övriga uppgifter som har ett nära samband med tillsynen
att framgå.
Regeringen föreslår också att det införs möjligheter i SoL och LSS att
utfärda föreläggande att avhjälpa sådana missförhållanden som har bety-
delse för enskildas möjligheter att få de insatser de har rätt till. Före-
läggandet får förenas med vite. I vissa allvarliga fall ska också tillsyns-
myndigheten kunna förbjuda fortsatt verksamhet. Dessutom föreslås att
Socialstyrelsen ska ha rätt att utfärda föreläggande för att få upplys-
ningar, inhämta handlingar och annat material. Föreläggande ska kunna
förenas med vite. Beslut som har fattats med stöd av dessa befogenheter
får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Socialstyrelsen föreslås, enligt SoL och LSS, få rätt att inspektera
verksamhet som står under myndighetens tillsyn. Vid sådan inspektion
ska Socialstyrelsen kunna begära hjälp av polismyndigheten.
Vidare föreslås att regeringen, eller den myndighet som regeringen be-
stämmer, i SoL och LSS ges ett bemyndigande att för vissa grupper inom	1
	1

Lagförslag

Prop. 2008/09:160

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (2001:453) dels att 5 kap. 12 § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 5 kap. 12 § ska utgå,

dels att 3 kap. 3 §, 6 kap. 3 och 4 §§, 7 kap. 1, 3, 4 och 5 §§, 11 kap. 11 b §, 13 kap. 1–7 §§, 16 kap. 1, 4, 6, 6 c, 6 f och 6 g §§, rubriken till 7 kap. samt rubriken till 13 kap. ska ha följande lydelse,

dels att rubriken till 3 kap. ska lyda ”Vissa uppgifter inom socialtjäns- ten, m.m.”,

dels att det i lagen ska införas sex nya paragrafer, 13 kap. 8–11 §§ och 16 kap. 10 och 11 §§, närmast före 16 kap. 10 § en ny rubrik av följande lydelse och närmast före 16 kap. 11 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3kap. 3 §

Insatser inom socialtjänsten skall vara av god kvalitet.

För utförande av socialnämn- dens uppgifter skall det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet.

Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och fortlöpande ut- vecklas och säkras.

Insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet.

För utförande av uppgifter inom socialtjänsten ska det finnas per- sonal med lämplig utbildning och erfarenhet.

Kvaliteten i verksamheten ska systematiskt och fortlöpande ut- vecklas och säkras.

6 kap.

Behovet av sådana hem som av-	3 §
Behovet av sådana hem som av-	Behovet av sådana hem som av-
ses i 12 § lagen (1990:52) med	ses i 12 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av	särskilda bestämmelser om vård av
unga samt 22 och 23 §§ lagen	unga samt 22 och 23 §§ lagen
(1988:870) om vård av missbru-	(1988:870) om vård av missbru-
kare i vissa fall skall tillgodoses av	kare i vissa fall ska tillgodoses av
staten. Statens institutionsstyrelse	staten. Statens institutionsstyrelse
är central förvaltningsmyndighet	leder verksamheten vid hemmen.
för dessa hem. Styrelsen leder och	Bestämmelser om tillsyn m.m. över
har tillsyn över verksamheten vid	verksamheten vid hemmen finns i
hemmen.	13 kap.

Statens institutionsstyrelse får, om det finns särskilda skäl för det, ge- nom avtal uppdra åt ett landsting eller en kommun att inrätta och driva ett

sådant hem som avses i första stycket.

Ett bolag, en förening, en sam- fällighet, en stiftelse eller en en- skild individ får inte utan tillstånd av Socialstyrelsen yrkesmässigt bedriva verksamhet i form av

För vård i ett hem som avses i denna paragraf får staten ta ut avgift av den kommun som begärt placeringen.

4 §1

Prop. 2008/09:160

Vård i familjehem och hem för vård eller boende skall bedrivas i samråd med socialnämnden. Detta gäller även sådana hem som avses i 3 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med- delar ytterligare föreskrifter om vård i familjehem och hem för vård eller boende.

Vård i familjehem och hem för vård eller boende ska bedrivas i samråd med socialnämnden. Detta gäller även sådana hem som avses i 3 §.

	7 kap.
Föreskrifter om enskild verk-	Föreskrifter om enskild verk-
samhet	samhet och anmälningsplikt

1 §2

Ett bolag, en förening, en sam- fällighet, en stiftelse eller en en- skild individ får inte utan tillstånd av länsstyrelsen yrkesmässigt bedriva verksamhet i form av

1.hem för vård eller boende,

2.sådana boenden som motsvarar dem som avses i 5 kap. 5 § andra stycket eller 5 kap. 7 § tredje stycket,

3.hem för viss annan heldygnsvård,

4.hem eller öppen verksamhet för vård under en begränsad del av dygnet, oavsett var verksamheten bedrivs.

Tillstånd skall sökas hos läns- styrelsen i det län där verksam- heten skall bedrivas.

Tillstånd behövs inte för sådan verksamhet som kommunen genom avtal enligt 2 kap. 5 § har överlämnat till en enskild att utföra.

Kommun och landsting som dri-	Kommun och landsting som dri-
ver hem för vård eller boende,	ver verksamhet som avses i första
samt kommun som genom avtal	stycket, samt kommun som genom
enligt 2 kap. 5 § har överlämnat	avtal enligt 2 kap. 5 § har över-
till enskild att driva sådant hem,	lämnat till enskild att driva sådan
skall anmäla denna verksamhet till	verksamhet	ska	anmäla denna
länsstyrelsen.	verksamhet	till	Socialstyrelsen
	innan verksamheten påbörjas.

1Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

2Senaste lydelse 2007:1315. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

Bestämmelserna i 11 kap. 5 och

6 §§ gäller i tillämpliga delar i enskild verksamhet som står under länsstyrelsens tillsyn enligt denna lag. Anteckningar och andra upp- gifter i en personakt som tillhör en sammanställning av uppgifter som avses i lagen (2001:454) om be- handling av personuppgifter inom socialtjänsten skall bevaras och därefter gallras två år efter det att den sista anteckningen gjordes i akten. Uppgifterna skall dock inte gallras så länge uppgifter om samma person inte har gallrats enligt andra stycket.

Uppgifter i en sammanställning som avses i lagen om behandling av personuppgifter inom social- tjänsten skall gallras två år efter det att de förhållanden som upp- gifterna avser har upphört.

Gallringen skall vara avslutad senast kalenderåret efter det att gallringsskyldigheten inträdde.

Den socialnämnd som beslutat om en insats som genomförs i en enskild verksamhet får träffa avtal med den som bedriver verksam- heten om att handlingar skall överlämnas till nämnden när gall- ringsskyldigheten inträder. Detta gäller dock inte sådana handlingar som avses i 3 a §.

3 §3Prop. 2008/09:160 Bestämmelserna i 11 kap. 5 och

6 §§ gäller i tillämpliga delar i enskild verksamhet som står under Socialstyrelsens tillsyn enligt den- na lag. Anteckningar och andra uppgifter i en personakt som till- hör en sammanställning av upp- gifter som avses i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjäns- ten ska bevaras och därefter gall- ras två år efter det att den sista anteckningen gjordes i akten. Upp- gifterna ska dock inte gallras så länge uppgifter om samma person inte har gallrats enligt andra stycket.

Uppgifter i en sammanställning som avses i lagen om behandling av personuppgifter inom social- tjänsten ska gallras två år efter det att de förhållanden som uppgif- terna avser har upphört.

Gallringen ska vara avslutad se- nast kalenderåret efter det att gall- ringsskyldigheten inträdde.

Den socialnämnd som beslutat om en insats som genomförs i en enskild verksamhet får träffa avtal med den som bedriver verksam- heten om att handlingar ska över- lämnas till nämnden när gallrings- skyldigheten inträder. Detta gäller dock inte sådana handlingar som avses i 3 a §.

En handling i en personakt i en- skild verksamhet som står under länsstyrelsens tillsyn enligt denna lag skall, om det begärs av den som akten rör, så snart som möjligt tillhandahållas denne för läsning eller avskrivning på stället eller i avskrift eller kopia, om inte annat följer av 15 kap. 1 §.

Frågor om utlämnande enligt

4 §

En handling i en personakt i en- skild verksamhet som står under Socialstyrelsens tillsyn enligt denna lag ska, om det begärs av den som akten rör, så snart som möjligt tillhandahållas denne för läsning eller avskrivning på stället eller i avskrift eller kopia, om inte annat följer av 15 kap. 1 §.

En fråga om utlämnande enligt

3Senaste lydelse 2007:1315.

En omhändertagen personakt ska återlämnas, om det är möjligt och det inte finns skäl för omhän- dertagande enligt första stycket. Beslut i fråga om återlämnande meddelas av Socialstyrelsen efter ansökan av den som vid beslutet om omhändertagande ansvarade för personakten.

Personakter som har tagits om hand ska förvaras avskilda hos arkivmyndigheten i den kommun där akterna omhändertagits. Per- sonakterna ska bevaras i minst två år från det att de kom in till arkiv- myndigheten, dock får sådana handlingar som avses i 7 kap. 3 a § inte gallras. En myndighet som har hand om en personakt som har omhändertagits har, om en uppgift ur akten begärs för ett särskilt fall, samma skyldighet att lämna upp- giften som den haft som ansvarat för akten före omhändertagandet.

Socialstyrelsen får besluta att en personakt i enskild verksamhet som står under Socialstyrelsens tillsyn enligt denna lag ska tas om hand

första stycket prövas av den som		första stycket prövas av den som Prop. 2008/09:160
ansvarar	för personakten. Anser	ansvarar	för personakten. Anser
denne att personakten eller någon		denne att personakten eller någon
del av den inte bör lämnas ut skall		del av den inte bör lämnas ut ska
han eller hon genast med eget		han eller hon genast med eget
yttrande	överlämna frågan till	yttrande	överlämna frågan till
länsstyrelsen för prövning.		Socialstyrelsen för prövning.

5 §4

Länsstyrelsen får besluta att en personakt i enskild verksamhet som står under länsstyrelsens till- syn enligt denna lag skall tas om hand

1.om verksamheten upphör,

2.om det på sannolika skäl kan antas att personakten inte kommer att handhas enligt föreskrifterna i denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, eller

3.om den som ansvarar för personakten ansöker om det och det finns ett påtagligt behov av att akten tas om hand.

En omhändertagen personakt skall återlämnas, om det är möjligt och det inte finns skäl för omhän- dertagande enligt första stycket. Beslut i fråga om återlämnande meddelas av länsstyrelsen efter ansökan av den som vid beslutet om omhändertagande ansvarade för personakten.

Personakter som har tagits om hand skall förvaras avskilda hos arkivmyndigheten i den kommun där akterna omhändertagits. Per- sonakterna skall bevaras i minst två år från det att de kom in till arkivmyndigheten, dock får sådana handlingar som avses i 7 kap. 3 a § inte gallras. En myndighet som har hand om en personakt som har omhändertagits har, om en uppgift ur akten begärs för ett särskilt fall, samma skyldighet att lämna upp- giften som den haft som ansvarat för akten före omhändertagandet.

4Senaste lydelse 2007:1315.

11 kap.		Prop. 2008/09:160
11 b §5
Socialnämnden har rätt att hos	Socialnämnden har rätt att hos
Skatteverket ta del av uppgifter	Skatteverket ta del av uppgifter
om enskilda som avser inkomst-	om enskilda som avser inkomst-
slaget kapital enligt inkomstskatte-	slaget kapital enligt inkomstskatte-
lagen (1999:1299) eller återbetal-	lagen (1999:1229) eller återbetal-
ning av skatt enligt skattebetal-	ning av skatt enligt skattebetal-
ningslagen (1997:483). Om det	ningslagen (1997:483). Om det
finns skäl för det ska Skatteverket	finns skäl för det ska Skatteverket
på eget initiativ lämna sådana	på eget initiativ lämna sådana
uppgifter till socialnämnden.	uppgifter till socialnämnden.

Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas ut enligt första stycket.

13 kap.

Tillsyn över socialtjänsten Tillsyn m.m. 1 §

Socialstyrelsen			har	tillsyn	över	Socialstyrelsen har			tillsyn över
socialtjänsten	i	landet. Styrelsen				socialtjänsten		och verksamheten
skall följa	och		vidareutveckla			vid sådana hem som avses i 6 kap.
socialtjänsten.		Till		ledning	för	3 §.
tillämpningen av denna lag utfär-
dar Socialstyrelsen allmänna råd.						Tillsynen över enskild verksam-
						Tillsynen över enskild verksam-
						het avser
						1. verksamhet för vilken det
						krävs tillstånd enligt 7 kap. 1 §
						första stycket,
						2. verksamhet som en kommun
						genom avtal enligt 2 kap. 5 § har
						överlämnat till enskild att utföra,
						samt
						3.	annan	enskild	verksamhet
						som kommunen upphandlar tjäns-
						ter från för att fullgöra skyldighe-
						ter enligt denna lag.
Länsstyrelsen		har		tillsyn	över	2 §6
Länsstyrelsen		har		tillsyn	över	Tillsyn enligt denna lag innebär
den socialtjänst som kommunerna						granskning av att den verksamhet
inom länet svarar för.						som avses i 1 § uppfyller krav och
						mål enligt lagar och andra före-
						skrifter samt beslut som har med-
						delats	med stöd av		sådana före-

5Senaste lydelse 2008:971.

6Senaste lydelse 2007:1315.

Länsstyrelsen skall därvid

–följa socialnämndernas till- lämpning av denna lag,

–informera och ge råd till all- mänheten i frågor som rör social- tjänsten,

–biträda socialnämnderna med råd i deras verksamhet,

–främja samverkan på social- tjänstens område mellan kommu- nerna och andra samhällsorgan,

–verka för att kommunerna pla- nerar för att kunna tillgodose framtida behov av bistånd i form av hemtjänst samt sådant boende som avses i 5 kap. 5 § andra stycket och 5 kap. 7 § tredje stycket,

–kontrollera efterlevnaden av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och lagen (1990:52) med särskilda bestäm- melser om vård av unga,

–även i övrigt se till att social- nämnderna fullgör sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt.

skrifter.

Föreläggande enligt 5 och 8 §§, återkallelse av tillstånd och förbud enligt 9–11 §§ får användas endast när verksamheten inte uppfyller de krav som framgår av lagar och andra föreskrifter.

Prop. 2008/09:160

Länsstyrelsen	har tillsyn	över	3 §
			Socialstyrelsen ska inom ramen
sådan enskild	verksamhet	som	för sin tillsyn
avser			– lämna råd och ge vägledning,
1. verksamhet för vilken det			– kontrollera att brister	och
krävs tillstånd enligt 7 kap. 1 §			missförhållanden avhjälps,
första stycket,			– förmedla kunskap och	erfa-
2. verksamhet	som kommunen		renheter som erhålls genom till-
genom avtal enligt 2 kap. 5 § har			synen, och
överlämnat till en enskild att ut-			– informera och ge råd till all-
föra,			mänheten.

3.annan enskild verksamhet än sådan som omfattas av 1–2 och som kommunen upphandlar tjänster från för att fullgöra skyl- digheter enligt denna lag.

Länsstyrelsen har rätt att in- spektera verksamhet som står under dess tillsyn och får inhämta de upplysningar och ta del av de handlingar och annat material

4 §

Vid tillsyn som rör barns för- hållanden får barnet höras om det kan antas att barnet inte tar skada av samtalet. Barnet får höras utan vårdnadshavarens samtycke och

som behövs för tillsynen.

Den vars verksamhet inspekte- ras är skyldig att lämna den hjälp som behövs vid inspektionen.

utan att vårdnadshavaren är när- Prop. 2008/09:160 varande.

Verksamhet för vilken tillstånd krävs enligt 7 kap. 1 § första stycket står under löpande tillsyn av socialnämnden i den kommun där verksamheten bedrivs. Nämn- den har rätt att inspektera verk- samheten och får inhämta de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsy- nen.

Om socialnämnden får känne- dom om missförhållanden i enskild verksamhet som står under läns- styrelsens tillsyn, skall social- nämnden underrätta länsstyrelsen om det.

5 §

Den som bedriver verksamhet som står under tillsyn enligt denna lag är skyldig att på Socialstyrel- sens begäran lämna över hand- lingar och annat material som rör verksamheten och lämna de upp- lysningar om verksamheten som Socialstyrelsen behöver för sin tillsyn.

Socialstyrelsen får förelägga den som bedriver verksamheten att lämna vad som begärs enligt för- sta stycket. Föreläggandet får förenas med vite.

Om det förekommer något miss-	6 §7
Om det förekommer något miss-	Socialstyrelsen eller den som
förhållande i	myndigheten förordnar har rätt att

1.annat hem för vård eller bo- inspektera verksamhet som står ende än sådant som avses i 6 kap. under dess tillsyn. Den som utför

3 §,		inspektionen har rätt att få till-
2. enskild verksamhet som står		träde till lokaler eller andra ut-
under länsstyrelsens tillsyn enligt		rymmen som används för verk-
3 §,		samheten. För tillträde till bostä-
3. hemtjänst,		der krävs dock att den eller de
4. sådant boende som avses i		boende lämnar sitt samtycke till
5 kap. 5 § andra stycket och 5 kap.		inspektionen. Den som utför in-
7 § tredje stycket,		spektionen har rätt att tillfälligt
får	länsstyrelsen förelägga den	omhänderta handlingar och annat
som svarar för verksamheten att		material	som rör verksamheten.
avhjälpa missförhållandet.		Den vars	verksamhet inspekteras
		är skyldig att lämna den hjälp som
Ett föreläggande skall innehålla		behövs vid inspektionen.

uppgifter om de åtgärder som
tillsynsmyndigheten anser nödvän-
diga för att det påtalade missför-
hållandet skall kunna avhjälpas.
Om missförhållandet är allvar-
ligt	och länsstyrelsens föreläg-

7Senaste lydelse 2007:1315.

16 kap.		Prop. 2008/09:160
	1 §9
Ett ärende som avser vård eller någon annan åtgärd i fråga om en en-
skild person kan flyttas över till en annan socialnämnd.
Överflyttning skall ske om den	Överflyttning ska ske om den
som berörs av ärendet har starkast	som berörs av ärendet har starkast
anknytning till den andra kommu-	anknytning till den andra kommu-
nen och det med hänsyn till den	nen och det med hänsyn till den
enskildes önskemål, hjälpbehovets	enskildes önskemål, hjälpbehovets
varaktighet och omständigheterna	varaktighet och	omständigheterna
i övrigt framstår som lämpligt.	i övrigt framstår som lämpligt.
Om berörda kommuner inte kan	Om berörda kommuner inte kan
komma överens om överflyttning,	komma överens om överflyttning,
får den kommun där frågan om	får den kommun där frågan om
överflyttning kommit upp ansöka	överflyttning kommit upp ansöka
om överflyttning av ärendet hos	om överflyttning av ärendet hos
den länsstyrelse där den andra	Socialstyrelsen.
kommunen ligger.
Uppgifter som behövs för att en	Uppgifter som behövs för att en
socialnämnd skall kunna ta över	socialnämnd ska kunna ta över ett
ett ärende skall lämnas ut av den	ärende ska lämnas ut av den so-
socialnämnd från vilken överläm-	cialnämnd från vilken överläm-
nandet sker.	nandet sker.
Lydelse enligt prop. 2008/09:150	Föreslagen lydelse

4§10

Länsstyrelsens beslut i ärenden	Socialstyrelsens beslut får över-
om tillstånd enligt 7 kap. 1 §, om-	klagas hos allmän förvaltnings-
händertagande av personakt enligt	domstol i ärenden om
7 kap. 5 §, föreläggande eller för-	1. tillstånd enligt 7 kap. 1 §,
bud enligt 13 kap. 6 §, förbud	2. omhändertagande av person-
enligt 13 kap. 7 § samt överflytt-	akt enligt 7 kap. 5 §,
ning av ärende enligt 16 kap. 1 §	3. föreläggande enligt 13 kap.
får överklagas hos allmän förvalt-	5 och 8 §§,
ningsdomstol.	4. återkallelse av tillstånd och
	förbud enligt 13 kap. 9–11 §§,
	samt
	5. överflyttning av ärende enligt
I fråga om överklagande av	16 kap. 1 §.
	I fråga om överklagande av
länsstyrelsens beslut enligt 7 kap.	Socialstyrelsens	beslut	enligt
4 § gäller i tillämpliga delar be-	7 kap. 4 § gäller i tillämpliga delar
stämmelserna i 6 kap. 7–11 §§	bestämmelserna i 6 kap. 7–11 §§
offentlighets- och sekretesslagen	offentlighets- och	sekretesslagen
(2009:000).	(2009:000).
Länsstyrelsens beslut om om-	Andra beslut av Socialstyrelsen

9Senaste lydelse 2003:407.

10Senaste lydelse 2009:xxx.

Socialnämnden ska till Social- styrelsen och till de revisorer som avses i 3 kap. 8 § kommunallagen (1991:900) rapportera alla gyn- nande nämndbeslut enligt 4 kap. 1 § som inte har verkställts inom tre månader från dagen för be- slutet. För varje beslut ska nämnden ange tidpunkten för beslutet och vilken typ av bistånd

Frågor om särskild avgift prövas efter ansökan av Socialstyrelsen av den länsrätt inom vars domkrets kommunen är belägen.

händertagande av personakt enligt 7 kap. 5 §, om föreläggande eller förbud enligt 13 kap. 6 §, och om förbud enligt 13 kap. 7 § samt domstols motsvarande beslut gäller omedelbart.

enligt denna lag får inte över- Prop. 2008/09:160 klagas.

Beslut av Socialstyrelsen och domstol i fråga som avses i första stycket 2, 3 och 4 gäller omedel- bart.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6§11

Till böter döms den som

–överträder ett förbud eller en begränsning som har meddelats med stöd av 5 kap. 2 §,

–åsidosätter någon av bestämmelserna i 6 kap. 6 § första stycket eller 12 § första stycket, eller, om inte gärningen är belagd med straff i lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling, 10 §,

–utan tillstånd driver sådan verksamhet som avses i 7 kap. 1 §,

– i strid mot ett förbud som har	– i strid mot ett förbud som har
meddelats enligt 13 kap. 6 § fort-	meddelats enligt 13 kap. 9 och
sätter verksamheten.	10 §§ fortsätter verksamheten.
Allmänt åtal får väckas endast	Allmänt åtal får väckas endast
efter medgivande av socialnämn-	efter medgivande av Socialstyrel-
den, länsstyrelsen eller Social-	sen.
styrelsen.

6 c §12

Frågor om särskild avgift prövas efter ansökan av länsstyrelsen av den länsrätt inom vars domkrets kommunen är belägen.

6 f §13

Socialnämnden skall till läns- styrelsen och till de revisorer som avses i 3 kap. 8 § kommunallagen (1991:900) rapportera alla gyn- nande nämndbeslut enligt 4 kap. 1 § som inte har verkställts inom tre månader från dagen för be- slutet. För varje beslut skall nämnden ange tidpunkten för beslutet och vilken typ av bistånd

11Senaste lydelse 2004:770.

12Senaste lydelse 2002:437.

13Senaste lydelse 2006:495.

beslutet	gäller	samt	kortfattat	beslutet		gäller	samt		kortfattat Prop. 2008/09:160
uppge skälen för dröjsmålet.				uppge skälen för dröjsmålet.
Socialnämnden skall vidare dels				Socialnämnden			ska	vidare		dels
till länsstyrelsen, dels till reviso-				till Socialstyrelsen, dels till reviso-
rerna rapportera		alla	gynnande	rerna	rapportera		alla		gynnande
nämndbeslut enligt 4 kap. 1 § som				nämndbeslut enligt 4 kap. 1 § som
inte har verkställts på nytt inom tre				inte har verkställts på nytt inom tre
månader från den dag då verkstäl-				månader från den dag då verkstäl-
ligheten avbröts. För varje beslut				ligheten avbröts. För varje beslut
skall nämnden ange tidpunkten för				ska nämnden ange tidpunkten för
beslutet och vilken typ av bistånd				beslutet och vilken typ av bistånd
beslutet	gäller	samt	kortfattat	beslutet		gäller	samt		kortfattat
uppge skälen för dröjsmålet.				uppge skälen för dröjsmålet.
Rapportering enligt denna para-				Rapportering enligt denna para-
graf skall ske en gång per kvartal.				graf ska ske en gång per kvartal.
			6 g §14
Socialnämnden ska till läns-				Socialnämnden ska till Social-
styrelsen och till de revisorer som				styrelsen och till de revisorer som
avses i 3 kap. 8 § kommunallagen				avses i 3 kap. 8 § kommunallagen
(1991:900) anmäla när			nämnden	(1991:900) anmäla när					nämnden
har verkställt ett gynnande beslut				har verkställt ett gynnande beslut
som enligt 6 f § har rapporterats				som enligt 6 f § har rapporterats
som ej verkställt. Datum för verk-				som ej verkställt. Datum för verk-
ställigheten ska då anges.				ställigheten ska då anges.
				Bemyndiganden
				10 §
				Regeringen eller den myndighet
				som	regeringen		bestämmer			får
				meddela sådana föreskrifter inom
				socialtjänsten som				behövs		till
				skydd för enskildas liv, personliga
				säkerhet eller hälsa i verksamhet
				som avser
				1. barn och unga,
				2. äldre personer,
				3. personer med funktionsned-
				sättning,
				4. missbrukare, och
				5. personer som anges i 5 kap.
				11 §.
				Regeringen eller den myndighet
				som	regeringen		bestämmer			får
				också meddela sådana föreskrifter

som behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa

14Senaste lydelse 2008:79.

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

dels att 24 § ska upphöra att gälla,

dels att 13, 23, 23 c, 23 d, 25, 26, 27, 28 c, 28 f och 28 g §§ ska ha föl- jande lydelse,

dels att det i lagen ska införas nio nya paragrafer, 26 a–26 h och 30 §§, samt närmast före 30 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §1

Prop. 2008/09:160

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om verksamhet enligt 9 § 6–10 meddela föreskrifter till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om verksamhet enligt 9 § meddela föreskrifter till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa.

En enskild person får inte utan tillstånd av länsstyrelsen yrkes- mässigt bedriva sådan verksamhet som avses i 9 § 6–10. Tillstånd skall sökas hos länsstyrelsen i det län där verksamheten skall bedri- vas. Länsstyrelsen har rätt att inspektera verksamheten.

Enskild verksamhet skall stå un- der tillsyn av den eller de nämnder som avses i 22 § i den kommun där verksamheten bedrivs. Om ansva- ret för uppgiften överlåtits till landstinget enligt 17 § andra stycket skall verksamheten i stället stå under tillsyn av landstingets motsvarande nämnd. Nämnden har rätt att inspektera verksam- heten.

23 §2

En enskild person får inte utan tillstånd av Socialstyrelsen yrkes- mässigt bedriva sådan verksamhet som avses i 9 § 6–10.

Kommun och landsting som driver verksamhet som avses i 9 § 6–10 ska anmäla denna verksam- het till Socialstyrelsen innan verksamheten påbörjas.

23 c §3

En handling i en personakt i en-	En handling i en personakt i en-
skild verksamhet skall, om det	skild verksamhet ska, om det be-
begärs av den som akten rör, så	gärs av den som akten rör, så snart

1Senaste lydelse 2005:125.

2Senaste lydelse 2005:125.

3Senaste lydelse 2007:1313.

snart som möjligt tillhandahållas denne för läsning eller avskrivning på stället eller i avskrift eller kopia, om inte annat följer av 29 §.

Frågor om utlämnande enligt första stycket prövas av den som ansvarar för personakten. Anser denne att personakten eller någon del av den inte bör lämnas ut skall han eller hon genast med eget yttrande överlämna frågan till länsstyrelsen för prövning.

som möjligt tillhandahållas denne Prop. 2008/09:160 för läsning eller avskrivning på

stället eller i avskrift eller kopia, om inte annat följer av 29 §.

En fråga om utlämnande enligt första stycket prövas av den som ansvarar för personakten. Anser denne att personakten eller någon del av den inte bör lämnas ut ska han eller hon genast med eget yttrande överlämna frågan till Socialstyrelsen för prövning.

23 d §4

Länsstyrelsen får besluta att en	Socialstyrelsen får besluta att en
personakt i enskild verksamhet	personakt i enskild verksamhet ska
skall tas om hand	tas om hand

1.om verksamheten upphör,

2.om det på sannolika skäl kan antas att personakten inte kommer att handhas enligt föreskrifterna i denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, eller

3.om den som ansvarar för personakten ansöker om det och det finns ett påtagligt behov av att akten tas om hand.


En	omhändertagen			personakt		En	omhändertagen	personakt
skall återlämnas, om det är möjligt						ska återlämnas, om det är möjligt
och det inte finns skäl för omhän-						och det inte finns skäl för
dertagande enligt första					stycket.	omhändertagande enligt			första
Beslut i fråga om återlämnande						stycket. Beslut i fråga om åter-
meddelas		av	länsstyrelsen efter			lämnande meddelas av Social-
ansökan av den som vid beslutet						styrelsen efter ansökan av den som
om	omhändertagande			ansvarade		vid beslutet om omhändertagande
för personakten.						ansvarade för personakten.
Personakter som tagits om hand						Personakter som tagits om hand
skall förvaras avskilda hos arkiv-						ska förvaras avskilda hos arkiv-
myndigheten i den kommun där						myndigheten i den kommun där
akterna		omhändertagits.			Person-	akterna	omhändertagits.		Person-
akter skall bevaras i minst två år						akter ska bevaras i minst två år
från det att de kom in till arkiv-						från det att de kom in till arkiv-
myndigheten,			dock	får	sådana	myndigheten, dock		får	sådana
handlingar som avses i 23 b § inte						handlingar som avses i 23 b § inte
gallras. En myndighet som har						gallras. En myndighet som har
hand om en personakt som har						hand om en personakt som har
omhändertagits har, om en uppgift						omhändertagits har, om en uppgift
ur akten begärs för ett särskilt fall,						ur akten begärs för ett särskilt fall,
samma skyldighet att lämna upp-						samma skyldighet att lämna upp-
giften som den haft som ansvarat						giften som den haft som ansvarat
för akten före omhändertagandet.						för akten före omhändertagandet.

4Senaste lydelse 2007:1313.

Socialstyrelsen har den centrala tillsynen över verksamhet enligt denna lag. Styrelsen skall följa, stödja och utvärdera verksam- heten samt informera om den och stimulera till vidareutveckling.

Länsstyrelsen har inom länet tillsyn över verksamhet enligt denna lag och får då inspektera verksamheten.

Länsstyrelsen skall också inom länet

1.informera och ge råd till all- mänheten i frågor som rör verk- samheten,

2.ge kommunerna råd i deras verksamhet,

3.verka för att kommunerna och landstingen planerar för att kunna tillgodose framtida stöd- och ser- vicebehov, samt

4.främja samverkan i planering mellan kommunerna, landstingen och andra samhällsorgan.

25 §	Prop. 2008/09:160
Socialstyrelsen har tillsyn	över
verksamhet enligt denna lag.

26 §5

Tillsyn enligt denna lag innebär granskning av att verksamheten uppfyller krav och mål enligt lagar och andra föreskrifter samt beslut som har meddelats med stöd av sådana föreskrifter.

Föreläggande enligt 26 c och 26 f §§, återkallelse av tillstånd och förbud enligt 26 g och 26 h §§ får användas endast när verksam- heten inte uppfyller de krav som framgår av lagar och andra före- skrifter.

26 a §6

Socialstyrelsen ska inom ramen för sin tillsyn

–lämna råd och ge vägledning,

–kontrollera att brister och missförhållanden avhjälps,

–förmedla kunskap och erfa- renheter som erhålls genom till- synen, och

–informera och ge råd till all- mänheten.

26 b §

Vid tillsyn som rör barns för- hållanden får barnet höras om det kan antas att barnet inte tar skada av samtalet. Barnet får höras utan

5Senaste lydelse 2000:526.

6Tidigare 26 a § upphävd genom 2002:439.

missförhållande som har betydelse Prop. 2008/09:160 för enskildas möjligheter att kunna

få de insatser de har rätt till, får Socialstyrelsen förelägga den som svarar för verksamheten att av- hjälpa missförhållandet. Ett före- läggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Social- styrelsen anser nödvändiga för att det påtalade missförhållandet ska kunna avhjälpas. Föreläggandet får förenas med vite.

Socialstyrelsen får även före- lägga den kommun eller det landsting som inte har fullgjort sin anmälningsskyldighet enligt 23 § andra stycket att fullgöra denna skyldighet. Föreläggandet får förenas med vite.

26 g §

Om ett missförhållande enligt 26 f § första stycket är allvarligt och Socialstyrelsens föreläggande inte följts, får Socialstyrelsen helt eller delvis återkalla tillståndet för verksamheten. Om verksamheten inte är tillståndspliktig får Social- styrelsen i stället helt eller delvis förbjuda fortsatt verksamhet.

Om missförhållandet innebär fara för enskildas liv, hälsa eller personliga säkerhet i övrigt, får Socialstyrelsen utan föregående föreläggande helt eller delvis åter- kalla tillståndet för verksamheten. Om verksamheten inte är till- ståndspliktig får Socialstyrelsen i stället helt eller delvis förbjuda fortsatt verksamhet.

26 h §
Om det finns sannolika skäl för
att ett tillstånd helt eller delvis
kommer att återkallas eller om det
finns sannolika skäl för att
verksamheten		helt	eller	delvis
kommer att		förbjudas		enligt
26 g §, och ett sådant beslut inte
kan	avvaktas,	får	Socialstyrelsen
tills	vidare	helt	eller	delvis	23

	förbjuda fortsatt verksamhet.
	Beslut	enligt	första	stycket
	gäller i högst sex månader. Om
	det finns synnerliga skäl, får be-
	slutets	giltighet	förlängas med
	ytterligare sex månader.
Lydelse enligt prop.2008/09:150	Föreslagen lydelse
Beslut av en sådan nämnd som	27 §7
Beslut av en sådan nämnd som	Beslut av en sådan nämnd som
avses i 22 § eller av länsstyrelsen	avses i 22 § eller av Socialstyrel-
får överklagas hos allmän förvalt-	sen får överklagas hos allmän
ningsdomstol om beslutet avser	förvaltningsdomstol om			beslutet
	avser

1.insatser för en enskild enligt 9 §,

2.utbetalning till någon annan enligt 11 §,

3.återbetalning enligt 12 §,

4.förhandsbesked om rätt till insatser enligt 16 § andra stycket,

5.tillstånd till enskild verksamhet enligt 23 §,

6. omhändertagande av person-			6. omhändertagande av person-
akt enligt 23 c §, eller			akt enligt 23 d §,
7. föreläggande eller åter-			7. föreläggande enligt 26 c och
kallelse av tillstånd enligt 24 §.			26 f §§, eller
			8. återkallelse av tillstånd och
			förbud enligt 26 g och 26 h §§.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
I fråga om överklagande av			I fråga om överklagande av
länsstyrelsens beslut enligt 23 b §			Socialstyrelsens	beslut	enligt
gäller i tillämpliga delar bestäm-			23 c § gäller i tillämpliga		delar
melserna i 6 kap. 7–11 §§ offent-			bestämmelserna i 6 kap. 7–11 §§
lighets-	och	sekretesslagen	offentlighets- och	sekretesslagen
(2009:000).			(2009:000).

Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart. Länsrätten eller kammarrätten får dock förordna att dess beslut ska gälla först sedan

det vunnit laga kraft.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
28 c §8
Frågor om särskild avgift prövas	Frågor om särskild avgift prövas
efter ansökan av länsstyrelsen av	efter ansökan av Socialstyrelsen av
den länsrätt inom vars domkrets	den länsrätt inom vars domkrets
kommunen är belägen. En ansökan	kommunen är belägen. En ansökan
som avser ett landsting prövas av	som avser ett landsting prövas av
den länsrätt inom vars domkrets	den länsrätt inom vars domkrets
landstingets förvaltning förs.	landstingets förvaltning utövas.

7Senaste lydelse 2009:xxx.

8Senaste lydelse 2002:439.

Prop. 2008/09:160

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.										Prop. 2008/09:160
				28 f §9
En sådan nämnd som avses i					En sådan nämnd som avses i
22 § ska till länsstyrelsen och till					22 § ska till Socialstyrelsen och till
de revisorer som avses i 3 kap. 8 §					de revisorer som avses i 3 kap. 8 §
kommunallagen		(1991:900)		rap-	kommunallagen			(1991:900)		rap-
portera alla gynnande nämndbeslut					portera alla gynnande nämndbeslut
enligt 9 § som inte har verkställts					enligt 9 § som inte har verkställts
inom tre månader från dagen för					inom tre månader från dagen för
beslutet. För varje beslut ska					beslutet. För varje beslut ska
nämnden ange tidpunkten för be-					nämnden ange tidpunkten för be-
slutet och vilken typ av insats					slutet och vilken typ av insats
beslutet	gäller	samt	kortfattat		beslutet	gäller		samt	kortfattat
uppge skälen för dröjsmålet.					uppge skälen för dröjsmålet.
Nämnden ska vidare dels till					Nämnden ska vidare dels till
länsstyrelsen, dels till revisorerna					Socialstyrelsen, dels till reviso-
rapportera alla gynnande nämnd-					rerna rapportera			alla	gynnande
beslut enligt 9 § som inte har verk-					nämndbeslut enligt 9 § som inte
ställts på nytt inom tre månader					har verkställts på nytt inom tre
från den dag då verkställigheten					månader från den dag då verkstäl-
avbröts. För varje beslut ska					ligheten avbröts. För varje beslut
nämnden ange tidpunkten för be-					ska nämnden ange tidpunkten för
slutet och vilken typ av insats					beslutet och vilken typ av insats
beslutet	gäller	samt	kortfattat		beslutet	gäller		samt	kortfattat
uppge skälen för dröjsmålet.					uppge skälen för dröjsmålet.
Rapportering enligt denna paragraf ska ske en gång per kvartal.
				28 g §10
En sådan nämnd som avses i					En sådan nämnd som avses i
22 § ska till länsstyrelsen och till					22 § ska till Socialstyrelsen och till
de revisorer som avses i 3 kap. 8 §					de revisorer som avses i 3 kap. 8 §
kommunallagen		(1991:900)		an-	kommunallagen			(1991:900)		an-
mäla när nämnden har verkställt					mäla när nämnden har verkställt
ett gynnande beslut som enligt					ett gynnande beslut som enligt
28 f §	har rapporterats		som ej		28 f §	har	rapporterats		som ej
verkställt. Datum för verkställig-					verkställt. Datum för verkställig-
heten ska då anges.					heten ska då anges.
					Förbud mot förvandling
					30 §
					Om	ett	föreläggande			har
					förenats med vite enligt denna lag
					får vitet inte förvandlas till
					fängelse.

9 Senaste lydelse 2008:77.

10 Senaste lydelse 2008:77.

2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med		Prop. 2008/09:160
	särskilda bestämmelser om vård av unga
Härigenom föreskrivs att 41 och 44 §§ lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		41 §1
Socialnämndens beslut får överklagas hos länsrätten, när nämnden har
1. beslutat om var vården av den		1. beslutat om var vården av den
unge skall inledas eller beslutat i		unge ska inledas eller beslutat i
fråga om att flytta den unge från		fråga om att flytta den unge från
det hem där han eller hon vistas,		det hem där han eller hon vistas,
2. beslutat i fråga om fortsatt vård med stöd av lagen,
3. med stöd av 14 § beslutat i		3. med stöd av 14 § beslutat i
fråga om umgänge eller beslutat		fråga om umgänge eller beslutat
att den unges vistelseort inte skall		att den unges vistelseort inte ska
röjas,		röjas,
4. fattat beslut enligt 22 § eller		4. fattat beslut enligt 22 § eller
prövat om ett sådant beslut skall		prövat om ett sådant beslut ska
upphöra att gälla,		upphöra att gälla,
5. med stöd av 31 § beslutat i fråga om umgänge, eller
6. beslutat att i fråga om fortsatt		6. beslutat i fråga om fortsatt
flyttningsförbud.		flyttningsförbud.

Andra beslut av nämnden enligt denna lag får inte överklagas.

Rättens beslut enligt 8 § i fråga om förlängd ansökningstid och enligt 32 § om läkarundersökning får inte överklagas.

Den som överträder ett flytt- ningsförbud eller ett tillfälligt flyttningsförbud skall dömas till böter.

Allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av socialnämn- den, länsstyrelsen eller social- styrelsen.

44 §

Den som överträder ett flytt- ningsförbud eller ett tillfälligt flyttningsförbud ska dömas till böter.

Allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av socialnämn- den eller Socialstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

1Senaste lydelse 2003:420.


2.6	Förslag till lag om ändring i lagen (2001:454) om		Prop. 2008/09:160
	behandling av personuppgifter inom socialtjänsten
Härigenom föreskrivs att 7 a § lagen (2001:454) om behandling av
personuppgifter inom socialtjänsten ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

7 a §1

I sammanställningar av personuppgifter får det inte tas in känsliga personuppgifter eller uppgifter i övrigt om ömtåliga personliga för- hållanden.

Undantag från första stycket gäller för

1.uppgifter om åtgärder som har beslutats inom socialtjänsten som innebär myndighetsutövning och om den bestämmelse som ett sådant beslut grundar sig på,

2.uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring,

3. tillsynsverksamhet som be-	3. tillsynsverksamhet som be-
drivs av Socialstyrelsen eller läns-	drivs av Socialstyrelsen,
styrelserna,
4. administration och tillsyns-	4. administration som bedrivs av
verksamhet som bedrivs av Statens	Statens institutionsstyrelse cen-
institutionsstyrelse centralt, och	tralt, och

5.verksamhet enligt lagen (2007:606) om utredningar avseende barn som har avlidit i anledning av brott m.m.

Uppgift som avslöjar medlemskap i fackförening får aldrig tas in.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

1Senaste lydelse 2007:607.

Ärendet och dess beredning

Prop. 2008/09:160

Regeringen bemyndigade den 22 december 2004 ansvarigt statsråd att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över och överväga för- ändringar i organisationen och ansvarsfördelningen för den statliga till- synen inom socialtjänstens område. Utgångspunkten enligt direktiven (dir. 2004:178) var att tillsynsansvaret ska stärkas och göras tydligare, att tillsynsfunktionens sårbarhet ska minska samt att tillsynen ska fungera samordnat, strukturerat och effektivt med ett tydligt jämställdhetsper- spektiv. Förslag på hur tillsynen i Statens institutionsstyrelse kan organi- seras skulle även lämnas. Enligt tilläggsdirektiv den 7 september 2006 skulle utredaren inom ramen för slutbetänkandet även överväga och föreslå åtgärder som särskilt stärker tillsynen över barns och ungas rättigheter inom socialtjänstens olika områden.

Utredningen överlämnade i november 2007 slutbetänkandet Samord- nad och tydlig tillsyn av socialtjänsten (SOU 2007:82).

I propositionen behandlar regeringen, med ett undantag, de förslag som har lämnats i utredningens slutbetänkande Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten. Utredningens förslag i betänkandet om en utökning av anmälningsskyldigheten vid missförhållanden (s.k. Lex Sarah) till hela socialtjänsten kräver enligt regeringens bedömning ytterligare över- väganden och förslag. Med hänsyn härtill väljer regeringen att åter- komma till denna fråga senare.

En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1 och betänkandets författningsförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En samman- ställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Socialdepartementet (dnr. S2007/9510/ST).

Under ärendets beredning har regeringen uppmärksammats på en otydlighet i 3 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453). De ändringsförslag som läggs fram i propositionen avseende denna paragraf och 41 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga är av enkel be- skaffenhet och har inte remitterats.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 29 januari 2009 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.

Lagrådets synpunkter har delvis beaktats. Vissa av Lagrådets förslag är sådana att de inte kan beaktas inom ramen för detta lagstiftnings- ärende, bl.a. eftersom ett fullgott beredningsunderlag saknas.

Lagrådets synpunkter och förslag behandlas i avsnitt 5.2, 8.1 och 9 samt i författningskommentaren till lagförslagen. Därutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts.

Bakgrund

Prop. 2008/09:160

4.1Tillsynen i dag över socialtjänsten och verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Enligt socialtjänstlagen (2001:453, SoL) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) utövas den statliga till- synen över socialtjänsten och LSS av Socialstyrelsen och länsstyrelserna. Socialstyrelsen har tillsyn över socialtjänsten i landet och ska följa och vidareutveckla socialtjänsten. Till ledning för tillämpningen av SoL ut- färdar Socialstyrelsen anvisningar bl.a. i form av allmänna råd. Social- styrelsen har den centrala tillsynen över verksamhet enligt LSS och ska följa, stödja och utvärdera verksamheten samt informera om den och stimulera till vidareutveckling.

Länsstyrelserna har tillsyn över den socialtjänst och LSS-verksamhet som kommunerna i länet svarar för. Det uppdraget innebär inom social- tjänsten att länsstyrelsen ska följa socialnämndernas tillämpning av SoL, informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör socialtjänsten, biträda socialnämnderna med råd i deras verksamhet, främja samverkan på socialtjänstens område mellan kommunerna och andra samhällsorgan, verka för att kommunerna planerar för att kunna tillgodose framtida behov av bistånd i form av hemtjänst och boende i vissa former, kon- trollera efterlevnaden av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga samt även i övrigt se till att socialnämnderna fullgör sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt. När det gäller LSS-verksamhet ska länsstyrel- sen, förutom att utöva tillsyn över verksamheten, informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör verksamheten, ge kommunerna råd i deras verksamhet, verka för att kommuner och landsting planerar för att kunna tillgodose framtida stöd- och servicebehov samt främja samverkan i planering mellan kommunerna, landstingen och andra serviceorgan.

Verksamhet för vilken tillstånd krävs står enligt SoL under löpande tillsyn av socialnämnden i den kommun där verksamheten bedrivs. Om socialnämnden får kännedom om missförhållanden i enskild verksamhet ska nämnden underrätta länsstyrelsen om det. Enligt LSS står enskild verksamhet under tillsyn av den eller de nämnder som fullmäktige utsett i den kommun där verksamheten bedrivs.

4.2Tillsynen av hälso- och sjukvården i dag

I lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens om- råde (LYHS) anges att hälso- och sjukvården och dess personal står under tillsyn av Socialstyrelsen. Även tandvård utgör hälso- och sjuk- vård. Socialstyrelsens tillsyn ska främst syfta till att förebygga skador och eliminera risker i hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen ska genom sin tillsyn stödja och granska verksamheten och hälso- och sjukvårdsper- sonalens åtgärder. Socialstyrelsen utövar också tillsyn över säkerheten

vid sjukvårdsinrättningar där det får ges vård enligt lagen (1991:1128)

om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk Prop. 2008/09:160 vård samt vid enheter för rättspsykiatrisk undersökning.

4.3 Behovet av förändring

Allvarliga brister

Riksrevisionen har i ett flertal rapporter påtalat att länsstyrelsernas tillsyn har allvarliga brister. De generella iakttagelser som återkommer är att det är för lite tillsyn, att tillsynen är för svag, för begränsad, att brister inte följs upp och att tillsynen är för olika över landet. Riksrevisionen har också nyligen granskat länsstyrelsernas tillståndsgivning när det gäller särskilda boenden för äldre som drivs i enskild regi. Av granskningen framkommer att länsstyrelserna ofta utfärdar tillstånden på bristfälliga underlag, att tillstånden sällan omprövas, att länsstyrelserna ställer få villkor på kvalitet, har en bristande kunskap om utförarnas kvalitets- arbete, bristande underlag om handledning, kompetens och utbildning, otydliga kriterier för tillståndsgivningen och svag uppföljning av denna.

Utredningen om tillsynen inom socialtjänsten instämmer i Riksrevisio-
nens kritik i slutbetänkandet Samordnad och tydlig tillsyn av social-
tjänsten (SOU 2007:82). Den anför bl.a. följande om länsstyrelsernas
tillsyn av socialtjänsten och verksamheter enligt LSS. Den sociala opera-
tiva tillsynen som i dag sköts av 21 självständiga länsstyrelser utövas inte
på ett enhetligt sätt över landet – t.ex. avseende hur uppdraget och regel-
verket tolkas, vilka resurser som sätts av för arbetet och hur själva arbetet
bedrivs. Avsaknaden av en central funktion med uppgift att se till att
tillsynsuppdraget hanteras enhetligt över landet är en av förklaringarna
till att det ser ut som det gör. En annan förklaring är att länsstyrelserna
som självständiga fristående myndigheter var för sig tolkar sitt uppdrag
på olika sätt och gör olika prioriteringar vad gäller balansen mellan
granskande och främjande tillsyn, individrelaterade ärenden kontra
självinitierad verksamhetstillsyn.
Olika prioriteringar
Länsstyrelsen har frihet att inom myndigheten fördela sina resurser. Det
finns ingen norm för hur mycket resurser länsstyrelsen bör avsätta för det
sociala tillsynsarbetet och följaktligen prioriterar länsstyrelserna olika när
de avsätter resurser för området. Samordnad länsförvaltning innebär att
länsstyrelserna ska kunna prioritera sina resurser mellan olika områden
beroende på hur behoven ser ut i länet. Det kan därför vara olika priori-
teringar mellan social tillsyn och miljötillsyn eller olika prioriteringar
mellan tillsyn, förvaltning och utveckling.
Socialstyrelsens arbete med tillsynen av socialtjänsten som central till-
synsmyndighet är huvudsakligen inriktat mot att stödja länsstyrelserna
och att sammanställa vad dessa har gjort. Socialstyrelsens mandat att
styra länsstyrelsernas tillsynsarbete i riktning mot en nationellt enhetligt
bedriven tillsyn är emellertid mycket begränsat. Enligt regeringsformen
gäller att ingen myndighet får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i
särskilt fall ska besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild	34
	34

eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag. Detta innebär en inskränkning för Socialstyrelsen när det gäller att styra länsstyrelserna om det påverkar länsstyrelsernas myndighetsutövning. Socialstyrelsens roll och uppgift som central tillsynsmyndighet över socialtjänsten är varken tillräckligt tydlig för styrelsen själv eller för länsstyrelserna eller för omvärlden i övrigt. Socialstyrelsens tillsynsvägledande roll i dag grundas helt på samverkan och frivilliga överenskommelser mellan läns- styrelserna och Socialstyrelsen. Med detta förfarande blir metodutveck- lingen en lång process där 22 samverkande myndigheter ska vara överens i alla steg innan metoder, arbetssätt, teman, inriktning, etc. kan verk- ställas nationellt, vilket inte kan anses som särskilt resurseffektivt.

Länsstyrelserna har kommit olika långt när det gäller att strukturera och systematisera tillsynsarbetet. Vissa länsstyrelser har en väl upp- arbetad struktur med en tydlig strategi för tillsynsarbetet medan andra saknar en sådan. Arbetet är i stället händelsestyrt och mer anpassat till insatser som syftar till att lösa dagsaktuella problem och då huvudsak- ligen utifrån anmälningar från enskilda individer. Om en länsstyrelse inte avsatt tillräckliga resurser för tillsynen kan effekten bli att den egeninitie- rade tillsynen trängs undan på grund av beredningen av löpande inkom- mande ärenden. Med sådan tillsyn är risken uppenbar att tillsynen miss- gynnar människor som inte har förmågan att föra sin talan.

Begränsat samarbete

Samarbetet mellan de olika länsstyrelserna är enligt utredningens be- dömning dessutom begränsat. När det gäller överföring av kompetens, metoder och resultat sker i dag samarbete i mycket olika omfattning. Erfarenheter från den sociala tillsynen stannar ofta inom respektive län och nyttiga erfarenheter sprids i alltför ringa grad till övriga landet. Det saknas incitament för att samutnyttja personer med speciell kompetens och att samarbeta kring kompetensutveckling, metodutveckling, bedöm- ningar, etc. mellan länsstyrelserna och det finns behov av att utveckla mer av gemensamma bedömningskriterier och gemensamma tillsyns- metoder. Sammantaget ger utredningen en bild av att mycket kraft läggs ner vid varje enskild länsstyrelse att själv forma hur det operativa till- synsarbetet i det egna länet ska utföras och utvecklas, vilket leder till att tillsynen bedrivs på olika sätt över landet.

Mer än hälften av landets länsstyrelser är små myndigheter med endast sex till åtta anställda som arbetar med granskande tillsyn av socialtjäns- ten, varav högst en till två arbetar med tillsyn inom t.ex. individ- och familjeomsorgsområdet. Om en vakans uppstår och någon dessutom blir långtidssjuk är nuvarande organisation mycket sårbar. Det finns flera exempel på länsstyrelser där ett tillsynsområde kunnat ligga nere utan någon verksamhetstillsyn alls under lång tid på grund av vakanser, sjuk- dom eller brist på personal med tillräcklig erfarenhet och rätt kompetens.

Regeringen har länge efterlyst ökat samarbete mellan tillsynen över socialtjänsten inklusive LSS och tillsynen över hälso- och sjukvården. Möjligheterna till gemensam tillsyn begränsas främst av att respektive tillsynsmyndighet prioriterar olika. Antalet gemensamma tillsynsaktivi- teter är förhållandevis få i samtliga län, där det bedrivs både hälso- och

Prop. 2008/09:160

sjukvård och socialtjänst eller LSS-verksamhet. Sett ur tillsynsobjektets perspektiv måste det vara en fördel om de två tillsynsinstanserna sam- ordnar sina bedömningar och rekommendationer. Myndigheterna arbetar dock utifrån olika geografiska områden, de planerar och prioriterar olika, har olika traditioner i hur tillsyn ska bedrivas och skilda förutsättningar bland annat i form av olika definitioner och skilda regelverk.

När det gäller tillsynen av hälso- och sjukvården är bilden som ges av utredningen att den jämfört med länsstyrelsernas tillsyn bedrivs på ett mer enhetligt sätt över landet. Tillsynen bedrivs av en central myndighet och det finns en tillsynsplan för hela landet, dvs. för alla regionala till- synsenheter (RT-enheter) inom Socialstyrelsen. Begrepp och definitioner inom tillsynen är enhetliga. Större delen av tillsynsarbetet bedrivs också utifrån ett strukturerat schema som alla handläggare ska följa. Tillsyns- arbetet är också renodlat av mer kontrollerande natur med inslag av stödjande verksamhet men saknar helt inslag av att fördela särskilda medel till olika projekt eller utvecklingsinsatser. Tillsynsarbetet är orga- niserat i en renodlad tillsynsavdelning som består av ett styrande centralt kansli och sex operativa regionala enheter. Fördelningen av ekonomiska resurser till de sex RT-enheterna sker centralt på myndigheten och styrs av befolkningsunderlag, risknivå, antalet vårdgivare och deras inriktning, m.m.

När kommunerna utsätts för tillsyn från både Socialstyrelsen och läns- styrelsen, t.ex. när det gäller verksamheter som har inslag av både hälso- och sjukvård och socialtjänst, måste kommunen ha kontakt med och få besök av två olika myndigheter samt anpassa verksamheten utifrån två olika myndigheters tillsynsbeslut rörande samma verksamhet. Detta kan innebära olägenheter för kommunen eller den enskilde vårdgivaren. Även när gemensamma tillsynsbesök görs är besluten sällan gemen- samma och det händer att kommunen får del av dem vid olika tidpunkter och att de är utformade på olika sätt och med skilda kanske motstridiga krav på samma verksamhet.

Dålig öppenhet i tillsynen

För ett tillsynsobjekt är det inte alltid lätt att veta efter vilka kriterier tillsynsmyndigheterna granskar verksamheten och vad den kan tänkas anmärka på. Tillsynen grundas till en betydande del på en framväxande praxis som inte alltid är känd för de verksamhetsansvariga. Att på ett bra sätt ge information om ”tillsynspraxis” är en viktig uppgift för tillsyns- myndigheten. Det måste råda transparens i tillsynen, dvs. det måste vara mycket tydligt vilka krav som ställs och kan ställas på tillsynsobjekten i olika avseenden t.ex. när det gäller god kvalitet och dessa krav bör vara dokumenterade och kända i förväg.

Det faktum att länsstyrelsernas tillsynsarbete bedrivs på olika sätt över landet kan påverka den enskildes rättssäkerhet. En del länsstyrelser arbetar mer strukturerat och systematiskt i sin verksamhetstillsyn medan andra främst utövar tillsyn utifrån individbaserade anmälningar eller nyheter i media. Det föreligger därför risk för att personer som inte vet vart de ska vända sig med sitt missnöje och inte kan föra sin talan gent- emot myndigheter inte får sina rättigheter tillgodosedda. Dessa män-

Prop. 2008/09:160

niskor riskerar att få sämre hjälp av den sociala tillsynen eftersom den Prop. 2008/09:160 inte är tillräckligt planerad och systematisk.

För en medborgare som är missnöjd med en verksamhet eller ett beslut kan det i dag vara svårt att få klarhet i vart man ska vända sig och hur man lämpligen bör bete sig för att få sina synpunkter beaktade. För de personer som får hjälp från såväl socialtjänst som hälso- och sjukvård kan det bli aktuellt att vända sig till två olika tillsynsmyndigheter trots att insatsen av den enskilde upplevs som en gemensam insats från en verk- samhet. Detta kan av den enskilde upplevas som obegripligt, krångligt och byråkratiskt.

Svårigheter att styra

Regeringen har svårt att styra över den sociala tillsynen eftersom den operativt utförs av 21 fristående länsstyrelser som i sin tur ska anpassa sin verksamhet efter sina regionala behov. Regeringen har också svårt att få en samlad bild av vad länsstyrelserna gör och vad de uppnår med till- synsarbetet. Länsstyrelserna definierar tillsyn över socialtjänsten på olika sätt och bedömer liknande situationer olika. Dessutom sker återföringen av länsstyrelsernas arbete på olika sätt. Socialstyrelsens och länsstyrel- sernas rapport – Social tillsyn – till regeringen vartannat år ger ett visst underlag men även Socialstyrelsen har svårt att ge en samlad bild av verksamheten eftersom den i grunden bedrivs på olika sätt av länsstyrel- serna. Sammantaget leder detta till att regeringen har svårt att få en sam- lad bild av tillsynens effekter på nationell basis. Det finns stora svårig- heter att jämföra tillsynens effekter mellan olika länsstyrelser och det är inte heller möjligt att studera hur effekterna av tillsynen har utvecklats över tid. Regeringen har inte heller en samlad bild av hur omfattande behovet är av gemensam tillsyn av socialtjänst och hälso- och sjukvård eller vilka behov eller framtida möjligheter till utökad samverkan som finns mellan de båda tillsynsområdena. Ansvarskommittén, som nyligen sett över hela samhällsorganisationen i Sverige, menade bl.a. att de för- ändringar som ägt rum med allt fler privata aktörer och med kommuner och landsting, som har fått ökad frihet att bestämma över tillämpningen av lagar och användningen av ekonomiska resurser, innebär att det ställs större krav på regeringens styrning och kontroll i form av bl.a. en effek- tiv tillsyn och uppföljning.

4.4Principiella utgångspunkter för en stärkt och tydligare tillsyn

Tillsyn som kontrollinstrument

Staten har ett ansvar för att säkerställa efterlevnaden av de lagar, förord- ningar och föreskrifter som riksdag, regering och myndigheter beslutat om för de huvudmän och utförare – såväl offentliga som privata – som ansvarar för uppgifter och verksamheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Ett viktigt kontroll- och styrinstrument som staten förfogar över är tillsyn.

Tillsyn i betydelsen kontroll av hur olika verksamhetsområden fullgör sina uppgifter har ökat genom åren. Det gäller såväl inom hälso- och sjukvården som inom socialtjänsten och LSS. Tillsyn handlar rent princi- piellt enligt Tillsynsutredningens definition om en oberoende och själv- ständig granskning av att de lagar som har beslutats av riksdagen, de förordningar som har beslutats av regeringen och de föreskrifter och villkor som har beslutats av myndigheter efterlevs och att den enskilde medborgaren i dessa avseende behandlas på ett likvärdigt sätt oberoende av var i landet man bor (SOU 2004:100).

Myndighetsutövning innebär att det allmänna utövar sin befogenhet att för en enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplin- påföljd, avskedande eller annat sådant liknande förhållande. Verksamhet som sker inom ramen för tillsyn innebär i många fall en tydlig myndig- hetsutövning. På verksamhet som innebär myndighetsutövning ställs särskilda krav som därför också måste ställas på statens tillsyn. Begrep- pet rättssäkerhet har också betydelse för den statliga tillsynen. Dess inne- börd har diskuterats i olika sammanhang och i det ligger bl.a. att allt statligt tvång ska vara grundat på lag och att tillämpningen av lagar m.m. ska ske på ett förutsebart sätt.

Den sociala tillsynen

Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska alla medborgare i landet ges en god vård på lika villkor och Socialstyrelsen ska inom ramen för sitt tillsyns- ansvar se till att så sker. Socialstyrelsens sex regionala tillsynsenheter ska, enligt deras verksamhetsidé, genom tillsyn arbeta för att vårdgivarna och hälso- och sjukvårdspersonalen ger alla patienter vård av rätt kvalitet och med hög patientsäkerhet.

SoL är en lagstiftning som rymmer rättigheter, skyldigheter och mål som ska värna människor i utsatta situationer men som i många avseen- den inte är särskilt detaljerad. LSS är en mer renodlad rättighetslagstift- ning. Tillsynen inom socialtjänstens och LSS områden utövas av Social- styrelsen och 21 länsstyrelser samt i viss utsträckning av Statens institu- tionsstyrelse och kommunerna.

Den sociala tillsynen berör i hög utsträckning människor som av olika skäl är särskilt utsatta men också deras anhöriga. Det är därför viktigt att tillsynen fungerar på ett trovärdigt och rättssäkert sätt. Människor som erhåller vård och behandling, omvårdnad och andra stödinsatser är ofta i ett starkt beroendeförhållande till dem som arbetar i verksamheterna. Insynen i verksamheterna och vad som händer i dessa under olika delar av dygnet är starkt begränsad. Många förmår inte att hävda sina egna intressen eller föra sin egen talan. Det kan vara barn och unga som levt under otrygga och utsatta förhållanden, vuxna med grav missbrukspro- blematik, barn, unga och vuxna med omfattande funktionsnedsättning som t.ex. utvecklingsstörning, hjärnskador och autism, personer med psykisk sjukdom, äldre med demenssjukdomar eller människor som behöver vård i livets slutskede. Ansvariga för verksamheter och lagstift- ning har ett särskilt ansvar att se till att de som finns i verksamheterna inte blir utsatta för skador och kränkningar och att det stöd, den vård, den behandling och den omsorg som ges är säker och av god kvalitet samt att

Prop. 2008/09:160

personal har den erfarenhet och kompetens som behövs och inte är Prop. 2008/09:160 olämplig för uppgiften.

Behov av en stark, tydlig och effektiv tillsyn

Ett ökat fokus på tillsyn inom socialtjänstens, LSS och hälso- och sjuk- vårdens områden beror bl.a. på att landsting och kommuner har fått ett ökat ansvar för vård, stöd, service och omsorg, samtidigt som utveck- lingen gått mot mer självständiga landsting och kommuner. Det har även förts in marknadsliknande förhållanden i offentlig verksamhet med ökat inslag av privata vårdgivare. Tillsynen från statens sida måste därför bli starkare, tydligare och effektivare. Förtroendet för tillsynen behöver också förbättras. Medborgarna ska kunna lita på att bestämmelser om handläggning, säkerhet, lika behandling eller rätten till en viss service också efterlevs och att socialtjänsten, LSS-verksamheter och hälso- och sjukvården utvecklas i medborgarnas tjänst.

Tillsyn av att lagstiftningen tillämpas på ett riktigt sätt och på det sätt
som varit avsikten enligt riksdagsbeslut är också en viktig demokrati-
fråga och rättssäkerhetsfråga och en grundförutsättning för den politiska
legitimiteten för de vård-, stöd- och omsorgsinsatser som samhället
erbjuder.
Det är således viktigt att tillsynsmyndigheter agerar och uppfattas
agera på ett rättssäkert sätt. Konkret innebär det att de bedömningar som
tillsynsmyndigheterna gör för att kontrollera att lagar, förordningar och
föreskrifter följs bör vara enhetliga över landet. Om bedömningarna
skiftar på grund av att regionala tillsynsmyndigheter i olika delar av
landet tolkar lagstiftningen olika riskerar legitimiteten för myndighetens
agerande att gröpas ur.
Individ- och situationsanpassning av tillsynen
Tillsynen av socialtjänsten, LSS och hälso- och sjukvården går inte att
byråkratisera alltför mycket. Verksamheten handlar om vård och omsorg
om människor vilkas behov kräver att insatserna individ- och situations-
anpassas. Det är inte möjligt att i alla led skapa formaliserade rutiner för
hur vård, stöd och behandlingsinsatser ska vara utformade. Därför måste
tillsynen av socialtjänsten, LSS och hälso- och sjukvården bygga på en
professionell förvaltningsmodell utifrån handläggare och personal som
har expertkunskap inom det område som de är verksamma. Medborgarna
ska uppfatta besluten som legitima eftersom besluten vilar på kunskap
och hög kompetens. Detta ställer krav på tillsynspersonal och organisa-
tion som möjliggör en professionell, kompetent och effektiv tillsyn av
hälso- och sjukvården, LSS och socialtjänsten.
Utgångspunkten för en stärkt och tydlig tillsyn över såväl socialtjäns-
ten, LSS som hälso- och sjukvården är således att kontrollera att den
lagstiftning som finns på området också efterlevs och att en kvalitativt
sett god vård, omsorg och insats för den enskilde individen också ges på
lika villkor över landet. Rättsäkerhet, likabehandling och att rätten till en
viss service som garanteras i lagstiftningen också erbjuds är viktigt ur ett
brukarperspektiv. Tillsynsmyndigheten bör vara organiserad på sådant	39
	39

sätt att de bedömningar som regionala tillsynsenheter gör för att kontrol- Prop. 2008/09:160 lera att lagstiftningen följs så långt möjligt är enhetliga över landet. Till- synsmyndigheten för sådana för medborgaren ytterst viktiga områden

som hälso- och sjukvård, LSS och socialtjänst bör dessutom vara allmänt känd och lätt att få kontakt med och också ha sådana befogenheter att felaktigheter snabbt kan korrigeras.

Samordnade och integrerade insatser

Hälso- och sjukvård och socialtjänst är verksamheter som på flera om- råden, t.ex. inom äldreområdet, psykiatrin, handikappområdet, miss- bruksvården, barn- och ungdomsvården, rehabilitering, etc. kräver väl samordnade och integrerade insatser från båda verksamheterna. Grän- serna för vad som är den enes och den andres ansvar är ibland inte helt tydliga. Detta gäller naturligtvis också tillsynsansvaret. Inom flera om- råden överlappar tillsynsansvaret varandras verksamheter och gränserna för vad som är socialtjänst- och LSS-tillsyn respektive hälso- och sjuk- vårdstillsyn kan vara otydliga. Det kan då vara lätt att människor ”ham- nar mellan stolarna” även i tillsynssammanhang. Socialtjänst- och LSS- tillsynen och tillsynen över hälso- och sjukvården bör därför enligt regeringens uppfattning integreras såväl organisatoriskt som i den prak- tiska tillsynsverksamheten. Hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens och LSS-verksamheternas insatser hör allt oftare intimt samman om man ska kunna leva upp till ambitionen om en kvalitativt sett god vård och omsorg och därför måste både samverkan mellan huvudmännen och hela vårdkedjan kunna granskas i ett sammanhang.

Fördelar med samordning av tillsynen
Regeringen anser att en samordning av tillsynen mellan hälso- och sjuk-
vård, socialtjänst och LSS dessutom medför bättre förutsättningar för en
mer enhetlig och förutsägbar tillsyn genom att samma bedömningsgrun-
der kan tillämpas för hela landet för dessa verksamhetsområden. En
samordnad tillsyn kommer också att kunna bidra till att uppmärksamma
och tydliggöra svagheter som finns i vårdkedjan mellan kommunernas
och landstingens insatser.
Regeringen anser vidare att en samordnad tillsyn underlättar för med-
borgarna att hitta rätt när de vill framföra klagomål eller anmäla brister
inom socialtjänsten, LSS-verksamheter eller hälso- och sjukvården.
Rätten att klaga och kunna göra sin röst hörd är en viktig aspekt i ett
rättssäkert samhälle sett ur ett brukarperspektiv. En person som till
exempel inom äldreomsorgen, psykiatrin eller missbruksvården möter
personal i samverkan från både socialtjänst och hälso- och sjukvård har
svårt att förstå och kunna skilja på vad som är hälso- och sjukvård och
vad som är socialtjänst och att det kan vara skilda tillsynsmyndigheter för
en och samma verksamhet. Regeringen anser att parallella tillsynsorga-
nisationer ska undvikas därför att det för medborgaren inte får råda tvivel
om vem som är ansvarig för tillsynen. Också riksdagen har med anled-
ning av Socialutskottets betänkande om ändringar i socialtjänstlagen (bet.
1996/97:SoU13) tagit upp att det finns oklara ansvarsförhållanden i	40
	40

gränssnittet mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst och anser att det inte får råda någon tvekan om vart den enskilde ska vända sig med syn- punkter och klagomål.

Regeringen anser att en samordnad och gemensam tillsyn för hälso- och sjukvården, socialtjänsten och LSS kommer att leda till en effekti- vare tillsyn. Det blir t.ex. bättre förutsättningar för en mer sammanhållen tillsyn såväl över landet som mellan dessa tillsynsområden. En samman- hållen tillsyn kan bidra till att tillsynen utövas med mer långsiktig plane- ring, tydligare prioriteringar, ett mer strategiskt inriktat arbete och att möjligheter till gemensamma beslut och rapporter skapas. Mycket av dagens dubbelarbete på de skilda myndigheterna med framtagning av varsin tillsynsplan, bedömningskriterier och andra styrdokument kan undvikas. I stället för 22 styrdokument – en för varje länsstyrelse och en för Socialstyrelsens hälso- och sjukvårdstillsyn – behöver enbart ett sådant dokument tas fram. Resurser kan också snabbare och effektivare omfördelas om en myndighetsledning har mandat att besluta över en samordnad tillsynsmyndighets alla resurser. Kunskapsutbytet mellan socialtjänst, LSS och hälso- och sjukvård kommer att öka vilket kan leda till att bättre metoder, strategier och planer utvecklas såväl i verksam- heterna som inom tillsynen. En samordnad tillsyn bör också leda till ökad förståelse för varandras kompetenser och yrkesområden. En samordning skapar dessutom en mindre sårbar organisation.

För kommuner och landsting gör en samordnad tillsynsmyndighet att det blir tydligare vem som har ansvaret för tillsynen. Med en samordnad tillsyn kan tillsynen utövas samlat vid ett tillfälle och av bara en myndig- het. Flera utredningar har t.ex. betonat att kommunerna inte ska mötas av en splittrad stat. Med en gemensam tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvården, socialtjänsten och LSS kommer tillsynen på sikt också att bli mer förutsägbar, mindre sårbar och mer enhetlig när det gäller formerna för tillsyn. Det blir även enklare och tydligare för tillsynsobjekten att ta del av tillsynens krav i och med att spelreglerna blir klarare men också enklare att ta del av tillsynens resultat eftersom den sker samlat vid ett tillfälle.

Principiella utgångspunkter för en stärkt och tydligare tillsyn

Regeringens principiella utgångspunkter för en stärkt och tydligare till- syn är således att skapa en tillsyn över socialtjänsten och LSS som är:

- stark i betydelsen att tillsynsmyndigheten har effektiva befogen- heter och sanktionsmöjligheter om brister inte korrigeras, rätt kom- petens och ändamålsenliga tillsynsmetoder,

- tydlig i betydelsen att tillsyn ges en i SoL, LSS och lagen om yrkes- verksamhet på hälso- och sjukvårdens område klart avgränsad och tydlig definition. Samtidigt ska tillsynsmyndighetens uppgifter ren- odlas och ha fokus på tillsyn och tillstånd och myndigheten ska inte samtidigt ha uppgifter som att fördela statsbidrag och projektpengar till olika utvecklingsprojekt som man sedan ska granska eller som social expertis medverka i den regionala samhällsplaneringen. Stort oberoende från själva driften och utvecklingen av verksamheterna som ska granskas ger också störst legitimitet,

Prop. 2008/09:160

-	mindre sårbar i betydelsen att den operativa tillsynens kompetens Prop. 2008/09:160
	och resurser är så stora att tillsynens kvalitet och omfattning inte
	blir lidande av tillfälliga vakanser, sjukdom, utbildning och semes-
	ter,

-samordnad på så sätt att tillsynen av socialtjänsten och hälso- och sjukvården slås ihop till en gemensam tillsynsmyndighet och inte- greras såväl organisatoriskt som metodmässigt,

-strukturerad på så sätt att tillsynen bedrivs systematiskt på ett enhetligt och likvärdigt sätt över hela landet genom att ha samma arbetssätt, metoder och bedömningskriterier,

-effektiv i så motto att den utövas med långsiktig planering, tydlig prioritering och är strategisk, kompetent, tillgänglig och professio- nell.

5	Samordnad och tydlig tillsyn
5.1	Ändrat huvudmannaskap för tillsynen

Regeringens förslag: Länsstyrelsernas tillsynsverksamhet enligt
socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (1993:387) om stöd och ser-
vice till vissa funktionshindrade förs över till Socialstyrelsen.
Utredningens förslag: Tillsynen av hälso- och sjukvården och social-
tjänsten samt enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk-
tionshindrade (LSS) förs samman till en myndighet och integreras såväl
organisatoriskt som i det operativa tillsynsarbetet. I ett första steg förs
länsstyrelsernas sociala tillsynsverksamhet över till Socialstyrelsen och
sammanförs med Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter för hälso- och
sjukvården. I ett andra steg bildas en renodlad tillsynsmyndighet genom
att den samlade tillsynsverksamheten bryts ut från Socialstyrelsen.
Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna som yttrat
sig om organisationstillhörigheten är för en förändring och anser att det
nu finns starka skäl för att samordna tillsynen över socialtjänsten och
hälso- och sjukvården i en myndighet. Detta anser t.ex. Kammarrätten i
Göteborg, Länsrätten i Gävleborgs län, Riksrevisionen, Justitiekanslern,
Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse, Myndigheten för handi-
kappolitisk samordning, Barnombudsmannen, Socialstyrelsen, Försäk-
ringskassan, Handikappsombudsmannen, Skolverket, Ungdomsstyrelsen,
Arbetsmiljöverket, Örebro universitet, Sveriges Kommuner och Lands-
ting, nästan samtliga kommuner och landsting, Patientnämnden i Skåne,
Tandläkarförbundet, Sveriges Socionomers Riksförbund, Advokatsam-
fundet, Svensk sjuksköterskeförening, Rädda Barnen, Barnens Rätt i
Samhället, Handikappförbundens samarbetsorgan, Sveriges Arbets-
terapeuter, Pensionärernas Riksorganisation, Sveriges Pensionärs-
förbund, Riksförbundet PensionärsGemenskap, Stiftelsen Äldrecentrum,
Demensförbundet, Föreningen Sveriges Socialchefer, Vårdförbundet,
Sveriges behandlingshem och Kvinnojourernas riksförbund. Riksrevisio-
nen ser förslaget om en samordnad och tydlig tillsyn av hälso- och sjuk-
vården som ett led i en ny sektorsövergripande strategi för styrningen av		42

den kommunala sektorn. Förslagen ansluter till de iakttagelser som Riks- revisionen gjort i sina granskningar där det framgått att tillsynen ofta är för begränsad, har för stora variationer, att uppföljning och rapportering brister och att konstaterade brister inte leder till påföljder. Riksrevisionen markerar betydelsen av en stark och effektiv tillsyn som ett viktigt verk- tyg för staten att kunna kontrollera att lagar efterlevs och att medbor- garna får en rättssäker och likvärdig behandling. Försäkringskassan instämmer i bedömningen att utvecklingen i flera avseenden går mot en mera sammanhållen vårdkedja där såväl socialtjänst som hälso- och sjukvård är involverad och denna utveckling förstärker behoven av en effektiv sammanhållen tillsynsverksamhet. Kriminalvården menar på liknande sätt att en gemensam tillsynsorganisation skulle gynna vård- kedjetänkandet som kriminalvården är beroende av i arbetet med miss- brukare och psykiskt sjuka i öppenvården. Med en samordnad tillsyns- myndighet menar Statens institutionsstyrelse att man också får en sam- manhållen prövning som kan bidra till en tydligare ansvarsfördelning, vilket minskar risken för att myndigheterna övervältrar ansvaret på var- andra. Några remissinstanser är tveksamma till om det är den rätta vägen att gå t.ex. Växjö universitet, Kalmar, Filipstads, Stockholms och Marks kommuner. Riksdagens ombudsmän (JO) menar att det är angeläget att den statliga tillsynen på socialtjänstens område förstärks och att det finns en samordnad och effektiv tillsyn när det gäller de områden inom social- tjänsten och LSS-verksamheten och hälso- och sjukvården som har nära samband med varandra. Däremot är JO inte helt övertygad om att en gemensam tillsynsmyndighet avseende all verksamhet inom dessa områ- den är den lämpligaste lösningen. Det måste övervägas om det är möjligt att på ett mindre ingripande sätt uppnå en förbättring av tillsynen inom de områden där problemen har identifierats. Samtliga 21 länsstyrelser, Statens folkhälsoinstitut, Region Gävleborg och Region Dalarna in- stämmer i att den sociala tillsynen behöver utvecklas för att den ska bli mer ändamålsenlig och effektiv men vill att tillsynen ska vara kvar på länsstyrelsen och att de problem som finns med fördel kan lösas inom befintlig organisation. Bland dem som särskilt tagit upp frågan om att genomföra en förändring i två steg – först till Socialstyrelsen och därefter till en ny tillsynsmyndighet – är en majoritet emot en tvåstegslösning. Riksrevisionen, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Gävleborgs län, Statens institutionsstyrelse, Barnombudsmannen, Sveriges Kommuner och Landsting, flera kommuner och organisationer vill bilda en ny ren- odlad samordnad tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvård och social- tjänst direkt utan att först inordnas i Socialstyrelsen. JO menar exempel- vis att tillsynsarbetet kommer att utsättas för betydande effektivitetsför- luster och andra omställningsproblem under en längre tid och att det finns en risk för dominans för tillsynen av hälso- och sjukvården om det först sker en sammanslagning hos Socialstyrelsen. I ett nytt tillsynsverk skulle den samlade tillsynen kunna starta från början och tillsynen över socialtjänsten skulle inte behöva inordnas i ett redan fungerande system. Statskontoret anser att motiven för en samordnad tillsyn har stärkts över tiden genom att socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens verksamheter har blivit allt mer involverade i varandra men avstyrker att samordningen av den regionala tillsynsverksamheten genomförs i två steg, eftersom det riskerar att bli dyrare än ett direkt genomförande. Dessutom bör rege-

Prop. 2008/09:160

ringen avvakta beredningen av Ansvarskommitténs och Förvaltnings- Prop. 2008/09:160 kommitténs förslag. Socialstyrelsen, Arbetsmiljöverket, Sveriges Pensio-

närers Riksförbund och Distriktssköterskeföreningen tillstyrker det första steget men avstyrker steg 2 och Justitiekanslern, Umeå kommun och Riksförbundet PensionärsGemenskap tillstyrker steg 1 men vill avvakta med att ta ställning till steg två. Socialstyrelsen menar att med rådande system är det knappast möjligt att nå en enhetlig tillsyn. Att den opera- tiva tillsynen inom socialtjänstområdet i dag utövas av 21 länsstyrelser, som alla är självständiga myndigheter, gör det ofrånkomligt att tillsynen riskerar bli spretig. Socialstyrelsen menar att en samordnad tillsyn under Socialstyrelsens huvudmannaskap ger precis de effekter utredningen pekat på att en ny myndighet skulle ge, bl.a. tydlighet, enhetlighet, mins- kad sårbarhet, samordning, struktur, effektivitet och möjlighet att möta framtida utmaningar liksom förutsättningar att klara en ökad privati- sering och mångfald av huvudmän. Socialstyrelsen är i dag expertmyn- dighet för såväl hälso- och sjukvård som socialtjänst och har en väl upparbetad kunskap att agera utifrån ett patient- och klientperspektiv. En ny myndighet (enligt steg 2) skulle skapa oklara ansvarsgränser både i förhållande till uppdragsgivaren och verksamheterna ute i landet, något som ytterst skulle drabba patienter och klienter. Det viktigaste skälet enligt Socialstyrelsen mot en utbrytning är emellertid den nära koppling som finns mellan verksamheterna tillsyn, normering och kunskaps- styrning.

Skälen för regeringens förslag

Länsstyrelsernas sociala tillsyn upphör

Regeringen anser att det nu finns starka skäl för att föra över länsstyrel- sernas sociala tillsynsverksamhet enligt socialtjänstlagen och LSS till Socialstyrelsen. Den operativa tillsynsverksamheten bör samordnas i Socialstyrelsens sex regionala tillsynsenheter för hälso- och sjukvården. En samordnad tillsyn i Socialstyrelsen har, enligt regeringens uppfatt- ning, bäst förutsättningar att skapa en tillsyn av socialtjänsten, LSS och hälso- och sjukvården som är tydlig, mindre sårbar och fungerar samord- nat, strukturerat och effektivt.

En mer enhetlig och förutsägbar tillsyn

Regeringen ser, liksom en stor majoritet av remissinstanserna, flera för- delar med att tillsynen över hälso- och sjukvården och socialtjänsten och LSS slås samman. En samordning av tillsynen medför bättre förutsätt- ningar för en mer enhetlig och förutsägbar tillsyn genom att samma bedömningsgrunder kan tillämpas över hela landet för verksamheter som alltmer involveras i varandra. När det gäller äldreomsorg, stöd till perso- ner med funktionsnedsättning, psykiatrisk vård, missbruksvård, barn- och ungdomsvård, rehabilitering etc. är det särskilt tydligt att gränserna för vad som är socialtjänst, LSS-verksamhet och hälso- och sjukvård alltmer suddas ut och det är en utveckling som kommer att fortsätta. Även i övrig

hälso- och sjukvårdsverksamhet involveras socialtjänst- och LSS-verk-

samhet alltmer i en sammanhållen vårdkedja där behov av rehabilite- Prop. 2008/09:160 ringsinsatser och socialt stöd i olika former är nödvändiga komplemen-

tära insatser för ett gott vårdresultat. En samordnad tillsyn bidrar till att uppmärksamma och tydliggöra svagheter som finns i vårdkedjan mellan kommunernas och landstingens insatser.

Regeringen kan också se en utveckling mot en ökad privatisering och mångfald i vården där gränssnitten mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst blir alltmer otydliga. Denna utveckling kräver en samordnad, strukturerad och effektiv tillsyn från samhällets sida som kan garantera en god kvalitet i vård, stöd och omsorg. Den tillsynsorganisation som bör organiseras måste kunna klara de utmaningar som vården och omsor- gerna ställs inför såväl i dag som i framtiden. I ett sådant utvecklingsper- spektiv är en samordnad tillsyn för socialtjänst, LSS och hälso- och sjuk- vård i en gemensam avdelning, enligt regeringens uppfattning, nödvän- dig.

Mer effektiv och mindre sårbar tillsyn

En samordnad och integrerad tillsyn i en gemensam avdelning i Social- styrelsen ger förutsättningar att koncentrera resurserna för tillsyn och därmed riskeras inte att resurser tas i anspråk för andra uppgifter än till- syn. Tillsyn blir på det sättet en renodlad kärnverksamhet som inte kan nedprioriteras av andra uppgifter. Förutsättningarna för att åstadkomma en mindre sårbar och mer långsiktigt planerad tillsyn ökar därmed. Att tillsynen har en oberoende ställning inom Socialstyrelsen är också mycket viktigt. En utgångspunkt ska därför vara att tillsynsverksamheten ges en oberoende ställning i förhållande till annan verksamhet inom Socialstyrelsen.

En samordnad tillsyn underlättar också för medborgarna att hitta rätt när de vill framföra klagomål eller anmäla brister som gäller såväl hälso- och sjukvård som socialtjänst och verksamhet enligt LSS. En samordning kan på sikt också bidra med underlag för att harmonisera dagens skilda regelverk, kulturer, traditioner och förutsättningar. En sammanhållen tillsyn kan också bidra till att tillsynen utövas med mer långsiktig plane- ring, tydligare prioriteringar, ett mer strategiskt inriktat arbete och att möjligheter till gemensamma beslut och rapporter skapas dvs. möjliggör en effektivare tillsyn.

Mycket av dagens dubbelarbete kan undvikas. Resurser kan omför- delas snabbare och effektivare om en myndighetsledning har mandat att besluta över tillsynens alla resurser. Kunskapsutbyte mellan de olika tillsynsområdena kan också leda till att bättre metoder, strategier och planer utvecklas.

Det blir tydligare för tillsynsobjektet vem som har ansvaret för till- synen om den är samordnad. Regeringen bedömer också att med en till- synsaktör kommer tillsynen att bli mer förutsägbar, mindre sårbar och mer enhetlig över landet.

Sammanfattande ståndpunkter

Prop. 2008/09:160

Sammanfattningsvis anser regeringen liksom utredningen att en samlad och integrerad tillsyn i Socialstyrelsen för hälso- och sjukvård, social- tjänst och verksamhet enligt LSS ger:

-störst tydlighet för såväl brukaren (patient, klient och anhöriga) som tillsynsobjekt,

-störst oberoende gentemot tillsynsobjekten och därmed legitimitet åt tillsynsverksamheten,

-bäst förutsättningar för att skapa en ur rättssäkerhetssynpunkt enhetlig tillämpning av gällande regelverk,

-bäst förutsättningar för regeringen att kunna styra tillsynens resurser via anslag till myndigheten,

-mindre sårbarhet i verksamheten genom att det bildas en större sam- manhållen organisation,

-bäst förutsättningar för tillsynen att fungera samordnat, strukturerat och effektivt,

-bäst förutsättningar att möta framtida utmaningar där hälso- och sjuk- vård och socialtjänst blir alltmer involverade i varandra,

-bäst förutsättningar att klara en ökad privatisering och mångfald av utövare inom vård och omsorg, t.ex. den nyligen beslutade ”frittval- reformen”,

-bäst förutsättningar att uppmärksamma svagheter i vårdkedjan mellan kommuner och landsting.

Tidpunkt för genomförande

Att slå samman den operativa tillsynen av socialtjänsten och LSS med tillsynen av hälso- och sjukvården är således, enligt regeringens uppfatt- ning, angelägen ur såväl ett verksamhets- som medborgarperspektiv och bör genomföras senast den 1 januari 2010. Att som några remissinstanser menar avvakta beredningen av Ansvarskommitténs förslag till ny re- gionindelning eller Förvaltningskommitténs förslag skulle på ett allvar- ligt sätt fördröja en angelägen reformering av tillsynen. Många remiss- instanser menar att en sammanslagning av tillsynen över hälso- och sjuk- vården och socialtjänsten är en angelägen reform som måste genomföras snarast möjligt. Det snabbaste sättet att genomföra en sådan samman- slagning är att föra över länsstyrelsernas sociala tillsyn till Socialstyrel- sen och samordna den med Socialstyrelsens tillsyn av hälso- och sjuk- vården.

Tvåstegslösning?

Majoriteten av remissinstanserna som kommenterar utredningens förslag om en tvåstegslösning – först till Socialstyrelsen och därefter till en ny tillsynsmyndighet – är emot en tvåstegslösning. Men, att direkt bilda en ny sammanslagen tillsynsmyndighet enbart för socialtjänst och hälso- och sjukvård – som flertalet remissinstanser förordar – skulle kräva en ny utredning med underlag som bl.a. belyser lämpligheten av att skilja på

normering och tillsyn inom hälso- och sjukvården, eftersom utredningen

inte utrett den frågan. Den föreslagna förändringen är nödvändig för att Prop. 2008/09:160 inte allvarligt fördröja en angelägen tillsynsreform. En senare utvärdering

av förändringen får ge underlag till om ytterligare steg ska tas.

5.2	Uppgifter som ligger nära tillsynen

Regeringens förslag: Länsstyrelsernas tillståndsgivning enligt social-
tjänstlagen (2001:453 SoL) och lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade (LSS) förs över till Socialstyrelsen. Upp-
giften att besluta om utlämnande och omhändertagande av personakter
i enskild verksamhet enligt SoL och LSS ska vara en uppgift för
Socialstyrelsen liksom uppgiften att enligt SoL besluta om överflytt-
ning av ärenden från en kommun till en annan om berörda kommuner
inte kommer överens. Socialstyrelsen ska vidare ta över de uppgifter
som länsstyrelsen enligt SoL och LSS har i fråga om att vara mot-
tagare av rapporter om ej verkställda beslut och att besluta om att an-
söka om särskild avgift.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta som berör frågan instämmer i utred-
ningens förslag, bland andra Socialstyrelsen som delar utredningens
uppfattning att det i många fall finns ett så starkt samband mellan tillsyn
och tillståndsgivning att det är naturligt att dessa uppgifter utförs av
samma myndighet. Tillsynsmyndigheten torde ha bäst förutsättningar att
bedöma huruvida verksamheten uppfyller kraven för att överhuvudtaget
få bedrivas. Om normering, tillståndsgivning och tillsyn hålls samman
inom en och samma myndighet torde det finnas goda förutsättningar att
ställa krav på de tillståndspliktiga verksamheterna till gagn för patient-
och klientsäkerheten. Länsrätten i Gävleborgs län ifrågasätter dock om
det finns så starka samband mellan tillsyn och tillståndsgivning att det är
naturligt att en renodlad tillsynsmyndighet även ska handha tillstånds-
prövningen och menar att frågan bör utredas närmare. Göteborgs univer-
sitet Förvaltningsskolan menar att ett problem som kan uppstå när en och
samma myndighet beviljar tillstånd, ger råd och utövar tillsyn är att till-
synsmyndigheten i praktiken kan komma att utöva tillsyn över sig själv,
framför allt om en och samma person utför samtliga uppgifter.
Skälen för regeringens förslag
Tillståndsgivning
Enligt SoL och LSS krävs tillstånd för viss enskild verksamhet och så-
dana tillstånd meddelas i dag av länsstyrelsen i det län där verksamheten
bedrivs. Verksamhet som bedrivs av kommunen eller på entreprenad av
kommunen behöver, enligt SoL, inget tillstånd. En anmälningsskyldighet
föreslås för denna verksamhet till tillsynsmyndigheten (se vidare avsnitt
11.1). Antalet meddelade tillstånd för enskild verksamhet enligt SoL och
LSS är för närvarande cirka 2 000. Dessa tillstånd hör enligt regeringens
uppfattning samman med tillsynen över verksamheten på ett sådant sätt
att denna tillståndsgivning bör föras över från länsstyrelserna och fram-		47

över handläggas av Socialstyrelsen. Med hänsyn till det behov av viss Prop. 2008/09:160 närhet till det objekt som ansöker om tillstånd som kan finnas vid hand-

läggningen av ansökningar framstår det som lämpligt att Socialstyrelsens regionala organisation ansvarar för tillståndsgivningen. Det finns dock skäl som talar för att tillståndsgivningen och den därpå följande tillsynen av verksamheten bör skötas av olika personer/enheter inom den regionala organisationen och den frågan bör övervägas av Socialstyrelsen inför övertagandet.

Riksrevisionen har nyligen riktat kritik mot att länsstyrelserna när det gäller särskilda boenden för äldre i enskild regi ofta utfärdar tillstånd på bristfälliga underlag trots att tillstånden löper på obestämd tid (RiR 2008:21). Riksrevisionen rekommenderar regeringen att se över systemet för tillstånd så att kraven på de tillståndspliktiga verksamheterna kan förändras utifrån nya synsätt och kunskaper. Riksrevisionen rekommen- derar dessutom tillståndsmyndigheten att utveckla rutiner för att säker- ställa att tillräckligt underlag hämtas in och att handläggarna förses med ändamålsenligt stöd så att kompletta bedömningar görs samt att alltid följa upp om utföraren följer det som utlovats. Även Socialstyrelsen och länsstyrelserna har i en gemensam slutrapport från en nationell tillsyn av samtliga hem för vård eller boende för barn och unga uppmärksammat att tillståndsgivningen behöver ses över för att bli tydligare.

Regeringen ser allvarligt på kritiken och menar att Socialstyrelsen som ny myndighet för tillståndsgivningen måste ta fram tydliga och enhetliga kriterier för tillståndsgivningen, att i enlighet med gällande föreskrifter för hem för vård eller boende årligen inspektera dessa verksamheter och därvid särskilt granska om verksamheterna uppfyller socialtjänstlagens krav på god kvalitet och säkerhet samt har personal med lämplig utbild- ning och erfarenhet. Socialstyrelsen bör därmed i sin tillsyn kunna ställa krav på att verksamheterna inom ramen för vad som kan anses vara god kvalitet förändras utifrån nya synsätt och kunskaper. Regeringen föreslår också, i avsnitt 10, att kommunernas nuvarande löpande tillsyn av en- skild tillståndspliktig verksamhet övertas av Socialstyrelsen, vilket bör innebära att tillsynen av denna verksamhet blir mer enhetlig med tydliga kriterier och bättre uppföljning.

Personakter, överlämnande av ärenden, rapporter om ej verkställda beslut och Lex Sarah anmälningar

Länsstyrelsen har enligt SoL och LSS även ansvar för vissa frågor som rör personakter i verksamheter i enskild regi såsom beslut om utläm- nande och omhändertagande av sådana akter. Detta är uppgifter som har visst samband med tillsynen. De uppgifter som länsstyrelsen i dag har avseende personakter bör därför enligt regeringens uppfattning framöver utföras av Socialstyrelsen. Inom hälso- och sjukvården har Socialstyrel- sen ansvar för motsvarande frågor avseende patientjournaler och de handläggs i dag av de regionala tillsynsenheterna.

När kommuner inte kan komma överens i fråga om huruvida ett visst ärende beträffande en enskild, enligt SoL, ska överlämnas från en kom- mun till en annan eller inte får länsstyrelsen efter ansökan från den kom-

mun där frågan om överflyttning kommit upp besluta vilken kommun

som ska ansvara för ärendet. Sådana beslut bör enligt regeringens upp- fattning vara en uppgift för Socialstyrelsen.

Uppgiften att vara mottagare av rapporter om ej verkställda nämnd- beslut liksom uppgiften att ansöka om särskild avgift när kommuner inte verkställt beslut och domar har anknytning till tillsynsuppdraget och bör därför också överföras till Socialstyrelsen.

När det gäller skyldigheten att rapportera icke verkställda gynnande nämndbeslut till Socialstyrelsen har Lagrådet påpekat att någon mot- svarande bestämmelse om rapporteringsskyldighet avseende en allmän förvaltningsdomstols icke verkställda bifallsdom saknas och anfört att det bör övervägas om inte rapporteringsskyldigheten bör omfatta också domar som inte verkställts inom tre månader.

Införandet av en rapporteringsskyldighet för domstols icke verkställda dom innebär ett nytt åliggande för kommunerna. Tillräckligt berednings- underlag för att införa en sådan skyldighet saknas. Regeringen har därför inte för avsikt att utöka kommunernas åligganden inom ramen för detta lagstiftningsarbete. Regeringen avser dock att återkomma i frågan om det visar sig att den föreslagna rapporteringsskyldigheten skulle behövs.

Skyldigheten att ta emot sådana anmälningar om allvarliga missför- hållanden som inte har avhjälpts från nämnder respektive verksamhets- ansvariga enligt 14 kap. 2 § SoL och 24 a § LSS, s.k. Lex Sarah anmäl- ningar, åvilar i dag länsstyrelsen. Regeringen vill erinra om att denna uppgift också kommer att bli en uppgift för Socialstyrelsen. Någon för- fattningsändring i detta avseende är dock inte nödvändig. Såsom nämnts i avsnitt 3 har utredningen i sitt slutbetänkande Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten (SOU 2007:82) lämnat förslag om en utökning av anmälningsskyldigheten vilket enligt regeringens bedömning inte bör genomföras nu.

Fördelning av statsbidrag

Inom socialtjänstens område har länsstyrelserna även andra uppgifter än tillsyn. Det är då fråga om andra styrmedel än tillsyn såsom kunskaps- styrning och fördelning av statsbidrag för att utveckla verksamheter. Det finns också andra områden som kan anses ha beröringspunkter med socialtjänsten och som främst på regional nivå kan ha samband med den sociala tillsynen.

Såväl Socialstyrelsen som länsstyrelserna fördelar statsbidrag och ut- vecklingsmedel till olika verksamheter och följer upp hur de används. Socialstyrelsen fördelar t.ex. stimulansbidrag till kommuner och lands- ting för insatser inom vård och omsorg om äldre personer och bidrag till t.ex. lokala kvinnojourer och mansmottagningar, anhörigorganisationer

m.m.Utvecklingsmedel fördelas även av länsstyrelserna till kommunerna för att förstärka kvinnojoursverksamheten och kvalitetsutveckla stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Bidrag utgår vidare till kommunerna för deras arbete med att förstärka stödet till anhöriga som hjälper och vårdar närstående. Uppföljning sker både genom krav på återrapportering och genom personliga besök.

Socialstyrelsen har tillsammans med länsstyrelserna också i uppdrag att bygga upp och utveckla verksamheter med personliga ombud i hela

Prop. 2008/09:160

landet. Personliga ombud ska se till att personer med omfattande psy- kiska funktionshinder får sina behov tillgodosedda och att insatser plane- ras, samordnas och genomförs. Verksamheten är frivillig. Kommunerna är huvudmän men staten bidrar med ett riktat statsbidrag till de kommu- ner som inrättat ombud. Socialstyrelsen har bl.a. i uppdrag att följa och stödja verksamheten och att årligen redovisa hur verksamheten utvecklas. Länsstyrelserna fördelar medlen till kommunerna och utför även andra viktiga uppgifter i samverkan med Socialstyrelsen. I de län där det finns kommuner som saknar verksamheter med personliga ombud arbetar länsstyrelsen aktivt för att de ska inrätta sådana.

Anledningen till att regering och riksdag ger statsbidrag i form av riktat stöd, utvecklingsmedel, stimulansmedel m.m. inom olika områden är ofta brister och behov som uppmärksammats på olika sätt och där regering och riksdag vill styra utvecklingen i en viss riktning. Uppgiften att för- dela medel för utveckling av olika former av verksamhet till kommuner, landsting och organisationer har dock enligt regeringens uppfattning inte något sådant samband med tillsyn enligt socialtjänstlagen eller LSS att denna uppgift ska följa med över till de regionala tillsynsenheterna på Socialstyrelsen. Länsstyrelserna bör därför åtminstone tillsvidare ha kvar uppgiften att inom nämnda områden fördela statsbidrag.

Alkoholtillsyn, folkhälsoarbete och övrigt tvärsektoriellt samarbete

Länsstyrelserna har också ett generellt samordningsuppdrag inom staten. Inom det sociala området ska länsstyrelserna enligt nu gällande regler om tillsyn enligt SoL bl.a. främja samverkan mellan kommunerna och mel- lan kommunerna och andra samhällsorganisationer. Som en del i sam- ordningsuppdraget skapar länsstyrelserna ofta nätverk där olika statliga myndigheter ingår tillsammans med kommunerna. Vissa länsstyrelser har också bildat sådana nätverk inom olika delar av det sociala området. Det är främst när det gäller tillsyn enligt alkohollagen (1994:1738) och tobakslagen (1993:581) och folkhälsoarbetet som det finns berörings- punkter med tillsynen över socialtjänsten. Dessa verksamheter tillhör i många fall de sociala enheterna. Det finns därutöver också ett tvärsekto- riellt samarbete inom länsstyrelserna. Där kan man bl.a. behandla olika tvärperspektiv såsom jämställdhet och integration och man kan även beakta de sociala frågorna inom länsstyrelsens andra verksamhetsområ- den. Länsstyrelserna har också i uppdrag att bidra till en hållbar utveck- ling i länet vilket involverar flera aktörer och där bl.a. sociala frågor, folkhälsa, miljö, kulturarv m.m. ingår. Även när det gäller länsstyrelsens uppdrag avseende bostads- och samhällsplanering, kris- och beredskap kan den sociala enheten bidra med sin expertis. Det generella samord- ningsuppdrag som länsstyrelserna har innebär att de måste ha tillgång till kompetens inom det sociala området. Enligt regeringens uppfattning är det dock inte tillsynskompetens som i första hand krävs för de uppgifter som de uppdragen för med sig. Länsstyrelserna bör därför även sedan tillsynen över socialtjänsten och LSS har lämnat myndigheten kunna beakta de sociala frågorna i arbetet med bostads- och samhällsplanering, kris- och beredskapsfrågor och det tvärsektoriella arbetet, t.ex. genom samhällsplanerare som också har kompetens inom det sociala området.

Prop. 2008/09:160

Även vid arbetet med kris- och beredskapsfrågor och tvärperspektiven Prop. 2008/09:160 bör länsstyrelsen ha tillgång till erforderlig kompetens i sociala frågor

inom myndigheten.

Länsstyrelserna fördelar också medel till kommunerna för utveckling av alkohol- och drogförebyggande insatser. Anledningen är även inom detta område ofta brister och behov som uppmärksammas på olika sätt och där regering och riksdag vill styra utvecklingen i en viss riktning. Länsstyrelsernas uppdrag när det gäller alkohol- och tobakstillsyn och folkhälsoarbetet har ofta ansetts till viss del ha samband med tillsynen över socialtjänsten. Detta har sin grund i den omständigheten att de frå- gorna i kommunerna av tradition handlagts delvis av personal inom socialtjänsten. Handläggningen av serveringstillstånd för restauranger och tillsynen över dessa liksom tillsynen över detaljhandel med tobak har dock egentligen ingen anknytning till arbetet med tillsyn över social- tjänsten och LSS. Länsstyrelsernas arbete med tillsyn enligt alkohol- och tobakslagarna måste främst anses vara en del av folkhälsoarbetet. Enligt regeringens uppfattning innebär länsstyrelsens uppdrag när det gäller hållbar utveckling att folkhälsofrågorna även i framtiden måste finnas kvar på länsstyrelsen. Även alkohol- och tobakstillsynen och fördel- ningen av statsbidrag till alkohol- och drogförebyggande insatser bör därför vara kvar på länsstyrelsen.

Inom de olika regionerna bör också ett tvärsektoriellt samarbete kring tillsynsfrågor utvecklas mellan länsstyrelserna och Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter.

5.3Övriga uppdrag för Socialstyrelsen

Regeringens bedömning: Socialstyrelsens uppdrag att integrera ett jämställdhetsperspektiv i tillsynsarbetet bör framgå av instruktionen.

Socialstyrelsen bör samverka med relevanta aktörer inom sitt verk- samhetsområde för att uppnå målen med verksamheten. Inom tillsyns- området bör Socialstyrelsen samarbeta med Läkemedelsverket, Skol- inspektionen, Arbetsmiljöverket, Livsmedelsverket och Inspektionen för socialförsäkringen för informations- och erfarenhetsutbyte.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Utredningen har dock inte uttryckligen nämnt formaliserat samarbete med Skolinspektionen, Arbetsmiljöverket och Inspektionen för socialförsäkringen.

Remissinstanserna: Skolverket saknar i förslaget en diskussion om och förslag till hur samverkan med andra verksamhetsområdens tillsyn bör stärkas. Barns rätt till utbildning är en rättssäkerhetsfråga och därmed är samverkan mellan utbildningsansvariga och socialtjänsten viktig. Skolverket anser att för barn som placeras i institutionsvård kommer skolgången ofta i andra hand. Den uppvisar också brister i omfattning och genomförande. Samverkan aktualiseras också mellan personal från exempelvis socialtjänst och skola i samband med mottagande av elev i särskola, inom elevvården, när det gäller barn som far illa och för barn med funktionsnedsättning. Skolverket anser att samverkan mellan in-

spekterande myndigheter, på områden där flera myndigheter har ett Prop. 2008/09:160 ansvar, är kvalitetshöjande och utvecklande för de inspekterande verk-

samheterna. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att utredningens förslag ensidigt fokuserar på hälso- och sjukvårdens behov av samverkan och förbiser det behov av samordning som finns med Arbetsmiljöverket och Skolverket. Inom ungdomsvården finns t.ex. behov av ökat samarbete kring ungdomars skolgång och inom äldreomsorgen är arbetsmiljö- frågorna av central betydelse. Försäkringskassan förutsätter att sjuk- skrivning som led i behandling uppmärksammas i den nya samordnade tillsynen såväl utifrån ett individperspektiv som ur ett systemperspektiv. Försäkringskassan välkomnar ett nära samarbete kring dessa frågor. Den samverkan som finns mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, hälso- och sjukvården och ibland också socialtjänsten i olika konstella- tioner är inte föremål får någon systematisk återkommande tillsyn och bör beaktas vid ett tillskapande av en samlad tillsynsfunktion. Arbets- miljöverket har farhågor om att den skärpning av tillsynen som utred- ningen föreslår, kan ge ett ökat behov av samverkan till följd av ett växande antal gränsdragningsproblem. För att det ska vara möjligt för Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket att uppfylla sina respektive myn- dighetskrav på ett lagligt och rimligt sätt, bör inte omfattningen av sam- verkan bli så stor, att andra angelägna uppgifter måste prioriteras bort.

Skälen för regeringens bedömning: Socialtjänstlagen utgår från begreppet jämlikhet i levnadsvillkor och hälso- och sjukvårdslagen utgår från alla människors lika värde. Dessa formuleringar inkluderar även jämställdhet och tillsynen har därigenom stöd i lagstiftningen för att också granska jämställdheten i socialtjänst- och hälso- och sjukvårds- verksamhet på olika sätt. För att tydliggöra jämställdhetsperspektivet som en självklar och grundläggande del i den nya tillsynsmyndighetens arbete bör i instruktionen anges att myndigheten ska integrera ett jäm- ställdhetsperspektiv i tillsynsarbetet.

I instruktionen bör även anges att Socialstyrelsen ska integrera ett barnrättsperspektiv i sitt tillsynsarbete (se även avsnitt 6).

För att utveckla tillsynsarbetet och genom tillsynen se till att en god socialtjänst och hälso- och sjukvård bedrivs i enlighet med de bestäm- melser som finns behöver Socialstyrelsen samverka med relevanta aktö- rer inom sitt verksamhetsområde. Inom tillsynsområdet bör Socialstyrel- sen samarbeta med Läkemedelsverket, Skolinspektionen, Inspektionen för socialförsäkringen, Livsmedelsverket och Arbetsmiljöverket för informations- och erfarenhetsutbyte. Regeringen anser i likhet med Skolverket att samverkan mellan inspekterande myndigheter, på områden där flera myndigheter har ett ansvar, är kvalitetshöjande och utvecklande för de inspekterande verksamheterna.

5.4

Kompetens, utbildning och arbetsmetoder

Prop. 2008/09:160

Regeringens bedömning: All personal som arbetar med tillsyn över hälso- och sjukvård och socialtjänst bör genomgå en utbildning om arbetssätt, metoder och bedömningskriterier för tillsyn inom hälso- och sjukvård och socialtjänst anordnad av Socialstyrelsen. En ökad användning av riskanalyser och frekvensmål i tillsynen och en ut- veckling av systemtillsyn avseende lednings- och kvalitetssystem är önskvärd.

Enligt 3 kap. 3 § socialtjänstlagen ska insatser inom socialtjänsten vara av god kvalitet och för utförandet av uppgifter inom socialtjäns- ten ska det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Kvaliteten i verksamheten ska systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utarbeta bedömnings- kriterier för tillsynen som närmare konkretiserar innebörden av dessa bestämmelser.

Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer med rege- ringens bedömning.

Remissinstanserna: De som berör frågan instämmer i förslaget.

Skälen för regeringens bedömning

Behov av särskilt anpassad tillsynsutbildning m.m.

En av de viktigaste funktionerna som tillsynen har är att garantera att medborgarnas behov av hälso- och sjukvård, socialtjänst och stöd och service enligt LSS prövas, bedöms och tillgodoses på ett korrekt, tillför- litligt och likvärdigt sätt oberoende av var i landet man bor i enlighet med de nationella regler och bestämmelser som finns. Att bedriva tillsyn och kontrollera att krav och villkor som följer av lag, förordning och föreskrift följs på ett likvärdigt sätt över landet är ett uppdrag som kräver samsyn, gemensam, specifik utbildning och fortbildning i arbetssätt samt metoder och bedömningskriterier för tillsyn.

Tillsynen av hälso- och sjukvården, socialtjänsten och LSS ska sam- ordnas såväl organisatoriskt som metodmässigt i det konkreta operativa tillsynsarbetet så att de områden som har beröringspunkter med varandra kan arbeta integrerat med tillsyn. En integrerad tillsyn av hälso- och sjukvården, LSS och socialtjänsten ger bättre förutsättningar att arbeta utifrån en helhetstillsyn med den enskilde vårdtagarens behov i centrum. Det ger även förutsättningar för tillsynen att bättre svara upp mot kraven på väl samordnade och integrerade insatser inom t.ex. äldreomsorgen, missbruksvården, vården och stödet till personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning, rehabilitering eller vården av barn och unga med behov av såväl medicinska som sociala insatser. En samordnad tillsyn bör metodmässigt kunna bidra till att uppmärksamma brister och tydliggöra svagheter som finns i vårdkedjan mellan socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens insatser. Regeringen har därför inför förändringen givit Socialstyrelsen i uppdrag att närmare utveckla hur den medicinska och den sociala tillsynen ska integreras och organiseras. En utgångspunkt

ska därvid vara att tillsynsverksamheten ges en fristående ställning i Prop. 2008/09:160 förhållande till annan verksamhet inom Socialstyrelsen.

Den främsta kritiken mot hur den sociala tillsynen bedrivs i dag är att den inte utövas på ett enhetligt sätt över landet, t.ex. avseende hur upp- draget och regelverket tolkas, vilka resurser och vilken kompetens som sätts av för arbetet och hur själva arbetet bedrivs. Sättet att arbeta med tillsyn hos Socialstyrelsens nuvarande regionala tillsynsenheter för hälso- och sjukvård och länsstyrelsernas sociala enheter för tillsyn av social- tjänsten och LSS är dessutom olika. Inför förändringen är det viktigt att Socialstyrelsen identifierar kulturskillnader i sättet att arbeta med tillsyn och gör en plan över hur dessa skillnader ska hanteras för att få till stånd ett gemensamt synsätt så att tillsynen fungerar på ett integrerat sätt. Det finns därför behov av gemensamma och enhetliga utbildningsinsatser för dem som ska arbeta operativt med tillsyn inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten och LSS. Regeringen har givit Socialstyrelsen i uppdrag att påbörja sådana insatser inför förändringen redan under 2009.

Regeringen anser i likhet med utredningen att en gemensam utbildning för den operativa tillsynen bör tas fram riktad till samtliga anställda som arbetar med tillsyn inom myndigheten. Den bör omfatta en generell till- synsutbildning ”från ax till limpa”, kriterier för tillsyn, gemensamma definitioner, metoder/verktyg etc. En del i utbildningen bör vara hur man bemöter och samtalar med barn och unga. Efter genomförd utbildning av befintlig personal kan denna följas av en gemensam introduktionsutbild- ning för nyanställda. Därefter bör utbildningen byggas på med gemen- samma och återkommande fortbildningsinsatser. En särskild fortbildning i att leda kvalificerat tillsynsarbete bör också anordnas löpande av Socialstyrelsen efter förebild från den gemensamma tillsynsmyndigheten för hälso- och sjukvård och socialtjänst, Helsetillsynet i Norge.

Inom Socialstyrelsen bedrivs redan kompetens- och metodutveckling och utveckling av internt kvalitetsarbete. Detta måste fortsätta och inten- sifieras när tillsynen över de två områdena sammanförs. En systematisk metodutveckling bör kunna ske genom nationella tillsynsinsatser och utvecklingsprojekt som initieras, drivs och utvärderas av Socialstyrelsen centralt. Särskilt viktigt i detta sammanhang är att utveckla kommunika- tiva metoder för att på ett effektivt sätt implementera tillsynsresultat och erfarenheter i verksamheterna så att dessa förbättras. Ett kvalitetssystem med nationella rutiner, riktlinjer och metoder för implementering av gemensamma resultat bör utvecklas. Det är viktigt att skapa metoder så att tillsynen gör sina bedömningar utifrån lika och gemensamma bedöm- ningskriterier.

Det finns i dag inga tydligt uttalade krav på kompetens, utbildning eller yrkesmässig bakgrund för den personal som arbetar med tillsyn inom hälso- och sjukvård, socialtjänst eller verksamheter enligt LSS. Det bör ankomma på Socialstyrelsen att inför samordningen av tillsynen närmare se över den gemensamma tillsynsmyndighetens behov av olika grund- läggande utbildningsbakgrund och kompetens.

Register och frekvensmål	Prop. 2008/09:160
Utredningen konstaterar att de register eller system som finns för att
registrera tillsynsobjekten, är otillräckliga. Länsstyrelserna och Social-
styrelsen känner helt enkelt inte till alla verksamheter. Men även de till-
synsobjekt man har kännedom om, blir alltför sällan föremål för tillsyn,
främst beroende på bristande resurser men också på avsaknaden av fre-
kvensmål, dvs. riktlinjer och mål för hur ofta tillsyn bör ske. Regeringen
anser liksom utredningen att Socialstyrelsen bör upprätta frekvensmål för
hur ofta olika verksamheter ska bli föremål för tillsyn. När det gäller
tillsyn av enskilda hem för vård eller boende som tar emot barn och unga
bedömer regeringen att det behövs särskilda frekvensmål som regleras i
socialtjänstförordningen (2001:937). Liknande bedömning gör även
regeringen när det gäller verksamheter enligt LSS som riktar sig till barn
och unga (se vidare avsnitt 6).
Enligt regeringens mening är det viktigt att det vårdgivarregister som
handhas av Socialstyrelsen när det gäller hälso- och sjukvården hålls
aktuellt och kan utgöra ett stöd för tillsynen. När det gäller tillsynen inom
socialtjänsten föreslår regeringen såvitt avser sådan verksamhet enligt
SoL och LSS, som när den drivs i enskild regi kräver tillstånd ska anmä-
las till tillsynsmyndigheten, se avsnitt 11. Socialstyrelsen kommer där-
igenom att ha tillgång till ett heltäckande register avseende sådan verk-
samhet. Ett ändamålsenligt teknikstöd för tillsynen kan användas för att
ytterligare öka tillsynsmyndighetens vetskap om antalet tillsynsobjekt
och under vilka förutsättningar dessa verkar.
En tillsynsplan kan tjäna som en utmärkt utgångspunkt för att struktu-
rera och systematisera tillsynsverksamheten. Ett krav på tillsynsplan har
för länsstyrelsernas del funnits i regleringsbrevet sedan några år tillbaka.
Regeringen anser dock att tillsynsplanen bör tas fram med hjälp av risk-
analyser i mycket större utsträckning än vad som görs i dag. En riskana-
lys kan vara ett viktigt verktyg då det föreligger ett behov av att prioritera
tillsynen efter risk om tillsynsuppgiften är så omfattande att det är stora
svårigheter att hinna inspektera alla verksamheter inom rimlig tid.
Systemtillsyn
Utredningen konstaterar att kommunernas arbete med att säkerställa och
vidareutveckla kvaliteten inom socialtjänstens olika verksamheter är av
skiftande omfattning och har skiftande innehåll. Samtidigt som det i en
stor majoritet av kommunerna finns riktlinjer, beslut eller motsvarande
till stöd för kvalitetsarbetet och kvalitetsfrågorna, så saknas på många
håll vissa betydelsefulla inslag i arbetet. Ofta saknas t.ex. en enhetlig
ledning och styrning av arbetet vilket bl.a. leder till att samordningen
mellan olika verksamhetsområden brister eller saknas helt. Detta har i sin
tur resulterat i att arbetet kommit olika långt inom olika delar av social-
tjänsten. Vidare har endast en minoritet av kommunerna uppnått en sådan
nivå på arbetet att kvalitetssystem har kunnat införas i verksamheten och
där så skett omfattar systemen i regel endast delar av socialtjänsten. Det
finns ett antal kommuner som har utmärkt sig med ett mycket aktivt och
framgångsrikt lednings- och kvalitetsarbete, men spridningseffekterna
kan förbättras.	55

För den fortsatta utvecklingen av det egna kvalitetsarbetet är det av stor Prop. 2008/09:160 betydelse att Socialstyrelsen nu har utfärdat föreskrifter och allmänna råd

för utformningen av ledningssystem för kvalitet i verksamhet enligt SoL, LVU, LVM och LSS (SOFS 2006:11) samt en handbok God kvalitet i socialtjänsten. Härigenom har skapats förutsättningar för en helhetssyn och samordning av kvalitetsarbetet när det gäller socialtjänsten och LSS som motsvarar tillsynen av ledningssystem för kvalitet och patientsäker- het inom hälso- och sjukvården (SOFS 2005:12) som funnits sedan tidi- gare. Begreppet systemtillsyn innebär bl.a. att tillsynsmyndigheten granskar tillsynsobjektets metoder för att kvalitetssäkra sin verksamhet. Man granskar tillsynsobjektets egna system för styrning och kontroll och bedömer om dessa med rimlig säkerhet säkerställer en korrekt och enhet- lig tillämpning av lagstiftningen.

Uppdrag till Socialstyrelsen

Regeringen anser att Socialstyrelsen bör ha en mycket aktiv roll i arbetet med att kontrollera att föreskrifterna om ledningssystem för kvalitet i verksamheten implementeras inom alla socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens verksamhetsområden. Det handlar dels om att kontrollera efterlevnaden av föreskrifterna men kanske i ännu högre utsträckning om att åtminstone till en början bistå med råd och stöd i frågor om utveckling och tillämpning av systemen i praktiken. Regeringen menar också att Socialstyrelsen generellt bör utveckla denna form av systemtillsyn.

För att tillsynen ska bli mer enhetlig är det också viktigt att Social- styrelsen utarbetar föreskrifter eller bedömningskriterier för tillsyns- arbetet när det gäller bestämmelserna i 3 kap. 3 § SoL att insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet och att det för utförandet av upp- gifter inom socialtjänsten ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Kvaliteten i verksamheten ska dessutom systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras. Socialstyrelsen bör därför få i uppdrag att utarbeta sådan föreskrifter eller bedömningskriterier för tillsynen som närmare konkretiserar dessa bestämmelser.

6 Bättre tillsyn av verksamheter som rör barn och unga

I varje barns grundläggande rättigheter ingår att få omvårdnad, att få
växa upp under trygga förhållanden och att få utvecklas i sin egen takt
utifrån sina egna förutsättningar. Samhällets roll är att stödja och
komplettera föräldrar i deras föräldraskap. Enligt FN:s konvention om
barnets rättigheter (barnkonventionen) ska föräldrar få lämpligt bistånd
då de fullgör sitt ansvar för barnets uppfostran. Samhället ska säkerställa
utvecklingen av institutioner, inrättningar och tjänster för vård av barn.
Sedan Sverige ratificerade barnkonventionen 1990 pågår ett kontinuer-
ligt arbete med att genomföra konventionen. Inte minst inom social-
tjänstens olika områden är det angeläget att utveckla och driva på arbetet
med att införliva barnrättsperspektivet. Det gäller t.ex. flickor och pojkar	56
	56

som är aktuella inom den sociala barn- och ungdomsvården, flickor och pojkar som lever i utsatta miljöer samt flickor och pojkar med funktions- nedsättning som har behov av stöd och service. Det innebär bl.a. att bar- nets bästa ska vara avgörande i socialnämndens beslut som rör det en- skilda barnet och att barn och unga ska ha rätt att komma till tals i frågor som rör dem. Socialtjänstlagen (2001:453, SoL) och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) har ändrats för att tydliggöra barnperspektivet.

När samhället genom olika insatser griper in i barns, ungdomars och deras familjers liv tar det på sig ett stort ansvar. Då måste allmänheten och olika institutioner som berörs kunna ställa höga krav på säkerhet och kvalitet i insatserna och på att beslut hanteras på ett rättssäkert sätt. Till- synsmyndigheterna spelar i detta sammanhang en viktig roll både när det gäller tillsyn, kunskapsförmedling och vägledning.

Sociala barn- och ungdomsvårdskommittén behandlade i sitt betän- kande Källan till en chans (SOU 2005:81) vissa frågor om hur ofta en verksamhet bör vara föremål för tillsyn. I remissbehandlingen av betän- kandet pekade Barnombudsmannen, Rädda Barnen och BRIS på att barns och ungas delaktighet i samband med utredning, vård och behand- ling inom den sociala barn- och ungdomsvården inte tillräckligt tillgodo- sågs med de förslag som kommittén lämnat. De ansåg bl.a. att tillsyns- myndigheten i lag borde åläggas att göra oanmälda tillsynsbesök och att den då borde tala med barn och unga i enrum. Vidare ansåg de att till- synsmyndigheten borde få i uppdrag att informera barn och unga om deras rättigheter och att den borde bli en instans dit barn som är place- rade i samhällets vård kan vända sig med frågor eller kritik på sina egna villkor, utan att behöva vara rädda för repressalier. Bland annat detta ledde till att utredningen om tillsynen inom socialtjänsten fick tilläggs- direktiv att överväga och föreslå åtgärder som särskilt stärker tillsynen över barns och ungas rättigheter inom socialtjänstens olika områden.

Regeringen och riksdagen har under senare år även genomfört ett antal åtgärder, både för att stärka tillsynen av den sociala barn- och ungdoms- vården och för att stärka skyddet för barn och unga. Tillsynsmyndigheten har tillförts särskilda resurser för att genomföra både ett omfattande till- synsuppdrag och för att granska alla hem för vård eller boende (HVB). Riksdagen har också, efter förslag från regeringen, tillfört ytterligare 10 miljoner kronor vardera åren 2009 och 2010 för en fortsatt förstärkt tillsyn av den sociala barn- och ungdomsvården och då särskilt uppfölj- ning av de brister man uppmärksammat i den tidigare tillsynen. Sedan december 2007 har vidare en särskild utredare regeringens uppdrag att se över bestämmelserna till skydd och stöd för barn och unga i SoL och LVU (S 2007:14). Det handlar bl.a. om hur villkoren för familjehemmen och hur reglerna om uppföljning av insatser kan förbättras samt vilken kompetens som behövs för att arbeta inom den sociala barn- och ung- domsvården. Utredningen ska också ta ställning till om bestämmelserna till skydd och stöd för barn och unga ska sammanföras i en särskild lag.

Prop. 2008/09:160

6.1Barnrättsperspektiv och rätten att tala med barn och unga i tillsynen m.m.

Regeringens förslag: En bestämmelse införs i socialtjänstlagen (2001:453), lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktions- hindrade och lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område om att Socialstyrelsen, vid tillsyn som rör barns förhållanden, får höra barnet om det kan antas att barnet inte tar skada av samtalet. Barnet får höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande.

Regeringens bedömning: I förordningen (2007:1202) med instruk- tion för Socialstyrelsen bör det införas en bestämmelse om att Social- styrelsen ska integrera ett barnrättsperspektiv i tillsynen och utveckla metoder för hur tillsyn som rör barn och ungdomar bör genomföras.

I socialtjänstförordningen (2001:937) bör det införas en bestäm- melse om att hem för vård eller boende (HVB) för barn och unga kon- tinuerligt bör besökas för tillsyn minst två gånger per år eller oftare om det behövs. Minst ett av besöken bör ske oanmält. Vid dessa till- synsbesök ska samtal föras med barnen och ungdomarna. Samtalen ska vara frivilliga och ske med respekt för den enskildes integritet. En liknande bestämmelse bör införas i förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade för insatser som riktar sig till barn och unga enligt LSS.

Tillsynsmyndigheten bör ta fram relevant information som riktar sig såväl till barn och unga som till vårdnadshavare. Informationen bör innehålla uppgifter om barns och ungas rättigheter, om tillsynsmyn- dighetens uppgift och om vem som ansvarar för tillsynen. Informatio- nen bör också innehålla uppgift om att tillsynsmyndigheten vid till- synsbesök kan genomföra samtal med barn utan att vårdnadshavaren är närvarande eller har samtyckt till åtgärden, att kontakt kan tas med tillsynsmyndigheten vid andra tillfällen än vid myndighetens tillsyns- besök och uppgift om hur man kan komma i kontakt med tillsynsmyn- digheten. Kommunerna och Statens institutionsstyrelse (SiS) bör dis- tribuera sådan information. En bestämmelse om detta bör införas i socialtjänstförordningen och i förordningen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Utredningen har inte i författnings- förslaget särskilt angett att en förutsättning för att barn ska få höras är att det kan antas att barnet inte tar skada av samtalet. Utredningen har heller inte bedömt att den information som tillsynsmyndigheten ska ta fram även ska riktas till vårdnadshavare.

Remissinstanserna: Generellt är remissinstanserna mycket positiva till ett stärkt barnperspektiv i tillsynen. Förslaget innehåller dock olika delar och alla instanser är inte positiva till samtliga (se även avsnitt 6.2). En betydande del av de 60-tal remissinstanser som yttrat sig över försla- get om stärkt barnperspektiv ställer sig dock bakom de förslag som be- handlas i detta avsnitt.

Prop. 2008/09:160

Länsrätten i Gävleborgs län anser att det ska utredas om det finns Prop. 2008/09:160 rättsliga förutsättningar för att införa en bestämmelse att tillsynsmyndig-

heten kan samtala med barn utan vårdnadshavarens samtycke och hän- visar bl.a. till en bestämmelse i LVU, att insatser inom socialtjänsten för barn och ungdomar ska göras i samförstånd med den unge och hans vårdnadshavare. Riksdagens ombudsmän (JO) anser att tillsynsmyndig- hetens handläggare bör få tala med barn som är placerade i bl.a. HVB utan vårdnadshavarens samtycke och utan att denne är närvarande. Enligt JO:s mening skulle det däremot föra för långt att ge tillsynsmyndigheten en generell rätt att tala med barnet utan vårdnadshavarens samtycke i alla ärenden som rör barn. JO anser även att det är oklart vad som avses med ”tillsyn som rör barns förhållande” och att det av bestämmelsen i stället ska framgå att samtal i vissa situationer endast får ske utan vårdnads- havarens samtycke om det finns särskilda skäl. Växjö universitet, Institu- tionen för beteende-, social- och rättsvetenskap ifrågasätter förslaget och anser bl.a. att det är oklart vem som ska säkerställa barnets rättsskydd i vårdnadshavarens frånvaro. Akademikerförbundet SSR stöder inte heller tanken på att tillsynsmyndigheten ska ha egna samtal med barn. SSR är tveksam till om det är förenligt med barnperspektivet att tillsynsmyndig- heten har egna regelmässiga samtal med de placerade barnen utöver socialtjänstens lagstadgade skyldighet att tala med dem. Man tycker i stället att barnen själva ska kunna välja om de också vill ha samtal med tillsynsmyndigheten.

Socialstyrelsen avstyrker förslaget att reglera antal besök och menar att det måste vara tillsynsmyndighetens sak att prioritera sitt tillsynsarbete utifrån var risker och behov är störst. Annars finns risk för att resurserna inte räcker till. Man anser vidare att det enskilda fallet måste vara av- görande om ett tillsynsbesök ska vara oanmält eller inte. Även Läns- styrelserna i Stockholms län och Västmanlands län avstyrker detta för- slag och anser att det inte är resurseffektivt. Sundsvalls kommun är också tveksam till det förslaget om tillsyn av HVB som de anser är detaljerat och att tillsynsmyndighetens ansvar tydligt måste kunna skiljas från nämndens ansvar. Jönköpings kommun anser att frekvensmål för antal besök även bör användas för placerade vuxna på institution. Sveriges Psykologförbund är inne på samma linje för personer med utvecklings- störning eller personer med psykisk funktionsnedsättning.

Socialstyrelsen stöder förslaget om information till barn och unga och utgår från att ett sådant förslag även ska omfatta barn och unga som om- händertagits enligt LVU, men som inte vistas på en av SiS institutioner. Statens institutionsstyrelse (SiS) påpekar i anslutning till förslaget, om att utnyttja de möjligheter som t.ex. Internet och SMS ger, att för de ungdo- mar som är intagna vid de särskilda ungdomshemmen är möjligheten att använda datorer och mobiltelefoner, i vissa situationer, begränsad. Rädda Barnen tillstyrker förslagen om information och vart man kan vända sig för information och klagomål, men förordar att det tydligt uttrycks att det ska finnas en särskild person på myndigheten som har kontakter med barn och ungdomar.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Prop. 2008/09:160

Samtal med barn och unga i tillsynen

När tillsynsmyndigheten genomför tillsyn är en viktig del i arbetet att få fram underlag för att bedöma om en verksamhet uppfyller de krav som kan ställas, bl.a. när det gäller kvalitet. Hur brukare och klienter uppfattar den verksamhet som man finns inom är då väsentlig. Även i samband med annan tillsyn kan det bli fråga om att på olika sätt ta del av brukares och klienters synpunkter över bemötande samt säkerhets- och rättssäker- hetsfrågor. När det handlar om vuxna myndiga människor är detta inget problem. Det är frivilligt och kräver att de som tillsynsmyndigheten vill tala med samtycker till att delta.

När det gäller barn är det mer komplicerat eftersom rättsläget är något oklart om tillsynsmyndigheterna vid tillsynsbesök i t.ex. ett HVB, kan samtala med barn och unga utan vårdnadshavarens medgivande. Social- styrelsen har inte tagit fram några riktlinjer om detta. Myndigheten har inte heller i samband med utfärdandet av föreskrift och allmänna råd om bl.a. löpande tillsyn av HVB (SOSFS 2003:20 S), i vilken anges att samtal med dem som vårdas eller behandlas bör ske vid tillsyn, uttalat något angående förutsättningarna för samtal med barn.

I det tillsynsuppdrag, där länsstyrelserna haft att granska den sociala barn- och ungdomsvården, har ingått att även tala med barn som är place- rade. Detta eftersom kunskap om barns och ungdomars situation är en viktig del av tillsynen över socialtjänsten och deras erfarenheter utgör en viktig källa till information. Det har dock rått en viss oklarhet i frågan om det har behövts samtycke från vårdnadshavaren för att få genomföra dessa samtal. Utredningen om tillsynen inom socialtjänsten har även i samtal med länsstyrelser stött på frågor om vårdnadshavares samtycke i vissa fall krävs för att samtal ska kunna genomföras med barn som vistas på HVB. Det har också framförts att inhämtande av samtycke vållar problem bl.a. vid oanmälda tillsynsbesök.

Det finns ytterligare en aspekt som komplicerar det hela. Tillsynsmyn- digheten har att ta ställning till hur barn ställer sig till att delta i sådana samtal. Frågan är om ett barn själv alltid kan anses moget att lämna ett sådant samtycke eller om det finns tillfällen när det krävs att vårdnads- havaren informeras och ges tillfälle att ta ställning till om barnet ska delta i samtal med tillsynsmyndigheten. Det kan också förekomma att barn och unga hör av sig till tillsynsmyndigheten med klagomål. Även i sådana fall kan fråga uppstå om och i vilken utsträckning samtal kan hållas med barnet utan att vårdnadshavaren kontaktas.

Barn och unga har otvivelaktigt rätt att själva bestämma i åtskilliga personliga frågor. I vissa fall följer detta av bestämmelser och i vissa fall anses barnet självt kunna agera om det har tillräcklig mognad och till- räckligt omdöme utan att det finns några regler om det. Flickors och pojkars rätt att själva bestämma ökar successivt allt eftersom de blir äldre och mognare.

Utredningen anser att tillsynsmyndighetens möjligheter att tala med barn och unga utan vårdnadshavarens samtycke, med hänsyn till vad samtalet kan antas röra sig om vid tillsyn, i många fall är större än en socialnämnds. Det kan dock enligt utredningen finnas tillfällen när till-

synsmyndighetens samtal kan komma att röra sådana omständigheter att det med hänsyn till barnets mognad kan behövas vårdnadshavarens samtycke. I de fall barnet har omhändertagits enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) övergår viss beslutande- rätt avseende barnet från vårdnadshavaren till socialnämnden och då kan nämnden behöva kopplas in.

Barnkonventionen innebär bl.a. att barn och unga ska ha rätt att komma till tals i frågor som rör dem. Detta är en viktig utgångspunkt även vid tillsyn över socialtjänsten men också över hälso- och sjukvården. Det är viktigt att barn och unga som får vård inom socialtjänst och hälso- och sjukvård blir synliga och att deras erfarenheter tillmäts betydelse. Regeringen anser därför att barns och ungas möjligheter att framföra hur de upplever förhållandena inom socialtjänst och hälso- och sjukvård måste underlättas. För att säkerställa att deras åsikter och erfarenheter alltid kan framföras och därigenom kan utgöra underlag för tillsynsmyn- dighetens granskning av att lagstiftningen efterlevs, måste det inom ramen för ett tillsynsärende finnas möjlighet att höra barn utan att vård- nadshavaren är närvarande eller har samtyckt till detta. Behovet av denna möjlighet ter sig så starkt att det är berättigat att vårdnadshavarens rätt att bestämma över sitt barn får stå tillbaka till förmån för principen om barns rätt att komma till tals. Barnets bästa måste stå i fokus när samtal med dem genomförs. Barnets egen inställning måste beaktas och samtalen genomföras med respekt för dess integritet. Barnets ålder och mognad har också betydelse för hur ett samtal ska genomföras. Principen om barnets bästa kan innebära att något samtal inte ska genomföras alls. Barnet ska naturligtvis inte höras om det kan tänkas ta skada av samtalet.

Regeringen föreslår därför att det i socialtjänstlagen (2001:453, SoL), lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) införs en bestämmelse som innebär att tillsynsmyndig- heten kan tala med barn utan vårdnadshavares samtycke. En sådan bestämmelse bidrar också till att komma till rätta med den osäkerhet som i dag råder hos tillsynsmyndigheterna och ger den nya tillsynsmyndig- heten stöd för att vid tillsyn även tala med små barn om deras upplevelser av olika åtgärder inom socialtjänsten eller hälso- och sjukvården. Be- stämmelsen föreslås inte begränsas till vissa tillfällen eftersom det kan fortsätta skapa oklarhet om när tillsynsmyndigheten får prata med barnen utan vårdnadshavares medgivande. Däremot är det viktigt att tillsyns- myndigheten använder denna möjlighet på ett omdömesgillt sätt, och också lyssnar på vårdnadshavare om de kommit med erinringar.

Att ha möjlighet att samtala med barn, utan vårdnadshavares samtycke, innebär ett stort ansvar. Samtalen med barn och unga kräver särskild kunskap och kompetens hos tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten bör därför utveckla metoder för hur tillsyn som rör barn och ungdomar ska genomföras. Vid Örebro universitet har Barnrättsakademin inrättats under 2007. Huvuduppgiften för denna är att utveckla ett utbildningstorg, men den ska även arbeta med en kunskapsbank och fungera som ett forskningsnav. Socialstyrelsen bör enligt regeringens uppfattning, i arbetet med kompetens- och metodutveckling, utnyttja de möjligheter som ett samarbete med Barnrättsakademin och med organisationer med kunskaper om barn, m.fl. kan ge.

Prop. 2008/09:160

Barnrättsperspektivet i verksamheten tydliggörs	Prop. 2008/09:160
I länsstyrelsernas regleringsbrev har det tidigare år funnits mål och/eller
återrapporteringskrav som styrt mot att det ska införlivas ett barnrättsper-
spektiv i tillsynen. Genomförda insatser har bl.a. varit att granska social-
tjänstens handläggning inom individ- och familjeomsorgen och systema-
tiskt ställa frågor kring barnperspektivet.
Utredningen om tillsynen inom socialtjänsten konstaterar dock att även
om många länsstyrelser i tillsynen genomför insatser för ett tydligare
barnrättsperspektiv finns det fortfarande brister eftersom alla länsstyrel-
ser inte arbetar utifrån samma ambitionsnivå. Utredningen konstaterar att
det även brister när det gäller tillsynen över hälso- och sjukvården, trots
att Socialstyrelsen beslutat (2006) att det för varje projekt, uppdrag eller
remissvar systematiskt ska ställas frågor om barn berörs och om så är
fallet, redovisa vilka konsekvenser detta ger. De regionala tillsynsenhe-
terna redogör ytterst begränsat för hur man arbetar med barnrättsper-
spektivet. Endast hos ett par tillsynsenheter finns barnrättsperspektivet
uttalat i verksamhetsplanerna. Områden som specifikt rör barn och unga,
t.ex. skolhälsovården, har hittills inte varit prioriterade i tillsynsverksam-
heten.
Regeringen bedömer att det är angeläget att all tillsyn inom social-
tjänsten och hälso- och sjukvården, utom där det uppenbart saknar bety-
delse, utgår från ett barnrättsperspektiv. Tillsynsmyndigheten fyller en
viktig uppgift när det gäller att, genom tillsynen, återkommande såväl
påminna som efterfråga barnrättsperspektivet i kommunernas socialtjänst
och hälso- och sjukvårdens verksamheter. Regeringen avser att i förord-
ningen (2007:1202) med instruktion för Socialstyrelsen därför förtydliga
att myndigheten ska integrera ett barnrättsperspektiv i tillsynen och ut-
veckla metoder för hur tillsyn som rör barn och unga bör genomföras.
Stärkt tillsyn av HVB för barn och unga
Tillsynen av HVB för barn och unga sker inte regelbundet och det är inte
ovanligt att tiden mellan tillsynsbesöken kan vara lång. Riksrevisions-
verket konstaterade t.ex. i sin granskning av tillsynen av HVB under
2001, att länsstyrelserna genomförde tillsynsbesök i begränsad omfatt-
ning och med lång tid emellan besöken. Det var också ovanligt att man
inhämtade synpunkter från de placerade barnen och ungdomarna. Kom-
munerna har visserligen ansvaret för den löpande tillsynen, men som
konstateras i avsnitt 10 så är även denna tillsyn otillräcklig. Regeringen
anser att denna oregelbundna och sporadiskt förekommande tillsyn är
oacceptabel, särskilt med hänvisning till det ansvar som samhället har för
barn som omhändertagits och som vistas på en enskild eller offentlig
institution.
Regeringen har också sedan 2007 prioriterat tillsynen av HVB för barn
och unga och länsstyrelserna har fått ytterligare resurser, tio miljoner
kronor per år, för att under 2007 och 2008 genomföra en förstärkt tillsyn
av samtliga HVB för barn och unga. Riksdagen har, som tidigare nämnts,
även beslutat att tillföra tillsynen över den sociala barn- och ungdoms-
vården 10 miljoner kronor per år under 2009 och 2010 med inriktning på
	62

att bl.a. följa upp de brister som observerats i tillsynen av samtliga HVB för barn och unga.

I den slutrapport som Socialstyrelsen och länsstyrelserna gemensamt nyligen presenterade från den nationella tillsynen av samtliga HVB för barn och unga 2006–2008 konstateras att vart tredje HVB brister i säker- het. En stor del av hemmen behöver analysera risker och skapa rutiner för att förebygga och förhindra övergrepp. Tillsynen visar också att vart tredje HVB inte uppfyller kriterierna för barnens delaktighet i place- ringen och den egna behandlingen. Vidare behöver dokumentationen kring barnens vård och behandling förbättras, ledningens och behand- lingspersonalens utbildningsnivå höjas och utvärderingen av behand- lingsinsatserna förbättras.

Den sociala barn- och ungdomsvårdskommittén föreslog i sitt betän- kande (SOU 2005:81) att alla HVB bör bli föremål för tillsyn inom ett år efter det att verksamheten har startats, vilket bl.a. Barnombudsmannen, BRIS och Rädda Barnen ansåg var otillräckligt (se ovan). Utredningen har beaktat detta och anser att länsstyrelserna på ett otillräckligt sätt har bedömt HVB för barn och unga som reella riskmiljöer när det planerat tillsynens omfattning och innehåll. När det gäller samtal med placerade barn och unga har utredningen uttalat att länsstyrelserna har haft olika inställning till detta. Vissa länsstyrelser anser att det inte är deras uppgift medan andra har avfärdat det med hänvisning till svårigheter att ha sådana samtal. Skillnaderna har varit stora.

Barn och unga som är placerade på HVB är en särskilt utsatt grupp. Det är därför enligt regeringens uppfattning inte acceptabelt att barn och unga, som samhället tagit över ansvaret för, inte får den omvårdnad och trygghet de har rätt till. Här vilar ansvaret på huvudmännen och perso- nalen som ska se till att barnen känner säkerhet och delaktighet i hur deras vård och behandling planeras och genomförs.

Regeringen anser att det är viktigt med kontinuitet i tillsynen av HVB, särskilt när det gäller verksamheter som riktar sig till barn och unga. Det behöver ske löpande och med förhållandevis korta intervaller. Särskilt viktigt är detta när det gäller sådana institutionsmiljöer som kan betraktas som mer eller mindre slutna och som, på samhällets uppdrag, har över- tagit rollen som ställföreträdande föräldrar.

Regeringen anser även att det är viktigt att de som utövar tillsynen träf- far barnen och de unga och har möjlighet att tala med dem. Regeringen föreslår, som framgår ovan, att det ska införas en bestämmelse i SoL, LSS och LYHS som gör detta möjligt. Tillsynen behöver därför planeras så att den anpassas efter de placerade barnens och de ungas närvaro i större utsträckning. Om tillsynen endast sker på dagtid då barnen och de unga förväntas vara i skolan innebär det t.ex. att barnen inte har möjlig- het att träffa och tala med tillsynsmyndigheten.

För att markera vikten av kontinuerlig tillsyn och barnrättsperspektivet i denna tillsyn avser regeringen att i socialtjänstförordningen (2001:937) ta in en bestämmelse att tillsynen av de HVB som riktas till barn och unga ska göras kontinuerligt, minst två gånger per år, och fler om behov föreligger. Minst ett av besöken ska ske oanmält. Vid dessa tillsynsbesök ska samtal föras med barnen och de unga. Samtalen ska vara frivilliga för barnen och de unga och ske omsorgsfullt och med respekt för den enskil- des integritet.

Prop. 2008/09:160

De invändningar som finns mot utredningens förslag, bl.a. när det gäller resurser och att tillsynsmyndigheten själv måste kunna prioritera tillsynen, anser regeringen måste vägas mot samhällets ansvar för barnen, att tillsynen av HVB inte fungerar tillfredställande och att den löpande tillsynen, som nu utförs av kommunerna, föreslås övergå till den statliga tillsynsmyndigheten. Resurser för det senare kommer också att omför- delas från kommunerna till Socialstyrelsen (se avsnitt 14).

Utredningen har föreslagit att motsvarande bestämmelse även bör infö- ras i förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktions- hindrade när det gäller insatser som vänder sig till barn och unga. Handi- kappförbundens samarbetsorgan anser att det är mycket bra och nödvän- digt med ett förstärkt barnperspektiv över barn- och ungdomsverksam- heter och särskilt viktigt att barn och unga får möjlighet att tala för sig själva under trygga former. Regeringen gör samma bedömning och anser att det även i förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade bör införas motsvarande bestämmelse när det gäller verksamhet enligt LSS som riktar sig till barn och unga.

Regeringen anser att tillsynsmyndigheten bör sätta upp egna frekvens- mål för tillsyn av andra verksamheter än de som rör barn och unga.

Den löpande tillsynen över all tillståndspliktig verksamhet inom SoL och LSS föreslås i avsnitt 10 gå över till staten. Det innebär att Social- styrelsen fortlöpande kommer att ha tillsyn även över denna verksamhet, om förslaget beslutas av riksdagen.

Information om barns och ungas rättigheter m.m.

För barn och ungdomar som vårdas enligt LVU eller dömts till vård enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU) vid de särskilda ungdomshemmen, har Statens institutionsstyrelse (SiS) tagit fram information som beskriver vad LVU och LSU innebär och vilka rättigheter och skyldigheter som den unge har, samt till vem man kan vända sig då man har klagomål. Liknande dokument, på nationell nivå, saknas för barn och ungdomar som har omhändertagits och place- rats i familjehem eller HVB enligt SoL eller LVU. Utifrån de intervjuer som utredningen genomfört med länsstyrelserna konstateras dessutom att information till placerade barn om att de vid klagomål kan vända sig till länsstyrelsen i dess roll som tillsynsmyndighet, sker mycket sällan.

I Norge har man i lag reglerat tillsynsmyndighetens skyldighet att aktivt informera om dess uppgift och barnets och den unges möjlighet att komma i kontakt med myndigheten.

Sedan den 1 april 2008 gäller enligt både SoL och LVU att barn och unga ska få relevant information dvs. vederhäftig information som är av betydelse för den unge i ett ärende som rör barnet (prop. 2006/07:129, bet. 2007/08:SoU5, rskr. 2007/08:52). Den unges inställning ska så långt det är möjligt klarläggas. Hänsyn ska tas till den unges vilja, dess ålder och mognad. Dessa bestämmelser tar dock inte sikte på den tillsyn som sker enligt dessa lagar.

Utredningen har föreslagit att barn och unga också ska ha rätt till information om sina rättigheter. Tillsynsmyndigheten bör därför enligt utredningen ta fram relevant information om barns och ungas rättigheter.

Prop. 2008/09:160

Denna bör innehålla information om tillsynsmyndighetens uppgift, vem som ansvarar för tillsynen, att barn och unga kan ta kontakt med till- synsmyndigheten vid andra tillfällen än vid tillsynsbesöken samt hur de kan komma i kontakt med denna. Sådan information bör överlämnas till alla barn och unga som är föremål för insatser enligt SoL, LSS, LVU och LSU eller som vistas på SiS institutioner. För att säkerställa att alla barn och unga som blir föremål för insatser enligt nämnda lagar får del av informationen, bör ansvaret för att ge dem sådan information enligt utredningen åligga kommunerna. Informationsmaterial m.m. bör tillhan- dahållas av tillsynsmyndigheten. Även SiS bör ha ett ansvar för att sådan information når barn och unga som vistas på särskilda ungdomshem. Tillsynsmyndigheten bör också enligt utredningen arbeta för att öka tillgängligheten till information om rättigheterna och tillsynen för barn och unga genom att utnyttja de möjligheter som Internet, SMS m.m. ger.

Ungdomsstyrelsen välkomnar förslaget och pekar på att Barnens rätt i samhället (BRIS) i dag får många samtal från placerade barn som inte trivs och som mår dåligt, vilket enligt styrelsen vittnar om att det behövs en kanal till en oberoende instans.

Regeringen delar utredningens och många remissinstansers bedömning och anser att denna typ av information är viktig både ur säkerhets- och rättssäkerhetssynpunkt för barn och unga som stadigvarande eller till- fälligt vistas i en annan miljö på grund av ett beslut som kommunen har fattat enligt SoL, LSS eller LVU. Det kommer att underlätta för barn och unga att veta vart de ska vända sig med sina frågor och funderingar. Regeringen anser dock att informationen även bör riktas till vårdnads- havare. Även för denna grupp gör säkerhets- och rättssäkerhetsaspekter sig gällande. Informationen bör därför också innehålla uppgifter om att tillsynsmyndigheten kan genomföra samtal med barn utan att vårdnads- havaren är närvarande och utan att denne samtyckt till åtgärden. Rege- ringen avser därför att i socialtjänstförordningen och förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade införa en bestämmelse med denna innebörd. Bestämmelsen bör som Socialstyrel- sen påpekat även omfatta barn och unga som omhändertagits enligt LVU, men som inte vistas på SiS institutioner. Det bör även tydligt framgå att myndigheten när information utformas, beaktar regler som kan begränsa rätten att använda t.ex. datorer och mobiltelefoner. Även om Rädda Barnen anser att det vore lämpligt att det fanns en särskild person på myndigheten som skötte kontakterna med barn och unga så är det inget som regeringen avser att reglera i särskild ordning. Det måste vara en fråga för tillsynsmyndigheten hur tillsynen i denna del ska byggas upp och organiseras.

En informationsbestämmelse med nämnda utformning innebär också att familjehemsbarnen kommer att omfattas av information om vilken myndighet det är som ansvarar för tillsyn och hur man kan komma i kontakt med denna. Det är enligt regeringen ett steg för att stärka tillsy- nen av familjehemsvården och kan ses som ett komplement till den för- söksverksamhet med tillsynsombud som regeringen aviserar i avsnitt 6.2.

Prop. 2008/09:160

6.2

Försöksverksamhet med tillsynsombud

Prop. 2008/09:160

Regeringens bedömning: En treårig försöksverksamhet med tillsyns- ombud för barn och unga placerade i familjehem bör genomföras. För- söksverksamheten bör noga följas upp och utvärderas.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Många remissinstanser ställer sig bakom förslaget men ett 15-tal remissinstanser, framför allt länsstyrelser, avstyrker eller ställer sig tveksamma till detsamma. Riksdagens ombudsmän (JO) har inte någon invändning mot förslaget, men framhåller att ombudens upp- gifter i allt väsentligt sammanfaller med den skyldighet som socialnämn- derna har när det gäller att följa hur familjehemsvården bedrivs. En skärpt tillsyn av hur kommunerna hanterar sitt uppföljningsansvar skulle enligt JO vara bättre. Det är enligt JO inte heller alltid lämpligt att ett barn som är placerat i familjehem blir föremål för utfrågningar från allt- för många. Flertalet av de länsstyrelser, som yttrat sig i denna del, är tveksamma eller avstyrker förslaget med tillsynsombud bl.a. med hänsyn till socialnämndens ansvar för placerade barn, att det blir ytterligare en kontakt som barnet ska ha en relation till, oklarheter som kan uppstå när det gäller ombudets roll i förhållande till andra, rekryteringsproblem och att förslaget inte är tillräckligt konkretiserat. Även Botkyrka kommun är tveksam till förslaget och menar att det utifrån barnets perspektiv inte är bra att ha kontakt med fler myndighetspersoner än nödvändigt. Det har i studier framkommit att det är förvirrande för barnen att flera olika myn- dighetspersoner med liknande uppdrag är inblandade. De har svårt att förstå vilka roller de olika personerna har. Stockholms kommun anser också att det finns en risk för att det blir alltför många personer som ska ha kontakt med barnet. Jönköpings kommun anser att det inte nog kan understrykas att framgångsrika familjehemsplaceringar kräver goda rela- tioner med placerande tjänstemän och familjehemmet, det biologiska hemmet och barnet. Samtalet är viktigt och det kommer att ställa mycket stora krav på de tillsynsombud som ska prata med barnen och ung- domarna utifrån tillsynsaspekten.

Socialstyrelsen anser att frågan om tillsynsombud behöver belysas och förtydligas bl.a. vad avser roller och ansvar mellan socialtjänsten, tillsy- nen och tillsynsombuden. Länsrätten i Gävleborgs län har ingenting att erinra mot förslaget, men anser att frågan om vem som kan utses till tillsynsombud bör vara reglerad i lag och hänvisar som exempel till be- stämmelserna i 11 kap. 12–13 §§ föräldrabalken om vem som kan utses till god man. Sveriges Psykologförbund stödjer förslaget om tillsynsom- bud men vänder sig emot att dessa ska vara lekmän. Det krävs högre kunskap och kompetens för att kunna samtala med barnen, skapa förtro- ende och tillvarata deras intressen än vad man kan få genom en kortare utbildning. Det är också enligt förbundet viktigt att barnet har möjlighet att välja ett annat ombud om han eller hon inte känner förtroende för den utsedde.

Rädda Barnen hänvisar till att 97 procent av barn och unga i familje- hem, som man tillfrågat om det finns behov av en oberoende kontakt- person, ville att det skulle finnas en sådan person. Förslaget om tillsyns-

ombud skulle enligt Rädda Barnen kunna svara mot en sådan önskan men det kräver vissa förändringar av förslaget. De föreslagna tillsynsom- buden ska utses i samråd med barnen och ungdomarna själva. Man före- slår också att tillsynsombuden ska träffa barnen och ungdomarna helst en gång i månaden. Vid sidan av besöken ska de finnas tillgängliga per mail eller telefon, när barnet behöver en oberoende kontakt.

Skälen för regeringens bedömning: Kommunerna har ett avgörande ansvar för att noggrant följa familjehemsvården och se till att målet med vården uppnås. I detta ansvar ingår att göra regelbundna besök i det hem där barnet vistas och att ha enskilda samtal med barnet och familjehem- met. En viktig uppgift för tillsynen är bl.a. att granska hur kommunerna handhar sitt ansvar. Det finns dock inga enhetliga rutiner eller tillväga- gångssätt för den statliga tillsynen av vare sig socialnämndernas uppgif- ter i denna del eller av familjehemsvården i övrigt. Länsstyrelserna har hanterat tillsynen olika.

Riksdagens revisorer granskade familjehemsvården 2002 och ansåg då bl.a. att tillsynen av familjehemsvården måste ske kontinuerligt för att garantera att de barn som placeras i familjehem och deras föräldrar får en korrekt behandling. Man föreslog bl.a. en förstärkning av tillsynen av socialtjänstens insatser inom familjehemsvården genom ett särskilt upp- drag till Socialstyrelsen och länsstyrelserna. Sociala barn- och ungdoms- vårdskommittén berörde familjehemsvården i sitt betänkande (SOU 2005:81) och föreslog att ett särskilt tillsynsuppdrag skulle ges till läns- styrelserna.

Länsstyrelserna har under 2006 och 2007 haft regeringens uppdrag att granska den sociala barn- och ungdomsvården. I uppdraget har ingått att granska kommuners hantering av familjehemsärenden och familjehems- placeringar. I rapporten Socialtjänsten och barnen (mars 2008) drar läns- styrelserna bl.a. slutsatsen att socialtjänstens arbete med familjehemsvår- den generellt sett visar på stora brister. Det finns t.ex. barn som placeras i familjehem utan att familjehemmet grundligt har utretts. Tillsynen har också visat att det finns vårdplaner som brister i innehåll, vilket kan vara en förklaring till att socialtjänsten ofta försummar att följa upp barnet inom viktiga områden, som t.ex. utbildning och hälsa. Besöken i familje- hemmen sker dessutom för sällan och det är ingen självklarhet att barnet får möjlighet att tala med socialsekreteraren i enrum.

Regeringen avser att i särskild ordning reglera att tillsynsmyndigheten ska genomföra minst två årliga tillsynsbesök på alla HVB som vänder sig till barn och unga samt erbjuda samtal med barnen. Motsvarande regel är inte möjlig för familjehemmen eftersom både antalet familjer och famil- jehemsbarn är många fler än antalet institutioner och barn placerade i HVB. Med hänsyn till de stora brister som uppmärksammats när det gäller socialtjänstens kontakter med familjehemmen och de barn och unga som socialtjänsten placerat i dessa, anser dock regeringen att det behöver göras något för att barnen och de unga ska uppmärksammas mer av samhället än hittills. Barn som bor i familjehem kan liksom barn som vistas i HVB ha behov av samtal om sin situation med en oberoende instans och/eller en oberoende person.

En del remissinstanser har invänt att det utifrån barnets perspektiv kan bli problematiskt med för många kontakter samtidigt och att det kan uppstå oklarheter kring personers olika roller och funktion. Regeringen

Prop. 2008/09:160

kan förstå denna invändning men menar samtidigt att det är viktigt att Prop. 2008/09:160 även familjehemsbarnen får ökad uppmärksamhet och att man prövar nya

vägar för att stärka tillsynen över familjehemsvården. Den ökade upp- märksamheten ska däremot inte ersätta en skarp tillsyn av hur kommu- nerna hanterar sitt uppföljningsansvar och sina kontakter med familje- hemmen och de barn och unga som placerats i dessa. Kommunernas ansvar för placeringen och uppföljningen är oförändrat.

Utredningen har tittat närmare på ett system med tillsynsfører som be- drivs i Norge. Det innebär att varje barn tilldelas ett tillsynsombud. Till- synsombudet är en lekman med ett förtroendeuppdrag och ska, obero- ende av socialtjänst och föräldrar, utöva tillsyn minst fyra gånger per år. En viktig del i detta är att se till att barnets egna erfarenheter och syn- punkter fångas upp och vidareförmedlas till socialtjänsten.

Utredningen föreslår en liknande försöksverksamhet med tillsyns- ombud. Tillsynsombudet ska utöva tillsyn minst fyra gånger om året och då särskilt samtala med det placerade barnet, under förutsättning att bar- net givit sitt samtycke till detta. Tillsynsombudets roll föreslås bl.a. vara att bilda sig en uppfattning om att barnet blir omhändertaget på ett till- fredsställande sätt och att förutsättningarna för placeringen följs upp. Ett sådant ombud skulle enligt utredningens mening kunna stärka tillsynen över familjehemsvården och ge de barn som vistas i familjehem en möj- lighet att samtala med en oberoende instans. Det finns därför enligt ut- redningen skäl att som en försöksverksamhet utse tillsynsombud för barn placerade i familjehem. Utredningen föreslår att ansvaret för försöks- verksamheten ska vara statligt, eftersom tillsynen i sin helhet föreslås bli statlig, och att tillsynsmyndigheten ska ansvara för utförandet. Med för- slaget om försöksverksamhet följer också ett förslag om planering och genomförande av löpande uppföljning och utvärdering.

Regeringen anser att det förslag som utredningen redovisat bär på många intressanta inslag. Socialstyrelsen bör därför få i uppdrag att in- leda en försöksverksamhet med tillsynsombud för barn och unga place- rade i familjehem. När uppdragets innehåll och omfattning närmare pre- ciseras kommer regeringen att ta hänsyn till de olika remissinstansernas invändningar och förslag. En försöksverksamhet av detta slag måste givetvis följas upp och utvärderas noga.

7 Tillsynsbegreppet och tillsynsrollen

Tillsynen utövas i dag utifrån över 200 olika lagar. Det finns ingen enhetlig definition av begreppet tillsyn i lagstiftningen i dag. Olika utred- ningar har påtalat detta problem och betydelsen av en enhetlig definition. Då innebörden i de lagar där begreppet finns skiljer sig åt, liksom lagar- nas uppbyggnad och innehåll, har det visat sig att uppgiften att ta fram en helt enhetlig legaldefinition inte är helt oproblematisk.

Inom Regeringskansliet bereds en skrivelse till riksdagen om tillsyn i allmänhet där regeringen kommer att presentera riktlinjer för tillsyn. Skrivelsen kommer att innehålla grundläggande principer för reglering av tillsyn, med syfte att åstadkomma en mer effektiv och rättssäker tillsyn.

Utgångspunkten för skrivelsen är Tillsynsutredningens slutbetänkande Prop. 2008/09:160 Tillsyn – förslag om en tydligare och effektivare tillsyn (SOU 2004:100).

7.1Ett snävare och striktare tillsynsbegrepp

Regeringens förslag: En definition av begreppet tillsyn införs i socialtjänstlagen (2001:453, SoL), lagen (1993:387) om stöd och ser- vice till vissa funktionshindrade (LSS) och lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) som in- nebär att tillsyn är granskning av att verksamheter enligt SoL, LSS och LYHS uppfyller de krav och mål som framgår av lagar och andra föreskrifter samt beslut som har meddelats med stöd av sådana före- skrifter.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: En övervägande del av de cirka femtio remiss- instanser som yttrat sig i denna del ställer sig bakom utredningens för- slag. De instanser som avstyrker eller är tveksamma till förslaget har framför allt synpunkter på de konsekvenser som den föreslagna defini- tionen kan få. Länsstyrelsen i Västernorrlands län förstår inte hur de föreslagna definitionen ska kunna omsättas i praktiken och anser att den även ska omfatta rådgivning och vägledning eftersom myndighetens erfarenhet är att dialog är det effektivaste sättet att åstadkomma föränd- ring. Länsstyrelsen i Gävleborgs län menar att definitionen inte är okom- plicerad eftersom möjligheten att utöva tillsyn mot målen öppnar för en osäkerhet om tillsynens omfattning. Örebro universitet – Institutionen för beteende-, social- och rättsvetenskap – anser att definitionen är för snäv och inriktad på det rättsligt administrativa arbetet och inte på förutsätt- ningarna att utföra ett socialt arbete eller om insatser vilar på vetenskap och beprövad erfarenhet. Risken finns att tillsynen bara blir kontroll skilt från råd och stimulans. Göteborgs universitet – Förvaltningshögskolan – anser att utredningens förslag utvidgas för mycket om det även ska rymma målbestämmelser. De som är föremål för tillsyn kan då inte för- utse vilka krav som kan komma att ställas av tillsynsmyndigheten. Det leder till att tillsynen inte blir tydlig och förutsebar. Föreningen Sveriges Socialchefer är också tveksam till att målbestämmelser ska ingå i defini- tionen eftersom det minskar förutsägbarheten och ökar risken för olik- heter i tolkningar över landet. Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO) anser att det måste bli tydligt vad som är tvingande och bindande för kommunsektorn. Tillsynen ska därför enligt HSO inte rymma otyd- liga råd och anvisningar. Botkyrka kommun anser däremot att tillsyns- myndigheten även i fortsättningen ska ansvara för att biträda med råd då det sannolikt leder till en ökad kvalitet i det sociala arbetet. Kommunen vänder sig därför mot att det inte anges tydligt att rådgivning ska ingå som en uppgift i tillsynen. Riksrevisionen anser att det i och för sig kan skapa problem att tillsynen även ska omfatta måluppfyllelse men man har förståelse för utredningens överväganden i denna del.

Skälen för regeringens förslag

Prop. 2008/09:160

Tillsynsbegreppet behöver definieras

Tillsynsbegreppet finns i dag inte närmare definierat i vare sig social- tjänstlagen (2001:453, SoL), lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) eller lagen (1998:531) om yrkesverksam- het på hälso- och sjukvårdens område (LYHS). Däremot redogörs för tillsynsuppdraget och i LYHS framgår även vad tillsynen ska syfta till.

I länsstyrelsens tillsynsuppdrag ingår enligt SoL att följa hur kommu- nerna tillämpar lagen, att informera och ge råd till allmänheten, att biträda kommunerna med råd, att främja samverkan på socialtjänstens område, att verka för att kommunerna planerar för att kunna tillgodose framtida behov och att i övrigt se till att kommunerna fullgör sina upp- gifter på ett ändamålsenligt sätt. Sedan den 1 april 2008 gäller även att länsstyrelsen i tillsynen ska kontrollera efterlevnaden av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Länsstyrelsen har vidare tillsyn över enskild verksamhet som fullgör uppgifter som regleras i SoL. Det kan vara enskild verksamhet som behöver tillstånd enligt lagen, enskild verksamhet som kommunen sluter avtal med enligt 2 kap. 5 § SoL eller annan enskild verksamhet som kommunen upphandlar tjänster från för att fullgöra skyldigheter enligt lagen. Länsstyrelsen har rätt att inspektera verksamhet som står under dess tillsyn och får inhämta de upplysningar och ta del av de handlingar och annat material som behövs för tillsynen.

Tillsynen enligt SoL rymmer i dag således både kontrollerande och främjande uppgifter.

Enligt LSS har länsstyrelsen tillsyn över den verksamhet som regleras i lagen. Det avser både kommunal och enskild verksamhet. I tillsynen ingår rätten att inspektera verksamheten. I lagen anges att länsstyrelsen därutöver också ska informera och ge råd till allmänheten, ge kommu- nerna råd i deras verksamhet, verka för att kommunerna och landstingen planerar för att kunna tillgodose framtida stöd- och servicebehov, samt främja samverkan i planering mellan kommunerna, landstingen och andra samhällsorgan.

I LSS görs en tydlig åtskillnad mellan tillsyn och vad länsstyrelsen ska göra i övrigt när det gäller rådgivning, information, samverkan och pla- nering. Det framgår däremot inte vad som avses med tillsyn. I SoL finns inte samma tydliga markering som i LSS mellan vad som är tillsyn och vad som är andra uppgifter. Det har sin grund i att man hade en annan inställning till tillsynsuppgiften när riksdagen beslutade om socialtjänst- reformen i slutet av 1970-talet. I förhållande till det synsätt som rådde då, har tyngdpunkten senare förskjutits mer mot inspektion och kontroll, även om den s.k. främjande tillsynen alltjämt anses ha stor betydelse.

Även inom hälso- och sjukvården är tillsynsuppdraget brett. Enligt LYHS har Socialstyrelsen tillsyn över hälso- och sjukvården och dess personal. Tillsynen ska främst syfta till att förebygga skador och elimi- nera risker i hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen ska genom sin tillsyn stödja och granska verksamheten och hälso- och sjukvårdspersonalens åtgärder. Socialstyrelsen utövar också tillsyn över säkerheten vid sjuk- vårdsinrättningar där det får ges vård enligt lagen (1991:1128) om psy-

kiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård samt vid enheter för rättspsykiatrisk undersökning. Även tandvård utgör hälso- och sjukvård. Socialstyrelsen eller den som myndigheten förordnar har rätt att inspektera verksamhet som står under tillsyn och hälso- och sjuk- vårdspersonalens yrkesutövning.

Inom hälso- och sjukvården är vetenskap och beprövad erfarenhet av- görande för den vård och behandling som enskilda personer kan få. Huvudmännens prioriteringar och de enskilda yrkesutövarnas professio- nella kompetens spelar stor roll. Tillsynen inriktas framför allt mot patientsäkerhetsfrågor och frågan om god vård har meddelats eller kan meddelas och om enskilda yrkesutövare uppfyller de krav på skicklighet som man har rätt att förvänta sig av dem. Tillsynen över socialtjänsten inriktas mer mot rättssäkerhetsfrågor och frågan om verksamheter är utformade och utförs med god kvalitet så att de ger de enskilda män- niskorna det stöd och den hjälp de behöver i olika livssituationer.

Frågan om tillsynsbegreppets innebörd och avgränsningen mot t.ex. information, rådgivning, kunskapsförmedling, uppföljning och utvär- dering har genom åren behandlats i många olika sammanhang, både specifikt inom social tillsyn och i ett vidare generellt perspektiv för alla områden. Regeringen avser även att inom kort i en skrivelse till riks- dagen presentera riktlinjer och allmänna principer för tillsynen.

Regeringen anser att det inte längre är acceptabelt att det inte finns en tydlig innebörd av vad tillsyn är inom socialtjänstområdet och inom hälso- och sjukvårdsområdet. Det vållar osäkerhet både för dem som blir föremål för tillsyn, för dem som utövar tillsyn och för de människor som har förväntningar på vad tillsynen ska åstadkomma. Som t.ex. Läns- styrelsen i Skåne län påpekar så är det viktigt för tillsynsobjekten att de förstår tillsynens funktion. För att tillsynen ska kunna fungera på ett trovärdigt och rättssäkert sätt så är det enligt regeringen även viktigt att tillsynen är tydlig och kan förstås av både de som utövar tillsyn och av dem som berörs av tillsynen. En definition skulle också öka tydligheten, följsamheten och rättssäkerheten i tillsynsbesluten. De eventuella pro- blem som skulle kunna uppstå när tillsynen avgränsas kan inte anses bli så stora att det finns skäl att avstå. Regeringen föreslår därför att det i SoL, LSS och LYHS ska införas en definition av vad som är social till- syn och tillsyn inom hälso- och sjukvårdsområdet.

En definition av tillsynsbegreppet kommer att göra det lättare att för- hålla sig till andra begrepp som förekommer i sammanhanget. Det är dock viktigt att skilja på tillsynsbegreppets innebörd som sådant och de uppgifter som regeringen anser följer av att man utövar tillsyn enligt den föreslagna definitionen, den s.k. tillsynsrollen (se avsnitt 7.2).

Tillsynsbegreppets utformning

Utredningen har föreslagit att tillsyn ska vara granskning av att verksam- het enligt SoL, LSS, LYHS och Statens institutionsstyrelses institutioner uppfyller de krav och mål som framgår av lagar, förordningar och före- skrifter samt de villkor som tillsynsmyndigheten meddelat i beslut med stöd av lag, förordning eller föreskrift. Utgångspunkten har varit att ta fram ett tillsynsbegrepp som är anpassat till den sociala lagstiftningen

Prop. 2008/09:160

och som ger bäst förutsättningar för en stark och tydlig tillsyn. Utred- ningen har då även haft att ta ställning till förslag och bedömningar som lagts fram i andra utredningar.

Utredningens förslag skiljer sig något från de förslag som framförts i Tillsynsutredningen (SOU 2004:100) och Ansvarskommittén (SOU 2007:75), eftersom man i definitionen även tagit med mål som framgår av lagar, förordningar och föreskrifter. Utredningen har analyserat vilka konsekvenser ett snävare tillsynsbegrepp får för tillsynen över social- tjänsten inklusive verksamheter enligt LSS, och hälso- och sjukvården. Med hänsyn till den specifika utformning som lagstiftningen inom det sociala området har är det enligt utredningen nödvändigt med en något bredare definition än den som Tillsynsutredningen föreslagit. För utred- ningen har det också varit viktigt att innebörden av tillsynsbegreppet är gemensamt för verksamheter enligt SoL, LSS och hälso- och sjukvården eftersom man föreslår en gemensam tillsynsmyndighet och en samordnad tillsyn mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Enligt utred- ningen behövs det i strävan efter att så långt som det är möjligt uppnå enhetlighet och göra det möjligt att integrera verksamheterna.

Nationell psykiatrisamordning har i sitt slutbetänkande Ambition och ansvar (SOU 2006:100) vänt sig mot den snävare och striktare definition som Tillsynsutredningen kom fram till eftersom både socialtjänsten och hälso- och sjukvården i stor utsträckning regleras i ramlagar som inne- håller mål och som inte kan granskas utifrån principen ”rätt och fel”. Psykiatrisamordningen menar att det måste finns utrymme för tillsyns- myndigheterna att utforma krav på andra grunder än föreskrifter och förordar att det utarbetas bedömningskriterier för socialtjänsten och hälso- och sjukvården inom psykiatrins område.

Frånvaron av tydliga regler innebär i dag att de som ansvarar för till- synen behöver komplettera granskningen med mjukare former av styr- ning som t.ex. rådgivning och vägledning. Detta är då andra åtgärder för att åstadkomma samma sak, dvs. att socialtjänstens arbete bedrivs mål- inriktat, lagenligt samt med god kvalitet och framförhållning i plane- ringen samt att förebygga skador och eliminera risker i hälso- och sjuk- vården. Inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården finns dessa mju- kare inslag av styrning i tillsynen.

Regeringen anser liksom utredningen att det finns en samstämmighet om att i statlig styrning generellt reservera begreppet tillsyn för obero- ende granskning för att kontrollera om tillsynsobjekt uppfyller de krav som ställs i lagar och andra föreskrifter. Enligt regeringens bedömning måste dock begreppets innehåll anpassas till respektive sakområde så att den statliga styrningen genom tillsynen genomför granskningar som främjar lagstiftningens tillämpning i avsedd riktning. Det innebär att utformningen av tillsynsbegreppet i lagar som innehåller både skyldig- heter, rättigheter och/eller mål måste anpassas så att tillsynen, utöver kontroll av kraven i lagarna, även granskar tillämpningen mot i lagen angivna mål och anvisningar.

Regeringen delar utredningens uppfattning att ramlagstiftningen inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården väl svarar mot ett behov av ett flexibelt regelsystem och att det är viktigt att införandet av en definition av tillsyn inte leder till en ökad detaljreglering enbart för att underlätta tillsynen. Om tillsynen enbart skulle omfatta granskning mot de krav som

Prop. 2008/09:160

anges i lagar, förordningar och föreskrifter men inte andra icke bindande anvisningar och mål minskar möjligheterna att komma till rätta med problem som är svåra att tydligt reglera med nuvarande lagars utform- ning. Med en snäv definition finns också en risk för att tillsynen koncen- treras till områden där det är enkelt att vara tydlig och att man undviker sådana fält där utrymmet för tolkning är större.

Tillsynsmyndigheters granskning innebär i någon mån alltid en tolk- ning av gällande regler. De målbestämmelser som finns i lagarna inom socialtjänst- och hälso- och sjukvårdsområdet är dock inte möjliga att konkretisera genom föreskrifter i alla delar och ger därför tillsynsmyn- digheten ett något större utrymme för tolkning. Det finns även förhållan- den som är olämpliga att reglera i författning men som det ändå finns ett behov av att ange riktlinjer för hur de bör lösas. För att uppdraget ska vara tydligt för dem som granskas behöver det därför framgå av defini- tionen att tillsyn även avser lagens mål.

I arbetet med tillsyn som berör regler som har mer målkaraktär kom- mer allmänna råd, som anger hur bestämmelser bör tolkas, och bedöm- ningskriterier att bli särskilt viktiga redskap. Allmänna råd används redan nu i relativt stor utsträckning i tillsynen över socialtjänst och hälso- och sjukvård. Länsstyrelsen i Stockholm anser dock att det brister i logik när utredningen anger att målbestämmelser ska förtydligas genom allmänna råd samtidigt som man föreslår att utfärdandet av allmänna råd inte ska ingå i tillsynsbegreppet. Regeringen vill därför klargöra att uppgiften att utfärda allmänna råd vare sig kommer att vara en del av tillsynsbegreppet eller en del i tillsynsmyndighetens tillsynsroll. Det kommer att utgöra en uppgift inom ramen för Socialstyrelsens övriga uppgifter där rätten att meddela föreskrifter är en och rätten att utfärda allmänna råd till ledning för tillämpningen av lagen en annan (se avsnitt 9).

Vid tillståndsgivning till enskilda verksamheter får tillstånden förenas med villkor av betydelse för kvaliteten och säkerheten i verksamheten. Regeringen anser att den tillsyn som sker av dessa verksamheter måste utgå både från gällande regelverk och de villkor som angetts i tillståndet. Därför omfattar tillsynen även en kontroll av att kraven i de beslut som meddelats med stöd av lagar och andra föreskrifter uppfylls.

Förtydliganden och exempel på tillsynens innehåll

Det föreslagna tillsynsbegreppets utformning innebär att tillsynen kom- mer att kunna ha ett kontrollerande, förebyggande och främjande syfte. Myndigheten kommer att granska dels hur kommuner och andra utförare av verksamhet enligt SoL, LSS, hälso- och sjukvård och vid Statens institutionsstyrelses institutioner sköter sina åligganden i förhållande till krav i lagar och andra föreskrifter, dels hur man lever upp till mål och målliknande föresatser i lagstiftningen. I det första fallet innebär det framförallt inspektioner av olika slag medan det vid granskning mot mål mer handlar om förebyggande och främjande tillsyn som inte kan kopp- las till sanktioner. Det blir mer fråga om att peka på förbättringsåtgärder, ge råd och vägledning.

Riksdagens ombudsmän (JO) efterfrågar klargöranden om vem som i fortsättningen ska främja samverkan på socialtjänstens område mellan

Prop. 2008/09:160

kommuner och andra samhällsorgan och verka för att kommunerna pla- nerar för att kunna tillgodose framtida behov. Regeringen menar att det föreslagna tillsynsbegreppets definition gör det fullt möjligt att granska olika former av system som kan påverka rättstillämpningens och insat- sernas utformning. Enligt SoL ska t.ex. socialnämndens insatser för den enskilde utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan och med organisa- tioner och andra föreningar. Kommunen ska vidare enligt SoL planera sina insatser för äldre och för människor med fysisk och psykisk funk- tionsnedsättning. I planeringen ska kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer. I tillsynsmyndighetens uppgifter ingår därför att både granska hur kommuner samverkar med andra och att främja sådan samverkan i syfte att uppnå individuellt väl anpassade insatser och behandlingsprogram av god kvalitet. Tillsyns- myndigheten ska även granska hur kommunerna planerar både nu och för framtiden för att människor ska få de insatser de har rätt till. I förläng- ningen kan kommunen påföras en särskild avgift om den inte inom en skälig tid kan verkställa gynnande beslut. Att granska system kan även avse att titta närmare på hur kommunen arbetar för att täcka utbildnings- behov, hur kommuner och enskilda vårdgivare ser till att chefer har möj- lighet att utöva sitt ledarskap, att granska vilka krav kommunen ställer vid upphandlingar och när avtal sluts med andra om att utföra uppgifter enligt SoL, att granska hur kommuner handhar den egna kvalitetsupp- följningen, att granska i vilken utsträckning insatser vilar på erfarenhet eller vetenskaplig grund, i den utsträckning sådan finns etc.

Malmö kommun påtalar även vikten av att det i den nya tillsynsmyn- dighetens uppdrag ingår att beakta hela vårdkedjan, både inom ett och samma lagrum och eller över flera lagrum. Regeringen instämmer helt i denna uppfattning och menar att den utformning av definitionen som regeringen föreslår ger utrymme för detta.

Från den 1 april 2008 gäller att länsstyrelserna i tillsynen ska kontrol- lera efterlevnaden av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Med den innebörd som tillsynsbegreppet nu ges behövs inget förtyd- ligande i denna del eftersom tillsynen även rymmer granskning av hur kommunerna lever upp till reglerna i dessa lagar.

Syftet med definitionen i SoL, LSS och LYHS är inte att göra tillsynen så snäv att den inte kan utövas på ett ändamålsenligt sätt. Den mest avgö- rande skillnaden mot i dag är att det tydligt kommer att framgå när till- synsmyndigheten granskar brister eller missförhållanden som kan åtgär- das utifrån krav som anges i lagar och andra föreskrifter. I dessa fall utökas tillsynsmyndighetens befogenheter och besluten formaliseras när man kräver insatser som leder till att brister åtgärdas (se avsnitt 8). Det blir i dessa fall tydligt vad som är tvingande och bindande. När det är frågan om att lyfta fram förbättringsområden för att höja kvalitén i verk- samheter är det mer fråga om en tillsyn i lärande och förebyggande syfte. Myndighetens bedömningar får i dessa fall ingen rättslig verkan.

Regeringen anser att det är viktigt att tillsynsmyndigheten tar fram in- struktioner för de olika tillvägagångssätten så att tillsynen blir tydlig och förutsebar både för dem som utövar tillsyn och för dem som blir föremål

Prop. 2008/09:160

för tillsyn. Instruktioner minskar också risken för att tillsynen hanteras Prop. 2008/09:160 olika över landet.

Regeringen återkommer i nästa avsnitt till frågan om skillnaden mellan tillsyn kontra rådgivning, vägledning och kunskapsförmedling samt till varför det inte är lämpligt att alla uppgifter ingår i tillsynsbegreppet.

Tillsynsbegreppet omfattar även Statens institutionsstyrelses institutioner

Tillsynsbegreppet som det föreslås definieras i SoL omfattar även Statens institutionsstyrelses institutioner.

7.2Tillsynsrollen i övrigt

Regeringens förslag: Socialstyrelsen ska inom ramen för sin tillsyn lämna råd och ge vägledning, kontrollera att brister och missför- hållanden avhjälps samt förmedla den kunskap och de erfarenheter som erhålls genom tillsynen. I tillsynsmyndighetens uppdrag ingår också att informera och ge råd till allmänheten.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för- slag. Utredningen har inte lämnat något författningsförslag och inte sär- skilt lyft fram betydelsen av att tillsynsmyndigheten följer upp att brister och missförhållanden åtgärdas. Utredningen föreslår inte heller att till- synsmyndigheten ska fortsätta informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör socialtjänstlagen (2001:453, SoL) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Remissinstanserna: Av de cirka 50 remissinstanser som yttrat sig i denna del ställer sig drygt hälften bakom utredningens förslag utan att ha några erinringar. En klar majoritet anser också att det är viktigt att till- synsrollen rymmer en rådgivande, vägledande och/eller stödjande funk- tion, däribland flertalet kommuner. Utredningens beskrivning av tillsyns- begreppet kontra tillsynsrollen uppfattas dock av många som otydlig. Andra, t.ex. Riksdagens ombudsmän (JO), anser inte att det föreslagna arbetssättet skiljer sig så mycket från vad som gäller i dag. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att definitionen av tillsynsbegreppet ska sammanfalla med uppdraget och det finns skäl att förtydliga att vägled- ning och rådgivning är ett mycket viktigt instrument att påverka skeen- den. Länsstyrelsen i Jönköping län instämmer i förslaget till tillsynsrol- len men menar att behovet av informations- och rådgivningsinsatser behöver klargöras. Föreningen Sveriges Socialchefer delar utredningens syn att lämna råd och stöd i samband med tillsyn samt sprida erfarenheter är en viktig del av uppdraget men att utvecklingsarbete och stöd därut- över är en uppgift för kommunerna själva.

Riksrevisionen anser att information och rådgivning är viktiga kom- plement till en tydlig tillsyn men bör vara organisatoriskt åtskilda från tillsynen. Det är en viktig förutsättning för att tillsynen ska vara en obe- roende granskning. Även Arvidsjaurs kommun menar att det är viktigt att rådgivnings- och tillsynsfunktionerna skiljs åt.

Skälen för regeringens förslag

Prop. 2008/09:160

Tillsyn och andra uppgifter

På liknande sätt som i LSS finns inte i SoL någon gränsdragning mellan vad som är tillsyn och vad som t.ex. är rådgivning. Både inom social- tjänsten och inom hälso- och sjukvården innefattar begreppet tillsyn, utöver kontroll, även stödjande och främjande arbete samt i viss utsträckning även andra uppgifter. Det medför att det i dag råder en oklarhet om vad som är tillsyn och vad som är andra uppgifter som ingår i tillsynsmyndighetens uppdrag, det som här benämns tillsynsrollen. Denna oklarhet återspeglas inte minst i flera av remissvaren på utred- ningens förslag i denna del.

Krav på åtgärder som har stöd i föreskrifter kan i dag blandas samman med dialog, förbättringsområden, vägledning eller information. Uppfölj- ningar, kartläggningar, seminarier och deltagande i nätverksgrupper jämställs med tillsynsinsatser. Fördelning av statsbidrag kan ses som en del i en främjande tillsyn. Det blir otydligt och svårt för var och en att förstå vad som är vad. Regeringen anser att den som utövar tillsyn måste veta vad som är tillsyn och vad som är andra uppgifter som är en del av tillsynen, så att resurserna kan disponeras mer effektivt. Tillsynsrollen måste därför enligt regeringens uppfattning, på samma sätt som tillsyns- begreppet, preciseras närmare i SoL och LSS.

Socialstyrelsen framhåller att det är lättare för en tillsynsmyndighet att få acceptans för mer repressiva beslut och åtgärder i sin tillsyn om samma myndighet även kan erbjuda ”mjukare” åtgärder som t.ex. råd och stöd. Munkedals kommun menar att små kommuner ofta saknar resurser till de allt mer omfattande regelverk som styr verksamheterna. Kraven på kvalitetssystem, dokumentation, metodutveckling m.m. är självklara men ofta svåra att genomföra på grund av resursbrist. Stora kommuner kan ha hela staber att sköta samma saker som i en liten kommun sköts av en person på deltid. Det är därför viktigt att tillsynsmyndigheten kan fort- sätta ge råd och stöd i olika frågor där man behöver rådgivning eller vägledning. Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum anser att en ökad betoning av tillsyn inte får medföra att det kontrollerande inslaget i till- synen får ta överhanden. Kontroll är viktig, men det mest centrala i till- synen är att stimulera vårdgivarna till olika förbättringsinsatser. De som arbetar med tillsyn och kvalitetsuppföljning får en stor överblick över hur äldreomsorgen fungerar och vilka faktorer som bidrar till en god äldre- omsorg. Denna kunskap måste tas tillvara. En del i den kommande till- synsmyndighetens uppdrag bör därför vara att utveckla metoder att ta tillvara kunskap och erfarenheter om hur god vård och omsorg kan främjas. Många fler remissinsatser lyfter fram vikten av att definitionen av tillsyn även rymmer rådgivning, vägledning och information.

Regeringen instämmer delvis i dessa synpunkter men för att göra till- synen tydligare är det viktigt att lagen skiljer på vad som är tillsyn och vilka övriga uppgifter som ska ingå i tillsynsrollen. Regeringen anser därvid att det inte är möjligt att som Riksrevisionen föreslår, inom det här området organisatoriskt skilja granskning från rådgivning, vägledning och kunskapsförmedling. Regeringen bedömer, bl.a. av skäl som fram- förts av många remissinstanser, att det vare sig är praktiskt eller gagnar

tillsynens syfte. Däremot behöver det förtydligas vad det är för form av Prop. 2008/09:160 rådgivning och vägledning som regeringen föreslår ska ingå i tillsyns-

rollen.

Uppgifter som kompletterar tillsynen

Regeringen anser att tillsynens primära uppgift är att granska verksam- heter som regleras i SoL och LSS och delar därmed den uppfattningen, som kommit till uttryck i ett antal utredningar, att tillsyn inte kan vara rådgivning. Det innebär inte att de som utövar tillsyn enbart ska ägna sig åt att granska. I tillsynsmyndighetens uppgifter måste även rymmas andra aktiviteter som kompletterar tillsynen med syfte att vara lärande, förebyggande och stödjande. Rådgivning och vägledning är sådana upp- gifter. Att följa upp att brister och missförhållanden åtgärdas samt att förmedla den kunskap och de erfarenheter som tillsynen ger är andra. Regeringen föreslår därför att tillsynsmyndighetens uppgifter inom det här området, förutom granskning, även ska rymma dessa uppgifter.

Rådgivning
Det uppdrag som länsstyrelserna nu har att ge kommunerna råd i deras
verksamhet bör i den mån det innebär att ge råd till handläggare ute i
kommunerna om hur de ska handla i ett enskilt fall inte på samma sätt
som i dag vara en uppgift för tillsynsmyndigheten. Det beror på att det
kan uppstå svårigheter när tillsynsmyndigheten tidigare lämnat mycket
precisa råd i ärenden som sedan blir föremål för tillsyn. Tillsynsmyndig-
heten måste självklart kunna lämna upplysningar om gällande rätt, dvs.
vilka regler som gäller i ett visst fall, och bistå med råd om hur och var
man kan finna vägledning för sina överväganden i ett konkret fall. Det
måste således anses vara en del av tillsynsrollen. Det är dock inte lämp-
ligt att tillsynsmyndigheten uppträder som konsult gentemot kommunen
och uttalar sin åsikt om hur ett konkret ärende ska handläggas.
Förslaget om en definition av begreppet tillsyn innebär däremot inte
någon förändring av det mandat som tillsynsmyndigheten har vid utfö-
randet av själva tillsynsuppdraget, dvs. den del som avser inspektion och
granskning. I myndighetens tillsynsroll ligger både att granska ärenden
samt uttala kritik i de fall handläggningen eller beslutet inte motsvarar de
krav som framgår av lagstiftningen, och att under pågående handlägg-
ning kunna komma med råd och vägledning med stöd av de regler som
styr verksamheten. Om tillsynsmyndigheten genom telefonsamtal eller
på annat sätt får uppgifter som ger skäl att undersöka hur något ligger till
måste myndigheten kunna göra det när det gäller hela dess verksamhets-
område. Den omständigheten att ett beslut går att överklaga utgör inte i
sig skäl att avstå från att ta reda på hur ett ärende handlagts. Tillsyns-
myndigheten måste även i sådana ärenden kunna kontakta handläggande
tjänsteman och informera sig om ärendet. Myndigheten får även upplysa
om gällande rätt och domstolspraxis. Granskningen i pågående ärenden
får dock inte inkräkta på kommunens myndighetsutövning (11 kap. 7 §
regeringsformen). Tillsynsmyndigheten får således inte uttala sig om
bedömningen i konkreta fall.	77
	77

Råd till allmänheten	Prop. 2008/09:160
Utredningen har föreslagit att den nuvarande tillsynsuppgiften att infor-
mera och ge råd till allmänheten i frågor som rör SoL och LSS ska upp-
höra och hänvisar till den serviceskyldighet som finns i förvaltningslagen
(1986:223) och möjligheten att begära granskning av enskilda ärenden.
Övriga frågor, som nu ingår i uppdraget, såsom att vara ”klagomur”, ska
enligt utredningens förslag vara en uppgift för en patient- och brukar-
nämnd. Regeringen avser inte i nuläget att införa patient- och brukar-
nämnder enligt utredningens förslag, och föreslår därför inte någon änd-
ring i denna del annat än att uppgiften ska vara en del av tillsynsrollen.
Även enligt lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjuk-
vårdens område bör detta ingå i tillsynsmyndighetens uppdrag.
Återkoppling av kunskap
Återkoppling av kunskap är enligt regeringens mening betydelsefullt för
kommunernas och andra aktörers fortsatta arbete med kvalitetssäkring.
Därigenom innehåller tillsynen också ett lärande och pedagogiskt
moment. Att de som utför uppgifterna inom socialtjänsten tar del av
resultatet av tillsynen är ett sätt att förhindra att misstag upprepas. Det är
också viktigt att resultatet av tillsynen delges alla berörda parter och
också sprids och görs enkelt tillgängligt för andra intressenter. Rege-
ringen menar vidare att en viktigt uppgift i tillsynsrollen är att anordna
konferenser, seminarier och andra träffar i syfte att sprida de erfarenheter
man får i tillsynen. Som tidigare framhållits är det också en viktig förut-
sättning för att tillsyn ska kunna bedrivas mot målen i lagstiftningarna.
Regeringen anser att det är viktigt att myndigheten är tydlig med vad
som är tillsyn enligt den föreslagna definitionen och vad som inte är
tillsyn. Det får inte råda något tvivel om vad som är en granskning av
efterlevnad av lagar och bestämmelser och vad som är råd och förslag på
förbättringsområden.

8Utökade befogenheter för tillsynsmyndigheten

Tillsynens uppgift är enligt det förslag som regeringen redovisar i avsnitt

7.2att granska att verksamheter enligt socialtjänstlagen (2001:453, SoL) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) uppfyller de krav och mål som framgår av lagar och andra före- skrifter samt beslut som har meddelats med stöd av sådana föreskrifter. För att kraven i regelverken inte ska vara ineffektiva behöver tillsyns- myndigheten ha möjlighet till någon form av åtgärd när man vid tillsyn konstaterar att krav inte följs. Sådana åtgärder ska som regel användas som en sista utväg när inget annat hjälper för att nå rättelse. Tillsyns- myndigheten ska i första hand pröva andra vägar att få dem som ansvarar för verksamheterna att genomföra nödvändiga förändringar.

8.1

Nya befogenheter

Prop. 2008/09:160

Regeringens förslag: Socialstyrelsen ska enligt både socialtjänstlagen (2001:453, SoL) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) kunna utfärda föreläggande att avhjälpa sådana missförhållanden som har betydelse för enskildas möjligheter att kunna få de insatser de har rätt till. Ett sådant föreläggande ska kunna förenas med vite. Om missförhållandet är allvarligt och före- läggandet inte följs ska Socialstyrelsen kunna återkalla tillståndet för verksamheten. Om verksamheten inte är tillståndspliktig ska Social- styrelsen i stället kunna förbjuda fortsatt verksamhet.

Vid missförhållanden som innebär fara för liv, hälsa eller personlig säkerhet i övrigt ska tillsynsmyndigheten kunna återkalla tillståndet respektive förbjuda fortsatt verksamhet utan föregående föreläggande. Om det finns sannolika skäl för att tillståndet för verksamheten kom- mer att återkallas eller att verksamheten kommer att förbjudas och ett sådant beslut inte kan avvaktas får tillsynsmyndigheten tills vidare, helt eller delvis, förbjuda fortsatt verksamhet. Ett sådant beslut gäller i högst sex månader. Vid synnerliga skäl kan beslutet förlängas ytter- ligare sex månader.

Tillsynsmyndigheten ska ha rätt att utfärda föreläggande för att få upplysningar, handlingar och annat material. Ett sådant föreläggande ska kunna förenas med vite. I SoL och LSS införs bestämmelser om att vitet inte får förvandlas till fängelse.

Socialstyrelsen, eller den som myndigheten förordnar, har rätt att in- spektera verksamheten och vid inspektion få tillträde till lokaler eller andra utrymmen. För tillträde till bostäder krävs att den enskilde samtycker till detta. Vid inspektion har Socialstyrelsen rätt att till- fälligt omhänderta handlingar och annat material. Tillsynsmyndig- heten ska kunna begära hjälp av polismyndigheten för att kunna genomföra inspektionen.

Förslagen omfattar även Statens institutionsstyrelses institutioner. Om underlåtenhet att iaktta skyldigheterna enligt lagen (2007:171)

om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn inte följs får Socialstyrelsen återkalla tillståndet för verksamheten. Om verksamheten inte är tillståndspliktig får Social- styrelsen förbjuda fortsatt verksamhet.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för- slag. Utredningen har inte ansett att möjligheten att förbjuda fortsatt verksamhet, om skyldigheterna enligt lagen (2007:171) om register- kontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn inte iakttas och underlåtenheten är av allvarligt slag, även ska om- fatta den verksamhet som äger rum vid Statens institutionsstyrelses institutioner (SiS). Utredningen har inte lämnat något förslag om åter- kallelse av tillstånd eller förbud mot att vite förvandlas till fängelse. Utredningen har inte heller ansett att ett föreläggande att avhjälpa miss- förhållanden ska kunna avse sådana förhållanden som kan bli föremål för den enskildes överklagande.

Remissinstanserna: En övervägande del av de cirka sextio remiss- instanser som yttrat sig i denna del ställer sig bakom utredningens för- slag. Ett 10-tal anser att det behövs kompletteringar. Erinringar rör i huvudsak att utredningen inte anpassat överklagandebestämmelserna till de nya reglerna (se avsnitt 8.2). Endast tre instanser avstyrker förslaget. Länsstyrelsen i Stockholms län anser att förslagen i alltför hög grad inkräktar på det kommunala självstyret och man vill varna för att lagens karaktär av ramlag riskerar att försvagas. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att ett ömsesidigt förtroende kan vara en mer framkomlig väg än utökade befogenheter. Botkyrka kommun ställer sig frågande till beho- vet av utökade sanktioner. Länsstyrelsen i Västmanlands län menar att bestämmelser som inte kommer att tillämpas inte heller ska träda i kraft. Man kan dock tänka sig sanktioner om de bättre anpassas till vissa för- hållanden. Statens institutionsstyrelse erinrar om att myndigheten omfattas av lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn. Länsstyrelsen i Västra Götalands län anser att det behövs förtydliganden. Normeringen måste klargöra när det är tillämpligt, exempelvis vad som är missförhållanden som är fara för liv och hälsa. Socialstyrelsen delar utredningens uppfatt- ning att när tillsynsverksamheten inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården förs samman, bör det vara en strävan att så långt möjligt nå en enhetlig reglering när det gäller befogenheter och sanktioner. Sveriges Kommuner och Landsting ställer sig bakom förslaget och anser att utfär- dande av förelägganden och vite kan accepteras då de utgör en anpass- ning till de sanktionssystem som finns inom hälso- och sjukvården.

Skälen för regeringens förslag

Gällande rätt

Länsstyrelsen har enligt socialtjänstlagen (2001:453, SoL) rätt att inspek- tera och inhämta upplysningar och ta del av handlingar och material som behövs för tillsynen. Den vars verksamhet inspekteras är skyldig att lämna den hjälp som behövs vid inspektionen. Länsstyrelsen har också rätt att utfärda föreläggande om avhjälpande av missförhållanden. Denna möjlighet finns när det gäller hem för vård eller boende (utom sådant som drivs av Statens institutionsstyrelse), enskild verksamhet som står under länsstyrelsens tillsyn, hemtjänst eller särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre som behöver särskilt stöd samt bostäder med särskild service för dem som till följd av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring. Om missför- hållandet är allvarligt och länsstyrelsens föreläggande inte följs får läns- styrelsen förbjuda fortsatt verksamhet.

Sedan den 1 april 2008 gäller även att länsstyrelsen utan föregående förelägganden får förbjuda verksamhet vid hem för vård och boende (utom sådant som drivs av Statens institutionsstyrelse) om missförhål- landena är så allvarliga att det föreligger fara för barns liv, hälsa eller personliga säkerhet (prop. 2006/07:129. bet. 2007/08:SoU5, rskr. 2007/08:52).

Enligt LSS har länsstyrelsen rätt att vid tillsyn inspektera verksam- heten. Om det råder något allvarligt missförhållande inom en enskild

Prop. 2008/09:160

tillståndståndpliktig verksamhet ska länsstyrelsen utfärda föreläggande Prop. 2008/09:160 om att detta ska avhjälpas och om föreläggandet inte följs får länsstyrel-

sen återkalla tillståndet.

Utredningens ståndpunkter m.m.

Utredningen anser att även om länsstyrelserna inte i någon större om- fattning ansett att det finns behov av ytterligare eller skarpare befogen- heter så ställer en stärkt och tydligare tillsyn krav på att det ska finnas möjlighet att lägga kraft bakom sina beslut. Detta både för att uppnå rättelse och i viss mån också för att ingripa när något skett som inte går att göra ogjort. Möjligheterna att ingripa bör vara ändamålsenliga vilket enligt utredningen innebär att de ska kunna anpassas till omständig- heterna i det enskilda fallet och att tillsynsmyndigheten ska kunna med- dela beslut som är bindande för den verksamhet som avses. Tydliga reg- ler för befogenheter bidrar också till att tillsynen blir enhetlig.

Det har tidigare framförts kritik i olika sammanhang att det finns bris-
ter i bestämmelserna om möjligheten att tillgripa sanktioner, bl.a. när det
gäller ej verkställda beslut och domar enligt SoL och LSS. Detta är nu-
mera åtgärdat. Detsamma har gällt behovet av att, vid allvarliga missför-
hållanden, kunna stänga ett hem för vård eller boende för barn utan före-
gående föreläggande. Flera länsstyrelser har även påpekat att det saknas
möjlighet att utfärda förelägganden för kommunal verksamhet enligt
LSS.
Utredningen påpekar även att det finns ett behov av att uppnå en mer
enhetlig reglering av tillsynen enligt SoL, LSS och tillsynen av hälso-
och sjukvården om tillsynsverksamheten inom socialtjänsten och hälso-
och sjukvården ska föras samman. Detta är en förutsättning för att tillsy-
nen inom de båda områdena ska kunna närma sig varandra och genom-
föras i ett sammanhang. Att ha olika regler för det arbete som tillsyns-
myndigheten ska genomföra i praktiken framstår då som olyckligt och
kan komma att hindra den samordning av tillsynen över hälso- och sjuk-
vården och tillsynen över socialtjänsten som regeringen anser är av stor
vikt.
Tillsynsutredningen (SOU 2004:100) föreslår i sitt slutbetänkande att
det ska införas en allmän och tydlig ”ingripandekatalog” som ska rymma
ett antal åtgärder. Ansvariga tillsynsorgan bör enligt utredningen kunna
välja ur denna katalog vad som framstår som mest ändamålsenligt i det
enskilda fallet. Tillsynsorganen bör generellt ges större möjligheter att
själva bedöma vilken åtgärd som är lämpligast i en viss situation. Pro-
portionalitetsprincipen ska beaktas. Utredningen bereds inom Regerings-
kansliet och regeringen avser att redogöra för regeringens inriktning i
tillsynsfrågor i en skrivelse till riksdagen.
Föreläggande, vite och förbud
Regeringen anser att frågan om tillsynsmyndigheten ska få tillgång till
ytterligare befogenheter när det gäller tillsynen inom socialtjänsten måste
övervägas både i förhållande till behovet av sådana och vad dessa i så fall
ska omfatta. Regeringen delar utredningens avvägningar och betydelsen	81
	81

av att så långt det är möjligt sträva efter en mer enhetlig tillsyn inom det sociala området. Det underlättar en samordnad tillsyn inom hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens områden. Regeringen anser också att om tillsynen ska stärkas så behöver tillsynsmyndigheten också ha tillgång till effektiva befogenheter när påpekanden om missförhållanden och allvar- liga fel inte leder till rättelse. Behovet av utökade befogenheter styrks också av den samstämmighet som finns i remissinstansernas yttranden i denna del.

Inom hälso- och sjukvården har tillsynsmyndigheten möjlighet att förelägga vårdgivare som inte uppfyller kraven på god vård eller god säkerhet i verksamheten och om missförhållandena är av betydelse för patientsäkerheten eller säkerheten för andra att avhjälpa missförhållan- dena. Vite får sättas ut och om föreläggandet inte följs får tillsynsmyn- digheten förbjuda verksamheten. Det finns också möjlighet att utan före- gående föreläggande tills vidare förbjuda verksamhet om det är fara för patienters liv, hälsa eller personliga säkerhet i övrigt. Regeringen föreslår att liknande befogenheter ska finnas enligt SoL och LSS. Tillsynsmyn- digheten ska ha möjlighet att förelägga vite för att säkerställa att de tjänster och verksamheter som tillhandahålls enligt såväl SoL som LSS uppfyller lagens krav. Regeringen anser liksom utredningen att det inte finns skäl att begränsa de områden inom vilka sådana förelägganden kan meddelas. Kommuner kan t.ex. inte avstå från att erbjuda verksamheter som lagen ger dem skyldighet att erbjuda. Det föreskrivs t.ex. att kom- munen ska inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för äldre människor som behöver särskilt stöd och att kommunen ska sörja för att föräldrar kan erbjudas samtal under sakkunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor som gäller vårdnad, boende och umgänge. Om kom- munen inte uppfyller dessa krav måste tillsynsmyndigheten kunna före- lägga en kommun att tillhandahålla sådana tjänster. Andra exempel på när föreläggande ska kunna utfärdas är när ett demensboende inte på ett tillfredsställande sätt kan erbjuda ett tryggt boende för målgruppen. Ett sådant boende kan då ytterst inte anses uppfylla det krav på god kvalitet som föreskrivs i socialtjänstlagen. Ett annat exempel är om tillsynsmyn- digheten vid sin granskning upptäcker att det brister i kompetens hos personalen inom ett visst område som har betydelse för enskildas möjlig- heter att få de insatser de har rätt till.

Utredningen har föreslagit att förelägganden inte ska få avse förhållan- den som kan avgöras genom ett beslut som får överklagas enligt 16 kap. 3 § SoL och 27 § LSS eftersom den enskilde i dessa fall kan få saken prövad i förvaltningsdomstol. Regeringen anser dock att möjligheten att utfärda förelägganden inte ska begränsas på detta sätt. Naturligtvis måste tillsynsmyndigheten använda befogenheten med omdöme och försiktig- het när det gäller förhållanden som kan bli föremål för domstolsprövning och det kan inte bli fråga om att utfärda ett föreläggande som anger hur myndigheten ska besluta i ett visst fall. Sannolikt kommer inte före- lägganden att behövas i någon större utsträckning inom detta område. Möjligheten bör dock finns, t.ex. i akuta situationer. Innan en lagakraft- vunnen dom finns kan det dessutom ha gått mycket lång tid. Det finns också människor inom socialtjänsten som befinner sig i utsatta situatio- ner, t.ex. missbrukare eller psykiskt sjuka, som på grund härav inte för- mår eller vill hävda sin rätt genom att vända sig till domstol. Det vore

Prop. 2008/09:160

olyckligt om det i dessa situationer skulle saknas en möjlighet att genom ett föreläggande komma till rätta med ett missförhållande. Regeringen har därför för avsikt att följa utvecklingen av hur förelägganden och viten används och om detta är lämpliga åtgärder när det gäller att komma tillrätta med missförhållanden.

Tillsynsmyndigheten har sedan april 2008 en möjlighet att utan före- gående föreläggande stänga verksamheten när allvarliga missförhållan- den föreligger vid hem för vård eller boende. Regeringen delar utred- ningens bedömning och ser ingen anledning att begränsa denna möjlighet till vissa områden eftersom behovet torde vara lika stort inom social- tjänstens alla områden men även inom LSS-området och Statens institu- tionsstyrelses institutioner. När tillsynsmyndigheten uppmärksammat missförhållanden som innebär fara för liv, hälsa eller personlig säkerhet i övrigt föreslår därför regeringen att det ska vara möjligt att förbjuda fortsatt verksamhet utan föregående föreläggande både enligt SoL, inklu- sive Statens institutionsstyrelses verksamheter, och LSS. Det finns ett behov av att i största möjliga mån kunna skydda dem som erhåller insat- ser inom dessa områden eftersom människor som erhåller vård och behandling, omvårdnad och andra stödinsatser ofta är i ett starkt beroen- deförhållande till dem som arbetar i verksamheterna. Många förmår inte att hävda sina egna intressen eller föra sin egen talan. Om det i bråds- kande fall finns sannolika skäl för ett förbud mot fortsatt verksamhet ska tillsynsmyndigheten ha möjlighet att interimistiskt förbjuda verksam- heten. Ett sådant beslut bör gälla under högst sex månader och kunna förlängas med ytterligare sex månader om det finns synnerliga skäl. Detta överensstämmer även med motsvarande bestämmelse i LYHS.

Regeringen anser att dessa skarpare befogenheter inte ska användas mer än nödvändigt. Förelägganden ska därför inte kunna utfärdas för alla tänkbara missförhållanden utan endast för sådant som når upp till en viss nivå. Regeringen föreslår därför att en förutsättning för att ett före- lägganden ska kunna utfärdas ska vara att de missförhållanden som till- synsmyndigheten uppmärksammat har betydelse för enskildas möjlig- heter att få de insatser de har rätt till.

Regeringen vill särskilt betona att tillsynsmyndigheten trots utökade befogenheter, liksom i dag och liksom vad som gäller inom hälso- och sjukvården, i första hand ska pröva andra vägar att få verksamhetsansva- riga att genomföra nödvändiga förändringar.

Samordning av påbud och förbud samt löpande vite

Lagrådet har anfört att regeringens förslag upprätthåller en strikt skillnad mellan påbud och förbud och att det bör övervägas om inte påbud och förbud borde kunna samordnas på så sätt att om adressaten inte inom en viss tid avhjälper de påtalade missförhållandena adressaten förbjuds att driva verksamheten vidare. Detta förutsätter, enligt Lagrådet, att vitet kan omfatta även förbudet.

Den som i strid mot ett meddelat förbud fortsätter verksamheten ska kunna dömas till böter. Lagrådet har påpekat att svagheten med att bötessanktionera ett förbud ligger i att ett förbud kan användas för detta ändamål endast en gång, sedan är det så att säga konsumerat. Om för-

Prop. 2008/09:160

budet i stället hade kunnat förenas med ett löpande vite, hade detta kun- nat användas varje gång som en överträdelse skett. Enligt Lagrådet finns det så uppenbara praktiska fördelar med ett löpande vite att det bör över- vägas om inte vite i stället för böter ska vara den sanktion som bäst upp- rätthåller respekten för ett meddelat förbud.

Sannolikt kommer förbudsbefogenheten endast att användas i rena undantagsfall och det torde i praktiken vara mycket ovanligt att ett med- delat förbud inte följs. Regeringen eftersträvar också, så långt det är möjligt, likhet mellan tillsynsreglerna i SoL, LSS och LYHS, vilket underlättar en samordnad tillsyn. Föreslagna regler i SoL och LSS har sin förebild i LYHS. Lagrådets förslag bör därför inte genomföras nu. Regeringen har dock för avsikt att återkomma i frågan om det skulle visa sig att meddelade förelägganden och förbud inte efterlevs.

Förvandling av vite till fängelse

Enligt regeringens förslag kan ett föreläggande, eventuellt förenat med vite, riktas såväl mot en juridisk person, t.ex. en kommun, som mot en fysisk person. Enligt bötesverkställighetslagen (1979:189) kan bl.a. viten som inte har kunnat drivas in i vissa situationer förvandlas till fängelse. Lagrådet har påpekat att detta är en faktisk omöjlighet när det gäller juridiska personer, men att vitet är förvandlingsbart i de fall adressaten är en fysisk person. Lagrådet föreslår därför att en uttrycklig bestämmelse tas in i SoL och LSS som förbjuder förvandling av vite till fängelse.

För att ett vite som inte har kunnat drivas in ska få förvandlas till fängelse krävs, enligt bötesverkställighetslagen, att underlåtenheten att betala vitesbeloppet beror på tredska eller att det annars av särskilda skäl är påkallat ur allmän synpunkt.

Det får antas att vitesförelägganden mera sällan kommer att riktas mot fysiska personer. I de fall detta sker torde det vara i mycket få fall som det skulle kunna bli aktuellt att förvandla ett utdömt vite till fängelse. För att inte förvandling ska kunna ske i något fall bör emellertid, av rätt- viseskäl, en sådan regel som Lagrådet föreslagit införas i såväl SoL som LSS.

Återkallelse av tillstånd

När det gäller tillståndspliktig verksamhet har Lagrådet påtalat att möj- ligheten att förbjuda fortsatt verksamhet bör ersättas med återkallelse av tillstånd. I annat fall kommer ett verksamhetsförbud och ett tillstånd att gälla sida vid sida, eftersom ett tillstånd utgör ett sådant gynnande beslut som bortsett från vissa speciella fall inte får återkallas utan uttryckligt författningsstöd. En uttrycklig regel om återkallelse av tillstånd skulle antagligen, enligt Lagrådet, möjliggöra en effektivare och smidigare tillämpning än förbudsreglerna.

Regeringen instämmer i att ett återkallelseförfarande är mer ändamåls- enligt än förbud när det gäller verksamhet som är tillståndspliktig och föreslår därför att sådana regler införs. Bestämmelserna om återkallelse av tillstånd bör placeras i anslutning till förbudsbestämmelserna.

Prop. 2008/09:160

Tillträde till lokaler och bistånd av polismyndigheten	Prop. 2008/09:160
Tillsynsmyndighetens rätt till tillträde till lokaler och rätt att ta del av
handlingar och få upplysningar är av väsentlig betydelse för att kunna
genomföra tillsyn. Regeringen anser att tillsynsmyndighetens möjligheter
att ta del av material och få tillträde till verksamheter bör vara lika inom
socialtjänsten, LSS-området och hälso- och sjukvården och lämnar därför
förslag som motsvarar det som i dag gäller enligt LYHS. Detta innebär
att Socialstyrelsen har rätt att inspektera verksamhet som står under dess
tillsyn. Även en person som inte är anställd vid Socialstyrelsen, men som
av myndigheten har förordnats (t.ex. vid behov av expertkunskaper) att
delta vid tillsynen, har samma rätt att inspektera verksamheten som
Socialstyrelsens egen personal. Det kan t.ex. röra sig om ekonomisk eller
medicinsk expertis.
Regeringen föreslår även att Socialstyrelsen vid inspektion ska ha
möjlighet att få den hjälp av polismyndigheten som behövs för att
genomföra inspektionen. En sådan möjlighet finns också enligt LYHS.
Bestämmelsen kommer troligen att ha sin största betydelse ur ett preven-
tivt perspektiv. Själva vetskapen om att tillsynsmyndigheten kan få hjälp
av polismyndigheten för att kunna genomföra en inspektion eller för att
omhänderta material kommer sannolikt att innebära att tillsynsmyndig-
heten kan utföra sina åtgärder utan invändningar. Eftersom tillsynen
spänner över ett vidsträckt område, som omfattar både offentlig och
enskild verksamhet i olika former, är det angeläget att inspektioner kan
genomföras och behövligt material omhändertas utan att den som bedri-
ver verksamheten kan förhindra det. Antalet verksamheter i enskild regi
kan dessutom förväntas öka genom införandet av lagen (2008:962) om
valfrihetssystem.
Lagrådet har föreslagit att Socialstyrelsen, ska få begära handräckning
av Kronofogdemyndigheten i stället för att få hjälp från polismyndig-
heten med att genomföra de åtgärder som har nämnts ovan. Enligt
Lagrådet bör denna bestämmelse införas i såväl SoL som LSS och
LYHS. Tillräckligt beredningsunderlag saknas emellertid för att ändra
bestämmelsen i LYHS. Eftersom det skulle vara mycket opraktiskt för
tillsynsmyndigheten att vända sig till två olika myndigheter, särskilt vid
inspektioner av verksamheter med inslag av t.ex. både hälso- och sjuk-
vård och socialtjänst, bör inte heller den föreslagna förändringen genom-
föras i SoL och LSS.
Tillträde till bostäder
För att tillsynsmyndigheten ska få tillträde till rum och lägenheter som
utgör någons bostad t.ex. i särskilda boendeformer, bostäder med särskild
service eller familjehem måste dock den enskilde samtycka till att få
besök. Tillsynsmyndighetens rätt till tillträde till lokaler kan därför inte
omfatta bostäder i verksamhet som är föremål för tillsyn. Avser inspek-
tionen t.ex. en särskild boendeform kan inspektion således inte ske i
utrymme som är enskilds bostad utan att den som bor där har gett sitt
medgivande till det. Om den enskilde p.g.a. sitt hälsotillstånd inte kan ge
sitt medgivande till ett sådant besök får den som utför inspektionen
genom samtal med anhörig eller god man, försöka få klarhet i om den	85

Utökat bemyndigande m.m.

Prop. 2008/09:160

Regeringens förslag: Regeringen, eller den myndighet som rege- ringen bestämmer, ges i socialtjänstlagen (2001:453, SoL) och i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ett bemyndigande att meddela sådana föreskrifter som behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa. I SoL avser bemyn- digandet verksamhet som avser barn och unga, äldre personer, perso- ner med funktionsnedsättning, missbrukare, personer som utsatts för brott och verksamhet vid Statens institutionsstyrelses institutioner samt i LSS alla insatser som meddelas med stöd av lagens 9 §.

Regeringens bedömning: De övergripande tillsynsuppgifter som Socialstyrelsen har i dag, att följa och vidareutveckla socialtjänsten och utfärda allmänna råd till ledning för tillämpningen av SoL samt att följa och utvärdera verksamhet enligt LSS, kvarstår men uppgifterna benämns inte tillsyn och ingår inte heller i tillsynsrollen. Uppgifterna bör framgå av Socialstyrelsens instruktion.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för- slag. Utredningens förslag till bemyndigande i socialtjänstlagen (2001:453, SoL) är vidare än det förslag som regeringen lägger fram. Utredningen har inte heller i särskild ordning berört att Statens institu- tionsstyrelses institutioner ska omfattas av bemyndigandet.

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i denna del av betänkandet har tillstyrkt förslaget. Många länsstyrelser pekar på behovet av mer normering och Länsstyrelsen i Blekinge län menar att en del av de brister som i dag finns i den sociala tillsynen borde kunna härledas till brist på normering. Jönköpings kommun anser att det är en självklarhet att statens styrning bör ske med hjälp av normering på olika sätt. De allmänna råden kan dock utmönstras till förmån för andra styrmedel, t.ex. föreskrifter. Malmö kommun anser att det vid ytterligare utredning av normering är viktigt att den ursprungliga lagstiftningens ambitioner med socialtjänsten bibehålls. Styrningen får inte bli så långt- gående att den riskerar lagstiftningens nuvarande intentioner. Solna kommun anser att skärpt tillsyn och ytterligare normering innebär i viss mån ökad statlig kontroll men kommunen ställer sig positiv till förslagen då dessa bedöms bidra till att stärka verksamhetens trovärdighet och inte minst förbättra rättsäkerheten för enskilda som många gånger befinner sig i mycket utsatta situationer. Sveriges Kommuner och Landsting anser att behovet av ökad normering måste analyseras vidare i ljuset av nyare och mer ändamålsenliga former av styrning, framför allt s.k. kunskaps- styrning. Handikappförbundens samarbetsorgan kräver att riksdag och regeringen tar ansvar för att lagar genomförs, följs och efterlevs. Statens styrning måste renodlas till normering och kunskapsstyrning. Otydliga råd och anvisningar ska inte finnas. Det måste i stället bli tydligt vad som är tvingande och bindande beslut för kommunsektorn. Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum anser att tillsynen av verksamheter för äldre och personer med funktionsnedsättning endast i viss utsträckning kan standardiseras och normeras. Det centrala är att möta den enskilde

individens behov och önskemål och tillsynen bör därför granska hur

vårdgivarna klarar denna individualisering. Det är därför enligt Äldre- Prop. 2008/09:160 centrum viktigt att tillsynen också ska avse lagarnas mer allmänna mål.

Demensförbundet känner olust inför förslaget och anser att detta kan missbrukas. Bestämmelser som är nära kopplade till regeringsformens stadgar, måste enligt förbundet regleras i lag som är beslutad av riks- dagen. Rädda Barnen vill att regering och riksdag ska fastställa en garantinivå när det gäller det förebyggande arbetet och tidigt stöd till barn i riskzon.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Allmänna råd, bedömningskriterier och kvalitetsindikatorer

Den operativa tillsynen bedrivs i dag olika på länsstyrelserna. Utgångs- punkten är de lagar och förordningar som finns liksom de ytterligare föreskrifter som Socialstyrelsen utfärdar. Härutöver utgör allmänna råd ett stöd vid tillsynen, även om de bara är rekommendationer och väg- ledande, eftersom de innehåller Socialstyrelsens uttalanden till ledning för tolkningen av vissa bestämmelser. Bedömningskriterier har också kommit att bli ett viktigt stöd. Att tillsynsmyndigheterna tar fram sär- skilda bedömningskriterier är dock relativt nytt och sådana kriterier finns ännu endast i begränsad omfattning. Kriterierna utgör en operationali- sering av den lagstiftning och andra normer som utgör grunden för till- synen och ger möjlighet till mer enhetlig tillsyn över landet.

Kvalitetsindikatorer är något som framför allt utvecklas inom hälso- och sjukvården. Sådana indikatorer kan dock även komma till använd- ning inom socialtjänsten. Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting har tagit fram en modell för utveckling av sådana. Vid tillsyn har således normering, nationella riktlinjer, allmänna råd, bedömnings- kriterier och kvalitetsindikatorer kommit att bli viktiga hjälpmedel i arbetet. Utredningen om tillsynen av socialtjänsten skiljer dock på be- greppen och definierar normering som föreskrifter som är bindande. Övrig styrning utgörs enligt utredningen av sådana riktlinjer, allmänna råd m.m. som är en del av den statliga kunskapsstyrningen.

Regeringen anser att det är viktigt att det i tillsynen av socialtjänsten och verksamheter enligt LSS finns såväl normgivande verktyg som väg- ledande sådana eftersom tillsynsmyndigheten, förutom att granska mot föreskrifter, både ska granska verksamheter mot målen i lagstiftningarna och bidra med kunskapsspridning. Det är i detta sammanhang ganska ovidkommande vad dessa verktyg kallas. Det viktiga är att de fyller sin funktion och används på rätt sätt vid rätt tillfällen (se avsnitt 7.2). Kom- muner och enskilda verksamheter som inte följer lagar, förordningar och föreskrifter kan vid hot om vite bli förelagda att vidta vissa åtgärder. Det kan aldrig bli fallet om man inte följer ett råd, oavsett om det står i ett allmänt råd, i en handbok eller i någon annan publikation. Regeringen bedömer att det därför inte finns någon anledning att frångå den ordning som gäller i dag när det gäller allmänna råd, nationella riktlinjer och handböcker eller att påverka den utveckling som pågår med bedöm- ningskriterier och kvalitetsindikatorer.

Ökad normering i form av föreskrifter	Prop. 2008/09:160
Det är inte möjligt, eller önskvärt, att genom föreskrifter i detalj reglera
olika insatser enligt SoL och LSS. Det är väsentligt att se till de skillna-
der som finns mellan olika verksamhetsområden och ta hänsyn till att
socialtjänsten vänder sig till människor med olika behov som inte är
möjliga att standardisera. Den föreslagna snävare definitionen av till-
synsbegreppet och en ändrad syn på tillsynen kan dock komma att inne-
bära ett ökat fokus på mer bindande föreskrifter. Därför är det viktigt att
de möjligheter som finns inom detta område också tas tillvara. Utred-
ningen anser också att en översyn av normeringen borde genomföras
inom socialtjänstområdet. Många som arbetar med tillsyn har till utred-
ningen framfört att det finns ett behov av ökad normering i form av före-
skrifter och utredningen tar också hänsyn till den betydelse som nor-
meringen kan förväntas få för tillsynsmyndighetens kontrollerande ar-
bete.
Nya bemyndiganden
Socialtjänstlagen, som är en ramlag, tillhör i stora delar det obligatoriska
lagområdet enligt 8 kap. 5 § regeringsformen med begränsade möjlig-
heter att överlåta åt regeringen att meddela ytterligare föreskrifter utöver
verkställighetsföreskrifter som inte kräver något bemyndigande. Rege-
ringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får i dag med-
dela sådana föreskrifter för insatser inom omsorger om äldre människor
eller människor med funktionshinder som behövs till skydd för enskildas
liv, personliga säkerhet eller hälsa (5 kap. 12 § SoL). Socialstyrelsen har
av regeringen bemyndigats att meddela motsvarande föreskrifter (8 kap.
1 § socialtjänstförordningen [2001:937]). Enligt 6 kap. 4 § andra stycket
SoL meddelar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
ytterligare föreskrifter om vård i familjehem och hem för vård och
boende. Denna befogenhet har, enligt 8 kap. 2 § socialtjänstförordningen,
också delegerats till Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen har kartlagt och analyserat myndighetens bemyndigan-
den inom socialtjänstens område och hos regeringen hemställt om ytter-
ligare bemyndiganden inom socialtjänstens område. Dessa ska bl.a. vara
till skydd för liv, personlig säkerhet och hälsa för verksamhet inom indi-
vid- och familjeomsorgen i socialtjänsten som avser ärenden som rör
enskilda samt genomförandet av beslutade insatser. Inom LSS bör
bemyndigandet till skydd för enskildas, liv, personliga säkerhet eller
hälsa avse alla särskilda insatser enligt 9 § LSS. Utredningen har i sina
överväganden om behov av utökad normering övervägt detta förslag.
Regeringen anser att det inte finns något skäl att begränsa ett bemyndi-
gande som behövs till skydd för enskildas liv, personlig säkerhet eller
hälsa endast till insatser inom omsorgen om äldre personer eller personer
med funktionshinder. Regeringen föreslår därför att det i SoL och LSS
införs bestämmelser om bemyndigande. Regeringen anser emellertid att
utredningens förslag om bemyndigande som omfattar alla enskilda inom
socialtjänsten är alltför vidsträckt. Bemyndigandet bör därför avgränsas
till verksamhet som avser vissa grupper av enskilda där behovet av före-
skrifter till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa är särskilt stort.	89

Dessa grupper är barn och unga, äldre personer, personer med funktions- nedsättning, missbrukare och personer som utsatts för brott. Verksamhet som riktar sig till barn och unga kan t.ex. gälla allt från ärendehandlägg- ning, utredning och insatser för barn som far illa samt förfarandet och handläggningen av olika familjerättsliga frågor, såsom faderskapsären- den och adoptioner. Även den verksamhet som pågår vid SiS institu- tioner bör omfattas av bemyndigandet. Med detta regeringens förslag kan bestämmelsen i 6 kap. 4 § andra stycket SoL upphävas eftersom före- skrifter om vård i familjehem eller hem för vård eller boende ryms inom det förslag som nu läggs fram.

Delegation av föreskriftsrätten inom socialtjänstens område

Lagrådet har anfört att SoL från den enskildes synpunkt kan betraktas som en gynnande lagstiftning och då i princip höra till den grupp författ- ningar som i grunden faller under regeringens restkompetens. Lagrådet har vidare konstaterat att man emellertid kommit att främst fästa avse- ende vid att socialtjänsten är ett kommunalt åliggande med den följd att lagformen princip är obligatorisk enligt 8 kap. 5 § regeringsformen. Detta för också med sig att om någon punkt i 8 kap. 7 § första stycket regeringsformen kan anses tillämplig regeringen skulle kunna bemyndi- gas att i förordning meddela föreskrifter om socialtjänst. Enligt Lagrådet regleras i SoL emellertid huvudsakligen sådana ämnen som inte kan hänföras till någon av punkterna i 8 kap. 7 § första stycket regeringsfor- men.

Föreskrifter som gäller förhållandet mellan enskilda och det allmänna och som inte är betungande för den enskilde utan gynnande eller neutrala faller utanför det obligatoriska lagområdet och faller således under regeringens restkompetens enligt 8 kap. 13 § regeringsformen, om de inte samtidigt gäller kommunernas befogenheter eller åligganden. SoL innehåller regler som i stor utsträckning är gynnande för den enskilde men som samtidigt innebär åligganden för kommunerna. Reglering om kommunernas åligganden hör i sin helhet till det primära lagområdet (8 kap. 5 § regeringsformen). 8 kap. 7 § medger dock att regeringen efter bemyndigande från riksdagen får ge kommunerna befogenheter och skyldigheter inom de ämnesområden som anges i paragrafen.

Diskussionen om huruvida det är lämpligt eller möjligt att med stöd av

8 kap. 7 § regeringsformen delegera föreskriftsrätten på socialtjänstens område eller näraliggande områden är ingalunda ny. T.ex. angavs i 16 § andra stycket lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (lagen upphävdes den 1 januari 1994) följande. ”Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om behörighet till tjänster inom omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda och om tjäns- ternas tillsättning. Regeringen får överlåta åt socialstyrelsen att meddela sådana föreskrifter”. Lagrådet ifrågasatte, med hänsyn till den allmänna inriktning som de särskilda omsorgerna skulle ha enligt den nya lagen, om det föreslagna bemyndigandet avsåg ett sådant ämne att delegation enligt 8 kap. 7 § regeringsformen var möjlig (prop. 1984/85:176. s.122). Föredragande statsråd ansåg emellertid att verksamheten med de sär- skilda omsorgerna – främst med hänsyn till att de personer som verk-

Prop. 2008/09:160

samheten avser på grund av sitt handikapp kan vara i särskilt behov av Prop. 2008/09:160 skydd – är ett sådant ämne beträffande vilket bemyndigande att meddela

föreskrifter kan ges enligt 8 kap. 7 § första stycket 1 regeringsformen (a. prop. s 126).

När det bemyndigande som nu finns i 5 kap. 12 § SoL infördes hade Lagrådet inte någon erinran i sig mot det föreslagna bemyndigandet, men ansåg att bemyndigandet skulle placeras på ett annat ställe i lagen (prop. 1997/98 s. 133).

När bemyndigandet överfördes till 2001 års socialtjänstlag hade Lag- rådet inte heller någon erinran mot bemyndigandet men förordade även denna gång en annan placering i lagen än den föreslagna (prop. 2000/01:80 s. 270).

Ett visst utrymme för delegation av föreskriftsrätten inom socialtjäns- tens område finns således när det gäller föreskrifter till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa.

Utvidgning av personkretsen

Lagrådet har anfört att det föreslagna bemyndigandet innehåller en bety- dande utvidgning av personkretsen i jämförelse med det nuvarande bemyndigandet i 5 kap. 12 § SoL. Enligt Lagrådet innebär detta att det är svårt att få ett riktigt grepp om vilka slags föreskrifter som avses med den från 8 kap. 7 § första stycket 1 regeringsformen hämtade begränsningen, vilket gör att risken uppenbar att bemyndigandet i praktiken kommer att utnyttjas för att i förordningsväg meddela föreskrifter av allehanda slag inom socialtjänsten.

Det föreslagna bemyndigandet stödjer sig på 8 kap. 7 § första stycket 1 regeringsformen, vilket innebär att en föreskrift måste syfta till att skydda liv, personlig säkerhet eller hälsa för att inte vara grundlags- stridig. Utrymmet för att meddela föreskrifter är således begränsat. Nuva- rande bemyndigande i 5 kap. 12 § SoL med delegation i 8 kap. 1 § socialtjänstförordningen har av Socialstyrelsen t.ex. använts för att med- dela föreskrifter när det gäller anmälningar om missförhållanden enligt 14 kap. 2 § SoL (SOSFS 2008:10), s.k. Lex Sarah-anmälningar, och för att meddela föreskrifter om samordning av insatser för habilitering och rehabilitering (SOSFS 2007:10).

Den utvidgning av personkretsen i bemyndigandet som nu föreslås om- fattar vissa utsatta grupper inom individ- och familjeomsorgen där beho- vet av föreskrifter till skydd för liv, personlig säkerhet och hälsa måste anses lika angeläget som för äldre personer och personer med funktions- nedsättning. Det är svårt att föreställa sig varför regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer endast ska kunna meddela före- skrifter om t.ex. kvalitet och kompetens hos personalen inom ett äldre- boende, men inte när det gäller t.ex. hem för vård eller boende som tar emot barn eller missbrukare. Bemyndigandets begränsade räckvidd bör, trots att personkretsen utvidgas, innebära att det inte kommer att kunna användas till allehanda föreskrifter inom socialtjänsten.

Andra uppgifter för Socialstyrelsen	Prop. 2008/09:160
Till Socialstyrelsens tillsynsuppgifter i dag hör att följa och vidare-
utveckla socialtjänsten samt meddela allmänna råd till ledningen för
tillämpningen av SoL (13 kap. 1 § SoL) och att följa, stödja och utvär-
dera verksamheten samt informera om den och stimulera till vidare-
utveckling (25 § LSS). Detta är uppgifter som bör ligga kvar på myndig-
heten.
Med den definition av tillsynsbegreppet och tillsynsrollen som rege-
ringen föreslår (se avsnitt 7.1 och 7.2) ska dessa uppgifter dock inte
längre anses utgöra tillsyn eller ingå i tillsynsrollen. Det finns heller inget
skäl till varför dessa uppgifter ska framgå av lag. Något särskilt bemyn-
digande för att en myndighet ska få besluta allmänna råd på sitt område
behövs inte (jfr prop. 1983/84:119) och inte heller övriga uppgifter är av
den rangen att ett återgivande i lagtext är nödvändigt. Regeringen anser i
stället att dessa uppgifter bör framgå av Socialstyrelsens instruktion.

10	Tillsyn av enskild verksamhet

Regeringens förslag: Socialstyrelsen ska ansvara för tillsyn av enskilt
driven verksamhet enligt socialtjänstlagen (2001:453, SoL) och lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Kommu-
nens ansvar för den löpande tillsynen av tillståndspliktig verksamhet
upphör.
	Socialstyrelsens tillsyn över enskild verksamhet enligt SoL avser
verksamhet för vilken det krävs tillstånd, verksamhet som kommunen
genom avtal har överlämnat till enskild att utföra samt annan enskild
verksamhet som kommunen upphandlar tjänster från för att fullgöra
skyldigheter enligt SoL.
Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens för-
slag. Utredningen har inte förtydligat i vilka fall tillsynsmyndigheten har
tillsyn mot enskild verksamhet.
Remissinstanserna: I stort sett alla 47 remissinstanser som särskilt ytt-
rat sig i denna fråga tillstyrker att den löpande tillsynen av tillståndsplik-
tig verksamhet ska vara en statlig uppgift. Några instanser pekar på
behov av förtydliganden och överväganden. Riksdagens ombudsmän
(JO) har i sin granskningsverksamhet erfarit att det finns påtagliga brister
när det gäller tillsynen över de enskilda verksamheter som bedrivs med
tillstånd enligt SoL eller LSS. JO anser att det finns skäl att i en särskild
bestämmelse ange i vilka fall tillsynsmyndigheten har tillsyn över en
enskild verksamhet så att tillsynsansvaret inte missuppfattas. Kriminal-
vården poängterar att man har ett eget uppföljningsansvar vid pla-
ceringar, men saknar en kraftfull och professionell tillsyn från samhället.
Luleå kommun anser att i takt med tillkomsten av nya former och alter-
nativ inom vård- och omsorgsområdet ökar behovet av en effektiv tillsyn
för att trygga en god kvalité för den enskilde. Filipstads kommun anser
att förslaget att helt avveckla kommunens tillsyn behöver analyseras
närmare med hänsyn till kommunens och socialnämndens övergripande		92

ansvar och uppgifter enligt SoL. När en institution tar emot personer från	Prop. 2008/09:160
andra kommuner finns en risk att sekretessreglerna hindrar kommunen
att fullgöra sitt ansvar och sina uppgifter. Gotlands kommun anser att det
som kommun och köpare av tjänster från enskild verksamhet inom
kommungränsen kan uppstå lojalitetskonflikter. Det gör att det är olämp-
ligt att kommunen utövar löpande tillsyn. Kommunerna ska säkerställa
kvaliteten i samband med upphandlingar och ha en fortlöpande upp-
följning av avtal med enskilda verksamheter. Föreningen Sveriges
Socialchefer anser att den nuvarande ordningen med två tillsynsmyndig-
heter inom samma område skapar oklarheter som förslaget löser. Det ger
också en rättssäkrare situation för klienter som får vård vid enskilda
verksamheter.
Skälen för regeringens förslag
Tillsyn över tillståndspliktig verksamhet i dag
Både kommuner och länsstyrelserna har i dag tillsyn över tillstånds-
pliktig enskilt driven verksamhet enligt socialtjänstlagen (2001:453,
SoL) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshind-
rade (LSS). De har rätt att inspektera verksamheten och får inhämta de
upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Verk-
samheten kan t.ex. avse hem för vård eller boende (HVB), särskilda
boendeformer för äldre och bostäder med särskild service för personer
med funktionsnedsättning, dagverksamheter, öppna vårdverksamheter,
verksamheter för korttidsvistelse etc. I landet fanns totalt cirka 2 000
tillståndspliktiga verksamheter i februari 2008.
Medan länsstyrelsen generellt har ansvaret för tillsynen har kommunen
där verksamheten drivs ansvaret för den löpande tillsynen. Kommunen
ska enligt SoL också underrätta länsstyrelsen om den får kännedom om
missförhållanden i verksamheten. Att ansvaret för denna tillsyn åvilar
kommuner har ansetts lämpligt med hänsyn till att kommunen där verk-
samheten är belägen har störst möjlighet att utöva den fortlöpande till-
synen.
Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om HVB (SOSFS
2003:20) ska löpande inspektion vid enskilt bedrivna HVB ske minst en
gång per år och i allmänna råd rekommenderas att inspektioner i vissa
fall bör genomföras tätare. Utredningen om tillsynen inom socialtjänsten
anser att det finns stora brister i den löpande tillsynen vilket tyder på att
kommunerna inte tar denna tillsynsuppgift på det allvar och med den
ambition som föreskrivs. Utredningen konstaterar också att förhållandet
att både länsstyrelse och kommun har ansvar för tillsynen av tillstånds-
pliktig verksamhet har skapat oklarheter i ansvarsförhållandena. Till
detta kommer att även den placerande kommunen har ett ansvar för att
stödet eller vården klarar uppställda krav. Det har enligt utredningen lett
till att de olika inblandade ser på sitt uppdrag på olika sätt bl.a. när det
gäller uppgiften att prata med den som är placerad om hur han eller hon
uppfattar t.ex. vården i ett HVB. Vidare påpekas i utredningen att mindre
kommuner inte alltid har den kompetens som krävs för att klara tillsyns-
uppgiften och att flera länsstyrelser påtalat att många kommuner inte
sköter den löpande tillsynen på lämpligt sätt.	93

Sammantaget anser inte utredningen att skälen för kommunal tillsyn av enskild verksamhet, såsom närhet, lokalkännedom m.m. överväger de problem som finns. En enda tillsynsmyndighet ger enligt utredningen möjlighet att skapa en enhetlig bedömning av den tillståndspliktiga verk- samheten.

Tillsynsutredningen har i slutbetänkandet Tillsyn – Förslag om en tyd- ligare och effektivare offentlig tillsyn (SOU 2004:100) analyserat för- och nackdelar med kommunernas ansvar för vissa statliga tillsynsupp- gifter och funnit att denna tillsyn uppvisar såväl förtjänster och brister som variationer. Utredningen föreslår inte att tillsynen ska föras över till staten. I stället förordar man att staten tar ett tydligare och ökat ansvar för styrningen av de kommunala tillsynsuppgifterna, t.ex. genom att utfärda föreskrifter om tillsynens arbetsformer. Statlig tillsynsvägledning till kommunerna, dialog och ytterst föreläggande mot kommuner som inte fullföljer sin uppgift är andra förslag. Enligt utredningen kunde dock frågan komma i ett nytt läge om Ansvarskommittén skulle komma att föreslå avsevärda förändringar i den statliga förvaltningsstrukturen.

Ansvarskommittén har därefter i slutbetänkandet Staten och kommu- nerna – uppgifter, struktur och relation (SOU 2007:11) tagit ställning för att offentlig tillsyn som princip ska vara ett statligt ansvar. Principiella invändningar mot kommunal tillsyn är att staten bör ta ansvar för kontroll över statligt meddelade lagar och föreskrifter, att tillsyn är rättstilläm- pande myndighetsutövning som lämnar ett mycket begränsat utrymme för lokalt politiskt beslutsfattande och att kommuner riskerar att hamna i jävsituationer, bl.a. när de tillser egen eller konkurrerande verksamhet. Andra invändningar mot kommunal tillsyn är att det finns stora varia- tioner mellan kommuner, såväl i fråga om omfattning och resurser som kompetens, att det finns risk för att tillsynen stjäl uppmärksamhet från kommunernas övriga verksamhet samt att de krav som EU ställer på en enhetlig nationell tillsyn, inom de områden som är EG-rättsligt reglerade, blir svåra att uppfylla när antalet utförare är många.

En fungerande och enhetlig tillsyn

Regeringen anser att det är olämpligt med flera aktörer som har nära- liggande uppgifter när det gäller tillsynen av enskild verksamhet. Det skapar oklara ansvarsgränser och gagnar inte en heltäckande och effektiv tillsyn. Inom socialtjänstens områden är det särskilt angeläget med en fungerande och enhetlig tillsyn eftersom verksamheten ofta är avsedd för människor som befinner sig i ett utsatt läge och är i ett starkt beroende- förhållande till dem som arbetar i verksamheterna. Insynen i verksam- heterna är starkt begränsad. Många förmår inte att hävda sina egna intres- sen eller föra sin egen talan. Det kan vara barn och unga som levt under otrygga och utsatta förhållanden, vuxna med omfattande missbruks- problematik, barn och vuxna med omfattande funktionsnedsättning – t.ex. utvecklingsstörning, hjärnskador och autism – personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning och äldre med demenssjuk- domar eller människor som befinner sig i livets slutskede. Både de som finns i verksamheterna och närstående ska kunna känna trygghet i att ingen utsätts för skador och kränkningar och att det stöd, den behandling

Prop. 2008/09:160

och den omsorg som ges är säker och av god kvalitet samt att det finns personal som har den kompetens som behövs för att klara uppgifterna.

Det är djupt otillfredsställande att oklara ansvarsgränser, begränsade resurser och bristande kompetens kan leda till utebliven eller otillräcklig tillsyn. Detta måste åtgärdas och regeringen föreslår därför att staten (Socialstyrelsen) ensam ska ha ansvaret för all tillsyn av tillståndspliktig enskilt driven verksamhet enligt SoL och LSS – såväl den löpande som den övergripande.

Regeringen anser att det är viktigt att statens tillsynsansvar inte kan missuppfattas i denna del och delar därför JO:s uppfattning att det finns skäl att även fortsättningsvis i SoL ange i vilka fall Socialstyrelsen har tillsyn över en enskild verksamhet (jfr nuvarande 13 kap. 3 § SoL). JO har även i sitt yttrande påpekat att många familjehem är knutna till före- tag som ger stöd åt familjehemmen, s.k. förstärkt familjehemsvård, och att det är omdiskuterat om tillsynen omfattar dessa företag. Regeringen uppfattning är att även den förstärkta familjehemsvården bör omfattas av Socialstyrelsens tillsyn (jfr författningskommentaren till 13 kap. 1 §).

Även familjehemmen bör omfattas av Socialstyrelsens tillsyn. Till- synsansvaret i denna del måste av praktiska skäl inskränka sig till sådana situationer där tillsynsmyndigheten får en indikation på att allt inte står rätt till. Genom att familjehemmen omfattas av Socialstyrelsens tillsyn kan styrelsen, genom t.ex. ett tillsynsbesök, bilda sig en egen uppfattning om förhållandena. För tillträde till ett familjehem krävs dock att de boende lämnar sitt samtycke. Om Socialstyrelsen finner eller misstänker att det råder missförhållanden i ett familjehem bör styrelsen i första hand agera genom att begära att den nämnd som har placeringsansvaret vidtar åtgärder.

Kommunens kvarstående ansvar

Att kommunernas ansvar för den löpande tillsynen av enskild verksamhet liksom rätten att inspektera sådan verksamhet upphör innebär inga för- ändringar när det gäller kommuners ansvar för uppföljningar av egna placeringar och andra stödinsatser eller uppföljning av egna avtal eller entreprenader med enskild verksamhet. Det innebär heller ingen föränd- ring när det gäller kommuners ansvar och övriga uppgifter enligt SoL och LSS. Som Gotlands kommun framfört i sitt remissvar har även kommuner ett ansvar för att säkerställa kvaliteten i samband med upp- handlingar och genom att ha en fortlöpande uppföljning av avtal med enskilda verksamheter. Ansvaret gäller även verksamheter som ingår i ett valfrihetssystem enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem. Om kom- muner får vetskap eller misstanke om förhållanden som kan föranleda tillsyn ska kommunerna givetvis också framföra sådant till Socialstyrel- sen, oavsett om kommunen själv anlitar verksamheten. När kommunen som huvudman för socialtjänsten sluter ett avtal och låter någon annan utföra kommunens uppgifter förblir verksamheten en kommunal ange- lägenhet. Kommunen bär fortsättningsvis huvudansvaret och har det yttersta ansvaret för verksamheten. Socialtjänstlagens krav på god kvali- tet (3 kap. 3 § SoL) gäller dock direkt även för privata/enskilda utförare, och de gäller oberoende av det avtal som sluts mellan kommunen och en

Prop. 2008/09:160

privat/enskild utförare. Den gällande lagstiftningen kan således inte Prop. 2008/09:160 avtalas bort eller bortses ifrån med hänvisning till att dessa kvalitetskrav

saknas i avtalet.

11 Anmälan av verksamhet m.m.

11.1Anmälan av verksamhet till tillsynsmyndigheten

Regeringens förslag: Kommuner och landsting som driver sådan verksamhet enligt socialtjänstlagen (2001:453, SoL) och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, som när den drivs i enskild regi kräver tillstånd, ska anmäla denna verksamhet till Socialstyrelsen innan verksamheten påbörjas. Detsamma gäller kommun som genom avtal enligt 2 kap. 5 § SoL har överlämnat till enskild att driva sådan verksamhet.

Socialstyrelsen får förelägga den som inte har fullgjort anmälnings- plikten att avhjälpa missförhållandet. Föreläggandet får förenas med vite.

Regeringens bedömning: Socialstyrelsen bör på lämpligt sätt in- formera kommuner och landsting om anmälningsskyldigheten – både närmare redogörelse för vilka verksamheter som ska anmälas och vad anmälan ska rymma för uppgifter.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för- slag. Utredningen har föreslagit att den som uppsåtligen bryter mot anmälningsskyldigheten ska kunna dömas till böter. Utredningens förslag omfattar även verksamhet som utförs av enskild och som är tillstånds- pliktig enligt LSS.

Remissinstanserna: Endast ett mindre antal av alla remissinstanser har lämnat synpunkter på förslaget. Socialstyrelsen anser att all verksam- het som tillsynsmyndigheten har tillsyn över bör vara anmälningspliktig, oavsett om verksamheten bedrivs av kommun, landsting eller av enskild, så att ett register innefattar all verksamhet som myndigheten har tillsyn över. Bestämmelserna i lagarna (SoL, LSS och LYHS) bör även vara lika och förslaget om anmälningsplikt och böter kräver därför ytterligare överväganden vid en samordning av tillsynsverksamheterna. Länsstyrel- sen i Jönköpings län pekar på att det ibland kan råda oenighet kring defi- nitionen av vad en verksamhet är. En kommun kan t.ex. definiera något som ett ”ungdomsboende” medan en annan skulle kalla det för ett hem för vård eller boende (HVB). Det finns en risk att vissa verksamheter därför inte kommer att anmälas. Länsstyrelsen i Skåne län bedömer inte att det är nödvändigt med sanktioner för kommuner och landsting som inte rapporterar in verksamhet. Sveriges Kommuner och Landsting ställer sig bakom förslaget om anmälningsskyldighet eftersom det ger en möj- lighet att få en mer heltäckande kännedom om vilka verksamheter som pågår.

Skälen för regeringens förslag och bedömning	Prop. 2008/09:160
Omfattningen av länsstyrelsens tillsyn
Länsstyrelsen har tillsyn över sådan verksamhet som kommuner och
landsting bedriver enligt SoL och LSS. Länsstyrelsen har även tillsyn
över enskild verksamhet, dels sådan som är tillståndspliktig enligt
socialtjänstlagen (2001:453, SoL) och lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade (LSS), dels sådan som inte är till-
ståndspliktig enligt dessa lagar. Det senare kan avse sådan enskild verk-
samhet som kommunen genom avtal enligt 2 kap. 5 § SoL har överläm-
nat till en enskild att utföra, annan enskild verksamhet som kommunen
upphandlar tjänster från för att fullgöra sina skyldigheter enligt SoL och
sådan verksamhet som anges i 9 § 1–5 LSS.
Det rör sig totalt sett om ett mycket stort antal verksamheter och det är
svårt för länsstyrelserna att i dag känna till samtliga. Till skillnad från
LSS så begränsas inte i SoL de insatser som är möjliga att bevilja och en
del insatser kan därför vara mer svårfångade än andra. Det sker dessutom
fortlöpande förändringar av verksamheterna som en effekt av att bl.a.
verksamheternas form och organisation ändras. Lagen (2008:962) om
valfrihetssystem, som trädde i kraft den 1 januari 2009, påverkar eller
kommer sannolikt också i hög grad att påverka utbudet.
Befintlig anmälningsskyldighet
En anmälningsskyldighet finns redan i SoL när det gäller hem för vård
eller boende (HVB). Från den 1 april 2008 ska kommun och landsting
som driver HVB, samt kommun som genom avtal enligt 2 kap. 5 § SoL
har överlämnat till enskild att driva sådant HVB, anmäla denna verksam-
het till länsstyrelsen (prop. 2006/07:129, bet. 2007/08:SoU5, rskr.
2007/08:52). Skyldigheten har tillkommit för att veta vilka HVB-verk-
samheter som bedrivs och för att underlätta planeringen av tillsynen av
HVB. Ett annat viktigt skäl är underlätta för staten och andra intressenter
att bedöma utvecklingen inom bl.a. den sociala barn- och ungdoms-
vården. Denna skyldighet är i dag inte förenad med någon sanktion.
Utökad anmälningsskyldighet
Regeringen anser att det är viktigt att den myndighet som ansvarar för
tillsynen har kännedom om de tillsynsobjekt som den har att utöva tillsyn
över – inte bara den som avser HVB. Det är även väsentligt att tillsyns-
myndigheten har kunskap om omfattningen av verksamheten så att till-
synen av dessa och andra verksamheter kan planeras på ett effektivt sätt.
Det är vidare angeläget att det snabbt går att ta fram omfattning och
uppgifter om den verksamhet som bedrivs och följa utvecklingen över tid
av densamma. Det kan vara att få svar på frågor som t.ex. hur många
sysselsättningsverksamheter och platser det finns t.ex. för personer med
psykisk funktionsnedsättning och hur har detta förändrats de senaste
åren. Anmälningsplikten ska endast avse sådan kommunalt och av lands-
tinget driven verksamhet som kräver tillstånd enligt SoL eller LSS för att
drivas i enskild regi och motsvarande verksamhet som kommun, eller	97
	97

landsting, genom avtal enligt 2 kap. 5 § SoL har överlämnat till enskild att driva. För anmälningsskyldigheten saknar det betydelse om kommu- nen eller landstinget driver verksamheten ensamt eller om det sker gemensamt. Det behöver dock av anmälan framgå vem eller vilka som ansvarar för driften. Anmälan ska ske innan verksamheten påbörjas.

Socialstyrelsen anser att all verksamhet bör vara anmälningspliktig, så att det centrala register som utredningen föreslår ska upprättas, innefattar all verksamhet som omfattas av tillsynen. Regeringen ser att denna ståndpunkt har klara fördelar. Det som framför allt talar emot denna uppfattning är ökad administrationen för enskilda utförare och kommu- ner samt att det är svårt att i detalj överblicka allt som en sådan bas ska omfatta. Regeringen menar därför att anmälningsplikten inte bör vara för komplicerad och omfattande. Det måste i lag närmare kunna beskrivas vilka verksamheter som ska anmälas och anmälningskravet får inte vara för betungande. Regeringen föreslår att gränsen ska gå vid verksamheter i kommun eller landsting som i dag kräver tillstånd om de utförs i enskild regi. Det är rimligt att det finns motsvarande kunskap om verksamheter på kommunala sidan och entreprenader som det finns om tillståndspliktig verksamhet.

Regeringen menar däremot att det inte finns något som hindrar att till- synsmyndigheten kommer överens med kommuner och landsting att även lämna uppgifter om andra objekt, när behov finns av detta och de som berörs finner ett värde i att lämna dessa uppgifter. Sådana objekt kan då ingå i ett centralt register (se avsnitt om centralt register) tillsammans med andra objekt. När det gäller tillståndspliktig verksamhet så föreslår regeringen att tillsynsmyndigheten även ska ansvara för tillståndspröv- ningen av enskild verksamhet. Därigenom har myndigheten de uppgifter som behövs för att kunna sammanställa de tillsynsobjekt som har till- stånd med de tillsynsobjekt som omfattas av anmälningsplikten.

Kriminalvården anser att även öppenvården borde omfattas av anmäl- ningsplikt och behöva tillstånd för att få bedriva en ofta kostsam verk- samhet för människor med i många fall tung och komplicerad problema- tik. Sedan den 1 april 2008 omfattas hem eller öppen verksamhet för vård under en begränsad del av dygnet, oavsett var verksamheten bedrivs, av tillståndsplikt. (prop. 2006/07:129, bet. 2007/08:SoU5, rskr 2007/08:52). Öppenvård, även sådan som inte bedrivs i en särskilt anpassad lokal, föreslås därför även omfattas av anmälningsplikten i den mån den inte är tillståndspliktig.

Verksamhet som överlämnats till enskild

Tillstånd behövs inte för sådan verksamhet som kommunen genom avtal enligt 2 kap. 5 § SoL har överlämnat till enskild att utföra. Enligt LSS är däremot all enskild verksamhet som avses i 9 § 6–10 och som bedrivs yrkesmässigt tillståndspliktig. Detta gäller även om insatserna ges på grund av att en kommun eller ett landsting enligt 17 § LSS slutit avtal med någon annan att utföra dessa. Utredningen har föreslagit att även verksamhet som har överlämnats med stöd av 17 § LSS ska omfattas av anmälningsplikten. Mot bakgrund av att sådan verksamhet är tillstånds-

Prop. 2008/09:160

pliktig bedömer regeringen att ett anmälningsförfarande i dessa fall är Prop. 2008/09:160 överflödigt.

Sanktion av anmälningsskyldigheten

För att en anmälningsskyldighet inom socialtjänsten ska få genomslag och ge tillsynsmyndigheten den för tillsynen viktiga informationen före- slår regeringen att den sanktioneras. Utredningen har föreslagit att upp- såtliga brott mot anmälningsskyldigheten ska bestraffas med böter. Regeringen anser inte att det finns behov av att införa en bötessanktion på området. För att komma till rätta med eventuella brister i anmälnings- skyldigheten anser regeringen i stället att Socialstyrelsen ska ha möjlig- het att utfärda föreläggande mot den kommun eller det landsting som inte uppfyller anmälningsplikten. Föreläggandet kan förenas med vite. Det finns även en anmälningsplikt inom hälso- och sjukvården för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet påbörjar verksamhet eller i väsentlig del ändrar tidigare verksamhet utan att ha gjort föreskriven anmälan till Socialstyrelsen.

Regeringen bedömer även att Socialstyrelsen bör utarbeta vägledning (t.ex. i form av ett Meddelandeblad) och informera om bestämmelsen. Den kan avse vad anmälan ska rymma för uppgifter och en närmare redogörelse för vilka verksamheter som ska anmälas. Socialstyrelsen bör samråda med Sveriges Kommuner och Landsting om innehållet i infor- mationen och vägledningen.

11.2Centralt register över verksamheter

Regeringens bedömning: I socialtjänstförordningen (2001:937) och i förordning (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshind- rade bör det införas en bestämmelse att Socialstyrelsen ska föra ett centralt register över verksamheter som meddelats tillstånd och verk- samheter som anmälts till myndigheten.

Socialstyrelsen bör successivt överväga att ta in även andra upp- gifter i registret – uppgifter som myndigheten tycker är viktiga för att klara tillsynsuppgiften (t.ex. externa utförare av hemtjänsten).

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanser: Endast ett fåtal remissinstanser har yttrat sig i denna fråga. Socialstyrelsen menar att all verksamhet enligt SoL, LSS och HSL bör vara anmälningspliktig så att det centrala registret innefattar all verk- samhet som tillsynsmyndigheten har tillsyn över. Botkyrka kommun anser att det är positivt med ett centralt register eftersom det i dag är svårt att både få svar på vilka verksamheter som har tillstånd och vilken typ av verksamhet som de som har tillstånd bedriver.

Skälen för regeringens bedömning: En viktig utgångspunkt med anmälningsplikten är att ge tillsynsmyndigheten underlag för vilka verk- samheter som finns. Det är då viktigt att det skapas rutiner inom myndig- heten för att säkerställa att informationen också når ut till de regionala

tillsynsenheterna som ansvarar och planerar för den faktiska tillsynen.

Regeringen anser därför att Socialstyrelsen bör föra ett centralt register Prop. 2008/09:160 över verksamheter som meddelats tillstånd och verksamheter som anmäls

till myndigheten.

Socialstyrelsen fick i regleringsbrevet för 2008 i uppdrag att i samråd med länsstyrelserna och Statens institutionsstyrelse upprätta och årligen revidera en förteckning över HVB. Bakgrunden är att regeringen i propo- sitionen Utveckling av den sociala barn- och ungdomsvården m.m. (prop. 2006/07:129) anser att en sådan förteckning kan utgöra ett bra redskap för kommunerna men också användas i tillsynsarbetet samt i uppföljning och utvärdering av HVB. Staten, kommuner, forskare och andra intres- senter kan få tillgång till samlad information för att kunna följa utveck- lingen av vården och bevaka behov av förändringar. Regeringen har i propositionen förordat att förteckningen ska göras lätt tillgänglig, t.ex. via Socialstyrelsens hemsida.

Regeringen anser att förteckningen, när den har upprättats, bör bli en del av ett centralt registret som regeringen anser att Socialstyrelsen bör föra över verksamheter som meddelats tillstånd och verksamheter som anmäls till myndigheten. Regeringen avser att införa en bestämmelse i socialtjänstförordningen (2001:937) och i förordningen (1993:1090) om stöd och service till vissa funktionshindrade om detta.

På sikt kan Socialstyrelsen tillsammans med kommuner och landsting utveckla registret till att också omfatta andra tillsynsobjekt. Det bör vara objekt som man gemensamt med kommuner och landsting kan se ett värde i att registrera i en bas över verksamheter.

12	En patient- och brukarnämnd för hälso- och
	sjukvård och socialtjänst

Regeringens bedömning: Nuvarande patientnämndsverksamhet bör
inte nu utvidgas till att omfatta även socialtjänstens verksamheter.
Utredningens förslag: De patientnämnder som enligt lagen
(1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m. ska finnas i varje lands-
ting och kommun med uppgift att stödja och hjälpa patienter inom hälso-
och sjukvården ska också stödja och hjälpa människor som är aktuella
inom socialtjänsten. Lagen bör därför anges omfatta patient- och brukar-
nämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Det är
önskvärt att nämnderna organiseras på ett likartat sätt över landet.
Remissinstanserna: Många remissinstanser är allmänt positiva till
utredningens förslag men flertalet menar att förslaget måste utredas mer
och få en mer grundlig genomlysning. Riksdagens ombudsmän (JO) är
tveksam till om de nuvarande patientnämnderna inom landstingen ska
tilldelas uppgifter även när det gäller kommunernas socialtjänst och LSS-
verksamhet. Nämnderna kommer att bli förhållandevis stora och få upp-
gifter inom så vitt skilda områden att en sektorsvis uppdelning av ären-
dena blir nödvändig. Länsstyrelsen i Dalarnas län anser att konsekven-
serna av förslaget inte är tillräckligt utrett vare sig ur kostnadsperspektiv
eller ur ett kompetens- och rättssäkerhetsperspektiv. Länsstyrelserna i		100

Skåne, Uppsala, Västmanlands, Västra Götalands, Stockholms och Gotlands län liksom Eslövs, Jönköpings, Luleå, Malmö, Nyköpings, Umeå, Västerås och Gotlands kommuner menar att patient- och brukar- nämndens roll kontra tillsynsrollen måste definieras klarare och utredas mer grundläggande. Länsstyrelsen i Hallands län avstyrker förslaget eftersom detta inte innebär någon förenkling för den enskilde när det gäller frågan om vart denne kan vända sig med sina klagomål. Den gemensamma nämnden uppfattas inte ha mandat att agera å den enskildes vägnar och inte heller ha befogenheter att ingripa. Länsstyrelsen i Jämtlands län menar att det inte är ett effektivt sätt att förbättra möjlig- heterna för enskilda att få sina klagomål utredda på ett professionellt sätt. Länsstyrelsen i Östergötlands län är tveksam till förslaget och anser att det innebär att det byggs upp en till socialtjänsten parallell organisation. Socialtjänstlagen reglerar socialnämndens informationsskyldighet. För- valtningslagen reglerar myndigheters serviceskyldighet vari ingår att ge den enskilde en hjälpande hand att ta tillvara sin rätt t.ex. att hjälpa en enskild att överklaga ett beslut. Bemötandefrågor ska kunna hanteras inom ramen för det ledningssystem som ska finnas för det egna syste- matiska kvalitetsarbetet. Därutöver ska tillsynsmyndigheten fortfarande lämna information till och handlägga klagomål från enskilda. Botkyrka kommun anser att frågor av detta slag bör ligga på socialnämnden och ingå i det ordinarie arbetet med att utveckla och kvalitetssäkra verksam- heten. Frågor och klagomål utöver detta bör tillsynsmyndigheten ansvara för. Stockholms läns landsting liksom Sveriges Kommuner och Landsting anser att utredningens förslag att utvidga patientnämndernas uppdrag bör utredas ytterligare. Vad det innebär att utvidga patientnämndernas upp- drag bör förtydligas. Skillnaderna mellan lagstiftningarna är stora. Kost- naderna att tillföra ytterligare kompetens bör belysas mer ingående. Den pågående utredningen ”Patientsäkerhet och tillsyn” bör ges tilläggsupp- drag att mer ingående belysa förslagen om patientnämnder innan slutlig ställning tas. Västra Götalands läns landsting anser att hanteringen av sekretess i patientnämnderna måste analyseras ytterligare. Kriminal- vården, Handikappombudsmannen, Barnombudsmannen, Länsstyrel- serna i Gävleborgs, Norrbottens, Västernorrlands och Skåne län, Arvidsjaur, Eslövs, Filipstads, Göteborgs, Marks, Solna och Vingåkers kommuner, Hallands, Skånes, Värmlands läns landsting samt flertalet patientnämnder anser att utredningens förslag är bra och tillstyrker för- slaget.

Skälen för regeringens bedömning: Dagens patientnämnder ska ut- ifrån synpunkter och klagomål stödja och hjälpa enskilda patienter och bidra till kvalitetsutvecklingen i hälso- och sjukvården genom att hjälpa patienter att få den information som de behöver för att kunna ta tillvara sina intressen i hälso- och sjukvården, främja kontakter mellan patienter och vårdpersonal, hjälpa patienter att vända sig till rätt myndighet samt rapportera iakttagelser och avvikelser av betydelse för patienterna till vårdgivare och vårdenheter. Patientnämndernas ansvarsområde gäller i dag även vissa tjänster inom äldreomsorgen som avser sådan allmän omvårdnad som inte anses vara hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen. Kommuner och landsting är ålagda enligt lag att ha en patientnämnd och man har valt olika sätt att anordna dessa. Patientnämn-

Prop. 2008/09:160

101

derna utgör ett komplement till tillsynen och kommunernas och lands- Prop. 2008/09:160 tingens egna kvalitetssäkringssystem.

Regeringen har tillsatt en utredning om patientsäkerhet och tillsyn

m.m.inom hälso- och sjukvården (dir. 2007:57) som bl.a. ska överväga hur patientnämnderna uppfyller sitt åtagande och vad detta åtagande bör omfatta. I direktiven anges att det är viktigt att patienterna kan få samma hjälp och stöd från patientnämnderna oavsett i vilket landsting de är bosatta. Utredaren ska därför lämna förslag till hur detta ska kunna säker- ställas. Utredaren har nyligen lämnat sina förslag i betänkandet Patient- säkerhet Vad har gjorts? Vad behöver göras? (SOU 2008:117).

Regeringen anser i likhet med utredningen och de instanser som är positiva till förslaget att det vore önskvärt att utvidga nuvarande patient- nämndsverksamhet till att omfatta även hela socialtjänstens område. Detta ligger i linje med regeringens intentioner med tillsynsreformen att integrera tillsynen av socialtjänsten med tillsynen av hälso- och sjukvår- den. Flera remissinstanser har dock påpekat att utredningens underlag är bristfälligt och att åtskilliga frågor måste belysas ytterligare och utredas vidare.

På grund av utredningen om patientsäkerhet och tillsyn m.m. och remissinstansernas synpunkter om att utredningens förslag behöver utre- das vidare är regeringen inte nu beredd att lämna förslag om att nuva- rande patientnämndsverksamhet bör utvidgas till att omfatta även social- tjänstens verksamheter.

13	Tillsyn av Statens institutionsstyrelses
	institutioner

Regeringens förslag: Tillsynen av Statens institutionsstyrelses (SiS)
institutioner ska vara en uppgift för Socialstyrelsen. Tillsynen ska avse
verksamhet vid institutionerna som sker enligt socialtjänstlagen
(2001:453), lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen
(1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU) och enligt
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Det förändrade tillsynsansvaret
innebär dock ingen förändring av SiS ansvar för kvalitetskontrollen av
myndighetens verksamhet.
Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Sammanlagt 34 remissyttranden tar upp förslaget
och samtliga dessa är positiva till att tillsynen av SiS institutioner skiljs
från myndigheten och övertas av en från verksamheten skiljd tillsyns-
myndighet.
Skälen för regeringens förslag: Tillsynen över vården enligt lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) och lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) samt
lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU) utförs
av Statens institutionsstyrelse (SiS) som är central förvaltningsmyndighet
för de hem där sådan vård sker. Enligt instruktionen för SiS ska myndig-		102

heten särskilt svara för planering, ledning och drift av samt tillsyn över de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. Tillsynen över verk- samheten vid de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen utövas av SiS tillsynsstab och sker, dels i form av planerad tillsyn, som kan vara anmäld eller oanmäld, dels när det på grund av inträffade händelser finns en speciell anledning för tillsyn.

Bakgrunden till regeringens förslag är Riksdagens revisorers förslag, (Förs. 2002/03:RR9), som låg till grund för ett tillkännagivande från riksdagen (bet. 2002/03:SoU13, rskr. 2002/03:171). Riksdagen uttalade att regeringen bör utreda hur tillsynen av SiS kan göras organisatoriskt och ekonomiskt oberoende av SiS. Enligt revisorerna är en trovärdig tillsyn särskilt viktig när det gäller tvångsvård, eftersom det är en verk- samhet med begränsad insyn och där socialt utsatta människor i hög grad är utlämnade till myndigheters agerande.

Utvecklingen pekar också på att regering och riksdag inom allt fler om- råden strävar efter att skapa en organisatoriskt oberoende tillsyn. Så är fallet inom t.ex. socialförsäkrings- och skolområdet.

Regeringen anser liksom riksdagens revisorer att den omständigheten att en myndighet har ansvaret för tillsyn över sin egen verksamhet inne- bär ett hinder för oberoende och också svårigheter att inom organisa- tionen skapa en från övrig verksamhet fristående tillsynsfunktion. SiS dubbla roller med ansvar både för tillsyn, drift och utveckling av verk- samheten vid institutionerna innebär ett trovärdighetsproblem. När det gäller tvångsvård är en trovärdig tillsyn särskilt viktig. Regeringen anser därför att en oberoende tillsyn av SiS verksamhet vid institutionerna måste utövas av en instans utanför myndigheten.

SiS verksamhet omfattar i huvudsak vård enligt LVM, LVU och LSU. LVM och LVU är en del av socialtjänsten och länsstyrelserna har i dag tillsyn över tillämpningen av lagstiftningen såvitt avser de delar som rör kommunernas ansvar. LSU är en del av påföljdssystemet men har ingen anknytning till Kriminalvården och någon tillsyn sker inte av denna verksamhet utöver SiS egen tillsyn. Vid institutionerna bedrivs också i många fall hälso- och sjukvård som står under Socialstyrelsens tillsyn enligt LYHS. Med hänsyn till att LVM och LVU är en del av social- tjänsten finns det en naturlig koppling till tillsynen över denna. Även vid vård enligt LSU förutsätts att samråd sker med socialnämnden i den dömdes hemort när det gäller frågor om vistelse utanför det särskilda ungdomshemmet och det vanligaste är att socialnämnden har ett ansvar för den dömde efter frigivningen. Om Socialstyrelsen får ansvaret också för tillsynen över SiS institutioner kan myndigheten ha en helhetssyn när det gäller alla de åtgärder som vidtagits för att komma till rätta med de placerades problem. Regeringen föreslår därför att Socialstyrelsen också ska ha tillsyn över SiS institutioner.

Ansvaret för tillsynen över SiS institutioner bör fördelas på så sätt att varje region har tillsynsansvaret för de institutioner som finns inom regionen.

Tillsynen måste avse all verksamhet på institutionerna, således även den som avser verkställighet av sluten ungdomsvård. Någon annan myn- dighet med tillsynsansvar avseende sådan verksamhet finns inte. Det tillsynsansvar som andra myndigheter har enligt andra lagar såsom t.ex.

Prop. 2008/09:160

103

arbetsmiljölagen (1977:1160) och skollagen (1985:1100) påverkas inte Prop. 2008/09:160 av regeringens förslag.

14 Övriga frågor

Regeringens förslag: 3 kap. 3 § andra stycket socialtjänstlagen (2001:453, SoL) ändras så att dess ordalydelse står i överensstäm- melse med vad som avsågs då bestämmelsen infördes och hur den kommit att tillämpas. Rubriken till 3 kap. SoL ändras så att den bättre överensstämmer med de materiella bestämmelserna i kapitlet.

14.1Bestämmelser om kvalitet m.m. i socialtjänstlagen (2001:453, SoL)

Tillkomsten av 3 kap. 3 § andra stycket SoL

I prop. 1996/97:124 föreslogs en ny 7 a § av följande lydelse i den då gällande socialtjänstlagen (1980:620).

Insatser inom socialtjänsten skall vara av god kvalitet.

För utförande av socialnämndens uppgifter skall det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet.

Det är samma lydelse som fortfarande återfinns i 3 kap. 3 § SoL.

I prop. 1996/97:124 uttalades i författningskommentaren till 7 a § att det i andra stycket föreskrivs att det för utförande av uppgifterna inom socialtjänsten ska finnas den personal som behövs och som har lämplig utbildning och erfarenhet. För en närmare redovisning av vad som avsågs hänvisades till avsnitt 7.1. I det avsnittet uttalas konsekvent, även i för- slagsrutan, att det för att utföra socialtjänstens uppgifter ska finnas per- sonal med lämplig utbildning och erfarenhet. Det angavs också att regeringens förslag överensstämde med kommitténs förslag. Kommitténs förslag återfinns i betänkandet SOU 1994:139. I kommitténs förslag till nytt 1 kap. 8 § uttalades att det för utförande av socialtjänstens uppgifter skulle finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet.

Som framgår av redogörelsen ovan var regeringens avsikt med för- slaget i prop. 1996/97:124 att det i lagen skulle stadgas att det för ut- förande av uppgifter inom socialtjänsten ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet.

Förslaget föregicks av en Lagrådsremiss men utformningen av den aktuella bestämmelsen behandlades inte i Lagrådets yttrande.

Socialutskottet uttalade i bet. 1996/97:SoU18 att det tillstyrkte proposi- tionens förslag att införa regler om att socialtjänstens insatser ska vara av god kvalitet och att personalen ska ha lämplig utbildning och erfarenhet. Inte vid något tillfälle påtalades att den föreslagna lagtextens utformning inte stod i överensstämmelse med redogörelsen och motiven för förslaget (jfr s. 2, 54, 55 och 58).

104

Skälen för regeringens förslag

Prop. 2008/09:160

Behov av förändring

Så som framgått kom bestämmelsen i det som nu är 3 kap. 3 § andra stycket i socialtjänstlagen (2001:453, SoL) att utformas på annat sätt än det som av förarbetena framgår var det avsedda – i stället för att det för att utföra uppgifter inom socialtjänsten ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet har lagens ordalydelse kommit att bli att detta i stället ska gälla socialnämndens uppgifter. Det är inte tillfredsställande att lagtextens utformning inte står i överensstämmelse med vad riksdagen och regeringen avsett – även om den faktiska tillämpningen av bestäm- melsen överensstämmer med den avsedda.

I förarbetena ges ingen förklaring till att det i lagtexten kommit att stå ”socialnämndens uppgifter” trots att det i alla motivtexter och i författ- ningskommentaren talas om ”socialtjänstens uppgifter” eller ”uppgifter inom socialtjänsten”. Mot denna bakgrund är den enda möjliga för- klaringen till diskrepansen mellan lagtext och motivtext att lagtexten av misstag getts en felaktig utformning.

Även om bestämmelsen kommit att tillämpas på avsett sätt är det inte tillfredsställande att lagtexten inte överensstämmer med riksdagens och regeringens avsikt. Regeringen föreslår därför en justering av lagtexten så att denna kommer att överensstämma med såväl vad som avsetts då bestämmelsen infördes som hur den kommit att tillämpas.

Precis som i paragrafens första stycke tar ordet socialtjänsten sikte på all verksamhet inom området, oavsett om den bedrivs i offentlig eller enskild regi. Både bestämmelsen i 3 kap. 3 § första stycket SoL om kva- litet och bestämmelsen i andra stycket om personalens utbildning och erfarenhet gäller således direkt för den som bedriver verksamheten, oav- sett verksamhetsform och om den utförs i enskild regi eller inte, jfr prop. 1996/97:124 s 51. Detta innebär att den som bedriver enskild verksamhet har ett eget ansvar, både för kvaliteten i verksamheten och för att det finns personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Detta gäller oav- sett om verksamheten bedrivs med tillstånd enligt 7 kap 1 § SoL, som entreprenad enligt 2 kap. 5 § SoL eller i de fall kommunen har upphand- lat tjänster från en enskild för att fullgöra skyldigheter enligt SoL. Bestämmelserna i 3 kap. 3 § SoL gäller även om avtalet mellan kommu- nen och den som bedriver enskild verksamhet skulle sakna uttryckliga bestämmelser om t.ex. personalens kompetens.

14.2Rubriken till 3 kap. socialtjänstlagen (2001:453, SoL)

Allmänt om rubriker i författning

Rubrikernas uppgift i en författning är att göra det lätt för en läsare att hitta i författningen. De innehåller inte några materiella bestämmelser. Rubrikerna styr inte över innehållet i de materiella bestämmelserna utan oavsett rubrik gäller de materiella bestämmelserna enligt sin lydelse. Rubrikerna kan dock till viss del tjäna som hjälp vid tolkningen av de materiella bestämmelsernas innehåll så länge rubrikerna och de mate-

riella bestämmelserna inte strider mot varandra.

105

Rubrikerna bör hållas korta och koncisa men det kan i vissa fall vara Prop. 2008/09:160 svårt att finna en rubrik som omfattar allt, men inte mera än, det som

regleras i det aktuella avsnittet i författningen. En missvisande rubrik får dock motsatt verkan än den avsedda och försvårar för läsaren att hitta i författningen.

Skälen för regeringens förslag

Behovet av en ändring av rubriken till 3 kap. SoL

3 kap. SoL har fått rubriken Socialnämndens uppgifter. Kapitlet inne- håller dock inte bara bestämmelser om socialnämnden och inte endast om uppgifter som nämnden har att utföra utan även om annat, t.ex. kva- litet och kompetens. Därtill tillkommer att även andra kapitel i lagen innehåller bestämmelser om uppgifter för socialnämnden. Rubriken är därför inte helt rättvisande och det är tveksamt om den underlättar för en läsare att hitta i lagtexten. Att rubriken dessutom i vissa fall – även bland myndigheter som har att tillämpa bestämmelserna i SoL – felaktigt har kommit att ges företräde framför innehållet i de materiella bestämmel- serna gör det enligt regeringens mening uppenbart att rubrikens lydelse behöver ändras.

Den nuvarande rubriken till 3 kap. SoL täcker inte helt innehållet i de materiella bestämmelserna i kapitlet. Den är därför delvis missvisande, vilket i vissa fall lett till oklarheter om hur de materiella bestämmelserna i kapitlet ska tolkas trots att deras ordalydelse inte innehåller oklarheter. Rubrikens lydelse behöver därför ändras så att den bättre överensstäm- mer med de materiella bestämmelserna i kapitlet. Regeringen strävar efter att föreslå rubriker som är så korta och koncisa som möjligt. Bestämmelserna i kapitlet är dock sådana att det är svårt att formulera en kortfattad rubrik som fullständigt speglar deras innehåll och i det aktuella fallet är en viss vaghet därför nödvändig. Alternativet vore att arbeta om lagen och ge den en ny struktur. Detta är dock ett omfattande arbete som inte kan göras så skyndsamt som är nödvändigt i detta fall, till und- vikande av felaktig tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. SoL. En sådan omarbetning skulle också medföra att en i övrigt välfungerande och inarbetad struktur bryts upp med det merarbete och andra olägen- heter det förorsakar myndigheter och andra som har att tillämpa lagen. Regeringen föreslår därför att rubriken ges lydelsen ”Vissa uppgifter inom socialtjänsten, m.m.”.

15 Ekonomiska och andra konsekvenser

Kostnaderna för genomförandet av förslagen kommer att rymmas inom
befintliga anslagsramar. Finansiering av reformen kommer att regleras
genom en överföring av 195 miljoner kronor från utgiftsområde 1 Rikets
styrelse, anslag 5:1 Länsstyrelserna m.m. till utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg, anslag 9:1 Socialstyrelsen. Dessutom kom-
mer 32 miljoner kronor att överföras från utgiftsområde 25 Allmänna
bidrag till kommuner och landsting, anslag 1:1 Kommunalekonomisk	106
	106

utjämning till Socialstyrelsen. Därutöver tillförs Socialstyrelsen och den sociala tillsynen 30 miljoner kronor i syfte att höja ambitionsnivån och effektiviteten i tillsynen. Regeringen bedömer också att sammanslag- ningen av tillsynen av hälso- och sjukvården och socialtjänsten kommer att bli mer kostnadseffektiv än den nuvarande ordningen.

Tillsynen över Statens institutionsstyrelses institutioner enligt social- tjänstlagens bestämmelser blir en ny uppgift för Socialstyrelsen. Den merkostnad som detta innebär ska finansieras av den resursförstärkning som tillförs myndigheten. Statens institutionsstyrelse får behålla de medel som i dag används för tillsyn för att finansiera den egna kvalitets- kontrollen.

Regeringens bedömning att hem för vård eller boende för barn och unga kontinuerligt ska besökas för tillsyn minst två gånger per år och att staten tar över även den löpande tillsynen av enskilt driven verksamhet ska finansieras dels av den överföring om 32 miljoner kronor från utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner och landsting, anslag 1:1 Kommunalekonomisk utjämning till Socialstyrelsen, dels det resurstillskott på 30 miljoner kronor som tillförs Socialstyrelsen. Regeringens bedömning om ett centralt register över verksamheter som meddelats tillstånd och verksamheter som anmälts till myndigheten innebär en utökning av de uppgifter som riksdagen nyligen beslutat om i propositionen Utveckling av den sociala barn- och ungdomsvården (prop. 2006/07:129) ska registerföras av Socialstyrelsen. Kostnaderna för denna utökning bör inte bli särskilt omfattande, eftersom medel redan har avsatts för att utveckla registret och får täckas av resurstillskottet om 30 miljoner kronor.

Regeringen har föreslagit att tillsynsmyndigheten i vissa fall, utan föregående föreläggande ska få förbjuda fortsatt verksamhet och att om- rådet för denna sanktionsmöjlighet ska utvidgas till att omfatta hela socialtjänsten. Omedelbara förbud kan antas bli inte särskilt frekvent förekommande och om förslaget medför några kostnadskonsekvenser för domstolarna kommer dessa att vara av mindre betydelse. I fall då verk- samheten förbjuds omedelbart kommer det inte att finnas några före- lägganden som kan bli föremål för domstolsprövning. Incitamentet att överklaga beslut om förbud att driva verksamheten kan dock öka om det inte funnits möjlighet att rätta sig efter ett föreläggande. Regeringen antar dock att förslaget inte kommer att leda till några nämnvärda kostnads- ökningar för domstolarna. Förslagen om utökade tillsynsinstrument i form av möjlighet till handräckning av polis m.m. leder knappast till några behov av utökade resurser. Avsikten är att behovet av att använda dessa ska vara litet och kostnadseffekten bör därmed bli försumbar.

Regeringens ambition är att skärpa statens tillsyn över socialtjänsten och en del av regeringens förslag innebär en ökning av den statliga kon- trollen av socialtjänsten och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Den kommunala självstyrelsen begränsas i viss mån genom ökad statlig tillsyn. Syftet med förslagen är dock ytterst att förbättra enskildas möjligheter att få de rättigheter som riksdagen genom lag tillerkänt dem och en utökad statlig kontroll måste därför anses god- tagbar. Utredningens förslag om sanktioner utgör en viktig del i upp- draget att stärka den statliga tillsynen och ger tillsynsmyndigheten en möjlighet att när det finns särskilda skäl ställa krav på förändring. Män-

Prop. 2008/09:160

107

niskor som berörs av kommunens socialtjänst befinner sig av olika skäl i Prop. 2008/09:160 en utsatt situation. En tillsynsmyndighet måste därför ges verktyg för att

kunna säkerställa att verksamheten uppfyller de krav som riksdagen beslutat om. Regeringens förslag får anses nödvändiga och godtagbara för att inom det sociala området tillförsäkra människor sådan vård, om- sorg, stöd och service som riksdagen beslutat om.

De organisations- och strukturförändringar som följer av vad som angetts i denna proposition ska ske med beaktande av 6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd.

Inom EU finns inga gemensamma bestämmelser om tillsyn inom det sociala området. Regeringens förslag innebär därför inte några konse- kvenser ur ett sådant perspektiv.

16 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: De föreslagna författningsändringarna i 3 kap. 3 § och 11 kap. 11 b § och rubriken till 3 kap. socialtjänstlagen (2001:453, SoL) ska träda i kraft den 1 juli 2009. Övriga föreslagna författningsändringar ska träda i kraft den 1 januari 2010. Övergångs- bestämmelser införs för pågående ärenden om tillsyn, ansökningar om tillstånd och redan meddelade tillstånd, överflyttning av ärenden mellan kommuner enligt SoL, ärenden om ansökningar av särskild av- gift, omhändertagande av personakter och utlämnande av handlingar i personakter, rapporter om icke verkställda gynnande nämndbeslut och anmälningar om att sådana beslut har verkställts samt anmälnings- pliktig verksamhet enligt SoL som har påbörjats före den 1 januari 2010.

Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med rege- ringens förslag. Utredningen har dock inte föreslagit några särskilda övergångsbestämmelser för omhändertagande av personakter, utläm- nande av handlingar i personakter eller rapporter om icke verkställda beslut.

Remissinstansernas synpunkter: Inga remissinstanser har särskilt kommenterat förslaget om ikraftträdande eller övergångsbestämmelser.

Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag innebär att till- synsansvaret övertas av en myndighet som redan har sådana uppgifter och länsstyrelserna kommer efter ikraftträdandet inte att ha något till- synsansvar inom det sociala området. Någon övergångsperiod där läns- styrelsen har kvar vissa uppgifter är därför inte nödvändig. Enligt rege- ringens mening kan överflyttningen av tillsynsansvaret till Socialstyrel- sen ske vid ett tillfälle. Det blir en fråga för Socialstyrelsen och läns- styrelserna att säkerställa att överflyttningen av tillsynsansvaret sker på ett sådant sätt att länsstyrelsernas kunskaper om tillsynsobjekten tas till vara. När det gäller icke avslutade tillsynsärenden ska dessa överlämnas till Socialstyrelsen vid överföringen av tillsynsansvaret. Detsamma gäller ärenden där länsstyrelsen lämnat in en ansökan om särskild avgift till

länsrätten eller beslutat om att en personakt ska omhändertas. Även när

108

det gäller ärenden som har överlämnats till länsstyrelsen för prövning av Prop. 2008/09:160 utlämnande av handlingar i en personakt bör ansvaret övergå på Social-

styrelsen. Rapporter om gynnande, icke verkställda nämndbeslut om bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453, SoL) och om insatser enligt

9 § LSS, som har inkommit till länsstyrelsen före ikraftträdandet föreslås överföras till Socialstyrelsen. Detsamma gäller anmälningar om att såda- na beslut har verkställts.

Överflyttningen av ansvaret för tillståndsgivningen ska också ske vid ett tillfälle och då även avse inkomna ansökningar som ännu inte prövats slutligt. Även ansökningar om att ärenden ska flyttas mellan kommuner (16 kap. 1 § SoL) ska i den mån slutligt beslut inte har meddelats vid lagens ikraftträdande behandlas av Socialstyrelsen. Tillstånd att bedriva enskild verksamhet som har meddelats av länsstyrelsen före ikraftträdan- det ska i motsvarande omfattning gälla som tillstånd som har meddelats av Socialstyrelsen.

För verksamhet som föreslås bli anmälningspliktig och som har på- börjats före ikraftträdandet av lagen införs övergångsbestämmelser i SoL som innebär att verksamheten ska anmälas till Socialstyrelsen före den

1 januari 2011 i den mån verksamheten inte tidigare har anmälts till läns- styrelsen. Anmälningar som tidigare har gjorts till länsstyrelsen ska över- föras till Socialstyrelsen.

17 Författningskommentar

17.1Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

3kap.

3§

Förslaget behandlas i avsnitt 14. I första och tredje styckena har endast redaktionella ändringar gjorts.

I andra stycket har uttrycket ”socialnämndens uppgifter” bytts ut mot uttrycket ”uppgifter inom socialtjänsten” för att överensstämma med avsikten med bestämmelsen.

Rubriken till kapitlet har ändrats för att bättre avspegla innehållet i kapitlet.

6kap.

3§

Förslaget behandlas i avsnitt 13. Första stycket har ändrats på grund av att tillsynen över verksamheten vid sådana hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) samt vid sådana hem som avses i 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av miss- brukare i vissa fall (LVM), föreslås övergå från Statens institutions- styrelse (SiS) till Socialstyrelsen.

Begreppet ”central förvaltningsmyndighet” har, i och med införandet av myndighetsförordningen (2007:515), utmönstrats. På grund härav ska begreppet utgå ur lagtexten.

109

4 §

Ändringen behandlas i avsnitt 9 och innebär att andra stycket upphävs. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreslås få ett utökat bemyndigande att meddela föreskrifter inom individ- och familjeomsorgen (16 kap. 10 §). Detta bemyndigande omfattar även den föreskriftsrätt som i dag framgår av andra stycket.

7kap.

1§

I första stycket, som behandlas i avsnitt 5.2, har ordet ”länsstyrelsen” bytts ut mot ”Socialstyrelsen”. Ändringen är föranledd av att Social- styrelsen föreslås överta rollen som tillståndsgivare och innebär att ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ inte utan tillstånd från Socialstyrelsen yrkesmässigt får bedriva viss enskild verksamhet som räknas upp i första stycket.

Enligt gällande rätt ska tillstånd sökas hos länsstyrelsen i det län där verksamheten ska bedrivas. Någon motsvarande forumregel behövs inte vad gäller Socialstyrelsen. Något särskilt angivande av att tillstånd ska sökas hos Socialstyrelsen behövs således inte. Nuvarande andra stycket bör därför upphävas.

I tredje stycket, som behandlas i avsnitt 11.1 och som delvis motsvarar nuvarande fjärde stycket, anges att kommuner och landsting är skyldiga att till Socialstyrelsen anmäla sådan kommunalt driven verksamhet som är tillståndpliktig när den drivs i enskild regi samt sådan verksamhet som kommunen genom avtal enligt 2 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453, SoL) har överlämnat till enskild att driva. Till skillnad från nuvarande bestämmelse omfattar anmälningsskyldigheten all tillståndspliktig verk- samhet. Anmälan ska göras innan verksamheten påbörjas.

Rubriken till kapitlet har ändrats för att bättre avspegla innehållet i kapitlet.

3 §

I paragrafen har ordet ”länsstyrelsens” bytts ut mot ”Socialstyrelsens”. I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts.

4 §

Ändringarna, som behandlas i avsnitt 5.2, är föranledda av att Social- styrelsen föreslås ta över länsstyrelsens uppgifter att i vissa fall pröva om utlämnande av handlingar i en personakt ska ske. I övrigt har paragrafen ändrats redaktionellt.

5 §

Ändringarna, som behandlas i avsnitt 5.2, är föranledda av att Social- styrelsen föreslås ta över länsstyrelsens uppgifter att i vissa fall besluta om omhändertagande av en personakt. I övrigt har paragrafen ändrats redaktionellt.

11kap.

11b §

I första stycket har SFS-numret till inkomstskattelagen (1999:1229) rättats.

Prop. 2008/09:160

110

13kap.

1§

Bestämmelsen är ny och behandlas i avsnitt 5.1, 10 och 13. Enligt bestämmelsen har Socialstyrelsen tillsyn över socialtjänsten och verk- samheten vid sådana hem som avses i 6 kap. 3 §. Begreppet socialtjänst förekommer i åtskilliga bestämmelser i SoL, men det definieras inte i lagen. Med socialtjänst avses dock all verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst oavsett driftsform, dvs. oavsett om verksamheten drivs i offentlig eller enskild regi. Hit räknas t.ex. biståndsinsatser i olika former enligt SoL, handläggning av ärenden enligt föräldrabalken, t.ex. faderskapsärenden, verksamhet vid hem för vård eller boende (HVB), verksamhet som bedrivs med stöd av LVU och LVM (jfr prop. 1979/80:1 Del A s. 153 samt prop. 2000/01:80 s. 136). Uppräkningen är inte avsedd att vara uttömmande.

Tillsynen omfattar också den verksamhet som bedrivs vid SiS institu- tioner enligt 6 kap. 3 § SoL. Verksamheten vid SiS institutioner omfattar i huvudsak vård enligt LVU, LVM och lagen (1998:603) om verkställig- het av sluten ungdomsvård (LSU). Även den vård som bedrivs med stöd av LSU och som inte är att anse som socialtjänst i egentlig mening utan som en del av påföljdssystemet, likställs därmed i tillsynshänseende med socialtjänst och är således underkastad Socialstyrelsens granskning.

Tillsynen omfattar bl.a. myndighetsutövning, t.ex. ärendehandlägg- ning, hur kommunen bedriver uppsökande verksamhet, hur kommunen tar hand om anmälningar enligt 14 kap. 1 § SoL m.m. samt själva utfö- randet av insatserna. När det gäller tillsyn över enskild verksamhet har endast språkliga justeringar gjorts. Tillsyn omfattar dock, liksom tidigare (jfr 13 kap. 3 § SoL), verksamhet för vilken det krävs tillstånd, verksam- het som en kommun genom avtal enligt 2 kap. 5 § SoL har överlämnat till enskild att utföra samt annan enskild verksamhet som kommunen upphandlar tjänster från för att fullgöra skyldigheter enligt SoL. Därmed är även familjehemmen (enskilda hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt) och den s.k. förstärkta familjehemsvården (verksamhet som sköter rekryteringen till familjehem och stödjer dessa hem) underkastade tillsynsmyndighetens granskning. Det ansvar som socialnämnden, enligt SoL och socialtjänst- förordningen (2001:937), har för dem som är placerade i familjehem kvarstår oförändrat.

2 §

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 7.1, har nytt innehåll. I första stycket definieras vad tillsyn enligt SoL är. Tillsyn innebär granskning av att socialtjänsten och verksamheten vid SiS institutioner uppfyller krav och mål som framgår av lagar och andra föreskrifter samt beslut som har meddelats med stöd av sådana. Tillsyn innefattar således kontroll av att gällande rätt enligt lagar, förordningar och andra föreskrifter följs. SoL innehåller även en hel del målbestämmelser som inte alltid är möjliga att konkretisera genom föreskrifter. Tillsynen omfattar därför också lagens målbestämmelser. För sådan tillsyn bör tydliga bedömningskriterier, allmänna råd, riktlinjer och vägledningar tjäna som verktyg. Nationella riktlinjer, nationella kvalitetsindikatorer, register och statistik samt öppna

Prop. 2008/09:160

111

jämförelser från Socialstyrelsen kan också ligga till grund för tillsynen. Även beslut som t.ex. ges vid tillståndsgivning omfattas av tillsynen. Tillsynen kan ske både som verksamhetstillsyn och som individtillsyn (sådan tillsyn som avser enskildas ärenden) i de fall Socialstyrelsen fin- ner skäl för granskning.

Bestämmelsen ger Socialstyrelsen möjlighet att granska hur ärende- handläggning och faktiskt utförande av olika insatser har gått till. Myn- digheten kan även granska en pågående ärendehandläggning eller en pågående insats. Detta medför inte någon skillnad mot vad som gäller i dag. Vissa av de uppgifter som nu explicit anges som tillsynsuppgifter i paragrafen, såsom att kontrollera efterlevnaden av LVM och LVU, eller att följa socialnämndernas tillämpning av SoL, är sådana uppgifter som fortsättningsvis också är tillsynsuppgifter för den nya tillsynsmyndig- heten och ingår i uppgiften att granska att verksamheten uppfyller krav och mål enligt lagar och andra föreskrifter.

I andra stycket klargörs att förelägganden, återkallelse av tillstånd och förbud endast får användas när verksamheten inte uppfyller de krav som framgår av lagar och andra föreskrifter. Förelägganden, återkallelse av tillstånd och förbud kan således inte användas endast därför att en verk- samhet inte lever upp till angivna mål.

3 §

Bestämmelsen är ny och behandlas i avsnitt 7.2. I bestämmelsen precise- ras övriga uppgifter, med nära samband med den tillsyn, som ska utföras av Socialstyrelsen, den s.k. tillsynsrollen. Socialstyrelsen ska inom ramen för sin tillsyn lämna råd och ge vägledning, kontrollera att brister och missförhållanden avhjälps, förmedla kunskap och erfarenheter som erhålls genom tillsynen samt informera och ge råd till allmänheten. I den mån allmänheten vänder sig till Socialstyrelsen i ett ärende, som kan bli föremål för tillsyn, är den vägledning och den rådgivning som Social- styrelsen förmedlar en del i styrelsens tillsynsroll. Även rådgivning till socialnämnder och till dem som utför socialtjänstinsatser i enskild eller offentlig verksamhet ingår därmed i tillsynsrollen om denna har samband med tillsynen.

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

4 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 6.1 och ger Socialstyrelsen en möjlighet att vid tillsyn som rör barns förhållanden höra barnet. Detta kan ske utan vårdnadshavarens samtycke och utan att denne är närvarande. Med barn avses varje människa under 18 år (jfr 1 kap. 2 § SoL). Principen om barnets bästa ska beaktas. Ett barn får bara höras om det kan antas att barnet inte tar skada av samtalet. Bedömningen måste ske med barnets intresse i fokus och med utgångspunkt i barnets ålder och mognad.

5 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.1. I första stycket, som delvis motsvarar nuvarande 13 kap. 4 § SoL, anges att Socialstyrelsen har rätt att på begä- ran få de handlingar och annat material som behövs för tillsynen. Det som avses är bl.a. personakter, olika planer och dokumentation som rör verksamheten. Annat material kan t.ex. vara läkemedel. För att tillsynen

Prop. 2008/09:160

112

ska kunna utövas måste Socialstyrelsen också få behövliga upplysningar. Med verksamhet som står under tillsyn enligt denna lag avses all verk- samhet som kan betecknas som socialtjänst, oavsett driftsform, inklusive den verksamhet som bedrivs av SiS (jfr kommentaren till 13 kap. 1 § samt prop. 2007/08:95 s. 254).

Första stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I andra stycket ges Socialstyrelsen en möjlighet att förelägga den som bedriver verksamheten att inkomma med det material som har efter- frågats. Möjligheten att utfärda förelägganden i dessa fall har inte tidi- gare funnits i SoL. I första hand bör Socialstyrelsen försöka få tillgång till de handlingar och de upplysningar som myndigheten behöver för sin tillsyn utan särskilt föreläggande. Om den som är föremål för tillsynen inte lämnar efterfrågat material frivilligt finns en möjlighet att förelägga denne att komma in med begärda handlingar eller lämna de upplysningar som Socialstyrelsen behöver. Föreläggandet får förenas med vite om det bedöms vara nödvändigt för att det ska åtlydas. Om föreläggandet inte åtlyds kan Socialstyrelsen hos länsrätt ansöka om att vitet döms ut enligt lagen (1985:206) om viten. För att vitet ska kunna dömas ut fordras att föreläggandet även uppfyller de krav som framgår av den lagen, t.ex. att det framgår vid vilken tidpunkt eller inom vilken tidsfrist handlingarna ska avlämnas.

6 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.1. Den motsvaras delvis av nuvarande 13 kap. 4 § SoL och ger Socialstyrelsen rätt att utföra de inspektioner som behövs vid tillsyn. Vid inspektionerna har Socialstyrelsen rätt att tillfälligt ta med de handlingar och annat material som behövs. Social- styrelsen måste dock ta hänsyn till att omhändertagna handlingar eller omhändertaget material kan behövas i den verksamhet som inspekterats. Originalhandlingar eller material ska därför återlämnas så snart det inte längre är nödvändigt för Socialstyrelsen att ha tillgång till handlingarna eller materialet.

För att enskildas bostäder ska kunna inspekteras, t.ex. vid tillsyn av hur hemtjänsten eller en särskild boendeform fungerar, krävs att de som bor där lämnar samtycke till detta. Om den enskilde på grund av sitt hälsotill- stånd inte kan lämna samtycke får den som utför inspektionen genom samtal med anhörig eller annan närstående försöka få klarhet i om den enskilde skulle kunna ha något att invända mot ett besök i dennes bostad. Tillsyn på plats är en viktig del i tillsynsarbetet genom vilken Social- styrelsen kan skaffa sig en uppfattning om verksamheten och snabbt upptäcka brister. Besök och omhändertagande av handlingar och annat material får dock inte störa verksamheten mer än nödvändigt och får inte medföra risk att de insatser som ges påverkas negativt. Den som är före- mål för tillsynen är därför skyldig att lämna den hjälp som behövs vid inspektionen.

Om Socialstyrelsen förordnar någon som inte är anställd vid myndig- heten att delta vid tillsynen, t.ex. vid behov av expertkunskaper, har en sådan person samma rätt att inspektera verksamheten som myndighetens egen personal.

Prop. 2008/09:160

113

7 §

Paragrafen har nytt innehåll och behandlas i avsnitt 8.1. Vid inspektion som äger rum enligt 6 § har den som utför inspektionen rätt att av polis- myndigheten få den hjälp som behövs för att inspektionen ska kunna genomföras. Polisens bistånd ska avse de åtgärder som avses i 6 §, dvs. hjälp att få tillträde till lokaler och hjälp att tillfälligt omhänderta hand- lingar och annat material som rör verksamheten. Behov av polisens hjälp torde endast kunna uppkomma i sådana situationer då det finns ett verk- ligt behov av polisens särskilda befogenheter.

8 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.1. Första stycket motsvarar delvis nu- varande 13 kap. 6 § första stycket SoL och ger Socialstyrelsen en rätt att förelägga den som svarar för verksamheten att avhjälpa missförhållan- den. Till skillnad mot vad som gäller i dag begränsas inte möjligheten att utfärda förelägganden till vissa områden, utan gäller inom hela tillsyns- området. Ett föreläggande ska användas först om åtgärder inte vidtas frivilligt av den som bedriver verksamheten. Ett föreläggande ska inte heller tillgripas i alla situationer när ett missförhållande uppkommer utan det krävs att missförhållandet når upp till en viss nivå, dvs. att missför- hållandet utgörs av något som har betydelse för enskildas möjligheter att kunna få de insatser de har rätt till.

Ett föreläggande ska innehålla uppgift om de åtgärder som Social- styrelsen anser vara nödvändiga för att de påtalade missförhållandena ska kunna avhjälpas. Lagrådet har påtalat att viktigast naturligtvis är att själva missförhållandet avhjälps, medan det i allmänhet är av underord- nad betydelse på vilket sätt detta åstadkoms. Med hänsyn härtill finns anledning att understryka att Socialstyrelsens anvisning enbart är att se som en rekommendation. Det finns inget som hindrar att den som bedri- ver verksamheten väljer ett annat sätt att avhjälpa bristen. Det väsentliga är att bristen avhjälps. Föreläggandet får förenas med vite (jfr med vad som sägs i kommentaren till 13 kap. 5 §). En sådan möjlighet har inte tidigare funnits.

Enligt andra stycket, som behandlas i avsnitt 11, får Socialstyrelsen förelägga den kommun eller det landsting som inte har fullgjort sin an- mälningsplikt enligt 7 kap. 1 § tredje stycket att fullgöra denna skyldig- het. Föreläggandet får förenas med vite. Andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

9 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.1. Enligt första stycket, som delvis mot- svarar nuvarande 13 kap. 6 § tredje stycket SoL, får Socialstyrelsen åter- kalla ett tillstånd respektive förbjuda fortsatt verksamhet om ett före- läggande som har utfärdats med stöd av 8 § första stycket inte följs och om ett eventuellt vite inte har haft någon effekt. Därutöver krävs också att missförhållandet är allvarligt, t.ex. om fara för enskildas liv, hälsa eller personliga säkerhet kan uppkomma om inte missförhållandet åtgär- das. Förbudet eller återkallelsen av tillståndet kan avse hela verksam- heten eller delar av denna.

Andra stycket ger Socialstyrelsen möjlighet att återkalla ett tillstånd respektive förbjuda fortsatt verksamhet inom socialtjänsten utan att ett

Prop. 2008/09:160

114

föreläggande har utfärdats. Detta innebär en utvidgning mot vad som enligt 13 kap. 6 § fjärde stycket SoL gäller i dag. För att bestämmelsen ska vara tillämpbar krävs att missförhållandena är så allvarliga att de innebär fara för enskildas liv, hälsa eller personliga säkerhet i övrigt. Sanktionsmöjligheterna är avsedda att användas endast när missför- hållandet är så allvarligt att det inte kan åtgärdas eller om det framgår att den som är ansvarig för verksamheten inte har för avsikt att vidta åtgär- der med den skyndsamhet som bedöms behövas.

10 §

Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 8.1. Socialstyrelsen får tills vidare helt eller delvis förbjuda verksamhet om sannolika skäl föreligger för att tillståndet för verksamheten helt eller delvis kommer att återkallas eller om det finns sannolika skäl för att verksamheten helt eller delvis kommer att förbjudas enligt 9 §. Ett beslut enligt denna paragraf gäller i högst sex månader. Under den tiden ska Socialstyrelsen normalt kunna slutföra utredningen för att ta ställning till om verksamheten ska förbju- das respektive om tillståndet ska återkallas, eller om den som driver verksamheten har möjlighet att åtgärda missförhållandena.

Om det föreligger synnerliga skäl finns dock en möjlighet att förlänga beslutet i ytterligare sex månader. Synnerliga skäl kan vara att den som bedriver verksamheten har gjort troligt att missförhållandena ska av- hjälpas men att det av praktiska skäl kan ske först efter den första sexmånadersperioden.

11 §

Paragrafen som delvis motsvarar nuvarande 13 kap. 7 § behandlas i av- snitt 8.1 och innebär att Socialstyrelsen tar över länsstyrelsens befogen- het att förbjuda fortsatt verksamhet om skyldigheterna enligt lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn inte iakttas och om denna underlåtenhet är av allvarligt slag. Den förbudsbefogenhet som länsstyrelsen har idag om- fattar dock inte verksamheten vid SiS institutioner. Underlåtenheten kan vara av allvarligt slag t.ex. om Socialstyrelsen tidigare har påtalat brister vad gäller inhämtande av registerutdrag och underlåtenheten trots detta upprepas. Om en underlåtenhet att inhämta registerutdrag bedöms efter omständigheterna ursäktlig trots att brister i detta avseende tidigare har påtalats bör dock inte fortsatt verksamhet förbjudas (jfr prop. 2006/07:37 s. 23). Bestämmelsen riktar sig till all verksamhet som står under tillsyn enligt denna lag och således även till verksamhet vid SiS institutioner.

När det gäller tillståndspliktig verksamhet får Socialstyrelsen återkalla tillståndet i stället för att förbjuda verksamheten. Paragrafen har utfor- mats i enlighet med Lagrådets förslag.

16kap.

1§

Ändringen behandlas i avsnitt 5.2. Tredje stycket ändras på grund av att Socialstyrelsen föreslås ta över länsstyrelsens uppgift att som första in- stans besluta om överflyttning av ärenden från en kommun till en annan om kommunerna inte kan komma överens om detta. I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts.

Prop. 2008/09:160

115

4 §

Paragrafen, som har ändrats redaktionellt, har behandlas i avsnitt 8.2. I första stycket har ordet ”länsstyrelsen” har bytts mot ”Socialstyrelsen”. I stycket anges att vissa beslut av Socialstyrelsen får överklagas hos all- män förvaltningsdomstol. Det gäller både sådana beslut som länsstyrel- sen tidigare hade befogenhet att fatta och sådana beslut som Socialstyrel- sen har möjlighet att fatta med stöd av sina nya beslutsbefogenheter.

I andra stycket har ordet ”länsstyrelsens” bytts ut mot ”Socialstyrel- sens”.

Tredje stycket anger att andra beslut av Socialstyrelsen enligt denna lag inte får överklagas. Detta innebär inte någon skillnad mot vad som gäller idag eftersom uppräkningen av de beslut som får överklagas enligt bestämmelsen är uttömmande. Angivandet av att andra beslut inte får överklagas är således endast ett förtydligande. Stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I fjärde stycket, som i princip motsvarar nuvarande tredje stycket, anges vilka beslut av Socialstyrelsen och domstol som gäller omedelbart.

6 §

Första stycket har ändrats, vilket är en följd av att möjligheten att med- dela förbud att fortsatt driva verksamhet har flyttats från 13 kap. 6 § till 13 kap. 9 § samt att en möjlighet att meddela interimistiska förbud har införts.

I andra stycket har orden ”länsstyrelsen” och ”socialnämnden” utgått vilket är en konsekvens av att länsstyrelsen och kommunerna inte längre ska ha några tillsynsuppgifter. Allmänt åtal får således endast väckas efter Socialstyrelsens medgivande.

6 c §

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.2 och ändras mot bakgrund av att Socialstyrelsen föreslås ta över länsstyrelsens uppgift om ansökningar av särskild avgift.

6 f §

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.2. Ändringarna föranleds av att Social- styrelsen föreslås ta över länsstyrelsens uppgift att vara mottagare av rapporter från socialnämnderna av icke verkställda gynnande nämnd- beslut om bistånd.

6 g §

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.2 och ändras mot bakgrund av att Socialstyrelsen föreslås ta över länsstyrelsens uppgift att vara mottagare av anmälningar om verkställda beslut som tidigare har rapporterats som icke verkställda.

10 §

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 9. I första stycket ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att inom social- tjänsten meddela sådana föreskrifter som behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa. Bemyndigandet har avgränsats till att omfatta vissa verksamheter som riktar sig till enskilda där behovet av

Prop. 2008/09:160

116

sådana föreskrifter är särskilt stort. Dessa grupper är barn och unga, äldre Prop. 2008/09:160 personer, personer med funktionsnedsättning, missbrukare och personer

som har utsatts för brott. Även när det gäller verksamheten vid SiS insti- tutioner bör samma föreskriftsrätt föreligga. Detta regleras i andra stycket. Termen funktionsnedsättning, som beskriver nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell förmåga, bör få genomslag i den svenska lagstiftningen efter hand (jfr prop. 2008/09:28 s. 8). I författ- ningstexten används termen därför i stället för termen funktionshinder.

Bestämmelsen innebär en möjlighet att meddela föreskrifter såväl när det gäller handläggning av ärenden som utförandet av insatser. Med stöd av bemyndigandet kan t.ex. föreskrifter om vilken kvalitet en viss verk- samhet ska hålla och vilka kompetenskrav som kan ställas på personal som är ansvarig för socialtjänstutredningar eller som utför insatser inom socialtjänsten meddelas.

11§

Bestämmelsen är ny och behandlas i avsnitt 8.1. I bestämmelsen anges att om ett föreläggande har förenats med vite enligt SoL så får inte vitet förvandlas till fängelse. Bestämmelsen har tillkommit på Lagrådets inrå- dan.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Av punkt 1 framgår datum för lagens ikraftträdande. Lagen föreslås huvudsakligen träda i kraft den 1 januari 2010.

Enligt punkt 2 ska ansökningar om tillstånd och ansökningar om över- flyttning av ärenden mellan kommuner som inte har prövats slutligt vid ikraftträdandet överlämnas för handläggning hos Socialstyrelsen. Det- samma gäller icke avslutade tillsynsärenden, både individ- och verksam- hetstillsynsärenden, ärenden som har överlämnats till länsstyrelsen för prövning av utlämnande av handlingar i en personakt, ärenden där läns- styrelsen har beslutat om omhändertagande av en personakt samt ärenden där länsstyrelsen har ansökt om särskild avgift. Detta innebär att Social- styrelsen tar över länsstyrelsens roll som motpart i allmän förvaltnings- domstol i den mån sådana beslut har överklagats.

Enligt punkt 3 ska rapporter om gynnande icke verkställda nämnd- beslut om bistånd som inkommit till länsstyrelsen före den 1 januari 2010 överföras till Socialstyrelsen. Detsamma gäller anmälningar om att beslut som tidigare har rapporterats som icke verkställda har verkställts.

Enligt punkt 4 ska tillstånd att bedriva enskild verksamhet som har meddelats av länsstyrelsen före ikraftträdandet gälla som tillstånd som har meddelats av Socialstyrelsen.

Enligt punkt 5 ska sådan anmälningspliktig verksamhet som har på- börjats före den första januari 2010 anmälas till Socialstyrelsen senast den 31 december 2010 i den omfattning verksamheten inte tidigare har anmälts till länsstyrelsen. Tidigare gjorda anmälningar ska överföras till Socialstyrelsen.

117

17.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

13 §

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 9 och ger regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer rätt att i fråga om verksamhet som omfattas av 9 § meddela föreskrifter till skydd för enskildas liv, person- liga säkerhet eller hälsa. Detta innebär en utvidgning eftersom före- skriftsrätten i dag endast omfattar verksamhet enligt 9 § 6–10.

23 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.2 och 11. I första stycket har ordet ”läns- styrelsen” bytts ut mot ”Socialstyrelsen”. Anvisningen om var tillstånd ska sökas har tagits bort.

I andra stycket införs en anmälningsplikt för sådan kommunal och landstingskommunal verksamhet som är tillståndspliktig när den drivs i enskild regi, dvs. korttidsvistelse och korttidstillsyn, boende i familjehem eller bostad med särskild service, annan särskilt anpassad bostad för vuxna samt daglig verksamhet. Anmälan ska göras till Socialstyrelsen innan verksamheten påbörjas.

23 c §

Ändringen, som behandlas i avsnitt 5.2, är föranledd av att Socialstyrel- sen föreslås ta över länsstyrelsens uppgifter att i vissa fall pröva om ut- lämnande av handlingar i en personakt ska ske.

23 d §

Ändringen, som behandlas i avsnitt 5.2, är föranledd av att Socialstyrel- sen föreslås ta över länsstyrelsens uppgifter att i vissa fall besluta om omhändertagande av en personakt.

25 §

Innehållet i paragrafen är nytt och behandlas i avsnitt 5.1 och 10. Enligt bestämmelsen har Socialstyrelsen tillsyn över verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Socialstyrel- sens tillsyn omfattar såväl verksamhet som drivs av kommuner och landsting som den som bedrivs som enskild verksamhet. Tillsynen om- fattar både myndighetsutövning, t.ex. ärendehandläggning samt själva utförandet av stödet eller servicen. Någon utvidgning eller inskränkning i omfattningen av den tillsyn som länsstyrelserna i dag har av enskild verksamhet är inte avsedd.

26 §

Bestämmelsen, som behandlas i avsnitt 7.1, är ny och motsvarar 13 kap. 2 § SoL.

26 a §

Paragrafen är ny och behandlas i avsnitt 7.2. Den motsvarar 13 kap. 3 § SoL. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Prop. 2008/09:160

118

26 b §

Paragrafen behandlas i avsnitt 6.1 och motsvarar 13 kap. 4 § SoL.

26 c §

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.1 och motsvarar 13 kap. 5 § SoL. Första stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

26 d §

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.1 och motsvarar 13 kap. 6 § SoL.

26 e §

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.1 och motsvarar 13 kap. 7 § SoL.

26 f §

Paragrafen behandlas avsnitt 8.1 och motsvarar 13 kap. 8 § SoL. En möjlighet att förelägga den som bedriver verksamhet att avhjälpa miss- förhållandet, om detta är allvarligt, finns även i dag när det gäller enskild verksamhet (24 §). Föreläggandet har dock inte kunnat förenas med vite.

Andra stycket har utformats enligt Lagrådets förslag.

26 g §

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.1 och motsvarar 13 kap. 9 § SoL. Möj- ligheten att förbjuda fortsatt verksamhet har inte tidigare funnits i LSS.

26 h §

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.1 och motsvarar 13 kap. 10 § SoL.

27 §

Ändringen behandlas i avsnitt 8.2. I första och tredje styckena har ordet ”länsstyrelsen” bytts ut mot ”Socialstyrelsen”. Vidare införs en möjlighet att överklaga de nya befogenheter som tillsynsmyndigheten föreslås få. I övrigt har paragrafen ändrats redaktionellt samt korrigerats.

28 c §

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.2 och ändras mot bakgrund av att Socialstyrelsen föreslås ta över de länsstyrelseuppgifter som rör han- teringen av särskild avgift. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

28 f §

Paragrafen behandlas i avsnitt 5.2. Ändringarna föranleds av att Social- styrelsen föreslås ta över länsstyrelsens uppgift att vara mottagare av rapporter av icke verkställda gynnande nämndbeslut om insatser enligt 9 § LSS.

28 g §

Prop. 2008/09:160

119

30	§	Prop. 2008/09:160
Bestämmelsen är ny och behandlas i avsnitt 8.1. Den motsvarar 16 kap.
11	§ SoL och har tillkommit på Lagrådets inrådan.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Av punkt 1 framgår att lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2010. Enligt punkt 2 ska ansökningar om tillstånd som inte har prövats slut-

ligt vid ikraftträdandet överlämnas för handläggning hos Socialstyrelsen. Detsamma gäller icke avslutade tillsynsärenden, både individ- och verk- samhetstillsynsärenden, ärenden som har överlämnats till länsstyrelsen för prövning av utlämnande av handlingar i en personakt, ärenden där länsstyrelsen har beslutat om omhändertagande av en personakt samt ärenden där länsstyrelsen har ansökt om särskild avgift. Detta innebär att Socialstyrelsen tar över länsstyrelsens roll som motpart i allmän förvalt- ningsdomstol i den mån sådana beslut har överklagats.

Enligt punkt 3 ska rapporter om gynnande icke verkställda nämnd- beslut om insatser enligt 9 § som inkommit till länsstyrelsen före den 1 januari 2010 överföras till Socialstyrelsen. Detsamma gäller anmäl- ningar om att beslut som tidigare har rapporteras som icke verkställda har verkställts.

Enligt punkt 4 ska tillstånd att bedriva enskild verksamhet som har meddelats av länsstyrelsen före ikraftträdandet gälla som tillstånd som har meddelats av Socialstyrelsen.

Enligt punkt 5 ska verksamhet som är anmälningspliktig och som har påbörjats före den 1 januari 2010 anmälas till Socialstyrelsen senast den 31 december 2010.

17.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga

41 §

Ändringarna i paragrafen är endast redaktionella (jfr paragrafens lydelse i bet. 2002/03:SoU15 och rskr. 2002/03:225).

44 §

Ändringarna innebär bl.a. att ordet ”länsstyrelsen” utgår ur paragrafen eftersom länsstyrelsen inte längre ska ha några tillsynsuppgifter inom socialtjänsten.

17.4Förslaget om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

6 kap.

2 a §

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 7.1 är ny. I första stycket definieras vad som är att anse som tillsyn enligt lagen (1998:531) om yrkesverk-

samhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS). Tillsyn är granskning

120

av att hälso- och sjukvården och dess personal uppfyller krav och mål Prop. 2008/09:160 som framgår av lagar och andra föreskrifter samt beslut som tillsyns-

myndigheten har meddelat med stöd av sådana föreskrifter. De krav- och målbestämmelser som lagstiftningen innehåller, t.ex. de som framgår av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och tandvårdslagen (1985:125) omfattas därmed av Socialstyrelsens tillsyn.

I andra stycket klargörs att förelägganden och förbud endast får använ- das när verksamheten inte uppfyller de krav som framgår av lagar och andra föreskrifter.

2 b §

I bestämmelsen preciseras övriga uppgifter, med nära samband till till- synen, som ska utföras av Socialstyrelsen, den s.k. tillsynsrollen. Social- styrelsen ska inom ramen för sin tillsyn lämna råd och vägledning, kon- trollera att brister och missförhållanden avhjälps, förmedla kunskap och erfarenheter som erhålls genom tillsynen samt informera och ge råd till allmänheten. Preciseringen innebär inte någon förändring i de uppgifter som Socialstyrelsen i övrigt har enligt 6 kap. LYHS. Således ska t.ex. Socialstyrelsens tillsyn även fortsatt främst syfta till att förebygga skador och eliminera risker i hälso- och sjukvården samt stödja och granska verksamheten och hälso- och sjukvårdspersonalens åtgärder (jfr 3 §).

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

2 c §

Paragrafen har behandlas i avsnitt 6.1 och motsvarar 13 kap. 4 § SoL och 26 b § LSS.

9 §

Ändringarna i paragrafen är endast redaktionella och har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

17.5Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn

4 §

Ändringen är föranledd av att innehållet i 13 kap. 7 § SoL har flyttats till 13 kap. 11 § SoL.

17.6Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten

7 a §

Ändringar har gjorts i första stycket 3 och 4, vilket är en följd av att läns- styrelserna och Statens institutionsstyrelse inte längre ska ha några till- synsuppgifter inom socialtjänsten.

121

Sammanfattning av betänkandet Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten (SOU 2008:82)

Utredningens uppdrag

Utredningens uppdrag är att se över och överväga förändringar i organi- sationen av och ansvarsfördelningen såvitt avser den statliga tillsynen inom socialtjänstens område. Utgångspunkten är att tillsynsansvaret ska stärkas och göras tydligare, att tillsynsfunktionens sårbarhet ska minska samt att tillsynen ska fungera samordnat, strukturerat och effektivt med ett tydligt jämställdhetsperspektiv. Utredningen ska också se över ansva- ret för tillsynen av Statens institutionsstyrelses institutioner och överväga och föreslå åtgärder som särskilt stärker tillsynen över barns och ungas rättigheter inom socialtjänstens olika områden. Utredningen har tidigare redovisat två tilläggsuppdrag i delbetänkandena En bättre tillsyn av missbrukarvården (SOU 2006:57) och Ansvarsfull servering – fri från diskriminering (SOU 2006:56).

Prop. 2008/09:160 Bilaga 1

Utredningens överväganden och förslag

Utgångspunkter

Nyckelorden i utredningens uppdrag är att skapa en tillsyn över social- tjänsten och näraliggande områden som är stark, tydlig, mindre sårbar och fungerar samordnat, strukturerat och effektivt. Detta är också ut- gångspunkten för utredningens förslag till förändringar, dvs. att skapa en tillsyn som är:

•stark i betydelsen att tillsynsmyndigheten har effektiva befogen- heter och sanktionsmöjligheter om brister inte korrigeras, rätt kom- petens, ändamålsenliga tillsynsmetoder och tillräckliga resurser,

•tydlig i betydelsen att tillsyn ges en i socialtjänstlag och lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område klart avgränsad och tydlig definition. Tillsyn är att kontrollera och stödja efterlev- naden av mål och bestämmelser i lag, förordning och föreskrift. Samtidigt ska tillsynsmyndighetens uppgifter renodlas och ha fokus på tillsyn och tillstånd och myndigheten ska inte samtidigt ha upp- gifter som att fördela statsbidrag och projektpengar till olika ut- vecklingsprojekt eller utveckla verksamheter som man sedan ska granska eller som social expertis medverka i den regionala sam- hällsplaneringen. Stort oberoende från själva driften och utveck- lingen av verksamheterna som ska tillsynas ger också störst legiti- mitet,

•mindre sårbar i betydelsen att den operativa tillsynens kompetens och resurser är så stora att tillsynens kvalitet och omfattning inte blir lidande av tillfälliga vakanser, sjukdom, utbildning och semes- ter,

122

•samordnad på så sätt att tillsynen av socialtjänsten och hälso- och sjukvården slås ihop till en gemensam tillsynsmyndighet och inte- greras såväl organisatoriskt som metodmässigt,

•strukturerad på så sätt att tillsynen bedrivs systematiskt på ett enhetligt och likvärdigt sätt över hela landet genom att ha samma arbetssätt, metoder och bedömningskriterier,

•effektiv i så motto att den utövas med långsiktig planering, tydlig prioritering och är strategisk, kompetent, tillgänglig och professio- nell.

Prop. 2008/09:160 Bilaga 1

Samordnad tillsyn över hälso- och sjukvård och socialtjänst

Utredningen föreslår att tillsynen inom hälso- och sjukvården och social- tjänsten förs samman till en myndighet och integreras såväl organisa- toriskt som i det operativa tillsynsarbetet. I ett första steg förs länsstyrel- sernas tillsyns- och tillståndsverksamhet inom socialtjänsten över till Socialstyrelsen och sammanförs med Socialstyrelsens regionala tillsyns- enheter för hälso- och sjukvården. I ett andra steg bildas en renodlad tillsynsmyndighet genom att tillsynsverksamheten bryts ut från Social- styrelsen.

Den renodlade tillsynsmyndigheten ska ha en regional organisation och om Ansvarskommitténs förslag till en ny regionindelning genomförs ska regionaliseringen ske i enlighet med denna. Om så inte sker bör den organisationskommitté som tillsätts inför bildandet av den nya tillsyns- myndigheten få i uppdrag att analysera och föreslå hur regionindelningen bör se ut. Om Ansvarskommitténs förslag om att inrätta en tillsynsdele- gation vid länsstyrelsen i varje region med uppgift att samordna statlig tillsyn i regionen förverkligas ska tillsynen för hälso- och sjukvård och socialtjänst finnas representerad.

Utredningen föreslår att de patientnämnder som finns i varje landsting och kommun också ska stödja och hjälpa människor som är aktuella inom socialtjänsten. Det är önskvärt att dessa nämnder organiseras på ett likartat sätt över landet.

Tillsynen av Statens institutionsstyrelses institutioner

Tillsynen av Statens institutionsstyrelses (SiS) institutioner ska vara en uppgift för den tillsynsmyndighet som utredningen föreslagit. De regio- nala enheterna ska ansvara för tillsynen av de SiS-institutioner som finns inom respektive region. Tillsynen ska avse verksamhet vid institutio- nerna som sker enligt socialtjänstlagen, inklusive lagen (1988) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), och enligt lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård samt hälso- och sjukvård. Det för- ändrade tillsynsansvaret innebär dock ingen förändring av SiS ansvar för kvalitetskontrollen inom myndigheten.

123

Tillståndspliktig verksamhet

Utredningen föreslår att det ansvar för den löpande tillsynen av enskilt driven verksamhet enligt socialtjänstlagen och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrad (LSS) som i dag åvilar kommu- nerna i framtiden ska vara en statlig uppgift. Tillsynsmyndigheten bör ha ansvaret även för denna tillsyn.

Utredningen föreslår också att en anmälningsskyldighet införs för kommuner och landsting som driver sådan verksamhet enligt social- tjänstlagen och LSS som när den drivs i enskild regi kräver tillstånd. Kommuner och landsting ska anmäla denna verksamhet till tillsynsmyn- digheten. Detsamma gäller kommun, eller landsting, som genom avtal har överlämnat till enskild att driva sådan verksamhet. Den som inte fullgör sin anmälningsskyldighet ska kunna dömas till böter. Tillsyns- myndigheten ska föra ett centralt register över verksamheter som med- delats tillstånd och verksamheter som anmälts till myndigheten.

Vad är tillsyn?

En definition av tillsynsbegreppet ska enligt utredningens förslag införas i socialtjänstlagen, LSS och lagen 1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) som innebär att tillsyn är granskning av att socialtjänst och hälso- och sjukvård uppfyller de krav som framgår av lagar, förordningar och föreskrifter. Tillsynen ska även omfatta de målbestämmelser som finns i dessa lagar och villkor som meddelats i beslut i enlighet med lag, förordning eller föreskrift.

Tillsynsmyndighetens uppdrag – tillsynsrollen – innebär enligt utred- ningens mening ett uppdrag att bedriva tillsyn i enlighet med definitio- nen. Att lämna råd och rekommendationer i samband med tillsyn är en del av det uppdraget. I tillsynsrollen ligger också att sprida de erfaren- heter som fås genom tillsynen. Härigenom ska myndigheten stödja hälso- och sjukvården och socialtjänsten, förebygga skador och eliminera risker i hälso- och sjukvården samt förbättra förutsättningarna för en god kva- litet i socialtjänsten.

Prop. 2008/09:160 Bilaga 1

Sanktionsmöjligheter och tillsynsinstrument

Utredningen föreslår att förutsättningarna för tillsynsmyndighetens arbete så långt möjligt ska vara överensstämmande inom de båda områ- dena socialtjänst och hälso- och sjukvård. Utökade sanktionsmöjligheter och tydligare regler om tillsynsmyndighetens möjligheter att få ta del av handlingar m.m. måste därför införas i socialtjänstlagen och LSS.

Tillsynsmyndigheten ska kunna utfärda föreläggande att avhjälpa så- dana missförhållanden som har betydelse för enskildas möjligheter att kunna få de insatser de har rätt till. Ett sådant föreläggande ska kunna förenas med vite. Om missförhållandet är allvarligt och föreläggandet inte följs ska tillsynsmyndigheten kunna förbjuda fortsatt verksamhet. Vid missförhållanden som innebär fara för liv, hälsa eller personlig säkerhet i övrigt ska tillsynsmyndigheten kunna förbjuda fortsatt verk-

samhet, både enskild, kommunal och statlig sådan, utan föregående

124

föreläggande. Om det finns sannolika skäl för att verksamheten kommer	Prop. 2008/09:160
att förbjudas och ett sådant beslut inte kan avvaktas ska tillsynsmyndig-	Bilaga 1
heten interimistiskt kunna förbjuda verksamheten.
Tillsynsmyndigheten ska ha rätt att utfärda föreläggande, vilket får
förenas med vite, för att få upplysningar och inhämta handlingar samt att
vid inspektion få hjälp av polismyndigheten för att kunna genomföra den.
För att skapa ett enhetligt sanktionssystem inom det sociala området
anser utredningen också att det förslag som Utredningen om verkställig-
het av vissa kommunala beslut lagt fram om att tillsynsmyndigheten ska
kunna ansöka om särskild avgift när gynnande kommunala beslut om
insatser enligt LSS inte verkställts bör genomföras.
Lex Sarah
Utredningen föreslår att den anmälningsskyldighet, Lex Sarah, som i dag
gäller inom omsorger om äldre personer och personer med funktions-
hinder ska gälla inom hela socialtjänsten och vid SiS institutioner. Var
och en som är verksam inom socialtjänsten och vid SiS institutioner ska
vaka över att de som har kontakt med socialtjänsten och de som vistas på
SiS institutioner, får vård, stöd och omsorg av god kvalitet och att de
lever under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar eller får kän-
nedom om ett allvarligt missförhållande som rör enskilds kontakter med
socialtjänsten eller förhållanden vid en institution som drivs av SiS ska
genast anmäla detta till aktuell nämnd i kommunen och vid verksamhet i
SiS regi till myndighetens ledning. Om inte missförhållandet avhjälps
utan dröjsmål ska nämnden eller SiS myndighetsledning anmäla förhål-
landet till tillsynsmyndigheten. Anmälningsskyldigheten ska även gälla
inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom socialtjänsten.
Anmälan ska göras till den som är ansvarig för verksamheten. Den an-
svarige ska vara skyldig att utan dröjsmål avhjälpa missförhållandet eller
anmäla detta till tillsynsmyndigheten.
Normering m.m.
Utredningen föreslår att ett bemyndigande för regeringen, eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer, att meddela sådana föreskrifter som
behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa när det
gäller ärenden och insatser som rör enskilda inom hela socialtjänsten ska
införas i socialtjänstlagen. Ett sådant bemyndigande bör även införas i
LSS när det gäller alla insatser enligt 9 § LSS. Utredningen anser också
att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att kartlägga behovet av ytterligare
normering inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården och utreda hur
sådan normering i så fall lämpligen bör ske. Arbetet bör även omfatta
sådan styrning som sker genom riktlinjer, allmänna råd m.m. Tillsyns-
myndigheten bör vid metodutveckling för tillsynsarbete utarbeta bedöm-
ningskriterier och ta till vara det stöd som indikatorer kan vara för tillsy-
nen.
	125

Tillsynsmyndighetens uppdrag

Myndighetens uppdrag, vilket i ett första steg anförtros Socialstyrelsen, ska vara att utöva tillsyn över socialtjänsten och hälso- och sjukvården samt den verksamhet som bedrivs vid SiS institutioner. Tillståndsgivning enligt socialtjänstlagen och LSS ska också vara en uppgift för myndig- heten liksom att vara mottagare i de avseenden som anmälningsplikt föreligger enligt socialtjänstlagen, LSS och LYHS.

Tillsynsmyndigheten ska integrera ett barn- och jämställdhetsperspek- tiv i tillsynsarbetet och detta ska framgå av myndighetsinstruktionen.

För att myndighetens erfarenheter ska tas till vara bl.a. i normerings- frågor föreslår utredningen att tillsynsmyndigheten ska ha ett formalise- rat samarbete med Läkemedelsverket, och i det andra steget även med Socialstyrelsen. Samarbetet med Socialstyrelsen bör också avse utveck- lingsfrågor. Kravet på samarbete bör framgå av respektive myndighets instruktion.

Den nya tillsynsmyndigheten som utredningen föreslår ska inrättas i ett andra steg bör organiseras som en enrådighetsmyndighet.

Tillsynsmyndighetens centrala och regionala uppgifter

En ny sammanhållen tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvård och soci- altjänst med regionala tillsynsenheter skapar förutsättningar för en enhetlig och likvärdig tillsyn över hela landet. För att säkerställa en sådan tillsyn krävs dock att myndighetens funktioner och uppgifter cent- ralt och regionalt tydliggörs och regleras. Även rollfördelningen och relationerna i övrigt mellan de centrala och regionala funktionerna bör klargöras. Av särskild vikt är att ansvaret för styrning och ledning av verksamheten tydliggörs.

En ökad användning av riskanalyser och frekvensmål i tillsynen och en utveckling av systemtillsyn avseende kvalitetssystem är önskvärd. Till- synsmyndigheten bör särskilt ansvara för tillgången till ett ändamåls- enligt teknikstöd för tillsynen.

Prop. 2008/09:160 Bilaga 1

Utbildning m.m.

Utredningen anser att all personal som arbetar med tillsyn över hälso- och sjukvård och socialtjänst bör genomgå en utbildning om arbetssätt, metoder och bedömningskriterier för tillsyn inom hälso- och sjukvård och socialtjänst som anordnas av myndigheten. All nyanställd personal som ska arbeta med tillsyn bör gå utbildningen. En fortbildning i att leda kvalificerat tillsynsarbete bör också anordnas löpande av myndigheten. En översyn av tillsynsmyndighetens behov av personal med olika kom- petens bör inför samordningen av tillsynen över hälso- och sjukvården och tillsynen över socialtjänsten göras av Socialstyrelsen.

126

Barnet i tillsynen

Utredningen föreslår att tillsynsmyndigheten ska integrera ett barnper- spektiv i verksamheten och utveckla metoder för hur tillsyn som rör barn och ungdomar ska genomföras.

Tillsynsmyndigheten ska ta fram relevant information om barnets och den unges rättigheter och om tillsynsmyndighetens uppgift och om vem som ansvarar för tillsynen. Sådan information ska komma alla barn och unga till del vilka är föremål för insatser enligt socialtjänstlagen och LSS eller vistas på SiS institutioner. Informationen ska också innehålla upp- gift om att barn och unga kan ta kontakt med tillsynsmyndigheten vid andra tillfällen än vid tillsynsbesöken samt hur de kan komma i kontakt med denna. Ansvaret för att ge barn och unga denna information ska åligga kommunerna och SiS. Tillsynsmyndigheten ska också öka till- gängligheten för barn och unga genom Internet, SMS m.m.

Utredningen anser att hem för vård eller boende för barn och unga kontinuerligt ska besökas för tillsyn, minst två gånger per år, fler om behov föreligger. Minst ett av besöken ska ske oanmält och utredningen förslår att en bestämmelse om detta införs i socialtjänstförordningen. Vid dessa tillsynsbesök ska samtal föras med barnen och de unga. Samtalen ska hållas frivilligt och ske omsorgsfullt och med respekt för den enskil- des integritet. Detsamma gäller verksamhet enligt LSS som riktar sig till barn och unga och en bestämmelse om detta bör införas i LSS-förord- ningen.

För att sådana samtal alltid ska kunna hållas införs en bestämmelse i socialtjänstlagen, LYHS och LSS om att tillsynsmyndigheten vid tillsyn alltid kan tala med barn och unga utan att vårdnadshavaren behöver ge sitt samtycke eller vara närvarande vid samtalet.

Utredningen föreslår en försöksverksamhet med tillsynsombud för barn som är placerade i familjehem. Försöket ska genomföras under en treårs- period och Socialstyrelsen ska ges i uppdrag att noga följa och utvärdera försöket.

Resurser för tillsyn

Utredningen anser att det är viktigt att resurserna för operativ tillsyn inom äldreomsorg, handikappomsorg och individ- och familjeomsorg samt hälso- och sjukvård vid en sammanslagning är jämbördigt fördelade mellan de olika tillsynsområdena. Utgångspunkten för en framtida resurstilldelning ska enligt utredningens uppfattning vara den som för närvarande gäller inom äldreomsorgsområdet. Tillsynen över social- tjänsten och hälso- och sjukvården ska därför sammantaget successivt få ett resurstillskott med 25 miljoner kronor årligen i fyra år så att anslags- nivån efter fyra år höjts med totalt 100 miljoner kronor utöver vad denna tillsyn kostar i dag.

Resurstilldelningen till de regionala tillsynsenheterna bör styras cent- ralt utifrån lämpliga kriterier som t.ex. befolkningsunderlag, antalet vårdgivare och deras inriktning, risknivå m.m. En närmare precisering av hur en sådan fördelning ska ske bör göras av Socialstyrelsen. Utred- ningen föreslår att ökningen av anslaget finansieras med en motsvarande successiv neddragning av de statsbidrag som för närvarande finns för

Prop. 2008/09:160 Bilaga 1

127

Behovet av sådana hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga samt 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av miss- brukare i vissa fall skall tillgodo- ses av staten. Statens institu- tionsstyrelse är central förvalt- ningsmyndighet för dessa hem. Styrelsen leder och har tillsyn över verksamheten vid hemmen.

Författningsförslag ur betänkandet Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten (SOU 2007:82)

Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen1 (2001:453) dels att 5 kap. 12 § och 13 kap. ska upphöra att gälla,

dels att i 7 kap. 3–5, 16 kap. 4, 6 c, 6 f och 6 g §§ ordet länsstyrelsen ska bytas ut mot Socialstyrelsen,

dels att 6 kap. 3, 7 kap. 1, 14 kap. 2 samt 16 kap. 1 och 6 §§ ska ha följande lydelse,

dels att ett nytt 13 kap., en ny rubrik efter 16 kap. 9 § och en ny paragraf, 16 kap. 9 a §, av följande lydelse ska införas.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6kap. 3 §

Behovet av sådana hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga samt 22 och 23 §§ lagen (1988:870) om vård av miss- brukare i vissa fall ska tillgodoses av staten. Statens institutions- styrelse är central förvaltnings- myndighet för dessa hem. Styrel- sen leder verksamheten vid hem- men. Bestämmelser om tillsyn över verksamheten vid hemmen finns i 13 kap.

Statens institutionsstyrelse får, om det finns särskilda skäl för det, genom avtal uppdra åt ett landsting eller en kommun att inrätta och driva ett sådant hem som avses i första stycket.

7kap. 1 §

Prop. 2008/09:160 Bilaga 2

Ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ får inte utan till- stånd av länsstyrelsen yrkes- mässigt bedriva verksamhet i form

1Senaste lydelse av

13kap. 7 § 2007:174

16kap. 4 § 2007:174

16kap. 6 c § 2002:437

16kap. 6 f § 2006:495

16kap. 6 g § 2006:495

Ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ får inte utan till- stånd av Socialstyrelsen yrkes- mässigt bedriva verksamhet i form

129

dessa får god omvårdnad och					omsorg av god kvalitet och lever						Prop. 2008/09:160
lever under		trygga förhållanden.			under	trygga		förhållanden.			Bilaga 2
Den som uppmärksammar eller får					Detsamma gäller var och en som
kännedom		om	ett allvarligt		är verksam vid ett sådant hem som
missförhållande i omsorgerna om					avses i 6 kap. 3 §. Den som
någon enskild skall genast anmäla					uppmärksammar			eller		får
detta till socialnämnden. Om inte					kännedom		om	ett	allvarligt
missförhållandet			avhjälps	utan	missförhållande som rör enskilds
dröjsmål,	skall nämnden			anmäla	kontakt	med socialtjänsten ska
förhållandet				till	genast anmäla detta till social-
tillsynsmyndigheten.					nämnden. Om inte missför-
Anmälningsskyldigheten				gäller	hållandet avhjälps			utan	dröjsmål,
också den som handlägger ärenden					ska nämnden anmäla förhållandet
enligt denna lag.					till tillsynsmyndigheten. Den som
					uppmärksammar			eller		får
					kännedom		om	ett	allvarligt
					missförhållande som rör enskilds
					vistelse vid ett sådant hem som
					avses i 6 kap. 3 § ska genast an-
					mäla detta till Statens institu-
					tionsstyrelses		ledning.		Om	inte
					missförhållandet			avhjälps		utan
					dröjsmål ska Statens institutions-
					styrelses ledning anmäla förhål-
					landet	till	tillsynsmyndigheten.
					Anmälningsskyldigheten					gäller
					också den som handlägger ärenden
Första stycket gäller även inom					enligt denna lag.
					Första stycket gäller även inom
motsvarande			yrkesmässigt		motsvarande			yrkesmässigt
bedriven		enskild	verksamhet.		bedriven	enskild		verksamhet.
Anmälan skall göras till den som					Anmälan ska göras till den som är
är ansvarig för verksamheten. Den					ansvarig	för	verksamheten.			Den
ansvarige är skyldig att utan					ansvarige är skyldig att utan
dröjsmål avhjälpa missförhållandet					dröjsmål avhjälpa missförhållandet
eller	anmäla		detta	till	eller	anmäla		detta		till
tillsynsmyndigheten.					tillsynsmyndigheten.

16kap.3 1 §

Ett ärende som avser vård eller någon annan åtgärd i fråga om en

enskild person kan flyttas över till en annan socialnämnd.
Överflyttning skall ske om den				Överflyttning ska ske om den
som berörs av ärendet har starkast				som berörs av ärendet har starkast
anknytning	till	den	andra	anknytning	till	den	andra
kommunen och det med hänsyn				kommunen och det med hänsyn
till den enskildes		önskemål,		till den enskildes		önskemål,
hjälpbehovets	varaktighet		och	hjälpbehovets	varaktighet		och

3Senaste lydelse 2003:407

133

Allmänt åtal får väckas endast

efter medgivande av

socialnämndeneller Socialstyrelsen.

omständigheterna i övrigt framstår			omständigheterna i övrigt framstår
som lämpligt.			som lämpligt.
Om berörda kommuner inte kan			Om berörda kommuner inte kan
komma överens om överflyttning,			komma överens om överflyttning,
får den kommun där frågan om			får den kommun där frågan om
överflyttning kommit upp ansöka			överflyttning kommit upp ansöka
om överflyttning av ärendet hos			om överflyttning av ärendet hos
den länsstyrelse där den andra			Socialstyrelsen.
kommunen ligger.
Uppgifter som behövs för att en			Uppgifter som behövs för att en
socialnämnd skall kunna ta över			socialnämnd ska kunna ta över ett
ett ärende skall lämnas ut av den			ärende ska lämnas ut av den
socialnämnd	från	vilken	socialnämnd	från	vilken
överlämnandet sker.			överlämnandet sker.

6 §4

Till böter döms den som

–överträder ett förbud eller en begränsning som har meddelats med stöd av 5 kap. 2 §,

– utan tillstånd driver sådan	– utan tillstånd driver sådan
verksamhet som avses i 7 kap. 1 §,	verksamhet som avses i 7 kap. 1 §
	eller påbörjar sådan utan att ha
	gjort föreskriven anmälan till
	Socialstyrelsen,

–i strid mot ett förbud som har meddelats enligt 13 kap. 6 § fortsätter verksamheten.

Allmänt åtal får väckas endast

efter medgivande av socialnämnden, länsstyrelsen eller Socialstyrelsen.

Bemyndigande

16kap.

9 a §

För insatser som riktar sig till enskilda får regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer, meddela sådana föreskrifter som behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa.

4Senaste lydelse 2004:770

Prop. 2008/09:160 Bilaga 2

134

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade5

dels att 24 § ska upphävas,

dels att i 23 b-c, 27, och 28 c §§ ordet länsstyrelsen ska bytas ut mot Socialstyrelsen,

dels att 13, 23, 25, 26 och 28 §§ ska ha följande lydelse,

dels att sju nya paragrafer, 26 a–g §§, av följande lydelse ska införas.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §6

Prop. 2008/09:160 Bilaga 2

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om verksamhet enligt 9 § 6– 10 meddela föreskrifter till skydd för enskildas liv, personliga säker- het eller hälsa.

En enskild person får inte utan

tillstånd av länsstyrelsen yrkesmässigt bedriva sådan verksamhet som avses i 9 § 6–10. Tillstånd skall sökas hos länsstyrelsen i det län där verk- samheten skall bedrivas. Läns- styrelsen har rätt att inspektera verksamheten.

Enskild verksamhet skall stå under tillsyn av den eller de nämnder som avses i 22 § i den

kommun där verksamheten bedrivs. Om ansvaret för uppgiften överlåtits till landstinget enligt 17

§andra stycket skall verksamheten i stället stå under tillsyn av landstingets motsvarande nämnd. Nämnden har rätt att inspektera verksamheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om verksamhet enligt 9 § 1– 10 meddela föreskrifter till skydd för enskildas liv, personliga säker- het eller hälsa.

23§7

En enskild person får inte utan tillstånd av Socialstyrelsen yrkesmässigt bedriva sådan verksamhet som avses i 9 § 6–10. Tillstånd ska sökas hos Soci- alstyrelsen.

Kommun och landsting som driver verksamhet som avses i 9 § 6–10 samt kommun och landsting som genom avtal enligt 17 § har överlämnat till enskild att driva sådan verksamhet ska anmäla denna verksamhet till Social- styrelsen.

5Senaste lydelse av

23b § 2005:125

23c § 2005:125

27§ 2005:125

28c § 2002:439

6Senaste lydelse 2005:125

7Senaste lydelse 2005:125

136

lämna vad som begärs. I			före-	Prop. 2008/09:160
läggandet får vite sättas ut.				Bilaga 2
26 c §
Socialstyrelsen	eller	den	som
Socialstyrelsen förordnar har rätt
att inspektera verksamhet som står
under dess tillsyn. Den som utför
inspektionen har rätt att få
tillträde till lokaler eller andra
utrymmen, dock inte bostäder, som
används för verksamheten.			Den
som utför inspektionen har rätt att
tillfälligt omhänderta		handlingar
och annat material som rör
verksamheten.	Den		vars
verksamhet inspekteras är skyldig

att lämna den hjälp som behövs vid inspektionen.

26 d §

Vid inspektion som anges i 26 c § har den som utför inspek- tionen rätt att av polismyndigheten få den hjälp som behövs för att inspektionen ska kunna genom- föras.

26 e §
Om Socialstyrelsen finner att det
vid verksamhet enligt denna lag
förekommer missförhållanden som
har betydelse för enskildas möj-
ligheter att kunna få de insatser de
har rätt till får Socialstyrelsen
förelägga den som svarar för verk-
samheten att avhjälpa missförhål-
landet.
Ett föreläggande		ska innehålla
uppgifter om de åtgärder som
tillsynsmyndigheten		anser	nöd-
vändiga för att det påtalade
missförhållandet ska kunna av-
hjälpas. I föreläggandet får vite
sättas ut.
Om missförhållandet är all-
varligt	och tillsynsmyndighetens
föreläggande inte följs, får till-
synsmyndigheten förbjuda fortsatt
verksamhet.
Ett	föreläggande	enligt	denna	138

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m.

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m. samt 1–2 och 4 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse			Föreslagen lydelse
Lag	(1998:1656)	om	Lag (1998:1656) om patient-
patientnämndsverksamhet m.m.			och brukarnämndsverksamhet för
			hälso- och sjukvården och social-
			tjänsten
I varje landsting och kommun			1 §9
I varje landsting och kommun			I varje landsting och kommun
skall det finnas en eller flera			ska det finnas en eller flera
nämnder med uppgift att stödja			nämnder med uppgift att stödja
och hjälpa patienter inom			och hjälpa patienter och brukare
			inom

1.den hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) som bedrivs av landsting eller enligt avtal med landsting,

2. den hälso- och sjukvård enligt			2. den hälso- och sjukvård enligt
hälso- och sjukvårdslagen som			hälso- och sjukvårdslagen som
bedrivs av kommuner eller enligt			bedrivs av kommuner eller enligt
avtal med kommuner och den			avtal med kommuner,
allmänna	omvårdnad	enligt
socialtjänstlagen (2001:453) som
ges i samband med sådan hälso-
och sjukvård, samt
3. den tandvård enligt tand-			3. den tandvård enligt tand-
vårdslagen	(1985:125)	som	vårdslagen	(1985:125)	som
bedrivs av landsting.			bedrivs av landsting, samt
			4. den verksamhet enligt soci-
			altjänstlagen	(2001:453)	och
			lagen (1993:387) om stöd och
			service till vissa funktionshindrade

som bedrivs av kommuner och landsting eller enligt avtal med kommuner och landsting.

För sådana nämnder gäller vad som är föreskrivet i kommunallagen (1991:900). Särskilda bestämmelser om gemensam nämnd finns i lagen

(2003:192) om gemensam nämnd inom vård- och omsorgsområdet.
			2 §
Nämnderna	skall	utifrån	Nämnderna ska utifrån	syn-
synpunkter och	klagomål	stödja	punkter och klagomål stödja	och

9Senaste lydelse 2003:198

Prop. 2008/09:160 Bilaga 2

142

och hjälpa enskilda patienter och

hjälpa

enskilda

patienter

och

Prop. 2008/09:160

bidra

till

kvalitetsutvecklingen i

brukare

och

bidra

till kvalitets-

Bilaga 2

hälso- och sjukvården genom att

utvecklingen i hälso- och sjuk-

vården och

socialtjänsten

genom

att

1. hjälpa patienter att få den

1. hjälpa patienter och brukare

information de behöver för att

att få den information de behöver

kunna ta till vara sina intressen i

för att kunna ta till vara sina

hälso- och sjukvården,

intressen i hälso- och sjukvården

främja

kontakterna mellan

och socialtjänsten,

främja

kontakterna

mellan

patienter och vårdpersonal,

patienter, brukare och vård-

personal och personal inom soci-

altjänsten,

3. hjälpa patienter att vända sig

3. hjälpa patienter och brukare

till rätt myndighet, samt

att vända sig till rätt myndighet,

rapportera

iakttagelser

och

samt

rapportera

iakttagelser

och

avvikelser

betydelse

för

avvikelser

betydelse

för

patienterna

till

vårdgivare

och

patienterna

och

brukarna

till

vårdenheter.

vårdgivare,

vårdenheter,

och

ansvariga inom socialtjänsten.

Nämnderna skall

4 §

senast

den

Nämnderna ska senast den sista

sista februari varje år till Social-

februari varje år till Social-

styrelsen

lämna

redogörelse

styrelsen

lämna

redogörelse

över

patientnämndsverksamheten

över patient- och brukarnämnds-

under föregående år.

verksamheten under föregående år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

143

Med socialtjänst förstås verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst och den särskilda lagstiftningen om vård av unga och av missbrukare utan samtycke samt verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd

eller av Statens

institutionsstyrelse. Till

socialtjänst räknas också verksamhet hos annan myndighet som innefattar omprövning av social-nämnds beslut eller särskild tillsyn över nämndens verksamhet, verksamhet hos kommunal invandrarbyrå samt verksamhet enligt lagen (2007:606) om utredningar avseende barn som har

Sekretess gäller inom social- tjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom eller henne när- stående lider men. Sekretessen gäller dock inte beslut om om- händertagande, beslut om vård utan samtycke eller beslut om sluten ungdomsvård. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild som uppnått myndig ålder om förhållanden av betydelse för att denne skall få vetskap om vilka hans eller hennes biologiska föräldrar är.

Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100) att 7 kap.

4 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7kap. 4 §10

Sekretess gäller inom social- tjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom eller henne när- stående lider men. Sekretessen gäller dock inte beslut om om- händertagande, beslut om vård utan samtycke eller beslut om sluten ungdomsvård. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild som uppnått myndig ålder om förhållanden av betydelse för att denne ska få vetskap om vilka hans eller hennes biologiska föräldrar är.

Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess för uppgift som enskild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med rådgivningen.

eller av Statens institutionsstyrelse. Till social- tjänst räknas också verksamhet hos annan myndighet som innefattar omprövning av socialnämnds beslut eller särskild tillsyn över nämndens verksamhet, verksamhet hos kommunal invandrarbyrå samt

verksamhet enligt lagen (2007:606) om utredningar avseende barn som har avlidit i

10Bestämmelsens nuvarande lydelse utgörs av 2007:608 med ikraftträdande den 1 januari 2008.

Prop. 2008/09:160 Bilaga 2

145

anledning av brott m.m. Med					avlidit i anledning av brott m.m.					Prop. 2008/09:160
socialtjänst jämställs			ärenden om		Med socialtjänst jämställs ärenden					Bilaga 2
bistånd åt asylsökande och andra					om bistånd åt asylsökande och
utlänningar,	ärenden			om	andra utlänningar,			ärenden om
introduktionsersättning				för	introduktionsersättning				för
flyktingar	och	vissa		andra	flyktingar	och		vissa	andra
utlänningar,	ärenden		om	tillstånd	utlänningar,	ärenden om tillstånd
till parkering för rörelsehindrade,					till parkering		för rörelsehindrade,
ärenden om	allmän		omvårdnad		ärenden om		socialtjänst		hos
hos nämnd med uppgift att bedriva					nämnd med uppgift att bedriva
patientnämndsverksamhet				samt	patient-				och
verksamhet	enligt	lagstiftningen			brukarnämndsverksamhet				samt
om stöd och service till vissa					verksamhet	enligt		lagstiftningen
funktionshindrade.					om stöd och service till vissa
					funktionshindrade.

Sekretess gäller i verksamhet som avser omhändertagande av personakt enligt 7 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453) eller 23 c § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade för uppgift om enskilds personliga förhållanden. Utan hinder av sekretessen får uppgift i verksamhet som avses i 7 kap. 5 § socialtjänstlagen lämnas till socialnämnd och uppgift i verksamhet som avses i 23 c § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade lämnas till nämnd som avses i 22

§samma lag, om uppgiften behövs för handläggning av ärende eller genomförande av beslut om stödinsatser, vård eller behandling och det är av synnerlig vikt att uppgiften lämnas.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Sekretess enligt första stycket gäller inte

1.beslut i ärenden om ansvar eller behörighet för personal inom kommunal hälso- och sjukvård, eller

2.beslut i fråga om omhändertagande eller återlämnande av personakt.

Beträffande anmälan i ärende om ansvar eller behörighet för personal inom kommunal hälso- och sjukvård gäller sekretess om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom eller henne närstående lider betydande men om uppgiften röjs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

146

Förslag till lag om ändring i lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård och omsorgsområdet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2003:192) om gemensam nämnd inom vård och omsorgsområdet att 1 § ska ha följande lydelse.

Prop. 2008/09:160 Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§11

Ett landsting och en eller flera kommuner som ingår i landstinget får genom samverkan i en gemensam nämnd gemensamt fullgöra

1. landstingets uppgifter

–enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

–enligt tandvårdslagen (1985:125),

–enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,

–enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,

–enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funk- tionshindrade,

– enligt lagen (1998:1656) om	– enligt lagen (1998:1656) om
patientnämndsverksamhet m.m.,	patient- och brukarnämndsverk-
	samhet för hälso- och sjukvården
	och socialtjänsten,
– enligt smittskyddslagen (2004:168), eller
– som i annat fall enligt lag skall	– som i annat fall enligt lag ska
handhas av en sådan nämnd som	handhas av en sådan nämnd som
avses i 10 § hälso- och sjukvårds-	avses i 10 § hälso- och sjukvårds-
lagen, och	lagen, och
2. kommunens uppgifter

–enligt socialtjänstlagen (2001:453),

–enligt hälso- och sjukvårdslagen,

–enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,

–enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,

–enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade,

– enligt lagen om patient-	– enligt lagen om patient- och
nämndsverksamhet m.m., eller	brukarnämndsverksamhet	för
	hälso- och sjukvården och social-
– som i annat fall enligt lag skall	tjänsten, eller
	– som i annat fall enligt lag ska
handhas av socialnämnd.	handhas av socialnämnd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

11Senaste lydelse 2004:190

147

Förslag till förordning om ändring i socialtjänstförordningen (2001:937)

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstförordningen12 (2001:937) dels att i 1 kap. 2, 3 kap. 11 och 4 kap. 1–3 §§ ordet länsstyrelsen ska

bytas ut mot Socialstyrelsen,

dels att rubriken före 4 kap. 4 § samt 4 kap. 4, 5, 7 kap. 1 och 8 kap.

1 §§ ska ha följande lydelse,

dels att en ny paragraf, 4 kap 6 §, av följande lydelse ska införas.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Verksamhet som står under	Verksamhet som står under
länsstyrelsens tillsyn	Socialstyrelsens tillsyn

4kap. 4 §

Prop. 2008/09:160 Bilaga 2

För sådan enskild verksamhet som enligt 13 kap. 3 § socialtjänst- lagen (2001:453) står under länsstyrelsens tillsyn skall bestäm- melserna i 3 kap. 3–5 och 8 §§ denna förordning gälla på mot- svarande sätt.

För sådan enskild verksamhet för vilken det krävs tillstånd enligt 7 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) ska bestämmelserna i 3 kap. 3–5 och 8 §§ denna förord- ning gälla på motsvarande sätt. Detsamma gäller sådan verksam- het som kommunen genom avtal enligt 2 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453) har överlämnat till enskild att utföra eller annan enskild verksamhet som kommu- nen upphandlar för att fullgöra skyldigheter enligt socialtjänst- lagen.

5 §

Om den som bedriver sådan enskild verksamhet som avses i 13 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453) lägger ner verksam- heten skall denne omedelbart anmäla detta till länsstyrelsen och socialnämnden.

Om den som bedriver sådan enskild verksamhet för vilken det krävs tillstånd enligt 7 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) läg- ger ner verksamheten ska denne omedelbart anmäla detta till Socialstyrelsen. Detsamma gäller den som bedriver sådan verk- samhet som kommunen genom avtal enligt 2 kap. 5 § social- tjänstlagen (2001:453) har över- lämnat till enskild att utföra eller annan enskild verksamhet som kommunen upphandlar tjänster

12Senaste lydelse av 1 kap. 2 § 2006:287

148

15. efter samråd med Myndig- heten för internationella adop- tionsfrågor utarbeta den särskilda

Förslag till förordning om ändring i förordningen (1996: 570) med instruktion för Socialstyrelsen

Härigenom föreskrivs att 2 § i förordningen(1996:570) med instruktion för Socialstyrelsen ska ha följande lydelse.

Prop. 2008/09:160 Bilaga 2

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	2 §14
Socialstyrelsen skall särskilt	Socialstyrelsen ska särskilt

1.följa utvecklingen inom och utvärdera verksamheterna samt därvid samverka med andra samhällsorgan i den utsträckning det behövs,

2.vaka över verksamheterna vad gäller kvalitet och säkerhet samt den enskildes rättigheter,

3.svara för kunskapsutveckling och kunskapsförmedling i vård och omsorg,

4.samordna de statliga insatserna inom socialtjänst och hälso- och sjukvård vad gäller barn och ungdom,

5.med hjälp av det epidemiologiska centret och på annat sätt följa, analysera och rapportera om hälsoutvecklingen i landet samt belysa epidemiologiska konsekvenser av olika åtgärder,

6.följa forsknings- och utvecklingsarbete av särskild betydelse inom sitt ansvarsområde och verka för att sådant arbete kommer till stånd,

7.svara för tillsyn i frågor som gäller hälsoskydd enligt 2, 5, 6 och 9 kap. miljöbalken samt tillhandahålla underlag för tillämpningen av 3-4 kap. miljöbalken och plan- och bygglagen (1987:10),

8.ha det övergripande ansvaret för hälsofrågor inom samtliga miljö- kvalitetsmål,

9.ansvara för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken,

10.delta i internationellt samarbete inom sitt ansvarsområde,

11.fortlöpande ta fram underlag för sin analys avseende tillgången och efterfrågan på hälso- och sjukvårdspersonal, särskilt vad gäller läkare med specialistkompetens,

12.genom det nationella kunskapscentret för frågor om dentala material svara för kunskapsutveckling och kunskapsförmedling om dentala material,

13.samverka med Försäkringskassan, Arbetsmarknadsstyrelsen och Arbetsmiljöverket i syfte att uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser inom rehabiliteringsområdet,

14.med hjälp av Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete främja utvecklingen av metoder och arbetsformer i socialt arbete genom systematisk prövning och värdering av utfall och effekter av social- tjänstens insatser samt förmedla kunskap om verkningsfulla metoder och arbetsformer,

15. efter samråd med Myndig- heten för internationella adop- tionsfrågor utarbeta den särskilda

14Senaste lydelse 2006:1146

151

Förteckning över remissinstanser (SOU 2007:82)

Remissinstanser: Riksdagens ombudsmän (JO), Riksrevisionen, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Västra Götalands län, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Gävleborgs län, Justitiekanslern, Domstols- verket, Kriminalvården, Brottsförebyggande Rådet, Brottsoffer- myndigheter, Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), Statens folkhälsoinstitut, Statens institutions- styrelse, Handikappombudsmannen, Myndigheten för handikappolitisk samordning, Barnombudsmannen, Statskontoret, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Uppsala län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Skolverket, Verket för förvaltnings- utveckling, Ungdomsstyrelsen, Stockholms universitet, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning (SORAD), Örebro universitet, Institutionen för socialt arbete, Växjö universitet, Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete, Göteborgs universitet, Förvaltningshögskolan, Umeå universitet, Institutionen för socialt arbete, Arbetsmiljöverket, Jämställdhetsombudsmannen, Göteborgs kommun, Malmö kommun, Stockholms kommun, Solna kommun, Botkyrka kommun, Kungälvs kommun, Mölndals kommun, Halmstads kommun, Burlövs kommun, Luleå kommun, Umeå kommun, Sundsvalls kommun, Västerås kommun, Gävle kommun, Kalmar kommun, Jönköpings kommun, Vänersborgs kommun, Nynäshamns kommun, Eslövs kommun, Munkedals kommun, Höör kommun, Orsa kommun, Strömsunds kommun, Vilhelmina kommun, Arvidsjaurs kommun, Gnosjö kommun, Värnamo kommun, Finspångs kommun, Oskarshamns kommun, Gotlands kommun, Marks kommun, Nyköpings kommun, Norrtälje kommun, Lysekils kommun, Sollefteå kommun, Filipstads kommun, Vingåkers kommun, Hallands läns landsting, Stockholms läns landsting, Skåne läns landsting, Värmlands läns landsting, Västernorrlands läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Patientnämnden i Kronobergs län, För- troendenämnden i Skåne län, Patientnämnden i Stockholms län, Patientnämnden-Etiska nämnden i Västernorrlands län, Patientnämndens kansli i Borås, Västra Götalands län, Patientnämndens kansli i Göteborg, Västra Götalands län, Stiftelsen Stora Sköndal, Rädda barnen, Barnens rätt i samhället (BRIS), Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO), De Handikappades Riksförbund (DHR), Pensionärernas Riksorganisation (PRO), Sveriges Pensionärsförbund (SPF), Sveriges Kommuner och Landsting, SACO, TCO, Akademikerförbundet SSR, Läkarförbundet, Sveriges advokatsamfund, Statstjänstemannaförbundet, Svenska kom- munalarbetarförbundet, Vårdförbundet, Föreningen Sveriges social-

Prop. 2008/09:160 Bilaga 3

154

Lagrådsremissens lagförslag	Prop. 2008/09:160
	Bilaga 4
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)
Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (2001:453)
dels att 5 kap. 12 § ska upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 5 kap. 12 § ska utgå,
dels att 3 kap. 3 §, 6 kap. 3 och 4 §§, 7 kap. 1, 3, 4 och 5 §§, 13 kap.
1-7 §§, 16 kap. 1, 4, 6, 6 c, 6 f, och 6 g §§, rubriken till 7 kap. samt rubri-
ken till 13 kap. ska ha följande lydelse,
dels att rubriken till 3 kap. ska lyda ”Vissa uppgifter inom socialtjäns-
ten, m.m.”,
dels att det i lagen ska införas fem nya paragrafer, 13 kap. 8–11 §§ och
16 kap. 10 § och närmast före 16 kap. 10 § en ny rubrik av följande

lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	3 kap.
	3 §

Insatser inom socialtjänsten skall vara av god kvalitet.

För utförande av socialnämn- dens uppgifter skall det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet.

Kvaliteten i verksamheten skall systematiskt och fortlöpande ut- vecklas och säkras.

Insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet.

För utförande av uppgifter inom socialtjänsten ska det finnas per- sonal med lämplig utbildning och erfarenhet.

Kvaliteten i verksamheten ska systematiskt och fortlöpande ut- vecklas och säkras.

6 kap.
Behovet av sådana hem som av-	3 §
	Behovet av sådana hem som av-
ses i 12 § lagen (1990:52) med	ses i 12 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av	särskilda bestämmelser om vård av
unga samt 22 och 23 §§ lagen	unga samt 22 och 23 §§ lagen
(1988:870) om vård av missbru-	(1988:870) om vård av missbru-
kare i vissa fall skall tillgodoses av	kare i vissa fall ska tillgodoses av
staten. Statens institutionsstyrelse	staten. Statens	institutionsstyrelse
är central förvaltningsmyndighet	leder verksamheten		vid hemmen.
för dessa hem. Styrelsen leder och	Bestämmelser	om	tillsyn över
har tillsyn över verksamheten vid	verksamheten vid hemmen finns i
hemmen.	13 kap.

Statens institutionsstyrelse får, om det finns särskilda skäl för det, ge-
nom avtal uppdra åt ett landsting eller en kommun att inrätta och driva ett
sådant hem som avses i första stycket.
För vård i ett hem som avses i denna paragraf får staten ta ut avgift av
den kommun som begärt placeringen.	156

Ett bolag, en förening, en sam- fällighet, en stiftelse eller en en- skild individ får inte utan tillstånd av Socialstyrelsen yrkesmässigt bedriva verksamhet i form av

Vård i familjehem och hem för vård eller boende skall bedrivas i samråd med socialnämnden. Detta gäller även sådana hem som avses i 3 §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med- delar ytterligare föreskrifter om vård i familjehem och hem för vård eller boende.

4 §1	Prop. 2008/09:160
Vård i familjehem och hem för	Bilaga 4
vård eller boende ska bedrivas i
samråd med socialnämnden. Detta
gäller även sådana hem som avses
i 3 §.

	7 kap.
Föreskrifter om enskild	Föreskrifter om enskild
verksamhet	verksamhet och anmälningsplikt

1 §2

Ett bolag, en förening, en sam- fällighet, en stiftelse eller en en- skild individ får inte utan tillstånd av länsstyrelsen yrkesmässigt bedriva verksamhet i form av

1.hem för vård eller boende,

2.sådana boenden som motsvarar dem som avses i 5 kap. 5 § andra stycket eller 5 kap. 7 § tredje stycket,

3.hem för viss annan heldygnsvård,

4.hem eller öppen verksamhet för vård under en begränsad del av dygnet, oavsett var verksamheten bedrivs.

Tillstånd skall sökas hos läns- styrelsen i det län där verksam- heten skall bedrivas.

Tillstånd behövs inte för sådan verksamhet som kommunen genom avtal enligt 2 kap. 5 § har överlämnat till en enskild att utföra.

Kommun och landsting som dri-	Kommun och landsting som dri-
ver hem för vård eller boende,	ver verksamhet som avses i första
samt kommun som genom avtal	stycket 1–4, samt kommun som
enligt 2 kap. 5 § har överlämnat	genom avtal enligt 2 kap. 5 § har
till enskild att driva sådant hem,	överlämnat till enskild att driva
skall anmäla denna verksamhet till	sådan verksamhet, ska anmäla
länsstyrelsen.	denna verksamhet till Social-
	styrelsen innan verksamheten på-
	börjas.

1Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

2Senaste lydelse 2007:1315. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

157

Bestämmelserna i 11 kap. 5 och

Uppgifter i en sammanställning som avses i lagen om behandling av personuppgifter inom social- tjänsten skall gallras två år efter det att de förhållanden som upp- gifterna avser har upphört.

Gallringen skall vara avslutad senast kalenderåret efter det att gallringsskyldigheten inträdde.

Frågor om utlämnande enligt första stycket prövas av den som

3 §3							Prop. 2008/09:160
Bestämmelserna i 11 kap. 5 och							Bilaga 4
6 §§	gäller i		tillämpliga			delar i
enskild verksamhet som står under
Socialstyrelsens				tillsyn		enligt
denna lag. Anteckningar och andra
uppgifter i en personakt som tillhör
en sammanställning					av uppgifter
som avses i lagen (2001:454) om
behandling			av	personuppgifter
inom	socialtjänsten				ska	bevaras
och därefter gallras två år efter det
att den sista anteckningen gjordes i
akten. Uppgifterna ska dock inte
gallras så länge uppgifter om
samma person inte har gallrats
enligt andra stycket.
Uppgifter i en				sammanställning
som avses i lagen om behandling
av personuppgifter inom social-
tjänsten ska gallras två år efter det
att de förhållanden som uppgif-
terna avser har upphört.
Gallringen ska vara avslutad se-
nast kalenderåret efter det att gall-
ringsskyldigheten inträdde.
Den socialnämnd					som	beslutat
om en insats som genomförs i en
enskild verksamhet får träffa avtal
med den som bedriver verksam-
heten om att handlingar ska över-
lämnas till nämnden när gallrings-
skyldigheten inträder. Detta gäller
dock inte sådana handlingar som
avses i 3 a §.
4 §
En handling i en personakt i en-
skild verksamhet som står under
Socialstyrelsens				tillsyn		enligt
denna lag ska, om det begärs av
den som akten rör, så snart som
möjligt		tillhandahållas denne för
läsning eller avskrivning på stället
eller i avskrift eller kopia, om inte
annat följer av 15 kap. 1 §.
Frågor		om	utlämnande enligt

första stycket prövas av den som

3Senaste lydelse 2007:1315.

158

En omhändertagen personakt ska återlämnas, om det är möjligt och det inte finns skäl för omhänder- tagande enligt första stycket. Be- slut i fråga om återlämnande med- delas av Socialstyrelsen efter an- sökan av den som vid beslutet om omhändertagande ansvarade för personakten.

Socialstyrelsen får besluta att en personakt i enskild verksamhet som står under Socialstyrelsens tillsyn enligt denna lag ska tas om hand

ansvarar	för personakten. Anser	ansvarar	för personakten. Anser	Prop. 2008/09:160
denne att personakten eller någon		denne att personakten eller någon		Bilaga 4
del av den inte bör lämnas ut skall		del av den inte bör lämnas ut ska
han eller hon genast med eget		han eller hon genast med eget
yttrande	överlämna frågan till	yttrande	överlämna frågan till
länsstyrelsen för prövning.		Socialstyrelsen för prövning.

5 §4

Länsstyrelsen får besluta att en personakt i enskild verksamhet som står under länsstyrelsens till- syn enligt denna lag skall tas om hand

1.om verksamheten upphör,

2.om det på sannolika skäl kan antas att personakten inte kommer att handhas enligt föreskrifterna i denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, eller

3.om den som ansvarar för personakten ansöker om det och det finns ett påtagligt behov av att akten tas om hand.

4Senaste lydelse 2007:1315.

159

					13 kap.					Prop. 2008/09:160
Tillsyn över socialtjänsten						Tillsyn m.m.				Bilaga 4
Tillsyn över socialtjänsten						Tillsyn m.m.
Socialstyrelsen			har	tillsyn	över	1 §
Socialstyrelsen			har	tillsyn	över	Socialstyrelsen har				tillsyn över
socialtjänsten	i	landet. Styrelsen				socialtjänsten		och	verksamheten
skall följa	och		vidareutveckla			vid	sådana	hem	som avses i
socialtjänsten.		Till		ledning	för	6 kap. 3 §.
tillämpningen av denna lag utfär-
dar Socialstyrelsen allmänna råd.						Tillsynen över enskild verksam-
						Tillsynen över enskild verksam-
						het avser
						1. verksamhet för vilken det
						krävs tillstånd enligt 7 kap. 1 §
						första stycket,
						2. verksamhet som en kommun
						genom avtal enligt 2 kap. 5 § har
						överlämnat till enskild att utföra,
						samt
						3.	annan	enskild		verksamhet
						som kommunen upphandlar tjäns-
						ter från för att fullgöra skyldighe-
						ter enligt denna lag.
Länsstyrelsen		har		tillsyn	över	2 §5
Länsstyrelsen		har		tillsyn	över	Tillsyn enligt denna lag innebär
den socialtjänst som kommunerna						granskning av att den verksamhet
inom länet svarar för.						som avses i 1 § uppfyller krav och
						mål enligt lagar och andra före-
						skrifter samt beslut som har med-
						delats med stöd av sådana före-
Länsstyrelsen skall därvid						skrifter.
Länsstyrelsen skall därvid						Föreläggande och förbud enligt
– följa socialnämndernas till-						5 och 8–11 §§ får användas endast
lämpning av denna lag,						när verksamheten inte uppfyller de
– informera och ge råd till all-						krav som framgår av lagar och
mänheten i frågor som rör social-						andra föreskrifter.
tjänsten,

–biträda socialnämnderna med råd i deras verksamhet,

–främja samverkan på social- tjänstens område mellan kommu- nerna och andra samhällsorgan,

–verka för att kommunerna pla- nerar för att kunna tillgodose framtida behov av bistånd i form av hemtjänst samt sådant boende

5Senaste lydelse 2007:1315.

160

som avses i	5 kap.	5 §	andra	Prop. 2008/09:160
stycket och	5 kap.	7 §	tredje	Bilaga 4
stycket,

–kontrollera efterlevnaden av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall och lagen (1990:52) med särskilda bestäm- melser om vård av unga,

–även i övrigt se till att social- nämnderna fullgör sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt.

Länsstyrelsen har tillsyn över sådan enskild verksamhet som avser

1.verksamhet för vilken det krävs tillstånd enligt 7 kap. 1 § första stycket,

2.verksamhet som kommunen genom avtal enligt 2 kap. 5 § har överlämnat till en enskild att ut- föra,

3.annan enskild verksamhet än sådan som omfattas av 1–2 och som kommunen upphandlar tjänster från för att fullgöra skyl- digheter enligt denna lag.

3 §

Socialstyrelsen ska utöver att utöva tillsyn

–lämna råd och vägledning som har samband med tillsynen,

–följa upp att brister och miss- förhållanden åtgärdas,

–förmedla kunskap och erfa- renhet som erhålls genom till- synen, och

–informera och ge råd till all- mänheten.

Länsstyrelsen har rätt att in- spektera verksamhet som står under dess tillsyn och får inhämta de upplysningar och ta del av de handlingar och annat material som behövs för tillsynen.

Den vars verksamhet inspekte- ras är skyldig att lämna den hjälp som behövs vid inspektionen.

4 §

Vid tillsyn som rör barns för- hållanden får barnet höras om det kan antas att barnet inte tar skada av samtalet. Barnet får höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande.

5 §

Den som bedriver verksamhet som står under tillsyn enligt denna lag är skyldig att på Socialstyrel- sens begäran lämna handlingar och annat material som rör verk- samheten samt att lämna de upp- lysningar om verksamheten som Socialstyrelsen behöver för sin

tillsyn.161

nen.

Om socialnämnden får känne- dom om missförhållanden i enskild verksamhet som står under läns- styrelsens tillsyn, skall social- nämnden underrätta länsstyrelsen om det.

Om det förekommer något miss- förhållande i

1.annat hem för vård eller bo- ende än sådant som avses i 6 kap. 3 §,

2.enskild verksamhet som står under länsstyrelsens tillsyn enligt 3 §,

3.hemtjänst,

4.sådant boende som avses i 5 kap. 5 § andra stycket och 5 kap. 7 § tredje stycket,

får länsstyrelsen förelägga den som svarar för verksamheten att avhjälpa missförhållandet.

Ett föreläggande skall innehålla uppgifter om de åtgärder som tillsynsmyndigheten anser nödvän- diga för att det påtalade missför- hållandet skall kunna avhjälpas.

Om missförhållandet är allvar- ligt och länsstyrelsens föreläg- gande inte följs, får länsstyrelsen förbjuda fortsatt verksamhet.

Om missförhållandet är så all- varligt att det föreligger fara för barns liv, hälsa eller personliga säkerhet får länsstyrelsen, utan föregående föreläggande, förbjuda fortsatt verksamhet vid annat hem för vård eller boende än sådant som avses i 6 kap. 3 §.

Prop. 2008/09:160

Socialstyrelsen får förelägga Bilaga 4 den som bedriver verksamheten att

lämna vad som begärs enligt för- sta stycket. Föreläggandet får förenas med vite.

6 §6

Socialstyrelsen eller den som myndigheten förordnar har rätt att inspektera verksamhet som står under dess tillsyn. Den som utför inspektionen har rätt att få till- träde till lokaler eller andra ut- rymmen som används för verk- samheten. För tillträde till bostä- der krävs dock att den eller de boende lämnar sitt samtycke till inspektionen. Den som utför in- spektionen har rätt att tillfälligt omhänderta handlingar och annat material som rör verksamheten. Den vars verksamhet inspekteras är skyldig att lämna den hjälp som behövs vid inspektionen.

Länsstyrelsen får, i fråga om annat hem för vård eller boende

7 §7

Vid sådan inspektion som anges i 6 § har den som utför inspek-

6Senaste lydelse 2007:1315.

7Senaste lydelse 2007:174.

162

Överflyttning ska ske om den som berörs av ärendet har starkast anknytning till den andra kommu- nen och det med hänsyn till den enskildes önskemål, hjälpbehovets varaktighet och omständigheterna i övrigt framstår som lämpligt.

Om berörda kommuner inte kan komma överens om överflyttning, får den kommun där frågan om överflyttning kommit upp ansöka om överflyttning av ärendet hos Socialstyrelsen.

Uppgifter som behövs för att en socialnämnd ska kunna ta över ett ärende ska lämnas ut av den so- cialnämnd från vilken överläm- nandet sker.

avvaktas, får Socialstyrelsen				tills	Prop. 2008/09:160
vidare helt eller		delvis	förbjuda		Bilaga 4
fortsatt verksamhet.
Beslut	enligt	första	stycket
gäller i högst sex månader. Om
det finns synnerliga skäl, får be-
slutets	giltighet	förlängas		med

ytterligare sex månader.

11 §

Socialstyrelsen får förbjuda fort- satt verksamhet om skyldigheterna enligt lagen (2007:171) om regis- terkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn inte iakttas och om denna underlåtenhet är av allvar- ligt slag.

16kap. 1 §8

Ett ärende som avser vård eller någon annan åtgärd i fråga om en en- skild person kan flyttas över till en annan socialnämnd.

Överflyttning skall ske om den som berörs av ärendet har starkast anknytning till den andra kommu- nen och det med hänsyn till den enskildes önskemål, hjälpbehovets varaktighet och omständigheterna i övrigt framstår som lämpligt.

Om berörda kommuner inte kan komma överens om överflyttning, får den kommun där frågan om överflyttning kommit upp ansöka om överflyttning av ärendet hos den länsstyrelse där den andra kommunen ligger.

Uppgifter som behövs för att en socialnämnd skall kunna ta över ett ärende skall lämnas ut av den socialnämnd från vilken överläm- nandet sker.

Länsstyrelsens beslut i ärenden	4 §9
Länsstyrelsens beslut i ärenden	Socialstyrelsens beslut får över-
om tillstånd enligt 7 kap. 1 §, om-	klagas hos allmän förvaltnings-
händertagande av personakt enligt	domstol i ärenden om

8Senaste lydelse 2003:407.

9Senaste lydelse 2007:174.

164

Socialnämnden ska till Social- styrelsen och till de revisorer som avses i 3 kap. 8 § kommunallagen

Frågor om särskild avgift prövas efter ansökan av Socialstyrelsen av den länsrätt inom vars domkrets kommunen är belägen.

7 kap. 5 §, föreläggande eller för-			1. tillstånd enligt 7 kap. 1 §,						Prop. 2008/09:160
bud enligt 13 kap. 6 §, förbud			2. omhändertagande av person-						Bilaga 4
enligt 13 kap. 7 § samt överflytt-			akt enligt 7 kap. 5 §,
ning av ärende enligt 16 kap. 1 §			3. föreläggande eller förbud en-
får överklagas hos allmän förvalt-			ligt 13 kap. 5 och 8–11 §§, samt
ningsdomstol.			4. överflyttning av ärende enligt
I fråga om överklagande av			16 kap. 1 §.
			Beslut av		Socialstyrelsen och
länsstyrelsens beslut enligt 7 kap.			domstol i fråga som avses i första
4 § gäller i tillämpliga delar be-			stycket 2 och 3 gäller omedelbart.
stämmelserna i 15 kap. 7 § sekre-
tesslagen (1980:100).
Länsstyrelsens beslut om om-			I fråga om överklagande av
händertagande av personakt enligt			Socialstyrelsens			beslut		enligt
7 kap. 5 §, om föreläggande eller			7 kap.	4 §	gäller	i	tillämpliga
förbud enligt 13 kap. 6 §, och om			delar	bestämmelserna			i	15 kap.
förbud enligt 13 kap. 7 § samt			7 § sekretesslagen (1980:100).
domstols	motsvarande	beslut

gäller omedelbart.

6§10

Till böter döms den som

–överträder ett förbud eller en begränsning som har meddelats med stöd av 5 kap. 2 §,

–utan tillstånd driver sådan verksamhet som avses i 7 kap. 1 §,

– i strid mot ett förbud som har	– i strid mot ett förbud som har
meddelats enligt 13 kap. 6 § fort-	meddelats enligt 13 kap. 9–10 §§
sätter verksamheten.	fortsätter verksamheten.
Allmänt åtal får väckas endast	Allmänt åtal får väckas endast
efter medgivande av socialnämn-	efter medgivande av Socialstyrel-
den, länsstyrelsen eller Social-	sen.
styrelsen.

6 c §11

Frågor om särskild avgift prövas efter ansökan av länsstyrelsen av den länsrätt inom vars domkrets kommunen är belägen.

6 f §12

Socialnämnden skall till läns- styrelsen och till de revisorer som avses i 3 kap. 8 § kommunallagen

10Senaste lydelse 2004:770.

11Senaste lydelse 2002:437.

12Senaste lydelse 2006:495.

165

Socialnämnden ska till Social- styrelsen och till de revisorer som avses i 3 kap. 8 § kommunallagen (1991:900) anmäla när nämnden har verkställt ett gynnande beslut som enligt 6 f § har rapporterats som ej verkställt. Datum för verk- ställigheten ska då anges.

(1991:900) rapportera alla gyn- nande nämndbeslut enligt 4 kap. 1 § som inte har verkställts inom tre månader från dagen för be- slutet. För varje beslut skall nämnden ange tidpunkten för beslutet och vilken typ av bistånd beslutet gäller samt kortfattat uppge skälen för dröjsmålet.

Socialnämnden skall vidare dels till länsstyrelsen, dels till reviso- rerna rapportera alla gynnande nämndbeslut enligt 4 kap. 1 § som inte har verkställts på nytt inom tre månader från den dag då verkstäl- ligheten avbröts. För varje beslut skall nämnden ange tidpunkten för beslutet och vilken typ av bistånd beslutet gäller samt kortfattat uppge skälen för dröjsmålet.

Rapportering enligt denna para- graf skall ske en gång per kvartal.

(1991:900) rapportera alla gyn- Prop. 2008/09:160 nande nämndbeslut enligt 4 kap. Bilaga 4

1 § som inte har verkställts inom tre månader från dagen för be- slutet. För varje beslut ska nämnden ange tidpunkten för beslutet och vilken typ av bistånd beslutet gäller samt kortfattat uppge skälen för dröjsmålet.

Socialnämnden ska vidare dels till Socialstyrelsen, dels till reviso- rerna rapportera alla gynnande nämndbeslut enligt 4 kap. 1 § som inte har verkställts på nytt inom tre månader från den dag då verkstäl- ligheten avbröts. För varje beslut ska nämnden ange tidpunkten för beslutet och vilken typ av bistånd beslutet gäller samt kortfattat uppge skälen för dröjsmålet.

Rapportering enligt denna para- graf ska ske en gång per kvartal.

6 g §13

Socialnämnden ska till läns- styrelsen och till de revisorer som avses i 3 kap. 8 § kommunallagen (1991:900) anmäla när nämnden har verkställt ett gynnande beslut som enligt 6 f § har rapporterats som ej verkställt. Datum för verk- ställigheten ska då anges.

Bemyndigande 10 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter inom socialtjänsten som behövs till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa i verksamhet som avser

1.barn och unga,

2.äldre personer,

3.personer med funktionsned- sättning,

4.missbrukare, och

5.personer som anges i

13Senaste lydelse 2008:79.

166

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

dels att 24 § ska upphävas,

dels att 13, 23, 23 c, 23 d, 25, 26, 27, 28 c, 28 f och 28 g §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas åtta nya paragrafer 26 a–h §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 §1

Prop. 2008/09:160 Bilaga 4

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om verksamhet enligt 9 § 6-10 meddela föreskrifter till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om verksamhet enligt 9 § meddela föreskrifter till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa.

23 §2

En enskild person får inte utan tillstånd av Socialstyrelsen yrkes- mässigt bedriva sådan verksamhet som avses i 9 § 6–10.

Kommun och landsting som dri- ver verksamhet som avses i 9 § 6-10 ska anmäla denna verksam- het till Socialstyrelsen innan verksamheten påbörjas.

23 c §3

En handling i en personakt i en-	En handling i en personakt i en-
skild verksamhet skall, om det	skild verksamhet ska, om det be-
begärs av den som akten rör, så	gärs av den som akten rör, så snart

1Senaste lydelse 2005:125.

2Senaste lydelse 2005:125.

3Senaste lydelse 2007:1313.

168

snart som möjligt tillhandahållas					som möjligt tillhandahållas			denne	Prop. 2008/09:160
denne för läsning eller avskrivning					för läsning eller avskrivning på				Bilaga 4
på stället eller i avskrift eller kopia,					stället eller i avskrift eller kopia,
om inte annat följer av 29 §.					om inte annat följer av 29 §.
Frågor	om	utlämnande		enligt	Frågor	om	utlämnande	enligt
första stycket prövas av den som					första stycket prövas av den som
ansvarar	för	personakten.		Anser	ansvarar	för	personakten.	Anser
denne att personakten eller någon					denne att personakten eller någon
del av den inte bör lämnas ut skall					del av den inte bör lämnas ut ska
han eller hon genast med eget					han eller hon genast med eget
yttrande	överlämna		frågan till		yttrande	överlämna frågan till
länsstyrelsen för prövning.					Socialstyrelsen för prövning.
				23 d §4
Länsstyrelsen får besluta att en					Socialstyrelsen får besluta att en
personakt	i	enskild	verksamhet		personakt i enskild verksamhet ska
skall tas om hand					tas om hand

1.om verksamheten upphör,

2.om det på sannolika skäl kan antas att personakten inte kommer att handhas enligt föreskrifterna i denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, eller

3.om den som ansvarar för personakten ansöker om det och det finns ett påtagligt behov av att akten tas om hand.


En	omhändertagen			personakt		En omhändertagen personakt ska
skall återlämnas, om det är möjligt						återlämnas, om det är möjligt och
och det inte finns skäl för omhän-						det inte finns skäl för omhänderta-
dertagande enligt första					stycket.	gande enligt första stycket. Beslut i
Beslut i fråga om återlämnande						fråga om återlämnande meddelas
meddelas		av	länsstyrelsen efter			av Socialstyrelsen efter ansökan av
ansökan av den som vid beslutet						den som vid beslutet om omhän-
om	omhändertagande			ansvarade		dertagande ansvarade för person-
för personakten.						akten.
Personakter som tagits om hand						Personakter som tagits om hand
skall förvaras avskilda hos arkiv-						ska förvaras avskilda hos arkiv-
myndigheten i den kommun där						myndigheten i den kommun där
akterna		omhändertagits.			Person-	akterna omhändertagits.	Person-
akter skall bevaras i minst två år						akter ska bevaras i minst två år
från det att de kom in till arkiv-						från det att de kom in till arkiv-
myndigheten,			dock	får	sådana	myndigheten, dock får	sådana
handlingar som avses i 23 b § inte						handlingar som avses i 23 b § inte
gallras. En myndighet som har						gallras. En myndighet som har
hand om en personakt som har						hand om en personakt som har
omhändertagits har, om en uppgift						omhändertagits har, om en uppgift
ur akten begärs för ett särskilt fall,						ur akten begärs för ett särskilt fall,
samma skyldighet att lämna upp-						samma skyldighet att lämna upp-
giften som den haft som ansvarat						giften som den haft som ansvarat
för akten före omhändertagandet.						för akten före omhändertagandet.

4Senaste lydelse 2007:1313.

169


förhållanden som har betydelse för			Prop. 2008/09:160
enskildas möjligheter att kunna få			Bilaga 4
de insatser de har rätt till, får
Socialstyrelsen förelägga den som
svarar för verksamheten att av-
hjälpa missförhållandet. Ett före-
läggande ska innehålla uppgifter
om de åtgärder som Social-
styrelsen anser nödvändiga för att
det påtalade missförhållandet ska
kunna avhjälpas.		Föreläggandet
får förenas med vite.
Socialstyrelsen får även före-
lägga den som inte har fullgjort
sin	anmälningsskyldighet enligt
23 §	andra stycket att avhjälpa
missförhållandet.		Föreläggandet
får förenas med vite.

26 g §

Om ett missförhållande enligt 26 f § första stycket är allvarligt och Socialstyrelsens föreläggande inte följs, får Socialstyrelsen helt eller delvis förbjuda fortsatt verk- samhet.

Om missförhållandet innebär fara för enskildas liv, hälsa eller personliga säkerhet i övrigt, får Socialstyrelsen utan föregående föreläggande helt eller delvis förbjuda fortsatt verksamhet.

26 h §

Om det finns sannolika skäl för att verksamheten helt eller delvis kommer att förbjudas enligt 26 g §, och ett sådant beslut inte kan avvaktas, får Socialstyrelsen tills vidare helt eller delvis för- bjuda fortsatt verksamhet.

Beslut enligt första stycket gäller i högst sex månader. Om det finns synnerliga skäl, får be- slutets giltighet förlängas med ytterligare sex månader.

172

Beslut av en sådan nämnd som	27 §7
Beslut av en sådan nämnd som	Beslut av en sådan nämnd som
avses i 22 § eller av länsstyrelsen	avses i 22 § eller av Socialstyrel-
får överklagas hos allmän förvalt-	sen får överklagas hos allmän
ningsdomstol om beslutet avser	förvaltningsdomstol om beslutet
	avser

1.insatser för en enskild enligt 9 §,

2.utbetalning till någon annan enligt 11 §,

3.återbetalning enligt 12 §,

4.förhandsbesked om rätt till insatser enligt 16 § andra stycket,

5.tillstånd till enskild verksamhet enligt 23 §,

6. omhändertagande av person-			6. omhändertagande			av	person-
akt enligt 23 c §, eller			akt enligt 23 d §, eller
7. föreläggande eller återkallelse			7.	föreläggande eller			förbud
av tillstånd enligt 24 §.			enligt 26 c och 26 f–h §§.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
I fråga om överklagande av			I fråga om överklagande av
länsstyrelsens beslut enligt 23 b §			Socialstyrelsens		beslut		enligt
gäller i tillämpliga delar bestäm-			23 c §	gäller i	tillämpliga delar
melserna i 15 kap. 7 § sekretess-			bestämmelserna i 15 kap. 7 §
lagen (1980:100).			sekretesslagen (1980:100).
Beslut i frågor som avses i första			Beslut i frågor som avses i första
stycket gäller omedelbart. Läns-			stycket gäller omedelbart. Läns-
rätten eller kammarrätten får dock			rätten eller kammarrätten får dock
förordna att dess beslut skall gälla			förordna att dess beslut ska gälla
först sedan det vunnit laga kraft.			först sedan det vunnit laga kraft.
		28 c §8
Frågor om särskild avgift prövas			Frågor om särskild avgift prövas
efter ansökan av länsstyrelsen av			efter ansökan av Socialstyrelsen av
den länsrätt inom vars domkrets			den länsrätt inom vars domkrets
kommunen är belägen. En ansökan			kommunen är belägen. En ansökan
som avser ett landsting prövas av			som avser ett landsting prövas av
den länsrätt inom vars domkrets			den länsrätt inom vars domkrets
landstingets förvaltning förs.			landstingets förvaltning förs.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
		28 f §9
En sådan nämnd som avses i			En sådan nämnd som avses i
22 § ska till länsstyrelsen och till			22 § ska till Socialstyrelsen och till
de revisorer som avses i 3 kap. 8 §			de revisorer som avses i 3 kap. 8 §
kommunallagen	(1991:900)	rap-	kommunallagen		(1991:900)			rap-
portera alla gynnande nämndbeslut			portera alla gynnande nämndbeslut
enligt 9 § som inte har verkställts			enligt 9 § som inte har verkställts
inom tre månader från dagen för			inom tre månader från dagen för
beslutet. För	varje beslut	ska	beslutet. För		varje	beslut		ska

7Senaste lydelse 2005:125.

8Senaste lydelse 2002:439.

9Senaste lydelse 2008:77.

Prop. 2008/09:160 Bilaga 4

173

nämnden ange tidpunkten för be-				nämnden ange tidpunkten för be-						Prop. 2008/09:160
slutet och vilken typ av insats				slutet	och vilken typ			av	insats	Bilaga 4
beslutet	gäller	samt	kortfattat	beslutet		gäller	samt	kortfattat
uppge skälen för dröjsmålet.				uppge skälen för dröjsmålet.
Nämnden ska vidare dels till				Nämnden ska vidare dels till
länsstyrelsen, dels till revisorerna				Socialstyrelsen, dels till reviso-
rapportera alla gynnande nämnd-				rerna	rapportera		alla	gynnande
beslut enligt 9 § som inte har verk-				nämndbeslut enligt 9 § som inte
ställts på nytt inom tre månader				har verkställts på nytt inom tre
från den dag då verkställigheten				månader från den dag då verkstäl-
avbröts. För varje beslut ska				ligheten avbröts. För varje beslut
nämnden ange tidpunkten för be-				ska nämnden ange tidpunkten för
slutet och vilken typ av insats				beslutet och vilken typ av insats
beslutet	gäller	samt	kortfattat	beslutet		gäller	samt	kortfattat
uppge skälen för dröjsmålet.				uppge skälen för dröjsmålet.
Rapportering enligt denna paragraf ska ske en gång per kvartal.
			28 g §10
En sådan nämnd som avses i 22 §				En sådan nämnd som avses i 22 §
ska till länsstyrelsen och till de				ska till Socialstyrelsen och till de
revisorer som avses i 3 kap. 8 §				revisorer som avses i 3 kap. 8 §
kommunallagen		(1991:900) an-		kommunallagen			(1991:900)		an-
mäla när nämnden har verkställt ett				mäla när nämnden har verkställt ett
gynnande beslut som enligt 28 f §				gynnande beslut som enligt 28 f §
har rapporterats som ej verkställt.				har rapporterats som ej verkställt.
Datum för verkställigheten ska då				Datum för verkställigheten ska då
anges.				anges.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för beslut om återkallelse av till- stånd som meddelats före den 1 januari 2010.

3.Ansökningar om tillstånd som inte har prövats slutligt vid ikraft- trädandet ska överlämnas för handläggning hos Socialstyrelsen. Det- samma gäller icke avslutade tillsynsärenden, ärenden som överlämnats till länsstyrelsen för prövning av utlämnande av handlingar i en person- akt, ärenden där länsstyrelsen har omhändertagit en personakt och ären- den där länsstyrelsen har ansökt om särskild avgift.

4.Rapporter om icke verkställda nämndbeslut enligt 28 f § som in- kommit till länsstyrelsen före den 1 januari 2010 ska överföras till Socialstyrelsen. Detsamma gäller anmälningar om verkställda beslut enligt 28 g §.

5.Tillstånd att bedriva enskild verksamhet som har meddelats av läns- styrelsen före ikraftträdandet ska i motsvarande omfattning gälla som tillstånd som har meddelats av Socialstyrelsen.

6.Verksamhet som är anmälningspliktig enligt 23 § andra stycket och som har påbörjats före den 1 januari 2010 ska anmälas till Socialstyrelsen senast den 1 januari 2011.

10Senaste lydelse 2008:77.

174

Förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga

Härigenom föreskrivs att 41 och 44 §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

41 §1

Socialnämndens beslut får överklagas hos länsrätten, när nämnden har

1. beslutat om var vården av den	1. beslutat om var vården av den
unge skall inledas eller beslutat i	unge ska inledas eller beslutat i
fråga om att flytta den unge från	fråga om att flytta den unge från
det hem där han eller hon vistas,	det hem där han eller hon vistas,
2. beslutat i fråga om fortsatt vård med stöd av lagen,
3. med stöd av 14 § beslutat i	3. med stöd av 14 § beslutat i
fråga om umgänge eller beslutat att	fråga om umgänge eller beslutat att
den unges vistelseort inte skall	den unges vistelseort inte ska röjas,
röjas,
4. fattat beslut enligt 22 § eller	4. fattat beslut enligt 22 § eller
prövat om ett sådant beslut skall	prövat om ett sådant beslut ska
upphöra att gälla,	upphöra att gälla,
5. med stöd av 31 § beslutat i fråga om umgänge, eller
6. beslutat att i fråga om fortsatt	6. beslutat i fråga om fortsatt flytt-
flyttningsförbud.	ningsförbud.

Andra beslut av nämnden enligt denna lag får inte överklagas.

Rättens beslut enligt 8 § i fråga om förlängd ansökningstid och enligt 32 § om läkarundersökning får inte överklagas.

Prop. 2008/09:160 Bilaga 4

Den som överträder ett flytt- ningsförbud eller ett tillfälligt flyttningsförbud skall dömas till böter.

Allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av socialnämn- den, länsstyrelsen eller Social- styrelsen.

44 §

Den som överträder ett flytt- ningsförbud eller ett tillfälligt flyttningsförbud ska dömas till böter.

Allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av socialnämn- den eller Socialstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

1Senaste lydelse 2003:420.

175

Förslag till lag om ändring i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten

Härigenom föreskrivs att 7 a § lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ska ha följande lydelse.

Prop. 2008/09:160 Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 a §1

I sammanställningar av personuppgifter får det inte tas in känsliga personuppgifter eller uppgifter i övrigt om ömtåliga personliga för- hållanden.

Undantag från första stycket gäller för

1.uppgifter om åtgärder som har beslutats inom socialtjänsten som innebär myndighetsutövning och om den bestämmelse som ett sådant beslut grundar sig på,

2.uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring,

3. tillsynsverksamhet	som	be-	3. tillsynsverksamhet som	be-
drivs av Socialstyrelsen		eller	drivs av Socialstyrelsen,
länsstyrelserna,
4. administration och	tillsyns-		4. administration som bedrivs av
verksamhet som bedrivs av Statens			Statens institutionsstyrelse	cen-
institutionsstyrelse centralt, och			tralt, och

5.verksamhet enligt lagen (2007:606) om utredningar avseende barn som har avlidit i anledning av brott m.m.

Uppgift som avslöjar medlemskap i fackförening får aldrig tas in.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

1Senaste lydelse 2007:607.

178

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2009-02-11

Närvarande: F.d. regeringsrådet Rune Lavin, justitierådet Marianne Lundius och regeringsrådet Karin Almgren.

Samordnad och tydlig tillsyn av socialtjänsten

Enligt en lagrådsremiss den 29 januari 2009 (Socialdepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),

2.lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,

3.lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,

4.lag om ändring i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,

5.lag om ändring i lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn,

6.lag om ändring i lagen (2001:454) om behandling av person- uppgifter inom socialtjänsten.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Ulrika Melin.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslagen innebär främst att länsstyrelsernas tillsyns- och tillstånds- verksamhet enligt socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade förs över till Socialstyrelsen och samordnas med Socialstyrelsens tillsyn av hälso- och sjukvården. Vidare införs möjlig- heter för Socialstyrelsen att enligt de nämnda lagarna utfärda olika slags förelägganden som får förenas med vite. Socialstyrelsen ska också enligt dessa lagar få rätt att inspektera myndigheternas verksamhet och därvid kunna begära hjälp av polismyndigheten. Nya normgivningsbemyndigan- den i lagarna är avsedda att utöka regeringens eller en utsedd myndighets befogenheter att meddela föreskrifter.

Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen

7 kap. 1 §

Ett tillstånd enligt första stycket utgör ett sådant gynnande förvaltnings- beslut som bortsett från vissa speciella fall inte får återkallas utan uttryckligt författningsstöd. Någon föreskriven grund för återkallelse finns dock inte i lagen. Detta medför att tillståndet fortsätter att gälla trots att ett föreläggande om rättelse enligt förslagets 13 kap. 8 § första stycket eller ett förbud mot fortsatt verksamhet enligt förslagets 9 § i samma kapitel meddelats. Det kan förefalla särskilt motsägelsefullt om ett verksamhetsförbud och ett tillstånd att bedriva verksamheten gäller sida vid sida. Om möjligheten att återkalla ett tillstånd funnits och denna möjlighet utnyttjats i ett enskilt fall, skulle en av straffbestämmelserna i

Prop. 2008/09:160 Bilaga 5

179

16 kap. 6 § (”utan tillstånd driver sådan verksamhet som avses i 7 kap. 1 §”) komma att bli tillämplig. Om återkallelsemöjligheten funnits, hade denna således kunnat ersätta möjligheten att meddela förbud enligt 13 kap. 9 § i ett s.k. tillståndsfall. En uttrycklig regel om återkallelse av tillstånd skulle antagligen möjliggöra en effektivare och smidigare tillämpning än förbudsreglerna i förslagets 13 kap. 9 §. Lagrådet rekom- menderar att en regel om återkallelse av tillstånd förs in i 7 kap. 1 §.

13 kap. 2 §

Begreppet föreläggande anses ofta omfatta både påbud och förbud, särskilt om det gäller vitesföreläggande. Den begreppsbildning som valts i förslaget innebär dock att föreläggande inte innefattar förbud. I de paragrafer som anges i andra stycket avser 5 och 8 §§ föreläggande i inskränkt mening, medan 9–11 §§ avser förbud. Av denna anledning bör andra stycket inledas på följande sätt:

Föreläggande enligt 5 och 8 §§ och förbud enligt 9–11 §§ …

13 kap. 3 §

De uppgifter som föreslås ankomma på Socialstyrelsen och som anges i paragrafen ska enligt författningskommentaren ha ett nära samband med Socialstyrelsens tillsyn enligt 1 och 2 §§. Detta samband kommer till ett bättre uttryck med följande lydelse:

Socialstyrelsen ska inom ramen för sin tillsyn

–lämna råd och ge vägledning,

–kontrollera att brister och missförhållanden avhjälps,

–förmedla kunskap och erfarenheter som erhålls i tillsynsverksamheten, och

–informera och ge råd till allmänheten.

13 kap. 5 §

För att innebörden av paragrafens första stycke ska bli den avsedda, nämligen att också skyldigheten att lämna de upplysningar som Socialstyrelsen behöver inträder först efter begäran och att skyldigheten att lämna över handlingar m.m. enbart avser material som Socialstyrelsen behöver för sin tillsyn, måste ”att” närmast före ”lämna upplysningar” strykas. Med även en språklig justering skulle stycket få följande lydelse:

Den som bedriver verksamhet som står under tillsyn enligt denna lag är skyldig att på Socialstyrelsens begäran lämna över handlingar och annat material som rör verksamheten och lämna de upplysningar om verksamheten som Socialstyrelsen behöver för sin tillsyn.

Motsvarande förändringar bör göras även i 26 c § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Det finns också anledning att ändra 6 kap. 9 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område som har utgjort förlaga för lagförslagen i 13 kap. 5 § socialtjänstlagen och 26 c § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

I andra stycket anges att adressaten för ett föreläggande, eventuellt förenat med vite, är den som bedriver verksamheten. Detta innebär att en kommun kan sättas ut som adressat. Särskilda svårigheter kan här uppstå

Prop. 2008/09:160 Bilaga 5

180

vid utformningen av ett vitesföreläggande. Således ställer det sig närmast omöjligt att avpassa föreläggandet till att övervinna ett psykiskt motstånd hos adressaten, vilket annars är huvuduppgiften med ett viteshot. Vidare finns det inte några fasta normer, efter vilka storleken av vitesbeloppet kan fastställas. Vad som dock är en rent faktisk omöjlighet (vilket gäller över huvud juridiska personer) är att ett utdömt vite förvandlas till fängelse enligt bötesverkställighetslagen (1979:189). Det kan antas att Socialstyrelsens vitesförelägganden enligt förslaget mera sällan kommer att avse en fysisk person men om så skulle ske kommer vitet till skillnad från vad gäller andra möjliga adressatangivelser att bli förvandlingsbart. Med hänsyn härtill bör i lagen tas in en föreskrift som uttryckligen förbjuder förvandling av vite. Denna kan förslagsvis placeras i 16 kap. och ges följande lydelse:

Vite som utsatts med stöd av denna lag får inte förvandlas till fängelse.

13 kap. 6 §

I paragrafen har efter mönster av 6 kap. 10 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område införts bestämmelser om att Social- styrelsen, eller den som Socialstyrelsen förordnar, har rätt att inspektera verksamhet, få tillträde till lokaler och tillfälligt omhänderta handlingar. Motsvarande bestämmelser föreslås också i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. I lagrådsremissen finns inte några närmare överväganden beträffande Socialstyrelsens befogenheter. Utgångspunk- ten i remissen är att de befogenheter Socialstyrelsen har vid tillsyn på hälso- och sjukvårdens område också bör finnas vid tillsyn inom social- tjänsten för att underlätta en samordnad tillsyn. Lagrådet har förståelse för önskemålet att enhetliga regler för tillsyn gäller. Innan regler överförs från annan lagstiftning finns dock anledning att närmare överväga innehållet i reglerna.

Bestämmelsen i 6 kap. 10 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område om att inte bara Socialstyrelsen utan också den som Socialstyrelsen förordnar har rätt att inspektera verksamhet har troligen sitt ursprung i 2 § allmänna läkarinstruktionen (1963:341) och allmänna tandläkarinstruktionen (1963:666). Den har därefter utan särskilda kom- mentarer överförts i senare lagar på hälso- och sjukvårdsområdet. För att ge Socialstyrelsen möjlighet att genomföra tillsyn med tvång infördes år 1981 i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. bestämmelser om att den som utför inspektionen har rätt till tillträde till lokaler där verksamheten bedrivs, rätt att tillfälligt omhänderta handlingar m.m. och rätt till biträde av polismyndighet för att genomföra inspektionen (prop. 1981/82:60 s. 8 f.). Bestämmelserna har därefter i stort sett oförändrade överförts till den nuvarande lagen om yrkesverk- samhet på hälso- och sjukvårdens område.

I nuvarande 13 kap. 4 § socialtjänstlagen och 26 § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade finns bestämmelser om att läns- styrelsen får inspektera verksamhet. Länsstyrelsen har dock inte några tvångsmedel till sitt förfogande motsvarande dem som finns på hälso- och sjukvårdsområdet.

I lagrådsremissen belyses inte närmare behovet av tvångsåtgärder vid tillsyn på socialtjänstens område eller behovet av att åtgärderna ska

Prop. 2008/09:160 Bilaga 5

181

kunna utföras även av en av Socialstyrelsen förordnad person. Befogen- heter av detta slag bör ges en myndighet endast om ett verkligt behov föreligger. Med hänsyn till att det är fråga om ingripande åtgärder där integritetskänsligt material med all sannolikt förkommer är det också angeläget att kretsen av personer som får utföra åtgärderna hålls begränsad. De här behandlade frågorna bör utvecklas ytterligare i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

13 kap. 7 §

Enligt paragrafen, som har sin förebild i 6 kap. 11 § lagen om yrkes- verksamhet på hälso- och sjukvårdens område, har den som utför en inspektion rätt att av polismyndigheten få den hjälp som behövs för att inspektionen ska kunna genomföras. Polisens bistånd ska enligt för- fattningskommentaren avse hjälp att få tillträde till lokaler och hjälp att tillfälligt omhänderta handlingar och annat material som rör verk- samheten. På andra rättsområden är det normalt Kronofogdemyndigheten som är behjälplig vid verkställighet av beslut när inte fråga är om ingripanden mot person eller våldsanvändning, se t.ex. 5 kap. 10 § konkurrenslagen (2008:579) och 21 § lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder vid beskattningen. Det kan ifrågasättas om inte samma ordning bör gälla här. Det finns också anledning att på ett tydligare sätt avgränsa vilka åtgärder det kan vara fråga om. Paragrafen kan förslagsvis ges följande lydelse:

Socialstyrelsen får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses i 6 §.

Godtas förslaget bör motsvarande ändring göras i 26 e § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och i den paragraf som utgjort förebild för bestämmelsen, 6 kap. 11 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

13 kap. 8 §

I paragrafens första stycke anges adressaten medelst formuleringen den som svarar för verksamheten, och i andra stycket genom orden den som inte fullgjort sin anmälningsskyldighet. Liksom i 13 kap. 5 § kan adressa- ten vara ett offentligrättsligt subjekt. Vad som ovan anförts under 13 kap. 5 § gäller således också här.

I andra stycket tycks syftet med föreläggandet endast vara att få adressaten att fullgöra sin anmälningsskyldighet. Något missförhållande i ordets egentliga betydelse förefaller det inte vara fråga om. Orden ”att avhjälpa missförhållandet” bör bytas ut mot orden ”att fullgöra denna skyldighet”.

Den i första stycket andra meningen upptagna föreskriften, att ett föreläggande ska innehålla uppgifter om de åtgärder som Socialstyrelsen anser nödvändiga för att det påtalade missförhållandet ska kunna av- hjälpas, kan ge upphov till tillämpningsproblem när ett vite ska dömas ut. Ett svårbedömt fall kan exempelvis vara att adressaten vidtagit de åt- gärder som Socialstyrelsen angett men att missförhållandet ändå inte har avhjälpts. Ett annat sådant fall är att missförhållandet har avhjälpts men att detta skett på ett annat sätt än genom de åtgärder som Socialstyrelsen

Prop. 2008/09:160 Bilaga 5

182

angett. Ibland kan ett missförhållande undanröjas helt enkelt genom att adressaten upphört att bedriva verksamheten. Men tillåter den föreslagna bestämmelsen i första stycket andra meningen att adressaten väljer denna utväg? Viktigast är naturligtvis att själva missförhållandet avhjälps, medan det i allmänhet är av underordnad betydelse på vilket sätt detta åstadkoms. Bestämmelsen i första stycket andra meningen kan faktiskt komma att försvåra rättstillämpningen i sådan grad att dess förekomst kan ifrågasättas.

13 kap. 9 §

Ett förbud enligt första stycket förutsätter, förutom att missförhållandet är allvarligt, att Socialstyrelsens föreläggande inte följts. Det framgår inte på vilket sätt och på vilket stadium överträdelsen ska konstateras, men när vite utsatts får det antas att detta ska ske genom en lagakraftvunnen dom varigenom vitet utdömts. Adressaten kan här utnyttja möjligheten att så långt det går överklaga både vitesföreläggandet och domen om vitets utdömande. Om sedan ett förbud också meddelas, kan även detta göras till föremål för överklagande. Det kan således ta många år innan ett lagakraftvunnet förbud föreligger. Det är allmänt bekant att vitesinstitutet är behäftat med den svagheten att en adressat genom att överklaga olika avgöranden kan skjuta upp sin skyldighet att verkställa ett föreläggande och därigenom åstadkomma skada för enskilda och det allmänna. I praxis och i lagstiftningen har man på olika sätt försökt att reducera före- komsten av överklagbara avgöranden. Just i ett sådant fall som det här aktuella, i vilket både påbud och förbud kan komma i fråga, brukar en föreläggande myndighet dra samman påbudet och förbudet i ett och samma beslut. Ett sådant beslut brukar formuleras på så sätt att om adressaten inte inom en viss tid avhjälper de påtalade missförhållandena adressaten förbjuds att bedriva verksamheten vidare. Genom att förslaget upprätthåller en strikt skillnad mellan förelägganden och förbud tycks denna möjlighet att formulera ett beslut inte finnas. I det fortsatta lag- stiftningsarbetet bör övervägas om inte påbud och förbud borde kunna samordnas, vilket naturligtvis i sin tur förutsätter att vitet kan omfatta även förbudet. Om förhållandet mellan påbud och förbud, se Lavin, Offentligrättsligt vite I, 1978, s. 74–78.

Varken i första eller andra stycket finns det någon möjlighet att vites- sanktionera ett förbud. I stället ska den som i strid mot ett förbud fort- sätter verksamheten dömas till böter. Svagheten med att bötessanktionera förbud ligger i att ett förbud kan användas för detta ändamål endast en gång, sedan är det så att säga konsumerat. Härav följer att ett nytt förbud, som i likhet med det föregående är överklagbart, måste meddelas om åläggandet ska fortvara. Om förbudet i stället kunnat förenas med vite, hade det kunnat användas varje gång som en överträdelse skedde försåvitt vitespåföljden formulerats som ett löpande vite (se härtill 4 § andra stycket lagen /1985:206/ om viten). Det finns så uppenbara praktiska fördelar med ett löpande vite att det bör övervägas om inte vite i stället för böter ska vara den sanktion som bäst upprätthåller respekten för paragrafens förbud.

Prop. 2008/09:160 Bilaga 5

183

13 kap. 10 §

Vad ovan anförts under 9 § om löpande vite gäller också här.

13 kap. 11 §

Vad ovan anförts under 9 § om löpande vite gäller också här.

Innehållet i paragrafen kommer enligt Lagrådets mening till klarare uttryck med följande formulering:

Om underlåtenhet att iaktta skyldigheterna enligt lagen (2007:171) om registerkontroll av personal vid sådana hem för vård och boende som tar emot barn är av allvarligt slag, får Socialstyrelsen förbjuda fortsatt verksamhet.

16 kap. 4 §

I paragrafens första stycke finns en uppräkning av beslut som är över- klagbara. Det framgår dock inte om uppräkningen är uttömmande eller om även andra beslut enligt lagen kan vara överklagbara. Om övriga beslut enligt lagen inte är överklagbara bör detta framgå uttryckligen av paragrafen (jfr 8 kap. 16 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område).

16 kap. 6 f §

Paragrafen reglerar socialnämndens rapporteringsskyldighet beträffande gynnande nämndbeslut enligt 4 kap. 1 § som inte har verkställts inom tre månader från dagen för beslutet. Den infördes som ett led i försöken att komma till rätta med kommuners underlåtenhet att i vissa fall verkställa sina egna gynnande beslut (prop. 2005/06:115 s. 117 ff.). Någon mot- svarande bestämmelse om rapporteringsskyldighet beträffande en allmän förvaltningsdomstols icke verkställda dom i de fall domstolen har bifallit ett överklagat beslut finns dock inte. Såvitt framgår av förarbetena diskuterades inte frågan när reglerna om åtgärder mot kommuners domstolstrots infördes (prop. 2001/02:122). Det är naturligtvis betydelse- fullt för den enskilde att ett för honom eller henne positivt beslut verkställs snabbt oavsett om det är fråga om kommunens eget beslut eller ett domstolsbeslut. För Socialstyrelsens möjligheter att ingripa är det av grundläggande betydelse att styrelsen får kännedom även om ej verk- ställda domar. Det bör därför övervägas om inte rapporteringsskyldig- heten bör omfatta också domar som inte verkställts inom tre månader.

16 kap. 10 §

Socialtjänstlagen kan från enskilds synpunkt betraktas som en gynnande lagstiftning och då i princip höra till den grupp författningar som i grunden faller under regeringens restkompetens. Nu har man emellertid kommit att främst fästa avseende vid att socialtjänsten är ett kommunalt åliggande med den följd att lagformen i princip är obligatorisk enligt 8 kap. 5 § regeringsformen. Detta för också med sig att om någon punkt i 8 kap. 7 § första stycket regeringsformen kan anses tillämplig regeringen skulle kunna bemyndigas att genom förordning meddela föreskrifter om socialtjänst. I socialtjänstlagen regleras emellertid huvudsakligen sådana ämnen som inte kan hänföras till någon av punkterna i 8 kap. 7 § första stycket regeringsformen. Håkan Strömberg har i sin bok Normgivnings- makten enligt 1974 års regeringsform, 3 u. 1999, s. 106 och 180 dragit

Prop. 2008/09:160 Bilaga 5

184

den slutsatsen att det i 8 kap 7 § över huvud saknas stöd för delegation	Prop. 2008/09:160
inom socialtjänstens område. I gällande socialtjänstlag finns i 5 kap. 12 §	Bilaga 5
ett bemyndigande som inskränker sig till insatser inom omsorger om
äldre människor eller människor med funktionshinder. Av paragrafen
framgår också att föreskrifterna ska behövas till skydd för enskildas liv,
personlig säkerhet eller hälsa. Denna beskrivning av föreskrifternas
innehåll avslöjar att man ansett att stödet för bemyndigandet finns i första
punkten av 8 kap. 7 § första stycket regeringsformen, men den medför
dessutom en mycket kraftig inskränkning av bemyndigandets tillämp-
ningsområde.
Det föreslagna bemyndigandet i första stycket innehåller en betydande
utvidgning av personkretsen i jämförelse med det nuvarande bemyndi-
gandet i 5 kap. 12 § socialtjänstlagen. Det är svårt att få ett riktigt grepp
om vilka slags föreskrifter som avses med den från 8 kap. 7 § första
stycket första punkten hämtade begränsningen i förhållande till den
föreslagna vida personkretsen. Som framgår av remissen (s. 80–82) har
Socialstyrelsen ett uttalat önskemål om att få rätt till utökad
normgivningsmakt. I remissen (s. 105) ges exempel på föreskrifter som
kan meddelas med stöd av bestämmelserna i den föreslagna paragrafen.
Där nämns föreskrifter om vilken kvalitet en viss verksamhet ska hålla
och vilka kompetenskrav som kan ställas på personal som är ansvarig för
socialtjänstutredningar eller som utför insatser inom socialtjänsten.
Risken är uppenbar att bemyndigandet i praktiken kommer att utnyttjas
för att i förordningsväg meddela föreskrifter av allehanda slag inom
socialtjänsten. Det är att märka att om begränsningen inte upprepats i
bemyndigandet detta hade varit klart grundlagsstridigt. Vidare har be-
myndigandet i andra stycket inte någon direkt motsvarighet i social-
tjänstlagen. Vad som föreskrivs i nuvarande 6 kap. 4 § andra stycket
socialtjänstlagen innefattar inte något bemyndigande utan utgör vad som
på sina håll beskrivs som en informationsbestämmelse.
Med hänsyn till vad ovan anförts om de föreslagna bemyndigandenas
svaga stöd i regeringsformen menar Lagrådet att någon utvidgning av
bemyndigandenas tillämpningsområde inte bör ske. Bemyndigandet i
5 kap. 12 § kan således behållas men i övrigt bör inte några nya till sitt
innehåll diskutabla bemyndiganden införas i lagen.
Övergångsbestämmelser
För att förtydliga fjärde punkten och för att inte sista anmälningsdagen
enligt femte punkten ska infalla på nyårsdagen år 2011 föreslås punkter-
na få följande lydelse:
4. Tillstånd att bedriva enskild verksamhet som har meddelats av länsstyrelsen
före ikraftträdandet ska gälla som tillstånd som har meddelats av Social-
styrelsen.
5. Verksamhet som är anmälningspliktig enligt 7 kap. 1 § tredje stycket och
som har påbörjats före den 1 januari 2010 ska, i de fall verksamheten inte
tidigare har anmälts till länsstyrelsen, anmälas till Socialstyrelsen senast den
31 december 2010. Anmälningar som har gjorts till länsstyrelsen före den 1
januari 2010 ska överföras till Socialstyrelsen.	185
	185

Förslaget till lag om ändring i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

13 §

Jämför vad som ovan anförts under 16 kap. 10 § förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen.

Om paragrafen ändå behålls, bör ordet verksamhet bytas ut. I 9 § anges inte någon verksamhet utan där räknas de insatser upp som utgör insatser för särskilt stöd och service. I paragrafen bör därför efter ordet ”verksam- het” ett tillägg göras så att paragrafen skulle få följande lydelse:

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om verksamhet som avser insatser enligt 9 § meddela föreskrifter till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa.

23 §

Vad som ovan anförts under 7 kap. 1 § förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen har i viss mån också tillämplighet här.

26 a §

Motsvarande justering som föreslagits ovan beträffande i 13 kap. 3 § i förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen bör också göras i denna paragraf.

26 c §

Vad som ovan anförts under 13 kap. 5 § förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen gäller också här.

Paragrafen bör justeras i enlighet med vad som ovan föreslagits beträffande 13 kap. 5 § socialtjänstlagen.

26 d §

Vad Lagrådet anfört ovan beträffande 13 kap. 6 § socialtjänstlagen gör sig gällande även beträffande denna paragraf.

26 e §

Om Lagrådets förslag beträffande 13 kap. 7 § socialtjänstlagen godtas bör motsvarande ändring göras även i denna paragraf.

26 f §

Vad som ovan anförts under 13 kap. 8 § förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen gäller också här.

26 g §

Vad som ovan anförts under 13 kap. 9 § förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen gäller också här.

26 h §

Vad som ovan anförts under 13 kap. 10 § förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen gäller också här.

Prop. 2008/09:160 Bilaga 5

186

1	Förslag till riksdagsbeslut ................................................................		5
2	Lagförslag ........................................................................................		6
	2.1	Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
		(2001:453) .........................................................................	6

		behandling av personuppgifter inom socialtjänsten.........	31
3	Ärendet och dess beredning ...........................................................		32
4	Bakgrund........................................................................................		33
	4.1	Tillsynen i dag över socialtjänsten och verksamhet
		enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
		funktionshindrade............................................................	33
	4.2	Tillsynen av hälso- och sjukvården i dag ........................	33
	4.3	Behovet av förändring .....................................................	34

		tydligare tillsyn................................................................	37
5	Samordnad och tydlig tillsyn .........................................................		42
	5.1	Ändrat huvudmannaskap för tillsynen.............................	42
	5.2	Uppgifter som ligger nära tillsynen .................................	47
	5.3	Övriga uppdrag för Socialstyrelsen .................................	51
	5.4	Kompetens, utbildning och arbetsmetoder ......................	53
6	Bättre tillsyn av verksamheter som rör barn och unga ...................		56

		barn och unga i tillsynen m.m. ........................................	58
	6.2	Försöksverksamhet med tillsynsombud...........................	66
7	Tillsynsbegreppet och tillsynsrollen...............................................		68
	7.1	Ett snävare och striktare tillsynsbegrepp .........................	69
	7.2	Tillsynsrollen i övrigt ......................................................	75
8	Utökade befogenheter för tillsynsmyndigheten .............................		78
	8.1	Nya befogenheter ............................................................	79

		nya befogenheter .............................................................	86
9	Utökat bemyndigande m.m. ...........................................................		87
10	Tillsyn av enskild verksamhet........................................................		92
11	Anmälan av verksamhet m.m.........................................................		96
	11.1	Anmälan av verksamhet till tillsynsmyndigheten............	96

	11.2	Centralt register över verksamheter .................................	99	Prop. 2008/09:160
12	En patient- och brukarnämnd för hälso- och sjukvård och
	socialtjänst ....................................................................................		100
13	Tillsyn av Statens institutionsstyrelses institutioner .....................		102
14	Övriga frågor ................................................................................		104

		(2001:453, SoL) .............................................................	105
15	Ekonomiska och andra konsekvenser ...........................................		106
16	Ikraftträdande och övergångsbestämmelser..................................		108
17	Författningskommentar.................................................................		109
	17.1	Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
		(2001:453)......................................................................	109
	17.2	Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:387)
		om stöd och service till vissa funktionshindrade............	118

2.4	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:531) om	Prop. 2008/09:160
	yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område

Den	som bedriver	verksamhet		9 §
				Den som bedriver verksamhet
som står under tillsyn enligt detta				som står under tillsyn enligt detta
kapitel och den som tillhör hälso-				kapitel och den som tillhör hälso-
och sjukvårdspersonalen är skyl-				och sjukvårdspersonalen är skyl-
dig att på Socialstyrelsens begäran				dig att på Socialstyrelsens begäran
lämna	handlingar,	prover	och	lämna över handlingar, prover och
annat material som rör verksam-				annat material som rör verksam-
heten samt att lämna de upp-				heten och lämna de upplysningar
lysningar om verksamheten			som	om verksamheten som styrelsen
styrelsen behöver för sin tillsyn.				behöver för sin tillsyn.


2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (2007:171) om		Prop. 2008/09:160
	registerkontroll av personal vid sådana hem för vård
	eller boende som tar emot barn
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2007:171) om registerkontroll av
personal vid sådana hem för vård eller boende som tar emot barn ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

olika utvecklings- och projektverksamheter riktade till socialtjänsten och	Prop. 2008/09:160
hälso- och sjukvården. Ökningen av anslaget täcker kostnaderna för ut-	Bilaga 1
redningens förslag.
Genomförandet av förslagen
Utredningen anser att sammanförandet och integrationen av tillsynen
över socialtjänsten och tillsynen över hälso- och sjukvården bör kunna
genomföras senast från och med den 1 januari 2010. I ett första steg blir
Socialstyrelsen tillsynsmyndighet för båda områdena. En ny självständig
myndighet för tillsynen över socialtjänsten och hälso- och sjukvården bör
därefter kunna bildas senast från och med den 1 januari 2014.

Var och en som är verksam			Var och en som är verksam
inom omsorger om äldre personer			inom socialtjänsten ska vaka över
eller	personer	med	att de som har kontakt med soci-
funktionshinder skall vaka över att			altjänsten får vård, stöd och

25 §	Prop. 2008/09:160
Socialstyrelsen har tillsyn över	Bilaga 2
verksamhet enligt denna lag.

Den som uppsåtligen eller av		28 §
		Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot 23 § första		oaktsamhet bryter mot 23 § första
stycket första meningen döms till		stycket första meningen eller 23 §
böter.		andra stycket döms till böter.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
I 13 kap. 7 § socialtjänstlagen		4 §
		I 13 kap. 10 § socialtjänstlagen
(2001:453) finns bestämmelser om		(2001:453) finns bestämmelser om
förbud att driva hem för vård eller		förbud att driva hem för vård eller
boende på grund av underlåtenhet		boende på grund av underlåtenhet
att göra registerkontroll enligt 1 §.		att göra registerkontroll enligt 1 §.

information som behövs för be–		Prop. 2008/09:160
dömning av ett hems lämplighet		Bilaga 2
att ta emot ett barn med hemvist
utomlands i syfte att adoptera det,
16. genom Socialstyrelsens in-
stitut	för särskilt utbildningsstöd
följa och utvärdera den verk-
samhet som bedrivs med statligt
bidrag	som administreras av

Statens institutionsstyrelse skall	Statens institutionsstyrelse ska
särskilt svara för	särskilt svara för
1. planering, ledning och drift av	1. planering, ledning och drift av
samt tillsyn över de särskilda ung-	de särskilda ungdomshemmen och
domshemmen och LVM-hemmen,	LVM-hemmen,

sin anmälningsskyldighet	enligt
7 kap. 1 § tredje stycket	att av-
hjälpa missförhållandet.	Före-

28 c §	Prop. 2008/09:160
Paragrafens uttryckssätt att ”en förvaltning förs” förefaller främmande.	Bilaga 5
Sista meningen i paragrafens första stycke förslås få följande lydelse:
En ansökan som avser ett landsting prövas av den länsrätt inom vars
domkrets landstingets förvaltning utövas.
Övergångsbestämmelser
Motsvarande justering som föreslagits ovan beträffande fjärde och femte
punkterna i förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen bör också
göras i övergångsbestämmelsernas femte och sjätte punkter.
Förslaget till lag om ändring i lagen om yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område
6 kap. 2 §
Motsvarande justering som föreslagits ovan beträffande 13 kap. 3 §
förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen bör också göras i denna
paragraf.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Rättsdatablad		Prop. 2008/09:160
Författningsrubrik	Bestämmelser som	Celexnummer för
	inför, ändrar, upp-	bakomliggande EG-
	häver eller upprepar	regler
	ett normgivnings-
	bemyndigande

Lag om ändring i	5 kap. 12 §,
socialtjänstlagen	16 kap. 10 §
(2001:453)
Lag om ändring i lagen	13 §
(1993:387) om stöd och
service till vissa
funktionshindrade